måndag, juni 30, 2008

Lite om service

Läser på DN och har lite svårt att se vad de yvas över, faktiskt. Service är service. Det handlar om att få folk att trivas. Och när de gör det är de villiga att betala. Ju mer de betalar desto bättre lön får du. Enkel matematik.

Men det är skönt att se att någon faktiskt tänker till. Att det är lika viktigt hur det ser ut på toaletten som i salongen (hey - de låter gästerna SE toaletten, om det skulle vara stökigt där - hur ser det ut i köket?) .

Nåväl - det verkar riktigt bra, och genomtänkt. Och recepten, bl.a. en pepparrotsmajonnäs verkar jättegoda! Kolla in det!

Spice world - även på medeltiden!

Läser på SvD om medeltida mat och dess kryddning. Mycket intressant. Tydligen hade vi en kryddtrend i europa på 1100 och 1200-talet som inte står långt efter de halsbrytande smakkombinationer som folket på F12 och det där "vi-är-inte-längre-mistral"-haket i gamla stan (heter de Franzen Lindeberg?) experimenterar fram.

Kul att se att det också är cykliskt - att kryddor kommer tillbaka. Och att det är fransoserna som verkar styra smaktrenderna i Europa. Vissa saker verkar verkligen inte förändra sig ett dugg.

Artikelförfattaren verkar emellertid inte ha gjort några egna efterforskningar i ämnet, utan nämner i förbigående att de äldsta kokböckerna (som man tydligen rätt lätt kan få tag på) i Europa skall ha skrivits av Engelska och Franska hovkockar. Möjligen, men många är vi som sökt efter riktigt gamla medeltidsrecept och främst hittat recept från Italien (där också flest antal andra skrifter från samma tid återfinns).

Här i norra europa verkar vi inte ha börjat teckna ned några recept förrän väldigt sent. Jag vet inte om någon kokbok som kommit ut tidigare än på 1600-talet, på Svenska (även om det givetvis måste ha funnits, bara inte bevarat, eller i alla fall inte så att jag vet om det).

Nåväl. En klart läsvärd artikel, i alla fall! Läs den!

(Och tack till O. för länktipset.)

söndag, juni 29, 2008

Tips från coachen...

I en kommentar till en annan post skrev läsaren ellen:



Hej! Jag gillar din blogg! Jag brukar lurka omkring här och det är alltid intressant läsning. :)
Jag är 20 år, matlagningsintresserad men inte utbildad på området på ngt vis. Nu har jag fått ett sommarjobb som kock på ett äldreboende, ska laga lunch, kvällsmål, baka et c till ungefär 20 pers... På en 32h-arbetsvecka ska jag hinna laga 7 dagars måltider, och jag har bara ett vanligt kök till mitt förfogande så det kommer förmodligen bli pyssligt och stressigt. Har en meny att följa förstås men kom och tänka på dig och undrade om du har några generella tips, när man lagar till många och ska hålla mkt igång samtidigt? :)


Det händer dessutom att jag får sådana här frågor från tidigare praktikanter, kockelever eller nyutbildade kollegor, som nu hamnat "i branchen" (eller i skiten?) och som - liksom jag själv i början - hamnat i ett läge ("dans la merde, som fransoserna säger) där man behöver lite hjälp med planeringen, eller några handfasta tips från fronten.

Problemet är att det är svårt - utan att veta exakt hur det är på DITT jobb - hur saker som portionsberäkning etc. funkar (är 100g kyckling en standardportion? 150? 200?). Därför är det svårt att ge några "generella" tips, utan att bli en smula "teoretisk".

Så - för att ge ett inspirationstal till trupperna, utan att egentligen vara ombedd - här kommer några tips från coachen - mina tio budord i köket:

1) Klockan styr och allt annat är mindre viktigt. Du SKALL servera maten på rätt tid, vid rätt temperatur och med rätt tillbehör. Serveringstiden är en deadline från vilken du räknar bakåt för att veta när du skall börja jobba, när du skall börja preppa (dagen innan?) och när du kan räkna med att själv ta en rast, så du orkar med dagen. Du jobbar fram till serveringstiden och tar rast först när maten är ute. Ditt jobb, som kock, går ut på just detta: att laga mat och servera den till dina gäster vid rätt tid.

2) Gör mise-en-place-listor! Gör listor, i alla fall i huvudet (men också gärna på papper) för alla moment. Tänk ut vad för mat du skall laga (skriv matsedel!), dela upp den rätten i små, överskådliga steg (Pyttipanna? steg ett: tärna potatis, lök och skinka, två kilo av vardera, och lägg i separata kantiner, steg två sätt på stekbordet, steg 3, plocka fram stekfett, kryddor och tärna korv (i separat kantin) steg fyra: stek rubbet. Lägg upp i varmhållningskantiner...) och försök att uppskatta tiden. Till en början - dra till med tid som du tror att det tar och lägg sedan på dubbelt så mycket på dina ursprungliga beräkningar, så har du tid att fixa till grejer du glömmer eller gör fel (va? Den här löken ser för taskig ut, jag måste komplettera med något annat...)

3) Mise en place! Köksfranska för "lagd på plats". Ta fram, förbered och separera alla livsmedel i förväg. Det går snabbare att laga maten, när det väl är dags, det är bättre ur livsmedelssäkerhetssynpunkt (va? tål du inte lök? Vänta... Jag fixar en pytt utan lök till dig...) och det är lättare att hålla ordning i köket. Just sjäva begreppet "mise en place" betyder just "var sak på sin plats" och att du har ordning och reda omkring dig. Att du - i vilken stund som helst är beredd att svara på .frågor om köket, om var du har grejerna och vet vad som görs och hur.

4) Det du kan preppa - det kan du preppa nu! Eller på amerikansk marinkårsfilmengelska: Proper Preparations Prevents Piss-Poor Perfomance.

5) Jobba rent. Gör varje moment snabbt, men se också till att torka av din skärbräda mellan varven, hålla rent på arbetsbänkar osv. Vik upp ärmarna över armbågarna på din kockrock eller arbetsskjorta, håll in armbågarna nära kroppen. Tvätta händerna ofta och använd kockmössa eller huckle.

6) Håll din kniv vass och lär dig använda den. Öva på att få till en vettig knivteknik, det kommer att spara din tid, din ekonomi och dina fingrar. Håll din kniv ren och vass. Använd skärpstål och porslinsbryne dagligen.

7) Skriv ned beställningar till köket, och beställningar från köket med en gång när du får dem eller kommer på dem. Ha alltid ett par pennor på dig, gärna i rockslaget på kockrocken (motsv.) och skriv ned så fort du märker att "det börjar bli ont om pasta" så att du kommer ihåg att beställa det när det är dags. Då slipper du inventera alla frysar, kylar och torrförråd en gång i veckan för att se vad du skall beställa.

8) Tänk "parallella skeden": Samtidigt som du skalar potatis kan du koka pastavatten (om du bara kommit ihåg att sätta en kastrull på spisen eller fylla ditt kokeri eller steamer med vatten). Samtidigt som du värmer mjölk till din bechamel kan du hacka lök. Vilka saker kan du få gjort samtidigt, av det du måste göra, på din mise-lista?

9) Var modig! Våga pröva nytt! Det är så man lär sig. Speciellt i början. Bara för att något alltid varit på ett speciellt sätt betyder det inte att det är automagiskt rätt för dig. Våga pröva dig fram. Du kommer att göra fel ibland. Dina misstag kommer att leda till förödmjukelse, men också till stordåd! Våga pröva nya grejer!

10) Ha roligt. Det är därför vi är kockar. Trivs man i köket märks det på maten. Och vice versa.

lördag, juni 28, 2008

Bacon på kinesiska?



Har varit ute och tältat med dottern och har varit jättetrött idag. Det var väldigt spännande för en fyraåring att övernatta hemifrån och eftersom det blev sent igår (solen går ju ned sent) och tidigt i morse (och går upp tidigt) så har dagen idag gått på halvfart. Då blir matlagningen därefter också.

Som idag: Något slags wok fast med bacon. Och så sötsur sås till och buljongkokt ris. Snabbt skall det gå! Och ge mycket kolhydrater (så man orkar gå och hämta tältet som evakuerats under tidig morgon p.g.a. hällregn).

(4 port)

Wok:

1 paket bacon
Lite wokgrönsaker

Steks snabbt i stekpanna eller wok.

Sötsur sås:

200g passerade tomater
2 msk mangobalsamvinäger
1 dl apelsinjuicekoncentrat
1 msk tomatketchup
Möjligen lite strösocker

Blandas ihop i sauteuse eller kastrull och ges hastigt uppkok och tas snabbt av plattan.

Ris:

4 dl ris
8 dl vatten
1 kycklingbuljongtärning

Koka först upp på hög värme utan lock, sänk värmen, sätt på lock och låt puttra ihop i sisådär 20 minuter, tills buljongen absorberats ordentligt

Shepheard's pie


När jag var liten och fortfarande bodde hemma hände det, inte speciellt sällan att mamma lagade till den här, typiska "pubmaträtten" från storbritanien. Samtidigt - det är bara i kanske tio år man har kunnat hitta pubar som inte längre har kvar den här gamla klassikern. Det känns nästan lite sorgligt,

För att göra mitt för den brittiska matkulturens (sic!) bevarande tänkte jag posta ett recept:

(4 port)

1 msk smör
400g nötfärs
2 morötter, tärnade
100 g små ärter
2 msk vegemite eller en köttbuljongtärning
150 g passerade tomater
1 tsk tomatketchup
500 g potatismos
1 ägg

Börja med att sätta på ugnen på 225 grader.
I med morötterna i en panna med lite smör.
Vänd i köttfärsen i pannan efter ett par minuter.
I med vegemite eller buljong och tomaterna och ketchup.
I med ärterna i såsen.
Täck botten på en ugnsfast form med den.
Rör i ägget i potatismoset och täck köttfärsröran med potatismos.
Mönstra toppen på mosen med en gaffel och ställ in formen i ugnen.
Låt gå tills toppen på moset fått en gyllenbrun nyans.
I

torsdag, juni 26, 2008

Snabb vegetarisk pasta



(2 port)

En näve spagetti
Två liter vatten
3 msk salt
1 msk god olivolja
2 avokado
1 msk citronsaft
8 körsbärstomater
1 vitlöksklyfta
2 morötter
Ett tiotal oliver

Sätt en sauteuse på pannan och hetta upp lite olivolja.
Skala och skär morötterna i fina tärningar. Ned med dem i den heta pannan.
Koka upp vattnet, i med saltet. Det skall nästan smaka kallsup om vattnet.
I med pastan, Låt koka utan lock tills spaghettin är mjuk (10 minuter?).
Hacka vitlöken så fint du kan. I med den i den heta pannan. Dra ned värmen, så att den inte bränner.
Kvarta tomaterna. I med dem i pannan efter några minuter.
Dela oliverna i små vackra skivor (4-5 st per oliv?)
Kolla pastan, den börjar bli klar nu. Slå av det mesta av vattnet, men spar lite.
Skala, kärna ur och tärna avokadona fint. Häll citronsaften över avokadona så att de behåller sin färg.
I med pastan (och det lilla pastavatten du har kvar) i sauteusen. Vänd några gånger med tång eller pastaslev. I med avokadon, så att de precis blir varma.

Servera genast (och om du vill kan du komplettera med några rostade pinjenötter eller valnötter på toppen - det blir ännu godare!)

onsdag, juni 25, 2008

Karrékotlett med Kinesiska smaker

Jag antar att det inte är så kinesiskt egentligen, med fläskkarrekotlett, men något måste man ju kalla rätten, i alla fall.

(4 port):

4 kotletter (125-180g styck)
1 msk margarin
1 tsk ingefära
1 tsk paprikapulver
1 tsk salt
1 krm vitpeppar
1 buljongtärning (köttbuljong)
2 msk inesisk soja
1 msk mangobalsamvinäger
2 msk mango chutney
1 vitlöksklyfta
3 lagerblad
2 dl vatten
1 msk mjöl

Börja med att bryna på kotletterna i hälften av margarinet. Krydda dem med salt och peppar. När de stekt bruna och vackra, lägg på ett fat och låt vila.
Blanda övriga ingredienser till en sås i samma panna som du stekt kotletterna i (gör redning av margarinet och mjölet och tjocka på såsen mot slutet).
Låt kotletterna ligga och "gotta sig" i såsen ett kort tag före servering.
Servera med wokade grönsaker och (buljong)kokt ris.

"Mitt sommarlov"

Jag har haft semester. Och pappaedighet. Eller rättare: Jag har fortfarande semester, men den går så sakteliga mot sitt slut och något slags bokslut känns på sin plats. I skolan fick man alltid i uppgift att på första skoldagen under höstterminen skriva en uppsats kallad "mitt sommarlov", så jag tänkte skriva något liknande här.

Som naturmänniska och dessutom far till en tämligen friluftsintresserad (för att inte säga äventyrslysten) dotter har det blivit en hel del fiskat under semestern. Eller rättare: Det har lagts ned rätt mycket tid på att kasta kastspö, byta drag på nyss nämnda spön, lära dottern att meta efter aborre och så vidare, men resultatet har varit magert. En liten aborre tog vi i midsomras, men den slet sig när den kom upp ur vattnet och vi tappade tillbaka den i mälaren. Dottern lyckades emellertid med att - på kastspö- fånga en blåmussla... Man måste emellertid ge henne cred för hennes goda tålamod i timmatal har vi fiskat. Stått och kastat, suttit och metat. Och som sagt - oftast utan något resultat alls. Fast som dottern säger: "Det gör ingenting, pappa, det är mysigt!"

Något annat stort har varit att få ha blivit pappa igen. Till en pojk, som trots att han inte sover så bra är grymt populär hos far sin, mest p.g.a. sin goda doft. Finns det något som luktar godare än bebis, i hela världen? Det skulle vara nybakad kavring, då? :-)


Dottern och pappa har också lagat en inte föraktlig mängd mat ihop i sommar också. Dottern vill ha lagerblad i det mesta!


Dotter och far har också boxats en hel del. Dottern boxas bäst. Hon har en tung höger och slår blixtsnabbt mot kroppen! :-) Dessutom verkar hon gilla att man boxar till henne på magen. Hon drar upp tröjan och tycker att det är mysigt med konstlädret smaskandes mot magen. Hon har dock några kilon kvar till pappas viktklass och det dottern har i energi, entusiasm och teknik har far i räckvidd och tyngd. :-)

Allt som allt kan semestertiden sammanfattas med "umgås med dottern" och sämre sommarlov än så har man ju skrivit om i skolan!

tisdag, juni 24, 2008

Tack alla barn på Ekbacken!


Fick denna vackra skål och tjusiga bakhandduk/släng i halvlinne som bara blir så snygga i mitt numer rätt kompletta kök!

Tack alla barn (och snälla förädrar) för den vackra sommarpresenten...

Tack, tack.

Gammaldags dillfisk

När jag växte upp var fisk ofta synonymt med fiskblock. Ibland med fiskpinnar, men väldigt sällan. Inte speciellt ofta gällde lax, även om det säkert hände.

När jag blev äldre - på gymnasiet och under värnplikten växte en egen smakpalett fram där "rätt" smaker tog sin plats och bland dessa oftast "gammaldags" smaker. Smaker jag lärt mig hemifrån av mamma och farmor.

De där smakerna finns nu kvar, med något slags smaknostalgi som drivande motor i min eget reportoar. Idag blev det emellertid en riktig gammal goding: kokt fisk i dillsås:

(4 port)
500 g vit fisk (jag hade ett fiskblock av alaska pollock)
3 dl creme fraiche
2 msk vitvinsvinäger
1 msk grovkornig söt senap
1 tsk tomatketchup
1 fiskbuljongtärning
2 msk hummerfond
½ tsk salt
1 krm vitpeppar
½ dl finhackad dill

Sätt på ugnen på 150 grader.
Koka ihop alla andra ingredienser, utom dillen, till en god sås i en kastrull/sauteuse under tiden.
Lägg fisken i en ugnsfast form och häll hälften av såsen över fisken.
In i ugn i typ 20 minuter.
Vid servering (med kokt potatis eller ris) toppa med finhackad dill.

En god espresso förlänger livet...

...som det kanske borde heta i alla fall om man får tro forskarna.

Själv tycker jag att det är självklart att något som höjer livskvaliteten såpass mycket i alla fall är värt alla risker. Det handlar ju som sagt om att fylla tiden med liv, inte tvärtom. Och om man nu verkligen är vad man äter (eller dricker) varför missunna sig något gott?

Kaffetåren den ljuvaste av tårar är, som bekant.

måndag, juni 23, 2008

söndag, juni 22, 2008

Quesadillas

(Hade nog försökt ta en bild på de här läckerheterna ändå, trots Emanuels - kanske rättmätiga - kritik av mitt fotande, om jag bara hittat kameran, innan det var dags att äta!)

Quesadillas, ja. Mexikanskt och som såndant något som min fru tycker mycket om, men som jag är dålig på att laga. Jag kan typ göra nachos i microvågsugn, chili con carne, tacos och så quesadillas. Det är ungefär allt.

Mina quesadillas gör jag såhär (4 port):

4 stycken vetetortillas
200 g smakstark riven ost
100 g finrivna morötter
½ purjolök i mycket fina strimlor
Några (16-20?) svarta, urkärnade oliver, hackade i små bitar
2 msk olivolja

Hetta upp en panna på spisen Den skall vara riktigt het, så dina quesadillas får färg (men gärna inte så het att ost som smälter ur dem bränner fast i pannan eller börjar brinna!). Droppa i en halv matsked av olivoljan.
Lägg i en tortilla i den heta oljan. Lägg snabbt på riven ost, morötter, purjo och oliver.
Lägg en tortilla ovanpå alltsammans.
Vänd på hela grejen och stek en minut, eller så, på andra sidan också.
Lägg upp på en tallrik och låt svalna (och så att osten får smälta ihop det hela till ett smaskigt paket).
Skär kakan i fjärdedelar.
Gör likadant med nästa.

Servera till lite hemrörd salsa, färska grönsaker och möjligen en liten ostcreme på filadelfiaost och grön paprika.

torsdag, juni 19, 2008

De HÄR kockarna kan laga brässerad kyckling, dom!



Dottern: De här kockarna kan laga mat, dom!
Pappa: Vad lagar vi för mat då?
Dottern: Kyckling!
Pappa: Och vad har vi där i kastrullen?
Dottern: Spaghetti!
Pappa: Och hur får man kycklingen mjuk och samtidigt varm och god?
Dottern: Man friserar den?
Pappa: Brässerar. Det heter brässerar.
Dottern: *viskar* brässerad kyckling...

(4 port.)
Ett par kycklingklubbor (1 per person, typ)
4 tomater
1 röd paprika
2-3 morötter
1 buljongtärning (kycklingbuljong)
½ l vatten
½ dl vitvinsvinäger
½ dl äppeljuice
2 msk lönnsirap
1 msk "herbes des provence"
1 msk rosmarin
1 msk olivolja
Salt och peppar

Börja med att tärna alla grönsaker smått och häll i en panna tillsammans med olivolja. Låt bryna riktigt mörkt.
Häll på vinäger, äppeljuice, buljongtärning och vatten och låt koka ihop något.
Häll över brässeringsvätskan i en gjutjärnsgryta.
I med kycklingklubbor, kryddor och rippla lönnsirapen över.
Låt brässera under lock i sisådär en timma.
Smaka av med salt och peppar.
Red möjligen av brässeringsvätskan med lite smör och mjöl.

Servera med pasta.

Rester kan vara riktigt gott!


Som alla kockar och husmödrar vet om gäller det att spara på resurserna i köket. Råvaror skall kunna bli mat, som skall kunna säljas, för att kunna köpa in nya råvaror (och generera lön åt personalen) etc. Tricks för att ta tillvara all mat utvecklas snabbt i alla kök och ett av dessa är att återvinna rester.

"Spar till pytt" brukar det kunna stå på någon burk eller låda i många kök. Där läggs för stekta bitar kött, små ändar av korv eller potatisen som inte serverats till lunchen. Så får något slevhjon i uppdrag att tärna ned allt i små, små bitar och så försöker man sälja det en gång till, som "lunchspecial" på typ fredagar.

Ett annat sådant här tricks är "potatisbullar", som om de görs i köket, oftast görs på överbliven potatismos, utdrygat med ägg och ibland vända i ströbröd. Så steks de på svag värme, tills de är gyllenbruna på utsidan och håller ihop ordentligt.

Ibland känner sig kocken lite uppfinningsrik och har i t.ex. tärnat fläsk (från torsdagens ärtsoppa?) eller lite tärnad korv (från måndagens korvlåda?) och/eller lök (kökseleven måste ju öva sin knivteknik också!)

Eftersom jag ibland får potatismos över här hemma (aptiten kan variera lite hos en fyraårig tjej, verksar det som) händer det - även här - att jag gör potatisbullar. Härom dagen med lite tärnad lök i, och serverat med tyska små bratwurstar.

Ibland kan rester faktiskt vara riktigt gott!

Per portion:
150-200g potatismos
½ ägg
½ tärnad lök
Salt och peppar
Lite smör och olja/margarin att steka i.

Forma till små fina biffar. Stek på svag till mellanvarm värme i kanske 7-10 minuter per sida, tills potatisbullarna fått gyllenbrun färg.

onsdag, juni 18, 2008

Off-Topic: Ni som vill kontakta mig per e-post...

Hej, alla. Jo - ni har alla säkert hängt med i tumultet kring den där lagen, där FRA tillåts registrera ALL internet-trafik till och från ALLA medborgare, jämt, utan misstanke om brott? För att NI skall kunna känna er säkra att det ni skriver till mig i alla fall inte läses av någon annan "över axeln" kan ni - tills vidare - använda den här kryptonyckeln i mailkommunikation med mig.

(Och för Er som möjligen inte har min e-postadress: Den står i nyckeln, när du lagt till den i din PGP-keyring).

MVH

/Jesper

Ps: Ni får gärna skicka mig Era kryptonycklar, så att jag även kan svara Er med krypterad e-post. Ds.


-----BEGIN PGP PUBLIC KEY BLOCK-----
Version: GnuPG v1.4.6 (GNU/Linux)

mQGiBEhYBdYRBACy/bTu/aSgoUbRfR5E3P0zGg1/xAXw/IhtrZ4xDaevvSvDoKZn
RriOQkKMWabM/nZUJCxo7AoKZJFnm5pYJwTmgrHel0Fc06+5JolPAQG9M5yrn5pf
mx2Nk0ib+jKxAcUN9inbrZDkbRkFFBaUeRTpwnq5CH/ezdw2aDJ0qUpenwCgy4Cu
jSFdea6kQJ7eqO8hf0ZDQdUD/jb2sLmTX4rDml9ekNJLLMriPR/BsyOezMkj8k8G
2Qz3SVxUfFnzavnX0YKZ2hTfUgvK7KdwQjQ7favnaFb3+3OpiU9wWe8J4rdXe1MY
/Cydp0d+n+EUmaTU4YqFe9MbQSBQWc8kJFYLtP+b93E/yjouPQ6B1Zjgyq8Rs//T
qKncA/9JPVOnqikiyrtiBMYnJMpFbjGTJ7QO2C+UwXEkT2ja2YoJIPy5reQkohby
oQC48TEq2RN5jNTLhDlGQl70G0wZMRj94pWVUf2Qel5oQZTGtfgR2mSXFVr/A8AU
VH/vS93tlFhCPTcIElkH9M/rptwRx2PAnLjq9scS9kO9OUPV1bQ0SmVzcGVyICJL
b3R0ZW4iIFbDpHJuIChFbC1nYW1hbCkgPGtvdHRlbkBjb3lvdGUub3JnPohmBBMR
AgAmBQJIWAXWAhsDBQkJZgGABgsJCAcDAgQVAggDBBYCAwECHgECF4AACgkQMAXy
SpE9nPGYbgCfYx6s2ArhXpNpCLb2BFvRVXrrye8AoIbn+4snvr72Z/w48KLIyJoz
VT8TiEYEExECAAYFAkhYCU8ACgkQSaCQq9UzpL4HoACcCfSgGzbiI7PQWbwZkH14
NzaDnY0AoIKkDQeEGdqaEwEUHJWqYXifnqG6uQQNBEhYBgkQEACzdvsC9C8vEKEt
dwpsHOX2uGXcGwnG0qlyHpSBDNI4H5z32ucJy6oMHjX2qyk8bFW+FKJA5pQuL6u4
VG6qnrfqNnaBwpeibYNjlbUdi3O4l5eEAbWj1H2h51GbN85h7LrMTZQ++2DUouPO
1OepcrYWRWR2v+JxxOiQXaO570+1AcyQt04BJjqrUpHVM5OPS7tBLTEwp0NQ3AKI
VIFDNrko54z8SMfiyPCmu24oTLn+j6TP7ZfKKnY/GgMIHjt49oGBcTBoCPNa9aES
WHvrGFQsm54ZpNnPlTGkDpHS9UdNcpepWjXtTI26hFX1rLCQvURceYCE6AnhRd3N
toQsbD+fEiyrPhdT+IFxtYURmMshKodSuL5BDPa3W1Zc638PQRIVyacuRDWBWheE
WZmgX+oEdMzgw+S5/rPBgppZPqrRMJSpG7tGneI5z2RNHvIgiUkGsdrf88IFNTMl
LQFLAkCdspnZKrwkMmpvmq9Amg3A0bYbsnkWamVhEpbO4yIA6OpAM1AW7sVm8upD
9UwaWQIpMJ+RjMA/h+e3icMj9aNJ1SKu1d+aZxv3pjMkQVDNODlBRKkoYgABF2St
JSpHIB7SiA7NMdFYNISO60VUtKRI646M8YaGe6TqD2kIKTCSJQCvbMNKebxaA9m4
122p6vINsz+YmY6wDpB6mb7eM5CixwADBQ/9HKLGFf+pXeBsDtiysTwVEPaHKrc/
aOSqzAJXbSo2hja3M1oxbgEIwdYcRbtsJi8/jkOO7z8DrYbSbdwSbUXf5JLAVpVf
Yd61ta+A8mgD6/vhr9jkQAjA8hC0W0yzsr+OfypffT5D06576KZCTdSpoj1e2XGE
LAoNhDYMWjcqQrESNeT2EGaQhmoLYQcvElTCj0XhoLoPP0S5fiHDuBwqNbJ98XoX
TID0fQUGevv+txT45k0KnL3JLRceB9Pn9JsVzTLSk+PcpUnGCXOmps/NJUNMwYN0
PG3q9LuQ3ZRjSzLlH+YCvgA2kUYDBVYMEHVr4gvr3ajYLw8cQ8Ue57GVvqfUVVU7
JR4LfJRn5/vCu2ww772p4lhkYQyv0X4mYx37KWbilCMV+AP0NdVQqCxQnJDGllZQ
7m3JZ1Tn4v1rHpFX3cEBw7j/z2G/JXUZPkC3Qeo+W18I/GDH1TsDmByvnPvkwNfg
bxfc36swv8eFk0YqL0NWoyIUqJR4A5YDTGKB4J+5yqHgeyxMfg3Qv0G4N57Dx2MK
e83DL5SLJymIBXk+vfg/O8W6m2EY3BT79rmoG7uQKQBU9EK7KQkI8ipdgs2n9/z3
k9JxG/FX8FXRNHfhLlL0heQdr759ME1bTZWVPMUt8gg+XWwXCkEF/O9p15tZ20I3
Uu4Xnf5ZDuTN+XuITwQYEQIADwUCSFgGCQIbDAUJCWYBgAAKCRAwBfJKkT2c8XzA
AJ4gb+zu7i/OoqoARicbnR4TgjXPHgCeLNQg7P6iBfmZ/gUv1T6byCLQ4nA=
=GOvK
-----END PGP PUBLIC KEY BLOCK-----

måndag, juni 16, 2008

Skinka

Jag bara älskar lufttorkad skinka. Det finns så många olika sorter! Jag älskar den där lite rökiga, salta, koncentrerade smaken samtidigt som konsistensen är styv, lite torr och sammandragen.

I min lokala matvarubutik har man en rätt stor charkdisk, och i denna kan man köpa inte mindre än - vad jag kunde räkna - 5 olika sorters lufttorkad skinka. Och då pratar vi bara enskilda sorter, eller länder de kommer ifrån. Sedan fanns olika grader av rökighet, lagrad olika lång tid, etc. Det är rätt coolt. För tio år sedan kan jag inte komma ihåg att det fanns mer än möjligen bayonneskinka och då bara i saluhallar och i slakteributiker!

Vilken är DIN favoritskinka? Skriv gärna en kommentar, också!








söndag, juni 15, 2008

Fredagsmys: Fläskkotlett i samarbete



Det känns som en evighet sedan jag "lagade riktig mat". Mat som kräver något. Någon slags engagemang eller kärlek .De senaste dagarna, sedan tillökningen (och några dagar innan) har mat framförallt handlat om att ge kroppen energi. Som bränsle mer än njutning. Men fredag är ändå fredag och det är någon slags "mysdag". Dessutom måste man ju välkomna junior på någon slags vettigt sätt i familjen. Efter att ha storhandlat på Lidl, i torsdags, var det så dags att i fredags laga till en del av bytet.

Dottern hjälpte till och kvittrade sig igenom hela middagsfixet, med en släng över axeln, med en bit skarpslipat solingenstål i näven och glatt sjungandes för lök, tomater och potatis.

Det är i de stunderna jag känner att all den otålighet jag annars kan känna bara rinner av mig. Jag har hur mycket tid som helst. Dottern och jag lagar mat och tycker båda att det är toppen. Dottern smakar på sås, grönsaker och rotsaker. Jag ställer kontrollfrågor: "Vad är det här?" och hon svarar klokt "Men pappa! Det är ju buljong. Det har man i såsen, när löken har blivit mjuk!"

Vi sjunger, duttar med kryddor, luktar, smakar, steker, vänder och vrider på maten. Dottern vässar sina bestick mot varandra.

Det är så här matlagning skall vara!

Då jag säkert redan postat alla delrecept i den här bloggen några gånger (och annars finns de i min bok. Köp den!), tänker jag bara berätta att det blev stekta fläskkarrékotletter med ugnsrostade rotsaker (potatis, palsternacka, morötter) och gräddsky med - faktiskt ett misstag, men som blev gott - lite svart vinbärssaft i. Ja - ni ser förstås också körsbärstomaterna och de billiga oliverna!

lördag, juni 14, 2008

Bra-att-ha

Läser på utmärkta Newbiecooking om några vill-ha-grejer. Fick dessutom - i en kommentar till mitt eget inlägg om pommes frites en kommentar från Jessika om att hon nog egentligen innerst inne önskade sig en fritös.

Tänkte först skriva en sådan där önskelista, jag också, men så ändrade jag mig och tänker nu i stället ge en lista p å"bra-att-ha-grejer". Ett slags lista över en universell lista att önska sig saker ifrån, om man så vill. Eller ett sätt att skryta om hur balla leksaker JAG har i MITT kök. Ellersom något slags "tips från coachen" på bra grejer som underlättar arbetet i köket, om man lagar mycket mat. Och kanske speciellt av sådan mat jag lagar.

I "stigande nyttighetsgrad" eller vad man säger.

Här är i alla fall - på plats nummer fem:

Min fritös. Jag fick den här i födelsedagspresent, eller möjligen julklapp, (jag minns inte) av mina föräldrar. En stor och ordentlig pjäs som jag regelbundet gör pommes frites i, men också gärna friterar olika sorters japansk och kinesisk mat i. Vid något tillfälle har jag gjort kalkonschnitzel i den, och någon gång har jag friterat fisk i den, också, men de vanligaste offren för fritösen är som sagt varianter på tempura, något med sötsur sås eller pommes frites. Nå - vad är så speciellt med min fritös då? Den är fyrkantig, vilket gör att livsmedel som t.ex. pommes hamnar så att säga "på rad" längdledes i denoch blir jämt friterade. Dessutom är den enklare att plocka undan. Mina skåp är nämligen fyrkantiga inuti!. :-) Dessutom gillar jag det faktum att frityrkorgen har ett långt och kraftigt handtag och att själva ytterhöljet är rostfritt. Det är SÅ snyggt. Jessika - du bara MÅSTE skaffa en!


Nåväl. På plats nummer fyra:

Mandolin. Ett verktyg för att skiva, strimla och våffelskära grönsaker till bra, jämnstora former. Jag använder i och för sig min när jag skall göra STORA mängder pommes frites, eller när jag skall skära en massa "tändstickor" av potatis till Janssons Frestelse, eller om jag skall skiva rotsaker till chips eller till potatissallad, eller så. Oftast använder jag faktiskt kniv, om jag inte skall laga mat på någon slags industriell nivå...


På plats nummer tre:

Moccabryggare. Det här tror jag är min tredje. Jag älskade helt enkelt ihjäl min förra, som var en för sex koppar (espressokoppar) och min nuvarande använder jag (också) nästan dagligen. Den är större. Den gör nio koppar. Dessutom har jag en för två koppar som jag har med mig bland mina klättergrejer, i "kökspåsen" tillsammans med ett litet propan/butan-kök. Bara för att man lever vildmarksliv eller befinner sig i Himalaya någonstans behöver man inte behöva avstå från livets nödtorft! Gott starkt kaffe är dessutom nödvändigt, inte bara som bränsle till min morgontrötta hjärna, varje dag, utan som ingrediens i kakor, i chokladmousser och smörkrämer. Faktiskt tillochmed i marinader och min fruktat goda kaffesky till grillat kött.


På plats nummer två:

Sauteuse. Kastrullen med det svårstavade namnet. En sauteuse (såtös) används dels för att koka sås i, dels för att snabbt steka något på relativt hög värme (sauter kommer från samma språkstam som t.ex. saltomortal - att dansa, i grundform, maten "hoppar" eller "dansar" i pannan). Jag använder min till nästan allt och förstår inte hur jag klarade livet i köket innan jag hade en. Snabbt bryna lite grönsaker - check. Röra ihop alla såser jag någonsin gör hemma - jajamensan. Jag använder den varje gång jag gör en risotto, då det är enkelt att röra i den, och den har välvda väggar, så inget bränner fast i botten. Jag använder den som vattenbadskar när jag jobbar med choklad. Jag gör alltid min pyttipanna till den. Kort sagt - jag har den till typ allt, utom att koka potatis eller pasta i. Är du fattig student och bara har pengar till EN panna eller kastrull - köp då en vettig sauteuse. Det är i princip det enda du behöver!

Och slutligen - på första plats!

KNIVAR! Hade ni trott något annat? Men verkligen - bra knivar är helt oumbärligt för alla som någonsin behöver jobba i kök. Dessutom är det väldigt roligt att ha bra grejer, även hemma. Jag använder framförallt en wusthof-kniv från classics-serien, men äger också bl.a. en sabatier (från p-serien) och en rosendahl "vegetable" som använts väldigt flitigt. Jag brukar hålla mina knivar rakbladsvassa. Jag låter dem slipas en gång om året, ungefär, och då justeras polster och klack på alla knivar, sedan håller jag efter dem med sandsten (grov och fin), skärpstål och porslinsbryne. En kniv är fullständigt oanvändbar om man inte håller den vass, men mina knivar är riktigt vassa. Behöver man köpa massor av knivar? Nej - det räcker i princip med en, bara det är en bra kniv. Min wusthof har jag haft i snart femton år. Jag har lagat bokstavligen hundratusentals, om inte miljontals tallrikar mat med den, och den kommer att hålla i kanske femton år till, innan den måste bytas ut. En bra kniv håller länge, bara man håller den ren och vass.

Ungefär så ser min lista ut. Vad har du i DITT kök som du antingen inte klarar dig utan, och/eller känner att du "bara måste ha"?

Lyx från Lidl

Efter att ha fått åka fram och tillbaka till söndersjukhuset några gånger i helgen, med taxi, var det inte längre så mycket pengar kvar i semesterkassan. Det har alltså blivit att handla där det är som billigast, just nu, och i Orminge ädet inte sällan man kan hitta riktiga fynd på Lidl.

När jag kom hem från Lidl härom eftermiddagen var det dags för en eftermiddagsfika och när jag ordnat ihop allt kom jag på att "allt det här har jag köpt på Lidl". Gott espressokaffe till moccabryggaren, som dessutom visade sig vara riktigt italienskt kaffe på 100% arabicabönor (jag tror märket hette Bellarom), rågkakor, cream cheese, små goda gula lökar från öland (Wow - närodlat!), sockerärter (också dem inhemska), skinka, tomater och mjölk.

Och - som sagt - billigt. Jag plockade på mig två stora papperskassar med matvaror och trodde att "nu blir det dyrt". Det hade (med lätthet) kunnat ha kosta mer än det dubbla, eller faktiskt säkert uppåt tre gånger så mycket, med tanke på hur mycket grönsaker, charkuterier och mejeriprodukter jag lagt ned i kassarna.

Och kvaliteten är riktigt bra på grejerna. I alla fall i vår butik. Fräscha grönsaker, schyssta charkvaror och samma mjölk som i de andra butikerna - bara billigare - och några egna "noname"-alternativ till de vanligaste varorna.

Klart godkänt, med andra ord.

Tillbaka till fikat. Goda, lite lyxiga smörgåsar med gott kaffe känns som lite vardagslyx, såhär med två uppmärksamhetstörstande barn hemma, och givetvis gör kvalitet/pris-faktorn att det känns lite extra roligt.

à la Emma

Såg ni Kanal 5s nya mat&resprogram 'A la Emma' härom dagen?

Vad tyckte ni?

Jag såg det - och kommer att skriva om det här om någon dag, men vad tycker NI?

fredag, juni 13, 2008

Dagen i stort

Inspirerad av Lisas inlägg om sin vardag tänkte jag beskriva min dag, så som den ter sig idag, som nybliven tvåbarnspappa, på semester, och med lite sådär lagom mycket tid att blogga på.

Pratar med Mackan i telefon och vi snackar bl.a. om hur det går med hans träning (Filipinsk kampsport) . Det går tydligen bra, för det verkar som dags för något slags gradering. Grattis.

Själv tränar jag inte tillnärmelsevis så mycket (boxning), men har ändå hittat en klubb och köpt erfoderliga skydd (tandskydd och handskar).

Bestämmer mig vid niotiden för att - tillsammans med dottern - åka och hälsa på och kolla in hur det går för O. på jobbet och hur han sköter sig.

"Bra", tydligen, för precis ALLA säger, med en blinkning: "Det går rätt bra för honom. Ni är rätt lika, ni två, men han är mycket elakare". Elakare? Jag hajar inte. 'Vad har jag gjort för fel?' Nåväl. O. skämmer bort dottern med äppelcider och en polarkaka med ost (och vackert garnerad, något som dottern visserligen lägger märke till, men omsorgsfullt plockar bort).

Hämtar lite personlig post och en bok som jag får låna. (Verkar lovande, såhär långt, men har baara läst kanske 20 sidor än så länge).

Skriver, när jag har inspiration (vilket är några minuter om dagen) på uppföljaren till Mums! - det bästa från Krubb. Har inte kommit på något namn än, men några recept har det blivit, i alla fall. Och den här gången kommer det nog bli en bok med lite mer bilder.

Vi bygger med dominobrickor - dottern och jag. Dottern puttar omkull dem. Jag bygger och bygger, men verkar inte kunna bygga tillräckligt fort, för jag hinner aldrig få slut på brickor innan de kommer farande, från andra änden av bricklinjen.

Lagar pasta med korv från den lokala Lidl-butiken och inser att det jag läst på Taffel om tysk korv, verkligen stämmer! Billigt är det också!

Häller ihop en coke float, ibland, för att kyla ned mig i sommarvärmen.

Och så skriver jag blogginlägg.

Pasta med tyska små korvar...

Ibland måste - som jag skrivit tidigare - matlagningen gå fort. Som när man varit på besök på arbetsplatsen och nu har en mycket hungrig och otålig fyraåring att mätta. Då blir det ofta "något som går snabbt i en panna" och idag blev det ett litet ihopkok (ihopstek) på

300g spaghetti
5 l vatten
1 näve salt
2 tsk smör
8 små nurnbergbratwurstar
1/4 gul paprika
8 st sockerärtskidor
½ liten gul lök
1 äggula/portion

Koka upp vattnet under lock.
Koka spaghettin i vattnet, tillsätt allt salt.
Stek korvarna under tiden pastan kokar, i 1 tsk smör.
Skär sockerärtor och lök i trevliga bitar. Strimla paprikan.
När spaghettin kokat färdigt (10 minuter) ha i smörklicken som är kvar.
Lägg ihop på tallrikar, strö korv och grönsaker över
Servera med en äggula op toppen.

Skämsmat: Coke float

Har skrivit tidigare om Skämsmat, och det här kvalar definitivt in i den kategorien: Amerikansk efterrätt, gjord på kapitalistflaggskeppssoda och vaniljglass.

Coke float har aldrig varit speciellt stort i Sverige, ens på de "amerikanska" restauranger som ibland haft dem på menyn. För mig känns de emellertid "comfort food" efter mina anglosaxiska matvanor, då det genom de västra storebröderna även nått och slagit igenom på imperie-öarna.

För de som inte vet det är det alltså coca-cola med vaniljglass. Helt enkelt. Och ett fantastiskt sätt att svalka sig i sommarvärmen. Dottern tyckte mer om det karakteristiska bubbelljudet som uppstår när man drar vaniljglasskum genom ett sugrör än själva smaken, men vi njuter båda av coke float...

torsdag, juni 12, 2008

ÄNTLIGEN!

Ja - ni vet - jag har skrivit om fusk i branchen tidigare. Om skurkar, pirater, illgärningsmän och fuskare. Ni vet var jag tycker om det, så, det är ganska kul att idag läsa i DN att de nya reglerna för anställning inom branchen dels A) underlättat för branchen själva att anställa och skapa "vita" jobb och B) drar in - i runda slängar EN MILJARD till staten...

Det är alltså en miljard som tills för bara ett år sedan användes i kriminell verksamhet, men som nu kan användas till att köpa nya sjuksköterskor, vägar eller JAS-plan för. En miljard.

Snabb pasta



Nu är det ju föräldraledighet/semester som gäller och ofta blir man ensam snabbt i köket här hemma, för alla koncentrerar sig på nytillskottet i klanen. (De kom hem igår kväll - lillkillen och Fru Värn). Då åker alla mina gamlia sunkiga "fuska-till-något-med-creme-fraiche"-recept fram. Som denna lilla pasta:

Spaghetti med bacon, broccoli, gröna ärter, vitlök och creme fraiche (timjan, karl-johan och citron). Dekorerad med tomater. Babyenkelt.

onsdag, juni 11, 2008

Världens mest engagerade läsare?


Jag gjorde ju, för någon vecka sedan en undersökning kring det där med nationalsdagsmat, och tydligen har jag världens mest engagerade läsare - för hur annars skall jag förklara det här? Ihopräknat blir resultatet ju hela 101%!

Jag har valt att se det hela som uttryck för hur engagerade mina läsare är! Tack, alla, för Ert engagemang!

Italienskinspirerad böngryta


Under värkarna, men innan vi åkte till sjukhuset, behövde både Fru Värn och jag ladda upp med extra energi, inför förlossningen. Jag har precis läst om Bill Bufords "hetta" (Köp den om du inte har den!) och kände att det vore roligt med något italienskt, eller i alla fall inspirerat från italien.

Då jag egentligen inte kan något om italiensk mat gjorde jag någon slags italiensk variant på "typ cassoulet" och såhär blev det:

150 g bacon (eller pancetta, om du vill ha det mer italienskt)
3 kryddiga korvar (vi hade en god kycklingkorv hemma)
240 g (en burk) stora vita bönor
240 g cannelinibönor
400 g krossade tomater
8 stycken soltorkade tomater i god olja
2 morötter
2 vitlöksklyftor
1 tsk cayennepeppar
1 tsk dragon
1 tsk bailika
8 st lagerblad
1 glas vitt vin
En nypa flingsalt
Lite god buljong

Skär bacon/pancetta och korv i små fina bitar och lägg i en gjutjärnsgryta tills de stekt ur lite fett.
Tärna och lägg i morötterna. Låt steka med ett tag.
I med vitlök och övriga kryddor. Låt steka med i några sekunder och häll sedan över tomaterna och vinet.
Låt koka ihop sig till en mjuk och fin konsistens.
Lägg i bönorna på slutet. När de släpper stärkelse kommer grytan att reda ihop sig. Smaka av med salt.
Servera till gott lantbröd, kanske lite salt ost och något lättdrucket rött.

tisdag, juni 10, 2008

Pommes frites


Dottern och jag - som ju är "ensamma hemma" utan Lillkillen och Fru Värn, just nu, har inte alltid jättemycket tid eller ork för att fixa mat. Dottern får därför välja själv vad hon vill ha till middag och så hjälps vi åt att laga det. Nu i två dagar har hon velat ha "tompritt" vilket är dotterska för pommes frites. Då jag fick en mandolin i julklapp tar det löjligt liten tid att fixa till (några minuter bara) och precis lika lång tid som att steka korven till...

Några bitjepotatisar skalas och skärs i lämpliga strimlor (t.ex. medelst mandolin)
Olja hettas upp (t.ex. i en fritös) medan potatisen får förkoka i vatten i någon minut.
Så får potatisen rinna av på hushållspapper, i fritösen (190 grader) i några minuter - tills de fått en gyllenbrun färg. Salta. Servera till vad du gillar.

Vill man lyxa till det och göra dem snyggare kan man rulla dem lite i vetemjöl innan man friterar dem. Det gör jag i princip aldrig, men det brukar bli fint och gott ändå.

Off-topic: Jag kommer att få stryk om jag inte postar det här...






Eftersom jag VET att jag kommer att få stryk av alla som läser den här bloggen om jag inte postar det här inlägget, så postar jag det (under milda protester) fastän det inte handlar alls om mat.

Här är underverket (och det största skälet till att jag inte uppdaterar bloggen speciellt mycket). Vitala fakta: Vikt 3185g, Längd: 50cm. Alias på bloggen: "Lillkillen".

Fru Värn mår - efter omständigheterna - oförskämt bra. Dottern är begistrad, men tycker än så länge att Lillkillen är lite läskig när han skriker och vet inte riktigt hur hon skall finna sig med det.

Själv är jag - inser jag - precis som första gången när jag blev pappa löjligt stolt.

lördag, juni 07, 2008

Nu blir det tyst i ett tag...

... här på bloggen. Ni som vet, ni vet. Ni andra kan säkert förstå vad som är på gång efter att ha läst ett par av de senare inläggen.

Vi hörs om ett tag.

onsdag, juni 04, 2008

Inför nationaldagen

Tänkte att jag för att fira nationaldagen kanske skulle laga något "typiskt svenskt" och har börjat höra runt lite i bekantskapskretsen lite vad osm är "typiskt svenskt". Om Sverige hade en nationalrätt, vad skulle den vara?

Flera säger instinktivt "ärtsoppa med pannkaka", men idag infaller nationaldagen på en fredag, så det känns liksom som att man redan ätit ärtsoppa, ifall man nu anser det vara en nationalklenod, på torsdagen.

Några hävdar med emfas att det här landet inte skulle ha varit vad det varit om det inte vore för sill (och strömming!) och potatis, oach att det därför kvalar in bland nationalklenoderna. Olika varianter på temat ("Janssons Frestelse", gubbröra, sillsallad etc.) känns också relevanta, men frågan är om man vill äta sill även på nationaldagen - det är ju ändå snart midsommar!

Några hävdar att "köttbullar med lingon och potatismos" är den riktiga "svenskmaten" och det är möjligt att det är rätt, men jag gillar inte köttbullar så mycket, om de inte är rullade av typ mamma eller farmor. Potatismosen skall vara handgjord, förstås och gärna rårörda lingon (från förra årets skörd), men det betyder en massa (varm) tid vid en (varm) spis som jag är åttligt intresserad av såhär i sommartider, så...

Vad äter man som nationaldagsmat?

Skriv gärna några kommentarer i kommentarsfältet också!








tisdag, juni 03, 2008

Strömming igen...

Inser att jag skrivit om strömming så pass många gånger på den här bloggen att de som är återkommande läsare säkert slutat läsa bloggen för länge sedan, p.g.a. allt tjat, men ärligt - det finns (tycker jag) nästan inget godare. Alls.

Idag - inspirerad av det tidigare fiskeäventyret - kände jag att det kunde vara gott med något snabbt och lättätet på kvällen. En tur i den lokala coop-butiken, med extrapris på färska strömmingsfiléer blev droppen som tippade vågskålen: det blev - som vanligt - strömming. Med potatismos. Och fina små ärter (kokta i mycket väl saltat vatten, med lite citronsaft och en liten smörkula och en mycket liten nypa socker - koka förresten alla gröna grönsaker - ärtor, broccoli, haricots verts etc. - så. Det är det absolut bästa sättet!)

Vad det gäller strömmingsfiléernas stekande har säkert alla kockar sina egna specialiteter, men jag brukar dubbelpanera mina på skinnsidan (i vetemjöl, ägg och sedan ströbröd eller grovt rågmjöl) och sedan klicka i lite persiljesmör på skinnsidan (50g smör till 10 g persilja till 1 tsk salt) och lägga ihop dem två och två innan jag steker strömmingen i smör och matolja och kryddar med vitpeppar och salt.

Potatismos gör jag av mjölig potatis (1 kilo, kanske?) som jag kokar i små bitar, i väldigt hårt saltat vatten, sedan hälls vattnet av, potatisen vispas till mos med ett eller två ägg (äggula), grädde (1-2 dl till ett kilo potatis) eller mjölk och möjligen en liten smörkula. Sedan kryddas moset med salt, vitpeppar och muskotnöt.

Persiljesmöret som blir över skirar jag och häller över fisken när det är dags att servera den. Det blir vackert på tallriken också!

Jag brukar köpa runt 300 g strömming till två vuxna som gillar strömming och/eller - som i vår familj, två vuxna (varav en ÄLSKAR strömming - gissa vem?) och ett barn. Det blir ungefär 20 filéer eller typ 10 stycken av mina "dubbelflundror".

Fiskelycka


Det är semester och någon gång i vintras lovade jag dottern att vi skulle fiska "när sommar'n kommer". Eftersom jag är en man av mitt ord och för att dottern pratat om det några gånger den senate veckan ("Är det sommar nu? Har vi fiskegrejer?") åkte vi igår eftermiddag ut till Biltema och handlade ett varsitt billigt spinnspö till dottern och mig samt några olika drag och en varsin liten ask att ha grejerna i. Här skulle fiskas!

I morse vaknade så dottern vid typ 6-rycket efter några timmars orolig sömn (någon var rätt uppspelt igår på tanken att få fiska idag, med ett eget fiskespö och egna fiskegrejer) och efter en lite osammanhängande frukost (vem har tid att koncentrera sig på ägg och smörgås, när man snart skall ut och fånga aborrar?) packades så alla fiskegrejer, en lätt matsäck (bestående av ägg som blivit kvar oätna sedan frukosten och en varsin smörgås, en liten termos med saft och en något större med mocca-kaffe) och nödutrustning såsom kniv och kompass ned i våra respektive ryggsäckar, för sommarens första storfiskeäventyr!

Kosan ställdes mot den närblägna glasbrukssjön - en liten sjö där vi brukar bada sommartid och där ingen jag känner någonsin sett en fisk, men som kommunen hävdar har aborre, och efter en lång, sångglad, hoppande rätt omständlig promenad kom vi lyckliga fram till "glasan".

Ensamma som vi var började vi med att fiska de första kasten från badbryggan, men då dottern inte alls ville fiska, efter bara några minuter, började vi prata om det var läskigt att vara på bryggan. Det var det. Det var bättre att fiska från land, tyckte dottern, så vi kastade några kast från stranden.

Dottern hann kasta två kast innan dagens första riktigt rejäla bottennapp. Då favoritdraget, som högtidligtvis invigits bara några minuter tidigare, satt ordentligt fast i en snårskog av näckrosor en bit från land fick far i huset göra det enda rätta och göra badpremiär, för att ta upp det fastkilade draget. Lyckligtvis kunde jag få loss det och glädjetjuden nådde nya höjder när draget bärgats och ytterligare några smärre "drag i främande föremål"-incidenter (pinne, löv, halvmiss på gräsand) senare var det dags att byta fiskeställe.

Dottern - som lärt sig fiska genom att titta på Anders och Agnes på Bollibompa - säger förståndigt när de första badgästerna dyker upp: "Vi flyttar oss - de som badar skrämmer fisken". Pappas hjärta är så stort och varmt över sin förståndiga dotter att han nästan spricker.

Det nya fiskestället ligger några hundra meter längre bort, längst ut på en liten udde, invid en tall med en större sten nedanför. Ja - jag anser det vara riskfritt att berätta om platsen, eftersom ingen av Er heller får fisk där. Dottern övar på sin kastteknik. Ibland kommer draget singlande bara några centimeter framför pappas ansikte. Ibland går det rakt ned i vattnet. Ibland hamnar det några meter ut i sjön. Ett vilt vevande utbryter. Pappa mår gott. Dottern är i extas.

När så pappa tror att något hugger på kroken (jag VISSTE väl att det fanns aborrar här! Och att de älskar just glittriga gröna spinnare - precis som dottern!) blir det riktigt spännande, ända tills man känner att det släpper igen. "Den kom undan. Åååååh!" utbirster dottern lätt frustrerat.

Vi fiskar vidare.

Så - lika plötsligt som kissnödighet kommer behovet av att gunga i stället för att fiska. Vi plockar ihop alla drag, krokar, linor, rullar och spön och våra grejer som vi spritt över nejden, och går till badplatsens lekplats, där det finns några gungor. Sedan går vi hem. Lyckliga. Av en alldeles speciell lycka som bara fäder till fyraåriga döttrar och dessa döttrar kan känna efter några timmars lekfiskande: fiskelycka.

Om vi fick fisk? Givetvis! Preparatus supervivet, som vi lärde oss i lumpen: Den förberedde överlever!



(Och jag skall se efter om vi kan återkomma med fler, bättre bilder - jag lånade med mig svärmors fina lilla behändiga digitalkamera, som jag givetvis inte kan koppla ihop med min dator!)

måndag, juni 02, 2008

Jag tycker att jag varit jätteduktig

... idag - min "första dag på semestern", som INTE har ringt till köket på Ekbacken för att (ständigt) kolla min vikarie och hur det går för honom.

Stående ovationer: Jens Linder gör det igen.

Läser i DN hur hjälten Jens Linder skriver passionerat om.... .. . . knäckebröd. Bl.a. Jag har skrivit det förr och jag kommer säkerligen att ha skäl att skriva om det igen - men Jens är en av mina stora idoler just nu. När jag blir stor skall jag bannemig BLI Jens Linder! Vilken kille!

söndag, juni 01, 2008

Kroatiska räkor

Jag har en kompis, P, som jag både jobbat med, har spelat i band med och dessutom varit engagerad i två frivilligorganisationer med (Guardian Angels och Frälsningsarmén). P är gift med H, från Kroatien, och H - som har en del åsikter om vad man bör och inte bör äta, lärde mig en gång det här - "det riktiga sättet" att laga till räkor. Den gången var det med stora räkor (typ scampi), men jag lagar det ofta med små räkor också.

Du behöver:

Några räkor - tillräckligt många för en portion, lite beroende på hur stor du är i maten.
1 gul lök, eller 2 schalottenlökar
1 vitlöksklyfta
½ dl olivolja
½ dl smakmild olja - rapsolja eller matolja
1 krm cayennepeppar
En liten nypa flingsalt
½ dl vitt vin
En ordentlig nypa finhackad persilja
Några skivor bröd

Börja med att rippla upp lite av olivoljan och matoljan i en mycket, mycket het panna.
I med brödet i pannan och stek det tills det är riktigt frasigt.
Ta upp brödet, och lägg det på ett stycke hushållspapper.
Häll i resten av oljan i samma panna.
Hacka vitlök och lök fint, till typ damm, och släng i pannan. Det kommer att fräsa ordentligt. Snabbt i med räkorna och låt dessa bli ordentligt genomvarma (och avge en del smak i oljan).
Skvätt över lite vitt vin och medan alkoholen ångar bort hackar du persilja och sprinklar över.



Dagens salladsdressing

Sallad är sommarmat tycker jag, antingen man använder den som tillbehör till någon grillad rätt, eller bara som lunchmat när man inte orkar laga (eller äta) något varmt.

Gjord en snabb sallad med någon salladsmix (mangold, spenat och något mer), lite ruccola, ett par tomater, en lök och lite kassler som fanns i kylen. Det är egentligen inget att skriva om, men jag gjorde en rätt schysst dressing:

1 msk grovkornig, söt och stark, senap (Graveleijs)
2 tsk äppeljuicekoncentrat, eller ½ dl utspädd juice
Olivolja till rätt konsistens (½ dl?)

Klicka i senap i en ren skål, häll över äppeljuicen och börja vespa ihop med en gaffel. Vispa ned oljan, lite i taget, så att dressingen förblir "slät" men inte skär sig. Smaka av med lite salt och socker, om det behövs.