Koreansk mattrend, Jens Linder är en hjälte (igen)

Läser nästan alltid om jag ser att Jens Linder har skrivit något. Han är en personlig hjälte. För några år sedan skrev han om grytor, i en kokbok, och jag blev så inspirerad att jag - som då mest byggde mat på höjden - helt gjorde bot och bättring och ställde mig som hängiven kalopskokare vid gjutjärnsgrytan igen.

Något år senare förutspådde han en matrevolution där vi skulle gå mer mot husmanskost igen. Och jag tog hans ord på allvar. Och fick jobb efter jobb, just för att jag kunde laga just husmanskost.

Så när Jens Linder skriver eller uttalar sig om något - ja, då gör man (eller läs: jag i det här fallet!) bäst i att läsa, lyssna och lära sig. Mäster talar!

Läser i dagens DN om Koreansk mat. Jens Linder har återigen skrivit en väldigt inspirerande artikel om koreansk grillmat. Och att den gastronomiska husguden själv älskar Kimchi. Hur är det möjligt att inte gilla honom?

Och just nu är koreansk mat hett. I mer än den bokstavliga betydelsen. Flera matskribenter har prickat in korea som nästa mattrendland och flera sjunger den genuina koreanska matens lov. Kul, tycker jag, som faktiskt inte kan nästan någonting om koreansk matlagning själv. Något nytt att lära mig mer om! Nya smaker att testa! Och vad skönt att ha just JL som någon att hålla i handen på denna oprövade mark på den gastronomiska kartan!

Och när han dessutom - på DNs webbplats - ger ytterligare tips om koreansk mat känns det både generöst, roligt och väldigt, väldigt Jens Linder.

Tack, mannen. Kudos!

Jens Linder gör det igen!

Det är väl ingen nyhet för någon som läser den här bloggen regelbundet att jag gillar Jens Linder? Om det nu inte gått fram så kan jag ju vara övertydlig: "Jag gillar Jens Linder". Han har en väldigt skön syn på mat, är duktig och den enda gång jag träffat honom - jättetrevlig, och framförallt skriver han riktigt bra.

Han har ett schysst sväng i språket och ofta tycker vi ungefär samma saker. För någon dag sedan dök nya RS (Restauranger och Storkök - den andra branschtidningen) ned i brevlådan och i den finns en fantastisk krönika (som jag inte kunnat hita någonstans på nätet, tyvärr) kallad "hälsosam mat och ohälsosam politik". Här tar Linder på ett bra sätt upp några av problemen med mat på sjukhus och i förskolor och skolor (även om Linder själv använde ordet "dagis", något som skulle få mina kollegor att se rött!)

Bl. a. skriver Linder en formulering som jag tycker är väldigt bra:

"... Jag begriper inte att kostnadsjakt på ett sådant sätt tillåts. Bra mat till bra, gamla och sjuka borde vara en basal fråga. I mina ögon är det ett tecken på bristande kultivering i ett samhälle, när man låter det kamerala gå före sådana grundläggande saker..."

...och jag kan inte annat än att hålla med. Det är okultiverat att ta beslut som hindrar begåvade förskole- skole- sjukhus- och äldreboendekockar från att laga mat ute på respektive enhet och i stället centraliserar kök i högre grad.

Det är okultiverat att tvinga folk sluta med hantverksmässiga moment i köket "p.g.a. tidsbrist" eller "ekonomi - det är billigare att jobba snabbare" till förmån för t.ex. halvfabrikat. Och - och här vänder jag mig till mina kollegor: Det är okultiverat att allt högre grad gå över till halvfabrikat i stället för att laga riktig mat.

Veckans absolut roligaste

Kom hem från en lång prommenad med lillkillen förut idag och fann ett paket på hallmattan! Kul, tänkte jag, undrar vad det är?

Jo - det var den - visar det sig - fantastiskt fina nya boken "Svamplycka" av husguden Jens Linder och Pelle Holmberg.

Jag säger det med en gång - jag kan inte skriva en rättvis recension av den här boken. Dels har jag bara hunnit titta lite på bilderna och konstaterat att jag kommer att laga ett par recept (ett heter t.ex. "svampgryta i det fria" och är fotat på ett likadant friluftskök som det jag har!) och dels är Jens Linder en av mina absolut största hjältar, tillsammans med Anthony Bourdain, Måns Falk och Kinna Jonsson (som alla skriver fantastiskt om mat!)

Så jag skriver det bara rätt ut:

WOW. Vad kul. Och den här boken skall jag verkligen läsa! Jätteskoj med en temabok om svamp. Och speciellt nu i höst när det funnits så mycket svamp ute! Det här känns jättekul!

Avokado är hett igen...

Läser i DN att Avokado tydligen är hett "igen". Jag som inte visste att det någonsin varit "svalt" annat än som i "coolt", så förstås! Jens Linder har emellertid skrivit en jttefin artikel, och delar glatt med sig av fina recept i DN. Kanon!

Själv är jag "sådär" på just Avokado. Jag gör en decent avokadosoppa (med gröna ärter) och en och annan guacuamole men så är det ju ungefär allt, också. Så kul att Linder skriver om Avokado. Och kul att det är "hippt" igen.

Hamburgare på mitt sätt.

Har varit gräsänkling ett par dagar, då Fru Värn tagit med sig barnen och sina föräldrar till Kolården för att titta på exotiska djur. Under tiden har jag hunnit med att vara sjuk, läsa en bok, kolla på OS och - eftersom jag är gräsänkling - mest lagat olika varianter på smörgås.

En gammal goding är "hamburgare". För vad är en hamburgare förutom en lyxigare dubbelmacka med kött i? Jag läste, för rätt länge sedan, en bra artikel om det här i DN, skriven av husguden Jens Linder (Som ju f.ö. ibland skriver på sveriges kanske bästa matsajt - Taffel). Jag blev så inspirerad då, att jag sedan experimenterat med olika burgare själv. Olika sorters kött, olika sorters bröd, olika sorters dressing.

Men alltid med färska grönsaker. Och - (Läs det här, ni från McDonald's!) ingen förbannad inlagd gurka! Förstå mig rätt: Jag gillar inlagd gurka. På leverpastejsmörgås. Till patéer. Till slottsstek. Ja, tillochmed till ost. Men inte på hamburgare. 'Nuf said.

Hamburgare kan alltså se lite olika ut. Och smaka mycket, mycket olika. Och det går - liksom vilken annan smörgås att variera sin burgare i det oändliga. Hembakt bröd eller köpt? Hemgjorda biffar eller köpta? Och hur skall de kryddas? Skall det vara ost, bacon och grönsaker på? Eller vad sägs om den här "dubbelburgaren" med ost, grönsaker och hemmagjord dressing?

Och hur vill du ha din hamburgare?



Hamburgerdressing:

1 äggula
1 msk Jhonnys sötstarka senap
½ msk vitvinsvinäger
1½ dl majsolja
1 krm salt
1 krm vitpeppar
3 st balsamvinägermarinerade soltorkade tomater

Strimla tomaterna fint
Rör ihop en majonnäs av äggulan, senapen, vinäger och olja. Använd gärna
ballongvisp, och vispa för hand, så känner du när det är klart. Tillsätt
oljan droppvis.
Vänd i tomaterna i dressingen och kryddorna. Ställ i kylen medans du
steker på burgarna.

Själva burgaren:

2 skivor Pågens "äntligen", eller 2 polarkaka, råg
2 Hamburgare, 90-150 g.
3 skivor tomat
1 blad god sallad
1 skiva gul lök
2 skivor cheddar
2-3 skivor rökt skinka

Salt, peppar, paprikapulver

Rosta bröden i ugnen på 200 grader i c:a 5 minuter.
Stek hamburgarna i smör och olja, krydda med salt, grovmalen svartpeppar
och paprikapulver. När de är nästan klara - lägg på osten och låt den
smälta ned över burgarna.
Bräck på skinkan lite i pannan, efter burgarna.

Montera burgaren enligt: Bröd, Lök, sallad, burgare med ost,
skinkskivorna, tomat, burgare med ost, dressingen och så slutligen
"överbrödet".

Smaklig måltid!

Grillkock har hajat grejen...

... "- Matlagning är lycka."

Allt enligt Jens Linders fina artikel i DN. Det handlar förstås om Marin Molteni. Den Argentinske kocken, ni vet? Nåväl.

Artikeln är som vanligt när det gäller Linder välskriven och väl researchad. Den känns mer som resultatet av ett samtal kollegor emellan än ett rent personporträtt och jag blir mer och mer imponerad ju fler sådana här texter från Hr. Linder. Jag blir inspirerad, inte bara av kockens eller kockarnas kunnande och förslag utan också av Linders entusiasm inför andra människors syn på mat. Bra jobbat!

Molteni själv har gjort sig känd som både en förvaltare av regionala traditioner i sitt kök och en av de som driver utvecklingen framåt. Han kan de nyaste och modernaste teknikerna, men anser sig samtidigt inte för fin för att grilla en traditionell argentinsk biff.

I artikeln står bl.a.

Han är också uppenbarligen en eldsjäl när det gäller sitt land och dess mat. Han visar mig en massa färggranna små potatisar, som mer liknar jordärtskockor än våra potatisar. Det är gamla sorter som användes redan av inkaindianerna, berättar Martin.

Sådan potatis kan man inte få tag på i Sverige, men kanske kan man börja odla det? Det vore kanske något för fjälltrakterna?

Och visst blir man rysligt inspirerad? Tänker själv på Göran Lager och hans "mayapotatisexperiment" och inser att inte ens oceaner kan hålla två brinnande matintresserade herrars tankar långt ifrån varandra.

Det är sådant här jag skulle vilja läsa mer om. Mer folk som brinner för sitt arbete! Fler som anser sig ha "en mission" med sitt jobb! Det är så sjukt inspirerande att möta eller läsa om människor som liksom "hajat grejen" och sedan bara njuter i fulla drag av det de själva gör.

Sådan skall jag bli när jag blir stor!

Stående ovationer: Jens Linder gör det igen.

Läser i DN hur hjälten Jens Linder skriver passionerat om.... .. . . knäckebröd. Bl.a. Jag har skrivit det förr och jag kommer säkerligen att ha skäl att skriva om det igen - men Jens är en av mina stora idoler just nu. När jag blir stor skall jag bannemig BLI Jens Linder! Vilken kille!

Bäst just nu: Jens Linder

Jag har säkert skrivit det förr och kommer absolut att skriva det igen: Jens Linder verkar vara en trevlig prick.. Jag brukar läsa vad han skriver i DN och när han skriver grejer till Sveriges kanske bästa matsajt - Taffel, och jag måste säga att han ger ett väldigt opretentiöst intryck. En sympatisk kock som med avslappnad stil ger praktiska tips och/eller infallsvinklar i samtal med andra och som verkar tycka att det är viktigare att ha kul i köket än att följa dogmer.

Det är här är min sorts kock, helt enkelt. När jag blir stor vill jag BLI Jens Linder.

Läs bara vad han skriver om omeletter. Det blir inte mycket trevligare än så!