Alternativa matbloggpris?

Just nu sitter juryn och räknar röster till matbloggpriset 2011, som jag skrivit om tidigare. De gör ett hästjobb! Och de gör det riktigt bra!

Det är egentligen bara ett fel, och det är att jag aldrig vunnit det! :-) Ett år, vill jag minnas, var jag i något slags final, men sen har jag inte ens varit nära...

Och varför skulle jag? Det finns ju så många bra matbloggar idag. Och ett sådant här pris ska ju gå till den som är bäst just nu...

Men jag tänker - tänk om man kunde göra typ en matblogg-gala och dela ut priser för t.ex.

-Matblogg med mest inspirerande enskilda inlägg under året.
-För lång och trogen tjänst. (För matbloggar äldre än säg 7 år)
-Snällaste matbloggare
-Bäst uppdaterade
-Årets nykomling
-Årets comeback

Eller om jag nu inte skulle kunna kvala in till finalplats i någon av de kategorierna:

Matblogg som inte innehåller förnamn i bloggnamnet.

Eller som allra sista utväg:

Matblogg som heter krubb

DÅ skulle jag - kanske - kunna klara mig till finalplats igen! :-)

Dagens roligaste...

Dagens roligaste bild kommer från skyltat.se

Skrattade gott. (no pun intended)

Djupa tankar på trettondagsafton

Det är trettondagsafton. Har jobbat idag. Det var ungefär hälften så mycket folk som vanligt och efter att Menigo (föga överraskande) hade missat köttfärsen på min beställning kände jag att jag kunde gå hem. Det kändes lite som en fredag, faktiskt. Lite folk och så lite ledighet att se fram emot! Ungarna hemma osv.

Fast i morgon är det ju trettondagen och då är det ju söndag i kalendern. Så vi går från fredag till söndag utan lördag? Konstigt?

Tiger som tigern

Som flera av Er säkert märkt är jag väldigt intresserad av skrivande och språkets alla små nyanser. Har under senaste tiden reflekterat kring det här med liknelser...

Kompisen F får reda på en hemlighet och säger "Jag tiger som tigern". Jag blir full i skratt. Vilket sött uttryck! Att en tiger skulle tiga! Men samtidigt, tigern är nog det rovdjur som jagar tystast och ofta går över stora områden för att göra det. I ensamhet. Det är nog rätt tyst att vara tiger...

Tänker på det där med att vi ofta ger varandra "fabelliknelser". Någon är stark som en björn. Någon annan är envis som en åsna. Ytterligare någon är kanske vis som en uggla eller en "ensamvarg". I restaurangvärlden skiljer man ibland på en "kamel", en servitris (dugligt bärdjur som går långa sträckor utan vatten - två pucklar..." eller en "ardenner" (en arbetshäst), eller i värsta fall "åsna" - (oduglig, behöver både piska och morot i princip konstant för att göra sitt jobb).

Men vi liknar aldrig saker vid mat? Vi använder djur i stället för saker i vår egen närmiljö för att beskriva människor och egenskaper omkring oss? Ologiskt. Man hör aldrig att någon är "söt som en jordgubbe" eller ens "sur som citron"? I och för sig hade jag en gång en kollega som vi brukade kalla "krusbäret" (sur och luden). Och visst har man säkert hört någon kalla någon tjej för "pudding", men är det inte konstigt att vi inte oftare kallar varandra för matuttryck?

"God som en hjortstek" skulle kunna vara ett. Vad skulle du vilja mynta för matordspråk?

--

Edit: När jag var tonåring hade min bror och jag ett uttryck jag kom på nu - "som att snyta sig i kall gröt". Om allt som var tråkigt, trist eller sorgligt. :-)

Söndag kväll

Bananarama "Cruel Summer" i MP3-spelaren.
Dottern sover.
Lillkillen sover.
Fru Värn äter yoghurt.
Jag stryker arbetskläderna.
Gör mise-listan i huvudet.
Tänker igenom beställningarna
och räknar timmarna jag kan få sova
tills i morgon
då jag tar Indra till jobbet
för att än en gång slå världen med häpnad.

Världens mest engagerade läsare?

Jag gjorde ju, för någon vecka sedan en undersökning kring det där med nationalsdagsmat, och tydligen har jag världens mest engagerade läsare - för hur annars skall jag förklara det här? Ihopräknat blir resultatet ju hela 101%!

Jag har valt att se det hela som uttryck för hur engagerade mina läsare är! Tack, alla, för Ert engagemang!

Bloggutmaning: Sju sanningar

Fick av Frukostflingan följande lilla utmaning:

...vilket är ett kul sätt att få veta mer om alla sina bloggvänner. Utmaningen går ut på att jag ska berätta sju sanningar om mig själv. Reglerna är enkla och låter så här:

Länka till den som utmanat dig. Berätta sju sanningar om dig själv. Utmana sju bloggare i slutet av ditt inlägg. Lämna ett meddelande till den du utmanat. Och här kommer mina sju sanningar...

Eftersom det syftar till att lära sig mer om sina bloggkompisar får jag väl leta i gömmorna bland hemligheter och mindre kända fakta som inte alla redan vet och delge mig av mina sju sanningar:

1) Jag gillar att läsa, fast jag har svårt att läsa. Jo faktiskt. Jag har rätt svårt att läsa och läser långsamt. När jag gick i plugget hade jag ofta svårt att hänga med i andras lästempo och jag är rätt dålig på att läsa högt för dottern. Jag gillar emellertid att läsa och jag läser ibland rätt mycket, men det går i perioder. Jag läser det mesta, från deckare och fantasy till biografier och lyrik, men har ofta väldigt svårt för science fiction.

2) Jag tänker mig ofta mitt liv som en film och jag funerar hela tiden på soundtracket. Jag är väldigt intresserad av musik. Jag lyssnar på väldigt mycket musik och väldigt mycket olika musik. Jag spelar själv trummor och i mitt kök står alltid en radio eller CD-spelare på med musik. Jag har ofta musik på i bakgrunden när jag skriver och jag funderar ofta på "om det här vore en scen i en film, skulle den här musiken passa som soundtrack då?". Lote nördigt, jag vet, men det är en typisk sådan 'Jesper-tanke' som alltid finns där. Jag har haft långt gågna planer på att rekommenderra soundtrack till mina bloggposter (till den här posten skulle The Who med 'won't get fooled again' passa bra, t.ex.)

3: Jag äter allt utom... Alltså. Jag äter faktiskt ALLT jag blivit bjuden på och hittills inte kommit fram till att jag direkt ogillar något. Sedan finns det saker man tycker mer eller mindre om. Sedan finns det fiskbullar. Och jag bara AVSKYR abbas fiskbullar i dillsås, eller i hummersås. De är vedervärdiga, tycker jag. Jag får dem bara inte i mig. Det händer att min fru köper sådana hem till oss att ha som nödproviant, när jag inte är hemma, men jag avskyr det verkligen. Jag vet inte vad det beror på, men jag har svårt att ens vara i samma rum som andra som äter det. Det är typ min ENDA matnoja.

4: Jag är över trettio och kör moped, men har inget körkort. Så det så.

5: Jag har svårt att komma ihåg namn och funderar därför alltid ut ramsor om folk. Jamen, du vet? 'Helen, Helen, är hon med snygga ben...' eller sådär? Om vi träffas, så fråga mig inte "vad är min ramsa", om du inte är beredd på på riktiga pinsamheter.

6: Jag går, under perioder, i sömnen. Det gör ibland att jag vaknar till på andra ställen än jag gått och lagt mig, vilket är väldigt förvirrande.Dagar efter sådana nätter brukar kvala in som "en sån där dag".

7: Jag blir oerhört störd av att bli störd när jag skriver. Om dottern kommer och vill leka med mig samtidigt som jag skriver, eller om Fru Värn ens vänligt frågar om jag vill ha en kopp te när jag sitter och skriver blir jag rätt butter. Jag vet att det dåligkaraktär att liksom låta småsaker bekomma en, men jag vill inte bli avbruten i själva tankeprocessen när jag formulerar ord och meningar.

Så. Då var det fixat. Jag skickar vidare den här utmaningen till endast fem bloggvänner, för jag kommer helt enkelt inte på fler, just nu: Mackan, Emanuel, Kristofer, Gitto, Omie,

Fredag

Jag började jobba på Grantomta igen i måndags. Det var kul och bra på alla sätt och vis för jag är utvilad efter semestern och jag trivs väldigt bra med mitt jobb.

Den här veckan har dock inte riktigt varit "som alla andra" Det är fortfarande rätt mycket byggarbetsplats såhär efter sommaren. I köket går livet sin gilla gång, om än i avsevärt lägre tempo än jag är van vid.

Det har på förskolan dykt upp ett tiotal barn och i övrigt ärä det tomt sånär som på en och annan lärare eller fritidspedagog som är inne på jobbet några timmar och vänder papper under sin sista vecka av semester.

Att laga mat åt sisådär 10-15 personer, när man är van att göra det åt sisådär hundra är lite annorlunda. Men det ger en rätt mycket tid att göra annat.

Som att testa nya recept, förfina tekniker, frosta av kylarna, hjälpa förskoleavdelningen att sanera deras kyl, som stått öppen hela sommaren (och nu var svart inuti), att inventera lager och förråd, att ringa och förhandla med leverantörer och... Well, göra sådana där saker man aldrig hinner annars (som att faktiskt PLOCKA UR allt ur torrförrådet och TORKA ALLA hyllor och BONA golvet, innan man ställer tillbaka allt igen).

Av någon anledning har man - ändå - rätt mycket tid över. Jag skall vara ärlig - det är rätt trist att inte ha så mycket att göra. Så - efter bästa förmåga - gäller det att få tiden att gå. Jag har, för att ha någon slags bättre samvete således sorterat kvitton och följesedlar, suttit och surfat efter bra recept på nätet, "konceptualiserat", och gjort kreativa sysslor som att klistra en ur en gammal reklambroschyr utklippt kockmössa på den dödskalle som pryder piratflaggan på mitt anteckningsblock.

Idag är det fredag. Fredag före lördag. Bröllopslördag. Jag var igår ute med mina kycklingrullader till förrätterna i festlokalen och märkte, till min förvåning, att den låg bara några hundra meter från jobbet! I morgon gäller det. I morgon smäller det.

Jag är yngre än jag är...

Äslkar sådana där test på nätet där man klickar i en massa frågor och så räknar den ut något kul. Nu senast ett test som kollar "vuxenpoäng" och sedan räknar ut hur ens ålder förhåller sig till ens beräknade ålder.

Jag är alltså yngre än vad jag är.

Kolla här. Jag tar det givetvis som om att ni som tycker att jag har en ungdomlig fräschör har rätt. Eller att - som alla tjejer alltid har sagt - jag är barnslig.

:-)

Läste det först på Emanuels blogg och klickade mig fram till Dns "scoop" på näjessidorna i måndags:

Världens sämsta låttext.

Man slås av att det måste finnas väldigt få av de här människorna som utser vädlens sämsta låttext som pratar eller förstår Svenska. Eller tvingas lyssna på "Svensxa favoriter" om dagarna.