Min mammas mat och Magasin Morberg

Läser nya numret av Magasin Morberg och inspireras. Som alltid. Tycker det här är bland det roligaste som finns att läsa just nu i segmentet "nischade mattidningar på svenska". Hittar en artikel kallad "bäst på hemmaplan" med små tips och tricks för att bli bättre i hemmaköket. En av punkterna - Nr 6: Servera med stil

Visst är det tjusigt med tallriksservering, men vissa saker är så mycket snyggare att servera på större fat, så att gästerna får ta själva.

Och jag tänker på att jag några gånger varit på min mamma om att skriva om just det här, här på bloggen. Jag vill ju ha in lite gästbloggare här. Och jag vill att min mamma skall skriva. Och - inte minst - hon är expert på just sådant här! Jag vill sträcka mig så långt som att säga att "allt väsentligt jag kan om uppläggningar har jag lärt mig genom att studera min mamma".

Och då hade vi lektioner i just "presentation" på t.ex. Culinar, ledda av den lätt neurotiske, mänskliga ljuspartikeln Alexander Nilsson, där vi verkligen försökte att få till "schyssta presentationer" på maten.

Därför känns det bra så här - att läsa i Magasin Morberg, att just min sorts uppläggningar, som egentligen är min mammas sorts uppläggningar (mammas mat är väl alltid bäst? Alltid? För typ alla?) faktiskt lyfts fram igen, som något eftersträvansvärt? Det blir liksom en hyllning till min mammas mat. Till hennes enkla, men vackra presentationer. Och ett budskap om att "det behöver inte vara så tillkrånglat" för att det skall vara snyggt och trevligt.

I vår familj kretsar ofta samtal, mail, sms och övriga små meddelanden ofta kring just mat. Vi skickar meddelanden om vad vi ätit till lunch. Vad vi lagar till middag eller vad vi planerar att bjuda gäster på till helgen. Vi utbyter erfarenheter och tips. Så ibland kan det komma ett meddelande, från just mamma som ser ut ungefär såhär:

Idag blev det bara en enkel tonfisksallad.

Och jag blir fantastiskt inspirerad! Att kunna lägga upp något så enkelt som en tonfisksallad - lite grönsaker, röd lök, tonfisk och som i det här fallet - några kokta ägg - på det här sättet... Det är för mig inget mindre än konst. Eller som när vi lagar mat tillsammans. Och mamma ber mig "skär lite basilika och dela några körsbärstomater" och jag först tror att det skall vara till något slags sallad. Och sedan överraskas av den enkla skönheten i de sparsamt, men ändå härligt dekorerade piccata milanese som som ställs fram på bordet!

Det är den här sortens uppläggningar som får stå mall för mina egna uppläggningar. För mina egna tankar om presentation av maten för mina gäster. Det är det här som blir facit. För mamma vet bäst. Mammas mat är alltid bäst. Alltid.

Visst är det så?

Tur att Magasin Morberg också lärt sig det. Kanske är det snart dags att min mamma faktiskt får fatta mod och skriva något här på bloggen? Eller ännu hellre - så att fler läser vad hon har att säga om mat (för det är så bra) - i Magasin Morberg?!

Det finns flera sätt att göra saker och ting

Jag vet. Det är det jag oftast får höra av kollegor bland skolkök och förskolor. "Det finns flera sätt att göra saker och ting". Man brukar då hävda att jag är lite för "överambitiös" eller tillochmed "lite pretto" när jag pratar om hur viktigt det är med mat till barn, som är nyttig, god och naturlig. Tillagad i ett riktigt kök, av riktiga människor och av riktiga råvaror. "Det finns flera sätt att göra saker och ting" säger man.

Själv tycker jag givetvis: "Jamen visst finns det flera sätt att kamma sig också, men jag brukar använda en kam och inte en osthyvel (det är nämligen bara roligt ett kort tag och sedan mest plågsamt - ungefär som att använda halvfabrikat i någon större utsträckning, när man lagar mat till barn!). Och oftast verkar mitt sätt bäst!" Dessutom - brukar jag tänka - i mitt kök bestämmer ju jag, och om de kommer på studiebesök eller annat och undrar varför jag gör som jag gör kan jag ju säga "det finns flera sätt att göra saker och ting".

En sak som man faktiskt kan göra på olika sätt är att försöka presentera maten för barnen. Jag försöker då och då jobba med uppläggningar (förra året gjordes till exempel en nobelfest på Ekbacken, där alla fick maten upplagd på sin egen tallrik. Wallenbergare, persilléepotatis, smörslungade ärter, rårörda lingon - the works). Jag tänker ofta till hur jag ska försöka få maten att verka mer smaklig.

Speciellt viktigt är det kanske när man faktiskt tvingas använda processade livsmedel (som korv, t.ex. - jag har ingen köttkvarn i mitt kök). En kväll gjorde vi "korv med mos" här hemma. Det blev små "cocktailkorvar" och ett hemmavevat mos, som jag - även om det skulle serveras till mina egna barn, kände att jag ville lägga upp fint. Man måste ju inte bara klutta upp allt på tallriken bara för att det är "korv med mos" man serverar? Det finns ju - som bekant - flera sätt att göra saker och ting.

Jag är bara SÅ old-school...

Jag snackar givetvis om presentationerna på mina tallrikar. Ibland tycker jag att jag är SÅ himla duktig och innovativ som lärt mig stapla mat vackert och kommer på den briljanta idén att trixa till något kvist grönt uppepå. Avantagardistiskt? Pyttsan! De senaste dagarna har jag bland vänner, bekanta, bloggar jag läser osv. hittat följande - MYCKET - mer innovativa matuppläggningar.

Eller - vad sägs om dessa:

Rosénskan - en gammal polare - skickar följande per mail, appropå min lite blygsamma hamburgare härom dagen:



En annan gammal kompis FdLocusKarin - en f.d. kollega - skrev härom dagen om följande fina lilla uppläggning av fiskpinnar! Tjusigt, eller hur?



Och slutligen - den här tar priset - Xtian på FastFoodLovers postade den här - kanske det ballaste jag sett. Det är alltså hamburgare (igen) vi snackar om... I Nikes tappning.



För mer info - kolla här.

Ungefär hur coolt som helst?! Det är i sådana här tillfällen man som kock inser att man inte är så innovativ eller "framåt", men att det är ok att bara vara "en upprätthållare av tradition", ibland. (Även om jag givetvis grämer mig över att jag inte kom på de här grejerna först! :-) )

Lycka till med uppläggningarna så länge!