Visar inlägg med etikett Omelett. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Omelett. Visa alla inlägg

torsdag, december 17, 2009

Omelett-testet

Har skrivit om det förut, men fick i veckan ett mail från en kock som "bryner benen" (ett slanguttryck för en oerfaren kock som gör sina första år i branchen - en period då man ofta, som commis, får skala lök och koka buljong och andra enklare grundläggande uppgifter. För buljongen måste man ju just "bryna ben" för att kunna koka ur all god smak och att "bryna benen" är att jobba på det här sättet) om "omelett-testet" och om det är vanligt på restauranger och hur det går till. Min yngre (och mer lovande?) kollega skulle gå på anställningsintervju inför ett nytt jobb och undrade om h*n skulle förbereda sig för ett omelett-test. Det skrev jag att h*n borde.

För såhär är det:

Omelett-testet är en ofta förekommande metod att testa ifall en kock faktiskt kan och om man kan laga mat på riktigt. Testet går till så att kocken ställs inför en helt tom arbetsbänk och sedan får i uppgift att tillaga något enkelt. Vanligen omelett, för det går såpass fort och kräver såpass få ingredienser att man inte behöver söla ned hela köket med grejer. Man får en tid (10 minuter?) på sig att få ihop en omelett.

Man kontrollerar sedan ifall kocken A) kan laga mat utan recept och har en enkel "reportoar" av vanliga rätter. B) kan arbeta "rent" C) har en vettig grundteknik (knivteknik - fyll din omelett med något!) D) förstår hur temperaturen spelar in med råvarorna (är det för varmt på spisen kommer omeletten att bränna och bli väldigt mörk, som alltid när man arbetar med ägg!).

De här olika mätpunkterna kan sedan betygsättas för att en potentiell arbetsgivare skall kunna "dryga ut sina kunskaper" om kocken, efter att ha läst CV och genomfört en intervju.

Det är ett test som jag - i någon form - kört med alla de människor jag jobbat med som jag haft något slags ansvar för. Min kallskänka fick, då hon ju inte håller på med varma rätter, innan hon började jobba i mitt kök, i stället förbereda grönsaker och göra en gravlaxsås, men ni förstår principen? Man testar några enkla kunskaper för att se hur någon jobbar, innan man pratar om anställningskontrakt.

Det finns faktiskt tioochmed köksmästare som riggar sitt omelett-test så att det är omöjligt att klara av. Kanske tiden är för dåligt tilltagen eller det saknas en ingrediens, för att se hur den aspirerande kocken klarar av stress och motgångar i köket. Om man kan hålla ihop trots att allt inte går som det är tänkt. Det ger också en insikt i hur man klarar av att improvisera och anpassa sig till nya förutsättningar.

Elakt? Orimliga krav? Jag vet inte. Jag tycker att det är rättvisast för alla parter om den som söker jobb också får både chans att göra sig en bild av hur köket fungerar (om man letar runt i kylar och frysar efter ingredienser märker man hur t.ex. hygienen funkar och hur pass bra ordning folk har på sina råvaror) och vad som förväntas av en (jag själv har svårt att i en intervjusituation på riktigt göra klart exakt hur det dagliga jobbet faktiskt ter sig!) och jag själv kan göra mig en uppfattning om jag tycker att det skulle kännas ok att jobba ihop med någon, innan kontrakt är skrivna och någon blir ledsen för att något inte funkar.

Ibland har någon inte klarat av sitt test och då inte blivit anställd. Vid något annat tillfälle har man klarat av de tekniska momenten utmärkt, men själv kommit fram till att man inte kan jobba på stället, för att man tycker att det är för trångt eller o-överskådligt i kylar. I något enda tillfälle har man inte klarat av testet men ändå fått en chans, för att man haft en bra attityd och ändå gjort sitt bästa. Då brukar jag resonera enligt "jag kan lära vem som helst handgreppen att laga mat, men jag kan inte lära folk att bete sig vettigt - det måste komma inifrån". Att man missar omelett-testet betyder alltså inte nödvändigtvis att vi inte kan jobba ihop i framtiden, bara att jag vill se hur du beter dig i mitt kök!

Så - omelett-testet, alltså - vanligt bland kockar och köksmästare i branchen. Främst för att kontrollera om det som ser bra ut på papper också ser bra ut i praktiken.
(Och omeletten på bilden har ingenting med själva texten att göra. Den bara låg i mitt bildarkiv och skräpade)

tisdag, april 14, 2009

Tortilla med spenat, bacon, paprika och rotsaker



Tortilla - en spansk äggrätt, som ett mellanting mellan quiche och omelett. Idag blev det en rätt matig variant, med bacon, spenat och lite grönsaker. Gott och enkelt.


5 ägg
3 dl mjölk
1 dl grädde
2 potatisar
3 schalottenlökar
1 morot
½ röd paprika
50 g fruseh hackad spenat
100 g riven ost
1 vitlöksklyfta
140 g bacon
1 tsk salt
1 krm paprikapulver
2 krm vitpeppar
1 tsk olivolja
25 g smör

Börja med att steka på spenaten, så att den delar på sig ordentligt.
Tärna potatisen och vänd den i spenaten och smöret.
Tärna moroten smått. Vänd ned den med potatisen och spenaten.
Tärna schalottenlöken och strimla paprikan och lägg i pannan med rotsakerna.
När moroten börjar mjukna. Tärna i bacon och vitlök och rör ihop i med rotsaksröran. Smaka av med paprikapulver, vitpeppar och salt.
Blanda en äggstanning på äggen, mjölken, osten och grädden.
Smörj en sauteuse med olivolja. Häll i äggstanningen och lägg i rotsaksröran.
Stek på tortillan i pannan ett ögonblick, tills den börjar stelna. Peta längs kanterna på pannan med en stekspade då och då.
Ställ in pannan i ugnen på 150 grader, i mitten på ugnen, i c:a 40 minuter.
Vänd upp på en tallrik. Vänd tillbaka så att tortillan ser schysst ut igen.
Garnera.

lördag, mars 28, 2009

Snabba rester - omelett med ditt och gott

Efter födelsedagsmiddagen härom dagen blev det lite grejer kvar - så det blev en lite lyxig omelett:

15 g? smör (till stekning)
3 st ägg
1 dl matlagningsgrädde
1 krm salt
1 krm vitpeppar
1 dl riven västerbottenost
Npgon centimeter purjolök

Gör en äggstanning med ägg och grädde. Krydda.
Stek på svag värme i en panna, i lite smöt.
När äggstanningen börjar bli torrpå toppen, lägg på västerbottenosten på ena halvan av omeletten.
Strimla purjolööken fint och lägg på västerbottenosten.
Stjälp försiktigt upp på en tallrik. Vik gärna omeletten så blir den vacker.
Dekorera med vad du har till hands (paprika och purjolök blev det i mitt fall).
Servera med en god sallad.

måndag, oktober 13, 2008

TV-söndagarna verkar räddade!

Söndagar är dagar för eftertänksamhet. Vila. Kanske andlighet. Flera i min bekantskapskrets går till kyrkan. Ännu fler ställer sig framför spisen och lagar "nånting extra". Oavsett vilket ditt altare är blir söndagen en dag för att dra ned på tempot.

Och det märks.

Inte minst i TV-tablåerna. Söndagar är reprisdag. Långfilmer på i stort sett varenda TV-kanal som "det stora" på kvällen. Själv lade jag märke till att det igår gick repris på bl.a. Matakuten på Tv4.

Och så det nya avsnittet av "The F-word" med Gordon Ramsay på femman. Ojojoj, vilken serie! Det här är riktigt roligt att titta på! En Gordon Ramsay som nästan inte svär alls, som flirtar med gästerna (ALLA gäster som har fler X-kromosomer än han - oavsett ålder!). Han lagar mat som "du och jag" kan laga hemma (och med råvaror vi enkelt kan få tag på). Och så får vi följa familjeprojektet med hans kalkoner, som de köpt för att äta till jul (och fram tills dess visa barn var mat kommer ifrån).

Igår hade de dessutom ett kort litet inslag om uttagningsprocessen för kockeleer - commis - till köket på F-word. Varje vecka får två kockelever chansen att laga mat i restaurangen. Ja - ni kan ju kolla in det själva!



Själv reagerade jag på två saker den här veckan: A) det här programmet var BETYDLIGT mindre sexigt än det förra. (Vilket kanske bekräftar mina värsta farhågor - kockar är kanske inte så sexiga i alla fall!) :-) och B) karln har med sin mamma i programmet! Nu finns det fler med mig som säkert får lite dålig smak i munnen när vi ser kockar som drar in sina morsor framför TV-kamerorna: Kommer någon längre ihåg Rocco DiSpiritu och hans serie "The Restaurant"? Där pimpade Rocco ut sin gamla morsa för att få sympatier och när serien till sist lades ned, Rocco blivit stämd av sina tidigare affärspartners, en hel branch hade skrattat ut honom och det var helt säkert att Rocco's (som restaurangen hette) skulle gå under började Rocco ta med sin morsa på radioshower där han svarade på lyssnarnas frågor om italiensk matlagning i stället. Sist någon hörde något av honom hökade han pannor för någon försäljare i USA.

Tips från coachen: Älska och vörda din fader och din moder, men hey - får du någon som helst "fame and fortune" så försök att hålla morsan utanför bild! Visst - folk gillar mammor, men när saker sedan går överstyr kan just "mamma" vara den enda som faktiskt är beredd att åter ta in dig i SITT kök och låta dig laga mat igen. OM ni inte blivit osams över en TV-kontrakt.

Nåväl - TV-söndagarna verkar räddade!

Och såpass bra verkar det, att jag faktiskt till sist, efter gårdagens program gick upp ur soffan och faktiskt LAGADE mat. Inspirerad av Gordon Ramsays och Joan Collins lilla kramande i köket blev det i mitt fall en omelett med smältost och paprika! Och då får han väl någon poäng - den gamla brittiske köksräven - när folk faktiskt lagar mat. Äen om de inte är tjejer!

söndag, juli 20, 2008

Omelett med kyckling, bacon, cream cheese, rödlök och morot



Omelett. En sådan där rätt som alla har egna recept på. Men också - fastän det är enkelt - så oerhört svårt. Elegansen ligger i att med bara ett fåtal ingredienser (ägg och vätska) få till något som går att äta.

Många är de köksmästare som utsätter sina kockar för "omelettprovet" när de skall anställa ny personal. Kan folk inte göra omelett har de helt enkelt inte i ett professionellt kök att göra! Samtidigt kan man se lite hur folk arbetar. Vad de tänker och vilka "moves" de har.

Omelett, hemma hos oss är oftast bara ägg och mjölk, eller vatten och sedan fyller man den med lite av vad man nu råkar ha hemma. Eftersom jag härom dagen köpte en hel kyckling (som jag sedan omsorgsfullt styckade och sedan har lagat mat på inte mindre än 4 gånger sedan dess!) hade jag ett par kycklingbröst som jag strimlade och stekte i lite olivolja. Så tärnade jag morötter i så fina bitar jag kunde och så finstrimlade jag ett paket bacon och hade i pannan.

Under tiden gjorde jag själva omelettsmeten - den här gången med lite matlagningsgrädde och två ägg per omelett, salt, cayennepeppar och vitpeppar, i en egen liten panna vid sidan om.

Så - när omeletten gått nästan klart hackade jag en halv röd lök och blandade med lite cream cheese, vitlök och rosmarin till en skön gegga som jag lade på ena sidan i omeletten. Där fick den smälta till sig lite och löken fick tappa lite av sitt svavelos innan det var dags att veva om lite i den stora pannan igen.

Så - stjälpte jag över omeletten på en tallrik och så på med "toppingen" av kyckling, bacon och morötter.

Och så är det bara att lägga ihop omeletten, genom att lägga den ena sidan över den andra. Jag gjorde det på tallriken igår, för det var ju bara jag själv som skulle äta, men på krogen skulle jag göra det i pannan, för att inte få onödigt fett på tallriken, som förstör min fina uppläggning! :-)

Nåväl - en god och snabb omelett blev det i alla fall. Och smaklig måltid, ifall du vill göra en likadan själv...

söndag, april 13, 2008

Bäst just nu: Jens Linder

Jag har säkert skrivit det förr och kommer absolut att skriva det igen: Jens Linder verkar vara en trevlig prick.. Jag brukar läsa vad han skriver i DN och när han skriver grejer till Sveriges kanske bästa matsajt - Taffel, och jag måste säga att han ger ett väldigt opretentiöst intryck. En sympatisk kock som med avslappnad stil ger praktiska tips och/eller infallsvinklar i samtal med andra och som verkar tycka att det är viktigare att ha kul i köket än att följa dogmer.

Det är här är min sorts kock, helt enkelt. När jag blir stor vill jag BLI Jens Linder.

Läs bara vad han skriver om omeletter. Det blir inte mycket trevligare än så!

lördag, juli 28, 2007

Omelett? Åh, meh! Lätt!




Mamma har varit ensam den här veckan, när pappa har jobbat och jag hajar var jag får min ovilja att laga mat när jag är solo ifrån. Man ids liksom inte. Inte mamma heller.

Men så ibland kan det bli en omelett. Det går ju fort och är gott och mättande. Och enkelt. Och kräver ett minimum av engagemang. Precis som jag själv steker mamma upp en och ennan omelett när hon är solo. Givetvis är det hon som fotat omeletten på bilden. Jag kan inte. Jag är värdo på att fota mat.

Nåväl.

Hennes bildbevis på att hon faktiskt lagat mat härom dagen och att jag inte har något att oroa mig för, utan vet att hon äter något, fick mig att tänka på "omelettprovet". Omelettprovet är en inte ovanlig företeelse i kökssvängen, bland krogar som söker nya kockar.

Man får helt enkelt, i uppgift av köksmästaren att laga en omelett. Omelett är en bra rätt för att den A) visar lite olika moment och grundegenskaper hos den som lagar den, såsom knivteknik (om man fyller den med något), lite kreativitet (fyllningen, igen), ekonomi etc. Dessutom visar den om man kan - trots att man är lite stressad - hålla sig så lugn att man inte bränner omeletten i botten genom att steka den för snabbt, eller att servera den för rinnig eller någon annan "genväg" som inte funkar.

Omelett är helt enkelt en rätt bra rätt att testa nya kockaspiranter med.

Så enkelt att göra hemma. Så gott och praktiskt när man är ensam. Och så förknippat med prestationsångest när man skall göra "omeletttestet".