Brand på restaurangbåten Gerda

Har idag - liksom de flesta dagar lyssnat på sveriges radios P4 radio stockholm. Där har nästan alla nyhetssändningar idag rört en svärsläckt brand ombord på restaurangbåten Gerda.

Gerda låg på norr mälarstrand, mellan typ stadshuset och bensinmacken. Gerda var säkert för somliga den restauranginstitution för vissa som den idag har beskrivits. Men Gerda har också förekommit i mindre smickrande sammanhang.

Jag tänkte i morse på var jag tidigare hört namnet Gerda och försökte komma ihåg om jag skrivit om båten själv.

Det hade jag inte, men när de första rapporterna om Gerda började komma i morse vaknade också sociala medier till liv. Och när jag läste det här så kom jag ihåg.

Idag har nätet fullkomligt svämmat över av rykten om vad som ligger bakom branden. polisen rubricerar tills vidare händelsen som "mordbrand". Och oavsett om polisen har rätt påminns jag åter om att krogbranchen fortfarande har en svårtvättad stämpel på sig om "gangsterbusiness".

Restaurangmomsen

Såg i ett antal tidningar att Fredrik Reinfeldt i sitt sommartal fortfarande, trots finanskrisen, vill hålla fast vid vallöftet att sänka restaurangmomsen.

Och jag tycker att det är bra. Jag tycker momsen är för hög. Och jag tror - liksom Reinfeldt - att det kan vara bra för arbetsmarknaden.

Men jag tror framförallt att det skulle stävja momsfusk på restauranger.

Och nu kommer några av mina läsare här bli väldigt upprörda. Tidigare chefer och kollegor kommer att svära framför datorerna och det här inlägget kan komma att bli tämligen nedsablat.

För jag kommer att avslöja något - något som är en "offentlig hemlighet" i branchen. Det skojas en del med momsen. Det här är saker som jag själv bevittnat. På flera ställen.

Restaurangbranchen uppfattas redan av många som en branch full av skojare, skurkar, svartjobb och problem. Det är inte så länge sedan man pratade om att fler än hälften av de som jobbar i branchen faktiskt gjorde det svart. Och många av oss i branchen har själva upplevt ekonomisk (och annan) kriminalitet på nära håll. Så - det skulle vara bra om vi kunde tvätta bort en del av den där stämpeln nu. Tillexempel genom att sänka restaurangmomsen.

Vadå? Tänker du? Hur skulle det gå till?
Jo såhärva: Livsmedel, inkl take away har en momssumma på 12%. Äter du på restaurang betalar du 25% i moms.

"Vänta..." tänker du. Men då borde priset på en take-away vara billigare med 13 procentenheter på bruttopriset, tänker du och erinrar dig kanske inte en enda gång då det varit så.

Och du har förmodligen rätt. Priset är säkert detsamma. Det här gör krögaren, eller restauratören för att tjäna mer stålar per kuvert. Han/hon sänker helt enkelt inte priset för dig som enskild konsument. Större marginal för krögaren. Eller omvänt - krögaren slår i kassan in en massa take-away som sedan äts eller dricks på stället. Du som enskild konsument kanske inte tok-kollar ditt kvitto utan bara tar ditt kaffe, så att säga. Krögaren redovisar mindre moms - men med samma pris - och får större marginaler.

Det skulle alltså stävja ekonomisk brottslighet genom momsfusk om vi bara hade en moms-sats. Och det skulle bli mer ordning och reda.

Något som branchen behöver.

Därför håller jag med Fredrik Reinfeldt. För en gångs skull.

Dålig marknadsföring, City Gross

Ni vet livsmedelsbutikkedjan City Gross? De kör ju med att de har "garanterat GMO-fritt kött" i sin reklam.

Det ger köparen intryck av att kött i andra butiker innehåller genetiskt modifierade organismer, anser Konsumentombudsmannen som vill förbjuda City Gross att fortsätta med reklamen.

Enligt Livsmedelsverket finns inget kött i andra butiker som innehåller GMO. Det är dessutom förbjudet i hela EU, skriver KO.

Lite som att säga att man garanterar att mjölken inte innehåller arsenik, tycker jag. Dålig marknadsföring, City Gross!


(Hittat i DN)

Lyxkrogkoncern med gangstermetoder?

Kommentar: Det här är en schemalagd post, som publiceras då jag står i ett annat kök och lagar mat, så jag lär inte kunna svara på kommentarer på några timmar. Eller ta bort inlägget för att någon advokat hör av sig. Bara så ni vet.


Min gamla polare Emanuel har på sin blogg ibland en samling länkar till intressanta frågeställningar i bloggosfären (används det ordet fortfarande, förresten, eller är jag en nätdinosaurie? Nej - svara inte förresten!)

Hittar där en länk till en story som gör mig riktigt upprörd.

Grejen är följande: En skribent och bloggare på Nöjesguiden har skrivit ett blogginlägg om en klubb han drivit på F12 Terassen och hur man från restaurangens sida tyckt att det släppts in för många 'förortsmänniskor' där.

I blogginlägget skriver han bl.a.

"Tjafsar du med fel killar är du körd. Jag skulle gärna vilja veta vad som hände. Var jag för ”blattig” för deras smak? Var det för många skämt om att de är 40 och ligger med 18-åringar (ta ett skämt)? Ställde jag för mycket krav på några män som alltid fått som de velat? Jag lär aldrig få svaret."

När blogginlägget publicerats blir skribenten HOTAD av en medarbetare inom F12-gruppen. På krogen.

Senare under natten när jag var ute, kommer en av männen som står för driften fram till mig på krogen vid tre-tiden och är riktigt förbannad för att jag "satt ut hans namn i tidningen", och berättar att han ska "förstöra mig i den här staden".

Och då kopplar F12 in sina advokater. Och Nöjesguiden tvingas ta bort blogginlägget. Och bloggaren/skribenten blir portad. Tydligen på flera krogar.

Detta för att han haft åsikter om hur han skall få driva sin egen klubb. Och publicerat dem.

Det här tycker jag är ruttet! Att man som restaurang tycker att klientelet är fel på en klubb är kanske berättigat, men det känns i det här fallet inte så lite (smyg?)rasistiskt att prata om 'förortsmänniskor' och 'blattar' som de som inte är välkomna på restaurangen i fråga och sedan hänvisa till något slags 'image som restaurangen i fråga vill upprätthålla. Allas pengar är väl bra pengar, i restaurangbranchen, liksom? Eller?

Och att sedan ge sig på den som tycker annorlunda, med advokater, genom att porta honom från flera restauranger (inte bar den där klubben bedrivits) och fysiskt hota honom, för att han skrivit om sina åsikter, det tycker jag är riktigt läskigt.

Och jag inser att jag också kommer att bli portad från F12-gruppens ställen genom att jag tycker så.

F12-gruppen vill inte kommentera händelserna.

Läs mer Här och Här.

Tur i alla fall att man är som man är...

Jag har ju tidigare beskrivit att jag inte är någon vidare bagare. Jag tycker det är bökigt att baka och det blir ofta fel. Vilket såhär i efterhand kanske kan ses som en bra försäkring mot att bli sparkad från jobbet. För i Dalarnas Tidningar kan man läsa om en stackare som - liksom jag - begärt pappaledigt och sedan, efter semestern, fått ett brev hemskickat till sig, utan vidare kommentar från det bageri där han jobbat, att man sagt upp honom.

Läs den meningen igen.

...begärt pappaledigt och sedan, efter semestern, fått ett brev hemskickat till sig, utan vidare kommentar från det bageri där han jobbat, att man sagt upp honom.

Men såhär får det ju inte gå till, tänker du. Nej - det får det inte. Det är därför vi har fackföreningar. Och det är därför jag är med i en. Tyvärr är den här killen inte det (gå med i facket - alla restaurang/café/konditori/köks- och serveringsanställda!) och han har nu själv funderat över att dra sin tidigare arbetsgivare inför tinget.

GÖR DET!

Sådana här skurkar, banditer, etterfögjordade luspudlar skall inte få driva sådan här verksamhet. Det är sådana som gör att den branch jag är stolt över att tillhöra fortfarande dras med ett så taskigt rykte.

Jag blir ledsen och arg varje gång jag läser om arbetsgivare som inte sköter sig. Och så blir jag lite sådär perverst nöjd med mig själv att jag A) är med i facket och B) inte är bagare och C) inte är anställd på just det här stället.

För det gör att jag kan vara hemma och vara pappaledig. Utan att vara speciellt rädd för uppsägning.

Inte alla förskoleanställda borde få blogga...

Läser det här i SvD och i Aftonbladet och blir så rasande att jag kokar!

A) Jag har barn i förskoleåldern själv och det här är ungefär det värsta jag i mardrömsväg kan fantisera ut.

B) Jag arbetar själv på förskola. Att vara man och vilja jobba med barn - i någon som helst form - och med små barn i synnerhet väcker alltid viss misstanke, skepsis eller i alla fall frågor och inresse hos de föräldrar som lämnar sina barn i vår vård.

Det är därför OERHÖRT att något sådant här kan ha fått ske. I Stockholms kommun fick jag lämna utdrag ur belastningsregistret för att få bli anställd. Detsamma gällde under det dryga halvår jag vikarierade på Värmdö. Det finns alltså rutiner för att kontrollera nya anställda i kommunen. Jag tror - emellertid - inte att den kontrollen görs automatiskt på alla kvinnor som anställs, men på samtliga män. De övriga killar jag känner som arbetat som vikarier på min förskola under våren har bägge fått lämna utdrag ur belastningsregistret.

Och det tycker jag är rätt.

Men - som sagt - jag blir VANSINNIG när jag läser sådant här. På precis samma sätt som jag blir VANSINNIG när folk i restaurangbranchen inte kan följa lagar och regler. När mitt yrke dras i smutsen. När min heder tafsas på av hjärndöda kriminella idiotjävlar får det mig att vilja återinföra dödsstraff. På riktigt.

För mitt jobb är världens bästa.

Att laga mat till barn är underbart. Och jag älskar att jobba med barn. Att umgås med barn. Att ge dem min mat.

Jag inser när jag läser meningarna ovan att jag inte kan skriva att "jag älskar barn" utan att själv bli åtminstone lite extra synad i sömmarna av kollegor och andra kommunanställda. För att jag är anställd på förskola. Och för att jag är man.Och det är sådana här idioter som gör att det är så.

Samtidigt är jag kluven. Jag vill inte ha mer kontroll av män som jobbar i förskolan, för jag är själv man och det är bökigare och bökigare att sköta sina arbetsuppgifter hela tiden. (En av vikarierna berättade i somras att han t.ex. inte någon gång lämnades ensam med barn vid skötbordet. Han vågade heller inte hjälpa barn att torka sig "där fram" efter att de varit på toaletten, utan ville ha hjälp av kvinnliga kollegor, för att ingen skulle kunna - ens för ett ögonblick - få för sig att "det var något".

Fas jag vill ha kontroll - för jag har - som jag skrev - barn i den här åldern och jag vill givetvis inte att de någonsin skall komma i kontakt med något sådant här.

Jag hatar därför sådana här händelser. Jag hatar att folk gör såhär. Och jag skulle ha svårt för att inte hata någon som gjorde såhär om jag fick reda på vem det var. De här händelserna tar fram det värsta i mig.

Jag vet inte riktigt mer vad jag skall skriva. För jag är så upprörd just nu.

--

EDIT: kl. 19.50 - Jag har fått ett par mail om det här inlägget nu, men inga bloggkommentarer. Mailen är från kvinnor som tagit illa vid sig av att jag tycker att även kvinnor bör referenstestas i belastningsregistret. Då de hävdar att detta är ett typiskt "manligt problem" vill jag att andra framförallt killar skriver om SINA erfarenheter av det här. Länka gärna hit från din egen blogg, eller skriv i kommentarerna här. Tack på förhand. MVH /Jesper

...och det verkar också som om upphandlingen varit olaglig...

Jag skrev ju igår ett inlägg om hur irriterad jag var på hur den upphandling av sjukhusmat i Stockholm hade gått till och hur jag såg paralleller till "min värld" med mat för barn. Sodexho hade redan innan upphandlingen information om hur politikerna skulle ställa kraven för upphandlingen och kunde "skruva till" sitt anbud så att det precis passade. Dessutom godkände till slut politikerna inte några andra leverantörer! Sodexho kunde själva vara med och skriva kravspecen på det avtal man sedan kunde leverera till. (Lite som t.ex. bluffklubben "Skolmatens vänner" - en intresseorganisation där några livsmedelsföretag skriver rekommendationer för barn att äta tillsatser, för att det är "säkrare" än lokalt tillagad mat). Snyggt. Inte.

I dagens SvD går det att läsa en uppföljning på artikeln, som bl.a. berättar att upphandlingen varit olaglig. Bl.a.

... [Det] anges felaktigt i upphandlingsstrategin att beslut fattats av politikerna i produktionsutskottet, trots att utredarna inte kunnat hitta några handlingar eller annat som styrker detta.

Detta är enligt rapporten tecken på ”en informell styrning som inte är godtagbar från kommunalrättslig och demokratisk synpunkt”.

SKL riktar skarp kritik även på andra punkter:

• Den så kallade Steamplicity-rapporten som fullmäktige beställt för att utvärdera den nya portionspackade mikromaten innan den köptes in användes inte vid upphandlingen. Det trots att det tydligt angetts och att detta var en förutsättning för att undvika felsatsningar.

• Upphandlingen av personalmat och patientmat slogs ihop och sköttes inom ramen för vad som kallas samordnad upphandling, allt i strid med fattade beslut.

• När upphandlarna till slut bara hade ett anbud att utvärdera - Sodexos - borde upphandlingen inte ha slutförts.

...

Men oavsett om man nu har brutit mot lagen kommer man förmodligen inte kunna dra sig ur avtalet med Sodexho. Man blir då nämligen stämd för avtalsbrott. Gamla och sjuka kommer även fortsättningsvis få anonym, återuppvärmbar, portionspackad, smaklös skitmat.

Konspirationer bakom centralisering av kök?

Läser i SvD idag om hur upphandlingen av sjukhusmat för Stockholms läns landsting gick till och blir mörkrädd.

Mörkrädd för att jag känner igen en del av tongångarna från de försök att centralisera all skomat och förskolemat som görs i Stockholm.

Livsmedelsindustrins företrädare går ihop i föreningar med käcka namn och får själva vara med och mer eller mindre själav skriva de policies och kostråd som skall gälla i varje enskild kommun. Kostchefer anställs på konsultuppdrag från livsmedelsbranchen.

En branch där man gärna ersätter "riktiga" produkter med tillsatser. Det är billigare. Det är lättare att "näringsberäkna" varje portion. Det är billigare. Mycket billigare.

Är det någon mer än jag som ser en fara i att A) mat för sjuka, gamla och barn i mindre och mindre utsträckning lagas av folk som känner just de sjuka, de gamla och barnen och/eller har intresse just för det? B) det är en industri som komersiellt vill öka vinsten på varje portion som själva tar fram riktlinjerna för vad som skall vara ett rekommenderat dagligt intag av just sina egna livsmedel?

ÄNTLIGEN!

Ja - ni vet - jag har skrivit om fusk i branchen tidigare. Om skurkar, pirater, illgärningsmän och fuskare. Ni vet var jag tycker om det, så, det är ganska kul att idag läsa i DN att de nya reglerna för anställning inom branchen dels A) underlättat för branchen själva att anställa och skapa "vita" jobb och B) drar in - i runda slängar EN MILJARD till staten...

Det är alltså en miljard som tills för bara ett år sedan användes i kriminell verksamhet, men som nu kan användas till att köpa nya sjuksköterskor, vägar eller JAS-plan för. En miljard.

Ruffel och båg...

Foto: Malin Hoelstad, SvD
Flera av oss i branchen har vetat om det här ett tag, men det är väldigt bra att det nu kommer fram i ljuset. I slutet av Januari skrevs det i SvD en ovanligt intressant ledare. Den handlar i korthet om följande:

Sedan ett par dagar har fackförbundet syndikalisterna satt Lilla Karachi i gamla stan i blockad. Detta för att en medlem i fackförbundet hävdat att han tvingats ta emot sin lön svart. Syndikalisterna har då blockerat dörren till restaurangen och gjort klart för restaurangen att det inte är acceptabelt att betala ut löner till deras medlemmar utan papper.

Och då slår Bl.a. Maria Abrahamsson bakut. Jag förstår i och för sig att man kan ha synpunkter på HUR syndikalisterna faktiskt sköter stridsfrågan, men heder åt någon som faktiskt försöker sätta ned foten! Det måste bli ett slut på allt ruffel och båg i restaurangvärlden!

I ledaren hävdas det att lilla karachis revisor berättar att man visst betalar ut (endast) vita löner och att man har alla papper i sin ordning, och där hade storyn kunnat sluta. Men vi är ju rätt många som känt till att det faktiskt förekommit en del "lurigheter" på krogar i gamla stan tidigare och därför känt att det kanske vore bra ifall någon mer gav sig in i debatten.

Maria Abrahamsson hävdar i sin ledare att "företagets revisor och använder honom som referens till företagets hederlighet, men så kommer någon på en annan tidning på att kolla in Lilla Karachi lite extra och får fram att A) karln inte är revisor, B) man har motsvarande TVÅ heltidsanställda tjänster i restaurangen (vilket är omöjligt, enligt bl.a. HRF) och C) det saknas rimlig redovisning från företaget. (Det här kan man förresten läsa mer om i bl.a. tidningen Arbetaren).

Företagets jurist uttalar sig - när man får stå med brallorna nere i pressen:

Jag fick precis veta att han snarare är redovisningskonsult och det var en nyhet för mig, säger advokat Fredrik Nordlöf som representerar Lilla Karachi och som tidigare hänvisat till ”revisorn” Swaling som garant för att det inte förekommit svarta pengar på restaurangen.

Jag är både glad och olycklig på samma gång. Glad att sanningen faktiskt kommer fram och att de ansvariga hängs ut, med namn och bild i dagspress. Jag har skrivit det förr och kommer kanske ha skäl att skriva det igen - men de här personerna är sådana som bidrar till att branchen har så dåligt rykte. Jag är för att införa skampåle för alla restaurang-ruffelbrott.

Givetvis är jag också ledsen att det fortfarande förekommer ruffel och båg. Att folk fortsätter att dra "min" branch i smutsen genom ohederligt beteende och därigenom bidrar till att göra att de här skamfläckarna blir ännu svårare att tvätta bort...

Varför alla eländiga fuskkrögaridioter borde få äta upp skiten på sina restauranggolv!

Jag är arg. Och ledsen. Och arg.

Läser i nätupplagan av DN en del skrämmande exempel från krogvärlden i Stockholm. Min hemmaplan. Bl.a. att det fuskas med skatten hos Riddarkällaren och att flera krogar inte städar ordentligt och blir ledsen. De här problemen finns i restaurangbranchen och den har ett ibland rätt skamfilat rykte just på grund av sådana här problem. De här gökarna drar skam och vanära över sin yrkeskår. En kår som annars kan te som en familj. En klan. En stam. Nu dras klanfärgerna i smutsen. Släktnamnet är för evigt förknippat med illgärningar och odåd. Stammens kollektiva heder är spottad på. Jag blir arg och ledsen för att allt det fina, allt det vackra, allt det goda, faktiskt inte blir något värt. Det blir bara smuts, skit och ett hånfullt leende mitt upp i ansiktet på inte bara våra gäster utan på alla oss i branchen också.

Grejen är att vi bara har varandra. I köket, när det blåser på ute i matsalen, MÅSTE vi kunna lita på varandra. Inte bara att vi och våra kollegor kan hantera en kniv utan att skära oss eller andra, eller att det inte sker olyckor. Inte bara att maten går ut och i en jämn takt, utan att folk faktiskt inte DÖR av det de får i sig, för att de blir matförgiftade. Eller att vi faktiskt får BETALT för det vi gör. Att skatter och arbetsgivaravgifter, försäkringar och pensioner faktiskt betalas in.

Sådana här grejer är - i alla kök - ett alfa och omega. Det bara MÅSTE funka. Annars kan vi lika gärna hänga upp rockarna, ställa in skorna och för evigt hysta slängar och förkläden i rvättunnan. För grejen är att om vi inte är att LITA på är restaurangbranchen till sist bara ytterligare en samling pirater, skojare, skurkar, bedragare och lögnare. Inte bättre än yrkesbrottslingar. Eller ens politiker.

Jag villatt när jag tar på mig den där vita rocken skall det betyda något. Det skall tyda på en yrkesstolthet. På traditioner. På kunnande och respekt för hantverket. Jag vill inte att den skall förknippas med... .. . . en branch full av idioter.

Så - för att få det här ur mig och med all önskvärd tydlighet: Ni som håller på och fuskar med sådant här - skämmes! Ni borde få äta upp varenda smula, skula, kant och skarv som hamnar på Era skitiga golv. Ni borde ställas vid en skampåle av trasiga, elförande, oförsäkrade gamla köksmaskiner medan alla ni skörtat får kasta giftiga halvråa kycklingfileer eller gammal fisk på Er. Tills ni fattar. Att SÅ GÖR MAN INTE.

Jag är ledsen att jag uttrycker mig såhär hårt, men ni tar verkligen fram de värsta sidorna hos mig.