Inspirerande samtal.

"Eh - 'Jeppe' - det är någon som söker dig!"
- Säger du 'Jeppe' en gång till kommer jag att stänga in dig i grönsakskylen och spackla igen dina näsborrar med en hink malen pepparrot! Jag heter "Jesper" eller - i ditt fall - "köksmästar'n"! Ge mig luren!

[Min kallskänka kvittrar: "Ja köksmästar'n" och fyrar av sitt allra okynnigaste leende]

...

"Ja, hej! Jag heter [sätt in namn här] och ringer från [sätt in namn på nyööpnad förskola här] och jag undrar om jag kan få köpa din bok?"
- Ja, det är klart. Skicka mig din adress så skickar jag en bok...
"Ja - fast jag måste alltså ha en faktura-adress, då, som jag inte riktigt har här nu..."
- Skärp dig! Du är en av oss! Det är klart att du ska ha en bok! Skicka mig din adress, så skickar jag boken om några dagar.
"Ehm... Ja... Tack då... Vad snällt..."
- Säg inte det förrän du läst boken [skratt]. Men som sagt, skicka mig mail. Då får vi ju kontakt så kan vi höras av och kanske hjälpa varandra med frågor och grejer till köken. Jag och min kallskänka (som jag just hotat att stänga in i en kyl) har precis också pratat om att vi gärna skulle vilja göra studiebesök på någon annan förskola och kolla in deras kök...
"Oj. Ja... Visst. Ehm. Ni är givetvis välkomna. Jag skickar mail!"

Kul.
Att kunna påverka. Och att folk får reda på att boken finns. Och att kunna hjälpa till. Och att få kontakt med fler förskolekockar som tar sitt jobb på allvar.

Veckans absolut roligaste

Kom hem från en lång prommenad med lillkillen förut idag och fann ett paket på hallmattan! Kul, tänkte jag, undrar vad det är?

Jo - det var den - visar det sig - fantastiskt fina nya boken "Svamplycka" av husguden Jens Linder och Pelle Holmberg.

Jag säger det med en gång - jag kan inte skriva en rättvis recension av den här boken. Dels har jag bara hunnit titta lite på bilderna och konstaterat att jag kommer att laga ett par recept (ett heter t.ex. "svampgryta i det fria" och är fotat på ett likadant friluftskök som det jag har!) och dels är Jens Linder en av mina absolut största hjältar, tillsammans med Anthony Bourdain, Måns Falk och Kinna Jonsson (som alla skriver fantastiskt om mat!)

Så jag skriver det bara rätt ut:

WOW. Vad kul. Och den här boken skall jag verkligen läsa! Jätteskoj med en temabok om svamp. Och speciellt nu i höst när det funnits så mycket svamp ute! Det här känns jättekul!

Inspiration och lingon

Ibland har man ingen inspiration alls. Ibland kommer den från lite oväntat håll. Som nu. Igår var en rätt annorlunda dag.

Jag hade bestämt mig för att servera "köttbullar" på jubbet. Köttbullar är en rätt oinspirerad maträtt, egentligen. Då jag inte har tid att trilla och pannsteka köttbullar till 200 personer (eller har möjlighet att varmhålla dem under tiden) och det är riktigt tungt att snurra och slänga med ett stekbord brukar jag fuska, och köpa färdiga (!) djupfrysta (!) köttbullar. Jo - faktiskt. Men så brukar jag då också se till att göra något annat "riktigt arbetat" tillbehör. Pressgurka, t.ex. Eller som igår - rårörda lingon.

Det blev - som vanligt, kanske man skall säga, rätt populärt. Så, efter jobbet, åkte jag hem till bloggkompisen Kinna för att bl.a. snacka lite om hennes föräldrars gård (med restaurang) - Klefstad - i östergötland. Det hela var mycket mysigt. Ungefär som man kan förvänta sig att ett besök hos en som skrivit en bok som heter "I mormors berså" skall vara. Gott kaffebröd, ett samtal med många skratt och roliga infall - och så något som gjorde mig till en liten kille kvällen före julafton:

En förtitt på Kinnas Nya Bok (som kommer om några veckor: "I mormors skafferi" - en bok om bl.a konserver, om marmelader och sylter.

Givetvis var jag tvungen att kolla upp om Kinna hade med något recept på lingonsylt (det hade hon) och rårörda lingon (det hade hon inte), och så förundrades jag över de vackra bilderna i boken! Det här var precis vad jag behövde just nu! Jag är SÅ inspirererad! Jag vill bara hem och göra marmelad och sylt och inläggningar för hela slanten. Och återigen - vilka fantastiskt vackra bilder Kinna tar! Inte riktigt lika snygg bild är min, på mina rårörda lingon. Och inte heller ett så avancerat recept, men här kommer det ändå:

--

Rårörda lingon:

1 l djupfrysta lingon (tycker jag är lättast)
2-4 dl strösocker (smaka av allteftersom)

Rör om på bleck, ställ in i ugnen på runt 60 grader 1 20 minuter.
Vänd lingongen försiktigt då och då i sockret, som får lösa sig i värmen och lingonspadet.

Mat och kemi och fysik och... ojojoj

Läser i Metro om blogg-grannen Lisas nya projekt - att skriva en bok om "molekylär gastronomi". Det handlar om vilka processer som gör mat god och försöka förklara dem med vetenskapliga teorier.

Ni hajar? När man blandar ihop ingredienserna kan det vara fråga om kemi (lösning, slamning, baser och syror och grejer...), när man steker eller kokar handlar det om fysikaliska grundprinciper (som att något blir varmt om man sätter det i närheten av något som utstrålar värme) och vad som då händer med livsmedlet... Och så vidare.

Det här är säkert intressant för vissa, och Lisa kan ju skriva (hon har ett FANTASTISKT sväng i språket!), men själv är jag mer jazzmusiker än vetenskapsman i mitt kök. Jag improviserar snarare kring ett tema och lagar mat "på känsla" snarare än mäter, väger, tar tid etc. Jag låter så att säga känslomässig empiri gå före vetenskaplig teori. Maten är "klar" då den smakar "gott" och att få den att smaka "gott" låter jag erfarenheten berätta för mig. Min egen eller andras. .

Nejdå - jag tvivlar inte på den här bokens existensberättigande (och den tas ju fram med flera sponsorer, som så att säga betalar kalaset). Den har säkert en viktig plats att fylla i de flesta matintresserades bokhylla. Det är bara det att jag själv, i de tryckkokare som kan kallas "professionella kök" bara känner till (eller kommer ihåg?) det jag lärde mig på fysiken i högstadiet: Termodynamikens första lag: "Allt är sönderfall". :-D

Bokrecension: "Mamma, jag är hungrig!"

Jag har läst Linda Skugges kokboksdebut "Mamma, Jag är hungrig!" en kokbok som jag faktiskt sett fram emot att få läsa och därför nu har lite svårt att förhålla mig till.

Grejen är ju:

Jag gillar egentligen tanken på att Linda Skugge skriver en kokbok. Jag har uppmärksammat det vid ett flertal tillfällen under tiden den låg och puttrade i utkanten på det kollektiva matmedvetandet hos alla som bloggar (och hade bl.a. en av de första intervjuerna med Linda om boken, någon dag innan den släpptes).

Jag jobbar ju dessutom med "mat för barn" och läser i princip allt som rör ämnet (jag har också uttalat mig i en intervju - av Linda Skugge dessutom - om att jag håller på att skriva en bok om just mat för barn.

Är det någon som tror på mig, ifall jag skriver något snällt om den här boken, eller kommer alla att tycka "jamen, så skriver du bara för att du tror att Linda kommer att skriva något snällt om din bok - ni skriver ju alltid om varandra!" eller förväntar sig folk en sågning som de i så fall kan skylla på "surt-sa-räven-mentalitet" eller avundsjuka?

Det gör det alltså svårt att skriva något om den här boken.

Nåväl - jag får väl skriva det "blödande obviösa" först:

Det är en väldigt fint formgiven bok. Bilder med en leende Linda Skugge i fina retroinspirerade förkläden, lyckliga barn, softade bilder på vackert upplagd mat, gärna fotade i lite härligt motljus.

Boken varvas med recept (av Tobias Holmberg) och små texter av Linda.

Och ungefär där tar det liksom slut. Jag känner att vad jag än skriver känns det inte trovärdigt. Vad jag än skriver är jag en skitstövel. Frågan är bara vilka som tycker att jag är det.

Nåväl - Jag tycker boken är fin och den känns väldigt inspirerande, men jag får känslan efter att bland annat läst om hur mycket Linda Jobbar på hennes blog att det blir lite plastigt. Lite kuliss. Jag sitter hela tiden och undrar "är det hennes barn vi ser busa och skratta i det vackra köket? Är det ens Lindas eget kök? Det är ju inte hennes recept, liksom?"

När man sedan läser i boken om hur intresserad hon är av matlagning och hur mycket mat hon lagar - å ena sidan och å andra sidan - på hennes blogg läser om möten på Stureplan, var man köper bäst sushi och annat känns det liksom "hur har hon tid med allt samtidigt? INGEN människa har mer än 24 timmar på dygnet, oavsett hur effektiv hon är..."

Och det är hennes största svaghet i den här boken. Att hon liksom utger sig i förord och texter för att vara värsta supermorsan som lagar och bakar och busar med barn och pysslar i köket, med bilder som bankar in budskapet. Det känns nästan lite som de sovjetiska propagandafilmerna från det kalla kriget...

Recepten verkar emellertid genomtänkta och bra. Jag har ännu inte lagat något ifrån boken, men jag kommer säkert att göra det så småningom, eller hämta någon slags inspiration från den så småningom. Jag har ju också en liten tjej hemma, och med en bebis som kommer vilken dag som helst känns undertiteln till boken "för dig med många kids och noll inspiration i köket" som något som kan kännas praktiskt om en inte alltför avlägsen framtid.

Vi får helt enkelt se.

Betyg, då? Det är svårt att säga. Det är en vacker bok. Och recepten är bra. Där skulle betyget kunna ha blivit en 5:a av fem möjliga, samtidigt känns det plastigt och fejkigt och det faktum att hon inte skrivit recepten själv gör att betyget dras ned. Jag skulle vilja sätta en etta p.g.a. kulissandet, men boken är som sagt snygg... En trea?


---

Uppdatering: DN skriver en artikel som belyser lite av det som jag ser som problem: Linda blir provocerad av folk som vill vara lediga, hon vill jobba jämt, hela tiden ha nya projekt och skriva en massa olika saker. Samtidigt skriver hon i sin kokbok att hon är hela tiden i köket. Hela tiden tänker på mat osv. I artikeln får vi också svaret på frågorna kring bilderna - det är inte hennes barn på bild.

Läs gärna artikeln i DN också.

Bokrecension: Coola krogen

Jo, jag vann en tävling om kroguttryck (som verkar återkomma varje helg) på Frukostflingans blogg och vann då den här boken och det betyder i klartext att jag inte har betalat något för den, vilket ni kanske vill veta när ni läser recensionen:

Nåväl.

Det är alltså en bok utgiven av "En bok för alla" med benägen hjälp av HRF, skriven av Lena Kallenberg.

Den handlar om Gloria. Gloria är en tjej från Tierp, just nyexad från gymnasiets hotell och restaurangprogram, som åker till Stockholm för att där finna lyckan som servitris på en kvarterskrog i innerstan. På krogen träfar hon goda kollegor (en bister fisnk kock som heter Harri och en medelålders servitris som jobbat sisådär trettio år i branchen, har åderbrock och är fackligt aktiv - och heter Berit. Förstås.), men möter också en verklighet som bitvis är rätt långt ifrån den hon lärt sig existerar på restaurangskolan.

Så långt är boken bra. Trovärdig i miljöbeskrivningar och dialog och med mycket goda personporträtt. Vi som jobbar i branchen har alla träffat "Harri" eller "Berit" någon gång och karaktärerna känns igen. Precis som den något klumpiga, men flitiga Gloria.

Men det verkar författaren inte tycka räcker. Hon måste komplicera saker och ting för sina karaktärer och givetvis tas krogen till sist över av gangsters. Det blir knarkhärvor, vapensmugglinge, illegal arbetskraft, skjutningar i dörren osv. Allt på en gång. Och givetvis står Gloria mitt uppe i det här. Med splittrade lojaliteter, missriktad kärlek och allt.

Och det är här det brister. Visst - det förekommer brottslighet i krogbranchen. Visst, en del av det är våldsamt. Visst, det förekommer en hel del knark. Visst folk strular till det på jobbet. Men tanken på att allt händer SAMTIDIGT och för EN person känns faktiskt inte alls realistisk. Ett flertal möten där Gloris "stöter på" andra personer i boken - som av en slump - känns nästan som ditsrivna i efterhand, för att liksom storyn skall kännas trovärdig eller något skall kunna förklaras i efterhand. De här mötena blir så otroliga att tyvärr hela boken faller med det.

Inte desto mindre: Miljöerna och personporträtten är på pricken.

Så - vad får den för betyg då: Ja - det blir faktiskt rätt lågt. Den får en tvåa (av fem) för den goda viljan och för de genuina beskrivnignarna av krogens innandömen. Det som drar ned betyget är tyvärr storyn...

Om den här kommer på bokrean nästa år...

Läser en - om inte chockande, så i alla fall lätt överraskande - post på Linda Skugges blogg på amelia att hon skrivit en kokbok.

Det häär är givetvis en bok jag bara MÅSTE köpa när den kommer, bara för att omslaget är bland det snyggaste jag sett. Temat: "för dig med flera kids och noll inspiration i köket" är också rätt bra och intressant, tycker jag.

MEN

Jag HOPPAS att den här boken är mer inspirerande än hennes gamla 'kanske mat-blogg' på tidningen mama, för den tyckte jag bitvis var rätt krattig, faktiskt, även om den ryckte upp sig ett tag efter debatten i bloggosfären om matbloggar.

Alltså - vad jag vill säga är: Linda är en bra tjej. Hon skriver bra och verkar trevlig. Hennes projekt Vulkan.se har gett mig själv möjligheten att ge ut MIN kokbok, något som jag verkligen unnar henne att göra också (man blir lyckligare av att göra kokböcker!). MEN när jag läser orden "noll inspiration" och fortfarande har lite av den gamla bloggdebatten i minnet blir jag tveksam.

Nåväl. Den som lever får se.
Och jag KOMMER att köpa den här boken. Den är ju jättesnygg - i alla fall på utsidan. Och jag vet att Linda har köpt MIN bok, så varför inte återgälda tjänsten? :-)

Och är den lika bra som den ser ut kommer jag nog att köpa ett par ex av den när den kommer på bokrea, att verkligen ge bort till föräldrar med flera kids och dåligt med inspiration i köket. Kanske tilochmed i stället för min! :-)

Fin bild...

Jag vet inte om ni redan sett det, men annars har man skrivit om min bok på studentköket.

Mest reagerade jag över bilden, där min bok (i specialutgåva) får ligga bredvid Barbro Andersson - Frukostflingans synnerligen fina bok. Det känns hedrande!

För Er som inte har någon av dem - köp dem, bägge två! :-) Har du bara råd med en så köp Barbros - den är snyggare (även om min är lite större och därför passar bättre som grytunderlägg!) :-)

Läst om mat 2007

Jo, jag inser att det är lite sent för någon slags årskrönika över 2007, men jag tänkte att jag kanske kan ge några tips på bra böcker om mat och folket som lagar den, i alla fall...

Själv läste jag inte sådär jättemycket under 2007, p.g.a. en sprucken hornhinna. När jag hade tid att läsa, för att jag inte hade så mycket annat att göra, kunde jag helt enkelt inte. Så - det blev inte så många titlar som jag hoppats på under 2007 (nnågot jag givetvis tänker ta igen under 2008). Bland det första jag läste 2007 var emellertid The nasty bits av Anthony Bourdain, som för övrigt är en av mina favoritförfattare. Fastän han är kock. Karln kan faktiskt skriva. Fastän han är kock. Nåväl. Den här boken innehåller kåserier, krönikor, någon slags brandtal för "riktig mat" och lite annat smått och gott. Ett slags antologi, inte helt olik hans gamla "Kitchen confidential" (som hade den svenska undertiteln "En kocks bekännelser", som man fortfarande kan få tag i pocketutgåva lite varstans) och känns därför som en naturlig uppföljare på just den boken.



Så - vad tycker Jesper om boken då? Well. Den är bra. Men inte SÅ bra. Inte som den 'Aha - det finns folk som skriver SÅHÄR om DET HÄR' som just Kitchen confidential var, men det är underhållande, lättsamt, bitvis väldigt roligt och ett gott hantverk. Anthony Bourdain har återigen lyckats presentera lite av vardagen av att vara kock i New York på ett realistiskt, gritty och samtidigt helt oemotståndlgit sätt. Han får 4 av 5 i betyg för den här boken.

...

Så - alldeles i slutet av 2007 läste jag en annan bok av en kock, om hur det är att vara kock, eller rättare sagt kocklärling, nämligen Hett av Bill Buford.



För Er som möjligen inte vet det var Buford alltså litteraturskribent för ansedda "The New Yorker" och - enligt egen utsago, en hyffsad amatör med intresse för mat, när man på en fest stötte ihop med den storslagne Italiensk-amerikanska köksmästaren Mario Batali. Buford börjar, först som ett led i efterforskningar till en artikel och sedan för att han vill "lära sig ett riktigt hantverk" att arbeta hos Batali. Först gratis. Som lärling. Han är då 43 år.

Det är egentligen just det här som är bokens största styrka. Att liksom berätta historien om en människa som inte ger sig. En som ger sig den på att det inte finns "för gammal" eller "för okunnig" eller "för... vadsomhelst". Han ger sig inte. Fastän han vid 43 års ålder först blir satt på att skära rotsaker i brunoise och ta ur skrov på ankor.

Man får - i boken - sedan följa Bufords väg från grovköket, genom några resor till Italien och genom de olika stationerna i köket tills han på något sätt fått bekräftelse för sina insatser, år efter att han först sätter fot i Batalis kök. En mycket läsvärd bok som andas både värme (och inte bara hetta), kärleken till ett hantverk och storslagna personligheter. Jag ger boken betyget 5 av 5 möjliga. Faktiskt.

Ny Tävling: "Raw"

Ja, det där med min blodtävling gick ju sådär, men eftersom jag redan köpt boken till priset får jag väl göra en ny väling då... Mackan kör dessutom samma tävling på SIN blogg, men där priset är MIN bok, så här kommer den nya, gemensamma tävlingen:

------

Krubb och Skrivblogg i samarbete
presenterar
"Raw"


En tävling (eller två, egentligen) om skräck och mat.

Din uppgift blir att antingen:

Skriva ett recept med skräcktema.

Det kan exempelvis vara enligt temat "Vad skulle jag äta som sista måltid? Om jag visste att jag själv kunde bli uppäten?" (Det är en tanke ur novellen "En smak av storstad" i boken Ur mörkret.)

Hon stoppade en stor bit i munnen och kunde inte hjälpa att le åt den bisarra situationen som det här var, att sitta ute under stjärnorna runt en lägereld, i spillrorna av det som för bara ett par dygn sedan varit restauranger och butiksbyggnader.
”Det är ju helt fantastiskt! Men varför?”
”Kommer du ihåg vad du åt till middag igår?”
”Ja…”
”Men kommer du ihåg vad du åt till middag i tisdags?”
”Ehhh. Nej.”
”Just därför. Om vi dör i morgon, skulle du hellre minnas havregrynsgröt och saftsoppa, eller vill du att ditt sista minne var…” Han tystnade och verkade inte fortsätta sitt resonemang. När han började igen, var tonen åtrigen restaurangchefens ”Låt oss alltså nu äta och dricka och vara glada”.

Eller så gör du något helt annat - funderar över vad du skulle bjuda en vampyr på, till exempel. Kanske, som i "Att vara 19 suger", en vampyr som också är vegetarian?

”Kommer jag att dö?”
Doktor Ranov såg in i sin unge patients ögon med vemod.
”Nej, tvärtom. Du kommer att leva.”

Det finns ju "soul food", men finns "ghost food"? Och i så fall, hur är sådan mat? I "The clock strikes hen" diskuterar TV-teamet med mediet "Gråtjörgen" på en snabbmatsrestaurang...

Patrik blinkade lite åt Magnus och så frågade han
”Så kan du känna av ett djurs själ?”
”Ja.” Nu var Jörgens självförtroende nästan tillbaka. ”Om jag har tillgång till något som haft betydelse för djuret som en matskål eller ett halsband så är det ännu lättare…”
”Så om jag beställde en hamburgare här, så skulle du kunna avgöra hur många djur som satt livet till för den. Bara att räkna själarna på de olyckliga djuren…”
Jörgen blev generad och tystnade medan killarna skrattade rått rakt ut.
Agneta visste inte hur hon skulle hantera det hela. Barmhärtigt nog kom just då deras mat.

Eller så gör du något helt annat. Mat med blodtema. Hjärna och annan inälvsmat.

Allting ska kunna tillagas i ett vanligt försett kök. Vinnaren får ett ex av Mackans bok "Ur mörkret".

---

Det andra sättet att vinna en bok, nämligen en kokbok, är att skriva en skräcknovell på temat "Mat".

Mat eller ätande måste spela en huvudroll i berättelsen (så det räcker inte att du nämner ordet "köttbulle" på sidan 4 för att ha kommit undan), berättelsen ska vara på högst 2000 ord.

Inled varje mening med stor bokstav. Använd korrekt kommatering och avsluta med punkt. Ditt ordbehandlingsprogram innehåller en rättstavningsfunktion, använd den.

Men i övrigt är det bara att ha kul!

Döda som reser sig igen för att äta på sin favoritrestaurant? Wonderful! Exorcism av hungerdemonen Mnemoth? Skriv! Julfirande i en parallell värld där kalkoner och grisar har makten och äter människor? Jag vill läsa!

Genom att skicka in din novell i något vanligt filformat (Word, RTF, PDF eller vanlig text) godkänner du att vi lägger ut den på både Krubb och Skrivbloggen (och att den därmed också hamnar på mackanandersson.se) så att den kan läsas av alla.

Vinnaren föräras ett ex av kokboken/kåserisamlingen "Mums - det bästa från Krubb" av Jesper Värn

---

Tävlingen pågår till 15:e januari 2008, klockan 23:59. Skicka era texter till kotten@coyote.org
eller mackan@greatthings.se . Seså, börja nu. Skriv!

Vi öppnar frågelådan igen...

Jo, ibland kommer det ju frågor från Er läsare och det kan ibland ta några dagar efter att jag skrivit ett inlägg tills någon hunnit eagera. Då har ofta "bloggen gått vidare" och handlar om något annat och en fråga som ställs i kommentarerna kan helt glömmas bort, så... För att svara på några frågor från Er läsare igen, dåra:

Användaren annamaria skriver i en kommentar på mitt inlägg om Lax Teriyaki från den 28:e november:

Jag har en flaska teryiakisås på hyllan - inköpt i en asienbutik. Är de inte så bra eftersom du gör egen? Eller fanns den bara inte när du letade genom skåpen?

Och grejen är att du är på rätt spår i bägge dina förslag. Såhär är det dåra: Färdiga Teriyakisåser innehåller ofta två saker som jag inte använder så mycket i mina egna såser på Grantomta, nämligen 1) Ingefära (för jag har en allergiker) och 2) Mycket socker (och vi har hälsoprofil, som det så vackert heter). Det gör att jag ofta är hänvisad till att jobba mig "runt problemet" med sådana produkter. Just den dagen kan jag säga att vi heller inte hade någon Teriyakisås på jobbet. Jag har emellertid, som alla stressade småbarnsföräldrar en mängd färdiga såser och flaskor med ditt och datt i kylen för hemmabruk.

Fråga två är egentligen inte en fråga, men ändå. Det är bloggkompisen och idolen Anne som skriver appropå mitt inlägg från härom dagen om en ny tävling:

Anne sa...

Åh, jag passar nog den här gången... men boken verkar bra. :)

It's your loss, som man säger. Tävlingen blir nog bra, till sist, när det kommer lite tävlingsbidrag, men boken är faktiskt riktigt, riktigt bra. De sånastedagarna har den dessutom dikuterats och recenserats på andra bloggar (kolla in Mackans sida så ser du lite) så det finns ju mer opartiska recensioner än min, men ändå:

Jag tycker den här boken är riktigt, riktigt rolig. Den enda svaga berättelsen är faktiskt den som Mackan valt att börja med. De övriga är roliga, tankeväckande, bitvis löjliga, lite läskiga och väldigt, väldigt.... udda. Det här är en bok JAG kommer att köpa och ge bort i julklapp till flera av MINA kompisar.

(Ja - utom mina RIKTIGT nära vänner förstås, som får en kopia av MIN bok i stället, dåra!:-) ).

Så - allihop - var med och tävla nu!

Och med de orden stänger vi frågelådan för den här gången. Ha det bra så länge, allihop!

Och så nnnnnNU!

För Er som väntat på det.

Nu ligger min bok (Årets julklapp?) ute til lföräljning på Vulkan.se

Den heter alltså "Mums!" med undertiteln "Det bästa från Krubb" och skall nog närmast ses som "ett hobbyprojekt" eller "en VÄLDIGT typografiskt enkel kokbok".

Icke desto mindre - där ligger den nu.

Och för Er som vill ha recensionsex - maila mig, så får ni E-versionen av boken.

Kulturarv på hallmattan!

Kom hem från jobbet idag till en liten hög på hallmattan. Den visade sig - förutom räkningar och en beställd CD-skiva, innehålla ett litet paket.

I paketet låg boken "GaloshJesus och frukostflingorna" av Barbro Andersson. Det är en ordbok över krogsvenska med en hel del kuriosa och roliga utläggningar om krogspråkets utveckling, ofta flera hundra år bakåt i tiden och fram till idag.

En första genombläddring gav vid handen ett gott leende och en massa nya och återupptäckta slangord.

Varje ord är presenterat med en kort mening och ibland med ursprungsbetydelse, i det fall att det skiftat genom åren. Hela arbetet är väldigt gediget och boken är fint formgiven och sammansatt. På det hela taget - en riktigt bra bok.

Att sedan rättelser och nya ord publiceras på nätet gör att det hela känns aktuellt och lättanvänt som referens.

Jag rekommenderar verkligen den här boken, som kan köpas via t.ex. frukostflingan. Här hemma hamnar den , när jag läst mer i den, bredvid mina referensböcker i ämnet "krogkulktur", som Anthony Bourdains gamla "kitchen confidential" eller Nils Emils matminnen.