fredag, februari 29, 2008

Bokrecension: Coola krogen


Jo, jag vann en tävling om kroguttryck (som verkar återkomma varje helg) på Frukostflingans blogg och vann då den här boken och det betyder i klartext att jag inte har betalat något för den, vilket ni kanske vill veta när ni läser recensionen:

Nåväl.

Det är alltså en bok utgiven av "En bok för alla" med benägen hjälp av HRF, skriven av Lena Kallenberg.

Den handlar om Gloria. Gloria är en tjej från Tierp, just nyexad från gymnasiets hotell och restaurangprogram, som åker till Stockholm för att där finna lyckan som servitris på en kvarterskrog i innerstan. På krogen träfar hon goda kollegor (en bister fisnk kock som heter Harri och en medelålders servitris som jobbat sisådär trettio år i branchen, har åderbrock och är fackligt aktiv - och heter Berit. Förstås.), men möter också en verklighet som bitvis är rätt långt ifrån den hon lärt sig existerar på restaurangskolan.

Så långt är boken bra. Trovärdig i miljöbeskrivningar och dialog och med mycket goda personporträtt. Vi som jobbar i branchen har alla träffat "Harri" eller "Berit" någon gång och karaktärerna känns igen. Precis som den något klumpiga, men flitiga Gloria.

Men det verkar författaren inte tycka räcker. Hon måste komplicera saker och ting för sina karaktärer och givetvis tas krogen till sist över av gangsters. Det blir knarkhärvor, vapensmugglinge, illegal arbetskraft, skjutningar i dörren osv. Allt på en gång. Och givetvis står Gloria mitt uppe i det här. Med splittrade lojaliteter, missriktad kärlek och allt.

Och det är här det brister. Visst - det förekommer brottslighet i krogbranchen. Visst, en del av det är våldsamt. Visst, det förekommer en hel del knark. Visst folk strular till det på jobbet. Men tanken på att allt händer SAMTIDIGT och för EN person känns faktiskt inte alls realistisk. Ett flertal möten där Gloris "stöter på" andra personer i boken - som av en slump - känns nästan som ditsrivna i efterhand, för att liksom storyn skall kännas trovärdig eller något skall kunna förklaras i efterhand. De här mötena blir så otroliga att tyvärr hela boken faller med det.

Inte desto mindre: Miljöerna och personporträtten är på pricken.

Så - vad får den för betyg då: Ja - det blir faktiskt rätt lågt. Den får en tvåa (av fem) för den goda viljan och för de genuina beskrivnignarna av krogens innandömen. Det som drar ned betyget är tyvärr storyn...

Persongalleri

Alla liv är en scen. Mitt är inget undantag. Där spelas det tragikomiska lustspelet 'Jespers liv' upp sig. Aktörerna är många, men det finns vissa huvudroller som återkommer. Vana läsare av den här bloggen vet att vissa namn nämns oftare än andra. För Er andra - här kommer ett snabbt persongalleri, för att bättre hänga med i bloggen:

KillenTidigareKändSomMediaKristofer: Heter - föga överraskande, just Kristofer, även i verkligheten. En person som är duktig på bl.a. ljud och ljus och video. Han har bl.a. hjälpt till med omslaget till "Mums", med bidraget till webb-TV-täblingen på aftonbladet, och är väldigt duktig på att analysera media. Varför "tidigare känd som" är för att han helt plötsligt (nåja) fick för sig att plugga (nätverks-)teknik i stället för media...

Kockeleven: Var från början en korkad tjej som t.ex. hade för vana att gå och röka mitt under servisen utan att berätta var hon tog vägen. Hon har också en gång satt eld på mitt kök, och vi drog aldrig riktigt jämt efter det. Ordet 'kockelev' har också använts om Omar, som numer kallas för Omar, ibland med tillägget "min commis", fastän han inte alls är det längre, utan studerar teologi i Uppsla.

Kockmackan: Min sous-chef på Värtahemmet och ett antal cateringuppdrag. En axel att gråta ut mot, en förtrogen i kampen på jobbet och världens kanske roligaste människa. Tyvärr har han flyttat till Göteborg, så vi väcker inte varandra med kärleksfulla njurslag längre, eller ringer till radiostationer och önskar musik till "min partner..." (det gav annars alltid väldigt rolig stämning!)

Mackan: Mackan Andersson, författare och komiker. Och min tvillingbror.

CayakCarin: Tidigare kock-kollega och en mysig tjej som lade förklädet på hyllan för att hyra ut kajaker i stället. Vi umgås emellertid fortfarande och rings lite då och då och sådär. CayakCarin är en av mina bästa skvallerkompisar.

Hr. Ågren: Min ångest, framförallt inför att träffa andra människor och göra bort sig - personifierad. Ett samlingsbegrepp för alla neuroser man kan ha inför fester, möten, att umgås i grupp etc.

Mr. Hyde: Det personifierade "onda jaget" hos mig själv. Mina elaka sidor.

Sushi-Lars: Tidigare kollega, sedemera klätterkompis och inneboende, numer utflyttad vän och axel att gråta mot i Norrköping. Kallas "Sushi-Lars" för våran vana att alltid träffas över en sushi, numer.

Nina Simone: Sushi-Lars dambekanta, som fått sitt smeknamn efter sin musiksmak. Trevlig rödhårig (och således farlig) tjejsom skulle kunna vara min elake lillebror. Den enda människa jag vet som fortfarande är trevlig när hon är grinig eller upprörd.

--

Edit: 080303 - kompletterade med info om bl.a. Sushi-Lars och Nina Simone

torsdag, februari 28, 2008

Om den här kommer på bokrean nästa år...

Läser en - om inte chockande, så i alla fall lätt överraskande - post på Linda Skugges bloggamelia att hon skrivit en kokbok.

Det häär är givetvis en bok jag bara MÅSTE köpa när den kommer, bara för att omslaget är bland det snyggaste jag sett. Temat: "för dig med flera kids och noll inspiration i köket" är också rätt bra och intressant, tycker jag.

MEN

Jag HOPPAS att den här boken är mer inspirerande än hennes gamla 'kanske mat-blogg' på tidningen mama, för den tyckte jag bitvis var rätt krattig, faktiskt, även om den ryckte upp sig ett tag efter debatten i bloggosfären om matbloggar.

Alltså - vad jag vill säga är: Linda är en bra tjej. Hon skriver bra och verkar trevlig. Hennes projekt Vulkan.se har gett mig själv möjligheten att ge ut MIN kokbok, något som jag verkligen unnar henne att göra också (man blir lyckligare av att göra kokböcker!). MEN när jag läser orden "noll inspiration" och fortfarande har lite av den gamla bloggdebatten i minnet blir jag tveksam.

Nåväl. Den som lever får se.
Och jag KOMMER att köpa den här boken. Den är ju jättesnygg - i alla fall på utsidan. Och jag vet att Linda har köpt MIN bok, så varför inte återgälda tjänsten? :-)

Och är den lika bra som den ser ut kommer jag nog att köpa ett par ex av den när den kommer på bokrea, att verkligen ge bort till föräldrar med flera kids och dåligt med inspiration i köket. Kanske tilochmed i stället för min! :-)

onsdag, februari 27, 2008

Mat X 2, diskmaskinstrubbel och matråd

Ja, idag är det onsdag. Dagen före torsdag (fiskdag) och dessutom dagen före torsdag den 28:e, då jag skall på "inspirations och kursdag", bjuden av en leverantör, som hyrt in lite balla kockar för att snacka om "god och säker mat". Det blir nog bra.

Men eftersom jag skall vara borta i morgon blev det lite att stå i idag: Först och främst skulle dagens lunch fixas - Stekt kycklingfilé, potatis och apelsinsås. Grönsakerna skäras och läggas upp, och så morgondagens mat fixas, så att den bara är att ställa i ugnen för den stackare som skall ha kökstjänst.

Jag gjorde, för att under lätta, i ordning allt i kantiner och bleck, så det bara är att ställa in i ugnen i morgon, och köra klart på sisådär 20 minuter. (Det blir fiskbullar i currysås med ris).

Upptäckte dessutom, till min fasa, att jag kallat till "matråd" idag. Matråd är en liten grupp, med två barn från varje avdelning, och så jag. Så sitter vi och pratar om vad barnen gillar för mat och vad jag kan göra bättre och hur. Själva tanken är att näta någon slags intresse hos barnen för vad de faktiskt äter, och att samtidigt ge dem kunskapen att de kan vara med och påverka och förändra sin dagliga situation. Dessutom ger det ju mig uppslag till min matsedel, som det ibland kan kännas lite tungt att ha fantasi och inspiration inför varje vecka. Det var första gången vi hade matråd på Ekbacken, så det var rätt mycket "första gången" för både mig och barnen. Vi kom emellertid fram till en hel del rätt klara puckar. Bl.a. att de vill ha fiskpinnar någon fiskdag, att de vill att jag bakar pizza och att vi skall börja servera pannkakor till soppan. Det är alltihop bra idéer, men kräver lite praktiskt pyssel (att servera pannkakor OCH soppa ger t.ex. dubbelt så mycket disk, som bara en rätt).

Speaking of disk. Det är något fel på min diskmedelspump. Den sprutar ut en massa vatten på bänken när jag kör maskinen. Jag vet inte riktigt om det har med själva pumpen att göra, eller med diskmedlet, som måste bytas. Irriterande är det i alla fall, att stå och raka av bänken efter varje diskback man kör. Det blir liksom några stycken på en dag.

En - i allt väsentligt - trevlig dag på jobbet, men den känns... .. . . lite längre än andra dagar. Å andra sidan - i morgon får jag ju "vila upp mig" och hänga med några riktigt coola kockar.

Din katt äter bättre än du!

Läser på Henrik Ennarts blogg om mat och hälsaSvD ett inlägg om tillsatser i mat och reagerar över att de flesta djur som föds upp till just mat, faktiskt äter bättre än, när det sedan är dags att äta upp djuret.

Det känns lite weird. Kolla in blogposten!

Datummärkning

Hade igår en diskussion med min fantastiska chef om datummärkning av livsmedel och berättade då inte följande historia:

En dag då jag får varor håller jag på att plocka in mjölken i kylskåpet. Jag får ju varor en gång i veckan och en datummäkning på mjölk är precis en vecka. Eftersom jag inte vet när på dagen min mjölk skall komma och det vore tråkigt att bara servera vatten till maten brukar jag beställa mjölk även till "den sjunde dagen", så att säga. Den mjölken "missar" alltså på datumet med en dag (eller några timmar - hur man nu vill se det, det är ju liksom samma datum hela dagen).

En kollega ser att jag plockar in andra varor och hämtar tio liter mjölk ut kylen som sedan hälls ut i vasken.

Jag: "Vad gör du?"
Kollegan: "Jag häller ut mjölken... Den är gammal."
Jag: "Nej."
K: "Jo, datumet har gått ut..."
J: "Ja, det gick ut för några timmar sedan, tror du mjölken kan klockan...?"
K: "Men - så gör jag alltid hemma..."
J: "Hmm. Här kostar mjölk pengar. Mina pengar. Pengar som är min budget. Hur skall vi göra nästa vecka när mjölken är slut på leveransdagen, för att vi hällt ut tio liter oöppnad mjölk? Tio liter som är precis vad det går åt på lunchen?"
K: "Nej -. Ser man det så... Fast det är faktiskt FARLIGT att dricka gammal mjölk... Man kan bli sjuk..."

I diskussionen med chefen enas vi om att det norska systemet där det inte står "bäst före" utan det lite mer eleganta "mindst holdbar til" är bättre. Det signallerar att varan är ok, även om det diffar på ett par timmar...

Hur gör du? Häller du ut oöppnad mjölk morgonen efter att 'datumet gått ut'?

Att jobba med tjejer...

Jo, jag jobbar ju med tjejer. Alltså - alla mina kollegor är tjejer. Det märks. Jag var till urmakaren här i vårt lokala centrum i lördags och fixade till en klocka som jag inte haft på mig på ett tag. Jag jobbar alltid utan klocka på mig (och de senaste månaderna har jag inte kunnat ha någon på mig alls, för att jag inte har sett visarna) p.g.a. hygienskäl, men så - igår - tog jag klockan på mig under rasten i personalrummet.

Jag hann nästan sätta mig. Så:

"Oj - har du klocka på dig!"
"Vilken snygg klocka... Jag har aldrig sett dig ha klocka förr..."
"Schysst ur..."

INGEN kille jag känner skulle ha lagt märke till att jag hade den på mig, om man inte frågat mig vad klockan var...

En f.d. kollega kom förresten hem till sin fru som undrar: "Nå... vad tycker du?" Kollegan hajar att någonting är förändrat och börjar kolla sig omkring tills han till slut säger: "Jo - de nya gardinerna i köket är jättefina!", glad över att ha knäckt koden. Det blev att sova på soffan, för den som inte märkt att frugan klippt håret med sisådär 20 centimeter och färgat om det.

Så är det att jobba med killar!

måndag, februari 25, 2008

Korvmåndag med handdisk

Ja. Egentligen säger rubriken allt. Det har varit måndag, och jag har utsett måndag till korvdag, på jobbet. Idag blev det "mexikansk korvgryta" - en korvgryta med tomat, bönor (vita och kidneybönor), lite paprika, paprikapulver, spiskummin, vitlök, kycklingbuljong och lite chili. Den verkar ha gått hem.

Däremot hade vi idag inget maskindiskmedel kvar (det kommer i morgon), så det blev att handdiska alla grejer. Efter att ha fixat med en avdelnings disk kom jag på att om jag diskade själva disken för hand och sedan sköljde av den i diskmaskinen blev den ju i alla fall avsköljd med riktigt varmt (80 grader) vatten och torkmedel, vilket gör att det torkar fortare.

Det gick bättre. Men jag längtar tills i morgon, när diskmedlet kommer. Om nu bara vår leverantör faktiskt levererar det. DET skall bli intressant att se.

söndag, februari 24, 2008

Gammaldags mat

Sitter och pratar över middagsbordet med Fru Värns mamma, som idag gör oss sällskap. Vi talar om fisk som är urfiskad, om kött som kastas, men också om en matkultur som har blivit helt snedvriden. Där vi idag äter oxfilé och utskurna biffar, men vägrar äta lever. Där många inte kan göra en decent köttgrytta.

Vi pratar pepparrotskött. Vi pratar om den där gången jag serverade pepparrotskött på grantomta och det var första gången för många - inte bara barn - som de åt det över huvud taget. Vi pratar om hur folk idag inte känner igen kåldolmar.

Jag känner att jag har ett kall. Inte bara att lag bra mat till barn, vilket är världens viktigaste (och roligaste) jobb, men också som kock - att förvalta de här gamla recepten. Att återinföra "gammaldags mat" på menyn åt barn som annars inte fått det hemma. Jag skall ära min generation att äta lever! Ja banne mig! DET skall jag! (Huka Er - kollegor, förr eller senare kommer det på matsedeln - det är inte ett hot, utan ett löfte!)

Idag har jag själv stuvat makaronerna till köttbullarna vi åt till lunch. Även om det inte är svårt känns det också tämligen gammaldags. "Vem stuvar makaroner numer?" hör jag en kompis fråga i kyrkan och jag svarar stolt:

"Jag".

Stuvade makaroner: (4 port)

200 g makaroner
50 g smör
½ dl vetemjöl
5 dl mjölk
Salt, vitpeppar och riven muskot

Koka makaronerna för sig, i ordentligt saltat vatten
Koka bechamel genom att först smälta smöret på mellanhög värme på spisen, i en kastrull,
röra ut mjölet i det smälta smöret och sedan hälla på mjölken. Vispa hela tiden, tills det tjocknat till en bra konsistens.
Slå av kokvattnet från makaronerna. Häll bechamelen över makaronerna. Smaksätt med salt, vitpeppar och muskot.

Späd möjligen med lite mer mjölk, ifall det blir för "hårt" i konsistensen.Den skall vara lavalik, inte som en kaka.

Servera genast. Gärna med köttbullar, fiskpinnar, pannbiff eller stekt falukorv.

lördag, februari 23, 2008

Melodifestivaltilltugg

Jodå. Min fru har lyckats övertala mig - ytterligare en vecka - att titta på en deltävling (av typ 68 stycken, eller vad det är nuförtiden?!) av melodifestivalen.

Jag tar mina martyrpoäng som intäckning för att småäta framför TV:n (och min fru verkar vara nöjd med att jag har något i munnen, som gör att mina bitvis kritiska kommentarer ibland liksom stannar inne i huvudet...) och gjorde därför kvällen till ära en av mina absoluta favoriter. Gubbröra på kavring.

Det här med gubbröra är lite lurigt. Alla har sitt recept. Ibland vill man servera den varm och ibland kall. Ibland på kavring och ibland på hällbröd. Ibland på knäckebröd. Det är lite som spaghetti och köttfärssås. Alla har sitt eget recept. Fast allt är liksom spaghetti med köttfärssås ändå. Gemensamt för alla gubbröror är emellertid A) ingredienserna ägg och ansjovis och B) att någon slags lök brukar förekomma.

Min gubbröra är en kall röra, ungefär som skagenröra. Den gör sig alltså bäst lätt kyld eller rumstempererad. Och på kavring. Och med ett mörkt (lätt?-)öl.

(För sisådär 8 smörgåsar)
3 ägg
1 liten burk grebbestads ansjovisfiléer
1 dl creme fraiche
1/2 dl majonnäs - gärna hemrörd
En röd lök
Lite finhackad dill

Börja med att koka äggen. De skall vara riktigt hårda (koka i typ 8 minuter?). Ställ sedan kastrullen under rinnande kallt vatten.
Hacka all ansjovis i väldigt små bitar och lägg i en skål
Hacka rödlöken i brunoise och häll över ansjovisen
I med creme fraiche och majonnäs
Skala nu och hacka äggen. Det är viktigt att de svalnat ordentligt. Då släpper skalen bättre och dessutom rinner inte röran ut, vilket den annars kan göra.
I med ägg i röran, på med dill efter behag. Rör försiktigt omså att alla ingredienser blandas med varandra. Smaka av med ansjovisspadet.
Ställ skålen i kylskåp i minst en halvtimma, så den får "stalna till sig" lite. Dessutom blandar sig smakerna av dill och rödlök bättre med äggen och ansjovisen om den får stå ett tag. (Den kan med fördel stå över natten, om du tänker göra den som förrätt till en bjudning eller så).
Vid servering - klicka lite röra på en bit kavring. Dekorera gärna med en dillkvist, lite hackad lök eller gräslök och en rå äggula.

Då kan man tillochmed glömma att BWO stal hela sin låt från Madonnas "hung up"...

Dotterns muffins

Med en treochetthalvt-åring i köket blir det aldrig tråkigt eller långsamt. Idag har hon - som tidigare beskrivits - "lagat hallonmuffins". Då jag tyckte att Fru Värns beskrivning av händelseförloppet var lite söt, har jag försökt att - ur dotterns perspektiv - återge receptet på familjens hemliga muffinsrecept, så noga som möjligt:

(Ingredienslista och metodbeskrivning i ett!)

Knäck hastigt två ägg i en skål, innan mamma hinner uppfatta att det är bak på gång. Rensa - om du har tid - från eventuella äggskalsskärvor, om det skall vara så himla nödvändigt!
Häll i 1½ dl ströocker.
Värm sedan 100g bregott i micron tills det gått för länge och mamma blir missnöjd med att det flyter och inte bara är varmt. Häll i det i bunken och vispa ordentligt!
Börja häll upp mjöl i en egen bunke. 2½ dl är ganska bra. (Sedan tog mammas påse slut). Medan mamma letar vidare efter mer mjöl - häll ned i smeten, när hon inte ser på.
Låt sedan mamma mäta upp 1½ dl vetemjöl och 1 dl grahamsmjöl i den tomma bunken och sedan 1 tsk bakpulver i mjölet.
1½ tsk av pappas coffeesyrup (vaniljsmak - pappas kommentar) hälles gladeligen ned i smeten.
Mamma får blanda mjöl och bakpulver - här skall vispas smet!
Mjölet skedas i sked för sked, och jag häller i 1 dl filmjölk samtidigt! Vispa mer!
Klicka ut i amerikanska muffinsformar
gräv en liten grop i varje muffin (här skall man lägga hallonen! Om man har tid och det blir några kvar, förstås!)
Ät upp hallonen (och lägg eventuella rester i muffinsarna).
200 grader i mitten av ugnen i c:a 15 minuter

"Det var inte så dumt!"

Mysigt...

Att bara kock är ett 24/7-jobb. I alla fall för mig. När jag inte är på arbetsplatsen funderar jag mycket på mat. Tänker på recept. Kolla in böcker. Försöker hålla mig a jour med vad som är "bra mat". Skriver om mat. Ser på TV om mat. Snackar med andra kockar. Om mat.

Idag är det lördag och jag är inte på arbetsplatsen, men har gett mig själv "intre tjänst". Jag har tvättat och strukit mina arbetskläder. Jag har i och för sig tvättmaskin och torktumlare på jobbet, men dels har jag inte riktigt tid att tvätta (jag har tvätt-tid på fredagar och jag tycker normalt att det är viktigare att laga maten och städa köket ordentligt före helgen, än att vaka på tvätt och torktider) och dels har jag inte tid att stryka kockrockarna och slängarna på jobbet, något som jag tycker skänker en känsla av "lite lyx" i vardagen annars. (Att ha en skrynklig rock på sig på jobbet är i och för sig inte katastrof, man har den ju att spilla på, men det är roligare att känna sig lite snygg!)

Strykandes ett förkläde hör jag sjungandes (i den allra vackraste röst man som pappa till en treochetthalvt-åring kan höra): "En sockerbagare här bor i staden, hon bakar muffins mest hela dagen, hon bakar stora, hon bakar små. Hon bakar några med hallon på..." Fru Värn och dottern står i köket iklädda varsin - av fader kocken lånade - kockmössa och förkläde, med mjöl, ägg och socker på bänken. Dottern på en pallstege, lycklig som en lärka och glatt sjungandes.

Det blir inte mycket mer mysigt än så.

Just nu är jag världens lyckligaste människa.

fredag, februari 22, 2008

Men om man tar en sillbit PÅ mackan, då, Wasa?

Wasabröd med sina knäckesorter har bl.a. lanserat en "omega3-berikad" sort. Flera har slagit bakut och ifrågasätter ifall man kan marknadsföra den som mer hälsoasm än andra knäckebröd. Det här är en debatt som försigått ett tag i medier och bland kockar (och andra som kan något om mat) och idag kom en bra, belysande artikel i SvD.

Min lösning på problemet är att ta en vanlig, inte omega 3-berikad macka och lägga en sillbit (jag gillar ansjoviskryddad sill") på själva mackan. Och slipper således trycka i mig 310 knäckemackor till av Wasas "berikade" för att få i mig samma mängd Omega3.

Sån är jag.

Till Tony

Tony ville ha vegetariska tips, så här kommer dagens:

"Varmsmörgåstårta"

Detta är egentligen en samling polarkakor (jag brukar använda råg) med god fyllning emellan, som man sedan gratinerar i ugnen. Jag brukar göra fyllningen i form av en stuvning på finhackad purjo, champinjoner (eller annan svamp), salt, peppar, rosmarin och ibland lite muskot.

Koka ihop stuvningen.
Lägg ut några rågkakor på en plåt med smörpapper
Klicka lite av stuvningen på varje brödskiva. Lägg en till våning på varje brödskiva. Gör likadant.
Avsluta med några vackra tomatskivor och riven ost.
In i ugnen - typ 200 grader, i kanske 10 minuter.

Voila!
(Garnera - givetvis - med en kvist kryddgrönt, som basilika eller bladpersilja, eller något du gillar.

(Och ibland fuskar jjag själv och smyger ned lite rökt skinka i stuvningen också!) :-)

Thank God it's Friday!

... sim det heter. Efter ett par dagars hemmavistelse gick jag idag till jobbet igen. Nej - jag är inte fullt frisk än - hela huvudet är fullt av snor, och utan cocillana-etyfin skulle jag hosta lungorna ur kroppen, men jag har i alla fall inte feber längre, och då finns det inget skäl att vara hemma, längre, tycker jag. Bakterierna dödar jag med handsprit och eller/kokning och stekning, tänker jag och kör på.

Det här med att ha varit borta från jobbet ett par dagar och komma tillbaka är något som jag unnar alla kollegor och som gör att det nästan känns värt att vara sjuk, för det är en så varm, ombonad stämning på joibbet. Alla hälsar på en, berättar att de saknat en, skämtar med en. Det känns som att komma hem till familjen efter en stunds resa. Det... skönt, i brist på bättre ord.

Idag har jag lagat "Italiensk köttfärslimpa" med tomatgräddsås:

Du behöver (för själva köttfärslimpan) - till 8 port:
1 kg nötfärs
60 g finhackad basilika
20g finhackad gräslök
Lite finhackad persilja
2 stora nävar riven ost (om man vill - jag använde inte det idag, eftersom jag har laktosallergiker på jobbet).
4 finhackade vitlöksklyftor
1 dl ströbröd
2 dl grädde, eller Oatly - I mat
Salt och grovmalen svartpeppar

Till tomatgräddsås: (8 port)
5 dl grädde (matlagningsgrädde, vispgrädde eller vad du gillar - det går också bra med creme fraiche)
2 msk tomatpuré
2 msk bong mörk kalvfond
1 tsk socker
Salt och vitpeppar

Gör såhär:

Börja med köttfärslimpan. Blanda först grädde och ströbröd med en gaffel, medan ströbrödet sväller. Blanda i färsen och alla kryddor. Blanda väl. Använd matberedare/assistent om du har, eller händerna (rena och/eller i latexhandskar). Forma till "limpor" med antingen händerna, eller i brödform. Stjälp upp i ugnsfast form.
Förvärm ugnen till 180 grader.
Börja med såsen. Ta fond, tomatpure och grädden i en kastrull och låt koka ihop ordentligt, späd möjligen något efter hand. Koka upp och dra sedan ned värmen, så det får stå och småsjuda.
Ställ in köttfärslimpan i ugnen. C:a 25 minuter.
Låt såsen koka ihop. Smaka av med salt, peppar och socker.

Servera till kokt potatis.

torsdag, februari 21, 2008

Torsag kväll är högtidskväll



Så var det torsdag igen, och som sådan "högtids-TV-kväll". Ikväll går nämligen först Per Morbergs tokroliga "vad blir det för mat" på TV4+, och sedan kommer Gordon Ramsey's "Kitchen nightmares" på femman.Jag bryr mig inte om VAD ni har att säga om schlagerfestivaler eller den nya säsongen av Lost. TV BLIR INTE BÄTTRE ÄN SÅHÄR!

Smakduellen igen - Leverpastej

För någon vecka sedan reagerade jag på taffel-bloggen "kort om gott"s ganska långa och bitvis elaka påhopp på DNs "smakduellen" i ett blogginlägg om smak.Då gällde det hela baguetter och att skribenten gillade baguetter med skorpa som inte smakade surdeg (vilket - bland smaketablissemanget - givetvis är "fel" åsikt).

Den här veckan handlar det om Leverpastej och möjligen har skribenten den här veckan försökt safe:a och dragit en fegislösning. Han jämför nämligen en gräddleverpastej (från Scan) med en light-dito, med morötter (från viktväktarna). Han kommer i och för sig till att den ena smakar bättre (gissa vilken eller läs själv!) :-) men i omdömet om hur de smakar står det bl.a. att läsa att gräddpastejen smakar "gräddigt" medan den andra, utan grädde "smakar mer av lever".

Nähä? Vilken överraskning!

onsdag, februari 20, 2008

Det blev inte så...

Nej. Det blev inte så. Att jag var bättre idag. Jag var tvärt om sämre. Jag vaknade i natt av frossa och sedan kom hostan som höll på att få mig att kräkas. När jag till sist vaknade vid 02-rycket av att jag inte kunde andas (hela huvudet var fullt av snor) var det bara att organisatoriskt ge upp och kasta in handduken. Jag ringde och sjukanmälde mig i morse. Tog två alvedon, en skvätt cocillana hostmedicin och nässpray och så somnade jag om.

Gick upp vid tioblecket och kollade lite på nätet. Googlade efter "mat" och "hälsa" och hittade en intressant artikel I DN från i söndags. Det handlar om hon - läkaren som höll på att få sin läkarlegitimation indragen för att hon tyckte att hennes patienter skulle äta mer fett och mindre kolhydrater.

Jag läser igenom artikeln och tänker typ - "det där är väl inget nytt"? Jag vet att jag fick frågor om "GI-mat" och "Stenåldersdiet" redan för flera år sedan. Å andra sidan tror jag inte riktigt på sådana där "metoder". Eller rättare - jag tror att det fungerar om man vill gå ned i vikt, men min diet heter fortfarande "lite av varje".

I eftermiddags när jag var och hämtade dottern hos dagmamman gick vi ändå in på Lidl, för jag hade bestämt mig för att laga "något GI-inspirerat". Det blev weissbraten (sådana där små, som man kan köpa som dreimal-eins i tyska gatukök) och blomkålspuré. Gott och - enligt artikeln i DN - tydligen bra för min hälsa. Så i MORGON är nog allt bättre igen, i alla fall!

Blomkålspure:

1 blomkålshuvud
2-3 dl vispgrädde
En nypa flingsalt
Lite muskot
1 msk smör

Ta ur rotstocken ur blomkålshuvudet, bryt ned det is må buketter du kan, och släng alla grova stjärlkar. Lägg buketterna i en kastrull och på med grädde.
Koka upp och låt sjuda i sisådär 20 minuter, tills blomkålen blivit mjuk.
Smaka av med flingsalt och muskot
Stavmixa till en fin puré.
Montera med smör

--

EDIT: Mamma ringde och tyckte jag skulle ha mindre grädde i receptet, för en bättre konsistens. Givetvis gör man som mamma säger! :-)

tisdag, februari 19, 2008

Puh! Vilken dag!

Ibland är allt bra, man är stor, stark och oövervinnerlig. Så känns det säkert sisådär 300 dagar om året, på jobbet, men så ibland känner man sig liksom "ur form" och ingenting funkar. Idag har varit en sådan dag på mitt jobb. Det hela började nog med att jag kom hem igår, efter jobbet. Jag var helt slut. Jag höll på att somna i soffan framför TV:n och gick därför och lade mig före CSI NY, något som inte händer speciellt ofta.

Vaknade givetvis vid sisådär 01.00-rycket och kunde inte somna om. Tankarna rusade runt i huvudet och jag låg och vände på mig, fram till kanske halv 5-rycket. Somnade till en kort stund, men låg sedan och tittade på väckarklockan en gång i minuten tills det var dags att gå upp.

Gick upp med hosta och halskill och snor i hela huvudet. Och idag är tisdag. Varutisdag. Inte direkt läge att bli sjuk. Tog ett par alvedon, lite hostmedicin, lite nässpray och drack Te med honung till frukosten och sedan iväg till jobbet.

Väl på jobbet börjar livet ordna upp sig. Jag har inte bara världens kanske viktigaste jobb, utan också det absolut roligaste. Kock på förskola är - jämte kanske manager åt "The Who" under 8+-talet och/eller trummis i Europe, det bästa jobb jag kan tänka mig!

Idag är det också soppdag, dåra, och det blev kycklingsoppa. Enkelt. I med morötter, palsternacka, rotselleri, purjolök, gul lök, buljong och kyckling (och lite makaroner) i en kastrull (eller mitt fall en kantin) och koka tills det är färdigt. Bra när man skall ta emot varor.

Varorna kom (nåja) vid 9-rycket. Skönt, eftersom jag skall servera lunch klockan 11 och således hinner packa undan allt i rätt kylar, frysar och förråd tills det är dags att servera lunchen. Om bara vår leverantör hade levererat vad som stod på beställningen. Inte den här veckan heller, och jag börjar bli duktigt trött på dem. Den här veckan hade de missat en låda päron, en karton ströbröd, en sortimentslåda tepåsar och slutligen ställt en öppenkarton med ett par liter mjölk och grädde längst ned i packpallen, så den krossats av sisådär 400kg andra grejer.

Vad jag INTE vill göra på tisdagar då jag inte sovit är att ringa leverantörer och försöka få dem att göra extrakörningar för att få mina grejer. Sitta i telefonköer och sedan berätta vad som inte kommit, tjafsa med dem (igen) om att de faktiskt måste KOLLA vad som packas (igen) så att de inte missar nästa vecka också (igen).

Så lunch. För att göra soppan lite roligare bakar jag av sådant där bake-off-bröd och det verkar funka bra. Däremot visar sig soppan vara för spicy och jag får tillbaka litervis av den i disken. Det i kombination med att min dörrklocka har hunnit ringa 4 gånger före lunch (med bl.a. en kille som skall kolla brandlarmet, under testen sätter igång det och sedan far runt i huset i jakt på en stjärnmejsel för att kunna stänga av det - 10 minuter i vilt tjutande) har gjort att jag är helt slut.

Efter disk och köksstädning orkar jag knappt klä på mig civila kläder innan jag åker hem.

I morgon är en ny dag.

Då blir det köttfärslimpa. Det är bra. I morgon är jag bra. Intalar jag mig.

Fin bild...

Jag vet inte om ni redan sett det, men annars har man skrivit om min bok på studentköket.

Mest reagerade jag över bilden, där min bok (i specialutgåva) får ligga bredvid Barbro Andersson - Frukostflingans synnerligen fina bok. Det känns hedrande!

För Er som inte har någon av dem - köp dem, bägge två! :-) Har du bara råd med en så köp Barbros - den är snyggare (även om min är lite större och därför passar bättre som grytunderlägg!) :-)

Tävlingssugen?

Som ni kanske redan läst hos bl.a. Ragazze och/eller Newbiecooking anordnar Ica en trevlig tävling där man kan A) få sitt bidrag publicerat i en vacker kokbok och B) vinna 50.000 :-. Dessutom tycker jag temat är rätt kul. "Modern husmanskost".

Check it out! JAG tänker i alla fall vara med (med ett - givetvis - hemligt recept). :-) Tänker du?

måndag, februari 18, 2008

"Sjejsjnitsel"

Dottern och jag har lagat schnizel till middag. Vi hade ett paket lkövskuren fläskkotlett utan ben i frysen, som vi tog fram igår och tinade till idag. Dottern ville prompt "laga riktig mat", vilket brukar betyda "att göra något mer än att skala morötter eller potatis", så på väg hem från dagmamman föddes idén om att göra schnizel av de där kotletterna.

Riktigt skoj, var det. Tyckte vi båda. Vi tog de små kotletterna och lade ut på varsin skärbräda och bankade dem sedan riktigt platta med var sin stekpanna. Dotterns blev snyggast. Så panerade vi dem i först mjöl, sedan ägg och till sist ströbröd, stekte i lite smör och på med salt och vitpeppar. Svårare än så behöver man ju inte göra för sig.

Just ikväll serverades våra - dotterns finare än mina - schnizlar med citronmajonnäs, kokta grönsaker (sådan där blandning med morötte,r ärter och morötter som finns i frysen hos alla människor!) och potatisklyftor med dragon.

Dottern, dottern ömma moder - Fru Värn - och jag åt alla med god aptit.

Schnizel har visat sig vara fantastisk mat att laga med en lite otålig treochetthalvt-åring. Man får banka, vända, doppa och ströbröa alla grejer! Det är jättekul.

Det roligaste tycker jag nästan är vad hon kallar sina schnitzlar: "Tjej-schnitzlar". :-)

söndag, februari 17, 2008

Konferensen

Som jag skrivit tidigare var jag i torsdags kväll och så hela fredagen på konferens med jobbet. En händelse som jag, som vanligt när det gäller socialt liv med folk jag inte riktigt känner, bävat något inför.

Det hela började redan på torsdag eftermiddag med ett personalmöte på själva arbetsplatsen och med en lite festligare middag. Sedan blev det att sätta sig i bilar och åka i karavan mot Hågelbyparken, i Tumba. När vi kom fram var det kallt och beckmörkt och de första minuterna gick åt till att orientera sig och sedan "inmuta territorium" i form av sovrum. De olika rummen kan förmodats ha - liksom jag - gjort upp eldpostlista enligt konstens alla regler, delat in rummet i skddssektorer (och delat upp dessa mellan sig) och sedan gått igenom allas fasta eldställningar och mineringskartor... Eller möjligen inte, eftersom jag snart blev varse att jag var enda människan med Y-kromosom i gänget.

Nu började emellertid "galej" under tämligen avslappnade former. Frågesport (jodå - det är PEDAGOGER vi har att göra med!), snacks, dricka och en inte föraktlig mängd allsång ackompanjerad på gitarr. Bitvis trevligt och bitvis... Dylan, kan vi väl säga. :-)

Då jag är en människospillra av klent virke gick jag och törnade in redan vid strax efter tolvslaget. De tappraste lär ha hållit igång tills fyratiden på morgonen.

Att åka på konferens medför emellertid vissa förpliktelser och andra viktiga åtaganden och fredagsmorgonen var inget undantag. Redan klockan 07.30 började arbetsdagen, och då med den på konferens obligatoriska frukostbuffén. Frukostbuffén är dagens viktigaste buffé och skall därför inte tas lättvindigt! Man skall stå sig på den hela vägen fram till lunchbuffén!

Speaking of which - En riktigt fräsch "lantbuffé" med mycket grönsaker, röror, vildris, couscous och roliga små sallader. Animaliska proteiner i form av kalkon och varmrökt sik och annars roliga sallader på spenat, mangold och andra roliga grejer (solrosskott - ärtskott osv.) Riktigt kul och bra, även om det inte är sådan mat jag själv varesig är bra på eller lagar speciellt ofta hemma. Kul och gott, i alla fall, att inte behöva laga maten själv!

Till eftermiddagsfikat trodde jag - för en kort sekund - nästan att jag lyckats snärja en av kollegorna med min oemotståndliga charm, då hon började blinka med ena ögat, från andra sidan bordet. Det visade sig emellertid att det fanns en annan - mycket mer naturlig - förklaring på även detta: hon hade helt enkelt fått solen i ögonen och satt och kisade.

Nåväl. In alles en väldigt trevlig konferens. Bra mat. Glada vänner och faktiskt - ett videoklipp av mig sjungandes "My Bonnie is over the ocean" görandes rörelser, som jag med fasa väntar på skall komma ut på youtube vilken sekund som helst. Om det alltid är såhär trevligt på Ekbackens konferenser hoppas jag att jag får följa med även på nästa!

(Och vinkevink, alla kollegor som läser det här!)

Är det nörderi bara för att man lägger hundratals kronor på choklad?

Tillåt mig börja så här: Jag är inte immun mot tjuskraften hos alkoholhaltiga drycker. Jag kan faktiskt såpass mycket om vin att jag förstår att jag inget kan, men har trots det druckit en inte föraktlig skvätt vin i min dag.

I TV får man ideligen förslag om viner. Bengt Fritjofsson och andra gör sitt bästa för att upplysa oss konsumenter om vilka viner som är bra till vad och vad som är bra produkter i respektive prisklass. All heder åt Er!

Men så snackar jag med några kompisar - som dricker vin - och under samtalets gång kommer det fram att de tycker jag är lite nördig. Jag har just lagt ett par hundralappar på en god hallonbalsamvinäger och en god tryffelolja. Samma kompisar har precis lagt ungefär dubbelt så mycket pengar som jag på vin till fredagens middag med grannar.

Så - nu undrar jag - är det bara min skruvade logik som tycker att det är helt ok att liksom snöa in på andra smakämnen och upplevelser lika mycket som vin? Att det liksom är helt ok att lägga ett par hundra i veckan på... choklad? Eller lagrad balsamvinäger eller olivoljor? Eller.... vadsomhelst... vaniljglass?

Tänk om alla gjorde som DN på stan och hade en chokladguide bredvid vintipsen. Och tänk om de hade det VARJE vecka? Eller varför inte en guide om goda balsamvinägrar?

När jag snackar om sådant här med mina vänner brukar de se snett på mig och muttra något i stil med "men... det är ju inte samma sak! Vin är ju... [sätt in ord som 'kultur', 'historia', 'delar av vårt kollektiva arv' eller det lite mer nobbiga 'mer komplext' här]". Är det verkligen så? Är det bara jag som är nördig?

Kylrensning

Jo - jag skall kanske blogga mer om konferensen sedan, ifall jag får någon slags inspiration, men just nu tänkte jag skriva lite om kylrensning. Ni vet - efter ett par dagars middagar och sådär har man kvar "kanter, ändar, rester och skvättar" av ett antal olika livsmedel och man MÅSTE liksom göra något av de där grejerna, innan de blir såpass dåliga att man måste slänga dem (hemska tanke! Slänga mat!).

Det är då varje ekonomiskt medveten matlagare börjar tänka i termer som "soppa", "gryta", "pytt" eller - som jag idag - "makaronipudding".

Dagens lunch blev:

300g kokta makaroner
2 ägg
1 halv burk creme bonjour med vitlök och örter
ett paket bacon
4 st wienerkorvar
1 stor gul lök
Lite kokta ärter, majs, morötter och paprika (vad kallas sådan blandning? Amerikansk?)
En näve riven ost.

Bacon, korv, och lök i en panna först, för att svetta löken och steka baconet. Sedan i med grönsakerna.
Röra ihop äggstanning på creme bonjour och äggen
I med allt i en ugnsfast form in i ugnen på 200 grader, med lite ost på toppen i sisådär 20 minuter.

Det är ibland förvånande hur gott lite gamla rester kan smaka.

lördag, februari 16, 2008

Torsdag

Ja, så kom torsdagen. Torsdagen den 14:e, eller "alla hjjärtans dag" som det också kallas. Torsdag den 14:e betydde i år dessutom ett par andra saker: 1) Det är fiskdag - det är ju ändå torsdag och 2) det är dagen jag skall på min första konferens med de här människorna. Och som början på konferensen skall jag bjuda sällskapet på "något festligt" till middag.

Det gick bra. Alltihop.

Lunchen blev pangasiusfilé (är det förresten någon mer än jag som minns tiden före 2003, då pangasius fortfarande kallades "vietnamesisk sjötunga"? Varför kallar man den pangasius numer?), som jag delade i små fina bitar, rullade ihop i små rullar och sedan ugnskokade (det är SÅ himla bra med ångugn, varför har amn inte det hemma?) med bara lite salt och citronpeppar. Till detta serverades potatis och vitvinssås.

Det var upsskattat. Av både barn och vuxna och det känns väldigt bra. Just att barnen faktiskt har börjat äta fisk, och dessutom kokt fisk och med potatis, känns jättekul. Dagens vegetariska alternativ var quornfilé, med ris och en sauce espagnole på grönsaksbuljong.

Till middagen hade kollegorna fått välja mellan två alternativ, och sedan fått skriva upp sig på en "beställningslista" så jag visste hur många av varje jag skulle laga. De olika alternativen var Lax Teriyaki med Wasabi-creme fraiche (serverades med ris, rostade svarta sesamfrön och en liten vacker sallad) och Örtbakad kyckling med Aioli (som serverades med ungefär samma vackra sallad och potatisklyftor).

Till maten hade jag gräddat av sådant där "bake off"-bröd, så alla fick ett litet kuvertbröd (vilket kom att - i många fall - doppas i antingen aioli eller wasabi creme fraiche).

Alla åt med god aptit och vi lämnade Ekbacken efter middagen, i mycket munter ton.


Vitvinssås: (4 port)

1 halv gul lök, eller två schalottenlökar
2 msk fiskfond, eller en av vardera av fiskfond och musselspad, eller en fiskbuljongtärning
1½ dl torrt vitt vin
3 dl grädde

Koka, sila och red till sist av (med majsstärkelse, idealmjöl eller vad du gillar).


Örtbakad kyckling med aîoli: (per port)

Räkna på en kycklingbröstfilé på sisådär 150g per person.
Mixa en väldigt tjock olje"kräm" på olivolja, hackad persilja och hackad basilika. Smaka av med lite salt. Klicka ut lite av "cremen" på varje filé och baka av i ugnen på 180 grader i sisådär 30 minuter. Klicka på lite av den överblivna cremen på varje filé efter gräddning.

Aîoli (per port):

1 äggula
1 -2 dl neutral olja (jag brukar använda majsolja eller rapsolja)
1-2 msk senap
½ dl vitvinsvinäger
Juice från en halv citron
1 vitlöksklyfta
Salt och vispeppar

Hacka vitlöken till damm
lägg alla ingredienser utom olja i en hög, rostfri bunke. Börja vispa hårt, med ballongvisp.
Tillsätt oljan droppvis.

Smaka av med salt och vitpeppar. Låt gärna stå minst en halvtimma före servering. Aiolin håller sig några dagar i kylen och kan med fördel förberedas någon dag i förväg.

Läste ni det här?

Såg idag, när jag kollade in aftonbladet från igår och läste kultursidan och såg att de hade en jättekul artikel om Vulkan.

Roligt! Den beskriver på ett väldigt målande sätt hur det känns att få ge ut sin bok och att hitta läsare. Att faktiskt ha läsare.

Riktigt roligt skrivet.

Läs den gärna.

onsdag, februari 13, 2008

Bloggpaus?

Kommer att åka på konferens med jobbet i ett par dagar. Bli inte oroliga ifall det är tyst på bloggen ett par dagar.

Chili con carne

Idag har jag gjort Chili con carne på jobbet. Och chili con... quorn, för våra vegetarianer. Och en nachotallrik till en som varken tål bönor eller tomater. Det är kul med chili, tycker jag, för man kan variera sig efter vad man har för kryddor och sådär. Idag blev det (typ) såhär:

För 4 port:

1 Burk vita bönor
1 Burk kidneybönor
1 burk tomatkross
400 g köttfärs
1 stor gul lök
1 röd paprika
2 vitlöksklyftor
½ dl thai sweet chili-sås
Spiskummin, Paprikapulver, Cayennepeppar, Salt och peppar

Gör såhär:

Börja med att hacka löken fint och vitlöken så smått du kan (till damm, typ). Svetta lök och vilök i en panna.
I med köttfärs och låt steka med tills all färs är finfördelad och brynt
Skär paprikan i vackra strimlor.
Häll rubbet i en gryta. I med bönor och tomatkross. Lås småputtra under en timma, med kryddor efter behag.

Voila!

tisdag, februari 12, 2008

Köttsoppa med pasta

Idag har det varit tisdag, ju, och som sådan soppdag på jobbet. Tisdag får jag varor och jag hinner helt enkelt inte med att laga något annat, så. Tisdag är soppdag. För att göra sopporna något matigare än annars brukar jag dryga ut dem med potatis, pasta eller ris eller så, Idag blev det så "köttsoppa med pasta".

Du behöver: (4 port)

300g högrev, skuret i små fina bitar
1 finhackad gul lök
2 morätter, i små tärningar
1 palsternacka i små tärningar
½ rotselleri i små tärningar
En bit purjolök (4-6 cm?)
En buljongtärning eller 2 msk ljus kalvfond
2 dl vitt matlagningsvin
Lite färdigkokt pasta av valfri sort
1 l vatten
2 lagerblad
Salt och peppar


Gör såhär:

Börja med att bryna köttet i en panna i antingen olja eller smör, eller vad du tycker pasasar bäst. Lägg köttet i botten på en kastrull.
Häll över de övriga ingredienserna, utom pastan. Fyll på med vatten.
Koka upp och låt puttra i sisådär 30 minuter, tills alla rosaker blivit mjuka och goda.
Lägg i pastan.
Smaka av med salt och peppar.

Med Katarina på söder

Träffade idag, efter jobbet, kompisen Katarina, som (bl. a.) jobbar på Grantomta. Vi hade inte setts på jättelänge och det var jättetrevligt att träffas och skvallra lite och umgås i några timmar. Vi började på "mitt andra vardagsrum" - stället med Stockholms bästa mocca Latte (och blåbärssmoothies):Tullys coffee på Götgatan.

Det var som alltid mysigt, nu återigen med lite jazzig musik i högtalarna (idag var det Frank Sinatra - senast jag varit där tidigare har det varit någon sådan där hemsk Euro-disko, men nu var ordningen återigen återställd!) och fortfarande med både trevlig och kunnig personal och alltid med gott kaffe.

Vi tog så vägen förbi hellstone - eööer Hellstens musikhandel som det väl formellt heter, för att beundra det gamla The Who-rtumsettet de har i fönstret (Katarina är en nästan lika stor fan av The Who som jag!) och gick sedan en bit bortom Zinkensdam, där Katarina skulle kolla in gasspisar.

Nu krävdes emellertid något ytterligare i krävan och vi bestämde oss för att äta Sushi på Kato vid Mariatorget (Egentligen på S:t Paulsgatan, något kvarter upp från själva torget, mot Götgatan till).Det var - som alltid - jättebra. Kato är ett sådant där ställe där jag äter kanske två-tre gånger om året och har så gjort i kanske 5-6 år och det är ALLTID lika bra.

Inalles en väldigt mysig eftermiddag. Gott kaffe. Sushi. Gott sällskap. Kollandes på vackra trummor och häftiga gasspisar. Vad kan man mer begära?

Hur saker skall smaka...

Läser, några gånger i veckan, bloggarna på Taffel. Följer egentligen nästan bara Gittos och Lisas bloggar, men har under de senaste veckorna fått upp ögonen för den fina Kort om Gott.

Härom dagen skrev Isobel ett bra inlägg som en kommentar till DNs (och Mats Holmbergs) "Smakduellen" och då kanske fämst den senaste duellen med baguetter.

Jag gillar Mats Holmberg. Jag gillar smakduellen. Jag kan - i och för sig - tycka att den ibland känns lite velig (kolla t.ex. in texten om hummer) när han inte kommer fram till något riktigt resultat utan "Ja - alla får ju göra som de vill..." Jag blir irriterad över att man gör ett test och sedan inte vill komma fram till något resultat. Man läser ju för att man liksom är intresserad av att antingen få vägledning, eller för att i alla fall få reda på vad skribenten tycker i frågan men på det hela taget är greppet kul och karln kan skriva.

Men så kom då Isobels blogginlägg och en fråga hon ställer är - utan att kanske skriva det i samma ordalag som jag - "Vem är Mats Holmberg att hålla en smakduell? Karln har ju FEL på vad som är 'rätt' respektive 'fel' smak!". Hon drar en analogi kring Holmbergs analys av de olika baguetterna och kommer fram till konklusionen att Holmberg förmodligen är en sådan människa som gillar pulvermos bättre än potatismos för att han inte känner igen 'rätt' smak.

Jag vet inte hur jag skall förhålla mig till sådant här. Jag ställs - om man så vill - inför en inre smakduell. För å ena sidan: Visst finns det ett inslag av skäms-mat kring mat man gillar fastän det är 'fel'. Jag kan tycka att det är lite snobbigt att hacka på folk för att de föredrar sina baguetter med skorpa och fluffiga inuti, i stället för sega och doftande av surdeg. Båda produkterna finns ju där för att de har en marknad, och världen har liksom blivit ett snäpp bättre JUST för att vi kan välja vad vi vill äta.

Å andra sidan - hemska tanke - tänk om Pulvermos faktiskt kommer att bli 'rätt'?

måndag, februari 11, 2008

Frågelådan

Så var det dags att öppna frågelådan igen. Fick - faktiskt som en kommentar på gårdagens inlägg - en fråga från Emma som har den fantastiska bloggen NewbieCooking. Nämligen:

Måste bara fråga en sak om förskola, nu är jag ju inte så gammal men jag vet ju att det har ändrats en hel del om namnen, eller är det fritids jag tänker på?
Vilken ålder är det på förskolebarnen du lagar mat till?


Förskola är vad som i dagligt tal kallades "dagis" för några år sedan. barnen på just "min" förskola är sisådär från ett år och några månader, och upp till 6 år.

Och just det tycker jag känns så viktigt - att få vara med och utforma de här barnens matvanor. Att liksom få vara med och forma vad de kommer att tycka är "gott" att få vara med och introducera nya smaker och att få vara med och visa att mat - fastän den är lagat i ett kommunalt storkök - faktiskt kan vara riktigt bra.

Typ så.

söndag, februari 10, 2008

Veckans reflektioner

Ibland händer det en massa i ens liv som man tänker att "det där måste jg blogga om", men så sitter man och filar på formuleringar och sedan händer något annat och så blir det liksom aldrig av att man skriver om det. Den här veckan har varit full av sådana där små grejer och nu har jag lite tid till övers, så jag tänkte dela med mig av dem i den här - rätt långa - posten:

De här grejerna kan egentligen kallas "allt gott som hänt den här veckan":

Måndag: Jag kunde jobba igen. Efter att ha varit sjuk en vecka och konstant tänkt på huruvida barnen faktiskt får vettig mat eller inte, kändes det skönt att komma tillbaka till jobbet. Förtroende är bra. Kontroll är bättre. Dessutom GILLAR jag mitt jobb. Jag har världens bästa jobb. Att vara kock är utan tvekan det roligaste man kan göra. Att vara kock på förskola är dessutom det viktigaste, så. Well. Det är skönt att vara tillbaka. Jag tycker väldigt bra om min arbetsplats och mina kollegor och jag har saknat att vara där i en vecka.

Tisdag: Dels lyckades jag ovanligt bra med soppan, vilket var jättebra. Dels fick jag till ett avtal med en ny grönsakshandlare, som jag tror blir bättre än den vi haft tidigare,

Onsdag: Vi har en fikapaus på jobbet då vi diskuterar den konferens vi skall ha den kommande veckan och festligheterna kring den, då vår chef gör klart att man kommer att få köpa sin dricka själv. Vissa blir sura och tycker det är snålt då hon berättar att "det har inte med pengarna att göra. Jag vill inte att någon skall känna sig tvungen att dricka alkohol. Det är bättre att de som vill ha köper vad de vill ha och andra köper det de vill ha". Klarsynt. Behöver jag säga att jag är rätt nöjd med min chef? Sedan var Sushi-Lars och hälsade på. Det var mysigt, för jag har inte träffat honom på jättelänge. Han fick givetvis ett ex. av min bok att ta med sig hem, och den verkar ha kommit till användning, för igår - lördag - ringer han och undrar om ett par detaljer i ett recept på fisksoppa. Kul.

Torsdag: I torsdags beställde jag arbetskläder, från ett företag i Alingsås som heter Almedahls och böerjar sedan räkna timmarna tills kläderna kommer. Att köpa nya arbetskläder känns alltid lyxigt och den här gången är inget undantag! Dessutom lyckas jag med fiskgrytan och känner mig speciellt extra glad när jag lyckats få barnen att äta fisk ordentligt, till lunch!

Fredag:På fredag morgon kommer, med posten, ett paket till köket. Det visar sig vara mina nya arbetskläder från Almedahls. Nice! Snygga, sköna och de känns helt rätt i storleken. Kul. Folket på jobbet gillar mina kåldolmar och tycker att det är mysigt med "gammaldags" mat. Kul, eftersom det är det jag på något sätt är bäst på. Jag är inte så duktig på nymodigheter med bulgur, couscous, matvete, asiatiska influenser eller trollerikonster med koriander, så det känns speciellt roligt när andra också gillar samma grejer som en själv.

På eftermiddagen gick jag över till mamma och pappa (som bor något hundratal meter från där jag jobbar) och fikade lite. Mamma hade då varit på soppteater någon dag tidigare och fyndat en CD-skiva: "Halvfem-huset" från sisådär 1980 eller något, som jag minns från min barndom och det var jättemysigt att lyssna på den och sjunga med i de gamla låtarna man fortfarande - efter sisådär 25 år sedan sist - kände igen. Kul. Mamma skickade också med god mat (gör ALLA mammor det JÄMT?) och kvällen avslutades på ett mysigt sätt med att Fru Värn och jag åt en god sallad av råvarorna mamma skickat med.

När jag kom hem hade Omar varit och lämnat sitt förslag på bokmanus hemma hos oss. Kul.

Linda Skugges blogg på Amelia hade länkat till Krubb, så jag hade fått sisådär två hundra träffar fler än vanligt. Det är inte heller tråkigt.

Igår var dottern utlånad till "mormor", som hämtat henne på fredagkvällen, så Fru Värn och jag fick sova ut ordentligt. Det innebar emellertid inte att jag inte kunde upprätthålla familjetraditionen och somna framför hockeyn på TV:n, med ett barn på magen. Mysigt.

Så - det har varit en bra, för att inte säga fantastisk, vecka. Jag hoppas på att kommande vecka skall bli lika bra, och med sådana kollegor, vänner och familj runt omkring sig känns det inte alls omöjligt.

lördag, februari 09, 2008

Mums - i ny upplaga.

Ja. Vart skall man börja? Josåhärva: Jag skrev en intern liten receptsamling på ett ställe jag jobbade en gång. Och sedan började jag blogga. Och sedan satte jag ihop en bok, va.

Och där hade egentligen hela storyn kunnat sluta, om det inte vore för Omar, min commis och vän, som fick en (tidig) version av bokmanuset, för att kunna skriva om boken på sin blogg.

Omar tyckte egentligen "vilken ful bok" och tänkte sksriva en sågning. Men så gjorde han inte. Av någon slags orsak som endast kan förklaras med metafysiska begrepp som "Guds ingripanden" och sådär tog han i stället beslutet att göra om manuset till boken - och har varit så vänlig att inte bara ge mig en utskrift av det på papper, utan att också dela med sig till resten av världen av det.

Så - alla ni som ännu inte köpt Mums - det bästa från Krubb - ni kan nu köpa "the new and improved" version på Vulkan.

(Och ni som köpt boken hittills - det är ok. Den nya skiljer sig inte nämnvärt från den tidigare - det är framförallt layouten som är bättre på den här. Recepten är de samma som tidigare, årecis som den övriga texten).

Så, till Omie, My Homie: Tack. Från botten av mitt hjärta. Tack för all hjälp. Tack för ett snyggt jobb och för din tid med boken.

fredag, februari 08, 2008

Dagens sallad.

Ikväll blev det "snabbmat" här hemma, med en enkel sallad:

Ruccola
Körsbärstomater
Sugarsnaps
Chevre
Honung
Bacon

Ni hajar (stek baconet, baka chevre i ugnen, lägg på salladen, rippla varm honung ovanpå).

Mums

Kåldolmar

Det har varit lite "finare" mat till lunchen på ekbacken idag: Kåldolmar med gräddsås och rårörda lingon.Det har varit kul, för det har OCKSÅ gått åt. Fastän nästan inga av barnen någonsin ens sett en kåldolme förr.

Den här veckan har alltså gått bra. Att lyckas laga mat fem dagar i rad utan att göra bort sig någon dag alls, utan lyckas pricka in "favvisar" fem av fem är jättekul. Och bra för självförtroendet. Jag känner mig väldigt stor och stark i köket! :-)

Nåväl - för att göra kåldolmar, dåra:

Du behöver:

2 Kg vitkål
500 g blandfärs (50/50)
4 ägg
2 gula lökar
1 dl grötris
2 dl grädde
Salt och peppar

Smör och sirap till stekning


Gör såhär:

Koka en "gröt" på grötris och grädde. Låt denna svalna.
Hacka löken riktigt ringt (brunoise).
Svetta löken i lite smör och salt, tills den blivit mjuk
Blanda färsen (risgröt, ägg, lök, salt och peppar)
Koka upp vatten, sätt en stekgaffel i torstocken på kålhuvudet, och lägg i kastrullen.
När bladen börjar mjukna, skär av ett i taget, rulla till fina dolmar, med ung. 1 msk färs i varje.
Bryn dolmarna med lite sirap i en varm ugn (220 g). Eller i panna, med lite smör.

Innan servering kan man brässera dolmarna något i bleck, med lite mörk oxbuljong.

Servera till potatis, eller potatispuré och med gräddsås.

torsdag, februari 07, 2008

Min bästa fiskgryta

Gjorde en variant på temat fiskgryta med kanel idag på jobbet och det gick hem! Kul. Fisk kan - rent generellt - vara lite klurigt på förskola. Det är inte alla som är vana vid att äta fisk hemifrån, och då framförallt kanske inte som grytor och soppor. För att tala klarspråk - de flesta ungar förknippar fisk med fiskpinnar. Så... Kul när det går bra, och idag har det gått riktigt bra.

När alla ätit lunchen kom flera i personalen och ville köpa med sig lunchlådor hem till kvällen. Det får vara ett gott betyg, tycker jag. Att nästan inget kom tillbaka i disken är också ett väldigt bra betyg. Ytterligare ett är att jag skriver den här bloggposten, för den är en önskepost från de som inget fick, när resterna tagit slut, så att de själva kan laga den här goda grytan!

Så - här kommer dagens recept:

Du behöver (4 port):

500g pangasiusfilé
200g räkor
2 morötter
2 Palsternackor
1/4 rotseleri
1 gul lök
1 msk hummerfond
1 msk fiskfond
1/2 glas vitt vin
5 dl vispgrädde
1 burk krossade tomater
Salt, vitpeppar, kanel och spiskummin


Gör såhär:


Skär alla grönsaker i fina bitar. Lägg i en kastrull med vinet, buljongen, kryddor, och tomater. Låt koka upp och dra sedan ned värmen, så att det sjuder.
Skär fisken i 2 gånger 2 cm stora bitar.
Lägg i fisken och häll på grädde.
Låt sjuda i sisådär 10 minuter.
Lägg i räkorna före servering. Servera gärna med kokt ris eller potatis

onsdag, februari 06, 2008

Kycklingsoppa till Linda Skugge

Läser på Linda Skugges blogg att hon behöver en mild kycklingsoppa till en bebis, och alla VET ju att jag gör vad jag kan för att hjälpa till så - här kommer en:

Du behöver (för typ 3 bebisportioner):

1 kycklingfile - strimlad i mycket små bitar
En halv morot i små bitar
En halv palsternacka i små bitar
2 msk ris
Lite buljong - gärna hemkokt, utan så mycket salt
1 schalottenlök
Lite smör

Börja med att steka kycklingen i en panna. När kycklingen börjar bli färdig - tärna löken och lägg i samma panna.
Häll över kyckling lök och lägg i grönsakerna och buljongen i en kastrull. Koka tills grönsakerna blivit mjuka. Häll då i riset och låt koka i sisådär 10-15 minuter till.

(Och vet du inte hur man kokar en god buljong rekommenderar jag att läsa texten "buljong" i min bok.

Lycka till med råkosten, Marcus!

Som tjejerna på Ragazze skrev om redan igår öppnades Aqvavit Grill och Raw bar igår på nya Clarion Hotel Sign. Folket från Aqvavit i New York, med Marcus Samuelsson i spetsen "kommer hem" igen för att visa musklerna.

Och missförstå mig rätt. Marcus är en fantastisk kock. En god förebild och dessutom en trevlig kille. Snubben kan laga mat.

Så - varför - frågar man sig - köra RAW food? Karln är ju kock! Cook! (som är både substantiv och verb på hans nu andra modersmål) - gör det då! Javisst: Jag äter också vegetariskt. Jag kan också gilla grönsaker. Men RAW FOOD?

För alla som inte vet det skulle man kunna översätta "Raw food" eller "living food" som det också kallas med "råkost" på Svenska. Raw food är glutenfri vegankost, som inte tillagats. Ingen värme får användas. Inga mejeriprodukter eller "processade" ens veganlivsmedel (som pressade oljor, eller quorn eller... något kul eller gott).

Missförst mig rätt - jag VILL att det skall gå bra för Marcus. Jag VILL att han skall kunna få till ett ställe av Aqvavits kaliber i stockholm, för Stockholm behöver det. Men av alla konstiga Californiska mattrender som just nu är i omlopp i USA kunde han väl valt något annat än just Raw food? Jag har hört att det görs riktigt ball ekologisk mat i Napa Valley, numer t.ex?

Ja, ja. Lycka till, Marcus.

(Och jag kommer INTE att äta råkost på en hotellrestaurang. Ever.)

tisdag, februari 05, 2008

Improviserad fläskgryta

Det blev någon slags improviserad fläskgryta till kvällen. Just de där "improvisationsnumren" eller rätterna som blir till "på en höft" när man inte har en massa ingridienser hemma blir oftast bra och den här fläskgrytan var inget undantag:

För 4 port:
500 g tärnat fläskkött, gärna bogfläsk
3 morötter
1 bit purjolök (en halv, kanske)
En liten skvätt vitvinsvinäger
5 matskedar äppelmos
1/2 dl soja - kinesisk
1 krm ingefära
1 buljongtärning (jag tog grönsaksbuljong)

Gör såhär:

Jag började med att bryna fläsket medan jag skar grönsakerna rätt smått och hade så i dem i grytan.
Sedan skvätte jag över lite vitvinsvinäger, klickade i äppelmoset, hälde soja över och kryddade upp härligheten md salt, vitpeppar, buljong och igefära.
Sedan hällde jag lite vatten på allihop - så det nästan täckte - lade på ett lock ooch så fick det koka ihop sig under sisådär 30-40 minuter.

Och det blev inte heller så äckligt. :-)

Thai-inspirerad kycklingsoppa

Dagens lunch - Thai-inspirerad kycklingsoppa (den var väldigt poppis!).

Du behöver: (4 port)

300g strimlat kycklingkött (gärna av benen)
2 vitlöksklyftor
1 stor gul lök
1 morot
1 palsternacka
1/4 rotselleri
1 paprika
1 burk kokosmjölk
En buljongtärning (kyckling eller grönsaksbuljong)
Tha swett chili-sås
Lite vatten
Salt och peppar

Gör såhär:

Skär alla grönsaker i fina bitar och lägg i en kastrull med buljong och kokosmjölk
Bryn kycklingköttet i en panna med lite olja
Lägg i kycklingen i buljongen. Låt koka ihop sig tills alla grönsaker är mjuka (30-40 min?)
Smaka av med thai-chilisås salt och peppar.

För att göra soppan matigare - komplettera gärna med kokt ris eller nudlar.

Vikarier - ett klargörande

Läser gårdagens inlägg och förstår att just bloggandets skrivande och språkton gör att jag verkar hårdare än vad jag egentligen är. Jag gillar vikarier. Faktiskt. De gör ett ofta otacksamt, inte speciellt välbetalt jobb i en ofta okänd miljö. Således - bra att min vikarie faktiskt hade lagat riktig mat i köket.

Däremot är det såhär: Jag har skrivit det förr och kommer att skriva det igen - att lämna bort sitt kök (även om det är ett nödvändigt ont för att man är sjuk) är som att lämna bort sitt barn till okända människor. Det känns aldrig riktigt bra.

Jag förstår att en vikarie gärna tar en enkel väg ut och liksom kör halvfabrikat eller slarvar lite med städningen. För i första hand handlar det för en vikarie, i någon annans kök, om att ÖVERLEVA en eller ett par arbetsdagar, trots att man inte hittar överallt. Trots att man inte har en aning om vad den ordinarie har tänkt för matsedel och trots att man kanske inte känner igen all utrustning.

Det är bara det att man som "ordinarie" i sitt kök givetvis VET var allt skall va, hur det skall se ut och vad som är "minsta gemensamma nämnare" eller "acceptabel lägstanivå" på hygienen.

Att komma tillbaka från en tids sjukdom ger en perspektiv på just sådana frågor. Det är inget som är bökigt eller svårt eller ens speciellt konstigt. Det är en del av ens jobb som kock. Och igår var det min tur.

Ungefär så.

Anspänning och förberedelser

Det är tisdag. Tisdagar på Ekbacken betyder "soppa", för jag får mina varor då. Det ähr med varor är lite av ett känsligt kapitel i kommunal verksamhet, för grejerna förhandlas fram och inhandlas centralt och sedan kan kan inte göra mycket åt de anbud man får från leverantören. Ofta använder sig förskolor av någon av de två största "alltjänst"-leverantörerna och man får således alla grönsaker, torrvaror och frysvaror (och ibland även mejerivaror) från samma ställe. Det gör att risken för att något alltid skall balla ur för att det inte kommer är överhängande.

Det där känns lite stressigt.

Så - för att skapa tid för varuleveransen, för insortering i kylar och frysar och förö att hinna med så mycket som möjligt av övriga arbetsuppgifter - Soppa på tisdagar.

Idag blir det någon slags Thai-inspirerad kycklingsoppa tror jag. Jag har en massa kyckling som jag vill bli av med. Det är tillräckligt mycket för att ta upp för mycket plats i frysen, men inte tillräckligt mycket för att göra något vettigt med, så... Kycklingsoppa it is.

Och så spänner jag kroppen och gör mig redo för strid. Vi får se vad min leverantör kan ha tänkas grlömt idag?! Det skall bli intressant.

måndag, februari 04, 2008

Måndag

Kom tillbaka till jobbet idag efter en veckas hemmavarande p.g.a. influensa. Det var kul att komma tillbaka, och roligt att konstatera att min vikarie faktiskt hade lagat riktig mat (och bl.a. gjort ärtsoppa) i min frånvaro!

Köket såg emellertid ut som om någon hade bombat det. Grejer överallt och sisådär 60 tomma mjölkkartonger, instoppade i snart sätt varje vrå och skrymsle i hela köket. Det har således gått en del tid till att "komma tillbaka" idag.Köksstädning, inventering (och beställning av nya varor) och andra sådana där grejer som måste göras när man inte varit i köket på en vecka, som närmast kan betecknas "arkeologiska utgrävningar och fyndkatalogisering".

Till mat har barnen idag fått Kalops. Det gick oväntat bra och jag fick nästan inget tillbaka i disken. Kul.

Här hemma har jag lagat min mammas numera klassiska Lax Teriyaki med wasabidressing och buljongkokt ris, men jag gjorde dressingen mer som en aioli idag, för jag hade en hel del majonnäs, men nästan ingen creme freiche. Och så sprinklade jag krossat linfrö på laxbitarna i stället för sesamfrön. "Man tager..." och så vidare.

söndag, februari 03, 2008

Uppvaknande: Andra lagar min mat!

Det är lustigt det där, med att skriva blogg. För det finns liksom folk som faktiskt LÄSER vad man skriver. Varje gång man blir varse att någon faktiskt läser bloggen genom mail, eller när man träffas eller så känns fortfarande magisk. Det är svårt att vänja sig vid tanken av att folk faktiskt läser vad man skriver.

En av dessa är Johan som nu gjort - och betygsatt min 'heta tomat och paprikasoppa'. Johan själv är en frikyrkokristen kille som bestämt sig för att fasta genom att äta vegetariskt på fredagarna och sedan hittat mitt recept. Kul. Vi har ingen som helst relation eller så och jag vet egentligen inget alls om honom annat än vad jag läst på hans blogg. Därför känns det extra kul när han lagar MIN mat och dessutom ger mig poäng på den.

Så - hur gick det då? Jag fick fyra (väldigt fult ritade) fiskar av fem, vilket väl får räknas som hyffsat godkänt.

fredag, februari 01, 2008

Dagens skratt:Norrländska drinktips

Läser, som ofta, med stort nöje Frukostflingans blogg och hittar där dessa fantastiska drinktips. Efter att ha sett Bengt Fritjofsson på TV4 sitta och lulla om vin till årets kocks tävlingsbidrag känns det rätt befriande! Check it out!