I svensk mattradition har söndagmat länge varit festmat. Man har gjort sin traditionella söndagsstek och pressgurka. Inte sällan har man hört uttryck som "det här är ju en riktig söndagmiddag!" när folk ätit god mat mitt i veckan.
Samtidigt har vi med oss från barnaårens söndagsskola budet att "tänk på vilodagen att du helgar den". Det är Gudomligt att vila. Och på den sjunde dagen vilade Gud. Och hela den där grejen (är det inte så - ni som vet - att faktiskt Jesus själv någon gång blev utskälld för att han samlade ax och åt och bjöd sina lärjungar på sabbaten, i stället för att vila?)
Nåväl. Jag har således en något mer "lat" - eller eftersom det låter bättre - biblisk inställning till söndagsmat. Det är ofta mat som går snabbt att laga, så att jag får mer tid att vila.
Jag brukar behöva vila på söndagarna. Som idag, efter att ha varit ute på sjön (eller havet, faktiskt) med Stora J och "glina" på Stora Js båt. Vi har haft det jättemysigt. Och som vanligt när Stora J och jag umgås har det lagats mycket - och god - och lite ambitiös mat. Avnjuten i havsnära miljö med mycket frisk luft.
Det har grillats flankstek (med bearnaise, mangosalsa och potatis), ätits silltallrik (med färskpotatis och gräddfil, som sig bör) och frukost med egenbakat bröd.
Samtidigt var de sista dagarna före helgen - även om det var bra dagar - rätt omtumlande. Mycket i livet har förändrats. Och det gick snabbt. Så - en vilodag behövs verkligen.
--
Gick igenom min bildkatalog på datorn och kollade vad jag ätit, och fotat, under de senaste söndagarna. Och det är oftast väldigt enkel mat. Lagat snabbt och inte sällan av veckans rester, för att helt enkelt ha tid att vila mer. Söndagen är den dag jag anser att det faktiskt är "heligt" att vila. Jag behöver avkopplingen. Och jag behöver tiden till annat än att stå vid spisen. Som att vara med barnen.
Och inte minst att planera en ny arbetsvecka.
(Korv och kyckling med potatismos)
(Gräddstuvad pytt)
(Kyckling i curry)
Vad lagar du själv för mat på söndagarna? Är det fest? Eller vila? Eller vilar du i festförberedelserna?
Visar inlägg med etikett Söndagmiddag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Söndagmiddag. Visa alla inlägg
söndag, juni 19, 2011
måndag, oktober 13, 2008
TV-söndagarna verkar räddade!
Söndagar är dagar för eftertänksamhet. Vila. Kanske andlighet. Flera i min bekantskapskrets går till kyrkan. Ännu fler ställer sig framför spisen och lagar "nånting extra". Oavsett vilket ditt altare är blir söndagen en dag för att dra ned på tempot.
Och det märks.
Inte minst i TV-tablåerna. Söndagar är reprisdag. Långfilmer på i stort sett varenda TV-kanal som "det stora" på kvällen. Själv lade jag märke till att det igår gick repris på bl.a. Matakuten på Tv4.
Och så det nya avsnittet av "The F-word" med Gordon Ramsay på femman. Ojojoj, vilken serie! Det här är riktigt roligt att titta på! En Gordon Ramsay som nästan inte svär alls, som flirtar med gästerna (ALLA gäster som har fler X-kromosomer än han - oavsett ålder!). Han lagar mat som "du och jag" kan laga hemma (och med råvaror vi enkelt kan få tag på). Och så får vi följa familjeprojektet med hans kalkoner, som de köpt för att äta till jul (och fram tills dess visa barn var mat kommer ifrån).
Igår hade de dessutom ett kort litet inslag om uttagningsprocessen för kockeleer - commis - till köket på F-word. Varje vecka får två kockelever chansen att laga mat i restaurangen. Ja - ni kan ju kolla in det själva!
Själv reagerade jag på två saker den här veckan: A) det här programmet var BETYDLIGT mindre sexigt än det förra. (Vilket kanske bekräftar mina värsta farhågor - kockar är kanske inte så sexiga i alla fall!) :-) och B) karln har med sin mamma i programmet! Nu finns det fler med mig som säkert får lite dålig smak i munnen när vi ser kockar som drar in sina morsor framför TV-kamerorna: Kommer någon längre ihåg Rocco DiSpiritu och hans serie "The Restaurant"? Där pimpade Rocco ut sin gamla morsa för att få sympatier och när serien till sist lades ned, Rocco blivit stämd av sina tidigare affärspartners, en hel branch hade skrattat ut honom och det var helt säkert att Rocco's (som restaurangen hette) skulle gå under började Rocco ta med sin morsa på radioshower där han svarade på lyssnarnas frågor om italiensk matlagning i stället. Sist någon hörde något av honom hökade han pannor för någon försäljare i USA.
Tips från coachen: Älska och vörda din fader och din moder, men hey - får du någon som helst "fame and fortune" så försök att hålla morsan utanför bild! Visst - folk gillar mammor, men när saker sedan går överstyr kan just "mamma" vara den enda som faktiskt är beredd att åter ta in dig i SITT kök och låta dig laga mat igen. OM ni inte blivit osams över en TV-kontrakt.
Nåväl - TV-söndagarna verkar räddade!
Och såpass bra verkar det, att jag faktiskt till sist, efter gårdagens program gick upp ur soffan och faktiskt LAGADE mat. Inspirerad av Gordon Ramsays och Joan Collins lilla kramande i köket blev det i mitt fall en omelett med smältost och paprika! Och då får han väl någon poäng - den gamla brittiske köksräven - när folk faktiskt lagar mat. Äen om de inte är tjejer!
Och det märks.
Inte minst i TV-tablåerna. Söndagar är reprisdag. Långfilmer på i stort sett varenda TV-kanal som "det stora" på kvällen. Själv lade jag märke till att det igår gick repris på bl.a. Matakuten på Tv4.
Och så det nya avsnittet av "The F-word" med Gordon Ramsay på femman. Ojojoj, vilken serie! Det här är riktigt roligt att titta på! En Gordon Ramsay som nästan inte svär alls, som flirtar med gästerna (ALLA gäster som har fler X-kromosomer än han - oavsett ålder!). Han lagar mat som "du och jag" kan laga hemma (och med råvaror vi enkelt kan få tag på). Och så får vi följa familjeprojektet med hans kalkoner, som de köpt för att äta till jul (och fram tills dess visa barn var mat kommer ifrån).
Igår hade de dessutom ett kort litet inslag om uttagningsprocessen för kockeleer - commis - till köket på F-word. Varje vecka får två kockelever chansen att laga mat i restaurangen. Ja - ni kan ju kolla in det själva!
Själv reagerade jag på två saker den här veckan: A) det här programmet var BETYDLIGT mindre sexigt än det förra. (Vilket kanske bekräftar mina värsta farhågor - kockar är kanske inte så sexiga i alla fall!) :-) och B) karln har med sin mamma i programmet! Nu finns det fler med mig som säkert får lite dålig smak i munnen när vi ser kockar som drar in sina morsor framför TV-kamerorna: Kommer någon längre ihåg Rocco DiSpiritu och hans serie "The Restaurant"? Där pimpade Rocco ut sin gamla morsa för att få sympatier och när serien till sist lades ned, Rocco blivit stämd av sina tidigare affärspartners, en hel branch hade skrattat ut honom och det var helt säkert att Rocco's (som restaurangen hette) skulle gå under började Rocco ta med sin morsa på radioshower där han svarade på lyssnarnas frågor om italiensk matlagning i stället. Sist någon hörde något av honom hökade han pannor för någon försäljare i USA.
Tips från coachen: Älska och vörda din fader och din moder, men hey - får du någon som helst "fame and fortune" så försök att hålla morsan utanför bild! Visst - folk gillar mammor, men när saker sedan går överstyr kan just "mamma" vara den enda som faktiskt är beredd att åter ta in dig i SITT kök och låta dig laga mat igen. OM ni inte blivit osams över en TV-kontrakt.
Nåväl - TV-söndagarna verkar räddade!
Och såpass bra verkar det, att jag faktiskt till sist, efter gårdagens program gick upp ur soffan och faktiskt LAGADE mat. Inspirerad av Gordon Ramsays och Joan Collins lilla kramande i köket blev det i mitt fall en omelett med smältost och paprika! Och då får han väl någon poäng - den gamla brittiske köksräven - när folk faktiskt lagar mat. Äen om de inte är tjejer!
Etiketter:
Gordon Ramsay,
Omelett,
Söndagmiddag,
The F-word
söndag, augusti 31, 2008
Söndagmiddag: brässerad kyckling med somaliaris

Efter att dottern och jag varit och klättrat ett par timmar på den lokala klätterklippan (jodå! dottern tyckte idag ockxså att "det ser kallt ut" och tog därför med sig en isyxa också - bara för att vara på den säkra sidan). Efter att det börjat regna och vidare klätterexpeditioner bordlagts ett tag blev det hem och laga mat.
Jag hade ett par VÄLDIGT stora kycklingbröstfiléer i frysen, som jag tänkte att jag skulle göra av med, men hade ingen riktig inspiration. Men jag tog i alla fall reda på dem och plockade fram lite grönsaker jag fått av mor och far, innan de reste till mallorca i fredags.
Det blev såhär:
Brässerad söndagskyckling med rotsaker och champinjoner: ( 4 port.)
4 stora kycklingfiléer
1½ morötter
1 palsternacka
5 champinjoner
2 tsk smör
Några centimeter purjolök
1½ dl vitt vin (gärna torrt)
1½ msk konc. kycklingfond
1 krm ingefära
4 lagerblad
salt och cayennepeppar
Tärna rotsakerna och purjolöken och fräs dessa i smöret och lite salt och cayennepeppar. Låt purjolöken bli mjuk.
Lägg i kycklingfiléerna i pannan.
Skiva champinjonerna och fräs med i pannan.
Låt kycklingen få lite yta, häll sedan över buljongen, kryddorna och vinet.
In med pannan i ugnen (150 grader) i c:a 40 minuter.
Somaliaris
Abdi - en kille jag ofta hamnade med i köket på Locus - kom från somalia och lärde mig hur man kokar "perfekt ris":
3 dl ris
7 dl vatten
1 buljongtärning
1 morot
3 msk olja
Lite gurkmeja eller saffran, om man vill (och det ville nästan alltid Abdi, fast jag har det nästan aldrig, längre).
Slå på en platta på högsta värme. I med olja i en vid panna, eller sauteuse.
I med riset i pannan. Smula i buljongtärningen. Fräs riset tills det blivit genomskinligt.
Häll på vatten, lite i taget, så att det får koka in.
Tärna moroten efter kanske 5 minuter. Rör i den i riset.
Fortsätt att tillsätta vatten. Efter kanske 10 minuter, stäng av plattan, låt riset gå klart på eftervärme, men utan lock. Rör i riset då och då, gärna med en gaffel.
Servera kycklingen tillsammans med grönsakerna den brässerats med, riset och gärna en liten skvätt vitvinssås (red brässeringsvätskan med lite grädde och mjöl).
söndag, juli 08, 2007
Söndagmiddag
Vi hade "pastorsparet" Kapten Fryk med man här ikväll. En skön avslutning på dagen.
Anders - Kapten Fryks man - och jag är ju gamla klätterkompisar, från bl.a. "Svenska Peak Lenin expeditionen 1999", men vi klättrade väldigt mycket ihop under några år mellan 1998 och 2001. Numer hinner ingen av oss ut så mycket, men vi har fortsatt att träffas, inte minst i kyrkan, där vi båda spelar till sången, ibland.
Jag visste inte riktigt vad jag ville bjuda på, men det har varit väldigt mycket ris och pasta och couscous och grejer ett tag så "något med potatis och sås" fick det bli. Jag hade lite ägg hemma och smör och märkte, när jag kom ned på den lokala coop-butiken att entrecôte var väldigt billigt just nu, så det blev
"fin köttbit med bearnaise och potatisklyftor". Näppeligen "haute cuisine", men en god gammal klassiker som passar alldeles utmärkt som söndagsmiddag.
(Och ja - bilden är lånad från Anne's food - hon fotar mat så OERHÖRT mycket bättre än jag!)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



