Whiskygravad biffrad

Jo faktiskt - ett inlägg, fastän det var väldigt, väldigt länge sen - vem hade trott det?

Orsaken är - inte helt otippat O (som i odåga - ni kommer ihåg?). Han har gift sig (grattis O) med Kock-Anna (lycka till tjejen!) och undertecknad och HonDenDär hjälpte till med maten till festiviteterna. En liten nätt middag med knappt 60 gäster.

Det där med bröllop är lite klurigt. Ofta är det många önskemål och förväntningar från inte bara brudparet, utan också från brudparets familjer som ska infrias. "Jag har bakat hans favoritkakor - det behövs vispas lite grädde och läggas på - kan ni fixa det?", "Jag är egentligen typ vegetarian, men jag har glömt säga det, kan ni fixa något vegetariskt?", "Min man på plats 47 borde inte äta rotsaker, kan vi få något annat i stället?"

Ändå - på något sätt - ska det ju gå ihop. Man vill ju att folk ska vara nöjda. Och själva maten på en sådan här tillställning - som ju på många sätt blir "dagen man kommer ihåg" måste helt enkelt också vara bra. Och minnesvärd. Och av rätt anledningar.

Så - till menyn hade vi ett gammalt paradnummer - "whiskygravad biffrad". Just i vårt fall presenterad på en enkel örtsallad. Det är en enkel rätt (även om det tar tid att grava kött), men som är god och - eftersom man idag nästan glömt bort att man kan grava kött - har precis rätt "wow-faktor" för att passa på ett bröllop. Sagt och gjort - det blev att köpa en fin bit biffrad (eller faktiskt flera - närmare 5 kg, faktiskt) och sätta igång.

Själva slutprodukten skärs i fina skivor - gärna på skärmaskin - och läggs med fördel som en typ bresaola eller carpaccio på en bädd av sallad, eller kanske som en del av en liten selektion goda enkla hantverksmässiga charkuterier?

Gör såhär:

Dag 1:
Köp en fin bit kött. Typ ryggbiff (contrafilé) eller ytterlår eller tämligen "fast" kött, med korta fibrer. Just den här gången använde vi nöt, men det går också bra med viltkött.
Bind upp köttet för att få det att hålla formen bättre - med stekgarn av lin.
Ta fram en form med höga kanter, som köttet kan ligga rakt och lätt i. Täck botten på denna med lika delar grovt salt och strösocker. Krossa några svartpepparkorn och lägg i gravningen.
Rulla biffraden i kryddorna och lägg sedan köttet ovanpå salt/sockerbädden.
Skvätt på lite mild whisky (en liten shot - en knapp tvåa?) över köttet och ställ in hela härligheten i kylen.

Dag 2:
Köttet har hunnit börja vätska och ligger nu i en trött blandning av blod, whisky och gegg i formen. Ta ur köttet ur formen och gör rent formen. Lägg nu ett nytt lager av salt/socker i botten av formen. Köttet har en lätt "skorpig" yta på den sida som legat mot gravningen.Vänd köttet så att det bruna ligger uppåt. Skvätt nu på whisky igen, och in i kylen.

Dag 3:
Även idag ligger köttet och simmar i äckelpäckel. Gör om proceduren, fast nu med en ny "röd" yta mot botten av formen. Skvätt på lite whisky.

Dag 4:
Nu är nästan hela köttet "tillagat". Du ser att lite av det fortfarande inte är tillagat. Gör om proceduren med den sista kanten mot botten. Glöm inte whiskyn.

Dag 5:
Nu luktar ditt kylskåp gott av whisky, och sött/salt kött. Rulla köttet i den nu torra gravningen. Skvätt på lite whisky om du har lust.

Dag 6:
Från och med idag är ditt kött redo att servera. Du kan ha det liggande i kylskåp i upp till en vecka till, innan det blir funky.

Från uppläggningen, innan vi hunnit få på alla örter...

Dags för en liten paus? Med sushi?

Har skrivit om kock-Annas väldigt fyndiga "inte-mat-blogg" - En liten paus - tidigare, men såg nu att hon skrivit om Sushi-kitet, som jag och O. kollade in på GastroNord förra året. Check it out.

Kock-Annas bilder...

Några bilder till från "bakom kulisserna" på Nobelfesten på förskolan igår. Den här gången är det Kock-Annas bilder:



Jodå, faktiskt! Jag jobbade också igår! Och här är ett av bildbevisen! Anna lyckades få med på bild när jag pyntar tallrikar!



Upplagt och klart. Och torkad asiett. Och alldeles, alldeles underbar!

Men så krävs det ju också lite planering för att få allt att få allt att gå ihop... Det var många moment attt hinna med och det enda sättet att hålla ordning på vem som gör vad (och med tid nog att få allt gjort) var att skriva en riktig gammaldags mise-en-place-lista och sedan bocka av när varje moment blivit klart...



Tack anna för andra, lite mer avslöjande bilder, Anna. Tack, tack.

Nobelfest 2008

Ja - på förskolan alltså... Äntligen är den här: nobeldagen! Vi har firat ordentligt. Barnen har fått nobelpris av olika slag (på respektive avdelning) under väldigt fina ceremonier. Så var det dags för nobelfest med "extra festlig mat".

Efter samtal med några av kollegorna enades vi om att köra två rätter (något om det opedagogiska att servera förrätt till barn) och det blev således en variant på en nobelmiddag från 1930-talet, nämligen "Wallenbergare" (i original mousselinefärsjärpar) med pommes persillée, smörslungade ärter, sauce espagnole och husets egna rårörda lingon till varmrätt. Här på bilden intill syns Prao-Jesper tillsammans med dagens sous-chef Kock-Anna tournera några av de tjugo kilo (jajjemän!) potatis som gått åt.

Men det handlar ju om att steka lite wallenbergare också. Kock.Anna fick smula mie de pain att vända kalvfärsbiffarna i innan de stektes och sedan steka klart de sista biffarna, efter idogt hackande och fixande med grönsaker. Kort sagt - bra jobbat tjejen!

Själv har jag, förutom att blanda mousselinefärs (2 liter grädde till 12 kilo kalvfärs, 500 gram hackade epice riche, salt och peppar), stekt de flesta wallenbergarna, kokakt sås, fixat smörslungade ärter, designat och dekorerat alla tallrikar försökt att hålla ihop det hela. Det har gått efter alla förhållanden riktigt bra. Men jag har tyvärr ingen bild på HUR bra, än. Kanske har Kock-Anna en bra bild i sin kamera? Nåväl. Här är en vild på Prao-Jesper och Anna, när de lägger upp.



Och ungefär såhär såg tallrikarna ut, precis innan vi hunnit över dem med en fuktig släng, för att torka brämmen på dem, innan de gick ut. Tämligen trevligt, va?



Ungefär så.

Tytvärr har jag (ännu) inga bilder på desserten, men det blev i alla fall lite trevliga fruktuppläggningar med tropiska frukter. Enkelt, trevligt och sockerfritt.