Ät upp vad du tagit till dig! Annars blir det ingen dessert!

Ja, sådär har jag faktiskt, under svaga stunder skrikit på mina barn också. Att de skall äta upp maten. Att om de inte orkar äta maten orkar de heller inte desserten. Ni vet? Sådär tjatade säkert mina föräldrar på mig också (även om jag faktiskt inte minns det, men jag antar att det var så, precis som för i princip alla andra människor?), och annars har ni säkert hört någon annan tjata på sina barn på just det sättet.

Men det verkar ha varit ett argument som är förbehållet just föräldrar och inför just deras barn.

Tills nu.

För i Göteborg finns det tydligen en sådan där mongolisk barbecue-restaurang där restaurangägaren faktiskt kör med just den grejen. Han har nekat dessert till gäster som inte ätit upp vad de tagit till sig. Han har tillochmed, visar det sig, kastat ut gäster som inte ätit upp.

Jag kan som kock förstå att man antingen av ekonomiska skäl, eller miljömässiga, vill att ens gäster skall äta upp maten, men jag kan möjligen tycka att det här är ett påtryckningsmedel som skall vara förbehållet den närmaste familjen?

--

EDIT 16:07

OJ, vad den här historien har påverkat bloggosfären. Jag har läst över tio andra blogginlägg som berör den här händelsen, med utgångspunkter i allt från samma föräldraperspektiv jag skrev om, till folk som tycker att krögaren är en hjälte, till de som tycker att man skall bojkotta krogen i fråga, till de som gör komiska referenser till t.ex. fawlty towers.

Det är onekligen en fråga som engagerar. Och jag tänker allt mer på det här. Vad tycker jag - egentligen? Tycker jag - egentligen - att det här är bra? Att man gör något, väldigt påtagligt, för att få ned svinnet på restaurangen? Att man försöker visa på det korkade i att kasta bort mat?

Eller tycker jag - egentligen - att gästen "alltid" har rätt. Även till efterrätt? Han/hon har ju så att säga redan betalat?

Jag vet inte. Jag tänker vidare. Hjälp mig gärna att tänka.