Whiskygravad biffrad

Jo faktiskt - ett inlägg, fastän det var väldigt, väldigt länge sen - vem hade trott det?

Orsaken är - inte helt otippat O (som i odåga - ni kommer ihåg?). Han har gift sig (grattis O) med Kock-Anna (lycka till tjejen!) och undertecknad och HonDenDär hjälpte till med maten till festiviteterna. En liten nätt middag med knappt 60 gäster.

Det där med bröllop är lite klurigt. Ofta är det många önskemål och förväntningar från inte bara brudparet, utan också från brudparets familjer som ska infrias. "Jag har bakat hans favoritkakor - det behövs vispas lite grädde och läggas på - kan ni fixa det?", "Jag är egentligen typ vegetarian, men jag har glömt säga det, kan ni fixa något vegetariskt?", "Min man på plats 47 borde inte äta rotsaker, kan vi få något annat i stället?"

Ändå - på något sätt - ska det ju gå ihop. Man vill ju att folk ska vara nöjda. Och själva maten på en sådan här tillställning - som ju på många sätt blir "dagen man kommer ihåg" måste helt enkelt också vara bra. Och minnesvärd. Och av rätt anledningar.

Så - till menyn hade vi ett gammalt paradnummer - "whiskygravad biffrad". Just i vårt fall presenterad på en enkel örtsallad. Det är en enkel rätt (även om det tar tid att grava kött), men som är god och - eftersom man idag nästan glömt bort att man kan grava kött - har precis rätt "wow-faktor" för att passa på ett bröllop. Sagt och gjort - det blev att köpa en fin bit biffrad (eller faktiskt flera - närmare 5 kg, faktiskt) och sätta igång.

Själva slutprodukten skärs i fina skivor - gärna på skärmaskin - och läggs med fördel som en typ bresaola eller carpaccio på en bädd av sallad, eller kanske som en del av en liten selektion goda enkla hantverksmässiga charkuterier?

Gör såhär:

Dag 1:
Köp en fin bit kött. Typ ryggbiff (contrafilé) eller ytterlår eller tämligen "fast" kött, med korta fibrer. Just den här gången använde vi nöt, men det går också bra med viltkött.
Bind upp köttet för att få det att hålla formen bättre - med stekgarn av lin.
Ta fram en form med höga kanter, som köttet kan ligga rakt och lätt i. Täck botten på denna med lika delar grovt salt och strösocker. Krossa några svartpepparkorn och lägg i gravningen.
Rulla biffraden i kryddorna och lägg sedan köttet ovanpå salt/sockerbädden.
Skvätt på lite mild whisky (en liten shot - en knapp tvåa?) över köttet och ställ in hela härligheten i kylen.

Dag 2:
Köttet har hunnit börja vätska och ligger nu i en trött blandning av blod, whisky och gegg i formen. Ta ur köttet ur formen och gör rent formen. Lägg nu ett nytt lager av salt/socker i botten av formen. Köttet har en lätt "skorpig" yta på den sida som legat mot gravningen.Vänd köttet så att det bruna ligger uppåt. Skvätt nu på whisky igen, och in i kylen.

Dag 3:
Även idag ligger köttet och simmar i äckelpäckel. Gör om proceduren, fast nu med en ny "röd" yta mot botten av formen. Skvätt på lite whisky.

Dag 4:
Nu är nästan hela köttet "tillagat". Du ser att lite av det fortfarande inte är tillagat. Gör om proceduren med den sista kanten mot botten. Glöm inte whiskyn.

Dag 5:
Nu luktar ditt kylskåp gott av whisky, och sött/salt kött. Rulla köttet i den nu torra gravningen. Skvätt på lite whisky om du har lust.

Dag 6:
Från och med idag är ditt kött redo att servera. Du kan ha det liggande i kylskåp i upp till en vecka till, innan det blir funky.

Från uppläggningen, innan vi hunnit få på alla örter...

Bloggtips: Studentköket skriver igen!

Ser till min stora glädje att bloggen studentköket har kommit igång igen! Bra där, O! Inlägget för dagen beskriver också ytligt en händelse som vi (O. och jag) sent kommer att glömma. Så - kolla in.

Julbordet 2009

Började så jobba igen. I fredags, närmare bestämt, var det så dags att lämna hemmets trygga vrå och i stället bege mig till "mitt andra hem" - egentligen ett hem jag ibland känner mig mer hemma i. Jag vet hur jag ska bete mig i mitt kök. Hemma (eller i "det riktiga livet" rent generellt) är jag inte alltid lika säker. :-) Nåväl. En riktigt bra dag att komma tillbaka i alla fall - för det var dags för årets upplaga av julbord.

Det blev ett litet julbord i år:

Tre olika sorters (hemgjorda) sillar
Gravad lax med (vår fantastiskt suveräna) hovmästarsås
Janssons Frestelse
Ägghalvor med (givetvis hemgjord) majonnäs och kaviar
Prinskorv och köttbullar
(Fruktat mästerlig) rödbetssallad
Kokt potatis
(Vår egna) julskinka
Kavring med gräddost


(Världens bästa kallskänka gör senapssill!)


(Och O. med ägg. (Ett ägg bland andra? :-) )


(Gravad lax)


(Mat - in action - ute på avdelning)


(Och så här vackert dukades det på avdelningarna!)

...och när köksmästar'n är borta...

dansar kallskänkan på bordet? I wish. Men ändå.

Är alltså hemma på pappaledighet. En ledighet jag planerat länge. Ska vara hemma tills i januari, någon gång, då lillkillen skall skolas in på förskola. Vilken är inte bestämt än, men han står i kö för några stycken... Nåväl. Är alltså hemma. Och lagar mat åt mina egna barn.

På jobbet fick jag ju för en vecka sedan en ny kollega - norra Europas kanske bästa kallskänka - och hon och min tidigare commis, numer kollega och ständige vikarie - O. kämpar på i köket.

Det kommer nog att gå bra. Så småningom. Första dagen (igår) på köksmästar'ns pappaledighet verkar ha gått sådär. I några av kollegornas samtal igår hörs tydlig desperation när de berättar att O. är sjuk, att det skall bli fest i morgon (idag, alltså) och att man fått plocka in en övertalig pedagog från öppna förskolan för att få ihop lunchen.

Själv känner jag mig rätt distanserad. Jag är hemma. Jag har ett annat jobb nu. Att vara pappa. På heltid.

Det är skönt att vara två...

Det är skönt att - som den här sommaren - vara två i köket. Förra året var jag ensam i köket i princip hela året och då gör man verkligen ALLT själv. I år har jag ju fått utökad tjänst och en kallskänke-tjänst tillförd köket. Kanon.

O. (som i odåga) - min gamla följeslagare - och jag stretar på tillsammans. Med alla de där "extra små roliga grejerna" som infinner sig i maj och juni, då all verksamhet skall avslutas för året. Det är avslutningsfester, utflykter, små föräldramiddagar, temadagar, vikarie- elev- eller praktikantavtackningar, personalfikan osv. Och då är det skönt att man är två. Två som har samma syn på vad som kan göras och hur mycket tid eller resurser som det är realistiskt att det får ta. Två som faktiskt VILL lösa problemen och inte säga "nej" till kollegor. Två som vill vara "killarna som klarar biffen" snarare än "killarna som alltid stoppar alla bra idéer".

Och i förra veckan, då en fryskompressor packade ihop (och jag därför stått med en frys paj sedan dess) på tisdagen, ett överfullt soprum (som gjorde att jag inte blev av med allt emballage - tänk 200 mjölkkartonger, t.ex.) och inte en enda dag på jobbet som slutar före fem (och utan rast, eller att ha hunnit äta lunch) är det - faktiskt - väldigt skönt att man är två.

Det är skönt att kunna dela upp arbetet. Det är skönt att kunna bolla idéer med varandra. Det är skönt att kunna skratta tillsammans när man är så trött att det man egentligen vill göra är att krypa ihop i fosterställning i ett hörn och gråta sig till sömns. Det är skönt att ha någon som berikar ens ordförråd med nya svordomar då Menigo, för artonde veckan i rad missar ens leverans.

Så man har tid att peta med det där andra. Det som gör skillnad: Maten.



Måndagens grillkväll på en av avdelningarna. En avdelning bjuder traditionellt in föräldrar och barn på gemensam grillkväll på gården. Ett trevlig initiativ. Till persosnalen på avdelningen (samt ett barn till en i personalen) blev det grillspett med köttbullar och grönsaker samt efterrättsspett på ananas och apelsin med chokladsås.

Chokladsåsen:
2 msk fin kakao2 dl grädde
1 tsk sirap
1 tsk råsocker
Förs ihop under värme tills såsen fått gå ihop lite och monteras sedan med ½ msk kokosfett (eller smör) för att blankas av och få finare konsistens.

På tisdagen hade en annan avdelning avdelningsplanering. Eftersom man är kvar på jobbet en god tid utanför ordinarie schemalagd tid (den här kvällen kom man hem efter klockan 8 på kvällen och den som jobbat minst på den avdelningen hade då bara varit på jobbet i 12 timmar!) behövs det något att äta. Som här - en kycklingsallad med (om man inte är allergisk) paprika, rostade solroskärnor och ost. Till detta serverades en enkel balsamvinägerreduktion och småbaguetter. Om andra gör SITT bästa för att kunna göra DET bästa med och för barnen skall i alla fall jag göra MITT bästa för att underlätta deras arbete!

Torsdagens konferens inleddes med personalmöte - eller APT som vi kallar det - på en av förskolorna, en kaffe-buffé med kaffe, te och smörgåsar med "lite roliga pålägg". O. (som i odåga) fick tillfälle att visa sig på styva linan efter sin thailandsvistelse och stila lite med vackra frukt- och grönsaks-sniderier. Schysst!

Några rätter från "fruhippan"

På jobbet har kollegan A gift sig. Eller - alltså - hon gifte sig ju inte på jobbet (hon gifte sig faktiskt i en annan stad/by för ett par helger sedan) men "A på jobbet..." Ni hajar.

Nåväl. Det blev - med kollegorna - ingen "möhippa", så nu är det dags med "fruhippa" i stället. När det här bloginlägget publiceras pågår förmodligen fruhippan för fullt. Själv är jag inte med (jag har dottern hemma hos mig), men jag har ändå fått förmånen att vara med och sätta ihop och laga en "festlig meny". Här kommer några bilder på några av rätterna från "Fruhippan".

2 X Ost: En liten korg av rostad parmesan fylld med ostcreme smaksatt med färska örter och vitlök. Här upplagd på tallrik och dekorerad med en örtolja på olivolja på basilika, persilja, vitlök och salt.

Gratinerade greenshellmusslor: Gratinerade med örtoljan, lök och parmesan

Gubbröra på kavring: Klassisk gubbröra på skånsk kavring. Det blir nästan inte bättre!

Laxrosor: Alspånsrökt lax med ostcreme smaksatt med salt och pepparrot, på polarbröd.

Chokladmousse: All good things come to an end, som bekant. Och middagen kommer att avslutas med en god dessert - en chokladmousse smaksatt med mörkt, reducerat kaffe och rom. Vuxna smaker som passar utmärkt när man jobbar med barn hela dagarna! :-)

Och utan den här killen - O. - hade det inte gått att få ihop allt i tid. Eller i alla fall inte lika lätt. Eller i alla fall inte lika kul. Eller i alla fall inte utan att låta bli att skrika fula ord. Så ofta. I alla fall inte utan kaffe. :-)

Idolbild?

För lite sedan hade "den andra förskolan" - Solbacken - förskolan på andra sidan gatan som jag också lagar mat åt en fotograf hos sig för att ta bilder på barnen. O. såg givetvis till att bli fotograferad - tillsammans med sin gamla elaka köksmästare som ser ut att ha en död grävling på huvudet...

Nästa gång kanske vi skall försöka ta en "mer realistisk bild" på oss - men det kanske är bökigt att ta en bild på någon som stryper någon annan? :-)

Ode till en commis

Varning: Milt kulturellt inlägg - poesivarning utfärdas!

Jag skriver ibland dikter i huvudet. Ofta skriver jag inte ned dem alls, för de blir så pinsamma, men den här veckan har tonen mellan mig och O., som numer jobbar hos mig (han tog över min kallskänkas tjänst, då hon bestämde sig för att göra något annat med sitt liv än att skära grönsaker) den här veckan varit ovanligt uppsluppen kommer här en liten "hyllningsdikt" för att liksom förklara min kärlek till en kollega.

Som alltid när kockar är inblandade - en nypa salt är alltid gott!

--

Sjung, O skald, om hjälten från norr
Sjung om hans mod och hans dåd!
Om hans öron, om han bakom dem skulle va' torr
och hans vansinnigt kunniga råd!

Sjung, O skald, om det mod uti barm
som kocken på bilden besitter
om den vishet han bär, om den styrka i arm
som räcker till blogger och twitter!

Sjung, O skald om vishet och mod
som krävs när han i böket och stöket
tar en paus för att läsa "arts of food"
eller laga nånting uti köket

Ja, sjung, O skald, om hjältar och mat
om timjan och rosmarinknoppar
tills nån kock täpper till ditt förbenade tjat
med en korv, så att sångerna stoppar!

Några av veckans höjdpunkter

Har - som ni kanske märkt - jobbat min första vecka i mitt kök sedan jag opererades för en månad sedan.

Det har varit oerhört både roligt och inspirerande. Jag har återfått modet att prova nya recept och utveckla egna. Jag har hunnit tänka igenom min matsedel och testat någon ny metod för att få fram den mat jag vill. Det känns - helt enkelt - jättebra. Jag är inspirerad, känner mig stor och stark och... lycklig.

Här är några bilder från veckan - både hemifrån och jobbköket.

Pasta med baconsås. Onsdagens lunch. En enkel baconsås med persilja, vitlök, lök och vitt vin.

Tanken hade egentligen varit att servera pasta med köttfärssås, men så skulle jag ju få köttfärs från Menigo på tisdagen... Ja ni hajar - det blev att göra något annat än köttfärssås. Och då hade jag bacon i frysen...

Det blev en kioskvältare.

... liksom faktiskt den här Lax Teriyaki, som jag har gjort några gånger på jobbet. I torsdags kom Sushi-Lars, som ju faktiskt kan en del om Japansk mat, och åt, då han hade ett par ärenden i Stockholm och även han verkade gilla den!

Själv gillar jag verkligen den här rätten. Både att äta den men faktiskt också att laga den. Det doftar så gott i köket när man gör den och jag älskar den där känslan av att reducera en sås tills den nästan går att ställa en slev i, genom att bara koka bort vätskan. Det blir så mycket smak!

Min duktiga vikarie O. har den här veckan vikarierat för min kallskänka, som är sjukskriven, och tog sig då tid att omorganisera inte bara "sitt serveringskök" (d.v.s. den andra förskolans kök), utan även att städa ut ett förråd, fixa alla beställningar, gå igenom gamla papper, hitta roliga arbetskläder och förkläden och slutligen att ta upp en ny lagerhylla till mitt torrförråd, så jag fick lite bättre ordning på mina "snabbvaror" (frukt, som går åt FORT på en förskola).

Sådana kollegor kan man inte ha för många av!

Köpte härom dagen, på min lokala coop-butik, färsk pasta med kort datum och gjorde av några lasagneplattor dessa små canneloni. Då ett par bekanta, som jag brukar laga mat åt då och då, är tomatallergiska prövade jag ett nytt recept och gjorde en creme av cream cheese, lite färska örter, tärnad paprika, schalottenlök och lite grädde och fyllde cannelonisarna med och sedan slog jag grädde över alltsammans och ugnsbakade.

Det blev jättegott! Säkert inte speciellt "italienskt" men i varje fall väldigt gott och det känns som en idé att jobba vidare med tills jag skall laga mat åt mina tomatallergiska vänner igen.

På tal om bak...

Ni har väl sett lärlingens prinsesstårta? Om inte - kolla in. Imponerande!

Dagen i stort

Inspirerad av Lisas inlägg om sin vardag tänkte jag beskriva min dag, så som den ter sig idag, som nybliven tvåbarnspappa, på semester, och med lite sådär lagom mycket tid att blogga på.

Pratar med Mackan i telefon och vi snackar bl.a. om hur det går med hans träning (Filipinsk kampsport) . Det går tydligen bra, för det verkar som dags för något slags gradering. Grattis.

Själv tränar jag inte tillnärmelsevis så mycket (boxning), men har ändå hittat en klubb och köpt erfoderliga skydd (tandskydd och handskar).

Bestämmer mig vid niotiden för att - tillsammans med dottern - åka och hälsa på och kolla in hur det går för O. på jobbet och hur han sköter sig.

"Bra", tydligen, för precis ALLA säger, med en blinkning: "Det går rätt bra för honom. Ni är rätt lika, ni två, men han är mycket elakare". Elakare? Jag hajar inte. 'Vad har jag gjort för fel?' Nåväl. O. skämmer bort dottern med äppelcider och en polarkaka med ost (och vackert garnerad, något som dottern visserligen lägger märke till, men omsorgsfullt plockar bort).

Hämtar lite personlig post och en bok som jag får låna. (Verkar lovande, såhär långt, men har baara läst kanske 20 sidor än så länge).

Skriver, när jag har inspiration (vilket är några minuter om dagen) på uppföljaren till Mums! - det bästa från Krubb. Har inte kommit på något namn än, men några recept har det blivit, i alla fall. Och den här gången kommer det nog bli en bok med lite mer bilder.

Vi bygger med dominobrickor - dottern och jag. Dottern puttar omkull dem. Jag bygger och bygger, men verkar inte kunna bygga tillräckligt fort, för jag hinner aldrig få slut på brickor innan de kommer farande, från andra änden av bricklinjen.

Lagar pasta med korv från den lokala Lidl-butiken och inser att det jag läst på Taffel om tysk korv, verkligen stämmer! Billigt är det också!

Häller ihop en coke float, ibland, för att kyla ned mig i sommarvärmen.

Och så skriver jag blogginlägg.

Balanserad semester

Som allt i världen som är viktigt, kräver matlagning balans. Balans mellan smakerna. Balans mellan pris och kvalitet. Balans hos de som jobbar i köket (tänk t.ex. på Marco Pierre Whites utbrott på 90-talet och ni hajar vad jag menar), och - faktiskt - balans MELLAN de som lagar maten.

Jag skall på semester. Och pappaledighet - Fru Värn och jag får vår andra vilken dag som helst nu - och jag kommer att vara borta från jobbet i en månad. Jag har fixat vikarie. Min kontrapunkt. Mitt yang till mitt Yin. Ni hajar vem jag talar om: O. - 'Lärlingen'.

O. och jag är rätt olika varandra, egentligen. Till att börja med är han sisådär tio år yngre än jag (och mer begåvad, smartare och snyggare - jag hatar honom! :-) ) men vi har också rätt olika uttryckssätt i köket, även om vi bägge har samma filosofi. Han är syran till mitt salta. Poeten till min krigare. Vetenskapsmannen till min improvisatör.

Killen kan LÄSA och FÖLJA ett recept! Bara en sådan sak! Han kan dessutom baka - något som alla som känner mig ofta skämtar om att jag inte kan (vilket är orättvist - jag kan visst baka, det är bara ingen som vill äta det sedan!).

Det känns onekligen skönt att lämna över köket till någon jag känner. Och som jag har förtroende för. Och som jag VET inte kommer att lämna det som en hög ruiner efter ett bombanfall, tills jag kommer tillbaka.

Det håller mig i balans.
Hela semestern..

En Fredag i Asien

Nej, jag vet, jag är inte speciellt duktig på asiatisk mat. Det är emellertid något jag vill lära mig mer om och jag plockar hela tiden upp nya influenser.

Igår hade jag någon slags indisk/pakistansk-inspirerad kycklinggryta på jobbet. Den var väldigt god och gick bra hem hos både barn och personal.

Så kom eftermiddagen. Jag hade - i ett svagt ögonblick - lovat O. att - för en gångs skull - hjälpa HONOM (och inte tvärt om) med ett jobb. Ni vet - "som tack för hjälpen". Efter jobbet blev det så dags att ta bussen mot slussen för att åka vidare mot det stora lärosätet i norr - Uppsala.

Själva giget var en tillställning i Lötenkyrkan, för ungdomar (ungdomsledare?) av något slag, och O. hade tänkt ut en ambitiös meny:

Till förrätt en gurk- och avokadosoppa med kanel.
Till varmrätt(er) en liten asiatisk buffe (se nedan). Och till sist
Till dessert en chokladchapati fylld med vit chokladmousse och en chili- och ingefära-kryddad nästan svart chokladsås.

Här är några bilder:



Några rätter på buffén, som innehöll:
Kycklingspett, marinerade i soja, ingefära och honung
Filodegsknyten med morötter, purjolök och äggnudlar
Marinerad grillad haloumi (i stället för tofu) på spett
Vegetarisk gryta med chili och kokosmjölk
Gult pilaffris med tomater, äggplanta och vitlök
Dipp på soja, honung, vitlök och chili - till smårätterna
En sallad på bl.a. vitkål



Desserten preppas



Det är kul att laga mat!



En armé av dessert!

Omar scoopar... igen.

Ni läser väl studentköket? Om inte - börja. För Omar ("Omie, my commis, my terrorist homie") kan verkligen skriva. Och nu på sistone har han lyckats få till ett antal riktigt colla, välinformerade intervjuer.

Senast i skaran är Jan Hedh, som jag VET är en stor idol för Omar.

För några veckor sedan var det, med anledning av säsongsavslutningen i kockduellen en intervju med modeoraklet Ebba von Sydow och någon vecka därförinnan han han med några schyssta citat från en frågestund med Leif Mannerström

Utan att ta alltför stora ord i min mun vill jag ändå hålla fram att det verkar vara i studentköket som det så att säga "händer". Även om Omie inte skriver jättemycket och jätteofta gör han det ruskigt initierat när han väl fattar tangentbordet och han verkar få sådana där riktigt tuffa mat-och-media-människor att öppna sig.

Ge den här killen ett pulitzerpris, någon!
Omar kommer snart att bli en mycket känd matskribent, eller matjournalist.
(Och kom ihåg var ni läste om det först).

Edit: Omar ändrade rubriken för sitt blogginlägg, så jag länkade fel, ett tag, det är fixat nu.

Omar dejtdeppar med lyxglass

Omar, världens trevligaste cyniker och den kanske mest entusiastiske commis man kan tänka sig var ju - kanske inte så överraskande - här på glassprovningen förra helgen och har sedan dess - kanske inte heller så överraskande - på studentnation och såg där ett fagert fruntimmer. För oss som känner Omar är det heller inte helt överraskande vad dagens bloggpost handlar om. :-)

Kolla in den här.

(Och Omar har rätt. Jag kan inte tänka mig någon bättre glass att deppa till än en Ben&Jerry's).

Påskbordet

Som jag redan skrivit här och här var det alltså dags för påskbord igår.

Påskbordet på Ekbaken är - vad jag förstår - en av de mattratidioner man faktiskt försöker hålla, men också ett tillfälle där det varit rätt varierade resultat.(Ett år har t.ex. en vikarie tolkat "ägghalvor med något fint på" som 'halvt ägg med ketchup'!) I år hade jag ju emellertid hjälp av Omar med att få ihop allt, så det blev ett ganska trevligt litet buffébord:


Då jag kanske kände på mig att barnen mest vill ha prinskorv och köttbullar låg tonvikten på just de grejerna. Och potatis. Sedan gjorde vi ett litet "sillbord" med tre sorters sill (senapssill, vitlökssill, löksill), gravad lax med hemmagjord hovmästarsås, Janssons frestelse och så gubbröra.

"På slutet" hade vi små fina "dekorerade ägg" (utan ketchup!), med majonnäs, räka och dill, eller majonnäs, stenbitsrom (svart eller röd) och dill. Till hela klabbet serverades en schysst grönsallad.

Och that's it, typ. Utom för en allergiker, som vi lite snabbt fick göra aîoli till och steka en kycklingfilé. Jag - mitt fån - hade nämligen, i stridens hetta, glömt bot att hon varken äter fläsk eller nöt, eller fisk eller skaldjur, men vegetarisk mat och kyckling.Det hade varit lite för grymt att bara ge henne en sallad, så...

In alles inte så stort påskbord, men gjort med kärlek. Alla sillar och fiskrätter gjordes "hemma", för hand och från grunden (i fredags började jag alltså dagen med att laka ur, sedan skinndra och slutligen grundinlägga en hink saltsill, som vi hade som grund i sillinläggningarna, t.ex.) och alla fat och rätter dekorerades snyggt med färska örter och grönsaker, precis som det skall vara. Ett riktigt påskbord, utan att det är risk för "ålandsfärja-syndromet". Och alla verkar ha ätit bra. Både av korvar, köttbullar, ansjovisrätter och sillar. Kul.

Kul också att visa Omar hur det är mitt nya kök (som han också kommenterade var stort, modernt och välutrustat - inte utan ett visst mått av avund i rösten) och att ha någon att härja med lite grann. Och det känns bra att vi fick ihop det. Och med bra mat. Och utan ketchup

---

EDIT: Omar skickade ett par bilder från sin mobiltelefon. Tack, tack, Omar!

Påskbord...

Så var det dags för påskvecka, och eftersom alla andra matbloggar har börjat skriva om påskmat måste väl jag också göra det, antar jag?

Jag älskar högtidsmat. Eller rättare: jag älskar mathögtider. Som jul, påsk, midsommar, kräftpremiären, höstjakten, skördefesten, osv... Men jag tycker att det ofta blir att man lagar samma mat. Så fort folk vill ha en lite festligare buffé, så känns det liksom julbord. Eller ännu värre: Ålandsfärja (vilket är som typ ett julbord, men utan finess eller kärlek).

På onsdag skall vi ha någon slags påskbord på Ekbacken. Jag har hört mig för lite om vad folk vill ha och det känns som om det blir "typ julbord" nu också. Fast utan skinka. Men ni hajar. Barnen vill ha prinskorv och köttbullar. De vuxna vill ha några olika sillar och några fint dekrerade ägghalvor. Kanske någon lax och en ansjovislåda. "Det gamla vanliga", således. Man undrar i sitt stilla sinne hur det kommer sig att Sverige, ett av de rikaste länderna i världen, med en ganska gedigen egen matkultur och ett hyffsat sinne för att ta tillvara mathögtider envisas med att fira alla med att äta gammal "fattigmat" som sill och korv? Nåväl.

Annat var det på Dan Anderssons tid - då gjorde man det enkelt för sig till helgen:

Ur: Hälgdagskväll i timmerkojan

Bort, längtande vekhet ur sotiga bröst,
vik, bekymmer ur snöhöljda bo!
Vi ha eld, vi ha kött, vi ha brännvin till tröst,
här är hälg, djupt i skogarnas ro!

I och för sig verkar det finnas andra saker att grubbla över i Anderssons text (Som för övrigt är en av mina absoluta favoritdikter/sångtexter) än just menyplaneringen, men det tyder ändå på någon slags kärvt medvetande om att det inte behöver vara så tillkrånglat på matfronten för att man skall vara lycklig?



Nåväl.

Omar kommer i alla fall och hjälper till på onsdag. Det skall bli kul. Vi har inte jobbat ihop sedan förra pingsten, men han är rapp och duktig med kniven (han har ju fisnkt blod i ådrorna!) :-) och brukar ha en lika vass tunga som wüsthof, så det känns bra. Om inte annat är det kul att ha någon att härja med en dag i köket!

Här hemma funderar jag i termer som att göra något av lax, kanske löjrom. Säkert några ägg och så blir det nog någon paté, eller något. Kanske lamm? Jag vet inte. Jag vill i alla fall inte göra "en åland" här hemma.

Läser förresten att fler än jag planerar påskmenyn. Kul, Tony, och lycka rill med Julita. Det där kan bli HUR BRA SOM HELST. Böir det RIKTIGT bra kanske vi kommer nästa påsk och äter hos dig, i stället för att laga julmat hemma! :-)

Dopkalas hos familjen spendrup

Vad har man Commiser till, om inte att göra alla de där grejerna man inte vill, kan, orkar eller hinner med? Omar - min commis (är han inte längre) - vet. När det för ett par veckor sedan damp ned ett litet frostat plastkuvert med ett glättigt inbjudningskort och chopsticks kollade jag givetvis kalendern; Det VORE ju kul att gå på något sån't här någon gång. Och inte minst är det ju kul att bli bjuden, men eftersom jag skulle laga barnens favoritönskemat på jobbet idag skickade jag - som vanligt - Omar för att göra mitt smutsgöra. Resultatet blev ett avslöjande blogginlägg i ord och bild, från Spendrups släpp av nya LOKA-smaker. Läs och njut!

---


Produktlanseringar är marknadens stora högtidsstunder. Liksom modeveckan är het i skönhetsbranschen är pressluncher delikata på matfronten. Nu senast presenterades tre nya flaskbarn från hälsokällan i Bergslagen.

Loka likes Asia är en smakkollektion som stryker an OS-yran under 2008. Med smakkombinationerna Himalaya High (vit persika och grönt té), Macau Moon (litchi och hallon) och Saigon Sunset (röd apelsin och citrongräs) tar sig Spendrups an asientrenden. Ambitionen har varit att förena det klassiskt svenska med sånt Svensson känner igen från exempelvis semesterresorna till Thailand. Kritiken mot att tappa "kranvatten" på flaska bemöts med att det alkoholfria alternativet – läsk – är mindre nyttigt.

Nåväl, nu har jag gett bort lite annonsutrymme, vidare till det väsentliga. Bjudningen i sig var nämligen allt annat än fy skam. De tre flaskorna serverades i ett stramt asiatiskt inrett Galleri So Stockholm, komplett med stilren dukning, chopsticks, japanska rislampor och små körsbärsträd. Vi välkomnades till tonerna av japansk skvalmusik, och möttes av Wang Wenzhis imponerande nudelutkavling.



Vattnet serverades till sex anrättningar signerade Johan Lindqvist från Berns asiatiska i enlighet med temat svensk-asiatiskt. Huvuddelen av lunchen avnjöts i gränslandet mellan silkeslen lax, thailänsk biffsallad med ostronsås, bräserad renytterfilé med grönisar samt skagen- och wasabiknyten . Givetvis introducerades ett vardera av vattnen till rätterna, av ingen mindre än sommelieren och japankännaren Åke Nordgren. Fråga mig dock inte vad som gifter sig med vad, jag fokuserade endast på smakäktenskapen inom rätterna. Gott var det!

Men, frågar sig vän av ordning, fanns det ingen efterrätt? Klart det fanns, till och med något till din avec. Eller vad sägs om citrongräskryddad crème brûlée med limezest, och så till kaffet (läs: mineralvattnet) tryffel med smak av grönt té. Det räckte för att få mig, och alla andra, ur gängorna. Särskilt första delen av desserten. Yummie!

Glädjande nog var helhetsupplevelsen sparsamt seriös men cred ska ges. Spendrups har lyckats lyfta fram Loka på ett nytt och spännande sätt med klart tilltalande aromer - naturliga såväl som naturidentiska. Fördomen om rosenvatten i stil med "Linné" infriades inte alls, tvärtom! Loka likes Asia får gärna följa med mig in på biografen eller danslektionen, särskilt Saigon Sunset. Rätt smaker i rätt tid. Ett minus är att vattnet endast säljs på småflaskor. Knappast en god ekonomisk idé som bordsvatten alltså. Däremot är designen klart lockande även för det dukade bordet.




På tal om design bjöd Spendrups på en trevlig överraskning i utgången. I eventets goodiebag gavs nämligen bort varsitt par handmålade träskor. Klassiskt svenskt möter klassisk "fem små rätter-drake". Gissa om kollegor och grannar lär skratta när jag glider runt med dessa i köket… Stans hetaste arbetsdojor. Ebba von Sydow - check this out!

Veckans reflektioner

Ibland händer det en massa i ens liv som man tänker att "det där måste jg blogga om", men så sitter man och filar på formuleringar och sedan händer något annat och så blir det liksom aldrig av att man skriver om det. Den här veckan har varit full av sådana där små grejer och nu har jag lite tid till övers, så jag tänkte dela med mig av dem i den här - rätt långa - posten:

De här grejerna kan egentligen kallas "allt gott som hänt den här veckan":

Måndag: Jag kunde jobba igen. Efter att ha varit sjuk en vecka och konstant tänkt på huruvida barnen faktiskt får vettig mat eller inte, kändes det skönt att komma tillbaka till jobbet. Förtroende är bra. Kontroll är bättre. Dessutom GILLAR jag mitt jobb. Jag har världens bästa jobb. Att vara kock är utan tvekan det roligaste man kan göra. Att vara kock på förskola är dessutom det viktigaste, så. Well. Det är skönt att vara tillbaka. Jag tycker väldigt bra om min arbetsplats och mina kollegor och jag har saknat att vara där i en vecka.

Tisdag: Dels lyckades jag ovanligt bra med soppan, vilket var jättebra. Dels fick jag till ett avtal med en ny grönsakshandlare, som jag tror blir bättre än den vi haft tidigare,

Onsdag: Vi har en fikapaus på jobbet då vi diskuterar den konferens vi skall ha den kommande veckan och festligheterna kring den, då vår chef gör klart att man kommer att få köpa sin dricka själv. Vissa blir sura och tycker det är snålt då hon berättar att "det har inte med pengarna att göra. Jag vill inte att någon skall känna sig tvungen att dricka alkohol. Det är bättre att de som vill ha köper vad de vill ha och andra köper det de vill ha". Klarsynt. Behöver jag säga att jag är rätt nöjd med min chef? Sedan var Sushi-Lars och hälsade på. Det var mysigt, för jag har inte träffat honom på jättelänge. Han fick givetvis ett ex. av min bok att ta med sig hem, och den verkar ha kommit till användning, för igår - lördag - ringer han och undrar om ett par detaljer i ett recept på fisksoppa. Kul.

Torsdag: I torsdags beställde jag arbetskläder, från ett företag i Alingsås som heter Almedahls och böerjar sedan räkna timmarna tills kläderna kommer. Att köpa nya arbetskläder känns alltid lyxigt och den här gången är inget undantag! Dessutom lyckas jag med fiskgrytan och känner mig speciellt extra glad när jag lyckats få barnen att äta fisk ordentligt, till lunch!

Fredag:På fredag morgon kommer, med posten, ett paket till köket. Det visar sig vara mina nya arbetskläder från Almedahls. Nice! Snygga, sköna och de känns helt rätt i storleken. Kul. Folket på jobbet gillar mina kåldolmar och tycker att det är mysigt med "gammaldags" mat. Kul, eftersom det är det jag på något sätt är bäst på. Jag är inte så duktig på nymodigheter med bulgur, couscous, matvete, asiatiska influenser eller trollerikonster med koriander, så det känns speciellt roligt när andra också gillar samma grejer som en själv.

På eftermiddagen gick jag över till mamma och pappa (som bor något hundratal meter från där jag jobbar) och fikade lite. Mamma hade då varit på soppteater någon dag tidigare och fyndat en CD-skiva: "Halvfem-huset" från sisådär 1980 eller något, som jag minns från min barndom och det var jättemysigt att lyssna på den och sjunga med i de gamla låtarna man fortfarande - efter sisådär 25 år sedan sist - kände igen. Kul. Mamma skickade också med god mat (gör ALLA mammor det JÄMT?) och kvällen avslutades på ett mysigt sätt med att Fru Värn och jag åt en god sallad av råvarorna mamma skickat med.

När jag kom hem hade Omar varit och lämnat sitt förslag på bokmanus hemma hos oss. Kul.

Linda Skugges blogg på Amelia hade länkat till Krubb, så jag hade fått sisådär två hundra träffar fler än vanligt. Det är inte heller tråkigt.

Igår var dottern utlånad till "mormor", som hämtat henne på fredagkvällen, så Fru Värn och jag fick sova ut ordentligt. Det innebar emellertid inte att jag inte kunde upprätthålla familjetraditionen och somna framför hockeyn på TV:n, med ett barn på magen. Mysigt.

Så - det har varit en bra, för att inte säga fantastisk, vecka. Jag hoppas på att kommande vecka skall bli lika bra, och med sådana kollegor, vänner och familj runt omkring sig känns det inte alls omöjligt.

Mums - i ny upplaga.

Ja. Vart skall man börja? Josåhärva: Jag skrev en intern liten receptsamling på ett ställe jag jobbade en gång. Och sedan började jag blogga. Och sedan satte jag ihop en bok, va.

Och där hade egentligen hela storyn kunnat sluta, om det inte vore för Omar, min commis och vän, som fick en (tidig) version av bokmanuset, för att kunna skriva om boken på sin blogg.

Omar tyckte egentligen "vilken ful bok" och tänkte sksriva en sågning. Men så gjorde han inte. Av någon slags orsak som endast kan förklaras med metafysiska begrepp som "Guds ingripanden" och sådär tog han i stället beslutet att göra om manuset till boken - och har varit så vänlig att inte bara ge mig en utskrift av det på papper, utan att också dela med sig till resten av världen av det.

Så - alla ni som ännu inte köpt Mums - det bästa från Krubb - ni kan nu köpa "the new and improved" version på Vulkan.

(Och ni som köpt boken hittills - det är ok. Den nya skiljer sig inte nämnvärt från den tidigare - det är framförallt layouten som är bättre på den här. Recepten är de samma som tidigare, årecis som den övriga texten).

Så, till Omie, My Homie: Tack. Från botten av mitt hjärta. Tack för all hjälp. Tack för ett snyggt jobb och för din tid med boken.