Sne

Ibland - i mitt jobb - blir man sne. Som när det är trubbel med en viss leverantör. Det händer rätt ofta. Ibland kommer inte grejerna vi beställt. Ibland kommer fel grejer. Ibland kommer grejerna som ska till en annan skola.

Ibland kommer grejerna, fast som den här veckan - på en omöjlig bur, som är helt knasig att packa upp, just för att den är - sne...

Ny arbetsgivare - samma gamla leverantörsproblem

Flitiga läsare av bloggen vet att jag haft lite problem med leveranserna hos en tidigare arbetsgivare. Att vi haft en leverantör som ofta levererade fel grejer, att leveranserna inte alltid kom och att det ofta, ofta, ofta var saker som var trasigt eller behövde skickas i retur.

När jag sedan bytte arbetsgivare har jag ibland tänkt "aldrig mer den leverantören!", men ibland oroat mig för det där med att jag inte själv kan välja mina leverantörer.

Nu har jag börjat på ett ställe som - återigen genom offentlig upphandling - har samma levantör. Jag log inombords - kanske skulle det bli bättre nu? Kanske var det bara på mitt gamla jobb som man levererade fel? Kanske skulle det bli rätt nu?

Igår fick vi vår första leverans. Vi hade - bland annat - beställt rött matlagningsvin - det som kom såg inte riktigt ut som rött matlagningsvin. Det var i stället en platta "ishavsgryta" för barn kring 8-månadersstrecket. Skoj. Men för att vara säkra på att vi inte skulle ha märkt att det inte kom en dunk om 15 liter (får man kanske lite elakt tro) vin, hade man för säkerhets skull märkt plattan med barnmat med "matlagningsvin, rött"...

Intressant.

Helt otroligt!

Men faktiskt - efter 22 veckor i rad med försenade, trasiga, fellevererade, borttappade, krossade och felaktiga varor från en av våra leverantörer kom igår - faktiskt - våra var or. Alla Våra Varor. På första försöket. I'm beside myself!

Ingenting varar för evigt

Inga värden består. Allt är stoft, aska, minnen och rök. Världen är föränderlig och ibland rubbas ens cirklar ordentligt. Ibland lär man sig att det som varit inte alltid är, hur konstant varandet än tett sig. Epoker går i graven, Nya historier tar sin början.

Det tar tid att vänja sig vid förändringen.

Jag fattar det inte.

Nu har Menigo faktiskt levererat RÄTT grejer (och på första försöket) tre veckor i rad!

:-)

Tårtonsdag.

Det var onsdag igår. Onsdag efter tisdag. Tisdag som i leveransdag. Inte helt överraskanade kom Menigo med fel grejor, och missade på andra. Fastän man lovat "göra en utredning för att se var i kedjan det brister". Fastän jag blivit uppringd av diverse chefer på olika avdelningar som lovat "ta tag i det här". Fastän jag ringt till Menigos kundtjänst 16 veckor de senaste 18.

Nåväl. Till sist tyckte någon av de här cheferna att det blev lite för pinsamt, så hon åkte ut till Årsta, plockade själv ihop de varor sosm saknades, körde ut till oss i sin egen audi, med grejerna i en kylväska och och överräckte dem personligen. Det var schysst, tycker jag. Det visar på ett engagemang. Med sig hade hon också en tårta "som plåster på såren" och därför blev det tårtonsdag igår.

Tårtonsdagen var - till skillnad från tisdag, då i princip allt gick åt skogen hela dagen (moppen startade mystiskt inte alls på morgonen, jag blev sen till jobbet, fick fel grejer, kunde inte ge barnen den mat de skulle ha, gjorde champinjonsoppa som ingen åt och fick slutligen jobba över för att fylla i alla avvikelserapporter efter varuleveransen och ringa kundtjänst och sådär...) - riktigt bra, hela dagen:

Jag fick mirakulöst igång scootern på typ tredje försöket på morgonen och puttrade sedan lugnt till jobbet på sisådär en halvtimma, kom tidigt till jobbet och hann plocka i ordning och fixa matsäck till barn som skulle på utflykt, ta fram bröd och grejer ur frysarna, och lagade sedan god och populär kyckling till lunch. Sp efter lunch var det alltså fika (med tårta) tillsammans med kollegorna och så var det hemgång.

Det behövs ibland en sådan där "tortdag" för att man skall komma på rätt köl igen. När dagen innan känns som "ens värsta dag på jobbet" är det skönt att få lite framgång.

"Kycklingpanna"

Ibland, som kock, ställer jobbet krav på en viss improvisationsförmåga. Att man kan spela bollen där den ligger, så att säga. Som ifall en leverantör inte kommer med rätt grejer, eller på krogen: ifall man säljer slut av något. Då gäller det att snabbt få ihop något som är minst lika bra att stubstituera med. Något som fortfarande "säljer", något som man kan "köra som special" och få gästen att känna sig värdefull, nästan priviligierad, att få ta del av, just den här gången, i stället för irriterad över att kökets gamla klassiker inte finns att tillgå.

Jag skall inte sticka under stol med att sådana händelser både är med och skapar några av de bästa rätter som serverats (jag kan inte se någon annan logisk förklaring till att vi annars skulle äta grodlår, hönsfötter eller sniglar, t.ex.) men också samtidigt en prövning. Ett test som gjort för att visa vad du som kock är gjord av. Om du klarar att "styra upp något" trots oddsen. Trots att det saknas grejer.

Igår var en sådan dag på mitt jobb. Jag skulle ha bräckt skinka med råstekt potatis, en gammal vägkrogsklassiker, men som jag tänkte testa, eftersom jag tror att barnen inte får sådan mat hemma. Tyvärr kom inte alla grejer i min varuleverans i tisdags, så det blev att tänka om. Resultatet blev, efter att ha länsat frysarna och kylarna på ändar, kanter, skvättar och skalkar någon slags "panna" att servera till potatisskivorna.

Strimlad kyckling, tärnade rotsaker som orötter, palsternacka och rotselleri, lök och purjolök, vitlök, och så lite kryddor. Rubbet stektes i såsbas för att ge lite smörsmak och så gäller det att komma på ett säljande namn. Det går liksom inte att kalla en rätt "kylskåpsrensning" eller "ditt och datt". Man måste hitta på något fiffigt, säljande namn. "Cajsa Warg-buffé" låter alltid bättre än typ "hänt-i-veckan". "Chicken surbprise" låter alltid bättre än "gårdagens rester - fast med ris". Gårdagens mat serverades således slutligen som "husets kycklingpanna", till vilken jag lagat en liten gräddig sås på bl.a. kycklingbuljong timjan och rosmarin.

Det gick bra. Alla åt och faktiskt rätt mycket mer än vad jag trodde, när man nu tvingas mixtra med matsedeln.

När jag gick från jobbet gjorde jag det med lätta steg och en sång i mitt hjärta, för jag hade klarat provet. Jag hade hittat en väg ut r vad som annars snabbt kan leda till uttrycket "dans la merde" och i stället "styrt upp något". Något som gick hem.

Bring it on!

Vissa dagar är det lite körigare på jobbet. Det behövs liksom inte så mycket för att ens mentala tågordning för dagen tämligen snabbt skall spåra ur och i stället för att gå på räls förvandlas till en en riktigt stor hög tågskrot i den oundvikliga kraschen...

Inte sällan är just mina sådana dagar tisdagar. När det kommer varor behöver det bara vara så att de inte kommer på utsatt tid eller att jag måste ringa tillbaka till kundtjänst och tjafsa om leveranser som inte kommit (eller någon annans grejer som levererats till mig) för att hela schemat för dagen skall vara förskjutet, och det behövs oftast inte mer än några minuter i förskjutning för att det skall betyda "ingen rast" eller "dåligt humör" efter lunchen.

Idag har varit en sådan dag. Menigo kom sent med varorna (ungefär 15 minuter före jag skulle servera lunchen. Lunchen som var ärtsoppa, något som i och för sig inte tar så lång tid att preppa (häll över de svällda ärtorna i kantiner, sätt i kokeri eller i ugn tills det kokat ihop), men det tar just tid att koka ihop. Brödet jag skulle baka av kom in i ugnen vid typ fem i dags att servera...

Därför känns det extra skönt när man ändå klarar av dagen. När man ändå får ihop allt. När man - mot oddsen - "segrar" och överlever den där tågolyckan. Det är sådant som får en att växa. Att att känna sig oövervinnerlig. Att skriva en bloggpost kallad "Bring it on!"

om man vill bli rik fort

Om man vill bli rik fort och jobbar på menigo, ser man till att A) nästa vecka faktiskt fixa till så att min beställning blir RÄTT och B) satsar pengar i vadet "tror du att Menigo får till Jesper beställning?

Igår - vid en rundfrågning i kvarteret gav svaret "Ja" ungefär 22 gånger pengarna.

Köpa lott?

Igår skrev jag inget på bloggen, för ni hade trott att det var ett aprilskämt, men faktiskt - för förstsa gången på tio veckor levererade menigo vad de skulle, bara vad de skulle och på ett och samma försök. Själv funderade jag allvarligt på att köpa mig en trisslott på vägen hem. :-)

Först mot väggen när revolutionen kommer...

[buzzerton]
"Vad är Menigo?"
"Jaaa! Det är rätt. Fortsätt..."

---

Jag tänker inte hålla det hemligt längre. Leverantören som nu - för sjunde veckan i rad - missat att skicka med ALLA grejer på en gång, är just Menigo. Jag är - för klarhetens skull - INTE helt nöjd med deras service, just nu. Låt mig berätta:

Idag kom det - som vanligt ungefär 1½ bur med grejer. I den ena står mina frysvaror och i den andra färsk och torrvaror. Eftersom jag beställt glass och vet att den skall finnas någonstans bland frysvarorna börjar jag med att packa upp den. Inga trubbel så långt. Allt är med och allt är vettigt packat.

Så börjar jag lasta ur färsk- och torr-buren. Lägger i all mjölk i kylen och reagerar sedan över att "Va? Blåbärssoppa?! Det har jag inget minne av att jag beställt. Öppnar en omärkt kartong: "Cornflakes?!". Inte mindre än 250 kilo grejer som var felpackat. I samma grad saknades ungefär samma kvantitet grejer. Jag ringer kundtjänst. Och blir satt i telefonkö. I tjugo minuter.

Samtalet (ungefär):

Tjej: - Kundtjänst, du snackar me [sätt in namn här]
Jag: - Hej, Menigo kundtjänst, det här är Jesper på Ekbackens förskola. Jag har precis fått lite grejer av Er...
Tjejen: - Jaha?
Jag: - Kan du kolla hur många gånger du fått ta grejer i retur, fixa reklammationer eller fått skicka bud med grejer som inte levererats sedan årsskiftet?"
Tjejen: - Javisst! [ett ögonblicks knattrande på datorn och sedan någon som drar efter andan i andra änden] Eh... Det verkar vara... Hmm... Sex gånger...
Jag: - Ok. Idag blir det sju... Jag har lite grejer här jag vill att ni kommer och hämtar...

Vi bestämmer att en budbil skall komma och hämta de grejer jag inte skall ha och att tjejen skall be chaffisen av min lastbil att köra förbi mig på vägen tillbaka till Årsta.

Vid halvtvåtiden har grejerna fortfarande inte kommit. Jag är beredd att skalpera alla människor på Menigo med en slö potatisskalare. Jag ringer igen:

Tjej: - Ja, det var Menigos kundtjänst du talar m...
Jag [avbryter här tvärt]: Var är mina grejer?
Tjej: - Eh... Vad har hänt?
Jag: - Mina grejor, du skulle se till att de kom. De är inte här...
Tjej: - Oj...
Jag: [Får en stroke] Oj?!
Tjej: Ja, så skall det ju inte vara...
Jag: Säger du det? [Och försöker att tyst räkna till tio]...
Tjej: [knatter, knatter] Jag skall se om bilen kan köra förbi Er...
Jag: Ja (nu söt som honung)... Gör det är du snäll...

Bilen kommer vid två. Det saknas fortfarande grejer. Jag ringer Menigo. Igen. Och sitter i telefonkö. Igen...

Ni hajar. I morgon kommer det (kanske) en budbil med (förhoppningsvis) mina grejer (om jag har tur).Menigo har tillsvidare intagit en hedrande tredjeplats över min lista på "största idioter genom tiderna", bakom typ Adolf Hitler och Helge Fossmo.

Anspänning och förberedelser

Det är tisdag. Tisdagar på Ekbacken betyder "soppa", för jag får mina varor då. Det ähr med varor är lite av ett känsligt kapitel i kommunal verksamhet, för grejerna förhandlas fram och inhandlas centralt och sedan kan kan inte göra mycket åt de anbud man får från leverantören. Ofta använder sig förskolor av någon av de två största "alltjänst"-leverantörerna och man får således alla grönsaker, torrvaror och frysvaror (och ibland även mejerivaror) från samma ställe. Det gör att risken för att något alltid skall balla ur för att det inte kommer är överhängande.

Det där känns lite stressigt.

Så - för att skapa tid för varuleveransen, för insortering i kylar och frysar och förö att hinna med så mycket som möjligt av övriga arbetsuppgifter - Soppa på tisdagar.

Idag blir det någon slags Thai-inspirerad kycklingsoppa tror jag. Jag har en massa kyckling som jag vill bli av med. Det är tillräckligt mycket för att ta upp för mycket plats i frysen, men inte tillräckligt mycket för att göra något vettigt med, så... Kycklingsoppa it is.

Och så spänner jag kroppen och gör mig redo för strid. Vi får se vad min leverantör kan ha tänkas grlömt idag?! Det skall bli intressant.