Skolmat kan också vara...

Det debatteras skolmat som aldrig förr. och känslorna är ibland heta och argumenten animerade.

Det talas om tillsatser, förlegade kostråd och olika principer kring fetthalter och kolhydratintag. Men inte särdeles mycket om oss som faktiskt lagar maten. Och när något debatteras så är det ofta för att något gått fel. De goda exemplen förs sällan fram!

Därför är det extra roligt att SR i P1 meny, den här veckan lyfter fram ett gott exempel för oss alla i branchen att imponeras och inspireras av! Kul!

Själv har jag idag serverat något så enkelt som "pasta med pesto och bacon" och det har milt uttryckt varit enn succe.

Peston gjorde vi själva, då vi inte hittade någon bra utan nötter, och vi måste garantera att maten - av allergiskäl - hålls helt nötfri. Svaret blev en pesto på kikärter:

Rosta kokta kikärter i het -typ 200 grader - tills de är riktigt mörkbruna, knastrar lätt och hårda som nötter. Smaksätt dem gärna med vitlök, salt och lite olivolja.

Låt kikärterna svalna (och torka) i rumstemperatur i typ ett dygn. Vill man nu inte göra pesto av dem passar de utmärkt som bartilltugg till fredagsölen istället för t.ex. jordnötter. Se där något att bjuda dina allergiska vänner på!

Mixa kikärterna med färsk basilika, olivolja och god, salt ost som parmesan eller riven västerbottensost. Låt peston "vila" lite. Ifall du vill ha en grönare färg kan du tillsätta lite finhackad bladpersilja.

Servera till t.ex. pasta.

Se där - så kan skolmat också vara!

Diet "sponsrad" av... vem?

Läser i tidningar och hör på radio om att LCHF-mat är farlig. Inte för oss som människor, utan för miljön. Att det - om man äter LCHF - ger en större miljöpåverkan än att äta enligt andra dieter eller kostplaner.

Man säger sig också veta att källan till dieter med hög protein och fetthalt handlar om marknadsföring från olika amerikanska lobbyverksamheter.

Och alla artiklar och inslag använder som källa till sina argument just en "lobbyorganisation" som framhåller med en dåres envishet att vi bör äta mer av högprocessade livsmedel med många, och långa, livsmedelstillsatslistor. En organisation som hela tiden driver just sin lobbyverksamhet sponsrad av stora livsmedelsföretag. En organisation som just nu toppar sin websida med ett dokument om just miljöpåverkan av att äta LCHF: Livsmedelsverket.

Vem sponsrar vem? Handlar det inte om att stora företagskoncerner helt enkelt lägger ned oerhörda resurser på att ta fram argument för att vi skall använda just deras varor? Vem sponsrar vilken forskning?

Kostdoktorn gör det igen!

Kolla in det här. Äntligen! Själv tycker jag om när föräldrar ställer krav på sina barns mat. Och en sådan här debatt är verkligen välkommen! I Stockholm följer kostchefen slaviskt livsmedelsverkets rekommendationer. Det gör att t.ex. "riktig mjölk" inte får köpas in. Eller ost. Eller smör. Eller något annat som kan innehålla fett. Man rekommenderar ett antal matvaror som har långa listor med E-nummer i innehållsförteckningen i stället. Är det vad du vill att ditt barn ska äta?

Om inte. Kolla in på kostdoktorn.

Äntligen - Livsmedelsverket reviderar sina rekommendationer

Läser - glatt - på flera bloggar om mat och hälsa att livsmedelsverket äntligen vaknat till liv, efter all den massiva kritik som framförts mot (de gamla, ofta inaktuella) kostråd man tidigare tagit fram. Livsmedelsverket har börjat att - även offentligt - revidera sina råd (som för en annan bl.a. ligger till grund för kommunens, och stadsdelens, kostpolicy för mat för barn) och börjat lyssna på kritikerna.

Äntligen!

I första vevan har man koncentrerat sig på de spannmålsprodukter vi äter och rekommenderar nu att äta mindre bröd och i högre grad äta fullkornsprodukter. En tydlig vridning mot en kost med mer fett och mindre kolhydrater, således. Man "arbetar vidare" med övriga kostråd.

Kanske det snart är ok för barn att äta naturliga fetter, utan en massa tillsatser? Den som lever får se... Jag önskar i alla fall att snart få baka och steka med smör, i stället för med oljor och margariner fulla med konsistensgivare, E-nummerlistor längre än min... väldigt långa i alla fall, och kanske rentav riktig grädde i såserna?

Nu undrar jag hur lång tid det tar tills man är färdig med sina nya, reviderade kostråd, när dessa har omräknats till något slags "rekommenderad kost för barn" när denna rekommendation kommit ut till alla kostchefer i alla kommuner och stadsdelar och slutligen när vår kostpolicy för södermalm är ändrad.

En liten, men god, förändring, alltså - tills vidare. Det känns bra att börja veckan med en god nyhet. Det går framåt, även om det inte går fort. Men framåt är i alla fall rätt riktning.

Med tidningar som aftonbladet skriver sig en matblogg själv!

Läser en artikel om mat för barn i Aftonbladet och upprörs över hur dåligt underbyggd den är. Den följer i och för sig - och citerar i stora stycken - livsmedelsverkets rekommendationer för "mat för barn" (som bl.a. ligger till grund för kostpolicyn för barn i Stockholms stad).

Typiska tips man får som matlagare till barn är (förutom en massa skrämselpropaganda att snart sett vartannat barn är överviktigt i skolan och att det sitter i med babyhull ända upp i tonåren!) att man skall "i princip utesluta färdig barnmat på burk", att man skall servera vatten i stället för mjölk till barnen, att ge dem margarin i stället för smör, etc.

Alltså - gamla utdaterade kostråd som tillochmed livsmedelsverket själva börjat ifrågasätta. All samlad nutida forskning tyder nämligen på att vi människor i högre grad än vi tidigare förstått behöver just naturliga animaliska fetter som från smör och ost, och mindre kemiska tillsatser som förtjockningsmedel och smakförstärkare, som man petar i t.ex. vegetabiliska margariner.

Men - så blir man lite glad igen, för när man scrollar ned i artikeln ser man att aftonbladet har annonser som gäller kost och hälsa, ute i mariginalen till höger. Kolla vilken annons som är störst, och kolla in den websidan i stället! :-)

Frukt är godis? Godis är nyttigt?

För att belysa lite av problematiken kring det här med att vara kommunalanställd, jobba med barn och mat och hela tiden försöka vara medveten om "hälsosam mat" och de nya trenderna...

Läser i dagens SvD att vi Svenskar äter minst frukt och grönt i Europa. ("Bäst" på att äta frukt och grönt är tydligen Grekerna). Man pratar med företrädare för bl.a. livsmedelsverket som alla hävdar att det är viktigt, för att inte säga livsnödvändigt, att äta mer frukt och grönt.

(Några siffror för dödlighet i olika vitaminbristsjukdomar orsakade av för lite frukt och grönt i kosten framgår inte, men jag förstår att jag som Svensk skall ha dåligt samvete för att jag äter så lite frukt och grönt).

Det här sker samtidigt som man pratar rätt mycket i just barnkostkretsar om att just fruktsocker är farligt och att vi kanske bör skära ned mer på fruktintaget för barn.

Det är svårt med balansgången, således.

Samtidigt - vi har alltid lärt oss att "frukt är nyttigt" och faktiskt fanns det när jag växte upp ett talesätt att "frukt är godis" för att försöka få barn att äta mer frukt och mindre godis.

Så läser jag - i SAMMA tidning ytterligare tips för ett hälsosamt leverne. Där det framgår att jag - för att skydda hjärtat skall äta något helt annat...



Godis

En förskola som går före...

Kolla in det här. Och originalartikeln i kommunalarbetaren. Och bilden har jag lånat därifrån också!

Dagens medicin om livsmedelsverket

Har ni läst det här? En artikel som är starkt kritisk till livsmedelsverkets kostråd, för att uttrycka sig milt. Eller vad sägs om t.ex. den här formuleringen?

Nyligen offentliggjorde Livsmedelsverket en lista på 72 studier, som påstås stödja dess varningar mot det mättade fettet, och en annan lista på åtta studier som talar emot. Vi har nu studerat dessa listor och är bestörta. Antingen saknar de ansvariga basala kunskaper inom medicinsk vetenskap, eller också försöker de av olika skäl att vilseleda oss.

Intressant. Speciellt för oss som har stadsdelskontor och/eller kostchefer som tycker att man bör följa livsmedelsverkets rekommendationer om mat för barn...

Jamen, hur skall man göra då? Ask och Öberg - har ni några tips?

Läser i dagens DN att föräldrar (lite rent generellt sådär) ger sina barn (alltså alla barn?) för mycket socker i maten... "Tvååringar matas med godis och sött" heter det.

I artikeln där bl.a. Sara Ask (från DNs "fråga barndietisten") har uttalat sig ges det förutom snusförnuftiga orsaker till ATT föräldrar är karaktärslösa bortklemande stressoffer en bild av att barn blir överviktiga av godis.

Sara Ask brukar i sin kolumn faktiskt (ofta vettigt) ge tips som går ungefär i linje med livsmedelsverkets rekommendationer om "mat för barn". Dessa regler ses nu över eftersom de rekommenderar t.ex. lätta mejeriprodukter till barn (för att undvika fetma) där man i stället stoppar in konsistensgivare, tillsatser, mer socker och smakförstärkare just för att produkterna skall smaka något. Det gör att produkten klarar livsmedelsverkets "fettkrav" men kanske inte sockerkraven. Arlas vanilj-lättyogurt t.ex. rekommenderas. Men inte deras standardfil. "För fet" heter det.

Återigen - jag HAJAR att man inte skall peta i barn socker i för stora mängder. Min äldsta får godis en dag i veckan. Min yngsta har hittills inte fått pröva något sötare än modersmjölk än. Men ärligt. "Kakor, bullar, glass, tårta" osv. som tillhör t.ex. ett födelsedagskalas? (Och jag har skrivit om det förr - jag tror att det är bra för barn att faktiskt få känna doften av nybakade bullar ibland!.

Varför skall det gå sådan hysteri i allt ibland?

Är det VERKLIGEN ett JÄTTEPROBLEM av epedemiska mått att barn äter för mycket fikabröd och godis i veckorna?

Är det kanske dags för lite sans, rim och reson nu?

Att sälja något som inte är vad det heter...

Läser i Aftonbladet om att flera tillverkare tillverkar "smördeg" utan att använda smör. Findus marknadschef hävdar t.ex. att "man vanligtvis använder margarin".

Men nu slår Livsmedelsverket till och berättar att man inte får kalla smördeg som inte innehåller smör för just smördeg. Så vad får degen kallas? "Margarindeg"? Låter inte sådär jättegott, faktiskt Kanske kommer vi att se fler och fler producenter gå över till den franska benämningen "Mille Feuille" eller att börja använda en försvenskning som "tusenbladsdeg" eller så?

För mig är ändå smördeg alltid smördeg. Och i den har man riktigt smör! Basta!

Får det vara såhär?

Jag får ibland kommentarer som "åh - jag önskar att du lagade mat på mitt barns förskola", eller "på mitt barns förskola får man minsann inte sådan mat som du lagar". Men så idag fick jag den här kommentaren - och den gör mig faktiskt riktigt, riktigt arg. Bloggläsaren (och bloggrannen)Brassemamman skriver i en kommentar till ett av mina tidigare blogginlägg:

Hej! Jag är en av dina trogna läsare:) Vi har precis flyttat till sverige och en av de få saker jag såg fram emot här var att barnen skulle få lunch gjord av en bra matmor (matfar:). Men idag var vi och hälsade på 5 åringens skola och då fick jag veta att lunchen på skolan består av citat: "Det serveras mjölk,fil, flingor, smörgår, pålägg och ibland en bit frukt eller grönsak"

Du är den enda jag vet som jag kan vända mig till och fråga - Får det verkligen vara så här? Är det meningen att barnen ska äta frukost 2 gånger per dag? Jag är så besviken just nu. Jag trodde att barn ska ha 2 st lagade mål mat om dagen, eller är det jag som har fel?

Såhär är det, egentligen: Varje kommun/stadsdelsnämnd har sina egna regler för hur man bestämt hur det skall funka kring maten. Sedan är det upp till varje förskola inom kommunen/stadsdelen att själv tolka reglerna. På Södermalm (som min förskola tillhör) har man sedan i våras riktlinjer för hur maten skall se ut och hanteras av förskolornas kök. Något klåfingrigt kan tyckas, men reglerna verkar rätt logiska. De bygger - i måltidsplaneringshänsyn - på Livsmedelsverkets rekommendation "mat för barn" och då "mat för barn i förskolan" i synnerhet.

I den kan man läsa att maten skall vara näringsriktig, god, att lunchen skall vara varm och vackert upplagd, igenkännbar och skall ätas i en lugn miljö. Tillsammans med vuxna. Kolla här.

Jag säger inte att livsmedelsverket nödvändigtvis har rätt i sina rekommendationer, vad det gäller t.ex. näringsvärden, men de här riktlinjerna är faktiskt rätt bra. De flesta förskolor jag känner till vill nu arbeta med att "certifiera sina måltider" enligt de här rekommendationerna och ett tips är att kontrollera om "din" förskola arbetar med de här riktlinjerna. I så fall: använd gärna rekommendationen som slagträ i debatten.

Som svar på din fråga: Nej - så här skall det inte gå till. Tyvärr är jag inte direkt överraskad. Kvaliteten på maten i förskolan är tämligen skiftande!

Jag blir bara arg över att det fortfarande finns sådana här snöppeljönsar som drar barnomsorgens kockars namn i smutsen! Det här är inte ok.

Typ så.

Hoppas att det var svar på din fråga. Tack för ditt inlägg. Nu skall jag försöka andas lite igen...

Mjölkkriget

För att göra en lång historia kort är Livsmedelsverket under viss (rättmätig) lupp just nu. Efter att bl.a. (bitvis rättmätigen) ha beskyllts för att skrämma gravida kvinnor att inte våga äta fisk (och därigenom missa viktiga omega3-fettsyror) och för att ha en gammalmodig syn på proteiner kontra kolhydrater i kosten (kolla lite på nätet om Annika Dahlquist så ser du) har man nu siktat in sig på bl.a. den för mig ständigt aktuella Riktlinjen för bra mat i förskolan. Det här är bra. Det är vaket -och bevisligen produktivt - att ifrågasätta de här normerna. Livsmedelsverket har bl.a. ändrat på riktlinjerna och tycker nu t.ex. att det är helt ok att barnen är med i köket (något som jag så av kollegor sent som härom dagen fick emotta kritik för i ett kommunalt kostmöte, som stödde sig på livsmedelsverkets rekommendation).

Det är alltså rätt sunt att granska Livsmedelsverket rätt grundligt i sömmarna innan man köper vad de säger.

Så - för någon dag sedan drog "mjölkupproret" igång. Flera duktiga kockar, lärare, barnläkare och andra har skrivit ett öppet brev till livsmedelsverket och kräver standardmjölk som rekommendation till landets barn.

Jag tänker inte ta ställning i sakfrågan, eller så, men eftersom jag ett par gånger tidigare skrivit om Henrik Ennart och hans "mat och hälsa"-blogg måste jag, känner jag, ge någon slags kommentar till hans artikel idag i SvD.

För - såhär är det - Ennart skriver en artikel med en massa fina ord, med en tvetydig rubrik ("Standardmjölk inget naturligt val") och ger sedan ett antal exempel på att standardmjölk skulle vara mer eller i alla fall i samma höga grad kemiskt påverkad som alla nnan mjölk. Han tycker att "mjölkupprorsmakarna" borde kräva opastöriserad gårdsmjölk (Ja! Halleluja!) och inget annat, men hävdar å andra sidan riskerna med bakterier i mjölken.

Visst. Det finns bakterier i mjölken. Som vid all livsmedelshantering handlar det om enkla åtgärder - god hygien och lagom exponering för just bakterier för att vi skall tåla dem i längden.

Dessutom blir det lite nästan komiskt korkat när Ennart skriver om "lacase" och beskriver dess funktion. Jag har ingen speciell dietistutbildning eller är sådär jätteinsatt i varesig kemi, biologi eller näringslära, men HEY, jag jobbar med laktosintoleranta och då lär man sig att laktas (för jag antar att det är samma enzym som Ennart menar) faktiskt finns i våran egen tarmflora, för att spjälka upp laktos (som alltså är ett mjölksocker) och inte något som finns i mjölken eller som tas bort ur den...

Om nu Ennarts inlägg i debatten är till för - som det står i texten - att "ge perspektiv" på de argument som "mjölkupprorsmakarna" kommer med känns det lite korkat att skriva en text som nästan förlöjligar deras argument, men som verkar dåligt researchad. Det ger liksom "fiendesidan" en hel del ammunition. Att liksom kunna säga: "Jamen, den där snubben har inte ens koll på mjölksocker så honom behöver vi inte lyssna på"...

Det här är lite trist, för Ennart har faktiskt haft en och annan poäng under åren han skrivit om mat och hälsa, och har har ett väldigt stort inflytande över vad som hamnar på agendan i just den debatten. Hade han bara researchat det här lite, eller inte försökt att skriva så "fint" om det hade det kanske varit enklare.Han hade inte framstått som en idiot, och vi hade kunnat få en debatt som handlade om vilket livsmedel som faktiskt är nyttigast för barnen och inte vilken sida av debatten som har de okunnigaste förespråkarna.

--
EDIT - 05/04 11.15: Hittade igår ett annat väldigt uppysande inlägg i debatten på Johannas kost och hälsa. Det tar upp några av de frågor som upkommit i bl.a. kommentarerna till den här bloggposten om hur fettet separeras ur lättmjölk, vad pastörisering är och hur det påverkar våra livsmedel.

EDIT: 03/04 22.15: Har nu sett att även Lisa på Matälskaren har skrivit om det här. Det är faktiskt ännu roligare, eftersom hon ju HAR någon slags dietistutbildning. Läs hennes inlägg också!