Mat jag kan laga bättre än min mamma

Min mamma är bäst i världen på att laga mat. Faktiskt. Det finns nästan ingen mat jag kan laga, som inte hon har "smakfacit" på, och där mina versioner bara blir bleka kopior.

Min mamma gör t. ex. Världens bästa rotmos. Och världens bästa Jannsons frestelse. Och världens i särklass bästa makaronipudding. (det har jag skrivit om förut, men det är värt att nämnas igen och ofta!)

Därför bjuder jag sällan mamma - elker papoa för den delen - på mat. Det är en kombination av både rädsla att misslyckas (även om mina föräldrar är de kanske mest förlåtande människor jag känner), lättja (när man lagar mat åt andra hela tiden är det skönt att ibland bli bortskämd med världens bästa mat, lagad av världens bästa mamma) och en visshet om att "det här lagar mamma bättre än jag - so if it ain't broken, don't try to fix it", typ.

Men så någon gång i höstas var mamma sjuk. Och jag ville hjälpa till på något sätt. Visa omsorg. Laga något gott. Bjuda mina föräldrar. Och i mammas kök fick jag laga min egen mat.

Min. Egen. Mat. Faktiskt ett av mina egna recept. Min "japanska kycklingwok" som några av Er kanske kommer ihåg från ett visst webb-TV-program med Tina Nordström för några år sedan?

Och äntligen hittade jag något som jag faktiskt lagar bättre än min mamma. Mitt eget recept.

--

Den här texten skrevs i november och har legat och skvalpat bland opublicerade inlägg på bloggen, ett tag, men jag kände att det var dags att publicera det nu. Jag har ju faktiskt inte bloggat idag! :-)

Världens bästa laktosfria potatismos

Min son är laktosintolerant. Men vill laga mat. Potatismos. Världens bästa potatismos.

Det lagas av världens bästa matlagare - sonen själv och hans farmor!

Första december...

Och då får man öppna första luckan på sin chokladkalender! (om man nu fått en av sin snälla mamma, som jag).

Dagens lunch - shepheards pie

- det är bra pris på lammfärs hos matia, säger HonSomBestämmer...

Jag förstår den dunkelt uttryckta ordern: "Jesper, kom upp med en bra receptide' på en rätt med lammfärs!" och min hjärna försöker febrilt komma på rätter med lammfärs.

Hmm, lammfärsspett med tomatsås och bulgur? Slår bort tanken nästan genast. Om vi ska servera lammfärsspett måste någon preppa i stoleksordningen 4000 bambupinnar med färs på... Och denna någon kommer med största sannolikhet vara första persion. I singular.

Slår bort tanken om lammfärsbiffar späckade med feta av samma skäl...

Men något recept borde jag ju kunna komma på - dags för WWMD - (What Would Mom Do) tajm!

Tänker på vad min mamma skulle kunna få fram ettusen portioner av, under några timmars tid i ett morgonstimmigt kök...

"shepheard's pie" hör jag en röst som måste vara min egen föreslå.

HonSomBestämmer tittar kort på mig med sitt snällaste leende.

"Perfekt!" säger hon.
"Perfekt!" tänker jag.
"Perfekt!" ser jag för min inre syn mamma säga.

Shepheard's pie... Perfekt...

Till Sum Ergo Creo och receptomaten - receptskiss till kålpudding

Det snackas kålpudding på nätet. Du läste rätt. Kålpudding.

Kål. Pudding.

Nätpolarna Sum Ergo Creo och Receptomaten och jag nät-tjatar ihjäl ämnet mellan oss. Vi snackar kålpudding!

Något som skulle kunna vara mitt favoritämne. Och en sådan där rätt som min mamma gör bättre än jag. Samtidigt har jag lagat bokstavligen tusentals portioner av kålpudding, så jag tänkte dela med mig av mina tips för att få det så bra som möjligt.

Huvudtricket är att - som ingenjören säga - KISS: Keep It Simple, Stupid - göra det enkelt för sig. Använda några få, inte så avancerade ingredienser, och sedan inte överarbeta. Att ge sig när det är bra och bara låta naturen ha sin gång.

Den samlade visdomen här ger emellertid följande: 1) Försök att att använda kålen hyffsat fort. 2) slaka kålen ordentligt. 3) Lyssna på din mamma (eller mormor/farmor) - de har koll på det där med kålpudding!

Och här kommer något slags receptskiss:

1 st. litet huvud (eller ett halvt stort - du hajar - jag har inte riktigt koll på hur stor din form är, eller hur stor din ugn är, men gör en hel del pudding på en gång, så slipper du göra en till. Det tar ju en hel del tid...) vitkkål finstrimlas och lägges i en skål tillsammans med lite vatten och salt för att börja slakas.

Köttfärs lägges i en ugnsfast form, så det täcker. Om man vill kan färsen blandas med t.ex. grädde och kokt grötris för att göra färsen mjukare. Ströbröd blandat med grädde eller vichyvatten i vissa recept. Jag kör ibland med riset. Ibland inte.

Färsen kryddas med salt, svartpeppar och några kryddpepparkorn. Till sist lägger jag på ett par lagerblad ovanpå färsen i formen.

Fram med stekpanna och lite smör. Nu skall kålen slakas. Detta görs i pannan med lite kål i taget. Skvätt på lite ättika och låt koka in i kålen. Till slut ringlas mörk sirap över kålen så att den blir lätt karamelliserad. Ta lite kål i taget i pannan. Det kan ta några omgångar innan all kål är färdig.

Kålen lägges ovanpå köttfärsen i formen. gräddas i ugnen i kanske en timma på typ 180 grader. Tills färsen är genomstekt. Om kålen börjar bli väl mörk kan puddingen gå färdigt under folie.

Servera med syltlök, inlagda rödbetor, slottsgurka eller något annat syrligt. (Rårörda lingon är alltid gott!) och gräddsås. Kokt potatis

Smaklig måltid!

En favoritfisk - min mammas lax

Min mamma - kökets superhjältinna, ni vet? - är ju den som både lärt mig laga mat från början, men också den som kanske starkast och mest uttalat stått bakom mitt beslut att faktiskt laga mat till andra. Icke desto mindre får jag nästan aldrig laga mat till henne när vi träffas. Det är oftast mamma som lagar mat.

Men så gör hon den ju också väldigt mycket bättre och godare än jag!

Nåväl. Senast jag var hemma hos mamma och pappa bjöd mamma på den här godingen - en bit laxfilé gratinerad i västerbottenost, med färskpotatis och sherrysås. Precis hur gott som helst.

Men så är det väl för alla - mammas mat är alltid bäst?

Comfort food: Makaronipudding

Har skrivit om makaronipudding förr, och kommer säkert att göra det igen. För det är en sådan där grej jag verkligen tycker om. Både att laga och att äta.

Att laga, därför att det går att variera i det oändliga, beroende på ingredienser - och man behöver bara ett fåtal. Och att äta kanske mest för att jag förknippar få rätter på min egen reportoar så intimt med min mammas matlagning. Maten jag växte upp med. Och maten som jag lärde mig var "rätt". För det är väl så - för oss alla - att ingen mat är så god som mammas mat? Inget signallera heller omtanke och kärlek så mycket som mat, då någon lagt ned sin själ i det? Och ingen älskar väl oss så villkorslöst som en förälder?

Nåväl. Makaronipudding är nostalgi. Och "comfort food" på alla plan. Jag lagar det för att det är enkelt. Och jag äter det för att jag känner mig sådär fånigt lycklig som bara "mammas mat" kan göra mig. Dessutom mättar det. Länge. Comfort food för både kroppen och själen. Det är comfort food för att det är "tillbaka till rötterna". Och idag, när jag spänt musklerna i kulinariskt nytänk igår, känns det extra "comfortable" att laga något som både smaklökar och kroppen känner igen. Comfort food. Mammas mat. Som en skön, varm filt kring mina sinnen.

--

Makaronipudding (6-8 port)

4 ägg
5 dl mjölk
5-6 dl idealmakaroner
6 st grillkorvar
Någon skiva rökt skinka (eller vad man har för rökt grej hemma. Bacon? Kassler?)
Två lökar (idag en gul och en röd)
Lite purjolök (7 cm?)
Ett par rejäla nävar riven ost
Salt, peppar och muskot

Koka makaronerna "halvfärdigt".
Gör en äggstanning på ägg, mjölk och lite av osten.
Krydda med salt, peppar och muskot
Stek korv och vad du nu har med löken i en panna ett kort tag.
I med makaroner, äggstanning och stekgojset i en ugnsfast form. Vänd runt några gånger så att allt blandas ordentligt.
Toppa med resten av osten.
Grädda puddingen i ugn på typ 200 grader i 30-40 minuter.
Dekorera gärna.

Servera - om du vill - som min mamma (och det blir alltid bäst) med skirat smör.

Världens bästa föräldrar

Jag har världens bästa mamma. Hon lagar världens bästa mat och tar ibland med sig när hon kommer hit på besök. Jag har i och för sig världens bästa pappa också (jag undrar om det är en av de bidragande orsakerna till att jag blivit så bra?! :-) ) som hjälper till att köra. Jämt.

Igår fick jag av mamma och pappa en jättefin matpresent. De hade haft gäster i fredags och mamma hade lagat en riktig festmåltid! Eller vad sägs om det här:


Förrätt: En bit västerbottenpaj med löjrom, creme fraiche och rödlök.


Varmrätt: Janssons Frestelse. Min mamma gör världens bästa. 'Nuf said.


Dessert: Världens enklaste - En essert jag kommer att göra lite då och då när jag behöver något riktigt snabbt. Den kräver inget riktigt recept, faktiskt, utan är alltså vaniljkesella som toppats med amerikanska blåbär och sedan bara smulad digestive-kex på toppen. En len och god avslutning på middagen. Och den tog bokstavligen under en minut att fixa till. Det blir lite som en "uppochnedvänd cheesecake", men med mjukare "topping" eller "bottoming" i just det här fallet. Testa!

Adventstid, kom i mitt ensamma hus...

Nu är det snart advent och med det står julen snart för dörren. Och jul innebär ju förstås också traditionell julmat. Och - ÄNTLIGEN - en tid då det är helt legitimt att ära Janssons Frestelse.

Jag älskar Janssons Frestelse och det är för mig den viktigaste rätten på hela julbordet. Skinka, sylta, risgrynsgröt och tillochmed sill kommer på andraplats. Janssons Frestelse äger!

Jag har skrivit om det många gånger förut. Min mamma gör världens absolut bästa, men mina blir långsamt bättre och bättre. Förra året lärde jag mig det trick som mamma sedan länge kört med (i det hemliga receptet) - nämligen att svetta löken före man gräddar frestelsen. Idag var det dags för säsongens första.

--
Janssons Frestelse
(8 port.)

10 potatisar - medelstora
2 stora gula lökar
1 stor burk ansjovis (av grebbestads)
Lite smör
3 - 4 dl grädde
Ströbröd på toppen
Salt och peppar efter behag

Sätt på ugnen - förvärm till 200 grader.
Smörj formen med lite av smöret.
Antingen finstrimla (julienne) eller riva potatisen.
Skär löken i vackra strimlor
Finhacka ansjovisen.
Svetta löken i lite smör
Varva potatis, lök och ansjovis jämt i hela formen.
Häll ansjovisspadet jämt över lådan.
Häll på grädde så det nästan täcker hela lådan
Toppa den med ströbröd och vipeppar.

In i ugn på 200 grader i sisådär 45 minuter-en timma, tills den blivit gyllenbrun och vacker på toppen och är krämig i konsistensen.

Ta ut - låt svalna något - njut av dofterna som sprider sig i köket och ge dig sedan hän åt det kanske svenskaste vi har i husmanskostväg!

Off Topic: Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag...

Det är sent en torsdagkväll och jag har haft mina barn hos mig. En dag som vi kanske inte gjort så mycket, men som känns bra ändå. Och på något sätt känns det bra att dela med sig av det där vackra i livet som gör att livet ändå är en speciell gåva... Det där vardagliga som blir fint och vackert bara för att det är en vardag med dem man älskar...

Efter frukost kom sonen och slöt upp med dottern och pappan och vi gick ut och lekte ett tag, tills dottern ville plocka en vacker sommarbukett. Denna plockades ihop under högtidliga former och sattes i dotterns lilla tillbringare, som annars fört en tillvaro bland sandlådeleksakerna på sistone. Nu fick den emellertid bli vas och ställdes så småningom på bordet "tills mamma kommer och kan se den".

Dottern ville också ha "grillad korv" till lunch. Det fick bli fuskgrillat, men icke desto mindre korv med grillränder. Ibland är man lycklig att köket är så välutrustat som det faktiskt är! Den duktiga Dottern hjälpte till och vände korvarna i pannan så att de fick ränder hela vägen runt om.

Den "grillade korven" avnjöts sedan under glatt tjoande av både dottern och lillkillen. Vi alla njöt av hur enkelt och gott det faktiskt är med en grillkorv, med lite senap och ketchup på. Det behöver inte vara svårare än så...


Så gick vi ut och lekte igen. Lekandes i parken ringde plötsligt telefonen det var "farmor och farfar" och farmors bror, som är på besök. Dessa slöt upp och vi fikade lite i den av NVP omskrivna sagoparken, vid gamla frälsis-kåren. Barnen var glada, men till slut mycket trötta.







Det är inte mycket att göra annat än att stämma in i Agnetha Fältskogs toner från sjuttiotalet:



--

Fotnot: Det här inlägget är ett schemalagt blogginlägg.

"Din mamma" - och min.

Jobbar man i kök är tonen ibland rå med hjärtlig. Och ibland rå och hjärtlös. Inte sällan slutar det i kök med människor man känner i uttryck som "äh - håll kärften" eller "far åt helvete". Ibland - men mycket mer sällan - kommer något hip-hopande hormonyngel in i bilden och drar en "Din mamma..."

Meningar som "Din mamma..." handlar om att någons mamma är "så tjock att...", eller "så dum att..." eller bara, helt enkelt just "Din mamma..." och sedan låta fantasin själv fylla i.

Jag blir själv rätt irriterad när folk kör den där "Din mamma..."-grejen, så jag brukar fylla i "är fantastisk". För så är det. Min mamma är bäst. Och faktiskt - vore det inte för mamma skulle jag säkert aldrig blivit kock. Ingen har i så stor grad som mamma inspirerat min egen matlagning. Ingen har så ofta som mamma kommit med förslag, nya recepttips, goda idéer, eller varit en axel att gråta mot när det varit körigt på jobbet. Kort sagt - Min mamma är fantastisk.

Din mamma...?

--

Förresten - här kommer någon annans mamma (och pappa)s låt:

"California Dreamin'" - här framförd av en kille som fortfarande bor ihop med sin mamma:

Nyårsmiddag - snabbt, lätt och gott!

Firade som jag skrivit tidigare nyår hos mor och far. Mamma - som är och alltid under mitt yrkesverksamma liv som kock har varit - min största inspiration i köket och jag skulle laga middag tillsammans. Det blev följande lilla enkla meny:
--
Förrätt:
"Chips med dip" - chips av parmaskinka serverade med färska fikon och dip på creme fraiche med timjan, citron och karl-johansvamp


Varmrätt:
Gös i grädde med västerbottenost och pressad potatis

Dessert:
Mintchokladmousse à la Andersson Clan

--

Så hur gör man all den här maten? Jag hade tyvärr ingen kamera med mig och kunde inte dokumentera det hela bättre än såhär, men här kommer i alla fall recepten. Och som ni märker går det undan! Gott, lite lyxigt, men inte alls svårt eller tillkrånglat. Bara bra mat som gör att man får mer tid tillsammans med gästerna och mindre tid i köket. Eftersom vi var tre härom kvällen kommer recepten räknade i tre portioner.

Förrätten då?

1 paket god parmaskinka, gärna utan så mycket fett
Några fina färska fikon
1 burk arla Creme Fraiche Gourmet med timjan, citron och Karl-Johan

Rosta parmaskinkan i mitten av ugnen på en plåt med bakplåtspapper, i sisådär 10 minuter, på 200 grader. Ta fram och låt svalna.
Skär fikonen i vackra fjärdedelar.
Lägg upp creme fraichen snyggt. Dekorera möjligen med t.ex. färsk gräslök, någon timjanskvist eller basilikatopp... Servera med något gott rött vin. Barolo, kanske?


Varmrätten:

500g gösfile, bendragen
2 dl? vispgrädde (så att det täcker fileerna)
En rejäl näve riven västerbottenost
30 skalade stora räkor
6 medelstora potatisar, mjölig sort
½ purjolök, både vitt och grönt
Salt
Vitpeppar
Cayennepeppar

Potatisen kokas i rikligt saltat vatten tills den är mjuk, och pressas sedan och dekoreras med purjolök hackad till mikroskopiska bitar (brunoise), eller "damm" som vi säger på svenska.

Salta och peppra gösen ordentligt och lägg i en ugnsfast form
Slå grädden över och pudra lätt med cayennepeppar
Täck gratängen med västerbottenost och gratinera i mitten av ugnen på 180 grader i kanske 20 minuter, eller tills gratängen fått en vacker färg.
Dekorera med räkorna.

Desserten: (som fått sitt namn efter far, som envisas med att ha klan-tartan från Andersson Clan, han heter ju Andersson, på slipsen vid högtidligare tillfällen)

1½ dl grädde
60 g mörk god choklad (70%) för matlagning
3 st after eight

Måtta upp 1 dl grädde i en bunke och vispa fluffigt, men inte för hårt. Det skall vara fast, men fortfarande mjukt. Inte som till gräddtårta...
Ta sedan chokladen och krossa den och after eight i den halva dl grädde som är kvar. Smält chokladen på svag värme på spisen, under omrörning.
Låt chokladen svalna av, så att grädden inte smälter när du vänder ihop moussen.
Vänd ihop moussen med en slickepott. Blir den lite randig är det bara vackert. Måtta upp moussen i coupeglas och låt stå i kylskåp till servering. Dekorera gärna med en myntakvist, eller citronmeliss, lite hackad choklad eller kanske en apelsinklyfta?

Dagens serveringstips - till chokladmoussen drack vi ett cypriotiskt dessertvin, som jag verkligen kan rekommendera till just choklad i allmänhet och till chokladmousse (med den lena gräddiga konsistensen) i synnerhet: St. John Commandaria Testa det!

Och med det - god fortsättning, allihop, på det nya året! Har någon av Er förresten avgett något slags nyårslöfte?

Shepheard's pie

När jag var liten och fortfarande bodde hemma hände det, inte speciellt sällan att mamma lagade till den här, typiska "pubmaträtten" från storbritanien. Samtidigt - det är bara i kanske tio år man har kunnat hitta pubar som inte längre har kvar den här gamla klassikern. Det känns nästan lite sorgligt,

För att göra mitt för den brittiska matkulturens (sic!) bevarande tänkte jag posta ett recept:

(4 port)

1 msk smör
400g nötfärs
2 morötter, tärnade
100 g små ärter
2 msk vegemite eller en köttbuljongtärning
150 g passerade tomater
1 tsk tomatketchup
500 g potatismos
1 ägg

Börja med att sätta på ugnen på 225 grader.
I med morötterna i en panna med lite smör.
Vänd i köttfärsen i pannan efter ett par minuter.
I med vegemite eller buljong och tomaterna och ketchup.
I med ärterna i såsen.
Täck botten på en ugnsfast form med den.
Rör i ägget i potatismoset och täck köttfärsröran med potatismos.
Mönstra toppen på mosen med en gaffel och ställ in formen i ugnen.
Låt gå tills toppen på moset fått en gyllenbrun nyans.
I

Lax med västerbottenost

Västerbotten är verkligen bästerbotten! Idag har jag åkt fram och tillbaka till och från Linköping, där jag varit för att snabbt fira min farmor, som fyller 87 år i morgon (Jamåhonleva, jamåhonleva!). Körde bilen gjorde far och med på resan följde också mor. Min mor. Kockan. Jag har skrivit det förr och kommer säkert ha skäl att skriva det igen, men min mamma är fantastisk på att laga mat. Hon kan laga nästan vad som helst och göra det riktigt, riktigt bra. Dessutom har hon, för mig, varit en oändlig källa att ösa ur vad det gäller vetande, men också inspiration i mitt eget kök och det är ingen tillfällighet att jag dedikerade min bok - "Mums!" till just henne.

Nåväl. Vad har det med lax och västerbottenost att göra, jo, för Mor hade tagit med sig en påse "godsaker" till farmor, som skulle laga till där. Lax, västerbottenost, medeltorr sherry, creme fraiche, sockerärtor, röd lök, lite dill, olja, vinäger osv.

Eftersom en diskussion i bakvattnet av Mackans blogginlägg ang. upphovsrätt härom dagen har blossat upp tänker jag inte hävda att det här receptet är mitt, utan ära den som äras bör - Mamma - och bara berätta, väldigt skissartat - hur mamma gör världens godaste lax med västerbottenost: Jag kan därför inte hållas ansvarig för hur mönsterskydd eller upphovsrätt verkligen är tillämpbart på det här blogginlägget, men OM någon av Er där ute skulle få för sig att använda det här liilla receptet tänker i alla fall inte JAG stämma Er. (Och jag tror inte att mamma heller skulle bli upprörd). :-)

Hon tar bitar av laxfilet och har på lite salt och peppar och lägger så på ett täcke med riven västerbottenost i en ugnsfast form och in med den i ugnen (kanske 200? i typ 20 minuter? Vad vet jag? Jag gissar, men så skulle JAG ha gjort...)

Under tiden som laxen går i ugnen tar hon en dl sherry (medeltorr) till en grönsaksbuljongtärning till 2 dl creme fraiche och kokar ihop till god sås. Möjligen saltas och peppras såsen lite? Precis innan servering klipper hon i alla fall i lite fin dill i såsen.

Till detta serveras pressad potatis.

Och idag: En liten "ljum sallad" på snabbt blanchade sockerärtor (1 minut i sjudande vatten?) och rödlök, som sedan täcktes med en liten vinegrätt (olivolja, vit balsamvinäger, salt och peppar?) och så en liten citronskiva som garnityr till.

Och den här maten kvalar LUGNT in på "en av mina favoriter just nu".

Jag inser att min familj inte är precis som alla andras...

Det är under påsken som jag inser att min familj inte är precis som alla andras. Min bror har på sin blogg bl.a. skrivit vad han tänkt bjuda några påskgäster på. Det blev eb ganska "seriös" middag. Fyra rätter och med rätter som räksoppa från grunden (och då menar jag GRUNDEN, som i hemgjord fond) på menyn. Detta nämner han som i en bisats till en "snabbpostning" på bloggen och ursäktar det klyshiga i att laga lamm till påsk.

Mina föräldrar, som tillbringat påsken utomlands kom hem igår, och idag var vi där och hälsade på. Mamma hade - som vanligt - tänkt ut en utsökt måltid och såhär efter påskens småätande och frosseri i ägg hade mamma "slängt ihop något" som visade sig vara rostasfilé med rödvinssås och kokt potatis, med några goda tillbehör som kokt blomkålshuvud och vitlöksoljeslungade morötter.

De hade också handlat "något litet" utomlands och jag fick ett typ kilo torkade örter från provence. Som prick över i hade de sparat gårdagens artikel från DN söndag om Charlie Trotter "ifall du är intresserad av att läsa"...

Ni anar kanske ett mönster här, men för att verkligen gnugga in budskapet liksom rosmarin på en lammstek kan ni ju kanske gissa vad jag och far när vi fick några minuter i soffan ensamma pratade om? Jo - hur MATEN hade varit på resan. Vad de ätit (fullständiga menyer, priser, vinlista - förstås), när och vad de andra i sällskapet ätit (och vad DE tyckt om maten).

Grejen är att det här inte på något sätt känns underligt eller ens lite nördigt i min familj. Mat är helt enkelt något som är ett ständigt närvarande element. Något vi alltid pratar om, diskuterar och bollar förslag med varandra om. Det är något vi läser och förkovrar oss inom, men också något vi hela tiden debatterar (och ibland tämligen högljutt - kan man verkligen ha DET DÄR tillbehöret till DEN DÄR maten?)

Jag inser att min egen familj inte är som alla andras. Att det kanske inte är helt konstigt att jag till sist blev kock i stället för något annat. Att vi har något som inte alla andra familjer har, och fastän det är ett nästan nördigt eller tillbesatthet gränsande intresse är jag väldigt tacksam för det.

Veckans reflektioner

Ibland händer det en massa i ens liv som man tänker att "det där måste jg blogga om", men så sitter man och filar på formuleringar och sedan händer något annat och så blir det liksom aldrig av att man skriver om det. Den här veckan har varit full av sådana där små grejer och nu har jag lite tid till övers, så jag tänkte dela med mig av dem i den här - rätt långa - posten:

De här grejerna kan egentligen kallas "allt gott som hänt den här veckan":

Måndag: Jag kunde jobba igen. Efter att ha varit sjuk en vecka och konstant tänkt på huruvida barnen faktiskt får vettig mat eller inte, kändes det skönt att komma tillbaka till jobbet. Förtroende är bra. Kontroll är bättre. Dessutom GILLAR jag mitt jobb. Jag har världens bästa jobb. Att vara kock är utan tvekan det roligaste man kan göra. Att vara kock på förskola är dessutom det viktigaste, så. Well. Det är skönt att vara tillbaka. Jag tycker väldigt bra om min arbetsplats och mina kollegor och jag har saknat att vara där i en vecka.

Tisdag: Dels lyckades jag ovanligt bra med soppan, vilket var jättebra. Dels fick jag till ett avtal med en ny grönsakshandlare, som jag tror blir bättre än den vi haft tidigare,

Onsdag: Vi har en fikapaus på jobbet då vi diskuterar den konferens vi skall ha den kommande veckan och festligheterna kring den, då vår chef gör klart att man kommer att få köpa sin dricka själv. Vissa blir sura och tycker det är snålt då hon berättar att "det har inte med pengarna att göra. Jag vill inte att någon skall känna sig tvungen att dricka alkohol. Det är bättre att de som vill ha köper vad de vill ha och andra köper det de vill ha". Klarsynt. Behöver jag säga att jag är rätt nöjd med min chef? Sedan var Sushi-Lars och hälsade på. Det var mysigt, för jag har inte träffat honom på jättelänge. Han fick givetvis ett ex. av min bok att ta med sig hem, och den verkar ha kommit till användning, för igår - lördag - ringer han och undrar om ett par detaljer i ett recept på fisksoppa. Kul.

Torsdag: I torsdags beställde jag arbetskläder, från ett företag i Alingsås som heter Almedahls och böerjar sedan räkna timmarna tills kläderna kommer. Att köpa nya arbetskläder känns alltid lyxigt och den här gången är inget undantag! Dessutom lyckas jag med fiskgrytan och känner mig speciellt extra glad när jag lyckats få barnen att äta fisk ordentligt, till lunch!

Fredag:På fredag morgon kommer, med posten, ett paket till köket. Det visar sig vara mina nya arbetskläder från Almedahls. Nice! Snygga, sköna och de känns helt rätt i storleken. Kul. Folket på jobbet gillar mina kåldolmar och tycker att det är mysigt med "gammaldags" mat. Kul, eftersom det är det jag på något sätt är bäst på. Jag är inte så duktig på nymodigheter med bulgur, couscous, matvete, asiatiska influenser eller trollerikonster med koriander, så det känns speciellt roligt när andra också gillar samma grejer som en själv.

På eftermiddagen gick jag över till mamma och pappa (som bor något hundratal meter från där jag jobbar) och fikade lite. Mamma hade då varit på soppteater någon dag tidigare och fyndat en CD-skiva: "Halvfem-huset" från sisådär 1980 eller något, som jag minns från min barndom och det var jättemysigt att lyssna på den och sjunga med i de gamla låtarna man fortfarande - efter sisådär 25 år sedan sist - kände igen. Kul. Mamma skickade också med god mat (gör ALLA mammor det JÄMT?) och kvällen avslutades på ett mysigt sätt med att Fru Värn och jag åt en god sallad av råvarorna mamma skickat med.

När jag kom hem hade Omar varit och lämnat sitt förslag på bokmanus hemma hos oss. Kul.

Linda Skugges blogg på Amelia hade länkat till Krubb, så jag hade fått sisådär två hundra träffar fler än vanligt. Det är inte heller tråkigt.

Igår var dottern utlånad till "mormor", som hämtat henne på fredagkvällen, så Fru Värn och jag fick sova ut ordentligt. Det innebar emellertid inte att jag inte kunde upprätthålla familjetraditionen och somna framför hockeyn på TV:n, med ett barn på magen. Mysigt.

Så - det har varit en bra, för att inte säga fantastisk, vecka. Jag hoppas på att kommande vecka skall bli lika bra, och med sådana kollegor, vänner och familj runt omkring sig känns det inte alls omöjligt.

Resultat av vidare efterforskningar

Skrev ju för lite sedan om min mammas fråga om creme brulee och creme caramel och har givetvis postat frågan i diverse - för kockar - relevanta forum (och en del andra) och hittills verkar konklusionen vara följande:

---

Crème Caramel är det som i gamla receptböcker ibland omskrivs som "brylépudding" eller "karamellpudding" och är ugnsbakad pudding på ägg, socker, grädde och ibland mjölk. (och vaniljstång, och ibland ytterligare ingredienser). Denna bakas i vattenbad i ugn, i formar smorda med smör och socker, som vid tillagningen då smälter och bildar en karamellsås. Puddingen stjälpes upp på serveringsasietten och får då en tjusig "spsspegel" med sig, av smör och smält socker.

Creme Brulee (jag orkar inte kolla alla accenter här, men ni hajar vilken det är) bakas och serveras emellertid i samma form. Ofta cocotteform. Dessa tillagas (i princip) på samma sätt som caramelkusinen, men alla recept jag sett på creme brulee saknar äggvita, vilket i något fall förekommer i caramelpuddingarna. Nåväl. Vid serverandet pudras topparna på puddingen med socker (jag brukar använda råsocker för det ser ballare ut) och brännes av med blåslampa. Brulee betyder "brynt" på franska.

Tydligen lär just "creme brulee" vara en nyare dessert än "creme caramel" och/eller ha rötter i den spanska efterrätten "crema catalana", men det är - som det heter - en helt annan historia.

Hjälp - kulinariskt mysterium: Caramel kontra Brulée

Vi pratar om Crème brûlée och Crème caramel och den möjliga skillnaden mellan dessa snarlika efterrätter. Det hela har sin upprinnelse i en fråga som min kulinariskt allvetande mamma ställt mig strax före nyår. Jag - i min tur - har ställt den bland kockar och andra matkunniga under de senaste dagarna (och givetvis sökt svar på Internet, i kokböcker etc.) och frågan gäller alltså:

Vad är skillnaden?

Ok, ok, ok. Nu svarar du "Jamen - VET du inte det? Det är ju..." och för att bespara oss alla ungefär samma svar några gånger skall jag redovisa vad jag själv kommit fram till:

I olika recept har man olika ingredienser i bägge efterrätterna. Cr±eme Brülee görs normalt sett på äggula, vispgrädde, vaniljstång och socker och vattenbadas i cocotter tills de är stela. dessa serveras med täcke av bränt socker. Caramelkusinen tillagas med samma ingredienser (och ibland används hela ägg, i stället för bara äggula, men i andra recept används bara äggula, ofta något mer socker och serveras ibland utan form och oftast med täcke av karamellsås på smör och socker i stället för bränt socker.

Och ibland inte.

I en del recept för creme caramel verkar det vara PRECIS samma recept som mitt gamla brulerecept. . Det föranleder mig att tro att det hela handlar mer om HUR det serveras. d.v.s. med bränt socker eller med tillbehöret karamellsås. I, eller utanför kokottform?

Vad är grejen?

Hjälp mig nu att reda ut det här, en gång för alla.

Janssons Frestelse

Igår blev, till sist, "stora mat-i-form-dagen" och när vi varit över till en granne med en form lasagne (Grannen, hans son och bror var där, och så vi tre - det blev ett trevligt middagssälsskap) och jag kom hem hade jag ju en form över. Jag hade en burk ansjoviskryddade sillfileer i kylen, och lite potatis, så en snabbis förbi den lokala ikonsumbutiken, för mer potatis, lite god lök och grädde och så... Voila! Det BLEV Janssons Frestelse. I alla fall.

Ringde mina föräldrar, eftersom jag vet att pappa också gillar Jansson, för att liksom retas lite och göra honom avundsjuk.

"Vet du vad JAG har i ugnen", började jag vårt samtal=
"Rebvensspjäll?"
"Neh... Bättre... Janssons..." (Jag sög lite extra länge på "Janssons")
"Jahaja. Ja, det har vi precis ätit här hemma. [Pappa gör en kort paus] Mammas."

Jag inser snabbt att det inte är pappa som är mest avundsjuk i den här dialogen...

Julbord

Snackade med en kock-kollega på telefon tidigare idag om fasorna av att jobba julbord. Faktum är att jag inte vet någon i hela branchen, som jag pratat med som har något snällt att säga om julbord, alls. Låt mig ge en snabb "bakom kulisserna" så att ni skall haja:

Julbord börjar runt den 20 november
Julbord är buffé med rätt tillkrånglad mat, kalla och varma rätter som måste lagas i små omgångar för att hållas fräscht.
Julbord har fantastiskt mycket svinn - de flesta som ÄTER julbord går nämligen och tar smakbitar från i princip ALLA rätter, smakar en tugga på varje och slänger sedan hälften av vad man plockat åt sig på tallriken.
Julbord är långdragna historier. Man börjar tidigt på morgonen eller på förmiddagen med att preppa, sedan sitter gästerna och äter i timmatal och till sist har man nhundratals, om inte tusentals tallrikar och uppsättningar bestick attdiska.
Julbord tar aldrig slut. De håller på i typ en månad. Varje dag. Sju dagar i veckan. Det brukar vara en och annan pizzweria med hemkörning som får samtal i stil med "hemkörning? Bra, kan du komma till lastkajen av restaurang..."

Nåväl. De flesta jag känner gillar ändå att ÄTA julbord. Eller i alla fall något som finns på julbordet.Jag själv gillar framförallt sill. All sorts sill egentligen, men västkustinläggning (med morötter och rödlök och kryddpeppar) tycker jag är speciellt gott. Och så brännvinssillen farsan lyckades knepa ihop förra julen. Den var inte illa.

Men så finns det en rätt som jag har ett väldigt passionerat kärleksförhållande till. En rätt som om den är rätt tillagad kan få mig att röras till tårar, men som också kan få mig att bli riktigt, riktigt otrevlig vid julbord, nämligen Janssons Frestelse. Denna lilla gräddiga skapelse av potatis och ansjovis är min egen sinnebild för lycka, kärlek och godhet. Det finns helt enkelt inget bättre. Jag brukar äta den typ två gåner per år, på just julbord och jag brukar, om jag får chansen, se till att den ena av dessa är mammas.

Mamma har facit. Mamma gör rätt. Mammas Jansson är helt enkelt riktmärket, tumregeln, metern på kyrkdörren, efter vilken jag bedömmer alla andra Janssons Frestelse. Och de andra har en del att leva upp till.För vad är väl som mammas mat?

Vad har du själv för julborsfavoriter? Vad bara MÅSTE vara med? Och vem lagar den bästa julmaten?