Fettisdagen

Fettisdagen. Upptakten till fastan. Och för de flesta av oss - "semmeldagen". Det äts och testas och jämförs semlor i tidningar, i mina favoritbloggar och på TV.

På förskolan är semmeltempot lägre, men det har ändå bakats semlor med barnen idag. Eller semlor och semlor? Finns det regler för vad en semla SKA innehålla? För när man jobbar med barn i förskolemiljö får man inte använda mandelmassa. Alls. Nöt och mandelallergiker kan få en allergisk chock bara de vistas i samma rum som det kan finnas spår av mandel. Som i en semla.

Svaret blev att i stället fylla semlorna med bär (hallon).

Och då infinner sig nästa allergi-jobba-med-barn-i-kök-fråga: "Hur gör vi med dem som inte tål mjölkprotein?". Intressant frågeställning. Utan något riktigt bra svar. För visst finns det numer soja-substitut som går att vispa, men nu är vår semla alltså en vetebulle med kardemumma i, utan mandelmassa och dessutom utan grädde. Är det en semla då?

Och nu kommer nästa "ta - i - så - att - du - baxnar - allergi - jobbamedbarnikök - fråga": Nämligen: Vi har äggallergiker bland barnen. Man kan varken ha ägg i själva vetedegen eller pensla för vacker färg...

Resultatet blev - enligt uppgift - "gott". Om än kanske inte en så traditionell semla?

Bra jobbat, i alla fall, alla kollegor som tog sig tid till att baka med barnen. Det lär ha varit mycket uppskattat! Good work!

...och själv åt jag inte en enda semla det här året.

Torsk på lax.

Min fantastiska kollega D - en kille jag tycker mycket om och som egentligen bara har det enda karaktärsfelet att han gillar HV71 - kommer in i köket en dag och dricker en kopp kaffe. Vi brukar, när vi kommer till jobbet, ofta brygga kaffe åt varandra, jag och D. När han kommer först står bryggaren redan och puttrar när jag kommer, och när jag kommer först brukar jag ofta kunna hälsa honom med "Vilken tur att du är här! Kaffet är klart!"

Nåväl. D. och hans sambo E. hade härom dagen ätit något med lax och vi pratade om det. D. hävdar att de oftast inte äter så mycket annan fisk än just lax hemma och tillägger sedan - "Men lax är ju så himla gott! Jag är helt torsk på lax!" innan vi bägge brast ut i ett gapskratt.

Här kunde historien kunnat sluta - en liten rolig poäng i mitt språkintresse. "Torsk på lax", liksom. Men så började min (inte helt vanliga) hjärna att dra det här en vecka till. Och i morgon kommer vi alltså att servera "D.s torsk på lax" på jobbet - en fiskgryta med både torsk och lax i. Och en konstant påminnelse om D.s underbara uttryck.

Nu hoppas jag bara att alla gillar det, så att jag får skriva det på matsedeln snart igen. Det är ju lite mysigt att retas, oss kollegor emellan, också!

Väldigt roligt mail.

Jag och min kallskänka hade för någon vecka sedan köksmöte. Det var roligt och spännande. Vi hade bägge rätt många idéer om hur vi skulle kunna utveckla jobbet i vårt lilla trevliga kök. Bl.a. tänkte vi (mest hon) att vi skulle börja laga mer vegetariskt. Sagt och gjort. I onsdags hade vi en vegetarisk gryta på menyn och nästa onsdag blir det något slags vegetarisk pyttipanna. Så kollade vi lite på kurser som vi vill gå på (och kom båda fram till att "klimatsmart mat" känns som ett ämne vi vill fördjupa oss inom) och slutligen att vi ville ha en kockelev.

Jag tog kontakt med Culinar igen - "min" gamla skola - och anmälde att vi återigen, trots allt, var villiga att ta emot en kockelev (senast jag var i kontakt med dem var för ungefär ett år sedan och då skulle vi få en ny kockelev, men som sedan inte dök upp, alls, på sin praktik, så jag blev rätt besviken.) Och knappt hade jag skickat iväg mailet förrän det kom - nästan som ett svar på vårt mail, faktiskt, ett mail från en kockelev. På Culinar.

--

Hej Jesper!
Jag kikar in på din blogg då och då och fann där din mailadress, vilket i sin tur födde idén om att rådfråga dig i min jakt på praktikplats inför våren. Om du känner att du har lust och tid att läsa och svara blir jag GLAD!

Jag läser en grundläggande kock- eller källskänke-utbildning på restaurangskolan Culinar Utbildning i Liljeholmen. I vår har vi en ca två månader lång praktik och jag skulle då vilja uppleva och lära mig arbetet i ett förskolekök!
Jag gillar verkligen matlagning men är egentligen inte speciellt intresserad av restaurangbranchen. Jag tänker söka mig mot något nutritions-orienterat så småningom, men tycker det känns bra att även ha en praktisk utbildning, som den jag skaffar mig nu.
Jag tror att jag verkligen skulle tycka om att arbeta i ett litet kök, under andra premisser än restaurangkökets... Just därför vill jag göra min stor-APU på en förskola.

Så, skulle du vilja ta emot en snäll praktikant i ditt kök? Eller har du något tips att ge mig om andra förskolor som kanske brukar ta emot kockaspiranter, och som jag kan vända mig till?


Vänligen,

--

Givetvis var det här precis vad vi söker. Någon som är utbildad och som gör sin "sista" praktik. Någon som kan laga mat och har en vettig grundreportoar men som nu vill lära sig hur man jobbar i just förskolekök. Någon som vill jobba med barn och någon som är intresserad av näringsvärde och smak.

Det är så inspirerande att ha kockelever! Man lär sig mycket själv och tvingas ofta tänka till på varför man gör på ett visst sätt, innan man gör det. Det är kort sagt väldigt utvecklande - och framförallt roligt. Så nu i morgon ser jag verkligen fram emot att gå till jobbet och ta tag i det här. Jag vill verkligen ha en kockelev. Och jag vill verkligen ha den just till mitt kök på Ekbacken. Det känns så väldigt peppande!

Piratmat?

På jobbet snackar vi om att göra något slags "pedagogiskt tema" i höst igen. Förra läsåret hade vi Pippi Långstrump som tema och det var fantastiskt roligt. Den här gången pratar några avdelningar på en av förskolorna om att göra något kring sjörövare och pirater och har pratat med oss i köket om vi kan hjälpa till och göra något kul kring det.

Förutom att vi nästan alltid ser ut - och låter - som pirater funderade vi kring lite olika sorters "piratmat" och har kommit fram till några olika rätter - kanske dags för en "piratvecka" på matsedeln?

- Salt sill och skeppsskorpor (det äter de i gamla seriemagasin om pirater jag har hemma)
- "Pannkaka, grisfötter och brullepudding" - vill kapten Efraim Långstrump ha när han är kidnappad av pirater
- Plankstek - eller något på planka? Att gå på planka är ju en fin pirattradition

Men så blev jag inspirerad av "Pirates of the Caribbean" och tänker "Karibisk mat"? och gjorde den här lilla grytan, med "karibiska" smaker. Den fick provätas av mina egna små sjörövare och de gillade den!

Nåväl:

(4 port)

1 paket bacon (130g?)
1 burk krossade tomater
1 gul paprika, tärnad
1 banan, tärnad
1 grönst äpple - syrligt, tärnad
2 tsk curry
1 gul lök, tärnad
1 vitlöksklyfta, tärnad
1 kycklingfile - tärnad smått, smått
1½ dl grädde (fast jag använde Oatley - I Mat, i stället)
Lite olja att steka i

Så steker jag på kycklingfilé i ungefär hälften av curryn. Lägger i en panna och skär ned bacon.
När baconet börjar bli färdigt skickar jag i de andra ingredienserna och låter koka ihop tills det är mjukt och fint.
Servera med ris.



Vad skulle NI bjuda på som piratmat?

Från en av mina stamgäster...

Att arbeta på förskola är att ha - i mitt fall - 200 stamgäster. 200 personer som varje dag äter min mat. Det är ett fantastiskt jobb, där man får en väldigt nära kontakt med gästen och jag älskar det!

Nu är det sommarlovstider och barnen försvinner en efter en på semester. Några slutar på förskolan för att börja i förskoleklass. Andra kommer tillbaka i höst.

Här är en av de fina presenter lilla jag fick av en av stamgästerna: "En racerbil. Med TV-antenner på, så man kan titta på TV i bilen - och så går den på gräset. Det är en miljöbil".

Fantastiskt.

Och kolla in - han har skrivit själv! Både sitt eget namn och mitt. "Jespär".

Tack - alla underbara barn, för den här terminen. Och tack för alla fina presenter! Och tack för alla fina, goda, roliga och trevliga stunder tillsammans - på luncher, matråd, mellanmål, fester mm. Och välkomna - när som helst - i mitt kök!

Utflyttningsfest

Maj på förskola är ungefär som julbordssäsongen på en restaurang. Det är något i princip varje dag och det är långa - och bråda - dagar. Samtidigt är det väldigt roligt. Igår var det "utflyttningsfest" för de barn som fyllt sex år och som skall börja i förskoleklass på skolan i höst.

De hade själva fått välja maten - kycklingklubbor och potatisklyftor, med aîoli och kokta majskolvar.

Det är jätteroligt att kunna vara med och hjälpa till med sådana här saker - de är omväxlande och de gör jobbet variernade. Och det är ju alltid roligt med fester! På Ekbacken har man faktiskt en och annan egen festtradition: Man har julbord, påskbord, midsommarlunch. Så är det ju nobelfest, uppflyttningsfest när de yngre barnen flyttar upp på "storbarns-avdelning", vårfesten och så alltså utflyttningsfesten.

Att vara kock på förskola

Att vara kock på förskola är fantastiskt. Jag har skrivit det många gånger förr, men det finns så otroligt många fördelar med att arbeta på förskola. Jag skulle vilja at ALLA mina kock-kollegor någon gång fick privilegiet att få jobba på förskola ett tag. Och då gärna en förskola som min.

Bland fördelarna finns - förutom arbetstiderna (som ju är oslagbara), friheten och tempot i arbetet - kontakten man får med gästerna. Gästerna är ju framförallt barnen som går på förskolan och det är egentligen dem jag arbetar för, men jag har också en liten grupp stamgäster som jag inte så ofta skriver om - mina kollegor. Personalen på förskolan.

Att vara kock på förskola, vår arbetsplats - där vi ju tillbringar merparten av dygnets vakna timmar handlar ibland om att kunna ta hand om kollegorna för att de skall kunna ta hand om barnen. Att hjälpa någon som inte hunnit med frukost på morgonen att göra en smörgås, att ge någon som ser trött ut ett par snälla ord och kanske en frukt eller en kopp kaffe, att se till att det finns tevatten och kaffe för de som har raster, att kanske be någon provsmaka något som man tycker är gott, bara för att visa lite omsorg.

Att vara kock på förskola handlar också om att vara "chefen i köket" och köket är - precis som i alla andra sammanhang där det finns ett kök - "hemmets hjärta". Det betyder att man ibland är allas om inte psykolog eller biktfader så i alla fall kompis, kollega och - när det behövs - axel att gråta ut mot. Lite som en bartender, kanske? :-) Det är ju så att man oftast är den person som alla under en arbetsdag hinner träffa någon gång.

Och att köket alltid känns som om det är öppet. Oavsett om det är för att värma sig en kulen, mulen, gråkall dag. Om att det är för att få en smörgås, ett smakprov, en kopp kaffe eller bara en kort pratstund.

Att jobba i "hemmets hjärta" blir således ett arbete som ibland, när det görs rätt, kräver en hel del eget hjärta - engagemang både i matlagningen och i att vara en del av laget på en förskola.

Och det är världens bästa jobb!

Några rätter från "fruhippan"

På jobbet har kollegan A gift sig. Eller - alltså - hon gifte sig ju inte på jobbet (hon gifte sig faktiskt i en annan stad/by för ett par helger sedan) men "A på jobbet..." Ni hajar.

Nåväl. Det blev - med kollegorna - ingen "möhippa", så nu är det dags med "fruhippa" i stället. När det här bloginlägget publiceras pågår förmodligen fruhippan för fullt. Själv är jag inte med (jag har dottern hemma hos mig), men jag har ändå fått förmånen att vara med och sätta ihop och laga en "festlig meny". Här kommer några bilder på några av rätterna från "Fruhippan".

2 X Ost: En liten korg av rostad parmesan fylld med ostcreme smaksatt med färska örter och vitlök. Här upplagd på tallrik och dekorerad med en örtolja på olivolja på basilika, persilja, vitlök och salt.

Gratinerade greenshellmusslor: Gratinerade med örtoljan, lök och parmesan

Gubbröra på kavring: Klassisk gubbröra på skånsk kavring. Det blir nästan inte bättre!

Laxrosor: Alspånsrökt lax med ostcreme smaksatt med salt och pepparrot, på polarbröd.

Chokladmousse: All good things come to an end, som bekant. Och middagen kommer att avslutas med en god dessert - en chokladmousse smaksatt med mörkt, reducerat kaffe och rom. Vuxna smaker som passar utmärkt när man jobbar med barn hela dagarna! :-)

Och utan den här killen - O. - hade det inte gått att få ihop allt i tid. Eller i alla fall inte lika lätt. Eller i alla fall inte lika kul. Eller i alla fall inte utan att låta bli att skrika fula ord. Så ofta. I alla fall inte utan kaffe. :-)

Idolbild?

För lite sedan hade "den andra förskolan" - Solbacken - förskolan på andra sidan gatan som jag också lagar mat åt en fotograf hos sig för att ta bilder på barnen. O. såg givetvis till att bli fotograferad - tillsammans med sin gamla elaka köksmästare som ser ut att ha en död grävling på huvudet...

Nästa gång kanske vi skall försöka ta en "mer realistisk bild" på oss - men det kanske är bökigt att ta en bild på någon som stryper någon annan? :-)

God jul. Eller i alla fall gott julbord.

KockAnna och jag hade julbord härom dagen. Lugnt och fint (vad skönt det är att jobba med proffs!) och några små, men populära rätter. KockAnna hade både ögon och hjärna med sig och fick med sig en kamera. Här kommer några av bilderna:

Dekorerade ägghalvor. Majonnäs, rom och dillkvist. "Ägghalvor med något fint" som det brukar heta på Ekbacken (mer om det sedan). Givetvis är det KockAnna som gjort så tjusiga små dillfjun på äggen och fixat till allt så fint. Hon är toppen.



Till exempel är hon en av de få människor som faktiskt tagit bilder på mig när jag faktiskt arbetar (något som jag tänker använda i nästa lönesamtal med mina chefer - "Se - jag jobbar VISST!" :-) ). Här är det fikon som snabbt gratinerats med ostcreme, som läggs upp.



Givetvis handlar julbord för och till barn om korv och köttbullar, mer än om t.ex. sill och gravad lax...



Även om jag givetvis hade gjort lite sillar (på bilden husets inlagda sill - 1,2,3-lag med kryddpeppar, rödlök och färsk dill samt vår senapssill och vitlökssill.) och



gravat lax. Salt, vitpeppar, råsocker (jo, jag tycker det blir bättre!) och massor av dill!



Men ett julbord är inget julbord utan julskinkor?! Här ett par tjusiga exemplar (som KockAnna har omnämnt som "köksmästarns fina skinkor" i ett annat sammanhang), som precis blivit färdiggriljerade och dekorerade för servering...



Julostar.



Världens bästa KockAnna. Dagens fotograf (tack för alla fina bilder!), sous-chef och rent generellt den människan som lyckades få mig att inte se ut som en ostrukturerad idiot i köket! :-)

Men - tänker du nu - "han skulle skriva om ägg med något vackert på". Jo, såhär, va: För länge sedan, i en fjärran galax, som det brukar heta skulle det, till julbord, påskbord eller något slags högtid göras "ägg med något vackert på" av en kock-kollega. Denne hade inte sett, eller ätit ägghalvor med majonnäs och så på, utan improviserade i sann kock-anda, och kom upp med ett eget garnityr till äggen. Voila - en ny rätt, som i några människors kollektiva medvetande för alltid kommer att vara känt som "Ekbacksägg" var uppfunna! Givetvis har det här blivit ett internskämt som vi så fort vi har möjlighet gör vårt bästa för att tjata ihjäl. Och givetvis gjordes två (ett för föreståndaren, och ett för vår assisterande föreståndare) portioner av just "Ekbacksägg":

Kock-Annas bilder...

Några bilder till från "bakom kulisserna" på Nobelfesten på förskolan igår. Den här gången är det Kock-Annas bilder:



Jodå, faktiskt! Jag jobbade också igår! Och här är ett av bildbevisen! Anna lyckades få med på bild när jag pyntar tallrikar!



Upplagt och klart. Och torkad asiett. Och alldeles, alldeles underbar!

Men så krävs det ju också lite planering för att få allt att få allt att gå ihop... Det var många moment attt hinna med och det enda sättet att hålla ordning på vem som gör vad (och med tid nog att få allt gjort) var att skriva en riktig gammaldags mise-en-place-lista och sedan bocka av när varje moment blivit klart...



Tack anna för andra, lite mer avslöjande bilder, Anna. Tack, tack.

"FN-dags"-buffé.

En liten buffé...

Jo - jag skrev ju igår om en del av fördelarna med att jobba på förskola och tänker idag tillägga: "det går att göra så många roliga jippon kring mat". Rätt vad det är kommer det något slags högtidsdag som skall firas, något tema som påbörjas i den pedagogiska verksamheten eller bara att det är kul med fest och man får hitta på lite roliga grejer i köket. Just det här ÄLSKAR jag: att bolla idéer och på ett avspänt sätt försöka få in mat i "den dagliga verksamheten" som ett samtalsämne, något att samlas kring och - och det känns jätteviktigt - något att njuta av.

Idag har vi (fastän jag VET att det är i morgon) firat "FN-dagen" och genom det försökt att fira kulturell mångfald. Även jag får vara med. Jag har försökt lära ett par av kollegorna en sång på Swahili, jag har pratat franska och inte minst lagat lite olika "utländsk" mat. Det hela fick bli mitt bidrag till kvällens knytkalas-buffé, som alla barn, föräldrar och personal på förskolan bidrar till och deltar i. Kul att kunna dra sitt strå till stacken! Min idé ar att försöka få med mat från flera olika stora matkulturer, och gärna från olika världsdelar. Det är roligt för man kan tänka något "nytt" så fort man har lagat något annat. Tyvärr hinner man inte alltid göra hur mycket mat som helst - man måste ju hinna med att diska och sådär också - så... Såhär blev det:

(Och recepten är rätt skissartade)



Majschips, färskost och färskrörd salsa

Färskost:
Låt creme fraiche rinna igenom kaffefilter en förmiddag om du skall ha osten på kvällen. Lägg i ostduk eller kökshandduk och krama ur. Låt stå med en nypa salt för att dra ur mer fukt. Krydda med itlök och fint, fint, fint hackad bladpersilja.

Salsa:
Idag med krossade tomater, färska tomater, paprika, vitlök, färsk chili, spiskummin, paprikapulver, massor av rå finhackad lök, vitvinsvinäger. Låt stå i minst två timmar innan den serveras.

Majschipsen är vanliga, köpta på typ ICA.



Pastagratäng med paprika och kyckling

Grillad kyckling, kryddad med vitlök och paprikapulver, paprikasåsen från lunchen, litematlagningsgrädde och vitlök varvas med kokt pasta och gratineras slutligen med ost i het ugn (220 grader) i sisådär 10 minuter.



Teriyakispett

Oj. Min Teriyakisås har jag nog publicerat här så många gånger nu att ni borde ha lärt Er den, men det är i alla fall soja, socker, ingefära, vitlök, thai-chilisås och kycklingbuljong i lagoma mängder, som får koka ihop ett tag. Kycklingen var idag kryddad med lite salt, peppar, paprikapulver, vitlök och ingefära.



Tomat och mozzarellasallad

Tomat, mozarella, lök, basilika, svartpeppar, olivolja.

Att jobba på förskola har sina fördelar!

Japp. Att jobba på förskola är något jag unnar alla mina kockvänner. Det är världens bästa jobb! Ibland får jag frågan om varför jag valde att gå från krogen till ett mindre glamoröst, mindre välbetalt och mindre tekniskt avancerat kockjobb och för att ge några RIKTIGT tunga skäl:

1) Man får en direktkontakt med gästerna. Jag har ett hundratal stammisar. Som - i princip alla - tackar för maten, berättar vad de tycker och själva kommer med tips på hur jag kan utveckla mitt jobb. Varje dag.

2) Jag kan gå hela arbetsdagar utan att varesig blivit svuren åt eller svurit själv! Det är helt enkelt en "skönare stil" mellan personal på förskola än på krogen.

3) Jag får laga vad jag vill, inte bara det som säljer. Det - i sin tur - gör att jag kan utveckla mig i mitt matlagande - jag kan experimentera, testa och göra om, tills jag får till något som verkligen fungerar, utan att vara jätterädd för vad det kostar, så länge jag håller mig inom budgetramarna. Det är både uvecklande, roligt och nyttigt!

4) -och efter att ha läst det här kan jag säga: Jag slipper servitörer! ;-D

Barn och mat är inte alltid helt lätt...

Läser om mat för barn den här artikeln i Aftonbladet och inser att jag inte riktigt förstår vad artikelförfattaren vill göra en så stor grej av... Att låta de som äter maten vi lagar vara med och bestämma vad de äter känns väl typ... naturligt? Alltså - eftersom det här är ett rätt (ständigt återkommande) aktuellt problem på mitt jobb tänker jag rätt mycket på just hur jag skall få barn att äta maten jag lagar. Att låta barnen vara med och bestämma vad de äter skapar ju, om inte annat, ett intresse och kanske en mer naturlig kontakt med det man äter? Eller tänker jag fel här?

Rätt ofta hör jag argument (som också framförs i artikeln) att "barn skall inte bestämma för mycket över vad de äter" för "de vet inte vad som är nyttigt för dem", "det blir anarki i köket - de vill bara äta pizza och korv" osv.

Min erfarenhet är faktiskt rätt motsatt - Ju mer man låter barn ta ansvar för maten desto mer vågar de faktiskt pröva på. Och ju oftare kommer de med andra förslag på mat. Grejer de testat hos kompisar, saker de sett på tv (rätt många ungar kollar på mat-TV!) osv.

När jag själv införde "matråd" på Ekbacken i våras, för att barnen skulle vara med och skriva matsedel, ökade snabbt omsättningen på frukt och grönst på jobbet... Det KAN givetvis vara en tillfällighet, men jag tror också att barn som faktiskt FÅR ansvar för sin mat blir mer och mer ansvarsfulla.

Men jag håller med Karin Ahlborg om att vi både borde börja bjuda barn på mer "gammaldags husmanskost" som pannbiff, korv stroganoff och kanske tillochmed fiskpinnar (f.ö. rätter som alla finns med med ganska "heavy rotation" på min matsedel). Att trixa till det med lardolindad maruklk, vitvinskokta åkerbär och kålrotssorbet är inte för alla. Ens för alla vuxna. Att så att säga "ge barn en sund matkultur" med både "historia" och "de senaste rönen" tror jag är viktig.

Men lätt är det inte.

Bara min vardag.

Uppflyttningsfest

Idag har vi haft "uppflyttningsfest" på jobbet. Det är den dag då barn som blivit tillräckligt gamla flyttar från "småbarnsavdelning" till "storbarnsavdelning". Det är en högtidlig dag som firas ordentligt på jobbet.

Som kock vill man ju också väldigt gärna vara med och fira och visa för barnen att man förstår att det är viktigt. Ett viktigt steg mot att bli vuxen. Och därför har jag idag försökt göra "något festligt" till lunch...

Ett av sätten att göra det "lite festligare" är ju att lägga upp på egna tallrikar - att portionera och presentera maten på ett lockande sätt. Många tallrikar blev det! Det kändes som om hela köket var fullt av tallrikar!

Å andra sidan gällde det ju bara tallrikarna till "storbarnsavdelningarna", så det fanns ju tid att få det att funka.

Till dessert hade jag beställt hem lite tropiska frukter (passionsfrukt, vattenmelon, ananas, carambole...) som kollegan D fick hjälpa till att skära och lägga upp vackert. Han var jätteduktig! Det märks att han är intresserad av mat. Kul.

Eftersom jag haft lite trubbel ett tag med en leverantör hade jag tyvärr inte samma sak till alla på jobbet, så det fick bli så att "storbarnsavdelningarna" fick "ugnsstekt lax med örtcreme", med kokt potatis och enkelt men lite snyggt garnityr ("randig gurka", tomat och bladpersilja). Enkelt, men snyggt och barnen åt riktigt bra, vilket ju egentligen är det viktigaste. Det handlar ju om deras dag.

De övriga barnen fick "kokt alaska pollock med vitvinssås och potatis". Enkelt men gott och barnen gillar det. Så för att vara "fisktorsdag" blev det ändå rätt "festligt" med vacker, vällagad och god mat. Precis som det skall vara!

(Recept på fiskrätterna kommer under de närmaste dagarna)

A day in the life...

En dag i bilder.

I semestertider...

Är ju tillbaka på jobbet i några veckor, fastän det är semestertider. Det är fantastiskt roligt och dessutom - något oanat - väldigt inspirerande. Jag får nämligen laga - inte mer mat utan annan mat än den jag vanligtvis lagar.

Det är inte så konstigt. "Min förskola" har nämligen jourverksamheten den här sommarenoch jag lagar alltså mat åt andra människor än jag normalt sett gör. Jag har andra allergier bland barnen. Fler vegetarianer. Andra medicinska och kulturella hänsyn att beakta. Men så har jag också - eftersom det är mycket färre där nu - mer tid.

"Vad skönt" sade en i personalen för någon vecka sedan "då kan du ju ta det lite lugnt nu.." och även om uttalandet i sig var välmenande blev jag nästan indignerad. Att jag har mer tid betyder inte per automatik att jag tar det lugnare. Det betyder bara att jag har tid till att göra annat.

Detta "annat" har hittills varit sådana saker som varit lite eftersatta under en tid (rensa ut gammalt trasigt porslin, slänga gamla burkar utan lock och s ådant där) men har också mer och mer blivit att återknyta kontakten med krogvärlden genom att lägga upp fint på portionerade tallrikar, att pröva på saker jag inte gör annars (som att baka bröd, eller kanske göra en dessert till någon som skall på semester) och - och det har varit extra roligt - påbörjat något av en "kallskänkeutbildning" med en kollega från förskolan på andra sidan gatan.

Hon - kollegan - (som säkert får ett annat bloggnamn här snart) är en tjej som normalt sett jobbar i deras kök, vilket är ett "mottagningskök". Där portionerar hon ut mat och diskar sedan. Inte världens roligaste jobb, om ni frågar mig, men nu i sommar har vi jobbat ett par veckor i hop och då har jag försökt involvera henne lite i matfixaandet. Det hag varit lite lektioner i knivteknik (och sedan har hon fått ta ansvar för att skära upp alla grönsaker på dagarna) lite om dressingar (t.ex. har hon fått göra Aïoli till fisk) och så har vi gjort fina uppläggningar av mellanmålen tillsammans.

Att ha mer tid betyder alltså också "mer omsorg" i min bok. För mig - som jobbar i ett yrke som innehåller ordet "omsorg" (barnomsorgen) känns det givetvis roligt att få visa lite extra omsorg under de här dagarna. Även om omsorgen ligger i att hälla upp kaffe och göra en frukost åt en trött kollega, eller att ta sig 15 sekunder extra att figurskära en tomat till en vegetarisk tallrik. Jag träffar ju i princip inte barnen - att "visa omsorg" om dem blir då - på mitt sätt - att visa att jag bryr mig om mitt jobb. Att bry mig om vad de äter. Att genom att bry mig om själva kockhantverket faktiskt bry mig om de som äter det.

För mig blir det mitt sätt att visa att jag bryr mig: Att inte slacka av. Nu när det är semestertid.

Tack alla barn på Ekbacken!

Fick denna vackra skål och tjusiga bakhandduk/släng i halvlinne som bara blir så snygga i mitt numer rätt kompletta kök!

Tack alla barn (och snälla förädrar) för den vackra sommarpresenten...

Tack, tack.

Dagen i stort

Inspirerad av Lisas inlägg om sin vardag tänkte jag beskriva min dag, så som den ter sig idag, som nybliven tvåbarnspappa, på semester, och med lite sådär lagom mycket tid att blogga på.

Pratar med Mackan i telefon och vi snackar bl.a. om hur det går med hans träning (Filipinsk kampsport) . Det går tydligen bra, för det verkar som dags för något slags gradering. Grattis.

Själv tränar jag inte tillnärmelsevis så mycket (boxning), men har ändå hittat en klubb och köpt erfoderliga skydd (tandskydd och handskar).

Bestämmer mig vid niotiden för att - tillsammans med dottern - åka och hälsa på och kolla in hur det går för O. på jobbet och hur han sköter sig.

"Bra", tydligen, för precis ALLA säger, med en blinkning: "Det går rätt bra för honom. Ni är rätt lika, ni två, men han är mycket elakare". Elakare? Jag hajar inte. 'Vad har jag gjort för fel?' Nåväl. O. skämmer bort dottern med äppelcider och en polarkaka med ost (och vackert garnerad, något som dottern visserligen lägger märke till, men omsorgsfullt plockar bort).

Hämtar lite personlig post och en bok som jag får låna. (Verkar lovande, såhär långt, men har baara läst kanske 20 sidor än så länge).

Skriver, när jag har inspiration (vilket är några minuter om dagen) på uppföljaren till Mums! - det bästa från Krubb. Har inte kommit på något namn än, men några recept har det blivit, i alla fall. Och den här gången kommer det nog bli en bok med lite mer bilder.

Vi bygger med dominobrickor - dottern och jag. Dottern puttar omkull dem. Jag bygger och bygger, men verkar inte kunna bygga tillräckligt fort, för jag hinner aldrig få slut på brickor innan de kommer farande, från andra änden av bricklinjen.

Lagar pasta med korv från den lokala Lidl-butiken och inser att det jag läst på Taffel om tysk korv, verkligen stämmer! Billigt är det också!

Häller ihop en coke float, ibland, för att kyla ned mig i sommarvärmen.

Och så skriver jag blogginlägg.

Jag tycker att jag varit jätteduktig

... idag - min "första dag på semestern", som INTE har ringt till köket på Ekbacken för att (ständigt) kolla min vikarie och hur det går för honom.