Efter Alexander Nilsson och Per Morberg...

Kollar efter ett tips på twitter in Regular Ordinary Swedish Meal Time på youtube, ett matlagningswebb-tv-program som skall handla om vanlig svensk matlagning.

Borde egentligen bli förfärad, men tänker att det här nog egentligen är en naturlig följd av de lite mer yviga utspelen av TV-kockar på senaste tiden. PerMorberg som slänger och dänger med nyslaktat kött, skrapar bredvid från skärbrädan och gör "rustik" mat. Alexander Nilsson med sina stora gester och svengelska ibland väldigt högljudda utrop. Det här känns liksom som om man har tänkt:

"Well, är det såhär svensk mat-TV ska se ut, då skall inte vi vara sämre". Och så har man gjort den här hobby-produktionen.

I just det här programmet görs köttbullar. Och man tar i så man nästan kräks för att spela över klyshorna. Det slängs, dängs, skvätts, kastas grejer osv. och jag får associationer till en annan svensk matlagningskändis:

Den svenske kocken, från mupparna.
och blir lite beklämd. Är det såhär svensk mat uppfattas utomlands? Hafsigt, slafsigt, med högljudda kockar som talar ett hemmagjort språk i köken? Som slänger och dänger med ingredienser, spiller och drullar och har sig? Och är det bilden vi vill förmedla?

Svensk matlagning har länge, bland andra européer varit lite av ett skämt. Man har skämtat om att "i sverige kan man laga två sorters sås. Och de definieras av inget annat än färgen". "Svensk matlagning är antingen brunsås eller vitsås".

Själv trodde jag att vi kommit en bit ifrån den här nidbilden av svensk matlagning. Att vi i stället hade kommit att bli ett land man sneglar lite på ute i europa, efter framgångar med profilkrogar som "Franzen/Lindeberg", Bocuse d'or-deltagare och annat. Men det här verkar helt enkelt vara en stämpel som är väldigt svår att tvätta bort - svensk matlagning är slafsig. Och högljudd. Och mest bara kladdig.

Och det är synd.

Jag gillar både Per och Alexander. Shit - Alexander har lärt mig något av det viktigaste jag kan! Och det är världens trevligaste killar. Per fick mig att återigen gå tillbaka till grunderna och jaga smaker i stället för att på ett nästintill larvigt sätt dutta och stapla mat på höjden. Så - all heder åt de killarna. Frågan är bara om de vet vad de ställt till med.

För när man ser det här blir i alla fall inte jag speciellt sugen på svensk mat!

Inför nationaldagen

Tänkte att jag för att fira nationaldagen kanske skulle laga något "typiskt svenskt" och har börjat höra runt lite i bekantskapskretsen lite vad osm är "typiskt svenskt". Om Sverige hade en nationalrätt, vad skulle den vara?

Flera säger instinktivt "ärtsoppa med pannkaka", men idag infaller nationaldagen på en fredag, så det känns liksom som att man redan ätit ärtsoppa, ifall man nu anser det vara en nationalklenod, på torsdagen.

Några hävdar med emfas att det här landet inte skulle ha varit vad det varit om det inte vore för sill (och strömming!) och potatis, oach att det därför kvalar in bland nationalklenoderna. Olika varianter på temat ("Janssons Frestelse", gubbröra, sillsallad etc.) känns också relevanta, men frågan är om man vill äta sill även på nationaldagen - det är ju ändå snart midsommar!

Några hävdar att "köttbullar med lingon och potatismos" är den riktiga "svenskmaten" och det är möjligt att det är rätt, men jag gillar inte köttbullar så mycket, om de inte är rullade av typ mamma eller farmor. Potatismosen skall vara handgjord, förstås och gärna rårörda lingon (från förra årets skörd), men det betyder en massa (varm) tid vid en (varm) spis som jag är åttligt intresserad av såhär i sommartider, så...

Vad äter man som nationaldagsmat?

Skriv gärna några kommentarer i kommentarsfältet också!