Jamen, hur skall man göra då? Ask och Öberg - har ni några tips?

Läser i dagens DN att föräldrar (lite rent generellt sådär) ger sina barn (alltså alla barn?) för mycket socker i maten... "Tvååringar matas med godis och sött" heter det.

I artikeln där bl.a. Sara Ask (från DNs "fråga barndietisten") har uttalat sig ges det förutom snusförnuftiga orsaker till ATT föräldrar är karaktärslösa bortklemande stressoffer en bild av att barn blir överviktiga av godis.

Sara Ask brukar i sin kolumn faktiskt (ofta vettigt) ge tips som går ungefär i linje med livsmedelsverkets rekommendationer om "mat för barn". Dessa regler ses nu över eftersom de rekommenderar t.ex. lätta mejeriprodukter till barn (för att undvika fetma) där man i stället stoppar in konsistensgivare, tillsatser, mer socker och smakförstärkare just för att produkterna skall smaka något. Det gör att produkten klarar livsmedelsverkets "fettkrav" men kanske inte sockerkraven. Arlas vanilj-lättyogurt t.ex. rekommenderas. Men inte deras standardfil. "För fet" heter det.

Återigen - jag HAJAR att man inte skall peta i barn socker i för stora mängder. Min äldsta får godis en dag i veckan. Min yngsta har hittills inte fått pröva något sötare än modersmjölk än. Men ärligt. "Kakor, bullar, glass, tårta" osv. som tillhör t.ex. ett födelsedagskalas? (Och jag har skrivit om det förr - jag tror att det är bra för barn att faktiskt få känna doften av nybakade bullar ibland!.

Varför skall det gå sådan hysteri i allt ibland?

Är det VERKLIGEN ett JÄTTEPROBLEM av epedemiska mått att barn äter för mycket fikabröd och godis i veckorna?

Är det kanske dags för lite sans, rim och reson nu?