Mat jag kan laga bättre än min mamma

Min mamma är bäst i världen på att laga mat. Faktiskt. Det finns nästan ingen mat jag kan laga, som inte hon har "smakfacit" på, och där mina versioner bara blir bleka kopior.

Min mamma gör t. ex. Världens bästa rotmos. Och världens bästa Jannsons frestelse. Och världens i särklass bästa makaronipudding. (det har jag skrivit om förut, men det är värt att nämnas igen och ofta!)

Därför bjuder jag sällan mamma - elker papoa för den delen - på mat. Det är en kombination av både rädsla att misslyckas (även om mina föräldrar är de kanske mest förlåtande människor jag känner), lättja (när man lagar mat åt andra hela tiden är det skönt att ibland bli bortskämd med världens bästa mat, lagad av världens bästa mamma) och en visshet om att "det här lagar mamma bättre än jag - so if it ain't broken, don't try to fix it", typ.

Men så någon gång i höstas var mamma sjuk. Och jag ville hjälpa till på något sätt. Visa omsorg. Laga något gott. Bjuda mina föräldrar. Och i mammas kök fick jag laga min egen mat.

Min. Egen. Mat. Faktiskt ett av mina egna recept. Min "japanska kycklingwok" som några av Er kanske kommer ihåg från ett visst webb-TV-program med Tina Nordström för några år sedan?

Och äntligen hittade jag något som jag faktiskt lagar bättre än min mamma. Mitt eget recept.

--

Den här texten skrevs i november och har legat och skvalpat bland opublicerade inlägg på bloggen, ett tag, men jag kände att det var dags att publicera det nu. Jag har ju faktiskt inte bloggat idag! :-)

Mat-TV och glamouren

Sveriges genom tiderna kanske hårdast arbetande TV-kock, Tina Nordstöm håller på med en ny TV-serie, där hon åker runt bland olika svenska turistorter och lagar mat.

Kul, tycker jag. Och det känns bra att hon återigen får göra ett programformat som är lite mer "hon". Senast vi såg henne i TV var det ju den där "cookalong"-grejen som ju var en svensk variant på "Gordon Ramsays cookallaong". Och det var ju inte riktigt... .. . . Tina, liksom.

Nåväl. Det är nog inte alltid så glamouröst det där med TV, i alla fall. Nu, under inspelningarna av den nya serien var Tina tydligen på Sweden Rock Festival. Där skulle det helgrillas gris och det tog så lång tid, doftade så gott och gjorde folk så hungriga att hon fick tillkalla vakter för att alla rockers inte skulle anfalla inspelningsteamet och äta grisen innan den (och inspelningen) var klar.

En liten söt historia, tycker jag.

Och som sagt - kul att Tina är tillbaka! Jag har väntat!

Mat--Tina 00talets TV-kock...

Nu börjar det dyka upp olika krönikor över 00-talet - det första decenniet på tjugohundratalet i media. I Aftonbladet kan man idag läsa om Sveriges - kanske genom tiderna - mest populära Svenska TV-kock, Tina Nordsröm A.K.A Mat-Tina och hennes mediala resa och framgångar, som en krönika över ett mat-tv-sverige under de senaste tio åren.

Själv är jag - kanske inte helt oväntad - väldigt positiv till allt snällt som skrivs om henne - jag tycker hon är en fantastiskt trevlig människa och gillar henne ohämmat.

Inte helt otippat är hon en idol. Kanske inte alltid för att hon är tekniskt briljant, utan för att hon visat att man inte behövde vara en euro-geezer för att få synas i TV och laga mat. Hon visade att dörren till TV-studion kunde vara öppen för... ... . . sådana som jag.

Och jag håller med Aftonbladet. Tina är Sveriges mest inflytelserika TV-kock under det här decenniet! Och rättvist så!


(Och en gammal goding - bilden från TV-inspelningen av "Tinas mat" hösten 2007)

Victoria Silvstedt i Tina's cook-along på TV4

Jag gillar Tina, om det inte framgått. Ja - jag vill börja med att skriva det, så det inte rår några som helst tvivel. Då jag fick träffa henne för nästan precis två år sedan var det - utan några som helst tvivel - en av mina absolut största kökserfarenheter över huvud taget. När jag blev tillfrågad av kompisar efteråt hur det varit kunde jag helt enkelt bara svara "fantastiskt". För det var det. Och det är hon.

MEN (hör jag Er alla framför datorerna säga nu...)

Igår. På Tina's Cook-along. Vad var det?

Man hade tagit dit Victoria Silvstedt. En rar tjej från Bollnäs, som ju gjort karriär av att i sann zorn-inspirerad dalkulleanda avbildas "barfota över hela kroppen". I ovh för sig verkar hon vara duktig på det hon gör, för hon bor tydligen i New York och har fått bli plåtad i ett antal rätt väl spridda publikationer. Ett - antar jag - bra och välbetalt jobb.

Nåväl.

Igår var hon i alla fall med hos Tina och skulle laga mat. Det var direkt plågsamt att se. Det var förnedrings-TV när det är som allra värst. Hon kunde inte skära en grönsak. När Tina frågade något eller pratade slutade Victoria helt enkelt att göra det hon gjorde och Tina fick flera gånger "rycka in" vid även Victorias skärbräda. Det var så hopplöst pinsamt att jag inte orkade titta emellanåt, utan slog över till Discovery Channels "dirty jobs" (vilket som vanligt var jätteäckligt, vilket fick mig att flippa mellan kanalerna, för att försöka missa de värsta scenerna ur varje program).

På riktigt.

Det var ett alternativ att se folk rensa ur gammal färg ut ett tråg, byta bebisblöjor och fylla hus med cellulosa i stället för att se Victoria Silvstedt i Tinas kök.

Jag förstår att jag är känslig.
Jag förstår att jag och Victoria Silvstedt kommer från helt olika verkligheter.

I Aftonbladet (och i TV igår) svarade hon ju på frågan om hon lagar mycket mat med "jag lagar te och kaffe - räknas det?" Och så skar hon sig. Tina fick plåstra om hennes finger med ett rätt stadigt plåster för att inte få blod i maten.

Jag höll mitt huvud i händerna flera gånger igår. Jag tänkte - "hoppas för Guds skull att Silvstedt har många år kvar i sin modellkarriär". För jag hoppas verkligen att hon är lika lycklig med sitt yrkesval som jag är med mitt. Och vi skulle aldrig klara av att byta. Jag är förmodligen ungefär lika bra på att posera i (eller utan) underkläder som Victoria Silvstedt visade sig vara på att laga mat.

Jag inser det.

Och jag försöker verkligen vara snäll nu (även om jag - som vanligt - inte lyckas något vidare) men eftersom "restaurangbranschen" är fylld av s.k. "modeller" som hela tiden väntar på "nästa jobb" eller på "skådespelare" och folk "inom media" som alla bara väntar på att antingen bli upptäckta eller att få "nya gig" tänker jag:

"måtte Victoria Silvstedt aldrig behöva livnära sig på att någon gång i framtiden stå i ett kök".

(Och jag hittade inga bilder från TV-programmet igår, på nätet, men den här - från Aftonbladets intervju med henne - hade hon i alla fall kläder på sig, så jag vågade lägga upp den)

Tinas Mat

Har fått en del förfrågningar om det gamla Tinas Mat-programmet jag var med i. Här är det, för de som undrar.

Det går rykten...

Har nu hört från två oberoende källor att de sett mig på TV, på "kanske TV4, tv4+ eller kanal 7" tillsammans med Mat-Tina (som väl kanske borde kallas "letś dance-Tina", numer)?

Har själv inte hört något från produktionsbolaget eller så, så jag undrar: Är det någon mer som har sett det här, och i så fall var?Finns det utlagt på nätet någonstans (annat än på Mat-Tina-sidan i aftonbladet, då?). Hör gärna av Er om ni vet något...

Fett med credd till Mat-Tina

...som tydligen inte tappade huvudet igår, trots ett litet missöde i dansandet. Bra jobbat, tjejen! Jag håller (föga överraskande) på dig! Du knäcker.

nnnnnnNU!

Så! Nu är BÅDE intervjun och så tydligen webb-TV-snutten (som jag ännu inte lyckats få igång i min webläsare och därför inte alls vet något om) uppe, för Er som vill se. Och ja, förresten. För alla Er andra också. Det känns kul och spännande på alla sätt. Surfa iväg till Aftonbladet nu och kolla in! Och skriv gärna här vad ni tyckte om det.

Lite "Buzz" eller skvaller eller tut i egen lur eller vad vi skall kalla det.

Kolla in morgondagens "mat-Tina" på Aftonbladet.se. Sveriges kanske näst bästa kock (den allra bästa är Mamma) lär vara både intervjuad och synas några sekunder i rörliga bilder tillsammans med en annan kock...

Sägs det.

Har jag hört. :-)



Update - fredag vid tolv:
Nu har intervjun kommit upppå Mat-Tina-sidan på Aftonbladet

Follow-up: Frågor och svar... och bilder...

Ojojoj. Såhär många kommentarer tror jag inte jag fått sedan jag råkade skriva något elakt om Linda Skugge, för typ ett halvår sedan... Nåväl... Jag skall svara på Era frågor, så gott jag kan, och här kommer också några bilder, som snälla Magnus på Anagram produktion, har skickat...





Skönheten och odjuret... Fast från höger till vänster...

Nåväl - till frågorna, dåra...

cayakcarin sa...

Men Jesper....:-)

Ja... Jag vet... Men ärligt... Det är kanske det roligaste jag varit med om sedan jag blev förälder... Jag är töntig, jag vet, men det typ ENDA som skulle kunna klå det här är att få göra ett liveinhopp på trummor i The Who... Du hajar. :-)

Mackan Andersson sa---

Wow! Min bror är ett riktigt stalkerämne.

Allvarligt talat - kul att hon var trevlig.

Now, give us the details. Och sluta vara så fanboyish. ;)

(Inte ett dugg avundsjuk att du är först av oss att göra TV, för övrigt. Alltid kul när det går bra för folk...)

The details... Well... Hmm. Vi hade väldigt roligt. Eller i alla fall jag. Och vi skratta mycket. Ett "scoop" är väl att Tina lagar mat i fluffiga tofflor, eller barfota i studion, vilket jag reagerade på lite. Jag kommer inte kunna se ett program nu, utan att tänka att "undrar om hon är barfota...":-)



Det är roligt att laga mat... Det skall vara roligt i ett kök!






Oj, så skoj det är...

Tony och andra har frågat när programmet sänds och... Jag bet inte. Eller hur... Eller... nånting, men jag kommer att få reda på alla detaljer av Anagram Produktion, och så fort jag får det postar jag om det.



"Euh, va gutt!"

(Inser för övrigt att det är ett historiskt tillfälle - mat, som jag lagt, på bild, där jag är med, på Bloggen... Och bilden är dessutom bra!)

Så - hur ÄR hon EGENTLIGEN?

För Er som inte visste, eller hajat det, eller så:

Var igår i Helsingborg, för att - som pris i Aftonbladets mat-TV-tävling från i somras vara med på TV-inspelning med "Mat-Tina" Nordström.

Det är stort. Precis hur stort som helst. Att få träffa Tina och snacka med henne några timmar och laga mat ihop är, kan jag tänka mig, lite som för en teologistuderande att få hänge med påven en dag på jobbet. Påven som ses som Guds företrädare på jorden av några miljoner människor. Det är alltså... Stort...Att...Träffa... Tina...

Ni hajar.

Jag sov inte alls natten innan, för jag var så pirrig. Gick upp före fem på morgonen för att hinna till tåget. Det hela blev inte mindre tröttsamt, eller pirrigt, när tåget fick tas ur bruk och vi fick lastas på på ett annat tåg på vägen ned, men.... För att komma tillk det viktigaste: Jag kom till sist fram (en timma efter utsatt tid) och fick TRÄFFA TINA.

När jag kommer in i den provisoriskt uppbyggda studionsmyger jag in och sätter mig på en stol längst bak i rummet. Tina spelar precis in slutet på sitt julprogram och jag reagerar på att jag faktiskt är i samma rum som Tina. Legenden. Myten. Superkocken. Jag sitter ett tag och bara fånler och känner mig helt tagen av att se henne stå där och jobba. Så händer något magiskt: så fort TV-prod-scripta-coola-ha koll på allt-killen säger "fint bryt" ropar någon:
"Nejmen, Hej, JEsper!" och det visar sig vara... .. . Tina.

Tiden står still. Världen snurrar för en tiondels sekund runt mig, när alla i produktionsteamet förvånat vänder sig om och inser att jag anlänt och hälsar på mig.

Jag kämpar för att inte svimma. Dels är jag lycklig som ett barn. Dels har jag inte ätit något på hela dagen. Men jag är också så nervös för det jag skall göra där - att laga mat framför kamera, och med Tina, att jag inte klarar av att äta.

Och då blir det lunch.

Jag har ätit Tinas julmat.

Det ni.

Fast jag åt nästan inget alls. Jag säger bara: "håll utkik efter kakan!" Den var grym.

Så blir det snabbt produktionsmöte. Vi går igenom "mitt" program, vilket går ut på att jag skall laga Grantomta-barnens favoitmat - Japansk kycklingwok - tillsammans med Tina. Skämtandes, gnabbandes och diskuterandes skolmat. Vi enas om någon slags körordning och så är det dags att spela in. Jag plockar fram kniv (en alldeles ny Rosendahl, som jag fått av mina föräldrar i födelsedagspresent, men inte vågat använda än, eftersom jag fortfarande "jobbar på känsla" när jag skär, eftersom jag ser för suddigt) och skall sätta på mig ett förkläde då Tina kommer ut från preppningsköket med två identiska förkläden:

"Här - ta ett, så har vi likadana. Vi ser ut som bästisar!"
Tanken att vara bästis med Tina känns svindlande, men förklädena är snygga och bra (långa, riktigt bra förkläden, faktiskt!) och jag känner mig genast som en kock igen. Nu är det allvar. Nu är jag fokuserad.

Så spelar vi in. Vi samtalar om ditt och datt under inspelningen. En del bandas. En del inte. Helt plötsligt måste jag be produktionsteamet att bryta. Det slår mig med full kraft att jag lagar mat med Tina och känslan av att vara femton år, i en högstadiekorridor där den snyggaste tjejen i plugget lagt en lapp i ens skåp på frukostrasten slår mig. Det är helt enkelt overkligt. Jag är hlet tagen av situationen. Av Tina. Med storm.

Helt plötsligt är vi klara. Det är dags att åka hem. Jag ringer polaren Lars och berättar att Tina är snyggare i verkligheten än på TV och han undrar: "men hur ÄR hon... Egentligen?" och det enda ord jag kan få fram efter den här dagen är:

"Underbar".


Fotnot: Om KillenTidigareKändSomMediaKristofer läser det här får du ringa mig, så skall jag berätta precis hur skillnaden mellan en produktion i ett sunkigt kök i Nacka skiljer sig från en av ett känt mediabolag.