Det är ju inte ovanligt att kockar har tatueringar. Faktiskt känner jag väldigt få kockar (jag tror att det bara är O. vid närmare eftertanke) som inte har en, eller fler tatueringar.
Själv gillar jag tatueringar och tycker att det ofta är vackert. Jag har en själv, på höger biceps som på något sätt symboliserar delar av mig och som jag känner att jag kan stå för. För det är ju så med tatueringar - när de väl sitter där så sitter de där. Resten av livet.
Och just det där med att märka kroppen för resten av livet är något som kräver lite eftertanke. Jag gick och funderade på min tatuering från 1995, då jag som enda gruppmedlem i min grupp i lumpen inte tatuerade in vårt motto, tills 2007 - då jag gjorde den här tatueringen. I 13 år således. Och nu har jag funderat ett tag till på att göra en till.
Den här gången tänker jag göra en på andra armen, och något som är köksrelaterat. Jag har inte tänkt klart, och därför har jag låtit bli. När man läser sådant här kan man förstå att tatueringar kräver lite extra eftertanke.
Visar inlägg med etikett Off-topic. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Off-topic. Visa alla inlägg
måndag, oktober 05, 2009
torsdag, oktober 01, 2009
Off Toic: Zombies på nätet
Mackan Andersson - min bror - håller på med uppföljaren till sin uppskattade skräcknovellsamling och som ett led i detta har han lanserat "odöda mitt ibland oss" - som är ett slags online-spel för att få en handling till en ny novell. Kolla in det. Jättekul och spännande!
måndag, september 14, 2009
Off Topic: Lite skärrad
Hej, alla. Ville skriva något slags rolig post idag, för jag läste ett sådant fantastiskt blogginlägg i morse, men jag får samla mig till en annan dag innan jag skriver det. Jag är helt enkelt lite skärrad.
När jag ikväll steg av bussen, på min lokala busshållplats stod där ett gäng ungdomar runt en moped. Ur gänget kommer tre killar i tonåren fram mot mig (och andra som kliver av bussen) och en av dem frågar om jag har cigaretter. Då jag berättar att jag inte röker blir en av dem aggressiv och vill ha min plånbok.
Han puttar mig, och jag - som har läst en bok (med hård pärm, för en gångs skull) på bussen som jag nu har i näven - reser denna och mer reflexmässigt än med något slags berått mod klappar till honom i ansiktet, eller i huvudet med den.
Då sticker de andra två killarna. De springer fort, fort från platsen längs en cykelväg mot vårt lokala centrum. Killen som puttat mig vänder sig halvsekunden efter kompisarna, som kanske hunnit två steg, men som bägge i alla fall har ryggen mot mig nu, och springer - även han.
Jag har kanske 100 meter att gå från platsen och fram till min dörr. En väg som är vettigt upplyst. Ingen har dragit kniv. Ingen har hotat mig till livet. Jag har inte blivit rånad. Jag har inte blivit misshandlad. Jag har inte lidit någon ekonomisk skada (utom - visar det sig när jag kontrollerar saken närmare - att jag knäckt ryggen på boken jag läser). Men jag skakar. Det sprutar adrenalin i kroppen och tankarna går i hundratals kilometer i timmen.
I morgon ska jag skriva något kul.
När jag ikväll steg av bussen, på min lokala busshållplats stod där ett gäng ungdomar runt en moped. Ur gänget kommer tre killar i tonåren fram mot mig (och andra som kliver av bussen) och en av dem frågar om jag har cigaretter. Då jag berättar att jag inte röker blir en av dem aggressiv och vill ha min plånbok.
Han puttar mig, och jag - som har läst en bok (med hård pärm, för en gångs skull) på bussen som jag nu har i näven - reser denna och mer reflexmässigt än med något slags berått mod klappar till honom i ansiktet, eller i huvudet med den.
Då sticker de andra två killarna. De springer fort, fort från platsen längs en cykelväg mot vårt lokala centrum. Killen som puttat mig vänder sig halvsekunden efter kompisarna, som kanske hunnit två steg, men som bägge i alla fall har ryggen mot mig nu, och springer - även han.
Jag har kanske 100 meter att gå från platsen och fram till min dörr. En väg som är vettigt upplyst. Ingen har dragit kniv. Ingen har hotat mig till livet. Jag har inte blivit rånad. Jag har inte blivit misshandlad. Jag har inte lidit någon ekonomisk skada (utom - visar det sig när jag kontrollerar saken närmare - att jag knäckt ryggen på boken jag läser). Men jag skakar. Det sprutar adrenalin i kroppen och tankarna går i hundratals kilometer i timmen.
I morgon ska jag skriva något kul.
söndag, juni 21, 2009
Och mer off-topic: Till salu
Ni som känner mig vet att jag lirar trummor. Ni andra - Jag lirar trummor. Nu läggs den kyrka där trummorna stått ned och jag måste flytta på trummorna - före tisdag. Och jag har ingenstans att ha dem (min etta med sovalkov är helt enkelt för liten), så - well - om någon vill ha trummor billigt kan det bli en väldigt snabb affär!
Och tvärt om - om någon vill ha mycket trummor snabbt blir det väldigt billigt!
--
Det är ett "rockigt" set med mycket trummor för pengarna:
Tre hänpukor (10", 12" 13"), varav en på ensam arm att clampas upp i stativ och två på pukhållare på bastrumman, Två golvpukor (14" och 16"), En baskagge (22") och två virveltrummor (En i trä - som inte finns med på bilden, men är en gammal pearlvirvel i björk och klädd med röd sparkle-finish och en i plåt, bägge 14" * 7")
För dessa trummor - 1500:-
--
Hardware
Dubbelpedal - Pearl P122TW - Nya, vändbara klubbor (för olika hårdhet i slagen)
Två bomcymbalstativ
Ett rakt cymbalstativ
Ett hihat-stativ
Pukhållare och pukarm
En sisådär 1500:- till
--
Till sist - cymbaler
Ett set "Sabian B8" i hardcase
(Hihatlock - 14", en craschcymbal 16" och en ridecymbal 20")
En 12" Stagg DH Brilliant China Splash
Tjae - de är väl hållna - inga nyckelhål eller något, sparsamt spelade, med hardcase.
1500:- ?
--
Det finns lite annat smått och gott - slagverktyg, lite rytminstrument (trumtamburin, koklocka, block, kanske någon liten meningslös cymbal) som man får med i en "godispåse" på köpet, om man köper rubb och stubb.
Och då betalar man 4000:- För allt. Grejerna finns i Nacka, att hämta. Man tar en STOR bil (skåpbil) eller släpkärra med sig och 4 tusingar i kontanter med sig till där vi gör upp affären. Vill man köpa grejerna hör man av sig till e-postadressen här till höger med namn, telefonnummer dagtid och när du kan komma och hämta grejerna.
Senast tisdag kväll.
fredag, maj 15, 2009
Om jag vore en legogubbe...
Är ju barnsligt nostalgiskt förtjust i Lego och hittade den här lilla leksaken på Internet. Och såhär skulle jag - som "elak köksmästare på kommunalt storkök" se ut:
Hur skulle DU se ut? Visa på din blogg! Kanske skulle vi kunna göra en blogg-lego-låda? :-)
Hur skulle DU se ut? Visa på din blogg! Kanske skulle vi kunna göra en blogg-lego-låda? :-)
måndag, april 06, 2009
Utmaning: Kan någon rita?
Jag har en tatuering, sedan ett par år, och funderar - egentligen sedan dess - på att låte göra en till.
Skulle vilja göra något på min ena axel/biceps som skulle kunna påminna om det där med matlagning och att vara kock. Har någon gågon idé? Kan någon skissa ihop något? Eftersom jag vet att flera av Er som läser det här både HAR tatueringar och några av Er GÖR tatueringar får ni gärna komma med lite förslag.
Det gäller givetvis alla. Alla som har en idé får komma förslag. Inga regler - det är bara att köra!
Skulle vilja göra något på min ena axel/biceps som skulle kunna påminna om det där med matlagning och att vara kock. Har någon gågon idé? Kan någon skissa ihop något? Eftersom jag vet att flera av Er som läser det här både HAR tatueringar och några av Er GÖR tatueringar får ni gärna komma med lite förslag.
Det gäller givetvis alla. Alla som har en idé får komma förslag. Inga regler - det är bara att köra!
tisdag, mars 31, 2009
Kvällsmys
Dottern är här och sover över (ja - lillkillen har också varit här idag, men nu är han hemma hos Fru Värn igen) och såhär på kvällskvisten är det ju lite mysigt att tända några värmeljus.Dottern ville ha "flera miljoner" värmeljus, men jag hade inte så många värmeljusstakar att ha dem i, så det fick bli de här ljusen så länge.
I själva villan hittade jag inga tändstickor (jag HAR säkert tändstickor någonstans, men jag hittade dem inte just nu - en tändsticksask är förvånande liten när man ser suddigt!) så jag fick improvisera. Och det är då man är hyffsat nöjd att man är köksnörd:
tisdag, mars 03, 2009
Off-Topic: Jag väntar....
Skrev i det här inlägget att jag skall opereras på torsdag. Den där operationen är en operation jag väntat ett tag på. Sedan i augusti 2007 har jag vetat ATT operationen kommer att göras och sedan i somras har man pratat om "i vinter".
Så - i november fick jag besked om att jag skulle opereras framåt slutet av november. Med någon dags varsel ställdes transplantationen in, då transplantatet blivit dåligt och mitt datum flyttades fram till i lucia.
För att göra en lång historia kort kan jag berätta att jag nu (efter att ha fått mitt datum framflyttat två gånger till) var rätt upplagd för att opereras. Och idag kom beskedet att man flyttat fram min operation. Igen.
Jag väntar således vidare. Som alltid när jag är lite deppig blir det att ta fram nnågon gammal lyrik. Fröding brukar ligga nära till hands. Eller Nils Ferlin. Eller som idag - lite passande - Dan Andersson (tolkad av Sofia Karlsson). Här i en ttext om att vänta, även om det är en annan sorts väntan som beskrivs i den här dikten...
Och idag känns mitt liv ungefär som Andersson beskriver det i den vackra, men lite bittra "Du liv" även den här tolkad av f.d. pluggkompisen Sofia Karlsson):
Idag är en "sådan där" dag.
Så - i november fick jag besked om att jag skulle opereras framåt slutet av november. Med någon dags varsel ställdes transplantationen in, då transplantatet blivit dåligt och mitt datum flyttades fram till i lucia.
För att göra en lång historia kort kan jag berätta att jag nu (efter att ha fått mitt datum framflyttat två gånger till) var rätt upplagd för att opereras. Och idag kom beskedet att man flyttat fram min operation. Igen.
Jag väntar således vidare. Som alltid när jag är lite deppig blir det att ta fram nnågon gammal lyrik. Fröding brukar ligga nära till hands. Eller Nils Ferlin. Eller som idag - lite passande - Dan Andersson (tolkad av Sofia Karlsson). Här i en ttext om att vänta, även om det är en annan sorts väntan som beskrivs i den här dikten...
Och idag känns mitt liv ungefär som Andersson beskriver det i den vackra, men lite bittra "Du liv" även den här tolkad av f.d. pluggkompisen Sofia Karlsson):
Idag är en "sådan där" dag.
tisdag, februari 17, 2009
Off-topic: Bild?
Fick följande lilla utmaning från Mackan:
Och eftersom jag är på jobbet blir bilden (som kom i ett mail från min chef för ett tag sedan):
Den gick ut på att man skulle leta upp fjärde bildmappen i datorn och plocka ut fjärde bilden i den och publicera denna bild i bloggen.
Och eftersom jag är på jobbet blir bilden (som kom i ett mail från min chef för ett tag sedan):
måndag, januari 12, 2009
Skämsmusik
Jag orkar inte skriva något just nu. Alls. Har det lite bökigt på jobbet. Har det bökigt hemma. Har ingen inspiration i köket. Skriver en off-topic-post igen... Bear with me. Det kommer något bra, övertänkt, spännande och livsbejakande vilken månad som helst, nu...
Blev utmanad av Mackan att skriva om skämsmusik. Ni vet? Sådana där grejer man EGENTLIGEN gillar, fast man EGENTLIGEN inte får gilla. Rent musikaliskt, alltså. Grejer som är så grymt okreddigt att man gärna skyller på andra i sin familj för att man råkar ha i CD-hyllan och sedan hemligen lyssnar på när ingen annan är hemma?
Nåväl - här är fem skämslåtar:
--
Året är 1989 och Sveriges mest överproducerade album alla kategorier skall precis släppas. Det är spretigt, med alltifrån gamla 70-tals hårdrockscovers (från Kiss) någon 80-tals-dänga (Herreys?), som precis blivit översatt, ett ärkepekoral med bl.a. Tommy Nilsson i kören (!) bakom - jag pratar givetvis om Ankie Baggers fantastiska album "Where were YOU last night?"- För övrigt den enda skiva jag har på både vinyl, CD och dessutom i digital form på min dator... Och den är inte ens bra. Ingen låt är speciellt bra. Och dessutom är plattan - i bästa fall "bred" och oftare "spretig" eller rent av "schizofren" i själva låtordningen... Eftersom mackan tog med Stars fantastiska lustmord på en gammal Kiss-dänga får väl jag gå ut lika hårt och välja just Ankie Baggers version av "I was made for loving you":
Jagvet, jagvet, jagvet. Jag skäms. Men håll i Er. Det kommer att bli värre...
Eller vad sägs om den här helt distanslösa hyllningen till sig själv? Ungefär som Krubb?
Chesney Hwkes "I am the one and only"!!!
Ok. Spola fram filmen tio år (typ)... 1998, tror jag att det kan ha varit, i alla fall i "världen efter spice girls wannabe" och flick- och pojkband fullkomligt öser ut snabbt producerade skivor. I sverige vill man inte vara sämre och en bekant till mig, låt oss kalla honom "Nalle" är tillsammans med en snygg blondin som nästan kan sjunga rent. Nalle och jag känner varandra genom vad som under tiden hinner bli "Frifallsskolan" - en fallskämsklubb på tullinge flygfält (som numer är nedlagd) och umgås en hel del även utanför hoppfältet. Nåväl. Blondinen i fråga är den korthåriga donnan i vad som kommer att bli det landsplågande yrväderbandet "Popsie". Här med den fantastiska "Single", som lyckades spelas in en dag då faktiskt ingen av tjejerna - alls - var singel... Det här är så dåligt på så många sätt... Jätteöverproducerat, överspänd attityd i videon som bara andas "Jag vill vara mel B i den där videon till wannabe" och dessutom ett band som INGEN längre kommer ihåg. Jag vet.... Jag vet... *skakar på huvudet*.
Kommer någon av Er ihåg Return? De var ett sådant där långhårsband i vågen efter typ accept och extreme och i samma skola, typ. Fast sämre. Och i samma skola som extremes "more than words", Mr Bigs "To be with you" och Poisons "Every rose has its thorn" gjorde Return ett försök att hänga på "halvackustiskpowerballadmedstämsång"-tåget och kom med den här låten, som faktiskt skulle passa i vilken melodifestival som helst. Den har allt. Handklapp, stämsång, höjning, sänkning, brygga, taktknack i lådan på gitarren... You name it. Det enda som saknas är typ scorpions visslingsintro från wind of change...
Ja, jag vet. Det finns bara ETT godtagbart skäl för en gammal rocker-råtta som jag att gilla band som return. Man får hångla till sådan musik (fråga Mackan om "wonderful tonight av Eric Clapton någon gång får ni se!). Precis som man önskade att man fick vara Chris Isaak i den här videon. "Wicked game" från kanske tidigt 90-tal, eller sent 80. I alla fall - ärligt - texten är värsta Kalle Anka-låten, den är rätt enformig och videon är så fullkomligt över-arty skjuten, som allt annat det året, i svartvitt. Med en Chris Isaac som ser ut som om han lider precis hela videon. Av att få hångla med Cindy Crawford. Ärligt?! Snubben borde piskas till skum på Kalmar stortorg med en ljummen badmössa! Videon är däremot fortfarande lite sådär härligt melankoliskt tonårs-kärleks-desperat och textens slut "Nobody loves no-one" för att liksom understryka att "Jag är inte alls kär i någon! - så det så - pilutta!" är precis så man själv kännt. Mer än en gång.
Så... Nu är det ute ur systemet. Phew. Det känns lite bättre. Jag förstår varför katoliker praktiserar bikt. Nu kan jag skämmas lite i min ensamhet igen. Fast tyst.
Jo - och just det - ni skall få en liten bonus - Folkmusikrock på Svenska. Grymlings (kommer NÅGON ihåg dem längre?) Här med "Där gullvivan blommar". Nödrim. Otight spelat. Ord som "sovkammare" (finns det över huvud taget med i svenska språket?) i texten. Segt och fjantigt trumkomp. Precis tvärt emot vad jag brukar gilla. Men ändå... Så oemotståndligt:
Blev utmanad av Mackan att skriva om skämsmusik. Ni vet? Sådana där grejer man EGENTLIGEN gillar, fast man EGENTLIGEN inte får gilla. Rent musikaliskt, alltså. Grejer som är så grymt okreddigt att man gärna skyller på andra i sin familj för att man råkar ha i CD-hyllan och sedan hemligen lyssnar på när ingen annan är hemma?
Nåväl - här är fem skämslåtar:
--
Året är 1989 och Sveriges mest överproducerade album alla kategorier skall precis släppas. Det är spretigt, med alltifrån gamla 70-tals hårdrockscovers (från Kiss) någon 80-tals-dänga (Herreys?), som precis blivit översatt, ett ärkepekoral med bl.a. Tommy Nilsson i kören (!) bakom - jag pratar givetvis om Ankie Baggers fantastiska album "Where were YOU last night?"- För övrigt den enda skiva jag har på både vinyl, CD och dessutom i digital form på min dator... Och den är inte ens bra. Ingen låt är speciellt bra. Och dessutom är plattan - i bästa fall "bred" och oftare "spretig" eller rent av "schizofren" i själva låtordningen... Eftersom mackan tog med Stars fantastiska lustmord på en gammal Kiss-dänga får väl jag gå ut lika hårt och välja just Ankie Baggers version av "I was made for loving you":
Jagvet, jagvet, jagvet. Jag skäms. Men håll i Er. Det kommer att bli värre...
Eller vad sägs om den här helt distanslösa hyllningen till sig själv? Ungefär som Krubb?
Chesney Hwkes "I am the one and only"!!!
Ok. Spola fram filmen tio år (typ)... 1998, tror jag att det kan ha varit, i alla fall i "världen efter spice girls wannabe" och flick- och pojkband fullkomligt öser ut snabbt producerade skivor. I sverige vill man inte vara sämre och en bekant till mig, låt oss kalla honom "Nalle" är tillsammans med en snygg blondin som nästan kan sjunga rent. Nalle och jag känner varandra genom vad som under tiden hinner bli "Frifallsskolan" - en fallskämsklubb på tullinge flygfält (som numer är nedlagd) och umgås en hel del även utanför hoppfältet. Nåväl. Blondinen i fråga är den korthåriga donnan i vad som kommer att bli det landsplågande yrväderbandet "Popsie". Här med den fantastiska "Single", som lyckades spelas in en dag då faktiskt ingen av tjejerna - alls - var singel... Det här är så dåligt på så många sätt... Jätteöverproducerat, överspänd attityd i videon som bara andas "Jag vill vara mel B i den där videon till wannabe" och dessutom ett band som INGEN längre kommer ihåg. Jag vet.... Jag vet... *skakar på huvudet*.
Kommer någon av Er ihåg Return? De var ett sådant där långhårsband i vågen efter typ accept och extreme och i samma skola, typ. Fast sämre. Och i samma skola som extremes "more than words", Mr Bigs "To be with you" och Poisons "Every rose has its thorn" gjorde Return ett försök att hänga på "halvackustiskpowerballadmedstämsång"-tåget och kom med den här låten, som faktiskt skulle passa i vilken melodifestival som helst. Den har allt. Handklapp, stämsång, höjning, sänkning, brygga, taktknack i lådan på gitarren... You name it. Det enda som saknas är typ scorpions visslingsintro från wind of change...
Ja, jag vet. Det finns bara ETT godtagbart skäl för en gammal rocker-råtta som jag att gilla band som return. Man får hångla till sådan musik (fråga Mackan om "wonderful tonight av Eric Clapton någon gång får ni se!). Precis som man önskade att man fick vara Chris Isaak i den här videon. "Wicked game" från kanske tidigt 90-tal, eller sent 80. I alla fall - ärligt - texten är värsta Kalle Anka-låten, den är rätt enformig och videon är så fullkomligt över-arty skjuten, som allt annat det året, i svartvitt. Med en Chris Isaac som ser ut som om han lider precis hela videon. Av att få hångla med Cindy Crawford. Ärligt?! Snubben borde piskas till skum på Kalmar stortorg med en ljummen badmössa! Videon är däremot fortfarande lite sådär härligt melankoliskt tonårs-kärleks-desperat och textens slut "Nobody loves no-one" för att liksom understryka att "Jag är inte alls kär i någon! - så det så - pilutta!" är precis så man själv kännt. Mer än en gång.
Så... Nu är det ute ur systemet. Phew. Det känns lite bättre. Jag förstår varför katoliker praktiserar bikt. Nu kan jag skämmas lite i min ensamhet igen. Fast tyst.
Jo - och just det - ni skall få en liten bonus - Folkmusikrock på Svenska. Grymlings (kommer NÅGON ihåg dem längre?) Här med "Där gullvivan blommar". Nödrim. Otight spelat. Ord som "sovkammare" (finns det över huvud taget med i svenska språket?) i texten. Segt och fjantigt trumkomp. Precis tvärt emot vad jag brukar gilla. Men ändå... Så oemotståndligt:
torsdag, januari 01, 2009
Off topic:12 låtar - om Jesper
Hej, alla. Och Gott nytt år, eller god fortsättning eller vad man skriver, så här på årets första dag. Jag vet att jag varit OTROLIGT dålig på att uppdatera under december och det har sina skäl: Jag har varit sjuk, jag har arbetat mer än vanligt, jag har haft en prao-elev, som tagit tid, vi har byggt om köket på jobbet och omorganiserat lite, så jag numer är "kökschef" och har en kollega att faktiskt chefa över, jag har skrivit på en del andra projekt (bl.a. något så fjantigt som poesi) och - och det har varit det allra värsta och det som tagit mest energi - haft problem hemma. Jag vill inte skriva mer om det just nu, men ser att slutet av 2008 och förmodligen en bit in i 2009 kommer att i efterhand kunna tituleras "en jobbig tid".
Nåväl. Har tillbringat nyårsafton hos mina föräldrar, så det gick ingen nöd på mig igår (jag får skriva mer om vad vi åt och hur man lagar det någon annan gång), heller, men igår läste jag det här inlägget hos Mackan och blev jätteinspirerad!
Tänket här (som kommer från Hela Nätets Lektant - Mymlan) går alltså ut på att man skall "visa vem man är" enom att välja ut tolv låtar som betyder något för en... Jag vet inte riktigt vad de här låtarna, som jag valt ut, säger om mig, eller ens faktiskt vem jag själv är, just nu, men det är låtar som på olika sätt, genom olika skiften i livet betytt något speciellt för mig och eftersom den här utmaningen handlar om "vem man är" har jag lekt med 12 låtar för att försöka berätta något slags historia... Jaja, ni hajar!
--
Varje historia har sin början, och den här får börja med frågan "Vem är du?" här ställd av... Ja kolla in och njut...
"The Who - "Who Are you?" Mitt absoluta favoritband, alla kategorier - med min favorittrummis alla kategorier, Keigh Moon, som central figur i den här versionen. En bra låt (som de flesta av oss kanske känner igen som ledmotivet till favorit-TV-serien CSI?), men som alltså är en riktig klassiker!
Lambretta - "Creep" Ja... Vad säger man? Svaret på den där frågan där uppe varierar givetvis på vem man frågar... "I am such a creep" skulle kunna ge ett poäng i Jeopardy... :-) Riktigt bra svensk rock när den är som allra mest skuttig.
S.P.O.C.K. - "All ETs aren't nice!" . folk som kände oss på tiden det begav sig (typ på tidigt nittiotal) trodde nog att i alla fall Mackan själv faktiskt var en utomjording... Eftersom vi är tvillingbröder får jag väl också ta åt mig och försöka förklara att alla människor är faktiskt inte heller trevliga! S.P.O.C.K. var ett favvisband under några år på 90-talet då jag alltså inte BARA lyssnade på distade gitarrer. Även om jag tyckte att det var fult att uppträda i Star Trek-unifomer!
Natalie Imbruglia - "Torn" Torn - sliten, eller trasig, känner jag mig. Faktiskt. Ibland. Och den här låten har varit en favvis sedan den kom, någon gång på 90-talet. Just i den här versionen såg jag den för första gången för ett par år sedan, och den är helt lysande! Jag - som varit med i en frikyrkoförsamling under lång tid - har en del erfarenhet av "interpretiv dans" och tycker att det är är förskräckligt roligt! Hur man beskriver hela texten , ord för ord, i den här, lite deppiga sången om hur det känns att vara lite trasig, i en relation med en annan människa.
Tears for fears - "Mad world". Låten som egentligen inte alls var speciellt populär förrän Gary Jules gjorde en cover på den, som sedan var med i varenda TV-serie och film som spelats in sedan dess. Men originalet är alltså Tears for fears. Och den är bra. Jag tycker själv att NÄR man är deppig skall man nog inte lyssna på den här, för textraden "I find it kinda funny, I find it kinda sad, The dreams in which I'm dying are the best I've ever had" kanske är lite för mycket, men låten är bra. Och i den här sättningen är den RIKTIGT bra. Den får vara med utan någon vidare kommentar till mitt liv än att jag en gång i tiden gillade Tears for fears och de var experter på deppiga texter...
Sofia Karlsson - "Jag väntar": En annan som kunde skriva texter som är deppiga, eller i alla fall vackert melankoliska var Dan Andersson. Här tolkad av Sofia Karlsson, i samband med "allsång på skansen" för något år sedan. Sofia Karlsson gick faktiskt i en parallellklass till mig och hängde mycket ihop med (kanske var tillsammans med?) just Mackan. Hon frågade i alla fall vid något tillfälle på den tiden om jag ville spela med henne. Jag, som då spelade trummor i ett rockband, hade coca-colaburks rött hår och gick i svarta kläder kunde inte tänka mig något värre än att synas och höras tillsammans med någon som spelade folkmusik. Idag är det något jag ångrar. :-) "Jag väntar" är förresten min absoluta favorit Dan Andersson-text. No nonsense. Bara rakt på. Såhär känns det...
Blueboy - "Remember me": På samma sätt som man kommer ihåg hur allt var då, en gång för länge sedan, när man hörde de här låtarna för första gången, vill man ju att andra skall komma ihåg en själv från den tiden? Här är i alla fall blueboy (och jag var en blue boy... väldigt blue, redan då) med "Remember me". Gör det, ni som var med. Och ni andra. Killen i hängslena i den här videon, fast med rött hår och ni har mig, som det såg ut då...
Skid Row - "I remember you": Som något slags bekräftande på att man faktiskt minns andra. :-) I mitt fall en alldeles speciell basist. En enhörning.
Lars Winnerbäck - "Elegi". Jag inser att min musiksmak egentligen slutade utvecklas i slutet av 90-talet. Innan dess hade jag lyssnat på ALLT och hittat grejer jag gillat i princip i varje musikgenre jag hört. Min skivsamling var rätt spretig under de år jag köpte mest skivor. Under de senaste åren har jag nästan bara lyssnat på "melankoliska män med gitarr". Och Lars Winnerbäck är en sådan. Det här är en låt jag lyssnat VÄLDIGT mycket på.
Peter Lemarc - "Little Willie John". En till i kategorien "melankoliska män med gitarr". Peter Lemarc var egentligen min storebrorsas idol på 90-talet, men när jag kollade min skivsamling här hemma hittade jag den här på tre skivor. En samlingsskiva, ett originalalbum, och faktiskt en singel. Så något har den väl betytt någon gång. Peter Lemarc kan förresten också skriva bra texter. Nästan som Dan Andersson.
Tom Petty (& and the heartbreakers) - "Don't come around here no more". När man spelat "män med gitarr"-låtar tillräckligt länge, eler när man betett sig som "such a creep" eller är det kanske såhär folk omkring en vill säga? Själv älskar jag Tom Petty. Liksom polaren SushiLars. Senast i helgen åkte vi bil och sjöng med i gamla Tom Petty-grejer. Riktigt bra låtar, även om texterna känns skrivna typ på baksidan av servetter. Men den här är ett sådant riktigt rock-anthem!
Paul Bullen sjunger och spelar Jason Mraz "I'm Yours". Fick inte tag på originalvideon, men den här tycker jag är rolig. Som avslutning på "12 låtar om Jesper" får jag väl dedikera den här till Er, kära läsare, och säga "I'm Yours" som för att liksom ge ett svar på "vem är du egentligen?"
Nåväl. Har tillbringat nyårsafton hos mina föräldrar, så det gick ingen nöd på mig igår (jag får skriva mer om vad vi åt och hur man lagar det någon annan gång), heller, men igår läste jag det här inlägget hos Mackan och blev jätteinspirerad!
Tänket här (som kommer från Hela Nätets Lektant - Mymlan) går alltså ut på att man skall "visa vem man är" enom att välja ut tolv låtar som betyder något för en... Jag vet inte riktigt vad de här låtarna, som jag valt ut, säger om mig, eller ens faktiskt vem jag själv är, just nu, men det är låtar som på olika sätt, genom olika skiften i livet betytt något speciellt för mig och eftersom den här utmaningen handlar om "vem man är" har jag lekt med 12 låtar för att försöka berätta något slags historia... Jaja, ni hajar!
--
Varje historia har sin början, och den här får börja med frågan "Vem är du?" här ställd av... Ja kolla in och njut...
"The Who - "Who Are you?" Mitt absoluta favoritband, alla kategorier - med min favorittrummis alla kategorier, Keigh Moon, som central figur i den här versionen. En bra låt (som de flesta av oss kanske känner igen som ledmotivet till favorit-TV-serien CSI?), men som alltså är en riktig klassiker!
Lambretta - "Creep" Ja... Vad säger man? Svaret på den där frågan där uppe varierar givetvis på vem man frågar... "I am such a creep" skulle kunna ge ett poäng i Jeopardy... :-) Riktigt bra svensk rock när den är som allra mest skuttig.
S.P.O.C.K. - "All ETs aren't nice!" . folk som kände oss på tiden det begav sig (typ på tidigt nittiotal) trodde nog att i alla fall Mackan själv faktiskt var en utomjording... Eftersom vi är tvillingbröder får jag väl också ta åt mig och försöka förklara att alla människor är faktiskt inte heller trevliga! S.P.O.C.K. var ett favvisband under några år på 90-talet då jag alltså inte BARA lyssnade på distade gitarrer. Även om jag tyckte att det var fult att uppträda i Star Trek-unifomer!
Natalie Imbruglia - "Torn" Torn - sliten, eller trasig, känner jag mig. Faktiskt. Ibland. Och den här låten har varit en favvis sedan den kom, någon gång på 90-talet. Just i den här versionen såg jag den för första gången för ett par år sedan, och den är helt lysande! Jag - som varit med i en frikyrkoförsamling under lång tid - har en del erfarenhet av "interpretiv dans" och tycker att det är är förskräckligt roligt! Hur man beskriver hela texten , ord för ord, i den här, lite deppiga sången om hur det känns att vara lite trasig, i en relation med en annan människa.
Tears for fears - "Mad world". Låten som egentligen inte alls var speciellt populär förrän Gary Jules gjorde en cover på den, som sedan var med i varenda TV-serie och film som spelats in sedan dess. Men originalet är alltså Tears for fears. Och den är bra. Jag tycker själv att NÄR man är deppig skall man nog inte lyssna på den här, för textraden "I find it kinda funny, I find it kinda sad, The dreams in which I'm dying are the best I've ever had" kanske är lite för mycket, men låten är bra. Och i den här sättningen är den RIKTIGT bra. Den får vara med utan någon vidare kommentar till mitt liv än att jag en gång i tiden gillade Tears for fears och de var experter på deppiga texter...
Sofia Karlsson - "Jag väntar": En annan som kunde skriva texter som är deppiga, eller i alla fall vackert melankoliska var Dan Andersson. Här tolkad av Sofia Karlsson, i samband med "allsång på skansen" för något år sedan. Sofia Karlsson gick faktiskt i en parallellklass till mig och hängde mycket ihop med (kanske var tillsammans med?) just Mackan. Hon frågade i alla fall vid något tillfälle på den tiden om jag ville spela med henne. Jag, som då spelade trummor i ett rockband, hade coca-colaburks rött hår och gick i svarta kläder kunde inte tänka mig något värre än att synas och höras tillsammans med någon som spelade folkmusik. Idag är det något jag ångrar. :-) "Jag väntar" är förresten min absoluta favorit Dan Andersson-text. No nonsense. Bara rakt på. Såhär känns det...
Blueboy - "Remember me": På samma sätt som man kommer ihåg hur allt var då, en gång för länge sedan, när man hörde de här låtarna för första gången, vill man ju att andra skall komma ihåg en själv från den tiden? Här är i alla fall blueboy (och jag var en blue boy... väldigt blue, redan då) med "Remember me". Gör det, ni som var med. Och ni andra. Killen i hängslena i den här videon, fast med rött hår och ni har mig, som det såg ut då...
Skid Row - "I remember you": Som något slags bekräftande på att man faktiskt minns andra. :-) I mitt fall en alldeles speciell basist. En enhörning.
Lars Winnerbäck - "Elegi". Jag inser att min musiksmak egentligen slutade utvecklas i slutet av 90-talet. Innan dess hade jag lyssnat på ALLT och hittat grejer jag gillat i princip i varje musikgenre jag hört. Min skivsamling var rätt spretig under de år jag köpte mest skivor. Under de senaste åren har jag nästan bara lyssnat på "melankoliska män med gitarr". Och Lars Winnerbäck är en sådan. Det här är en låt jag lyssnat VÄLDIGT mycket på.
Peter Lemarc - "Little Willie John". En till i kategorien "melankoliska män med gitarr". Peter Lemarc var egentligen min storebrorsas idol på 90-talet, men när jag kollade min skivsamling här hemma hittade jag den här på tre skivor. En samlingsskiva, ett originalalbum, och faktiskt en singel. Så något har den väl betytt någon gång. Peter Lemarc kan förresten också skriva bra texter. Nästan som Dan Andersson.
Tom Petty (& and the heartbreakers) - "Don't come around here no more". När man spelat "män med gitarr"-låtar tillräckligt länge, eler när man betett sig som "such a creep" eller är det kanske såhär folk omkring en vill säga? Själv älskar jag Tom Petty. Liksom polaren SushiLars. Senast i helgen åkte vi bil och sjöng med i gamla Tom Petty-grejer. Riktigt bra låtar, även om texterna känns skrivna typ på baksidan av servetter. Men den här är ett sådant riktigt rock-anthem!
Paul Bullen sjunger och spelar Jason Mraz "I'm Yours". Fick inte tag på originalvideon, men den här tycker jag är rolig. Som avslutning på "12 låtar om Jesper" får jag väl dedikera den här till Er, kära läsare, och säga "I'm Yours" som för att liksom ge ett svar på "vem är du egentligen?"
torsdag, november 06, 2008
10.9.8.7...
Vad gör man med de där PET-flaskorna med sportkork man får över? Jag hajar att man kan använda dem som sportflaska om, utifall att - man hade tränat, men för alla oss andra, då? :-) Dottern ville bygga en "rymdraket" härom dagen och i stället för att bygga något av toapappersrulle (det var vår första instinkt) byggde vi en av en sådan där flaska. Och ett juicepaket. Och en sådan där "ballongpinne" från en stööre hamburgerrestaurangkedja. Och massor av tejp. Allt blir bättre av tejp!.
Så - för att få raketen att flyga används ett flytande drivmedel i form av en blandning av vatten, diskmedel och - i vårt fall - gamla utgågna C-vitaminbrustabletter, men vilken brustablett som helst går bra. I med allt (brustabletterna sist) i flaskan tills den är ungefär halvfull) skaka om, lägg i en avfyrningsramp (vi använde en skål) och vänta. När trycket blir tillräckligt stort poppar det till, korken åker ut och det blir en jetstråle med skum som är stark nog att föra raketen uppåt/framåt.
OM man inte - och nu talar jag av erfarenhet från empiriska studier, nödvändigtvis A) skall kolla till raketen och den då välter strax innan den poppar och sprutar ut orangefärgat skum över omgivningen eller B) man tycker att det "händer lite lite" och skall kolla raketen vid ett andra försök varpå den med ett ljudligt "POP" lämnar en i något som närmasgt kan liknas vid ett orangefärgat tomteskägg...
Nästa gång skall vi använda en tillbringare som avfyrningsramp, så tror jag att den så att säga "står" bättre innan avfärden.
söndag, oktober 19, 2008
Off topic: Idag behövs det OCKSÅ donatorer!
Såg på en mängd bloggar igår (men var själv upptagen med att bl.a. klättra med dottern) att det var Europeiska donationsdagen igår. Alltså - en dag för att göra klart att det behövs folk som faktiskt - rent bokstavligen - bjuder på sig själva, speciellt när man inte använder kroppen längre (återvinning! Det är OCKSÅ på modet, just nu, har jag hört!).
Utan att skämta om det mer - jag skulle inte själv kunna skriva den här bloggen om det inte funnits folk som var beredda att donera sina organ och vävnader. Det är ett faktum. Således - OM någon behöver MINA organ och vävnader när "det här är över", så ta vad ni behöver!
Och om någon delar min syn (hehehe!) på det här, så anmäl Er till donationsregistret. Ert engagemang behövs. Även idag - en dag efter europeiska donationsdagen!
(Och för Er som inte vet - eller som är nytillkomna läsare av bloggen och inte hajar vad jag skriver om ovan: Förra hösten fick jag själv genomgå en hornhinnetransplantation, efter sex veckors väntetid, en operation som åter gav mig delar av synen tillbaka. Något som jag fortfarande är oerhört tacksam för.)
--
EDIT: 22:21
Fick den här länken av Längst-in-i-skafferiet-Anna, där man snabbt kan anmäla sig till donationsregistret. Tack Anna!
Utan att skämta om det mer - jag skulle inte själv kunna skriva den här bloggen om det inte funnits folk som var beredda att donera sina organ och vävnader. Det är ett faktum. Således - OM någon behöver MINA organ och vävnader när "det här är över", så ta vad ni behöver!
Och om någon delar min syn (hehehe!) på det här, så anmäl Er till donationsregistret. Ert engagemang behövs. Även idag - en dag efter europeiska donationsdagen!
(Och för Er som inte vet - eller som är nytillkomna läsare av bloggen och inte hajar vad jag skriver om ovan: Förra hösten fick jag själv genomgå en hornhinnetransplantation, efter sex veckors väntetid, en operation som åter gav mig delar av synen tillbaka. Något som jag fortfarande är oerhört tacksam för.)
--
EDIT: 22:21
Fick den här länken av Längst-in-i-skafferiet-Anna, där man snabbt kan anmäla sig till donationsregistret. Tack Anna!
måndag, september 29, 2008
Off-Topic: Bloggskolan Del 2 - skaffa läsare till din blogg!
Så - du har börjat blogga. Du skriver regelbundet och du kollar in bloggen själv lite då och då för att läsa kommentarer och liknande - men hur många läser EGENTLIGEN din blogg? Och hur får man läsare? Och vilkaÄR dina läsare? Är det bara mamma och din skvallerkåta granne som läser bloggen?
Jo, såhärva: Det finns en del - rätt många faktiskt - sätt att få både reda på hur många som läser din blogg och lite om vilka det är. Men för att fixa det måste du använda något slags webbstatistikverktyg. Statistikverktyg är ofta en websajt som genererar en lite snutt kod, som du "lägger in" på din blogg. Den syns normalt inte, men den ligger där och "tickar" besökare som kollar in din sajt. Statistiken (ofta hur mångan "träffar" din sida får, hur många av dessa som är "enskilda besökare" och lite om varifrån de kommer och eller klickar sig vidare till) presenteras sedan på en websida som du kan logga in på. Det finns flera bra, men själv har jag mest använt Google analytics och den svenska gratistjänsten Susnet.
Nåväl. Så då ser du lite vad du har för läsare. Inte sällan blir det här en positiv överraskning (när jag började kolla min statistik här på Krubb visade det sig att jag hade ungefär tre gånger så många besökare som jag trodde).Men hur skall man få fler att kolla in din coola blogg? Det finns flera sätt: Observera att nedanstående är tips, och att alla tips kanske inte passar alla bloggar - eller bloggläsare.
1) Registrera din blogg i olika bloggportaler. Det finns flera, men de flesta funkar så att de har en "löpsedel" på förstasidan där man kan se "vad det bloggas om just nu". Om nu du skriver om en nyhetsartikel i en stor tidning, eller kanske en replik till någon annans blogginlägg på din blogg vill du givetvis att folk som läser tidningen, eller den där andra bloggen, kollar in din blogg. Det där sköter de där bloggportalerna åt dig. Två av de mest använda är Bloggportalen och Knuff (som har ett bra verktyg som heter "nyligen" där du skriver in din bloggs namn och URL och så registrerar den och indexerar nya blogginlägg, sedan sist du besökte sidan. Snyggt.)
2) Använd "pingback-tjänster". Pingback är ett sätt att tala om för vissa sajter att du skriver om dem. Det är egentligen betydligt enklare än det låter - ofta är det bara ett litet webformulär där du skriver in adressen till din blogg, och så sköter pingbacktjänsten det här åt dig. Vissa bloggverktyg har egna "pingbacktjänster" med webspindlar och grejer, som själv går ut på nätet och tar reda på om någon skriver om ditt blogginlägg. På andra bloggtjänster kan du använda något som heter "trackback" som funkar på precis samma sätt. Du klickar på en länk, klistrar in länken i ditt bloggverktyg när du skriver om inlägget, och ditt inlägg indexeras på sajten du skrivit om. Den - i särklass - största pingbacktjänsten för svenska tidningar idag är Twingly, som har de flesta stora dagstidningarna hos sig. Aftonbladet använder - av någon anledning - det gamla verktyget hos bloggportalen.
3) När du skriver om andra - länka! Det gör att ditt blogginlägg hamnar i sökmotorer och webspindlar där just de här termerna söks på nätet. Det är inget du själv behöver registrera, eller så, men länka gärna till andra när du skriver, så ser du snart i din statistik att du får en massa besökare som sökt fram just ditt blogginlägg hos bl.a. google.
4) När du skriver intressanta inlägg om saker som andra skriver om kan du droppa en rad i kommentarsfältet hos den blogg du skriver om. Eller - vilket är snyggare - maila blogginnehavaren och tipsa om din blogg. Var emellertid väldigt restriktiv med det här. Det anses inte "snyggt" att "sno kommentarsfältet" från någon för att göra reklam för en annan blogg.
Det finns givetvis fler sätt att få läsare. Några är betydligt mer analoga än de jag tipsat om här uppe. T.ex.
5) Uppdatera ofta. När folk ser att det "händer grejer" på din blogg kommer de tillbaka oftare. Och de tipsar givetvis sina kompisar om att "det är här det händer". Precis som du. Och motsatt - uppdaterar du inte tillräckligt ofta kommer folk att tröttna på att kolla in din blogg och du tappar läsare.
6) Kommentera gärna andra bloggare som är kända. De har många läsare - de flesta av de läsarna är intresserade av vad andra tycker om just deras favoritbloggare.
7) Anordna "jippon" på din blogg. Kör undersökningar (det finns massor av grejer på nätet för sådant), sådana där meme-grejer, tävlingar eller bara ställ en fråga i ditt blogginlägg, som gör att folk börjar aktivera sig på bloggen. Alla tycker om att klicka lite på en blogg, och inte bara läsa.
Och snart har du massor med fler läsare!
Jo, såhärva: Det finns en del - rätt många faktiskt - sätt att få både reda på hur många som läser din blogg och lite om vilka det är. Men för att fixa det måste du använda något slags webbstatistikverktyg. Statistikverktyg är ofta en websajt som genererar en lite snutt kod, som du "lägger in" på din blogg. Den syns normalt inte, men den ligger där och "tickar" besökare som kollar in din sajt. Statistiken (ofta hur mångan "träffar" din sida får, hur många av dessa som är "enskilda besökare" och lite om varifrån de kommer och eller klickar sig vidare till) presenteras sedan på en websida som du kan logga in på. Det finns flera bra, men själv har jag mest använt Google analytics och den svenska gratistjänsten Susnet.
Nåväl. Så då ser du lite vad du har för läsare. Inte sällan blir det här en positiv överraskning (när jag började kolla min statistik här på Krubb visade det sig att jag hade ungefär tre gånger så många besökare som jag trodde).Men hur skall man få fler att kolla in din coola blogg? Det finns flera sätt: Observera att nedanstående är tips, och att alla tips kanske inte passar alla bloggar - eller bloggläsare.
1) Registrera din blogg i olika bloggportaler. Det finns flera, men de flesta funkar så att de har en "löpsedel" på förstasidan där man kan se "vad det bloggas om just nu". Om nu du skriver om en nyhetsartikel i en stor tidning, eller kanske en replik till någon annans blogginlägg på din blogg vill du givetvis att folk som läser tidningen, eller den där andra bloggen, kollar in din blogg. Det där sköter de där bloggportalerna åt dig. Två av de mest använda är Bloggportalen och Knuff (som har ett bra verktyg som heter "nyligen" där du skriver in din bloggs namn och URL och så registrerar den och indexerar nya blogginlägg, sedan sist du besökte sidan. Snyggt.)
2) Använd "pingback-tjänster". Pingback är ett sätt att tala om för vissa sajter att du skriver om dem. Det är egentligen betydligt enklare än det låter - ofta är det bara ett litet webformulär där du skriver in adressen till din blogg, och så sköter pingbacktjänsten det här åt dig. Vissa bloggverktyg har egna "pingbacktjänster" med webspindlar och grejer, som själv går ut på nätet och tar reda på om någon skriver om ditt blogginlägg. På andra bloggtjänster kan du använda något som heter "trackback" som funkar på precis samma sätt. Du klickar på en länk, klistrar in länken i ditt bloggverktyg när du skriver om inlägget, och ditt inlägg indexeras på sajten du skrivit om. Den - i särklass - största pingbacktjänsten för svenska tidningar idag är Twingly, som har de flesta stora dagstidningarna hos sig. Aftonbladet använder - av någon anledning - det gamla verktyget hos bloggportalen.
3) När du skriver om andra - länka! Det gör att ditt blogginlägg hamnar i sökmotorer och webspindlar där just de här termerna söks på nätet. Det är inget du själv behöver registrera, eller så, men länka gärna till andra när du skriver, så ser du snart i din statistik att du får en massa besökare som sökt fram just ditt blogginlägg hos bl.a. google.
4) När du skriver intressanta inlägg om saker som andra skriver om kan du droppa en rad i kommentarsfältet hos den blogg du skriver om. Eller - vilket är snyggare - maila blogginnehavaren och tipsa om din blogg. Var emellertid väldigt restriktiv med det här. Det anses inte "snyggt" att "sno kommentarsfältet" från någon för att göra reklam för en annan blogg.
Det finns givetvis fler sätt att få läsare. Några är betydligt mer analoga än de jag tipsat om här uppe. T.ex.
5) Uppdatera ofta. När folk ser att det "händer grejer" på din blogg kommer de tillbaka oftare. Och de tipsar givetvis sina kompisar om att "det är här det händer". Precis som du. Och motsatt - uppdaterar du inte tillräckligt ofta kommer folk att tröttna på att kolla in din blogg och du tappar läsare.
6) Kommentera gärna andra bloggare som är kända. De har många läsare - de flesta av de läsarna är intresserade av vad andra tycker om just deras favoritbloggare.
7) Anordna "jippon" på din blogg. Kör undersökningar (det finns massor av grejer på nätet för sådant), sådana där meme-grejer, tävlingar eller bara ställ en fråga i ditt blogginlägg, som gör att folk börjar aktivera sig på bloggen. Alla tycker om att klicka lite på en blogg, och inte bara läsa.
Och snart har du massor med fler läsare!
tisdag, september 16, 2008
Off topic: Välkomna tillbaka efter sommarlovet, riksdagen!
Idag har jag varit ledig från jobbet.
Jag har - för första gången någonsin - tagit ledig för att delta i demonstrationerna vid riksdagens öppnande angående den rätt hårt kritiserade "FRA-lagen". (Den lag som ger en statlig myndighet rätt oinskränkt "signalspana" - eller avlyssna - samtlig elektronisk trafik i, från och till Sverige och sedan dela med sig av den till andra underrättelseorgan).
Ni förstår vad jag menar:
Jag älskar mitt jobb.
Jag är inte speciellt politiskt aktiv.
Jag tycker inte om att vistas i stora folksamlingar.
Jag tycker inte om att frysa.
Jag skulle _egentligen_ hellre stanna på jobbet, laga mat, umgås med kollegorna, skratta, krama barn och ha det mysigt. Och ÄNDÅ gjorde jag det här.
Jag.
Demonstrerar.
För det är viktigt. Väldigt viktigt. Jag vill nämligen att ni som läser (eller skriver kommentarer) här på bloggen skall kunna göra det, utan att vara rädda för att det registreras någonstans. Att varken jag eller du blir socialt ihopkopplad med den andre för att vi utbyter "information" eller "rådata" som det heter på underrättelseverksamhetsspråk, med varandra.
Och - egentligen - BARA därför var jag med idag. Jag tillhör ingen "aktionsgrupp" (även om jag idag funderade på att starta en - "lätt synskadade medelålders kommunalanställda kockar mot FRA-lagen"?) eller är extremistisk på något sätt. Jag är medborgare. Och jag tycker att det viktigt att vi som medborgare faktiskt får läsa, skriva och tycka vad vi vill utan att folk lägger sig i det.
--
Andra som var där, som jag träffade (och bjöd på Jordgubbar, även om inte riktigt alla tog emot dem!) var bl.a. Opassande Emma, Anna Troberg, Rick Falkvinge, Klara på Kurvigheter, Josh på enligt min humla, Christian Engström (vilken talare!) och säkert många fler (som jag glömt bort i vimlet).
Än så länge verkar nästan bara Dagen ha skrivit om demonstrationerna, men de har också ett fint bildspel (där undertecknad faktiskt skymtas på en bild - den som hittar mig först och berättar det får en gratis middag!) ;-)
--
Uppdaterat klockan 19:38
Jag såg just det här och tyckte att inslaget var rätt bra, eftersom det ger uttryck för precis hur jag tänker kring det här:
Jag har - för första gången någonsin - tagit ledig för att delta i demonstrationerna vid riksdagens öppnande angående den rätt hårt kritiserade "FRA-lagen". (Den lag som ger en statlig myndighet rätt oinskränkt "signalspana" - eller avlyssna - samtlig elektronisk trafik i, från och till Sverige och sedan dela med sig av den till andra underrättelseorgan).
Ni förstår vad jag menar:
Jag älskar mitt jobb.
Jag är inte speciellt politiskt aktiv.
Jag tycker inte om att vistas i stora folksamlingar.
Jag tycker inte om att frysa.
Jag skulle _egentligen_ hellre stanna på jobbet, laga mat, umgås med kollegorna, skratta, krama barn och ha det mysigt. Och ÄNDÅ gjorde jag det här.
Jag.
Demonstrerar.
För det är viktigt. Väldigt viktigt. Jag vill nämligen att ni som läser (eller skriver kommentarer) här på bloggen skall kunna göra det, utan att vara rädda för att det registreras någonstans. Att varken jag eller du blir socialt ihopkopplad med den andre för att vi utbyter "information" eller "rådata" som det heter på underrättelseverksamhetsspråk, med varandra.
Och - egentligen - BARA därför var jag med idag. Jag tillhör ingen "aktionsgrupp" (även om jag idag funderade på att starta en - "lätt synskadade medelålders kommunalanställda kockar mot FRA-lagen"?) eller är extremistisk på något sätt. Jag är medborgare. Och jag tycker att det viktigt att vi som medborgare faktiskt får läsa, skriva och tycka vad vi vill utan att folk lägger sig i det.
--
Andra som var där, som jag träffade (och bjöd på Jordgubbar, även om inte riktigt alla tog emot dem!) var bl.a. Opassande Emma, Anna Troberg, Rick Falkvinge, Klara på Kurvigheter, Josh på enligt min humla, Christian Engström (vilken talare!) och säkert många fler (som jag glömt bort i vimlet).
Än så länge verkar nästan bara Dagen ha skrivit om demonstrationerna, men de har också ett fint bildspel (där undertecknad faktiskt skymtas på en bild - den som hittar mig först och berättar det får en gratis middag!) ;-)
--
Uppdaterat klockan 19:38
Jag såg just det här och tyckte att inslaget var rätt bra, eftersom det ger uttryck för precis hur jag tänker kring det här:
tisdag, september 09, 2008
Off topic: Bloggskolan del 1
De senaste veckorna har jag ibland fått frågor om varför jag bloggar, vad jag har för "mission" med mitt bloggande och hur jag började. Frågor som faktiskt satt igång ett antal tankar inom mig om hur jag kan blogga, om jag egentligen borde fortsätta och i så gall hur...
Då en del av de här frågorna kommit från andra bloggare - en del tämligen nya - tänkte jag börja dela med mig lite av mina egna erfarenheter kring bloggande. Ok? Är ni med?
Då kör vi.
Del 1 - Att börja blogga:
Vad är en blog?
En blog - ursprungligen förkortning för "weblog" - är ett slags ofta uppdaterad websida. Eller en webdagbok, om man så vill. Det är ett sätt för skrivaren att "logga" händelser, ungefär som en sådan där kaptensdagbok på ett fartyg, som hänt under dagen. Bloggar kan vara antingen personliga - av mer "dagbokskaraktär" eller handla om ett speciellt ämne - som Krubb.
Varför blogga? Att ta beslutet att börja blogga är lätt, egentligen. Många jag känner har prövat på att blogga och det är roligt att faktiskt se att folk läser det man skriver - MEN (givtevis fanns det en "men" i den meningen!) - alldeles för få tänker till om vad man vill skriva från början:
Vem vill du nå med din blog? Din familj? Dina närmaste vänner? Tänk på att så fort du publicerar något kan det - rent teoretiskt - läsas av ALLA på Internet. Med lite googlande kommer folk att mer eller mindre "ramla" in på din blogg. Hur vill du att DE skall uppfatta dig?
Bloggar du för "andra i samma branch?" Bra! Det finns alldeles för få "nischade" bloggar (och de flesta som är "nischade" är olika modebloggar, faktiskt.)Använd ett språk och en språkton som är relevant för din branch. Folk som inte ännu är i din branch, eller kunder till dig/er kommer att kolla in din blog efter "vad som händer". Hur kommer de att uppfatta dig och dina kollegor om de läser din blog?
Hur ofta uppdaterar du din blog? Själva tanken med bloggande är att det kommer uppdateringar ofta. Att man - i vissa fall - kan se vad som har hänt dig varje dag. En viss regelbundenhet är alltså nödvändigt. Vissa företagsbloggar uppdaterar väldigt sällan, för det händer helt enkelt inte så mycket i deras verksamhet - det gör att folk till slut slutar läsa bloggen. Vem vill läsa samma information varje dag? För dessa företag kanske det hade varit bättre att satsa på att ha informationen i en tryckt folder eller ett visitkort? Det är inget självändamål i att blogga, bara för att liksom "hänga på bloggtåget".
Så... Täånk till! Vem skriver du för? Hur vill du tala med de som faktiskt läser din blog? Hur vill du att de skall upffatta dig? Och hur ofta tror du att det är realistiskt att uppdatera? Har du saker att berätta om varje dag? Good for you (det har inte jag)! Det är klart att du skall blogga!
Hur börjar jag? Det finns massor av sätt, men ett kan vara att testa något av de färdiga "blogghotell" som finns. Blogger.com, blogg.se, och wordpress.com är nog de största, för oss som bloggar på svenska, men det finns givetvis många fler. Det finns andra lösningar också. Wordpress har t.ex. ett verktyg som gör att du snabbt kan börja blogga på "din egen sajt", ifall du har en egen websida någonstans redan.
Så - nu är det bara att greppa tangentbordet och börja!
Lycka till!
Då en del av de här frågorna kommit från andra bloggare - en del tämligen nya - tänkte jag börja dela med mig lite av mina egna erfarenheter kring bloggande. Ok? Är ni med?
Då kör vi.
Del 1 - Att börja blogga:
Vad är en blog?
En blog - ursprungligen förkortning för "weblog" - är ett slags ofta uppdaterad websida. Eller en webdagbok, om man så vill. Det är ett sätt för skrivaren att "logga" händelser, ungefär som en sådan där kaptensdagbok på ett fartyg, som hänt under dagen. Bloggar kan vara antingen personliga - av mer "dagbokskaraktär" eller handla om ett speciellt ämne - som Krubb.
Varför blogga? Att ta beslutet att börja blogga är lätt, egentligen. Många jag känner har prövat på att blogga och det är roligt att faktiskt se att folk läser det man skriver - MEN (givtevis fanns det en "men" i den meningen!) - alldeles för få tänker till om vad man vill skriva från början:
Vem vill du nå med din blog? Din familj? Dina närmaste vänner? Tänk på att så fort du publicerar något kan det - rent teoretiskt - läsas av ALLA på Internet. Med lite googlande kommer folk att mer eller mindre "ramla" in på din blogg. Hur vill du att DE skall uppfatta dig?
Bloggar du för "andra i samma branch?" Bra! Det finns alldeles för få "nischade" bloggar (och de flesta som är "nischade" är olika modebloggar, faktiskt.)Använd ett språk och en språkton som är relevant för din branch. Folk som inte ännu är i din branch, eller kunder till dig/er kommer att kolla in din blog efter "vad som händer". Hur kommer de att uppfatta dig och dina kollegor om de läser din blog?
Hur ofta uppdaterar du din blog? Själva tanken med bloggande är att det kommer uppdateringar ofta. Att man - i vissa fall - kan se vad som har hänt dig varje dag. En viss regelbundenhet är alltså nödvändigt. Vissa företagsbloggar uppdaterar väldigt sällan, för det händer helt enkelt inte så mycket i deras verksamhet - det gör att folk till slut slutar läsa bloggen. Vem vill läsa samma information varje dag? För dessa företag kanske det hade varit bättre att satsa på att ha informationen i en tryckt folder eller ett visitkort? Det är inget självändamål i att blogga, bara för att liksom "hänga på bloggtåget".
Så... Täånk till! Vem skriver du för? Hur vill du tala med de som faktiskt läser din blog? Hur vill du att de skall upffatta dig? Och hur ofta tror du att det är realistiskt att uppdatera? Har du saker att berätta om varje dag? Good for you (det har inte jag)! Det är klart att du skall blogga!
Hur börjar jag? Det finns massor av sätt, men ett kan vara att testa något av de färdiga "blogghotell" som finns. Blogger.com, blogg.se, och wordpress.com är nog de största, för oss som bloggar på svenska, men det finns givetvis många fler. Det finns andra lösningar också. Wordpress har t.ex. ett verktyg som gör att du snabbt kan börja blogga på "din egen sajt", ifall du har en egen websida någonstans redan.
Så - nu är det bara att greppa tangentbordet och börja!
Kära dagbok... Idag hände något alldeles fantastiskt enastående...
Lycka till!
torsdag, augusti 28, 2008
Off-topic: Köksmusik igen...
Jamen... Ärligt... Det är ju känt att "laga mat är Rock nRoll" (det är i alla fall en tes jag driver rätt hårt) och när man då hittar ett band som heter "Freak Kitchen" måste man ju posta om det. Atga pojkar. Lite som Gordon Ramsey. Att sedan skriva låtar som heter "some kind of love song" eller "nobody's laughing", känns rätt kockigt. :-)
Den gamle kaptenen: Nördfakta - Det här är deras "storsta hit" och den är - helt otroligt nog - skriven i 5/4-takt. Jo, faktiskt. På riktigt! Se där - rockmusik är också musik. Om än med mycket distade gitarrer! Fantastiskt duktig trummis.
Den gamle kaptenen: Nördfakta - Det här är deras "storsta hit" och den är - helt otroligt nog - skriven i 5/4-takt. Jo, faktiskt. På riktigt! Se där - rockmusik är också musik. Om än med mycket distade gitarrer! Fantastiskt duktig trummis.
onsdag, augusti 20, 2008
Kärlek på nätet.
Blev utmanad av Mackan att fortsätta att sprida kärleken på nätet... Det hela började hos Mymlan och har nu spridits sig som en av de roligare Meme-grejerna i bloggosfären.
Men det är svårt.
För - som bl.a. Mackan konstaterar - nästan allt som är viktigt här i livet har ett soundtrack. Men - för att ändå göra ett försök:
Att jobba med mat på restaurang är att jobba med romantik, kärlek, ja kanske tillochmed sex. För - med belysningen, den softade musiken i högtalarna, de levande ljusen och så mat vars enda uttalade syfte är att förföra - är det svårt att liksom inte falla för frestelsen att låta en njutning övergå till ett annat... Mat och romantik hör ihop.
Tänk på ostron. Tänk på beluga. Tänk på gåslever och portvinskokta åkerbär. Och försök sedan att cyniskt vifta bort mat som afrodisiakum.
Att koppla ihop att jobba med mat och att bli kär låter sig däremot inte göras. Kockar luktar illa, är aldrig hemma och är dessutom extremt nördiga. Jag skall ändå försöka berätta en historia från köket:
Låt-oss-kalla-honom-Markus. Min sous-chef at the time, och som sådan partner in crime, medkonspiratör, inspirationsbollplank och axel att gråta mot. Världens Bästa Kille (tm). Vi brukade - när vi hade tid över ringa till olika radiostationer och önska "en låt som betytt väldigt mycket för mig och min partner... Jag vill bara att du skall komma hem igen..." och när radioprataren undrade om partnern hade något namn brukade vi svara "Ja... Marcus" (Eller "Jesper", om det var Mackan som ringde). Det blev ofta helt tyst i telefonen och sedan kom något ansträngt "Ja... Eh... Här kommer Eran låt!". Otroligt roligt.
Nej - jag är inte gay egentligen, men jag har inget emot om någon tror det. Och jag älskar att skämta med folks fördomar.
Och - Markus - "om du är där ute någonstans. Hör av dig! Allt är förlåtet!" :-)
Nu kommer mina närmaste vänner, mina syskon och andra människor som känner mig börja bua och göra insinuationer att jag är feg och inte vågar berätta om något riktigt. Så... För att liksom ta tjuren vid hornen:
Eftersom både Mackan och dessförinnan Emma från Opassande har ju skrivit om kärlek i tonåren, så jag får väl göra något slags seriöst försök - jag också...
Jag hade en flickvän ett tag på gymnasiet (musikgymnasiet) och vi hade ett internt litet musikskämt mellan oss: Så fort vi var ensamma och - som tonåringar med hormoner i kroppen - ville klämma lite på varandra började någon av oss alltid att nynna på antingen introt (gitarrsvajet) eller de första raderna i andra versen "...we're both sensitive people, with so much to give..."
Ibland spelades den där låten på min sunkiga stereo, eller hennes på den tiden med silvertejp av pojkvännen lagade cd-spelare (som spruckit efter ett av våra rätt ofta återkommande och bitvis rätt animerade gräl och då av flickvännen misstagits för ett slags ninja-kastvapen). Ofta hann vi inte stanna upp för att liksom dämpa belysningen, tända ljus och lite soft volym med just Marvin Gaye:
Jag skickar vidare den här utmaningen till: Omar, Rosetta Sten, Antonia73 och Lisa FW
Men det är svårt.
För - som bl.a. Mackan konstaterar - nästan allt som är viktigt här i livet har ett soundtrack. Men - för att ändå göra ett försök:
Att jobba med mat på restaurang är att jobba med romantik, kärlek, ja kanske tillochmed sex. För - med belysningen, den softade musiken i högtalarna, de levande ljusen och så mat vars enda uttalade syfte är att förföra - är det svårt att liksom inte falla för frestelsen att låta en njutning övergå till ett annat... Mat och romantik hör ihop.
Tänk på ostron. Tänk på beluga. Tänk på gåslever och portvinskokta åkerbär. Och försök sedan att cyniskt vifta bort mat som afrodisiakum.
Att koppla ihop att jobba med mat och att bli kär låter sig däremot inte göras. Kockar luktar illa, är aldrig hemma och är dessutom extremt nördiga. Jag skall ändå försöka berätta en historia från köket:
Låt-oss-kalla-honom-Markus. Min sous-chef at the time, och som sådan partner in crime, medkonspiratör, inspirationsbollplank och axel att gråta mot. Världens Bästa Kille (tm). Vi brukade - när vi hade tid över ringa till olika radiostationer och önska "en låt som betytt väldigt mycket för mig och min partner... Jag vill bara att du skall komma hem igen..." och när radioprataren undrade om partnern hade något namn brukade vi svara "Ja... Marcus" (Eller "Jesper", om det var Mackan som ringde). Det blev ofta helt tyst i telefonen och sedan kom något ansträngt "Ja... Eh... Här kommer Eran låt!". Otroligt roligt.
Nej - jag är inte gay egentligen, men jag har inget emot om någon tror det. Och jag älskar att skämta med folks fördomar.
Och - Markus - "om du är där ute någonstans. Hör av dig! Allt är förlåtet!" :-)
Nu kommer mina närmaste vänner, mina syskon och andra människor som känner mig börja bua och göra insinuationer att jag är feg och inte vågar berätta om något riktigt. Så... För att liksom ta tjuren vid hornen:
Eftersom både Mackan och dessförinnan Emma från Opassande har ju skrivit om kärlek i tonåren, så jag får väl göra något slags seriöst försök - jag också...
Jag hade en flickvän ett tag på gymnasiet (musikgymnasiet) och vi hade ett internt litet musikskämt mellan oss: Så fort vi var ensamma och - som tonåringar med hormoner i kroppen - ville klämma lite på varandra började någon av oss alltid att nynna på antingen introt (gitarrsvajet) eller de första raderna i andra versen "...we're both sensitive people, with so much to give..."
Ibland spelades den där låten på min sunkiga stereo, eller hennes på den tiden med silvertejp av pojkvännen lagade cd-spelare (som spruckit efter ett av våra rätt ofta återkommande och bitvis rätt animerade gräl och då av flickvännen misstagits för ett slags ninja-kastvapen). Ofta hann vi inte stanna upp för att liksom dämpa belysningen, tända ljus och lite soft volym med just Marvin Gaye:
Jag skickar vidare den här utmaningen till: Omar, Rosetta Sten, Antonia73 och Lisa FW
onsdag, augusti 06, 2008
Off-topic: Det finns alltid saker som är personliga...
Det har ju pratats i nästan hela bloggosfären, utom kanske just här på Krubb, om det där med privatlivets helgd och hela den där grejen med FRA och sådär en tid nu. Eftersom jag tycker att det är viktigt att hålla sig a jour med vad som händer och dessutom gillar språket och stilen på t.e. Anna Trobergs blogg har jag ett tag följt med i diskussionen bl.a. där.
Det - att läsa Annas blogg - och att det precis varit pride-festival (som typ ALLA - oavsett grad av strejtness eller religiositet eller whatever - har haft en åsikt om och bloggat om!) där jag läst ett och annat inlägg av vad vi lite elakt skulle kunna kalla "kristna nötter" har fått mig att tänka lite på min egen kyrksamhet och vad den genom åren fört med sig...
Precis som samtalet med Paddan, i lördags.
Ja. Jag är alltså kristen. Troende. Så. Nu är jag "ute ur garderoben". Ifall någon nu undrat.
Min tro har mycket lite med min matlagning att göra och det här är det garanterat både första och sista inlägget om religion på den här bloggen, men modigare bloggare än jag har ett tag petat på mig och sagt "skriv något om..." och svaret har alltid blivit "nej - jag skriver om mat."
Så - för att ge ett par löften:
1) Jag kommer fortsättningsvis inte låta bloggen bli något slags "religiös" blogg. Jag tror nämligen att ni som läser den hellre läser om vad ni skall göra med fläskkarré än får dåliga bibelstudium serverade Er från en klåpare i kockrock.
2) Om någon av Er som läser den här bloggen - någonsin - har en fråga om min tro eller hur jag ser på saker och ting är ni jättevälkomna att fråga mig personligen, eller per mail. Jag lovar att berätta vad jag tror på. Kontaktuppgifter har postats några gånger förut här på bloggen, så ni hittar dem säkert med sökfunktionen längst upp på sidan.
3) Om några religiösa nötter blir arga för att jag använder terminologi som "religiösa nötter" och/eller tycker att jag är "en dålig kristen" har de säkert rätt i sak, men jag lovar att ta bort alla sådana kommentarer ur kommentarsfälten på mina bloggposter.
För såhär är det - det finns grejer som är personliga. Eller faktiskt tillochmed privata. Som folks religionstillhörighet, politiska vy, sexuella preferens(er) etc. Grejer som vi kan välja att fläka ut på nätet och låta andra ta del av. Om vi vill. Eller låta bli. Om vi inte vill. Än så länge, that is.
Så - för att tydliggöra - den här posten är nog det mest personliga - på gränsen till privata - ni får läsa av/om mig. Men jag vill förklara - för Er som tror varför jag inte basunerar ut min tro på bloggen varje dag. För Er som inte tror med som kanske undrat varför jag på andra bloggar just debatterat tro och frågor kring det. För Er som undrat var jag står. Egentligen. Det här är jag. Eller i alla fall en del av mig.
Så - nu är jag "ute ur garderoben".
Slut.
Och till slut vill jag dedikera den här låten till Anna Troberg, Mackan Andersson, Emanuel Karlsten, Kristofer Gustafsson, Kn. E och kompisarna i kåren i Nacka och alla andra hjältar där ute som skriver, läser och inspirerar med orden "God IS one of us"
Det - att läsa Annas blogg - och att det precis varit pride-festival (som typ ALLA - oavsett grad av strejtness eller religiositet eller whatever - har haft en åsikt om och bloggat om!) där jag läst ett och annat inlägg av vad vi lite elakt skulle kunna kalla "kristna nötter" har fått mig att tänka lite på min egen kyrksamhet och vad den genom åren fört med sig...
Precis som samtalet med Paddan, i lördags.
Ja. Jag är alltså kristen. Troende. Så. Nu är jag "ute ur garderoben". Ifall någon nu undrat.
Min tro har mycket lite med min matlagning att göra och det här är det garanterat både första och sista inlägget om religion på den här bloggen, men modigare bloggare än jag har ett tag petat på mig och sagt "skriv något om..." och svaret har alltid blivit "nej - jag skriver om mat."
Så - för att ge ett par löften:
1) Jag kommer fortsättningsvis inte låta bloggen bli något slags "religiös" blogg. Jag tror nämligen att ni som läser den hellre läser om vad ni skall göra med fläskkarré än får dåliga bibelstudium serverade Er från en klåpare i kockrock.
2) Om någon av Er som läser den här bloggen - någonsin - har en fråga om min tro eller hur jag ser på saker och ting är ni jättevälkomna att fråga mig personligen, eller per mail. Jag lovar att berätta vad jag tror på. Kontaktuppgifter har postats några gånger förut här på bloggen, så ni hittar dem säkert med sökfunktionen längst upp på sidan.
3) Om några religiösa nötter blir arga för att jag använder terminologi som "religiösa nötter" och/eller tycker att jag är "en dålig kristen" har de säkert rätt i sak, men jag lovar att ta bort alla sådana kommentarer ur kommentarsfälten på mina bloggposter.
För såhär är det - det finns grejer som är personliga. Eller faktiskt tillochmed privata. Som folks religionstillhörighet, politiska vy, sexuella preferens(er) etc. Grejer som vi kan välja att fläka ut på nätet och låta andra ta del av. Om vi vill. Eller låta bli. Om vi inte vill. Än så länge, that is.
Så - för att tydliggöra - den här posten är nog det mest personliga - på gränsen till privata - ni får läsa av/om mig. Men jag vill förklara - för Er som tror varför jag inte basunerar ut min tro på bloggen varje dag. För Er som inte tror med som kanske undrat varför jag på andra bloggar just debatterat tro och frågor kring det. För Er som undrat var jag står. Egentligen. Det här är jag. Eller i alla fall en del av mig.
Så - nu är jag "ute ur garderoben".
Slut.
Och till slut vill jag dedikera den här låten till Anna Troberg, Mackan Andersson, Emanuel Karlsten, Kristofer Gustafsson, Kn. E och kompisarna i kåren i Nacka och alla andra hjältar där ute som skriver, läser och inspirerar med orden "God IS one of us"
onsdag, juni 18, 2008
Off-Topic: Ni som vill kontakta mig per e-post...
Hej, alla. Jo - ni har alla säkert hängt med i tumultet kring den där lagen, där FRA tillåts registrera ALL internet-trafik till och från ALLA medborgare, jämt, utan misstanke om brott? För att NI skall kunna känna er säkra att det ni skriver till mig i alla fall inte läses av någon annan "över axeln" kan ni - tills vidare - använda den här kryptonyckeln i mailkommunikation med mig.
(Och för Er som möjligen inte har min e-postadress: Den står i nyckeln, när du lagt till den i din PGP-keyring).
MVH
/Jesper
Ps: Ni får gärna skicka mig Era kryptonycklar, så att jag även kan svara Er med krypterad e-post. Ds.
(Och för Er som möjligen inte har min e-postadress: Den står i nyckeln, när du lagt till den i din PGP-keyring).
MVH
/Jesper
Ps: Ni får gärna skicka mig Era kryptonycklar, så att jag även kan svara Er med krypterad e-post. Ds.
-----BEGIN PGP PUBLIC KEY BLOCK-----
Version: GnuPG v1.4.6 (GNU/Linux)
mQGiBEhYBdYRBACy/bTu/aSgoUbRfR5E3P0zGg1/xAXw/IhtrZ4xDaevvSvDoKZn
RriOQkKMWabM/nZUJCxo7AoKZJFnm5pYJwTmgrHel0Fc06+5JolPAQG9M5yrn5pf
mx2Nk0ib+jKxAcUN9inbrZDkbRkFFBaUeRTpwnq5CH/ezdw2aDJ0qUpenwCgy4Cu
jSFdea6kQJ7eqO8hf0ZDQdUD/jb2sLmTX4rDml9ekNJLLMriPR/BsyOezMkj8k8G
2Qz3SVxUfFnzavnX0YKZ2hTfUgvK7KdwQjQ7favnaFb3+3OpiU9wWe8J4rdXe1MY
/Cydp0d+n+EUmaTU4YqFe9MbQSBQWc8kJFYLtP+b93E/yjouPQ6B1Zjgyq8Rs//T
qKncA/9JPVOnqikiyrtiBMYnJMpFbjGTJ7QO2C+UwXEkT2ja2YoJIPy5reQkohby
oQC48TEq2RN5jNTLhDlGQl70G0wZMRj94pWVUf2Qel5oQZTGtfgR2mSXFVr/A8AU
VH/vS93tlFhCPTcIElkH9M/rptwRx2PAnLjq9scS9kO9OUPV1bQ0SmVzcGVyICJL
b3R0ZW4iIFbDpHJuIChFbC1nYW1hbCkgPGtvdHRlbkBjb3lvdGUub3JnPohmBBMR
AgAmBQJIWAXWAhsDBQkJZgGABgsJCAcDAgQVAggDBBYCAwECHgECF4AACgkQMAXy
SpE9nPGYbgCfYx6s2ArhXpNpCLb2BFvRVXrrye8AoIbn+4snvr72Z/w48KLIyJoz
VT8TiEYEExECAAYFAkhYCU8ACgkQSaCQq9UzpL4HoACcCfSgGzbiI7PQWbwZkH14
NzaDnY0AoIKkDQeEGdqaEwEUHJWqYXifnqG6uQQNBEhYBgkQEACzdvsC9C8vEKEt
dwpsHOX2uGXcGwnG0qlyHpSBDNI4H5z32ucJy6oMHjX2qyk8bFW+FKJA5pQuL6u4
VG6qnrfqNnaBwpeibYNjlbUdi3O4l5eEAbWj1H2h51GbN85h7LrMTZQ++2DUouPO
1OepcrYWRWR2v+JxxOiQXaO570+1AcyQt04BJjqrUpHVM5OPS7tBLTEwp0NQ3AKI
VIFDNrko54z8SMfiyPCmu24oTLn+j6TP7ZfKKnY/GgMIHjt49oGBcTBoCPNa9aES
WHvrGFQsm54ZpNnPlTGkDpHS9UdNcpepWjXtTI26hFX1rLCQvURceYCE6AnhRd3N
toQsbD+fEiyrPhdT+IFxtYURmMshKodSuL5BDPa3W1Zc638PQRIVyacuRDWBWheE
WZmgX+oEdMzgw+S5/rPBgppZPqrRMJSpG7tGneI5z2RNHvIgiUkGsdrf88IFNTMl
LQFLAkCdspnZKrwkMmpvmq9Amg3A0bYbsnkWamVhEpbO4yIA6OpAM1AW7sVm8upD
9UwaWQIpMJ+RjMA/h+e3icMj9aNJ1SKu1d+aZxv3pjMkQVDNODlBRKkoYgABF2St
JSpHIB7SiA7NMdFYNISO60VUtKRI646M8YaGe6TqD2kIKTCSJQCvbMNKebxaA9m4
122p6vINsz+YmY6wDpB6mb7eM5CixwADBQ/9HKLGFf+pXeBsDtiysTwVEPaHKrc/
aOSqzAJXbSo2hja3M1oxbgEIwdYcRbtsJi8/jkOO7z8DrYbSbdwSbUXf5JLAVpVf
Yd61ta+A8mgD6/vhr9jkQAjA8hC0W0yzsr+OfypffT5D06576KZCTdSpoj1e2XGE
LAoNhDYMWjcqQrESNeT2EGaQhmoLYQcvElTCj0XhoLoPP0S5fiHDuBwqNbJ98XoX
TID0fQUGevv+txT45k0KnL3JLRceB9Pn9JsVzTLSk+PcpUnGCXOmps/NJUNMwYN0
PG3q9LuQ3ZRjSzLlH+YCvgA2kUYDBVYMEHVr4gvr3ajYLw8cQ8Ue57GVvqfUVVU7
JR4LfJRn5/vCu2ww772p4lhkYQyv0X4mYx37KWbilCMV+AP0NdVQqCxQnJDGllZQ
7m3JZ1Tn4v1rHpFX3cEBw7j/z2G/JXUZPkC3Qeo+W18I/GDH1TsDmByvnPvkwNfg
bxfc36swv8eFk0YqL0NWoyIUqJR4A5YDTGKB4J+5yqHgeyxMfg3Qv0G4N57Dx2MK
e83DL5SLJymIBXk+vfg/O8W6m2EY3BT79rmoG7uQKQBU9EK7KQkI8ipdgs2n9/z3
k9JxG/FX8FXRNHfhLlL0heQdr759ME1bTZWVPMUt8gg+XWwXCkEF/O9p15tZ20I3
Uu4Xnf5ZDuTN+XuITwQYEQIADwUCSFgGCQIbDAUJCWYBgAAKCRAwBfJKkT2c8XzA
AJ4gb+zu7i/OoqoARicbnR4TgjXPHgCeLNQg7P6iBfmZ/gUv1T6byCLQ4nA=
=GOvK
-----END PGP PUBLIC KEY BLOCK-----
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
