Skolmat kan också vara...

Det debatteras skolmat som aldrig förr. och känslorna är ibland heta och argumenten animerade.

Det talas om tillsatser, förlegade kostråd och olika principer kring fetthalter och kolhydratintag. Men inte särdeles mycket om oss som faktiskt lagar maten. Och när något debatteras så är det ofta för att något gått fel. De goda exemplen förs sällan fram!

Därför är det extra roligt att SR i P1 meny, den här veckan lyfter fram ett gott exempel för oss alla i branchen att imponeras och inspireras av! Kul!

Själv har jag idag serverat något så enkelt som "pasta med pesto och bacon" och det har milt uttryckt varit enn succe.

Peston gjorde vi själva, då vi inte hittade någon bra utan nötter, och vi måste garantera att maten - av allergiskäl - hålls helt nötfri. Svaret blev en pesto på kikärter:

Rosta kokta kikärter i het -typ 200 grader - tills de är riktigt mörkbruna, knastrar lätt och hårda som nötter. Smaksätt dem gärna med vitlök, salt och lite olivolja.

Låt kikärterna svalna (och torka) i rumstemperatur i typ ett dygn. Vill man nu inte göra pesto av dem passar de utmärkt som bartilltugg till fredagsölen istället för t.ex. jordnötter. Se där något att bjuda dina allergiska vänner på!

Mixa kikärterna med färsk basilika, olivolja och god, salt ost som parmesan eller riven västerbottensost. Låt peston "vila" lite. Ifall du vill ha en grönare färg kan du tillsätta lite finhackad bladpersilja.

Servera till t.ex. pasta.

Se där - så kan skolmat också vara!

Inspiration på en handduk

Min onda tvilling har en gång skrivit en sång på det gamla ordspråket "if life gives you lemons - go make a lemonade", appropå det där med att saker har en tendens att riktigt bli som man tänkt sig. Och att man då kan få råd som "att se en lösning i ett problem" av folk. Eller att "efter regn kommer solsken".

Just nu är mitt liv lite sådär - inte riktigt vad jag tänkt mig - och jag är lite skör. Känner mig stressad och ledsen och har dåligt samvete för att jag inte hinner med allt jag föresatt mig.

Hittade så - i en rolig butik i Forum, den här lilla kökshanddukten, som jag tyckte var så fin och mysig att jag bara var tvungen att köpa hem den. Och blir - förstås - lycklig och får ett leende på läpparna, varje gång jag ser den!

För visst är det så? Ibland behöver man någon som säger åt en att bita ihop. Att fokusera. Och göra det man ska. T.ex. i köket.

Min musa, min brist på inspiration och kreativitet som tvingas fram

Har en musa. En sådan där, som alla konstnärer har. Ett gudomligt väsen som kommer med idéer och inspiration och uppmuntrar min kreativitet. Eller i alla fall tvingar mig att använda den. Jag talar givetvis om Frk. W.

Det händer nämligen att jag inte har någon som helst inspiration, efter att ha lagat mat i ett hett, trångt kök, en hel dag, till kvällens matlagning. Jag bara har inga som helst idéer kvar. Eller ork.

Då frågar jag ofta - eller i det närmaste beordrar, är nog bättre beskrivning - Frk. W. om råd. "Kom på något!" Och Frk. W (Som också jobbat en hel dag, och med ungefär lika mycket kraft kvar till engagemang inför kvällsköksarbetet som jag) brukar tänka efter och sedan säga något i stil med:

"Något fett... Och gott..."

Jaha, tänker man då i sitt stilla sinne. Vad är fett? Och gott? Grädde, förstås. Och så gillar vi ju båda fisk och skaldjur. Grädde och skaldjur låter som kanske något som kan bli en början på en pastasås... Och så är processen igång. Ofta blir det snabbt. Jag orkar helt enkelt inte med att stå och röra i timtal i grytor på kvällen, också, så det blir ofta något som tar max 20 minuter att fixa till.

Som den här pastasåsen. Som just är "Något fett. Och gott." Lök, purjo, grädde, vitt vin och lite skaldjursfond får koka ihop till sås. I med räkor och surimi på slutet. Servera till pasta. Enkelt. Snabbt. Gott. Och fett. Precis enligt planen!

Eller "Något med kyckling, men inte så hett". Pasta med en snabb sås på stekt kyckling, lite pesto, kycklingbuljong, grädde och svarta oliver.

De där väldigt korta "något [fyll i här]"-önskemålen, utan mer precisa instruktioner, tvingar mig att utifrån väldigt klara, men öppna, regler skapa något. Och snabbt. Det utmanar min kreativitet. Och jag kommer igång med tankearbetet igen. Trots bristen på inspiration.

Jag har världens bästa musa!

Väldigt roligt mail.

Jag och min kallskänka hade för någon vecka sedan köksmöte. Det var roligt och spännande. Vi hade bägge rätt många idéer om hur vi skulle kunna utveckla jobbet i vårt lilla trevliga kök. Bl.a. tänkte vi (mest hon) att vi skulle börja laga mer vegetariskt. Sagt och gjort. I onsdags hade vi en vegetarisk gryta på menyn och nästa onsdag blir det något slags vegetarisk pyttipanna. Så kollade vi lite på kurser som vi vill gå på (och kom båda fram till att "klimatsmart mat" känns som ett ämne vi vill fördjupa oss inom) och slutligen att vi ville ha en kockelev.

Jag tog kontakt med Culinar igen - "min" gamla skola - och anmälde att vi återigen, trots allt, var villiga att ta emot en kockelev (senast jag var i kontakt med dem var för ungefär ett år sedan och då skulle vi få en ny kockelev, men som sedan inte dök upp, alls, på sin praktik, så jag blev rätt besviken.) Och knappt hade jag skickat iväg mailet förrän det kom - nästan som ett svar på vårt mail, faktiskt, ett mail från en kockelev. På Culinar.

--

Hej Jesper!
Jag kikar in på din blogg då och då och fann där din mailadress, vilket i sin tur födde idén om att rådfråga dig i min jakt på praktikplats inför våren. Om du känner att du har lust och tid att läsa och svara blir jag GLAD!

Jag läser en grundläggande kock- eller källskänke-utbildning på restaurangskolan Culinar Utbildning i Liljeholmen. I vår har vi en ca två månader lång praktik och jag skulle då vilja uppleva och lära mig arbetet i ett förskolekök!
Jag gillar verkligen matlagning men är egentligen inte speciellt intresserad av restaurangbranchen. Jag tänker söka mig mot något nutritions-orienterat så småningom, men tycker det känns bra att även ha en praktisk utbildning, som den jag skaffar mig nu.
Jag tror att jag verkligen skulle tycka om att arbeta i ett litet kök, under andra premisser än restaurangkökets... Just därför vill jag göra min stor-APU på en förskola.

Så, skulle du vilja ta emot en snäll praktikant i ditt kök? Eller har du något tips att ge mig om andra förskolor som kanske brukar ta emot kockaspiranter, och som jag kan vända mig till?


Vänligen,

--

Givetvis var det här precis vad vi söker. Någon som är utbildad och som gör sin "sista" praktik. Någon som kan laga mat och har en vettig grundreportoar men som nu vill lära sig hur man jobbar i just förskolekök. Någon som vill jobba med barn och någon som är intresserad av näringsvärde och smak.

Det är så inspirerande att ha kockelever! Man lär sig mycket själv och tvingas ofta tänka till på varför man gör på ett visst sätt, innan man gör det. Det är kort sagt väldigt utvecklande - och framförallt roligt. Så nu i morgon ser jag verkligen fram emot att gå till jobbet och ta tag i det här. Jag vill verkligen ha en kockelev. Och jag vill verkligen ha den just till mitt kök på Ekbacken. Det känns så väldigt peppande!

Inspirerande samtal.

"Eh - 'Jeppe' - det är någon som söker dig!"
- Säger du 'Jeppe' en gång till kommer jag att stänga in dig i grönsakskylen och spackla igen dina näsborrar med en hink malen pepparrot! Jag heter "Jesper" eller - i ditt fall - "köksmästar'n"! Ge mig luren!

[Min kallskänka kvittrar: "Ja köksmästar'n" och fyrar av sitt allra okynnigaste leende]

...

"Ja, hej! Jag heter [sätt in namn här] och ringer från [sätt in namn på nyööpnad förskola här] och jag undrar om jag kan få köpa din bok?"
- Ja, det är klart. Skicka mig din adress så skickar jag en bok...
"Ja - fast jag måste alltså ha en faktura-adress, då, som jag inte riktigt har här nu..."
- Skärp dig! Du är en av oss! Det är klart att du ska ha en bok! Skicka mig din adress, så skickar jag boken om några dagar.
"Ehm... Ja... Tack då... Vad snällt..."
- Säg inte det förrän du läst boken [skratt]. Men som sagt, skicka mig mail. Då får vi ju kontakt så kan vi höras av och kanske hjälpa varandra med frågor och grejer till köken. Jag och min kallskänka (som jag just hotat att stänga in i en kyl) har precis också pratat om att vi gärna skulle vilja göra studiebesök på någon annan förskola och kolla in deras kök...
"Oj. Ja... Visst. Ehm. Ni är givetvis välkomna. Jag skickar mail!"

Kul.
Att kunna påverka. Och att folk får reda på att boken finns. Och att kunna hjälpa till. Och att få kontakt med fler förskolekockar som tar sitt jobb på allvar.

"Lasagnebakelser"

Ja? Eller vad man nu skall kalla det? Det är ju sådär - man får inspiration från lite olika håll. Ibland är det barnen på jobbet, eller personalen, eller föräldrar eller så som ställer frågor eller krav kring ens matlagning. Ibland är det helt vardagliga saker som att ens dotter "vill ha en egen" när man skall laga mat och därför gjorde vi idag "en egen" lasagne, till oss var.

Tänkte till och hittade en ringstans lika stor som innanmätet i en av mina cocotte-formar, så det blev enkelt att stansa ut cirkulära plattor av några färska lasagneplattor jag hade kvar i kylskåpet. En ost- och örtbechamel och så tämligen klassisk köttfärssås i några varv, och - Voila!

Små "lasagnebakelser"

Snygga och trevliga små portioner, och idén är så bra att jag nästan tänker mig att sno den med till något framtida eget kök. Att vara pappa ger verkligen inspiration!

Gårdagen i bilder

Var ju på matmässan "Det Goda Köket" igår och träffade där en massa trevliga människor. En av dem var Omar, som hade med sig kameran. Här kommer några bilder.



Vinnarna av matbloggspriset - Pain de Martin (och Vingligt - årets dryckesblogg) tillsammans med Cristopher Anderton från matblogg.se Grattis pojkar! Och tack för god match, som vi lärde oss säga i knattefotbollen när man var liten...


Anna från längst in i skafferiet kom fram och bara: "Hej - dig känner jag igen!". Kul att ses "in real life". Och läs Annas blogg! Den är jättebra!


Mannen som fick mig att börja läsa Ica-kuriren igen - Sveriges kanske bästa matskribent - Måns Falk, i ICA-kurirens monter.


Anna - Omars kompis - och jag diskuterar förpackningsdesign, vilket visar sig vara ett gemensamt intresse. Jag står och beundrar formerna hos de mycket vackra flaskorna för Absolut Vodka, tills jag upptäcker att jag har samma sluttning på axlarna! :-)


Och en annan vodkaleverantör hade en väldigt konstig slogan... Den nästan näst bästa vodkan i världen?


Som en riktigt bra hallick lyckas Omar sälja in mig hos Monica Bengtsson, från Helsingborg, och jag har fått en fantastiskt vacker bok om inte bara mat FÖR barn utan mat att laga tillsammans med barn - "Gastros kök - gourmetmat för unga kockar". Gårdagens kanske finaste!


...och om någon undrar, av Er på jobbet eller så, så blir det pumpasoppa på soppdagarna ett par månader framåt! :-)

(Alla bilder tagna av Omar Ud-Din)

--

Update - 10 november 20:03:
Har nu lagt märke till att både Längst in i skafferiet, Studentköket och Pain de Martin skrivit om mässan!

Min musa är en "dagisfröken"... :-)

Den riktiga termen är (nog) barnskötare, eller resursperson, eller något, men eftersom jag inte har någon koll får hon heta vad barn jag känner skulle kalla henne: "Dagisfröken". Hon sticker ibland in sitt huvud och undrar glatt - "Du? Den där såsen vi fick i måndags... Har du något recept på den?" Eller "Du? Jag känner en som gillar korv och öl - vad skall jag köpa i present?" eller andra inspirerande små frågeställningar.

Inspiration kommer alltid från olika håll, men just nu kommer den ifrån frågeställningar från en glad kollega. Och eftersom hon frågar - och därigenom kittlar min inspiration, är hon - fr.o.m. nu utsedd till "oficiell Krubb-musa". Idag frågade hon om den här - enkla - lilla dressingen, som igår serverades till stekt kycklingfilé, men som passar till nästan alla lite lättare grillade rätter, som lax, kyckling, quorn eller liknande...

1 dl creme fraiche
1 msk flytande honung
1 tsk citronjuice
1 tsk rosmarin
1 tsk timjan
1 tsk basilika (fint strimlad)
1 tsk persilja (gärna bladpersilja, fint strimlad)
1 vitlöksklyfta (jodå!)
En nypa gott flingsalt

Rör ihop alla ingredienser utom vitlöken. Pressa i vitlöksklyftan sist (Det här är nog det enda recept jag någonsin skrivit där jag pressar i vitlök, och inte hackar den!). Låt stå i kylen i någon timma och "dra".


Och de av mina kollegor som läser den här bloggen kommer att bli duktigt nyfikna på vem det är jag skriver om - utom hon som vet. (Och som - för att vara övertydlig - inte heter Åsa!)

Inspiration: Ingers korvgryte-experiment.

Läser på bloggen med kanske bloggosfärens vackraste namnI min tanketrädgård, om Ingers "experimentella korv stroganoff a la dagmamman" och kommer på mig själv med att le. Inger lagar mat sådär, som jag själv gör, men i stället för att när hon skriver ned receptet skriva mängder med "exakta mått" skriver hon precis som hon gör:

Jag skalade och rev äpplet, morötterna och den lilla löken på den
grövre delen på rivjärnet. (Ja, även ett rivjärn behöver ett rivjärn i köket : )) )
Så fräste jag det i min stekpanna med ett litet sprut ur den flytande
smör och rapsolja flaskan samt med tre-fyra knyckar ur curryburken,
fyra vrid ur pepparkvarnen, två stänk ur ingefärapåsen och lite, lite salt.

Otroligt charmigt och inspirerande!

Fast dottern (min alltså), som faktiskt åt den här experimentella korvgrytan (hon är "dagbarn" hos Inger) vill numer äta "korvgryta som Inger gör den", i stället för pappa kockens tråkiga. :-)

Nåväl - för Er som vill läsa hela det fina, roliga och goda receptet - kolla in det här.