Ja - på förskolan alltså... Äntligen är den här: nobeldagen! Vi har firat ordentligt. Barnen har fått nobelpris av olika slag (på respektive avdelning) under väldigt fina ceremonier. Så var det dags för nobelfest med "extra festlig mat".
Efter samtal med några av kollegorna enades vi om att köra två rätter (något om det opedagogiska att servera förrätt till barn) och det blev således en variant på en nobelmiddag från 1930-talet, nämligen "Wallenbergare" (i original mousselinefärsjärpar) med pommes persillée, smörslungade ärter, sauce espagnole och husets egna rårörda lingon till varmrätt. Här på bilden intill syns Prao-Jesper tillsammans med dagens sous-chef Kock-Anna tournera några av de tjugo kilo (jajjemän!) potatis som gått åt.
Men det handlar ju om att steka lite wallenbergare också. Kock.Anna fick smula mie de pain att vända kalvfärsbiffarna i innan de stektes och sedan steka klart de sista biffarna, efter idogt hackande och fixande med grönsaker. Kort sagt - bra jobbat tjejen!Själv har jag, förutom att blanda mousselinefärs (2 liter grädde till 12 kilo kalvfärs, 500 gram hackade epice riche, salt och peppar), stekt de flesta wallenbergarna, kokakt sås, fixat smörslungade ärter, designat och dekorerat alla tallrikar försökt att hålla ihop det hela. Det har gått efter alla förhållanden riktigt bra. Men jag har tyvärr ingen bild på HUR bra, än. Kanske har Kock-Anna en bra bild i sin kamera? Nåväl. Här är en vild på Prao-Jesper och Anna, när de lägger upp.
Och ungefär såhär såg tallrikarna ut, precis innan vi hunnit över dem med en fuktig släng, för att torka brämmen på dem, innan de gick ut. Tämligen trevligt, va?
Ungefär så.
Tytvärr har jag (ännu) inga bilder på desserten, men det blev i alla fall lite trevliga fruktuppläggningar med tropiska frukter. Enkelt, trevligt och sockerfritt.
