Visar inlägg med etikett Lisa FW. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lisa FW. Visa alla inlägg

tisdag, juni 07, 2011

Musik och mat - hör de ihop?

Gamla matpolarinnan och förebilden Lisa Förare Winbladh skall tillsammans med Alt Tumble och Håkan Lidbo göra radio i sommar. Den 17:e Juni är det dags för P2s nya program "köksradion". Läser i nätupplagan till "mat och vänner":

- Det är kul men också ganska mycket pussel då vi förutom att para ihop rätt mat och vin även ska få till musik så att den förstärker allt, säger Håkan Lidbo.

En frågeställning som faktiskt känns rätt viktig och relevant för mig som kock. För visst är det så - att laga mat för andra är aldrig bara att "sleva ihop något"? Det handlar om att sälja in en upplevelse. Att ge en erfarenhet. Och själva upplevelsen i sig själv är ju en summa av alla de där intrycken man som matgäst får vid måltiden? Liksom - om servicen är bra, om belysningen är den rätta, om smakerna gifter sig bra, om det är vackert upplagt på tallriken? Och om alla de här sinnena, lukt, syn, känsel, smak osv. är med i leken, varför inte också hörseln?

Jag hävdar att soundtracket till våra liv är minst lika viktiga för hur vi upplever olika händelser som händelserna i sig själva.


En romantisk måltid, med tända ljus, god mat, gott vin, väldoftande bordssällskap, vackert upplagd (maten alltså, inte nödvändigtvis bordssällskapet även om det kanske är det ultimata målet med måltiden), osv. kan alltihop förstärkas av Marwin Gaye med "Let's get it on" på en nedskruvad stereo i grannrummet?

Tänk Er nu samma upplägg, fast med t.ex. "thunderstruck" av AC/DC, och på högre volym på den där stereon? Romantikdödare som endast överträffas i effektivitet av barnprat om bajs kring matbordet.

Så? Visst är det så att mat och musik hör ihop? Och att upplevelsen av maten vi äter ibland är väldigt intimt förknippad med soundtracket till?

lördag, januari 23, 2010

Intressant på TV framöver

Hittade via Lisa på Matälskaren till expressens artikel om ett nytt TV-program: "stjärnkockarna" - ett matlagningstävlingsprogram där olika kändisar i lag kommer att ställas mot varandra och en jury bestående av bl.a. Melker Andersson.

Det verkar intressant. TV-rpgrammet kommer att sändas på TV3, "i vår".

Nu väntar jag bara på en svensk variant av "top chef" också. Då tänker jag anmäla mig! :-)

söndag, januari 03, 2010

Decenniets första: Lisa skriver bra om dystopisk matframtid

Antar att de flesta som läser Expressen redan läst det här, men jag tyckte att det var väldigt bra - och sorgligt - skrivet.En dystopisk krönika över det kommande decenniet och lite om de mattrender vi kan komma att se.

Lisa skriver - som alltid - bra och inlägget känns viktigt. Men vi får verkligen hoppas att hon får fel! Nästa decennium tänker i alla fall jag fortsätta att - ungefär på samma sätt som nu - laga "riktig mat". Med fläsk. Ungefär som nu.

Och - till Er som jag inte hunnit säga det personligen än - Gott nytt decennium!

fredag, oktober 09, 2009

Kanske dags att gå en kurs?

Världens bästa Lisa har en matlagninskurs den 1/11. Ett tips: Anmäl dig! Det verkar jättekul! Jag har - tyvärr - aldrig lagat mat med Lisa (om man inte räknar i rent filosofisk form, då jag lagat diverse recept ur åtminstone två av hennes böcker och många, många recept inspirerade av hennes fina texter i gamla nummer av Gourmet.)

I alla fall. Jag tänkte tipsa lite om det här, för jag gillar Lisa och hennes generösa inställning till sitt jobb som "matinspiratör". Hon är rolig, trevlig och har dessutom en ny, omtald, väldigt intressant frisyr, sägs det! :-)

Så var där eller var rektangulär!

--

EDIT: Nu funkar länken som den ska, också.

tisdag, november 25, 2008

Mat och kemi och fysik och... ojojoj

Läser i Metro om blogg-grannen Lisas nya projekt - att skriva en bok om "molekylär gastronomi". Det handlar om vilka processer som gör mat god och försöka förklara dem med vetenskapliga teorier.

Ni hajar? När man blandar ihop ingredienserna kan det vara fråga om kemi (lösning, slamning, baser och syror och grejer...), när man steker eller kokar handlar det om fysikaliska grundprinciper (som att något blir varmt om man sätter det i närheten av något som utstrålar värme) och vad som då händer med livsmedlet... Och så vidare.

Det här är säkert intressant för vissa, och Lisa kan ju skriva (hon har ett FANTASTISKT sväng i språket!), men själv är jag mer jazzmusiker än vetenskapsman i mitt kök. Jag improviserar snarare kring ett tema och lagar mat "på känsla" snarare än mäter, väger, tar tid etc. Jag låter så att säga känslomässig empiri gå före vetenskaplig teori. Maten är "klar" då den smakar "gott" och att få den att smaka "gott" låter jag erfarenheten berätta för mig. Min egen eller andras. .

Nejdå - jag tvivlar inte på den här bokens existensberättigande (och den tas ju fram med flera sponsorer, som så att säga betalar kalaset). Den har säkert en viktig plats att fylla i de flesta matintresserades bokhylla. Det är bara det att jag själv, i de tryckkokare som kan kallas "professionella kök" bara känner till (eller kommer ihåg?) det jag lärde mig på fysiken i högstadiet: Termodynamikens första lag: "Allt är sönderfall". :-D

lördag, november 15, 2008

Köksledarskapets fallgropar

Läste det först på Matälskaren och blev så glad, så glad. Lisa - som ju alltid skriver bra (och som i alla fall tidigare varit en av oss - har satt egna ord på vad andra med mig säkert också känner: "såhär är det ju faktiskt på riktigt" och man känner bara att "Amen!". För visst är det så - att i ett yrke som handlar om att lära sig saker funkar det väldigt dåligt för kockelever och nybörjare i branchen att faktiskt lära sig något alls långt nere i stresspiralen?!

Lisa har generöst låtit mig reposta hennes fantastiska artikel här på Krubb. Kanske det bästa jag läst någonsin om ledarskap i kök! Nåväl - här kommer hennes fina text (igen):


--

15 november 2008
Kokpunkten uppnådd på Noma

I veckan visades dokumentären hur det går till i köket på Noma. Låt oss först göra en sak väldigt klar: Jämfört med Ramsays restauranger och andra restauranger jag hört historier ifrån är det rena rama dagis. Frågan som ändå debatteras i Danmark just nu är om Renés temperament ger maten en obehaglig bismak.

Eftersom jag inte orkar köra hela debatten här igen klargör jag bara kort. Jag vet att det kan gå hett till i köket under service, arbetet sker under press. Det är ursäktligt att fräsa, skälla och svära. Men det får inte uphöjas till ett ideal. Om man inte kan få sina underlydande att prestera på topp utan att slå och/eller förnedra dem är man helt enkelt en dålig chef. Jag var själv en rätt kass chef när jag var kökschef på studentnationer. Men jag ursäktar mig med att jag var ung, dum och sorgligt otillräcklig i min roll. Jag är övertygad om att jag hade fått mina assistenter att prestera bättre om jag varit en bättre chef. Med bättre menar jag inte mer disciplinerad utan en tryggare chef som litade mer på mig själv och mina medarbetare.

Så här enkelt är det: Vid lätt stress skärps förmågan och resultatet ökar. Det är här du presterar som bäst. Vid hård stress försämras finmotoriken, sinnesintryck av t ex doft och smak försämras och risken ökar att du fattar drastiska och felaktiga beslut. Det finns naturligtvis individer som har höga stresströsklar, men om du som kökschef bara kan rekrytera din personal från den gruppen så missar du en otroligt stor mängd genuina kökstalanger. För toppkrogar är inte det ett så stort problem eftersom många begåvade söker tjänsterna, men för krogbranschen i stort är det här ett genuint problem. När de stora förebilderna visar ett dåligt ledarskap påverkar det hela branschen. Det är en bransch där missbruk, arbetsolyckor och utbrändhet utgör stora problem.

Det finns en poäng med att likna livet i köket med att ligga i lumpen men militärtjänst gör du bara ett år och dina befäl har en rejäl ledarutbildning. Det finns också en poäng i att likna situationen vid en akutmottagning; men även här finns studier som visar att utbildning i lagarbete ger fantastiska resultat. Felen minskar.

Jag tror helt enkelt att många kökschefer skulle behöva en mentor från en annan del av yrkeslivet att diskutera sin ledarroll med. Dessutom behöver vi lyfta fram de stora kockarna som har en mjukare ledarstil som ändå presterar på topp.De där kockarna som dyrkas av sin personal, inte bara för sin matlagning utan för sina personliga kvaliteter.

Min favorit är, som ni vet, Rick Bayless (även Obamas favorit). Jag var på en guidad tur med honom i Chicago (och var så blyg att jag inte vågade säga flasklock till honom, tro det eller ej). Jag frågade hans personliga assistent om det var sant att Rick aldrig skrek på sin personal. Hon tittade häpet på mig:

– Rick behöver inte skrika. Alla lyssnar ändå.

Plötsligt framstod alla vrålande kökschefer som de osäkra barnungar de innerst inne är.

Varför får vi aldrig se ett program med Rick Bayless? Eller Alice Waters, den milda kvinnan som mer eller mindre staratade den amerikanska kulinariska revolutionen? Eller någon av de svenska toppkockar som får personalen att trivas. Förmodligen för att det inte blir lika bra teve.

PS. För att skingra några myter om ledarskap i det militära. En ung god vän till mig mönstrade för bara några år sedan. Han sökte vapenfri tjänst och förklarade ärligt att han var pacifist, feminist och vegetarian. Han fick gå befälsutbildning och arbetade sedan som förtroendevald inom militären.

PPS. Noma är och förblir min favoritkrog och René min favoritmatkreatör.


--

EDIT: 22:52 - här finns tydligen den omtalade dokumentären

onsdag, juli 30, 2008

Tack, Linda!

Tack, snälla, snälla, snälla Linda Skugge för ett vackert signerat ex av den fina kokboken "Mamma - jag är hungrig!" att ge bort i prispotten i smörgåstävlingen. Tack, tack, tack. Sedan tidigare har ju Lisa på Taffel gett mig ett par böcker att ge bort, och själv har jag ju några ex av "Mums - det bästa från Krubb", så det finns nu rätt mycket priser i potten. Men så är det ju också en hel del riktigt bra smörgåsar med och tävlar också! Eller vad sägs om de här godingarna?

Karin Roséns dansk/skånska salamisommarsmörgås

Nina Frodemos makrillsommarsmörgås

Lisas smörgås med renstek

Mackans "sjukt goda macka" (som är nästan som en bookbakertoast):

Rutans fina toastar med märg

Annas mangocurrysmörgås

Pyttans SMÖRgås

Jessikas leverpastejsmörgås med heminlagd dragongurka

Karlavagnens västerbottenostmacka

Rebeccas getost/kalkonsmörgås på Lux-bröd

Cayakcarins kajakknäcke med ägg och potatis

Landonius smör/kvarg/kesoröra på rågbröd

Karlavagnens Pa amb tomaquet

Annas (en annan Anna - från längst in i skafferiet): nybakade bröd med hasselnötter med smör på.

Elin med en olivciabatta med lufttorkad skinka och basilikaröra,

Sam med en "sommarmacka från småland",

FdLocusKarin med en leverpastejfavorit från barndomen,

Maria (från salt och peppar) med en bagel med kyckling, brieost och vinbärschutney

och från KarinW, en surströmmingssmörgås på tunnbröd, med potatis, rom och lök.

Örjans knäckebrödssmörgås med ätticksströmming och rödlök.

Emma W pannbröd med messmör och gurka

RagazzeMarias svärfars smörgås med äpple

Emmas rostade bagel med philadelphiaost och blåbär

Hannahs Tahini och fruktsmörgås

Daniels biff och pepparrotssmörgås

Tinas "utflyktssmörgås"

DanielsGammaldags falukorv med stekt ägg på hårt bröd.

Lenas Kalles-kaviarsmörgås med potatis och dill på rågbröd.

Therese kavring med makrill och lök.

MargaretaGs Avokado och rödlökmacka.

AnnaEs Messmör och banan-smörgås.

Britta Anderssons "snabba hällbröd bakat på lättöl" med smör och ost.

"Fyra-Kvadrat-Lisa" med falurågrut, nypotatis, gräddfil, rödlök och gräslök

Är din smörgås inte med? Eller har du ett eget förslag på "bästa mackan"? Lämna in ditt bidrag och var med och tävla om de fina priserna!

--

Uppdaterat 080801:

AnnaMarias tomat och kikärtsknäcke

Innas valbiff på rostad Kneipp.

MariAnnes knäckebröd med avokado, morot, rödlök alfalfagroddar och inlagd gurka

Och återigen - ni som gett priser till tävlingen... TACK!

söndag, april 06, 2008

Matälskaren = omvärldshataren?

Det är helg och jag läser ikapp lite på favoritbloggen Matälskaren då jag slås av att Lisa verkar arg. Väldigt arg. På en massa saker. I torsdags var det Henrik Ennarts artikel om mjölk, i fredags var det kolsyrat mineralvatten, igår var det dinkelmyten och idag handlar det om rovfiske.

Jag ler lite för mig själv åt ilskan och undrar stilla om det snart blir sådär lagom småputtryigt mysigt på matälskaren igen att man hellre vill röra i grytorna än att ställa sig på gatan med plakat?

Missförstå mig rätt - Lisa skriver bra. Riktigt bra. Men just därför läser en hel del människor vad hon skriver. Hon är en maktfaktor bland matskrivande i Sverige och opinionsbildare av stora mått. När man så - om än tillfälligt - blir "arg på en massa saker" (jag skriver inom citationstecken, för jag tror att Lisa - egentligen - inte alls är arg, men har märkt att det, just nu, är lätt att skriva någon slags "debattinlägg" i de olika aktuella matmediafrågorna) finns det risk att man blir slagträ i debatten åt allskäns matglädjedödande krafter.

"Lisa, som kan så mycket om mat, tycker ju att [sätt in aktuell matfråga här] och det är PRECIS vad vi neoliberalanarkofeministekoveganisthizzbolaner tycker!"

Jaja. Jag skall inte raljera för mycket. Jag gillar Lisa (och de andra på Taffel). De är normalt sett "the good guys" i all debatt som syftar till att just öka lusten för god och nyttig mat. Jag bara hoppas att matälskaren åter tonar ned bröstklangen lite och skriver just så innterligt, roligt, rörande, komiskt, kärleksfullt och varmt om mat som jag vet att hon kan. Då kanske bloggen känns mer som "matälskare" och mindre av "omvärldshatare".

Ps. Och Lisa - om det kan få dig på bättre humör kan jag bjuda på en ekokaffe och kanske tillochmed en dinkelmuffin, om vi får till en fika någon dag! :-) Ds-