Eller ja... Vad man nu skall kalla dem... Köttfärsbiffar, kryddade med lite viltvänliga kryddor, svampsås och rårörda lingon.
Rårörda lingon: 500g lingon rörs ihop med 1 dl socker. Låt stå och dra ett tag.
Köttfärsbiffar (11 st):
1 kg köttfärs
1,5 dl vispgrädde
2 tsk torkad timjan
2 tsk rosmarin
1 grov nypa flingsalt
Några varv med pepparkvarnen
Rörs ihop i en bunke till god färssmet. Forma 90 grams biffar. Jobba gärna på plastskärbräda, då är biffarna enkla att forma.
Stek i smör och olja några minuter på varje sida. Lägg sedan i ugnsform och låt gå färdigt i ugnen.
Svampsås:
Stekskyn från pannbiffarna bryner svampen. Såsen späds med grädde och reds av med majsstärkelse (maizena). Smaka av med timjan, rosmarin, salt och peppar.
Gott och enkelt.
Bon appetit!
Visar inlägg med etikett Grejer med köttfärs. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Grejer med köttfärs. Visa alla inlägg
lördag, februari 18, 2012
tisdag, oktober 11, 2011
Dagens lunch - shepheards pie
- det är bra pris på lammfärs hos matia, säger HonSomBestämmer...
Jag förstår den dunkelt uttryckta ordern: "Jesper, kom upp med en bra receptide' på en rätt med lammfärs!" och min hjärna försöker febrilt komma på rätter med lammfärs.
Hmm, lammfärsspett med tomatsås och bulgur? Slår bort tanken nästan genast. Om vi ska servera lammfärsspett måste någon preppa i stoleksordningen 4000 bambupinnar med färs på... Och denna någon kommer med största sannolikhet vara första persion. I singular.
Slår bort tanken om lammfärsbiffar späckade med feta av samma skäl...
Men något recept borde jag ju kunna komma på - dags för WWMD - (What Would Mom Do) tajm!
Tänker på vad min mamma skulle kunna få fram ettusen portioner av, under några timmars tid i ett morgonstimmigt kök...
"shepheard's pie" hör jag en röst som måste vara min egen föreslå.
HonSomBestämmer tittar kort på mig med sitt snällaste leende.
"Perfekt!" säger hon.
"Perfekt!" tänker jag.
"Perfekt!" ser jag för min inre syn mamma säga.
Shepheard's pie... Perfekt...
Jag förstår den dunkelt uttryckta ordern: "Jesper, kom upp med en bra receptide' på en rätt med lammfärs!" och min hjärna försöker febrilt komma på rätter med lammfärs.
Hmm, lammfärsspett med tomatsås och bulgur? Slår bort tanken nästan genast. Om vi ska servera lammfärsspett måste någon preppa i stoleksordningen 4000 bambupinnar med färs på... Och denna någon kommer med största sannolikhet vara första persion. I singular.
Slår bort tanken om lammfärsbiffar späckade med feta av samma skäl...
Men något recept borde jag ju kunna komma på - dags för WWMD - (What Would Mom Do) tajm!
Tänker på vad min mamma skulle kunna få fram ettusen portioner av, under några timmars tid i ett morgonstimmigt kök...
"shepheard's pie" hör jag en röst som måste vara min egen föreslå.
HonSomBestämmer tittar kort på mig med sitt snällaste leende.
"Perfekt!" säger hon.
"Perfekt!" tänker jag.
"Perfekt!" ser jag för min inre syn mamma säga.
Shepheard's pie... Perfekt...
fredag, september 23, 2011
Köttfärslimpa
Har gjort köttfärslimpa på jobbet idag. En helt vanlig, osexig, helt opimpad köttfärslimpa med gräddsås och potatis. Och slottsgurka. Och så lingon förstås.
Inte så många barn hade ätit det förr, så det kändes lite experimentellt. Och det kräver ju ett visst mått av äventyrlighet av barnen att våga prova. Men det verkar ha gått hem.
Vi hade också besök idag, av representanter från SIDA, från alla världens hörn, som nu bevistade vår skola. Och "min" matsal. Skoj, för man får verkligen möjlighet att visa vad svensk skolmat kan vara. Och lite av skillnaderna att "ha mattanter" i köket och att ha en professionell kockbrigad!
Jag ska skriva mer om det sen, men kort sagt: det har varit en bra och rolig dag idag! Då min chef stod och skar köttfärslimpa fick jag göra allt "pillet". Allt det där andra - som att laga vegetarisk mat, göra såser och tillbehör. Att skära upp och fixa till fruktfat åt gästerna... Kort sagt - roliga och omväxlande småjobb som måste till en sån här dag.
En bra dag, således.
Och köttfärslimpan blev god.
Inte så många barn hade ätit det förr, så det kändes lite experimentellt. Och det kräver ju ett visst mått av äventyrlighet av barnen att våga prova. Men det verkar ha gått hem.
Vi hade också besök idag, av representanter från SIDA, från alla världens hörn, som nu bevistade vår skola. Och "min" matsal. Skoj, för man får verkligen möjlighet att visa vad svensk skolmat kan vara. Och lite av skillnaderna att "ha mattanter" i köket och att ha en professionell kockbrigad!
Jag ska skriva mer om det sen, men kort sagt: det har varit en bra och rolig dag idag! Då min chef stod och skar köttfärslimpa fick jag göra allt "pillet". Allt det där andra - som att laga vegetarisk mat, göra såser och tillbehör. Att skära upp och fixa till fruktfat åt gästerna... Kort sagt - roliga och omväxlande småjobb som måste till en sån här dag.
En bra dag, således.
Och köttfärslimpan blev god.
onsdag, juni 29, 2011
Klassisk köttfärslåda
Har skrivit om något slags köttfärslåda tidigare, men det var länge sedan. Och sedan dess har jag lagat den här - kanske lite mer "klassiska" varianten, väldigt ofta.
Den är lite som en sjömansbiff, fast med köttfärs i stället.
Den var väldigt poppis på min tidigare arbetsplats och har visat sig vara lite av en "barnfavorit". Tror att det har att göra med att det är smakrikt, men med enkla smaker. Och inget tillkrånglat, eller överdrivet såsigt.
Bara brynt köttfärs, lite lök, kokta potatisskivor som varvas i en ugnsfast form. Lite kryddpeppar, några lagerblad. Lite spad (typ buljong, eller vad som helst - en lättöl, kanske, om du vill köra "sjömansbiff-rejset") och sedan låt det gå i ugnen på sisådär 180 grader i kanske en halvtimma.
Och voila!
Den är lite som en sjömansbiff, fast med köttfärs i stället.
Den var väldigt poppis på min tidigare arbetsplats och har visat sig vara lite av en "barnfavorit". Tror att det har att göra med att det är smakrikt, men med enkla smaker. Och inget tillkrånglat, eller överdrivet såsigt.
Bara brynt köttfärs, lite lök, kokta potatisskivor som varvas i en ugnsfast form. Lite kryddpeppar, några lagerblad. Lite spad (typ buljong, eller vad som helst - en lättöl, kanske, om du vill köra "sjömansbiff-rejset") och sedan låt det gå i ugnen på sisådär 180 grader i kanske en halvtimma.
Och voila!
fredag, juni 10, 2011
Att laga mat med barn...
Har säkert skrivit om det här flera gånger tidigare, men jag gillar verkligen att laga mat med barn! Inte bara "åt barn" eller "för barn" eller "barnslig mat", utan som i "tillsammans med barn". Det är helt underbart!
Mina egna barn har, liksom jag när jag själv var barn, fått vara med vid spisen, röra och drittla med oljor och grejer. Använda den stora kockkniven. För att jag vill ge dem det. En uppfostran vid spisen. Och något vi kan göra tillsammans. Det här tror jag egentligen är en grej de kan ha nytta av sen (tänk att man liksom redan har en rätt schysst receptreportoar när man flyttar hemifrån?), men också något som kanske kan skänka trygghet, eller i alla fall gemenskap, redan nu! Att stå med pappa vid spisen bjuder ofta upp till samtal om helt andra grejer. Grejer som betyder något.
Nåväl. Igår var vi hos frk. W. och alla hennes barn. Och jag med mina, då. Och det blev helt plötsligt väldigt många barn. Och hög volym. Och lite... .. . cirkus, skulle man kunna säga. För att dämpa det där lite granna bjöd jag helt enkelt in dottern (min) och frk. Ws minsting till att vara med och röra lite i grytorna på spisen.
Lillkillen (min, alltså) hade beställt "pasta med köttfärssås" som födelsedagsmiddag, så det blev att agera restaurangkök, komplett med arbetsstationer och allt.
Själv fick jag ta på mig rollen som kökspojke, och preppa mise-en-place. (det är tacksamt att vara pappa :-) ), men det är ju inte direkt något jag är ovan vid, så det gick rätt bra, trots min Gordon Ramsay-liknande köksmästare (dottern). :-)
Stationskocken för sås - sauciern - (Frk.Ws minsting) tog sitt arbete på mycket stort allvar. Han rörde och rörde. Hade i tomater, vitlök och kryddor och smakade med jämna mellanrum av såsen. "Mer tomat"...
Man blir alldeles varm - och inte bara av att laga mat tillsammans med två illbattningar, med 25 graders värme utanför köksfönstret. Utan av att se de här små grytgullen tillsammans röra, smaka, samtala om maten. Och domdera den oduglige kökspojken. :-)
Bild: Stolt kock med god köttfärssås
Mina egna barn har, liksom jag när jag själv var barn, fått vara med vid spisen, röra och drittla med oljor och grejer. Använda den stora kockkniven. För att jag vill ge dem det. En uppfostran vid spisen. Och något vi kan göra tillsammans. Det här tror jag egentligen är en grej de kan ha nytta av sen (tänk att man liksom redan har en rätt schysst receptreportoar när man flyttar hemifrån?), men också något som kanske kan skänka trygghet, eller i alla fall gemenskap, redan nu! Att stå med pappa vid spisen bjuder ofta upp till samtal om helt andra grejer. Grejer som betyder något.
Nåväl. Igår var vi hos frk. W. och alla hennes barn. Och jag med mina, då. Och det blev helt plötsligt väldigt många barn. Och hög volym. Och lite... .. . cirkus, skulle man kunna säga. För att dämpa det där lite granna bjöd jag helt enkelt in dottern (min) och frk. Ws minsting till att vara med och röra lite i grytorna på spisen.
Lillkillen (min, alltså) hade beställt "pasta med köttfärssås" som födelsedagsmiddag, så det blev att agera restaurangkök, komplett med arbetsstationer och allt.
Själv fick jag ta på mig rollen som kökspojke, och preppa mise-en-place. (det är tacksamt att vara pappa :-) ), men det är ju inte direkt något jag är ovan vid, så det gick rätt bra, trots min Gordon Ramsay-liknande köksmästare (dottern). :-)
Stationskocken för sås - sauciern - (Frk.Ws minsting) tog sitt arbete på mycket stort allvar. Han rörde och rörde. Hade i tomater, vitlök och kryddor och smakade med jämna mellanrum av såsen. "Mer tomat"...
Man blir alldeles varm - och inte bara av att laga mat tillsammans med två illbattningar, med 25 graders värme utanför köksfönstret. Utan av att se de här små grytgullen tillsammans röra, smaka, samtala om maten. Och domdera den oduglige kökspojken. :-)
Bild: Stolt kock med god köttfärssås
onsdag, juni 08, 2011
Efter Alexander Nilsson och Per Morberg...
Kollar efter ett tips på twitter in Regular Ordinary Swedish Meal Time på youtube, ett matlagningswebb-tv-program som skall handla om vanlig svensk matlagning.
Borde egentligen bli förfärad, men tänker att det här nog egentligen är en naturlig följd av de lite mer yviga utspelen av TV-kockar på senaste tiden. PerMorberg som slänger och dänger med nyslaktat kött, skrapar bredvid från skärbrädan och gör "rustik" mat. Alexander Nilsson med sina stora gester och svengelska ibland väldigt högljudda utrop. Det här känns liksom som om man har tänkt:
"Well, är det såhär svensk mat-TV ska se ut, då skall inte vi vara sämre". Och så har man gjort den här hobby-produktionen.
I just det här programmet görs köttbullar. Och man tar i så man nästan kräks för att spela över klyshorna. Det slängs, dängs, skvätts, kastas grejer osv. och jag får associationer till en annan svensk matlagningskändis:
Den svenske kocken, från mupparna.
och blir lite beklämd. Är det såhär svensk mat uppfattas utomlands? Hafsigt, slafsigt, med högljudda kockar som talar ett hemmagjort språk i köken? Som slänger och dänger med ingredienser, spiller och drullar och har sig? Och är det bilden vi vill förmedla?
Svensk matlagning har länge, bland andra européer varit lite av ett skämt. Man har skämtat om att "i sverige kan man laga två sorters sås. Och de definieras av inget annat än färgen". "Svensk matlagning är antingen brunsås eller vitsås".
Själv trodde jag att vi kommit en bit ifrån den här nidbilden av svensk matlagning. Att vi i stället hade kommit att bli ett land man sneglar lite på ute i europa, efter framgångar med profilkrogar som "Franzen/Lindeberg", Bocuse d'or-deltagare och annat. Men det här verkar helt enkelt vara en stämpel som är väldigt svår att tvätta bort - svensk matlagning är slafsig. Och högljudd. Och mest bara kladdig.
Och det är synd.
Jag gillar både Per och Alexander. Shit - Alexander har lärt mig något av det viktigaste jag kan! Och det är världens trevligaste killar. Per fick mig att återigen gå tillbaka till grunderna och jaga smaker i stället för att på ett nästintill larvigt sätt dutta och stapla mat på höjden. Så - all heder åt de killarna. Frågan är bara om de vet vad de ställt till med.
För när man ser det här blir i alla fall inte jag speciellt sugen på svensk mat!
Borde egentligen bli förfärad, men tänker att det här nog egentligen är en naturlig följd av de lite mer yviga utspelen av TV-kockar på senaste tiden. PerMorberg som slänger och dänger med nyslaktat kött, skrapar bredvid från skärbrädan och gör "rustik" mat. Alexander Nilsson med sina stora gester och svengelska ibland väldigt högljudda utrop. Det här känns liksom som om man har tänkt:
"Well, är det såhär svensk mat-TV ska se ut, då skall inte vi vara sämre". Och så har man gjort den här hobby-produktionen.
I just det här programmet görs köttbullar. Och man tar i så man nästan kräks för att spela över klyshorna. Det slängs, dängs, skvätts, kastas grejer osv. och jag får associationer till en annan svensk matlagningskändis:
Den svenske kocken, från mupparna.
och blir lite beklämd. Är det såhär svensk mat uppfattas utomlands? Hafsigt, slafsigt, med högljudda kockar som talar ett hemmagjort språk i köken? Som slänger och dänger med ingredienser, spiller och drullar och har sig? Och är det bilden vi vill förmedla?
Svensk matlagning har länge, bland andra européer varit lite av ett skämt. Man har skämtat om att "i sverige kan man laga två sorters sås. Och de definieras av inget annat än färgen". "Svensk matlagning är antingen brunsås eller vitsås".
Själv trodde jag att vi kommit en bit ifrån den här nidbilden av svensk matlagning. Att vi i stället hade kommit att bli ett land man sneglar lite på ute i europa, efter framgångar med profilkrogar som "Franzen/Lindeberg", Bocuse d'or-deltagare och annat. Men det här verkar helt enkelt vara en stämpel som är väldigt svår att tvätta bort - svensk matlagning är slafsig. Och högljudd. Och mest bara kladdig.
Och det är synd.
Jag gillar både Per och Alexander. Shit - Alexander har lärt mig något av det viktigaste jag kan! Och det är världens trevligaste killar. Per fick mig att återigen gå tillbaka till grunderna och jaga smaker i stället för att på ett nästintill larvigt sätt dutta och stapla mat på höjden. Så - all heder åt de killarna. Frågan är bara om de vet vad de ställt till med.
För när man ser det här blir i alla fall inte jag speciellt sugen på svensk mat!
fredag, februari 12, 2010
"Italiensk köttfärslimpa"
Gillar - trots att jag inte borde det som kock - köttfärslimpa. Det är gott och går att variera i det oändliga. Fyll den med något som svamp på hösten och krydda med timjan och rosmarin och plötsligt har du en "höstmustig" köttfärslimpa, med rödbetor och kapris och vårprimörer på sommaren och du har en "sommarköttfärslimpa".
Gjorde en "Italiensk köttfärslimpa" på jobbet idag, som blev mycket uppskattad. Jag skriver italiensk inom citattecken för jag vet egentligen inte om italienare äter köttfärslimpa. Men det var i alla fall en köttfärslimpa fylld med "matlagningsgräddedränkt" ströbröd, basilika, persilja och vitlök. Smaskigt.
Och till denna en "tomatgräddsås" på spadet från köttfärslimporna, lite bong oxfond, lite rött matlagningsvin, lök, krossade tomater och en massa grädde.
Till detta serverades idag potatis, men jag skulle kunna tänka mig att det t.ex. skulle kunna funka med gnocci eller någon pasta också. Och nästa gång ska jag nog klä mina köttfärslimpor i lite pancetta och kanske fylla dem med ost och soltorkad tomat också. Just idag hade jag både olika sorters mjölköverkänsliga (mjölkprotein och laktos) och tomatallergiker, liksom någon muslim med bland gästerna, så det fick bli ett lite förenklat recept.
Gott blev det i alla fall.
Gjorde en "Italiensk köttfärslimpa" på jobbet idag, som blev mycket uppskattad. Jag skriver italiensk inom citattecken för jag vet egentligen inte om italienare äter köttfärslimpa. Men det var i alla fall en köttfärslimpa fylld med "matlagningsgräddedränkt" ströbröd, basilika, persilja och vitlök. Smaskigt.
Och till denna en "tomatgräddsås" på spadet från köttfärslimporna, lite bong oxfond, lite rött matlagningsvin, lök, krossade tomater och en massa grädde.
Till detta serverades idag potatis, men jag skulle kunna tänka mig att det t.ex. skulle kunna funka med gnocci eller någon pasta också. Och nästa gång ska jag nog klä mina köttfärslimpor i lite pancetta och kanske fylla dem med ost och soltorkad tomat också. Just idag hade jag både olika sorters mjölköverkänsliga (mjölkprotein och laktos) och tomatallergiker, liksom någon muslim med bland gästerna, så det fick bli ett lite förenklat recept.
Gott blev det i alla fall.
fredag, september 18, 2009
Fläskfärs-köttbullar med paprika och vitlök
Gjorde köttbullar häromdagen. Av fläskfärs. Gjorde som vanligt en köttbullesmet med lite ströbröd, köttfärs (fläskfärs, i mitt fall), tärnad lök och vichyvatten, men så tärnade jag paprika i och smaksatte med lite vitlök. Kryddade upp med salt och peppar och stekte. Och - Voila! Jättesmaskiga fläskfärsbullar!
lördag, augusti 22, 2009
Min bror, hans son, mina barn och jag
Ja - vi har hängt allihop idag. Det var skönt. Mamma och pappa (alltså farmor och farfar) var också ute en kort sväng och sade hej till alla barnbarn. Själv njöt jag av varje sekund tillsammans med tvillingbrorsan. Han bor i Malmö så vi ses bara några få gånger per år.
Barnens kusin - min brorson - har jag inte sett på... länge. Jag vet faktiskt inte hur länge, men det är nog ett halvår sedan sist. Stor hade han blivit, i alla fall. Inser att man ser på sina och andras barn att man själv blir äldre, men man märker det väl mest på barnen. Hoppas jag. :-)
Med så många barn här blev det pasta med köttfärssås - för dagen pimpad med rosad paprika, rödbetor, oatley "i mat" och lite annat smått och gott. Till sist pyntades den med färskhyvlad pecorino, som jag tycker är nog så bra som parmesan på. Brorsan fick också en klick ricottaost på sin.
Inte så dumt, faktiskt.
Barnens kusin - min brorson - har jag inte sett på... länge. Jag vet faktiskt inte hur länge, men det är nog ett halvår sedan sist. Stor hade han blivit, i alla fall. Inser att man ser på sina och andras barn att man själv blir äldre, men man märker det väl mest på barnen. Hoppas jag. :-)
Med så många barn här blev det pasta med köttfärssås - för dagen pimpad med rosad paprika, rödbetor, oatley "i mat" och lite annat smått och gott. Till sist pyntades den med färskhyvlad pecorino, som jag tycker är nog så bra som parmesan på. Brorsan fick också en klick ricottaost på sin.
Inte så dumt, faktiskt.
måndag, augusti 17, 2009
Barnmat - Thailändska blandfärsbiffar
Är hemma och är pappaledig med lillkillen, från och med idag, och vi har tagit det rätt lugnt faktiskt. Två svala snubbar som hänger lite skönt, sådär, liksom? I alla fall - första dagen har i alla fall gått väldigt bra hittills. Till lunch hade jag lite grejer hemma som jag handlade i min lokala butik igår, som jag kunde slänga ihop något av.
I alla fall - ett slags rätt kryddiga blandfärsbiffar, som jag toppade nudlar med, och sonen blev fett nöjdish.
(Och ja - jag läser min andra Jens Lapidus på kort tid, nu - jag vet att det märks! Please bear with me! )
--
400 g blandfärs
2 st schalottenlökar
1 vitlöksklyfta
Lite (½ dl?) vetemjöl
1½ msk Thai Sweet Chili-sås
Hacka schalottenlök och vitlök till typ damm
Blanda med färsen, äggen och chilisåsen. Låt gå ihop sig ett tag.
Ställ i kylskåpet i några minuter.
Pudra färsen med mjölet och blanda runt det.
Forma små biffar, som du steker på medelvärme i lite olja, i en panna.
Servera till något som känns lite asiatiskt.
onsdag, april 08, 2009
Köttfärssås i metamorfos - chili con carne
Hade köttfärssås kvar från härom dagen. Öppnade ett av mina Lidl-fynd från förra veckan (när jag köpte 4 burkar Heinz Baked Beans för 10 spänn) och hade i lite purjolök, paprika, chili och paprikapulver och - Voila! - chili con carne och ytterligare en maträtt att äta till middag den här veckan!
Tjockt nice!
Just det här med att lära sig både att göra en vettig köttfärssås och sedan att komma på några sätt att återanvända den kan jag tycka är ett riktigt bra tips både till kostnadsmedvetna kockar, ekonomiska föräldrar och husmödrar!
Här är några saker som jag gör med överbliven köttfärssås:
Med vita bönor kan det bli Chili con carne
Med buljong och mer tomater blir det tarrasc
På en smörgås med lite ost blir det en jättesmarrig varm macka
Med lite majs och ris blir det "ryssröra" att t.ex. fylla pitabröd med
Givetvis kan man använda den i en lasagne
Med några kokta morötter och ärter och potatismos blir det cottage pie
Vad gör DU av överbliven köttfärssås?
tisdag, mars 31, 2009
Kalvfrikadeller med stuvad potatis
Lillkillen skulle få kalvfrikadeller.
Dottern skulle få stuvad potatis.
Tillsammans blev det den här lilla tallriken, till pappa, när barnen fick leka i vardagsrummet, att ätas vid diskbänken.
--
(4 port.)
Kalvfrikadeller:
400g kalvfärs
2 ägg
½ dl grädde
½ dl ströbröd
1 tsk lökpulver
Salt och peppar
Blanda grädde och ströbröd. Låt stå och svälla ett tag.
Blanda ihop alla ingredienser till en god färs.
Rulla till små köttbullar.
Koka i buljong i ungefär 10 minuter
Stuvad potatis:
5-6 medelstora fasta potatisar
1½ dl grädde
1½ dl buljong (från frikadellerna)
30 g smör
½ dl vetemjöl
Salt, peppar och muskot
Blanda smör och mjöl i en liten bunke.
Häll över grädden över smöret och mjölet
Skala och tärna potatisen i små bitar
Koka potatisen i buljongen.
Häll av buljong.
Slå över grädde, mjöl och smör
Låt koka ihop till en god stuvning.
Smaka av med salt, peppar och muskot.
söndag, november 16, 2008
Kycklingfärssås

Fru Värn noterade att det var väldigt billig kycklingfärs (39kr/kilot) på vår lokala coop-butik, så idag blev det "ett slags kycklingfärssås" till pasta. För en gångs skull inte enligt "bolognese"-formeln, utan lite annorlunda:
(4 port)
500g kycklingfärs
1 röd paprika
1 gul lök
2 msk olivolja
2 vitlöksklyftor
2 dl reducerad hemkokt kycklingbuljong
1 morot
1 palsternacka
5 cm purjolök
2 dl matlagningsgrädde
1 krm vitpeppar
1 krm muskot
1 liten nypa flingsalt med rosmarinsmak
Börja med att skära ur kärnhuset ur paprikan och rosta paprikan i ugn med en av matskedarna olja, i en ugnsfast form på 200 grader, i mitten av ugnen.
Tärna löken och svetta den i resten av oljan.
Tärna och morot och palsternacka, släng i pannan.
I med kycklingfärsen.. Stek tills den är genomstekt
Hacka i vitlöken och häll sedan över kycklingbuljongen
Nu lär paprikan vara brun och bubblig, skicka i bitarna i en skål och täck med plastfolie i några minuter. Skala sedan paprikan och strimla sedan tunt och skicka i pannan.
Häll grädden över, smaka av med vitpeppar, muskot och flingsaltet.
Skär purjolök julienne och garnera med.
tisdag, oktober 21, 2008
"Pytonbröd"

Vi har ätit pita till middag. Eller "Pytonbröd" som dottern säger. Just ikväll blev det en rätt god variant på fyllning (tycker jag då):
(4 st.)
2 morötter
1 gul lök
1 gul paprika
1 röd paprika
30 g margarin
400 g köttfärs
75 g tärnad fetaost
2 st tomater
1 st avokado
salt, peppar och paprikapulver
Skala och tärna morötterna. Släng i en stor panna med smöret och låt steka på medelhög värme.
Tärna under tiden paprikan och låt följa med i pannan.
Tärna löken och skicka i pannan.
I med köttfärsen. Rör om ordentligt.
Tärna avokado, fetaost och tomater.
Smaka av med salt, peppar och paprikapulver
Precis före servering, vänd försiktigt i fetaost, tomater och avokado.
fredag, oktober 10, 2008
Barnfamiljmiddag - makaroner med köttbullar

...och körsbärstomater, salladslök, minimozarella, gul och röd paprika och oliver.
Koka makaroner.
Stek rubbet, utom mozarella och oliver, i en stekpanna. Rör om lite då och då.
Vänd i mozarella och oliver precis före servering
Etiketter:
Barnmat,
Grejer med köttfärs,
Pasta,
Snabbmat
tisdag, september 23, 2008
Höstmat: vildsvinsfärsbiffar, potatis, rårörda lingon och trattkantarellsås

En riktigt höstig middagstallrik, inspirerad av den där svampen vi fick från Fru Värns morfar.
(4 port)
Vidsvinsfärsbiffar:
300g vildsvinsfärs
200g nötfärs
2 ägg
2 tsk salt
1 tsk grovmalen svartpeppar
1 tsk rosmarin
Blanda ingredienserna väl i en bunke. Forma till vackra biffar. Stek på medelvärme, 4-5 minuter på varje sid, tills biffen fått vacker färg.
Rårörda lingon
Rårörda lingon kan man köpa goda på affären, men såhär i hösttider kan man ju göra sina egna, om man har lingon! 2 - 3 delar lingon per 1 del socker. Värms lätt i vid kastrull/panna, men bara precis så att lingonen börjar släppa vätska. Det skall inte bli sylt!
Trattkantarellsås
300g trattkantareller, väl ansade
1 tsk salt
½ tsk vitpeppar
2 små gula lökar
50 g smör
2 dl creme fraiche
½ tsk soja
hacka trattkatntarellerna och löken i lagom stora bitar, fräs på i smör och salt och vitpeppar.
Då löken börjar bli mjuk, häll över creme fraiche och tillsätt sojan.
Smaka av med salt, peppar och rosmarin
Etiketter:
Grejer med köttfärs,
Höst,
Svamp,
Viltfärs
torsdag, september 11, 2008
Chiliburgare med klyftpotatis

Har ni också sådana där grejer som liksom ligger i kylen och gör sig påminda? Som snackar med ens dåliga samvete? Så kommer Hr. Ågren tassande och liksom "Hörru, du BORDE verkligen ta hand om den där potatisen, nu? Och den där sillen? Skall du äta den, eller kasta den?"...
Igår berättade nyss nämnda Hr. Ågren mycket målande vad som händer med bakpotatis som man inte gör något av, men eftersom jag inte ville göra bakad potatis använda jag dem till potatisklyftor.
Fru Värn hade ur frysen dessutom plockat fram lite nötfärs och med lite kryddor blev det denna lilla snabba anrättning:
(4 port)
500g nötfärs
½ dl thai-chilisås
2 ägg
1 krm vitpeppar
En nypa rökt flingsalt
Blanda allt i en skål, forma till biffar, stek på medelhög värmenågra minuter på bägge sidorna.
Till detta serverades således klyftpotatis, kryddad med min hemodlade rosmarin (och sedan lätt påbättrad med rosmarinflingsalt från falk), stekt ägg, tomater och HP-sås. En helt ok snabbmiddag, således.
Dagens snabbtips blir att åka till Ikea, där de tydligen har de där "4 gourmetsalter i ett paket"-paketet från falksalt. Det är KLART värt det. Rökt flingsalt knäcker! Och rosmarinsaltet är heller inte dumt. Citronsaltet passar bra på fiskrätter och till vissa pastagrejer och det "vanliga" flingsaltet är bra på nästan allt. Bra, billigt och snabbt, således.
Etiketter:
Grejer med köttfärs,
Hamburgare,
Salt
lördag, augusti 23, 2008
Hamburgare på mitt sätt.
Har varit gräsänkling ett par dagar, då Fru Värn tagit med sig barnen och sina föräldrar till Kolården för att titta på exotiska djur. Under tiden har jag hunnit med att vara sjuk, läsa en bok, kolla på OS och - eftersom jag är gräsänkling - mest lagat olika varianter på smörgås.
En gammal goding är "hamburgare". För vad är en hamburgare förutom en lyxigare dubbelmacka med kött i? Jag läste, för rätt länge sedan, en bra artikel om det här i DN, skriven av husguden Jens Linder (Som ju f.ö. ibland skriver på sveriges kanske bästa matsajt - Taffel). Jag blev så inspirerad då, att jag sedan experimenterat med olika burgare själv. Olika sorters kött, olika sorters bröd, olika sorters dressing.
Men alltid med färska grönsaker. Och - (Läs det här, ni från McDonald's!) ingen förbannad inlagd gurka! Förstå mig rätt: Jag gillar inlagd gurka. På leverpastejsmörgås. Till patéer. Till slottsstek. Ja, tillochmed till ost. Men inte på hamburgare. 'Nuf said.
Hamburgare kan alltså se lite olika ut. Och smaka mycket, mycket olika. Och det går - liksom vilken annan smörgås att variera sin burgare i det oändliga. Hembakt bröd eller köpt? Hemgjorda biffar eller köpta? Och hur skall de kryddas? Skall det vara ost, bacon och grönsaker på? Eller vad sägs om den här "dubbelburgaren" med ost, grönsaker och hemmagjord dressing?
Och hur vill du ha din hamburgare?
Hamburgerdressing:
1 äggula
1 msk Jhonnys sötstarka senap
½ msk vitvinsvinäger
1½ dl majsolja
1 krm salt
1 krm vitpeppar
3 st balsamvinägermarinerade soltorkade tomater
Strimla tomaterna fint
Rör ihop en majonnäs av äggulan, senapen, vinäger och olja. Använd gärna
ballongvisp, och vispa för hand, så känner du när det är klart. Tillsätt
oljan droppvis.
Vänd i tomaterna i dressingen och kryddorna. Ställ i kylen medans du
steker på burgarna.
Själva burgaren:
2 skivor Pågens "äntligen", eller 2 polarkaka, råg
2 Hamburgare, 90-150 g.
3 skivor tomat
1 blad god sallad
1 skiva gul lök
2 skivor cheddar
2-3 skivor rökt skinka
Salt, peppar, paprikapulver
Rosta bröden i ugnen på 200 grader i c:a 5 minuter.
Stek hamburgarna i smör och olja, krydda med salt, grovmalen svartpeppar
och paprikapulver. När de är nästan klara - lägg på osten och låt den
smälta ned över burgarna.
Bräck på skinkan lite i pannan, efter burgarna.
Montera burgaren enligt: Bröd, Lök, sallad, burgare med ost,
skinkskivorna, tomat, burgare med ost, dressingen och så slutligen
"överbrödet".
Smaklig måltid!
En gammal goding är "hamburgare". För vad är en hamburgare förutom en lyxigare dubbelmacka med kött i? Jag läste, för rätt länge sedan, en bra artikel om det här i DN, skriven av husguden Jens Linder (Som ju f.ö. ibland skriver på sveriges kanske bästa matsajt - Taffel). Jag blev så inspirerad då, att jag sedan experimenterat med olika burgare själv. Olika sorters kött, olika sorters bröd, olika sorters dressing.
Men alltid med färska grönsaker. Och - (Läs det här, ni från McDonald's!) ingen förbannad inlagd gurka! Förstå mig rätt: Jag gillar inlagd gurka. På leverpastejsmörgås. Till patéer. Till slottsstek. Ja, tillochmed till ost. Men inte på hamburgare. 'Nuf said.
Hamburgare kan alltså se lite olika ut. Och smaka mycket, mycket olika. Och det går - liksom vilken annan smörgås att variera sin burgare i det oändliga. Hembakt bröd eller köpt? Hemgjorda biffar eller köpta? Och hur skall de kryddas? Skall det vara ost, bacon och grönsaker på? Eller vad sägs om den här "dubbelburgaren" med ost, grönsaker och hemmagjord dressing?
Och hur vill du ha din hamburgare?
Hamburgerdressing:
1 äggula
1 msk Jhonnys sötstarka senap
½ msk vitvinsvinäger
1½ dl majsolja
1 krm salt
1 krm vitpeppar
3 st balsamvinägermarinerade soltorkade tomater
Strimla tomaterna fint
Rör ihop en majonnäs av äggulan, senapen, vinäger och olja. Använd gärna
ballongvisp, och vispa för hand, så känner du när det är klart. Tillsätt
oljan droppvis.
Vänd i tomaterna i dressingen och kryddorna. Ställ i kylen medans du
steker på burgarna.
Själva burgaren:
2 skivor Pågens "äntligen", eller 2 polarkaka, råg
2 Hamburgare, 90-150 g.
3 skivor tomat
1 blad god sallad
1 skiva gul lök
2 skivor cheddar
2-3 skivor rökt skinka
Salt, peppar, paprikapulver
Rosta bröden i ugnen på 200 grader i c:a 5 minuter.
Stek hamburgarna i smör och olja, krydda med salt, grovmalen svartpeppar
och paprikapulver. När de är nästan klara - lägg på osten och låt den
smälta ned över burgarna.
Bräck på skinkan lite i pannan, efter burgarna.
Montera burgaren enligt: Bröd, Lök, sallad, burgare med ost,
skinkskivorna, tomat, burgare med ost, dressingen och så slutligen
"överbrödet".
Smaklig måltid!
torsdag, juli 17, 2008
Pasta med köttfärssås

Gjorde pasta med köttfärssås igår. Som alltid, på förskola, en hit. Det verkar omöjligt att misslyckas, eller ens att laga för mycket. Det går liksom alltid åt! Det är jätteroligt, för jag trivs allra bäst med mitt jobb när barnen äter min mat och tycker att det är gott.
"köttfärssås" på Ekbacken kan vara lite vad som helst, egentligen. Vi har ju både vegetarian(er, nu på sommaren), några allergiker (varav en inte tål tomat, t.ex.) och medvetna föräldrar som inte vill att deras barn skall äta vad som helst (som smakförstärkare i form av natriumglutamat, i buljonger etc.). Så köttfärssåsen blir sällan EN sås. Det brukar vara en sisådr tre-fyra, kanske fem kastruller som står och puttrar på min spis vid serveringsdags.
Köttfärssås - inser jag - är en sådan där rätt som man nästan inte borde skriva om på bloggen. För alla - och då menar jag ALLA - har ett eget recept. Och egna tips. Och egna "facit" på hur det skall smaka. Ännu värre är det om man har att göra med en italienare, för då kommer de inte dragandes med sitt eget recept, utan "mamas". Och vem kan mäta sig med "mama"? :-)
Nåväl. Mitt recept ser ut såhär, på ett ungefär:
(4 port)
500g köttfärs
25 g smör att steka i
400g passerade tomater, eller 300g krossade tomater och 2 msk tomatpuré.
2 finhackade vitlöksklyftor
1 gul lök, i tärningar
1½ dl vitt vin
½ dl hemkokt kycklingbuljong, eller 1 kycklingbuljongtärning
1 msk torkad basilika
1 tsk oregano
1 msk olivolja
Salt och grovmalen svartpeppar
Börja med att bryna färsen i en stekpanna med smöret. Rör gärna hela tiden i pannan för att finfördela färsen. Jag brukar använda en sauteuse (som har rätt höga kanter) och en ballongvisp, så blir det inga klumpar.
När färsen är finfördelad. På med buljong, tomater och lök. Låt koka ihop tills lökens svavelsmak förvunnit.
I med vinet och kryddorna. Smaka av med salt och grovmalen svartpeppar.
Serveras lämpligast till vilken ofylld pastasort som helst. Smaklig måltid!
lördag, juni 28, 2008
Shepheard's pie

När jag var liten och fortfarande bodde hemma hände det, inte speciellt sällan att mamma lagade till den här, typiska "pubmaträtten" från storbritanien. Samtidigt - det är bara i kanske tio år man har kunnat hitta pubar som inte längre har kvar den här gamla klassikern. Det känns nästan lite sorgligt,
För att göra mitt för den brittiska matkulturens (sic!) bevarande tänkte jag posta ett recept:
(4 port)
1 msk smör
400g nötfärs
2 morötter, tärnade
100 g små ärter
2 msk vegemite eller en köttbuljongtärning
150 g passerade tomater
1 tsk tomatketchup
500 g potatismos
1 ägg
Börja med att sätta på ugnen på 225 grader.
I med morötterna i en panna med lite smör.
Vänd i köttfärsen i pannan efter ett par minuter.
I med vegemite eller buljong och tomaterna och ketchup.
I med ärterna i såsen.
Täck botten på en ugnsfast form med den.
Rör i ägget i potatismoset och täck köttfärsröran med potatismos.
Mönstra toppen på mosen med en gaffel och ställ in formen i ugnen.
Låt gå tills toppen på moset fått en gyllenbrun nyans.
I
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







