måndag, mars 31, 2008

En helt decent curry

Det här med matsedelsskrivande är aldrig lätt. För att förenkla för mig - och de föräldrar som vill planera sin matlagning hemma har jag en "mall" för matsedeln där måndag är korvdag, tisdag soppdag, onsdag är "modern dag" torsdag är fiskdag och fredag "gammaldags" dag. Det funkar ofta bra, men jag har upplevt lite problem med att få barnen att äta soppa på tisdagarna. Därför tog vi upp det på barnens matråd i fredags och jag bad dem om tips på soppor de ville ha.

Tre grupper av fyra fille "korvsoppa" på menyn och för att få dem att känna att det går SNABBT att implementera deras förslag och att de verkligen är med och påverkar menyn kommer därför korvsoppa i morgon. Så - vad göra idag - när det egentligen är "korvdag". Jag kan ju inte servera korv två efterföljande dagar? "Jo - den här veckan skall vi äta korv med korv till lunch..." :-)

Det blev att ta fram lite kyckling ur frysen och göra en curry. Inga svårigheter, eller ens speciellt krångligt, men det kräver lite omsorg när man gör den. Ungefär såhär gör jag:

Jag tar olja i botten på en kastrull och smälter i den lite smör, för smakens skull. Så lägger jag i spiskummin, lagerblad, paprikapulver, ingefära, kanel, salt, cayennepeppar, gurkmaja och slutligen socker, som får kokka runt i det heta fettet så att smakerna sprider sig ordentligt. Sedan i med fint hackad lök och ännu finare hackat vitlök. Så att löken och vitlöken blir ordentligt täckta av den nu kryddstarka och kletiga geggan.

Nu är det dags för grönsaker. Vad som helst funkar, men jag brukar ha i grytgrönsaker som morötter, purjolök, rotselleri, kanske lite bambuskott eller brytbönor eller något annat kul. Ibland får det slinka med någon frukt som äpple eller bitar av mango i grytan. Till sist kommer det oftast lite tomatpuré, men det är HELT frivilligt.

Och så - i med kycklingen. Den får gå nästan svart i kryddorna och då häller jag på lite vatten för att lösgöra lite smak, ibland tillsätter jag lite kycklingbuljong, och så i med grädde, creme fraiche eller matlagningsyoghurt.

Så får det stå och småputtra tills det är dags att servera. Ibland måste man syra av det hela lite med lime eller citron (eller en skvätt vitt vin), men oftast serverar jag den som den är, rätt av. Till buljongkokt ris.

Så gjorde jag idag. Och det blev jättebra. Barnen åt så maten tog slut. Fröknarna kom in och lovsjöng min kokkonst i disken efter lunchen. Själv bara log jag. Det är inte så himla svårt att slänga ihop en decent curry. Bara man lägger manken till.

Jens Linder gör snabbt gott och skräpmat fint

Läser i DN Jens Linders (han från Taffel.se, ni vet?) fina artikel om hamburgare och slås över att vi bägge två - utan att det egentligen diskuterats så mycket i matnörderikretsar - ungefär samtidigt fått dille på små köttfärsplättar.

Jens gör lyxiga små hamburgare och skriver koncist och tydligt om burgarnas ursprung och problematiken med serietillverkning.

Själv har jag under de senare veckorna, på jobbet, introducerat ett antal olika tillplattade köttbullar med små hemliga ingredienser i. Biff à la Lindström, Pannbiff med lök etc.Men faktiskt undvikit just hamburgare. Detta kanske främst beroende på de "problem" som Jens skriver om: Det är svårt att serietillverka dem och få dem riktigt bra, det blir för mycket kompromisser. men också för att jag själv kanske har en felaktig bild av hamburgaren som "snabbmat" eller "skräpmat".

Jens visar emellertid att det visst går att göra både goda, vackra och nyttiga hamburgare och själv börjar (burgar?) jag känna att det kanske är dags att föra upp en hamburgare på menyn, snart.

Idag skall jag emellertid laga "något med kyckling" på jobbet. Vi får se vad det blir.

Ha det bra så länge!

söndag, mars 30, 2008

Trevlighetsfaktor 100 - Anne från Anne's food

Jo, dåhärva: Anne var här för att göra det där glasstestet (och - förhoppningsvis sedemera skriva om det), men verkar ha missförstått den rätt klara inbjudan "Kom och få gratis lyxglass. Skriv om du vill." och hade därför med sig lite godsaker till en comp-utsvulten bloggskribent i stället! Klart mysigt.

Det var dels en Amerikansk kokbok - Cooking with flavor, som verkar innehålla familjevänliga, enkelt tillagade Amerikanska klassiska rätter. Fint fotograferat och stor text gör att det känns som en riktigt bra bok för mig, just nu. Dessutom är kokböcker alltid en bra present till mig, eftersom jag nästan aldrig köper några själv, men gärna tittar i dem. Nåväl. En riktigt vacker "bilderbok" att ha liggande framme, känns det som. Jag får väl återkomma med en recension när jag läst den ordentligt.

Men det är inte allt.

Hon hade också med sig en bok jag faktiskt önskat mig ett tag - nämligen Peter Landelius gamla (men fina) Guacamole och svenska krusbär, som annars bara brukar finnas i antikvariat och på bokauktioner. Kul. Den här boken är mer av en sådan där "samling matkrönikor" och varvat med recept. Ungefär som min egen bok, fast bättre (även om de verkar ha haft samma minimalistiska syn på design och sättning) :-)

Till sist hade hon med sig de allra finaste små bovetekakor man kan tänka sig, med kakao-nibs. Helt fantastiskt goda (visade det sig) och dessutom i en väldigt exklusiv liten påse med emmasnickrad etikett, med logga från bloggen och allt. Riktigt, riktigt fint. (Jag skall se om jag kan få hjälp av min tekniska fru att lägga upp bilden från mobilkameran sedan, så skall ni få se!)

Klart trevligt initiativ. Det är alltid roligt att få presenter, och speciellt roligt att få något hemlagat/hembakt. Tack, tack, tack, Anne!

... och hoppas att glassen smakar! :-)

lördag, mars 29, 2008

Avslöjande: Krubb ordnar glasstest som bloggerevent!

... Ja... Eller hur man skall säga... Såhär dåra: Ben And Jerry de där "Hägen-Dasz, fast roligt"-grabbarna, släpper tre nya lyxglass-varianter till sommaren och jag har, genom ett mörkt förflutet kontakter som satt mig samman med folk som känner folk som kunde fixa gratis glass. Vilket bättre sätt finnsatt träffa kompisar (och över gratis - och visade det sig oemotståndligt god glass) och samtidigt bjuda in dem till något att skriva om? Svaret är givetvis "inte många" och så kom det sig att jag, under ett par dagar ätit glass. Mycket glass. Från Ben and Jerry.



Smakerna heter - som vanligt på Ben and Jerry-manér "fyndiga" grejer som "Chunky Monkey" (för en glass med bl.a. chokladbananer och valnötter i), "Baked Alaska" (för en med bl.a. marshmallows och isbjörnar av vit choklad i) och "Bohemian Raspberry" (För en med hallonsylt och brownies). Och som vanligt går en del av vinsten från försäljningen till välgörande ändamål. Baked alaska skall vara en klimatneutral glass som dessutom skänker en del av vinsten till att något projekt för att stoppa avsmältningen av polerna (därav isbjörnarna i glassen och den söta sloganen: "When it's melted it's ruined", Bohemian Raspberry skänker en del till Freddy Mercurys minnesfond för HIV-forskning och Chunky Monkey är rättvisemärkt (fastän den innehåller bananer, choklad och nötter). Kul.

Så: Hur smakar det då?

Well - det beror lite på vad du gillar. Jag, som faktiskt gillar marshmallows och Vit choklad började givetvis med "Baked Alaska". Det är en vaniljglass i botten (som givetvis är riktig gräddglass - alla ingredienser är organiska) som man sedan gömt vitt godis i. Glassen ser därför ut ungefär som en isbjörn i snöstorm. Allt är vitt. Smaken är bitvis söt (av vaniljglassen) och bitvis ännu sötare (av marshmallows) och med små isbjörnsformade (!) vita chokladbitar som ger glassen dess "crunch".

Det är gott, men kanske lite för sötsliskigt i längden. Testets hittills yngsta deltagare - dottern - (som snart blir fyra år) tyckte bäst om "isbjörnarna" när hon tillfrågades om vilken glass som var godast, vilket gör att i alla fall JAG tror att den här glassen kanske mer lämpar sig för lyxiga barnkalas än som efterrätt för vuxna gourmeter.

Bohemian Raspberry är en vuxnare smak, tycker jag, även om den innehåller hallonsylt. Brownie i gör att den känns amerikansk, vuxen och lite lyxig. Några av de testande hade den här som favorit (men så gillar de också kladdkaka!) och smaken är fin och god och blir inte särskilt sliskig, trots sylten. Konsistensen på brownien är också riktigt bra. Den är smuligoch känns inte "perstorpsskiva" i munnen vilken manske annars skulle kunna vänta sig av frusen chokladsockerkaka? God glass!

Min favorit är ändå solklart Chunky monkey, vilket kanske är överraskande för några, då jag brukar avsky bananglass. Glassen var emellertid RIKTIGT god. De små chokladbananerna och valnötterna gör den här glassen till en solklar favorit bland de vuxnare testdeltagarna. En klar tiopoängare (om det är tio som är maxpoäng) och förmodligen den av smakerna jag själv ätit allra mest av.

Så - för att wrappa ihop det då - well - eventet (eventen, kanske är rättare) har vait jättetrevliga. Jag har träffat flera av Er där ute i bloggosfären, både läsare och medbloggare och det var kul att träffas och käka lite glass. Dessutom var glassen outsägligt god. Alla smaker var bra, genomtänkta och kommer säkert att sälja bra till sommaren. Min egen favorit var Chunky monkey och som någon slags samhällsmedveten människa tycker jag att Ben and Jerry's är ett roligt - och gott - sätt att förändra världen.

Bara en sådan sak.

(Vi avslutar med en liten ful bild till från mobilkameran)



PS Jag har inte sett om någon annan än CayakCarin av Er som testat glassen skrivit om det på Era bloggar än, men när ni gör det så skriv gärna i kommentarsfältet här, så länkar jag givetvis till Er också! Ds.

---
EDIT: 6/4 kl 23.12: Nu har även Anne skrivit om årets smaker. Som alltid med fantastiskt snyggt foto. Kolla in!

EDIT: 4/4 kl 06.13: Har nu också noterat att Omar har skrivit om glasstestandet, och dess praktiska applikation i dejtinglivet.

EDIT: 29/3 kl 22.53: Jessika har skrivit om annan Ben&Jerry's tidigare, och vill bli länkad. Givetvis blir hon det!

Biff à la Lindström

Jodå.

Jag har på fredagarna de senaste veckorna gett mig själv uppgiften att för barnen presentera en "riktigt gammal husmansklassiker". Det har varit bl.a. kåldolmar, Pannbiff med lök, Janssons Frestelse och liknande rätter. Igår bestämde jag mig för att laga Biff à la Lindström:

De gamla Lindströmsbiffarna lär ha sitt ursprung på Hotell Witt i Kalmar, som på 18-hundranåntingtalet var vad vi idag skulle kunna benämna "Sveriges gastronomiska medelpunkt". Där lär en dåvarande finskfödd Löjtnant Lindström (sedermera åtminstone Kapten Lindström) ha beställt in en "fransk råbiff", som serverades à la mode enligt dåtidens normer - med inlagda rödbetor, ägg, kapris och brynt lök, i vackra högar som garnityr.

Lindström lär ha geggat ihop rubbet på tallriken och sedan skickat ut den till Köksmästaren för påstekning och det som först varit ett ironiskt skämt hos personalen på Witt - "Råbiff à la Lindström" - blev en ny Svensk klassiker!

Så - hur gick det att servera Biff à la Lindström till barnen då? Jodå - helt ok, även om det inte riktigt var den kioskvältare som t.ex. pannbiff med lök eller köttbullar med gräddsås är. "Färgen är konstig" kommenterade en på mitt "matmöte" (ett möte, ung. en gång i månaden där jag diskuterar matsedeln med två barn från varje avdelning, för att vi skall bestämma matsedeln tillsammans) helt korrekt. Biffarna blir ju rödrosa inuti!

Men oh så gott det är. Tycker jag, då.

Du behöver (för 4 port):

800g nötfärs
10 skivor avrunna inlagda rödbetor, i tärningar
Två matskedar kapris
2 ägg
En stor gul lök i brunoise
Salt och peppar
Smör till stekning.

Gör såhär:

Svetta löken i lite smör, ta upp innan den blivit brun, så fort den blivit mjuk.
Blanda färsen väl med de övriga ingredienserna. Forma till små biffar (runt 90 g) och stek på medlehög temperatur i smör c:a 5-6 minuter på varje sida. Smaka av med salt och peppar.

Servera till kokt potatis eller potatismos, lingon och brunsås eller gräddsås.

fredag, mars 28, 2008

Torsdag kväll är inte så dum...

Ja, vad skall man säga? Torsdagar är bra dagar, rent generellt. Jag lagar fisk på jobbet, och igår gick det - som jag skrev - bra. Det är kul att laga fisk. Speciellt de gånger det går bra. Det kan vara lite petigt med fisk bland barnen, men man kan ju inte göra fiskpinnar varenda vecka, så då är det speciellt roligt när det funkar att servera något "lite finare".

När jag kom hem igår tillbringae jag lite tid gosandes med dottern, innan det blev tandoori-kyckling, buljongkokt ris och lite wokade grönsaker till middag (ibland har man liksom varesig tid eller inspiration för att uträtta några stordåd). Vi sparade i alla fall benen från kycklingen, och så gjorde jag en god buljong på dem, och några rosaker och kryddor jag hittade i kylskåp och skafferi.

Dottern somnade tidigt, så jag fick lite tid att se på kockduellen på TV4, ett program jag inte hinner se så ofta. Det var rätt kul igår.
Herrar Hellberg och Couet var som vanligt väldigt duktiga och kreativa med de råvaror som gästerna (Hanna Hedlund och Mårten Andersson) hade köpt in, men jag tycker att det är lite trist att aldrig ha fått sett Danyel Couet vinna. Varje gång jag råkar se programmet vinner Christian. Hmm.

Plockade lite bland gamla papper och tidningar och slängde - till sist - några kompletta årgångar av Allt om mat och den svenska varianten av Gourmet, oj vad mycket plats det blev hemma.

Samtidigt kokade buljongen ned och spred mysdoft i hela lägenheten.

Tog ett bad och tänkte lite på livets viktiga. Så - vid 21-rycket kom Vad blir det för mat på TV4+. Jag bara älskar Per Morberg. Jag skulle vilja vara någon vecka i hans kök och bara garva, laga fantastisk mat, svära, dänga med grejer och liksom bara LEVA UT hur det är att laga mat på en professionell nivå! Vilken människa!

Nåväl.

Gårdagkvällen handlade också om lite förberedelser för en liten bloggevent idag. Efter jobbet idag kommer jag - och några kompisar - att göra en grej, som om det blir bra kommer att synas på några olika matbloggar, kanske redan framåt helgen. Håll ögonen öppna.

Så - till sist - innan det var dags att lägga sig - kom så veckans höjdpunkt: Gordon Ramsey's Kitchen NightmaresKanal 5. Igår var inget undantag - programmet rockar, helt enkelt. Däremot blev jag lite förvånad över att det igår var ett nästan "brittiskt" program - när man gjorde den här serien i Storbritanien hade man en sekvens i nästan alla program, där Gordon pratandes med kameran byter om till kockkläder och därigenom visar sin vältränade överkropp. Just DEN sekvensen känns mer brittisk i formatet än den betydligt slickare Amerikanska produktionen, där man tills igår, inte visat någon hud alls. Konstigt. Nåväl. Karl'n är ett unikum i branchen.

Efter att ha sett programmet, tagit buljongen av spisen (och skrivit ett blogginlägg som bevisligen inte alls var lika klart som buljongen det skildrade) blev det att krypa till kojs, rätt nöjd med dagen i stort och kvällen i synnerhet.

Idag skall jag laga Biff a la Lindström på jobbet.

torsdag, mars 27, 2008

Jag måste bara fråga...

Finns det - EGENTLIGEN - över huvud taget något godare än en schysst klariff man kokat ned under några timmar på spisen?

Kokt hoki, ris och god räksås

Dagens lunch blev - för de allra flesta kokt hoki, med ris och god räksås. Hoki är en fisk jag inte jobbat sådär jättemycket med. Jag tycker den smakar bra och är ett bra substitut för torsk, men den fallser sönder lite lätt vid kokning och stekning, tycker jag. Fileerna blir ofta väldigt tunna. Nåväl.

Den "goda räksåsen" gjordes på fond från bl.a. räkskal som jag sparat sedan tidigare, morötter, lök, palsternacka, rotselleri och purjolök. Sedan lite tomatpuré och vitt vin och voila! Världens kanske godaste fond!. I med grädde, lite salt och vitpeppar och lite mer vitt vin och man har en alldeles underbar grund till en god sås. När den fått koka upp och man rett av den (jag använder nästan alltid majsstärkelse när jag reder av, så är det ingen risk för glutenkontamination IFALL någon är allergisk) kör man i räkor och finhackad dill, precis före man skall servera såsen (så hinner inte dillen svartna, utan ser grön och fräsch ut!). Mums.

Jag är medveten om att inte alla förskolor i Stockholms stad serverar räksås till sin fisk, p.g.a. bl.a. att fler och fler barn börjar bli allergiska mot fisk och skaldjur, men å andra sidan har alla förskolor i Stockholms stad inte heller en kock som tar sig tid att göra riktig buljong heller. V skaldjursallergiker fick en vitvinssås kryddad med dill (gjord på fiskfond), så det får nog räknas som en rätt bra rätt ändå. :-)

Ätit har de gjort, i alla fall, barnen. Kul.

Ibland har man rätt

Skrev igår en snabb post på morgonen om att tisdagen hade varit en vanlig dag och att onsdagen kanske skulle bli annorlunda. Och ibland har man rätt. För igår var en något annorlunda dag:

Kom till jobbet efter en stunds strulande (man håller ju som bekant på och bygger en del i sjöstaden och just nu står det en massa grävskopor och kranbilar på gångvägen mellan busshållplatsen vid Henriksdal och ned till sjöstaden - så man får gå runt i en krånglig sväng runt flera hus och kanske 5-600 meter extra, när man skall till jobbet) på gott humör över det fina vintervädret.

Kom på att kompisen Å fyller år och börjar fundera om jag skall skalda ett lite kväde om detta, komma på en liten dans eller bara sjunga "Jamåhonleva" (Ni kan vara lugna - det blev det sistnämnda alternativet) för att fira henne.

Började så mitt arbete med min fruktat goda viltskavsgryta då en av kollegorna, ssom fixat chokladtårta och vispgrädde kommer in köket och undrar om hon kan ställa grejerna någonstans, och om jag kan hjälpa till att vispa grädden. "Visst kan jag det". Det är ju liksom inte varje dag som Å fyller 35... "Ja - och J fyllde år i söndags, också!" säger kollegan. Just det ja, det hade jag glömt...

Bestämmer mig för att ta den enkla vägen ut och sjunga för J om jag träffar henne senare.

Dagen tuffade väl på som vanligt, i princip, men en ho på min beredningsdisk har fått stopp i avloppet, och måste felanmälas (det har ännu inte gjorts något åt saken) och framåt eftermiddagen fick jag städnoja och började rensa ur min bokhylla. Gamla menyer från 2005, gamla utgågna kostråd etc. åkte i soporna. Fram med mappar och pärmar. Undan med alla lösa papper. Skönt att fixa till det lite...

På vägen hem bestämde jag mig för att ta en prommenad och vad passar bättre än att göra det i sällskap av en bra kompis? Å hade precis slutat jobbet, så vi följdes åt till Sickla, där jag klev på bussen och åkte hem.

En ovanligt bra dag, således, aå långt. Men det skulle bli bättre.

Kompisen KlätterMagnus ringer när jag sitter på bussen hem och undrar om vi kan isklättra på kvällen. "Det är jättebra is vid Finnboda". Då jag känner KlätterMagnus och vet att vi inte alltid har samma referenser om vad som är 'jättebra is' är jag först skeptisk, men tänker sedan "Ähvafan" och vi bestämmer att ge oss ut senare på kvällen.

Dagen avrundades således med lite kvällsklättring på isarna vid Finnboda (som var lite för tunna, lite för hårda och lite för mörka för att jag skulle tycka att det var precis så seger- och triumfmässigt i den utsträckning som jag först föreställt mig - men helt ok). Inte det helt vanligt, då vintern hittills i Stockholm har inskränkt sig till mindre än en veckas snödagar.

Åh - och jag glömde berätta att vi i middagen blev avbrutna av en brandman som i full rökdykarutrustning kom och frågade om det "var här det brann?" och sedan knackade på hos grannen. Det har luktat mystiskt i hela huset sedan igår eftermiddag, men det verkar inte vara något farligt.

En inte helt vanlig dag, således.

onsdag, mars 26, 2008

Viltskavsgryta

(4 port)

500 g viltskav
200 g champinjoner eller annan god svamp
2 stora lökar
2 dl grädde
1 vitlökslyfta
1 msk rårörda lingon
1 msk rosmarin
2 tsk timjan
Lite smör att steka i
En liten skvätt soja
Salt och grovmalen svartpeppar
Någonting att reda med (jag använder maizena majsstärkelse och vatten).

Börja med att skära ned skaven och löken i tjusiga bitar. Skiva champinjoner och vitlök.
Fräs löken och skaven i lite smör i en panna. Häll över i en gryta.
Häll i alla ingredienser utom champinjoner i grytan. Låt koka ihop under sisådär 20 minuter.
Stek champinjoner med lite av timjan, rosmarin, salt och peppar. Häll i grytan precis före servering.
Red av grytan.

Färdigt! Servera med (mandel-)potatis(puré).

En helt vanlig dag...

Tjaba, gänget. Jag vet att jag inte skrev igår, och den största anledningen är faktiskt att jag inte hade något speciellt att skriva om. Det var tisdag - så det var soppdag på jobbet, eftersom jag (ibland) får mina (beställda) varor från menigo då (Jodå - dem kan man lita på - igår kom de med en platta cornflakes jag inte har beställt, missade kaprisen, hade skickat andra köttbullar än de jag beställt och levererade för lite och fel sorts mjölk. Och det här är deras bästa vecka hittills på två månader.)

Nåväl. Serverade Thai-kycklingsoppa och det gick hem. Det är nog faktiskt den soppa som barnen äter mest av.

Det var ju våffeldag också, så här hemma lagade Fru Värn (Jodå!) och dottern inte mindre än två sorters våfflor. Först potatisvåfflor, som serverades med lingon och bacon, och till efterrätt traditionella frasvåfflor, som serverades med vaniljglass. Gott.

I övrigt var dagen... .. . vanlig. Inget speciellt hände, egentligen.

Idag skkall jag göra viltskavsgryta på jobbet, så då kanske något spännande händer. Vi får se...

måndag, mars 24, 2008

Lammstek

Såhär i påsktider där alla fortfarande bloggar om olika äggrätter (kolla in Taffel.se så får ni se - inte nog med 65-gradersägget på förstasidan, Gitto och Isobel skriver båda om ägg idag...) tänkte jag komma med ett påskrecept som faktiskt funkar andra gånger på året också.

Eller recept och recept, egentligen. Det handlar om lammstek.

Lammstek är rätt enkelt, egentligen. En rätt bra "nybörjarstek" om man vill, för den är inte så svår att lyckas med:

Du behöver:

Lammstek - minst 200 g per portion, men du behöver göra minst 1½ kilo åt gången, för att det skall bli bra och saftigt och inte så torrt.
Några vitlöksklyftor
Lite färsk rosmarin
Gärna lite salvia och om du vill - lite timjan
Lite steksnöre av bomull.

Gör såhär:

Sätt ugnen på sisådär 150-180 grader
Putsa eventuellt köttet från senor och hinnor. Fett kan vara kvar, det ger bara köttet mer smak.
Stick några snitt i köttet med en vass kniv. Tryck i skalade, gärna finhackade vitlöksklyftor, timjan, rosmarinkvistar och salviablad i hålen. Liote här och lite där. Det är inte så noga.
Bind ihop steken så att den håller formen, men utan att den blir "strypt" av snöret. Det är inte så noga hur du gör det (jag använder givetvis "slaktarkedja" av löpknut, men allt funkar. Halvslag, små rosetter, whatever...
Bryn steken i en panna med lite smöt och lite olivolja. Se till att den blir brynt runt om.
Lägg steken i en ugnsfast form (smörj den om den inte är non-stick)
I med stektermometer. Kör tills den är 75 grader varm. Har du ingen termometer får du provsnitta steken när du tror att den är klar - räkna med ung. en timma per kilo, kolla att köttsaften är klar och inte röd.
Ta ur steken och låt vila lite. Gärna med lite folie på.
Servera med dina favorittillbehör. Lamm funkar till det mesta.

Smaklig måltid.

Jag inser att min familj inte är precis som alla andras...

Det är under påsken som jag inser att min familj inte är precis som alla andras. Min bror har på sin blogg bl.a. skrivit vad han tänkt bjuda några påskgäster på. Det blev eb ganska "seriös" middag. Fyra rätter och med rätter som räksoppa från grunden (och då menar jag GRUNDEN, som i hemgjord fond) på menyn. Detta nämner han som i en bisats till en "snabbpostning" på bloggen och ursäktar det klyshiga i att laga lamm till påsk.

Mina föräldrar, som tillbringat påsken utomlands kom hem igår, och idag var vi där och hälsade på. Mamma hade - som vanligt - tänkt ut en utsökt måltid och såhär efter påskens småätande och frosseri i ägg hade mamma "slängt ihop något" som visade sig vara rostasfilé med rödvinssås och kokt potatis, med några goda tillbehör som kokt blomkålshuvud och vitlöksoljeslungade morötter.

De hade också handlat "något litet" utomlands och jag fick ett typ kilo torkade örter från provence. Som prick över i hade de sparat gårdagens artikel från DN söndag om Charlie Trotter "ifall du är intresserad av att läsa"...

Ni anar kanske ett mönster här, men för att verkligen gnugga in budskapet liksom rosmarin på en lammstek kan ni ju kanske gissa vad jag och far när vi fick några minuter i soffan ensamma pratade om? Jo - hur MATEN hade varit på resan. Vad de ätit (fullständiga menyer, priser, vinlista - förstås), när och vad de andra i sällskapet ätit (och vad DE tyckt om maten).

Grejen är att det här inte på något sätt känns underligt eller ens lite nördigt i min familj. Mat är helt enkelt något som är ett ständigt närvarande element. Något vi alltid pratar om, diskuterar och bollar förslag med varandra om. Det är något vi läser och förkovrar oss inom, men också något vi hela tiden debatterar (och ibland tämligen högljutt - kan man verkligen ha DET DÄR tillbehöret till DEN DÄR maten?)

Jag inser att min egen familj inte är som alla andras. Att det kanske inte är helt konstigt att jag till sist blev kock i stället för något annat. Att vi har något som inte alla andra familjer har, och fastän det är ett nästan nördigt eller tillbesatthet gränsande intresse är jag väldigt tacksam för det.

Mer påskmat...

...blev det i Gävle, hos Fru Värns släktingar. Det är skönt med sådana här mathelger, så man får ledigt från jobbet några dagar för att åka bort och laga mat! :-)

söndag, mars 23, 2008

Off-topic: Så'n här är jag...

Har sett det här på ett par olika bloggar den senaste veckan (bl.a. frukostflingan) och har testat att köra den et tpar gånger, med min bloggadress som inmatning. Tydligen är jag av temperamentet väktare och av Jung-Meyerstypen vårdare, vilket kanske är intressant för några att veta...

Själv tycker jag att det här är rätt kul, för en del formuleringar stämmer verkligen in i det här, och jag som tidigare blivit typad enligt bl.a. Itchak Adizes profileringstyper och med Aristotelesprofilering kanske känner att det här bekräfter vad DE profilerna sagt om mig.

Jag är inte säker på att jag håller med, men ni kan ju kolla in och testa Er själva. Kolla förresten också in sidan www.prfekt.se där man just håller på med sådana här analyser av "nya medier".

torsdag, mars 20, 2008

Påskbordet

Som jag redan skrivit här och här var det alltså dags för påskbord igår.

Påskbordet på Ekbaken är - vad jag förstår - en av de mattratidioner man faktiskt försöker hålla, men också ett tillfälle där det varit rätt varierade resultat.(Ett år har t.ex. en vikarie tolkat "ägghalvor med något fint på" som 'halvt ägg med ketchup'!) I år hade jag ju emellertid hjälp av Omar med att få ihop allt, så det blev ett ganska trevligt litet buffébord:


Då jag kanske kände på mig att barnen mest vill ha prinskorv och köttbullar låg tonvikten på just de grejerna. Och potatis. Sedan gjorde vi ett litet "sillbord" med tre sorters sill (senapssill, vitlökssill, löksill), gravad lax med hemmagjord hovmästarsås, Janssons frestelse och så gubbröra.

"På slutet" hade vi små fina "dekorerade ägg" (utan ketchup!), med majonnäs, räka och dill, eller majonnäs, stenbitsrom (svart eller röd) och dill. Till hela klabbet serverades en schysst grönsallad.

Och that's it, typ. Utom för en allergiker, som vi lite snabbt fick göra aîoli till och steka en kycklingfilé. Jag - mitt fån - hade nämligen, i stridens hetta, glömt bot att hon varken äter fläsk eller nöt, eller fisk eller skaldjur, men vegetarisk mat och kyckling.Det hade varit lite för grymt att bara ge henne en sallad, så...

In alles inte så stort påskbord, men gjort med kärlek. Alla sillar och fiskrätter gjordes "hemma", för hand och från grunden (i fredags började jag alltså dagen med att laka ur, sedan skinndra och slutligen grundinlägga en hink saltsill, som vi hade som grund i sillinläggningarna, t.ex.) och alla fat och rätter dekorerades snyggt med färska örter och grönsaker, precis som det skall vara. Ett riktigt påskbord, utan att det är risk för "ålandsfärja-syndromet". Och alla verkar ha ätit bra. Både av korvar, köttbullar, ansjovisrätter och sillar. Kul.

Kul också att visa Omar hur det är mitt nya kök (som han också kommenterade var stort, modernt och välutrustat - inte utan ett visst mått av avund i rösten) och att ha någon att härja med lite grann. Och det känns bra att vi fick ihop det. Och med bra mat. Och utan ketchup

---

EDIT: Omar skickade ett par bilder från sin mobiltelefon. Tack, tack, Omar!

onsdag, mars 19, 2008

Påskbord - miselistan

1) Koka 50 ägg
2) Skala potatis till Jansson
3) Gör 1½ l majonnäs
4) Gör Jansson
5) Sätt på potatisvatten i kokeriet
6) Gör hovmästarsås
7) Fixa några roliga sillsorter av den inlagda sillen från i fredags
8) Skala och dekorera ägg (majonnäs, kaviar, räka, dillkvist)
9) Gör sallad
10) Dekorera den gravade laxen
11) Steka 5 kg köttbullar och 6 kg prinskorv
12) Koka potatisen
13) Dekorera alla fat, lägg upp
14) Göra påskägg
15) Sista kollen - servis.

Det är en del att göra, men det känns ändå som om att jag har det hyffsat under kontroll. Jag skall se om jag kan få några bilder på det hela, sedan...

tisdag, mars 18, 2008

Dagens blogginlägg...

Söker man på Knuff.se om "kycklingsallad" får man bl.a. upp kompisen Emanuels inlägg, som är dagens klart bästa blogginlägg, alla kategorier.

Förväntade invektiv

I morgon smäller det. Då kommer Omar till mitt kök och hjälper till med påskbordet. För kollegor och föräldrar till barn som händelsevis råkar passera köket kommer här en lista på invektiv som kan förväntas förekomma frekvent i diskussionen kring matens tillblivande:

Om Jesper:

Grötstöt
Grytluns
Duttkock
Stekarjävel


Om Omar:


Slevhjon
Sötvattenspirat
Rockslagssåsare
Gröngöling

måndag, mars 17, 2008

Jag måste medge att jag är väldigt nyfiken...

Jo, jag vet. Jag skriver lite då och då om Linda Skugge och hennes matskrivande. Hon verkar ju ha ett gediget intresse av mat, även om kunnandet och inspirationen ibland verkar tryta. Å andra sidan - nämn den småbarnsförälder som inte börjar snegla lystet efter scans färdigköttbullar när alla är hungriga, trilskiga och bollibompa snart skall börja på TV:n...

Så - jag försöker följa Lindas matskrivande, vilket inte är helt enkelt, för det börjar sprida ut sig. Hittade t.ex. idag en liten matblogg som hon tydligen har "vid sidan om" den annars mer etablerade bloggen på Amelia.

Dessutom är jag SJUKT spänd på "hennes" kokbok (där recepten verkar vara skrivna av Tobias Holmberg). Omslaget är ju kanonfint!


(Bilden är förresten från det här inlägget.)

Det här är nog den mest - om inte efterlängtade - så i alla fall intressanta "kokboksdebuten" på länge. Inte minst för att jag vill se om hur hon skriver om mat till/för barn. Dessutom tycker jag att det är intressant att skriva en bok för folk med "noll inspiration i köket". Böcker som redan på omslaget vill vara "inspirerande" har en del att leva upp till. Och så till sist - men kanske inte minst - är jag intresserad av om detta faktiskt blir en "bibel", som det står på omslaget. Något at tkomma tillbaka till och hämta nya uppslag, ny inspiration och nytt visdom i.

Det vore kul. Och det vore spännande.

Däremot reagerar jag lite på att boken inte ges ut på Lindas eget Vulkan, där den definitivt kunde ha tagit upp konkurrensen med vissa andra kokböcker.

Löksås

Idag har det varit falukorv md potatis och löksås till lunch. Enkelt - jag vet - men iblandär det enkla elegant. Flera av kollegorna undrade hur jag lyckats så med såsen, och jag har inga hemligheter... Det är väldens enklaste! Typ såhär:

50 g smör
½ dl mjöl
3-4 dl mjölk (3%)
1 st gul lök
1 tsk lökpulver
1 tsk socker
1 tsk salt
½ krm vitpeppar

Värm mjölken, t.ex. i microvågsugn
Smält smöret i en ganska vid, tjockbottnad katrull, eller en sauteuse
Häll i mjölet och vispa till en ljus roux
Häll i mjölken i redningen, vispa lite då och då, gärna med en ballongvisp tills glutenet i mjölet reagerar med den varma mjölken och börjar svälla och såsen tjocknar.
Ta den av plattan.
Skala och hacka löken i vackra små tärningar. Brunoise.
Svetta löken lite i en panna, eller värm den i lite vattenånga.
Lägg i löken, och kryddorna i såsen. Ge såsen en liten puff till på spisen, så att den blir genomvarm.

Servera gärna till stekt fläsk, stekt falukorv eller stekt saltsill.

Hovmästarsås

Har rört ihop lite hovmästarsås idag, inför påsklunchen på onsdag. Det är inte dumt. Kag gillar hovmästarsås. Våde att göra den och att äta den. Jag älskar verkligen gravad lax.

Enkelt att göra och billiga råvaror. Dessutom blir den så himla mycket godare än någon köpesås. Vill man lyxa till den kan man välja andra vinägrar, eller oljor (färskpressad rapsolja, eller dito solrosolja sägs vara gott, av de som vet!), men i alla fall:


Hovmästarsås
(måtten är ungefärliga)

3 msk söt senap
1 msk vitvinsvinäger
1 dl matolja (eller annan mild olja)
½ dl strösocker
En ordentlig nypa finhackad dill
Salt och vitpeppar efter behag

Vispa ihop senap, vitvinsvinäger och strösocker.
Tillsätt oljan droppvis, under ordentlig vispning, ungefär som när man gör en majonnäs.
I med dill.
Smaka av med salt och vitpeppar.

söndag, mars 16, 2008

Påskbord...

Så var det dags för påskvecka, och eftersom alla andra matbloggar har börjat skriva om påskmat måste väl jag också göra det, antar jag?

Jag älskar högtidsmat. Eller rättare: jag älskar mathögtider. Som jul, påsk, midsommar, kräftpremiären, höstjakten, skördefesten, osv... Men jag tycker att det ofta blir att man lagar samma mat. Så fort folk vill ha en lite festligare buffé, så känns det liksom julbord. Eller ännu värre: Ålandsfärja (vilket är som typ ett julbord, men utan finess eller kärlek).

På onsdag skall vi ha någon slags påskbord på Ekbacken. Jag har hört mig för lite om vad folk vill ha och det känns som om det blir "typ julbord" nu också. Fast utan skinka. Men ni hajar. Barnen vill ha prinskorv och köttbullar. De vuxna vill ha några olika sillar och några fint dekrerade ägghalvor. Kanske någon lax och en ansjovislåda. "Det gamla vanliga", således. Man undrar i sitt stilla sinne hur det kommer sig att Sverige, ett av de rikaste länderna i världen, med en ganska gedigen egen matkultur och ett hyffsat sinne för att ta tillvara mathögtider envisas med att fira alla med att äta gammal "fattigmat" som sill och korv? Nåväl.

Annat var det på Dan Anderssons tid - då gjorde man det enkelt för sig till helgen:


Ur: Hälgdagskväll i timmerkojan

Bort, längtande vekhet ur sotiga bröst,
vik, bekymmer ur snöhöljda bo!
Vi ha eld, vi ha kött, vi ha brännvin till tröst,
här är hälg, djupt i skogarnas ro!


I och för sig verkar det finnas andra saker att grubbla över i Anderssons text (Som för övrigt är en av mina absoluta favoritdikter/sångtexter) än just menyplaneringen, men det tyder ändå på någon slags kärvt medvetande om att det inte behöver vara så tillkrånglat på matfronten för att man skall vara lycklig?



Nåväl.

Omar kommer i alla fall och hjälper till på onsdag. Det skall bli kul. Vi har inte jobbat ihop sedan förra pingsten, men han är rapp och duktig med kniven (han har ju fisnkt blod i ådrorna!) :-) och brukar ha en lika vass tunga som wüsthof, så det känns bra. Om inte annat är det kul att ha någon att härja med en dag i köket!

Här hemma funderar jag i termer som att göra något av lax, kanske löjrom. Säkert några ägg och så blir det nog någon paté, eller något. Kanske lamm? Jag vet inte. Jag vill i alla fall inte göra "en åland" här hemma.

Läser förresten att fler än jag planerar påskmenyn. Kul, Tony, och lycka rill med Julita. Det där kan bli HUR BRA SOM HELST. Böir det RIKTIGT bra kanske vi kommer nästa påsk och äter hos dig, i stället för att laga julmat hemma! :-)

lördag, mars 15, 2008

Middag med Sushi-Lars och Nina Simone

Sushi-Lars och Nina Simone har varit i stan idag och efter en hård dag på vildmarksmässan beslutade vi att åka hem och äta "något enkelt innan vi åker hem". Tja, hem och kollar frys, kyl och skafferi, och sedan en snabb kompletteringshandling på den lokala konsum.

Egentligen är det fusk, för Sushi-Lars och jag är så duktiga. Dessutom kompletterar vi varandra väldigt bra i köket (Jag säger vad han skall göra, och han gör det och gnäller sedan på att ha fått göra det!) :-) Och dessutom är vi ödmjuka! :-)

Det blev i alla fall:

Potatispannkakor med löjrom (och creme fraiche, röd lök och dill, som sig bör) till förrätt, En soja- äpple- ingerfära- och rosmarin - marinerad fläskkarré med gräddskysås och ugnsrostade rotsaker till varmrätt och så en liten glasskula med kolasås till dessert.

Det gjorde inte ont alls!

---

Potatispannkakor (10 st)

6 medelstora potatisar av fast typ
2 ägg
½ dl grädde
2 dl mjölk
1½-2 dl mjöl
En nypa salt
Smör att steka i

Riv potatisen på tunnaste rivjärnet.
Blanda grädde, ägg och mjölk i en skål.
I med potatisen och börja vispa i mjölet. Lite i taget, tills smeten tjocknar till bra konsistens.
Salta

Stek på medelvarm platta i liten stekpanna (omelettpanna). Häll i tunt, grädda tills det är torrt på ovansidan och vänd sedan pannkakan och låt steka torrt på undersidan någon minut.

Servera till t.ex. bacon och stekt lök, en vanlig vardag, eller "i stället för blinier" till löjrom med creme fraiche, röd lök och dill. Det är bara SÅ gott!

Jag skall aldrig mer gå ut med ett gäng kompisar på Blå Dörren...

Jo, såhärva. Det fanns en tid när jag mer eller mindre levde på restaurang Blå Dörren vid slussen. Ni vet - det där lilla haket som ligger inlämt mellan den där mackbaren (eller vad det är) och restaurang Eken? På 90-talet var Blå Dörren ett stamlokus och det var nästan läge at sätta upp en mässingsplakett där, vid det inre bordet på "hyllan" längst in. Många är de vänner som ätit sin första middag med mig på restaurang, just där. Haket i fråga har dessutom ett av Stans Bästa sortiment vad det gäller Svensk flasköl från småbryggerier, och hade tills för bara något år sedan en fantastisk gubbröra på menyn.

Men låt mig ta storyn från början:

Vi var ute ett gäng från jobbet igår. Vi hade lirat bowling och dels för att få något i krävan efter den idrottsliga uppgörelsen och dels för att fira att jag kommit typ sist på min bana (den som hade närmast på min bana hade bara dubbelt så mycket poäng som jag - jippi!) hade vi bestämt att gå till söderkisen. Det visade sig vara fullt och eftersom "krogsöder" är lite av en vit fläck på kartan för min del bestämdevi att vi skulle kolla in mitt gamla stamhak.

Menyn var som alltid bra. Bra servis (en något äldre ardenner som verkligen kunde sitt jobb!) och - som väntat - väldigt trevligt sällskap. "Så - vad finns att klaga på, då?" hör jag folk mumla framför sina skärmar...

Vi hann knappt komma in och sätta oss förrän två gamla arbetskamrater kommer in genom dörren. Två servitriser jag först inte känner igen, men sedan kommer på vad de heter. Hej, hej - kul att ni är här, och hela den där grejen... Ursäktar mig och fortsätter att försöka koncentrera mig på mitt sällskap. Efter kanske en minut kommer en annan f.d. kollega - en snubbe som jobbat i baren på Gåsgränd 4, och dennes flickvän förbi.... "Nejmen - HEEEJ, vad gör DUUU här?"

Så tar det kanske ett par minuter och en f.d. hovmästarinna på Jenssens Böffhus, som numer kör eget kommer fram och hälsar. Hej, hej... Vid det här laget börjar mitt sällskap säkert undra om det var så bra idé att gå till just blå dörren och äta.

Och då kommer ett gäng från Grantomta.

I det här läget är jag beredd att sjunka genom golvet. Mitt sällskap himlar med ögonen , men fnissar artigt när jag försöker komma på fyndiga bortförklaringar att vi blir avbrutna hela tiden. Själv börjar jag ana att avbrotten i middagsmålet kommer att bli temat för kvällens händelser och att det kanske är lika bra att ge upp. Det är bättre att aldrig mer gå till Blå dörren. Eller kanske gå dit maskerad, nästa gång.

Tjejer - jag är ledsen, det var inte meningen att stå och skaka tass med en massa andra igår. Jag ville vara med ER, men jag tappade den bollen. Sorry.

Ni som var där igår - sorry om jag verkade irriterad, framåt kvällen. Jag tycker givetvis om Er också, fortfarande, jag bara ville äta min strömming och snacka med mitt sällskap.

Och egentligen vill jag här skriva en rekomendation åt alla att gå till blå dörren och äta, för det är fortfarande ett av Stockholms bästa vattenhål, men jag inser givetvis att risken finns att jag springer på också DIG där! :-)

torsdag, mars 13, 2008

Dopkalas hos familjen spendrup

Vad har man Commiser till, om inte att göra alla de där grejerna man inte vill, kan, orkar eller hinner med? Omar - min commis (är han inte längre) - vet. När det för ett par veckor sedan damp ned ett litet frostat plastkuvert med ett glättigt inbjudningskort och chopsticks kollade jag givetvis kalendern; Det VORE ju kul att gå på något sån't här någon gång. Och inte minst är det ju kul att bli bjuden, men eftersom jag skulle laga barnens favoritönskemat på jobbet idag skickade jag - som vanligt - Omar för att göra mitt smutsgöra. Resultatet blev ett avslöjande blogginlägg i ord och bild, från Spendrups släpp av nya LOKA-smaker. Läs och njut!

---


Produktlanseringar är marknadens stora högtidsstunder. Liksom modeveckan är het i skönhetsbranschen är pressluncher delikata på matfronten. Nu senast presenterades tre nya flaskbarn från hälsokällan i Bergslagen.

Loka likes Asia är en smakkollektion som stryker an OS-yran under 2008. Med smakkombinationerna Himalaya High (vit persika och grönt té), Macau Moon (litchi och hallon) och Saigon Sunset (röd apelsin och citrongräs) tar sig Spendrups an asientrenden. Ambitionen har varit att förena det klassiskt svenska med sånt Svensson känner igen från exempelvis semesterresorna till Thailand. Kritiken mot att tappa "kranvatten" på flaska bemöts med att det alkoholfria alternativet – läsk – är mindre nyttigt.

Nåväl, nu har jag gett bort lite annonsutrymme, vidare till det väsentliga. Bjudningen i sig var nämligen allt annat än fy skam. De tre flaskorna serverades i ett stramt asiatiskt inrett Galleri So Stockholm, komplett med stilren dukning, chopsticks, japanska rislampor och små körsbärsträd. Vi välkomnades till tonerna av japansk skvalmusik, och möttes av Wang Wenzhis imponerande nudelutkavling.



Vattnet serverades till sex anrättningar signerade Johan Lindqvist från Berns asiatiska i enlighet med temat svensk-asiatiskt. Huvuddelen av lunchen avnjöts i gränslandet mellan silkeslen lax, thailänsk biffsallad med ostronsås, bräserad renytterfilé med grönisar samt skagen- och wasabiknyten . Givetvis introducerades ett vardera av vattnen till rätterna, av ingen mindre än sommelieren och japankännaren Åke Nordgren. Fråga mig dock inte vad som gifter sig med vad, jag fokuserade endast på smakäktenskapen inom rätterna. Gott var det!

Men, frågar sig vän av ordning, fanns det ingen efterrätt? Klart det fanns, till och med något till din avec. Eller vad sägs om citrongräskryddad crème brûlée med limezest, och så till kaffet (läs: mineralvattnet) tryffel med smak av grönt té. Det räckte för att få mig, och alla andra, ur gängorna. Särskilt första delen av desserten. Yummie!

Glädjande nog var helhetsupplevelsen sparsamt seriös men cred ska ges. Spendrups har lyckats lyfta fram Loka på ett nytt och spännande sätt med klart tilltalande aromer - naturliga såväl som naturidentiska. Fördomen om rosenvatten i stil med "Linné" infriades inte alls, tvärtom! Loka likes Asia får gärna följa med mig in på biografen eller danslektionen, särskilt Saigon Sunset. Rätt smaker i rätt tid. Ett minus är att vattnet endast säljs på småflaskor. Knappast en god ekonomisk idé som bordsvatten alltså. Däremot är designen klart lockande även för det dukade bordet.




På tal om design bjöd Spendrups på en trevlig överraskning i utgången. I eventets goodiebag gavs nämligen bort varsitt par handmålade träskor. Klassiskt svenskt möter klassisk "fem små rätter-drake". Gissa om kollegor och grannar lär skratta när jag glider runt med dessa i köket… Stans hetaste arbetsdojor. Ebba von Sydow - check this out!

Inga sardeller heller, eller?

Jo, jag skrev ju om Janssons frestelse igår och i snacket om ansjovis med några jobbarkompisar fick jag idag hålla en liten kort föreläsning om att detta är skarpsill och inte att förväxlas med "Anchovese", som ju är sardeller, på Svenska.

När jag kom hem hade dessutom dikussionen i kommentarerna till Jansson-inlägget kommit att handla om just sardeller.

Användaren Låla skrev bl.a:


Hej hej!

Jesper och ni andra - jag får cravings på sardeller! Älskar endivesallad (endiver skurna i åttondelar) med en enkel dressing av hackade sardeller, citron och olivolja över. Sardeller rules (fast det är inte helt fel med Janssons heller!).
Men en liten fråga. Jag brukar alltid köpa sardeller i olja, men sambon var i Frankrike och köpte med sig sardeller i salt och "saumure" hem. Jag har fått höra att saumure är ung. saltvatten.
Men har någon ett tips på vad jag ska göra med dem? Kan man använda dem på samma sätt som dem i olja?
Tacksam för svar... =)


Och kock-kollegan Landonius både svarade Låla och kom med ett så bra recept att jag tycker att det platsar här på "förstasidan"...

låla: Varför inte göra Pissaladiére ett slags lökpaj med sardeller och oliver: kan göras på bröddeg (typ pizza)eller pajdeg. Hacka ca 1 kg lök ganska fint och svetta på olivolja med en nypa timjan, 2 lagerblad och en nypa farin(bara för att ta fram lökets sötma). Filea sardellerna, och mosa 6-8 st med em rågad msk kapris,
blanda i lökröran. Spara 1/3 av degen, kavla resten och klä en pajform, häll i lökröran, rulla upp
sardellerna cs 12-14 st och tryck i löken lite här-och var likaså svarta oliver. Rulla en tunn korv av resten av degen och lägg fin galler på pajen. In i ugnen på 240*
ca 15 min. Kan serveras både varmt och kallt.


Förresten känns sardeller som en sådan där ingrediens som knappt användes förr, utom på typ pizza och i tapenade, här i Sverige, men som nu finns som fyllning i oliver på burk, i olika pastasallader, som självklar ingrediens i dressingar etc. Kul.

Vill man förresten vara lite sådär perverst skadeglad kan man kolla in den här veckans "smakduell" på DN där det skribentkulinariska stolpskottet Mats Holmberg återigen använder sitt pluralis majestatis för att driva sin tes om vad han gillar för mat. Intressant. (Ja, jag vet - jag har kommenterat Mats Holmberg nästan sedan Isobel skrev om baguetter på Kort om gott, men hey... Skott mot öppet mål är lite för enkelt för att låta bli... Jag skall sluta mobba honom snart.)

Vad gillar du själv sardeller? Och till/på/i vilken mat? Kom gärna med tips!

Till M - kall sås till fiskpinnar:

Ett slags curry-remoulad

Egentligen en rätt enkel sås, men som är nästan sjukligt god, till fiskpinnar:

1 ägg
2 dl matolja
1 msk senap
1 tsk vinäger
1 msk citronjuice
2 dl gurkmix (bostongurka)
1 dl lätt-creme fraiche
1 tsk mild curry (madras)
1 tsk gurkmeja
En liten nypa salt
En liten nypa socker

Gör så här:

Vispa ägget, senapen, vinäger, citronuicen och oljan till en majonnäs. Den skall bli ganska fast i konsistensen. Sedan i med gurkmix och creme fraiche. Rör om ordentligt. Tillsätt curry och gurkmeja. Rör om. Låt stå kanske 20 minuter i kylksåp. Dressingen kommer att få en vacker gul färg.
Rör om.
Smaka av med salt och socker.

onsdag, mars 12, 2008

Det ryktas...

att en gästbloggare snart skall sprida lite mer skvaller om nylanserade drycker, vad träskor har med Kungsträdgården och Grand hotel att göra samt hur man bör smaksätta en crème brulee för att göra gamla trötta kockar våta i blicken... Läs mer, strax, här på Krubb. DET kommer att bli spännande!

Janssons Frestelse

Har - som jag får med jämna mellanrum, sjuka cravings efter ansjovis idag, efter jobbet (det är inte helt sällsynt dagar när det varit mycket att göra och jag är trött och lite nere), så jag gjorde Janssons Frestelse till midag.

Jansson är en sådan där rätt som bara är SÅ himla god. Snackar med Sushi-Lars på telefon medan formen står i ugnen och han berättar att han inte gillar det. Vad finns det att inte gilla? Ansjovis, lök, potatis och grädde - what's the deal, liksom? Nåväl. Janssons rockar. Punkt och slut.


(För en medelstor form, sisådär 6-8 portioner i en normalfamilj):


10 potatisar - medelstora
2 stora gula lökar
1 stor burk ansjovis (av grebbestads)
Lite smör
3 - 4 dl grädde
Ströbröd på toppen
Salt och peppar efter behag

Sätt på ugnen - förvärm till 200 grader.
Smörj formen med lite av smöret.
Antingen finstrimla (julienne) eller riva potatisen.
Skär löken i vackra strimlor
Finhacka ansjovisen.
Varva potatis, lök och ansjovis jämt i hela formen.
Häll ansjovisspadet jämt över lådan.
Häll på grädde så det nästan täcker hela lådan
Toppa den med ströbröd och vipeppar.

In i ugn på 200 grader i sisådär 45 minuter-en timma, tills den blivit gyllenbrun och vacker på toppen och är krämig i konsistensen.

Ta ut - låt svalna något - njut av dofterna som sprider sig i köket och ge dig sedan hän åt det kanske svenskaste vi har i husmanskostväg!

tisdag, mars 11, 2008

En liten särskild plats för timjan...

Idag har jag så - efter att glömt henne hemma igår morse (hur många här är inte väldigt trötta när väckarklockan ringer på måndagmorgonen?) - inrett kallskänksdiskens nordästra hörn för Ellen - min lilla vackra timjansplanta.

Givetvis sjöng jag för henne under tiden. Hon står nu på ett litet rostfritt fat jag tagit med hemifrån, som jag kan vattna henne i, i det bästa trevligaste hörnet på kallskänken. Där står hon och ser näpen ut och sprider en förtrollande doft omkring sig.

När dagen - som i övrigt varit "sådär" (vilket i klartext betyder "bra, förutom att jag snart kommer att raka av mig håret klättra högt upp i ett torn och skjuta folk på måfå, om inte Menigo börjar sköta sina leveranser") spricker runt omkring en är det skänt att ha en timjan att påta med. Att noppa förstrött. Provsmaka på. Lukta på och sköta om. I en värld av oro står en doft av timjan kvar.

Ärtsoppa

Min ärtsoppa:

(4 port.)


½ l gula ärter
1½ l vatten att blötlägga i
1 gul lök
2 lagerblad
1 msk timjan
1 tsk mejram
200 g rimmad fläskbok (eller hemkokt lägg!)
Lite fläskspad från fläsket (om man har)
Vitpeppar
Möjligen salt

Börja med att blötlägga ärterna, minst 10 timmar före du skall koka dem. Jag brukar blötlägga eftermiddagen före jag skall servera ärtsoppan till lunch.
Hacka löken så fint du kan
Häll av vattnet från ärterna. Lägg över ärterna i en stor kastrull. Täck dem med färskt, friskt vatten. Slå sedan på lite till.
Koka i c:a 30 minuter - tre kvart. Ta sedan upp de spruckna skalen. Använd en balongvisp så fastnar de lätt på vispen när du rör runt i soppan.
Krydda upp soppan med alla kryddor. (Var försiktig med vitpeppar'n).
I med fläsket i vackra bitar (i fläskläggsfallet brukar jag bara skära den i fina skivor och lägga på brämmen på tallriken).. Låt koka ihop tills stärkelsen släpper ur ärterna och börjar reda soppan.
Fiska upp lagerbladen ur soppan

Serveramed god senap (och varför inte ett glas punsch till?)

måndag, mars 10, 2008

Kockduellen


Bild: Tv4.se

Såg ni kockduellen tidigare ikväll? Vad tyckte ni? Själv tyckte jag väl att "det var ok", men insåg också att jag kanske är för färgad från förra gången det gick (vilket visade sig vara sidådär 8 år sedan - OJ vad tiden går!). Tyckte dock att både kockar och tävlande den här veckan skötte sig rätt bra och jag blir alltid så impad över att kockarna så snabbt kommer på något att liksom "driva som linje" genom hela programmet, med de ingredienser de har...

Som TV-idé är kockduellen ett genidrag.

Eller - vad tycker ni?

Påminn mig ifall jag glömmer det...

Måndag.
Prinskorv med stuvad potatis på menyn.
Potatis som förslagsvis skall A) skalas och B) tärnas innan man äter den. Det går åt sisådär 16-18 kilo. Och jag har ingen skalmaskin på jobbet.

Måndag är också dagen då vi har "husmöte" på jobbet. Det möte där jag bl.a. drar veckans matsedel (och nästa) vi snackar om hur det funkar kring maten osv.

Måndag är också den dag jag får furkt och görnt. Av en firma som idag hade sin ordinarie chaufför sjuk, så en annan fick hoppa in. En som aldrig kört åt oss förut och därför inte kunde vägen.

Det kanske känns onödigt att säga. Ni hajar problematiken. Men ändå: Om jag någonsin igen får den idiotiska idén att servera stuvad potatis (som tar rätt mycket tid att skala - för hand - och sedan tärna - för hand) på en måndag (då man alltså INTE har tid).så påminn mig gärna om det tvivelaktiga i den idén (gärna med ett njurslag och valfritt invektiv på temat 'dum i huvudet').

Tack på förhand.



(Jodå - alla fick lunch, vid slaget tio över elva. Köket såg ut som en krigsskådeplats).

söndag, mars 09, 2008

www.svenskfisksoppa.se

Är du med i tävlingen?

Det är jag!

Tugget vi dillar

Jodå, restaurangvärlden har också ett fackspråk. En jargong och yrkesslang som ibland kan kännas helt obegripligt för folk utanför. Frukostflingan har ju tidigare haft en återkommande tävling på sin blogg om krogord och den har varit både lärorik och rolig. Precis som hennes bok - "Galoshjesus och frukostflingorna" (Köp den!). Men ibland blir det nästan obegripligt även för oss själva, inom branchen.

För att helt kunna dechiffrera språket måste man börja tänka på ett (ytterst degenererat) speciellt sätt. Könsord och sexuella anspelningar har liksom alltid konstant företräde på de språkliga allfartvägarna. En "tjejslev" är således en slev med hål, en "kamel" är en servitris (dugligt lastdjur, går långa sträckor utan vätska, två pucklar) osv. Förresten är duktiga servitörer ofta "ardenner", medan odugliga snabbt blir "åsna". Språket bär alltså på sin egen logik, om än lite lätt förtäckt.

När jag en gång i tiden började jobba på ett stekhus inne i stan fick jag min första dag på jobbet av en mycket frispråkig (och flirtig och därför oerhört populär) servitris en beställning på "dörrpilsk, men koppa gegget".

Inte helt på det klara med vad jag förväntades göra började jag försöka kläcka kryptot. Efter ett tag skrek sous-chefen : "var är entrecôten?" varpå poletten trillar ned: "entrecôte - vad fyndigt - dörrpilsk = entre-kåt!" Att såsen skulle hällas a part i en egen snipa hade jag redan hajat.

Har du några roliga krogord? Eller roliga anekdoter om slang inom ditt yrke? Skriv gärna en kommentar!

lördag, mars 08, 2008

Här, C, får du ett recept till...

Fick ett mail tidigare idag, från kompisen C, som undrade vad som hänt på Krubb och varför jag inte har lagt ut några recept på ett tag. Det har jag, i och för sig gjort - tycker jag - men jag har också skrivit om annat. Nåväl. För att göra C glad (vem vill inte ha glada vänner?) kommer här ett recept på "thailändsk kycklingsoppa", såsom den blev igår...
(Jag skrev i och för sig, som trogna läsare säkert minns, om en Thai-inspirerad kycklingsoppa för inte så länge sedan, men såhär gjorde jag alltså igår):

Jo. Först tog jag min godakycklingbuljong som stått i kylen sedan förra veckan, och lät koka upp och reducera lite ytterligare, medan jag fräst purjolök, morot och en gul lök i små vackra bitar, i en panna. I med grönsakerna i buljongen. Sedan fram med kyckling. Jag hade lite olika bitar, men räkna på sisådär 100g per skaft och välj bitar du själv tycker om. Fräs dem lite, i smör, med lite vitlökspulver och någon chili. I med dem i soppan också!
Nu - i med kokosmjölk.En hel burk, minst.
Låt koka ihop ett tag.
Så i med äggnudlar, tills dessa har blivit mjuka och följsamma.
I med lite thai-chilisås och lite koriander.

Voila!

Servera gärna i soppskål, med pinnar (man dricker buljongen) och med en kvist färsk koriander eller strimlad chili på toppen. Mums.

Ruffel och båg...


Foto: Malin Hoelstad, SvD
Flera av oss i branchen har vetat om det här ett tag, men det är väldigt bra att det nu kommer fram i ljuset. I slutet av Januari skrevs det i SvD en ovanligt intressant ledare. Den handlar i korthet om följande:

Sedan ett par dagar har fackförbundet syndikalisterna satt Lilla Karachi i gamla stan i blockad. Detta för att en medlem i fackförbundet hävdat att han tvingats ta emot sin lön svart. Syndikalisterna har då blockerat dörren till restaurangen och gjort klart för restaurangen att det inte är acceptabelt att betala ut löner till deras medlemmar utan papper.

Och då slår Bl.a. Maria Abrahamsson bakut. Jag förstår i och för sig att man kan ha synpunkter på HUR syndikalisterna faktiskt sköter stridsfrågan, men heder åt någon som faktiskt försöker sätta ned foten! Det måste bli ett slut på allt ruffel och båg i restaurangvärlden!

I ledaren hävdas det att lilla karachis revisor berättar att man visst betalar ut (endast) vita löner och att man har alla papper i sin ordning, och där hade storyn kunnat sluta. Men vi är ju rätt många som känt till att det faktiskt förekommit en del "lurigheter" på krogar i gamla stan tidigare och därför känt att det kanske vore bra ifall någon mer gav sig in i debatten.

Maria Abrahamsson hävdar i sin ledare att "företagets revisor och använder honom som referens till företagets hederlighet, men så kommer någon på en annan tidning på att kolla in Lilla Karachi lite extra och får fram att A) karln inte är revisor, B) man har motsvarande TVÅ heltidsanställda tjänster i restaurangen (vilket är omöjligt, enligt bl.a. HRF) och C) det saknas rimlig redovisning från företaget. (Det här kan man förresten läsa mer om i bl.a. tidningen Arbetaren).

Företagets jurist uttalar sig - när man får stå med brallorna nere i pressen:

Jag fick precis veta att han snarare är redovisningskonsult och det var en nyhet för mig, säger advokat Fredrik Nordlöf som representerar Lilla Karachi och som tidigare hänvisat till ”revisorn” Swaling som garant för att det inte förekommit svarta pengar på restaurangen.


Jag är både glad och olycklig på samma gång. Glad att sanningen faktiskt kommer fram och att de ansvariga hängs ut, med namn och bild i dagspress. Jag har skrivit det förr och kommer kanske ha skäl att skriva det igen - men de här personerna är sådana som bidrar till att branchen har så dåligt rykte. Jag är för att införa skampåle för alla restaurang-ruffelbrott.

Givetvis är jag också ledsen att det fortfarande förekommer ruffel och båg. Att folk fortsätter att dra "min" branch i smutsen genom ohederligt beteende och därigenom bidrar till att göra att de här skamfläckarna blir ännu svårare att tvätta bort...

Fett med credd till Mat-Tina

...som tydligen inte tappade huvudet igår, trots ett litet missöde i dansandet. Bra jobbat, tjejen! Jag håller (föga överraskande) på dig! Du knäcker.

fredag, mars 07, 2008

En doft av timjan...

sprider sig i mitt kök. Den lilla krukan - som jag tillfälligtvis har fått för mig att kalla Ellen - står i ett hörn och doftar fräscht. En doft som minner om forna stordåd vid ärtsoppor och kycklingraguer, men som också lovar mat på nya kulinariska höjder i framtiden.

Givetvis fick jag en ny timjan av CayakCarin när jag träffade henne tidigare idag, för att fika lite efter jobbet. CayakCarin har gjort ett inhopp i ett kök en vecka och eftersom hon är snabbare än tempot i köket har hon haft tid att göra lite annat. Som att läsa min blogg.

Så - jag fick en liten blomma, när vi skulle dricka kaffe. Tack, Carin.

Ellen och jag har ju precis inlett vårt (förhoppningsvis långa och kärleksfulla) förhållande och hon står mest lite avvaktande i ett hörn och mysdoftar. Hon kommer emellertid säkert att få ta mer plats snart, på min kallskänksbänk på jobbet, där jag sett ut det allra finaste, soligaste mest trivsamma hörnet på bänken och där mentalt inrett hennes sovplats.

Nu skall jag gå och vattna henne, presentera mig ordentligt och berätta för henne hur jag vill ha saker och ting, så att vårt förhållande kan fortsätta att bygga på ömsesidig respekt.

Och börjar hon trilskas blir det ärtsoppan!

Sjömansbiff och kycklinggratäng

Har tidigare skrivit ett par gånger om sjömansbiff och lite av problemen med att servera det till lunch. Sjömansbiff är en sådan där rätt som blir antingen jätte- jätte- jättebra, eller så blir det ett resultat som ser ut (och smakar som) en trafikolycka. Det finns en outsägligt stor mängd parametrar som måste stämma: Potatisen måste bli mjuk, men inte soggy, köttet måste bli brunt och genom, men inte segt. Löken måste svettas, men inte bli för salt. Ingen av smakerna lager, kryddpeppar, svartpeppar eller salt får bli för stark. Buljongen får inte vara för söt...

Ni hajar.

Det kräver ett visst mått av självförtroende och/eller mod för att sätta upp sjömansbiff på matsedeln. Eftersom jag de senaste veckorna känt mig i princip odödlig och därför själv kände att jag behövde tas ned på jorden lite satte jag upp sjömansbiff på matsedeln.

Och idag gick det rätt bra. Faktiskt.

Det har funnits tillfällen då just sjömansbiff har varit ett skäl för mig att gå hem och dra en filt över huvudet och hoppas på att dö av syrebrist innan jag vaknar, för att ha giltigt förfall att slippa gå till jobbet och eftersom ett sådant tillfälle är - om inte alldeles färskt, så i alla fall i ett tämligen närbeläget minne (när CayakCarin läser det här kommer hon att skratta), kändes det bra att det ändå gick rätt ok idag.

För en kollega som inte äter rött kött gjorde jag en slags kycklinggratäng. Jag gjorde två - gav den snyggaste till kollegan och åt den andra själv till lunch. Jag tyckte att den var så god, så jag postar receptet på den:

(4 port):

Kycklingfilé (450 g.)
En gul lök
10-15 medelstora potatisar
Lite smör
2 vitlöksklyftor
3 dl matlagningsgrädde
Salt, peppar och gratängost

Börja med att strimla kycklingfilén och lägg den i en panna med lite smör. Stek den gyllenbrun.
Skala och skär all potatis i skivor.
Hacka löken i små bitar, fräs i lite smör tills det blivit gult, men inte brunt.
Finhacka vitlöksklyftorna till damm.

Varva potatis, kyckling, lök och vitlök i en smord ugnsfast form.
Häll över grädden och ta en ordentlig nypa salt, svartpeppar efter behag och till sist gratängost på toppen.
Grädda på 200 grader i ugnen, i sisådär 25 minuter, eller tills toppen blivit gyllenbrun.

Mer fame and fortune...

Tydligen är Mums med på bild i senaste numret av Internet world, i en artikel om att publicera egna böcker på nätet.

Det tycker jag är kul!

Jo... Just det...

Jag ser på Vulkan att min bok dels A) fortfarande ligger på topplistan över mest sålda böcker, totalt och B) Nu blivit så "stor" att man puffar för den på förstasidan, med en egen liten logga och sådär.

Det känns stort. Där ligger min bok tillsammans med Christina Jutteströms, Linda Skugges och några andra och tar plats. Det ser bra ut.

Ännu roligare är det att den faktiskt sålt så bra. Särskilt när andra - redan etablerade - författare och skribenter inte sålt tillnärmelsevis så mycket. Det tyder på att Skugge och Co. faktiskt har rätt. vulkan is da shit!.

Har du handlat något från Vulkan än?

torsdag, mars 06, 2008

En dröm om timjan

Jo, alltså - jag har börjat "dekorera" maten lite, ibland, på jobbet. Jag har några kollegor som gärna äter vegetariskt, eller mat med lågt GI, och tyckte att det blev så tråkigt att bara lägga upp allt i en hög, så jag har fått plocka fram lite gamla kocktricks ur boken för att få det att verka smaskigt. Ofta krävs det inte sådär jättemycket. En kvist bladpersilja på toppen, kanske en figurskuren tomat, några ränder paprika eller morot julienne på toppen... Ni hajar.

På min kallskänk står det en tillbringare med bladpersilja som jag envist skär om och dagligen byter vatten på och därfår har fått att överleva i snart två veckor.

Men jag saknar min timjan.

Jag fick - för nästan ett år sedan - en kruka timjan i välkomstpresent när jag började på Grantomta av CayakCarin som jag sedan vårdade ömt och faktiskt fick att överleva ända fram till i augusti, då jag skadade ögat och blev inlagd på sjukhus (första gången). Den var givetvis stendöd när jag kom tillbaka 2½ månad senare...

Men idag kändes det, när jag påtade med min bladpersilja och sjöng visor för den (och diktade hemliga små verser om mina kollegor som jag tyst framförde, tillsammans med en liten dans, för att hålla den på gott humör) lite som om det var dags igen. Jag är redo för en ny timjan. En ny kruka som får stå på kallskänkens nakna stål och lapa sol i mitt fönster. En ny liten familjemedlem i köket.

Plötsligt finns idén där och nu går jag så att säga "i väntns tider". Jag har inte hittat någon timjan än, som jag tycker har varit värd att satsa på. Jag bidar min tid för att hitta den rätta.

Under tiden läser jag om andra som känner som jag, tuktar och vattnar min persilja.

Och skaldar kväden om kollegorna.

onsdag, mars 05, 2008

Grill - äntligen tillbaka!

Melker Anderssons (och - antar jag Danyel Couets) gamla flaggskepp Grill öppnade enligt en artikel i Dn i torsdags, igår kväll igen efter mordbranden i höstas. Äntligen.

Grill är ett sådant där ställe som trots dåligt läge och bitvis (väldigt) höga priser ändå kändes väldigt hemtrevligt och mysigt.

Alla lyckönskningar åt Melker och co.

Har någon av Er varit där än, förresten?

Läs förresten artikeln, som var ett väldigt personligt porträtt av Melker efter mordbranden.

Specialpankis

Jo - på mitt matmöte förra veckan ville ju barnen få pannkakor (inte helt överraskande, kanske). Efter lite diskussion i personalgruppen kom vi fram till att ugnsvärmda dubbelvikta pannkakor från typ findus blir bra, och till mellanmål (jag har inget stekbord och hinner inte steka sisådär 200 pannkakor i den stekpanna som står till buds, mellan lunch och mellanmål på tisdagar). Men så har jag laktosallergiker. Och mjölkproteinallergiker, så - hur göra pannkakor som är helt mjölkfria?

Jag gjorde såhär (Det blev kanske 15 stycken)

2 ägg
2 dl vetemjöl
7 dl oatly "i mat"
1 krm salt
1 liten nypa socker.

Vispa ihop allt utom mjölet i en skål. Tillsätt mjölet med hälften i taget. Vispa ordentligt, gärna med spiralvisp, tills smeten är helt len.
Patly innehåller ju rätt mycket eget stärkelse, så pannkakssmeten behöver inte stå och svälla, den är rätt tjock redan från början.
Stek på medelhög temperatur i liten stekpanna (med låga kanter), i mjölkfritt margarin, eller i såsbas (försök undvika andra oljor, eftersom pannkakorna blir så bruna då...)

Just de här pannkakorna funkar dessutom utmärkt som crepes, då de känns lite "grövre" i texturen än "vanliga" mjölk-pannkakor.

tisdag, mars 04, 2008

Tarrasco...

är förmodligen felstavat, men annars en mexikansk tomatiserad köttfärssoppa. Sådan har jag gjort på jobbet idag och det var populärt. Annars är soppa något som är lite lurigt. Ibland går det bra och ibland går det inte alls. Idag gick det riktigt bra. Någon slags försök till nedskalat recept för hemma-kockar skulle kunna se ut ungefär såhär:

(4 port)
150 g nötfärs
1 morot
1 palsternacka
½ rotselleri
½ purjolök
1 gul lök
4 vitlöksklyftor
½ dl mörk oxfond
1 glas vitt vin
1 msk paprikapulver
1 tsk spiskummin
1 burk krossade tomater
½ l vatten
1 finhackad färsk spansk peppar
Salt och peppar efter behag

Börja med att bryna färsen ordentligt, i lite fett (jag använde olja) i en panna. Lägg över i en djup kastrull.
Skala och hacka alla rotsaker. Lägg i kastrullen och häll på vattnet. Koka upp och låt puttra.
Hacka lök, vitlök och purjo i fina bitar och fräs dessa lite lätt i olja. Lägg i kastrullen.
På med alla kryddor, tomat och vitt vin och låt koka i sisådär 40 minuter. Skumma ibland av soppan, den kan bli rätt fet på toppen.
Smaka av med salt och peppar.

Först mot väggen när revolutionen kommer...

[buzzerton]
"Vad är Menigo?"
"Jaaa! Det är rätt. Fortsätt..."

---

Jag tänker inte hålla det hemligt längre. Leverantören som nu - för sjunde veckan i rad - missat att skicka med ALLA grejer på en gång, är just Menigo. Jag är - för klarhetens skull - INTE helt nöjd med deras service, just nu. Låt mig berätta:

Idag kom det - som vanligt ungefär 1½ bur med grejer. I den ena står mina frysvaror och i den andra färsk och torrvaror. Eftersom jag beställt glass och vet att den skall finnas någonstans bland frysvarorna börjar jag med att packa upp den. Inga trubbel så långt. Allt är med och allt är vettigt packat.

Så börjar jag lasta ur färsk- och torr-buren. Lägger i all mjölk i kylen och reagerar sedan över att "Va? Blåbärssoppa?! Det har jag inget minne av att jag beställt. Öppnar en omärkt kartong: "Cornflakes?!". Inte mindre än 250 kilo grejer som var felpackat. I samma grad saknades ungefär samma kvantitet grejer. Jag ringer kundtjänst. Och blir satt i telefonkö. I tjugo minuter.

Samtalet (ungefär):
Tjej: - Kundtjänst, du snackar me [sätt in namn här]
Jag: - Hej, Menigo kundtjänst, det här är Jesper på Ekbackens förskola. Jag har precis fått lite grejer av Er...
Tjejen: - Jaha?
Jag: - Kan du kolla hur många gånger du fått ta grejer i retur, fixa reklammationer eller fått skicka bud med grejer som inte levererats sedan årsskiftet?"
Tjejen: - Javisst! [ett ögonblicks knattrande på datorn och sedan någon som drar efter andan i andra änden] Eh... Det verkar vara... Hmm... Sex gånger...
Jag: - Ok. Idag blir det sju... Jag har lite grejer här jag vill att ni kommer och hämtar...


Vi bestämmer att en budbil skall komma och hämta de grejer jag inte skall ha och att tjejen skall be chaffisen av min lastbil att köra förbi mig på vägen tillbaka till Årsta.

Vid halvtvåtiden har grejerna fortfarande inte kommit. Jag är beredd att skalpera alla människor på Menigo med en slö potatisskalare. Jag ringer igen:

Tjej: - Ja, det var Menigos kundtjänst du talar m...
Jag [avbryter här tvärt]: Var är mina grejer?
Tjej: - Eh... Vad har hänt?
Jag: - Mina grejor, du skulle se till att de kom. De är inte här...
Tjej: - Oj...
Jag: [Får en stroke] Oj?!
Tjej: Ja, så skall det ju inte vara...
Jag: Säger du det? [Och försöker att tyst räkna till tio]...
Tjej: [knatter, knatter] Jag skall se om bilen kan köra förbi Er...
Jag: Ja (nu söt som honung)... Gör det är du snäll...


Bilen kommer vid två. Det saknas fortfarande grejer. Jag ringer Menigo. Igen. Och sitter i telefonkö. Igen...

Ni hajar. I morgon kommer det (kanske) en budbil med (förhoppningsvis) mina grejer (om jag har tur).Menigo har tillsvidare intagit en hedrande tredjeplats över min lista på "största idioter genom tiderna", bakom typ Adolf Hitler och Helge Fossmo.

Idag...

Utflyktsmat till tjugotalet gäster, tarasco till lunch, pannkaka till mellanmål, varumottagning, beställning av köksmateriel, kylstädning, frysinventering.

Det blir något att bita i.

måndag, mars 03, 2008

Rosmaringräddsås

Till 4 port:

God buljong (gärna hemkokt, efter att man sneat ur på en tant från Kronfågel, eller en god buljongtärning eller ett par matskedar av din favoritfond på föaska)
3 dl grädde
En god nypa rosmarin
2 msk äppelmos
1 msk soja
Salt och vitpeppar

Koka upp buljongen och grädden.
Klicka i äppelmoset och låt sjuda ihop sig så det blir lite tjockare.
I med soja och rosmarin och smaka av med salt och vitpeppar.

Gott till fläskkarré, kotletter, köttbullar, olika köttfärsbiffar och liknande.

söndag, mars 02, 2008

Pain is poetry

Läser förtjust veckans utan tvekan vackraste bloggpost och ler igenkännande åt vad den förmedlar, samtidigt som jag förbannar att jag inte själv kan uttrycka mig lika bra.

Där fick du, kronfågeltant!

Var ju på kursdag i torsdags, sponsrad av ett antal stora livsmedelsföretag. Det var kul och bitvis informativt och bra och ibland mördande trist.

Bland ett av de mer intressanta inslagen var Kronfågels - som inte bara visade upp sina egna produkter (även om man gjorde det också - jag skriver lite mer om det nedan) utan också hade bjudit in en kycklinguppfödare, som fick förklara lite hur kycklinguppfödning faktiskt går till. På riktigt. Och utan krusiduller. Det varbåde informativt och skrämmande på samam gång.

Nåväl. Kronfågel ställde också upp med en tant som arbetade som någon slags produktchef. Hon hade uppenbara problem att prata inför grupp och hade dessutom en rätt dålig och - visade det sig - trilskande powerpointpresentation som gjorde föredraget än mindre lyssningsbart. Vad jag emellertid tog in var när hon skulle presentera de olika produkterna och talade sig varm för panerade nuggets och diverse andra färdigmarinerade, färdigkryddade och färdigskurna kycklingdetaljer och avslutar med att "det finns ju ingen som kan ta hand om en hel kyckling längre..."

Jag blev så irriterad att jag gick och köpte mig en hel fryst kyckling på vägen hem, som vi sedan tagit fram och tinat här hemma. Så . idag fick jag visa att "det kan jag visst det". Att stycka en kyckling rär egentligen väldigt enkelt när man har gjort det någon gång. Det tar kanske 20 minuter att lära sig och när man väl kan det tar det inte mer än någon minut att få till rätt fina bitar av kycklingen.

Jag - och dottern som gärna ville vara med och leka med vass kniv - tog helt sonika av vingar och ben på kycklingen och lade dessa i en panna att först stekas lite lätt och sedan brässera i en kryddig rosmarin och tomatsås. Så tog jag ur och finskar fileerna och lade åt sidan för senare bruk. Så - i med skrovet (nu med en massa gott kött kvar på ryggen) i en het panna och bränna på det ordentligt, tillsammans med lite rotsaker (morötter, rotselleri, purjo, palsternacka blev det idag). I med rubbet i en kastrull (med lite röd lök jag hittade, lite vatten. En skvätt matlagningsvin. Salt, vitpeppar och ett par lagerblad och så - vips - början på nya stordåd i köket i form av en god fond!

Jag stekte till fileerna och serverade dessa till min bräserade kyckling i tomatsås och så lite kokt pasta. Det blev rätt mycket mat över.

Buljongen silades och står nu på spisen och puttrar ned (den har stått i ett par timmar). Jag skummar den lite då och då, men annars sköter den sig själv. Och den blir bara godare och godare.

Köttet som var kvar på skrovet har dels blivit kattmat och dels "salladskyckling) till åtminstone en sallad, eller en portion kycklingsås till pasta eller så.

På min kyckling (för typ 30 bagis) har jag alltså fått ut sisådär 4 måltider, för två vuxna och en tre och ett halvtåring.

Där fick du - kronfågeltant!