Läser om buljong hos Lotta på Taffel och myser...
Det finns något i mig som när jag känner mig nere, eller är på väg att bli sjuk, eller bara är lite vilsen i tillvaron gör att jag gärna börjar koka buljong eller göra soppa. Och sedan i helgen, då jag haft en förkylning på lut, har jag planerat och sedan kokat köttsoppa. Gammal hederlig köttsoppa. Ni vet - "Emil sitter fast i soppskålen"-soppa.
Ungefär såhär gör jag:
Ett knappt kilo högrev putsas och skärs i små bitar.
Köttet bryns i lite fett i en kastrull, varpå jag hackar en lök och skickar i med köttet.
Så på med vatten. Rikligt med vatten.
Så får det stå och koka på spisen.
Allteftersom tärnar jag 5-6 morötter, någon palsternacka, kanske en kvarts rotselleri och ibland lite potatis och slänger i soppan.
Så i med ett par lagerblad, några kryddpepparkorn, några vitpepparkorn och kanske lite timjan eller körvel eller så, om jag har hemma. En vitlöksklyfta eller två brukar få hänga med i buljongen.
Så skruvar jag ned värmen lite på plattan och låter rubbet reducera. Då och då är det dags att skumma soppan, för att få bort fett och äggviteämnen och äckelpäckel... En liten skvätt vitt vin funkar också att ha i soppan om man vill. En lite större nypa salt brukar få avsluta soppkoket.Och under tiden njuter jag av hur dofterna av hemkokt buljong sprider sig i köket och det övriga hemmet. Hur de välgörande dofterna får verka genom först luktsinne, sedan luktminne och så när jag smakar av soppan. Och så vet man allt kommer att bli ok.
Eller i alla fall blir soppan det!


