Strömming igen...

Inser att jag skrivit om strömming så pass många gånger på den här bloggen att de som är återkommande läsare säkert slutat läsa bloggen för länge sedan, p.g.a. allt tjat, men ärligt - det finns (tycker jag) nästan inget godare. Alls.

Idag - inspirerad av det tidigare fiskeäventyret - kände jag att det kunde vara gott med något snabbt och lättätet på kvällen. En tur i den lokala coop-butiken, med extrapris på färska strömmingsfiléer blev droppen som tippade vågskålen: det blev - som vanligt - strömming. Med potatismos. Och fina små ärter (kokta i mycket väl saltat vatten, med lite citronsaft och en liten smörkula och en mycket liten nypa socker - koka förresten alla gröna grönsaker - ärtor, broccoli, haricots verts etc. - så. Det är det absolut bästa sättet!)

Vad det gäller strömmingsfiléernas stekande har säkert alla kockar sina egna specialiteter, men jag brukar dubbelpanera mina på skinnsidan (i vetemjöl, ägg och sedan ströbröd eller grovt rågmjöl) och sedan klicka i lite persiljesmör på skinnsidan (50g smör till 10 g persilja till 1 tsk salt) och lägga ihop dem två och två innan jag steker strömmingen i smör och matolja och kryddar med vitpeppar och salt.

Potatismos gör jag av mjölig potatis (1 kilo, kanske?) som jag kokar i små bitar, i väldigt hårt saltat vatten, sedan hälls vattnet av, potatisen vispas till mos med ett eller två ägg (äggula), grädde (1-2 dl till ett kilo potatis) eller mjölk och möjligen en liten smörkula. Sedan kryddas moset med salt, vitpeppar och muskotnöt.

Persiljesmöret som blir över skirar jag och häller över fisken när det är dags att servera den. Det blir vackert på tallriken också!

Jag brukar köpa runt 300 g strömming till två vuxna som gillar strömming och/eller - som i vår familj, två vuxna (varav en ÄLSKAR strömming - gissa vem?) och ett barn. Det blir ungefär 20 filéer eller typ 10 stycken av mina "dubbelflundror".

Och som avslutning på en tjejdag...

Vad passar väl bättre som avrundning på en "ta hand om sig själv"-dag än att äta favoritmat?

Det var billig strömming (34:50/kilot) på den lokala coop extra-butiken så det blev billig strömming, ännu billigare potatis och så en sväng förbi mejerivarorna. Ni anar var det här inlägget kommer att hamna? Jajemen - i "stekt-strömming-med-potatismos-diket".

Jag brukar steka mina strömmingar ihoplagda två och två med "köttsidorna" mot varandra och med persiljesmör emellan. Dessa små fina flundror paneras sedan i först vetemjöl och så med ägg och ströbröd (eller rågmjöl) innan de steks i (osaltat) smör på mellanvärme.

Mitt potatismos gör jag av mjölig potatis, som får kokas i små bitar i väl saltat vatten ("Det skall smaka som en kallsup!" sade alltid Alex, min lärare på Culinar) och sedan pureas den med lite mjölk, lite grädde, och slutligen en liten smörkula. Moset smakas av med muskotnör, salt och vitpeppar, men inte för mycket av någotdera!

Till strömming och potatismos serverades igår små goda ärter, som fick ett kort bad i kokande vatten (med citron, salt, smör och socker - som sig bör), skirat persiljesmör (som droppade några droppar citron i också) och så slutligen en liten fräsch salladsom dressats lite med olivolja och limejuice.

Man behöver inte så mycket mer än så för att vara hjärtinnerligt lycklig (mina gäster kan här säkert väldigt målande beskriva mina sång- och dansnummer och glada utrop av gillande): Lite god strömming. Lite mosade pärer och smör. :-)

Billigt är det ju också . vi 4 vuxna människor åt sammanlagt - mat så vi blev (propp-)mätta och belåtna för kanske 70 kr. Det gör att dagen inte bara kändes bra i kroppen (efter centralbadet) och själen (efter att ha fått strömming med potatismos) utan också i plånboken!

Snabbmat

Vi var i Mölnvik idag. Och Gustavsberg, fast sedan var vi i Mölnvik. Det var, som alltid, trevligt, men det var länge sedan jag var där nu och det var en del som hade ändrat sig. Några saker är emellertid bestående. T.ex. dotterns vilja att gå på McDonald's när vi är i Mölnvik. Eller min ovilja. Fru Värn ville emellertid äta någon slags guacamole-burgare, så de (damerna i sällskapet, alltså) bestämde helt sonika att i alla fall äta lunch på "De gyllene bågarna". Själv ville jag ha något helt annat:

Det finns nämligen, i Mölnvik, ett alternativ till hamburgare, om man inte har tid (eller råd) att gå på krogen och äta lunch - den lilla röda strömmingsvagnen utanför ICA. Ni som känner mig vet att jag ALLTID äter strömming om jag vet om att det finns på menyn. På restaurang kollar jag ofta in just fisksektionen av menyn först för att se om det finns strömming där, och annars händer det att jag köper en och annan strömming i olika just strömmingsvagnar lite här och var.

I Mölnvik har de förresten "ansjovisspäckad strömming" också, om man vill ha en sådan delikatess. Jag nöjde mig idag emellertid med en "strömmingsburgare", vilket är ett hamburgerbröd med fyra strömmingsflundror (fyllda med persiljesmör), grönsaker och en god dressing med bl.a. röd lök och något som jag tror är kapris. Gott är det i alla fall! Och snabbt går det. Fru Värn och dottern hade inte hunnit fram till kassan än, när jag hade gått från McD, upp till strömmingsvagnen, knappa hundra meter därifrån, stått i kö, beställt, fått strömmingarna stekta och sedan inmonterade i bröd, gått tillbaka till uteserveringen utanför McD och ÄNDÅ hunnit ÄTA UPP klabbet innan de kommit ut med sina koburgare.

Så - Strömmingsburgare är verkligen snabbmat. Pch godmat. Och - tror jag - nyttigmat. Eller i alla fall nyttigare än alternativet Big Mac. Dessutom är det billigt. En strömmingsburgare kostade 45 spänn, och för de pengarna får man inte en tillnärmelsevis lika god matupplevelse på ens Gyllene bågarna. Kort sagt - Strömmingsburgare är överlägset.

Jag LÄR köpa en, även nästa gång jag är i Mölnvik.

Julhandelsmys

Har de senaste gångerna jag haft tid varit ute och försökt julhandla. Det har gått bra, de flesta viktiga klappar är inhandlade, men så har jag haft en klapp. En klapp jag bestämde mig för att köpa redan i höstas, som jag letat efter ett tag. Den har varit antingen slutsåld eller för obskyr för att handlarna skall ha tagit hem den. Så idag bestämde jag mig för att inte gå hem med mindre än att jag hittat den där klappen (som jag inte tänker skriva mer om, eftersom klappens mottagare regelbundet läser den här bloggen).

Fick till sist tag på den, på typ fjärde försöket, i ett "hål i väggen" på söder och prommenerade glatt mot slussen då jag kom på att jag var lite hungrig och bestämde mig för att unna mig lite vardagslyx.

Det där med lyx är ett relativt begrepp, jag vet, men det finns vissa grejer jag verkligen tycker om att äta, och en av dem finns just precis vid slussen. Stekt strömming. De säljs ur en liten husvagn på södermalmstorg och går att få i en massa olika varianter. Själv beställde jag en tunnbrödrulle, med potatismos, alfalfagroddar, sallad och så några strömmingsflundror. Sedan prommenerade jag ned mot gamla stan, glatt nynnandes julsånger.

I gamla stan var jag inne på en bokhandel innan jag nöjd med dagen prommenerade mot slussen igen, för att ta bussen hem. Kom hem Glad och lycklig som en liten lärka. Tänk vad lite strömming kan göra? Och att hitta rätt julklapp.