Visar inlägg med etikett Slang. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Slang. Visa alla inlägg

torsdag, december 17, 2009

Omelett-testet

Har skrivit om det förut, men fick i veckan ett mail från en kock som "bryner benen" (ett slanguttryck för en oerfaren kock som gör sina första år i branchen - en period då man ofta, som commis, får skala lök och koka buljong och andra enklare grundläggande uppgifter. För buljongen måste man ju just "bryna ben" för att kunna koka ur all god smak och att "bryna benen" är att jobba på det här sättet) om "omelett-testet" och om det är vanligt på restauranger och hur det går till. Min yngre (och mer lovande?) kollega skulle gå på anställningsintervju inför ett nytt jobb och undrade om h*n skulle förbereda sig för ett omelett-test. Det skrev jag att h*n borde.

För såhär är det:

Omelett-testet är en ofta förekommande metod att testa ifall en kock faktiskt kan och om man kan laga mat på riktigt. Testet går till så att kocken ställs inför en helt tom arbetsbänk och sedan får i uppgift att tillaga något enkelt. Vanligen omelett, för det går såpass fort och kräver såpass få ingredienser att man inte behöver söla ned hela köket med grejer. Man får en tid (10 minuter?) på sig att få ihop en omelett.

Man kontrollerar sedan ifall kocken A) kan laga mat utan recept och har en enkel "reportoar" av vanliga rätter. B) kan arbeta "rent" C) har en vettig grundteknik (knivteknik - fyll din omelett med något!) D) förstår hur temperaturen spelar in med råvarorna (är det för varmt på spisen kommer omeletten att bränna och bli väldigt mörk, som alltid när man arbetar med ägg!).

De här olika mätpunkterna kan sedan betygsättas för att en potentiell arbetsgivare skall kunna "dryga ut sina kunskaper" om kocken, efter att ha läst CV och genomfört en intervju.

Det är ett test som jag - i någon form - kört med alla de människor jag jobbat med som jag haft något slags ansvar för. Min kallskänka fick, då hon ju inte håller på med varma rätter, innan hon började jobba i mitt kök, i stället förbereda grönsaker och göra en gravlaxsås, men ni förstår principen? Man testar några enkla kunskaper för att se hur någon jobbar, innan man pratar om anställningskontrakt.

Det finns faktiskt tioochmed köksmästare som riggar sitt omelett-test så att det är omöjligt att klara av. Kanske tiden är för dåligt tilltagen eller det saknas en ingrediens, för att se hur den aspirerande kocken klarar av stress och motgångar i köket. Om man kan hålla ihop trots att allt inte går som det är tänkt. Det ger också en insikt i hur man klarar av att improvisera och anpassa sig till nya förutsättningar.

Elakt? Orimliga krav? Jag vet inte. Jag tycker att det är rättvisast för alla parter om den som söker jobb också får både chans att göra sig en bild av hur köket fungerar (om man letar runt i kylar och frysar efter ingredienser märker man hur t.ex. hygienen funkar och hur pass bra ordning folk har på sina råvaror) och vad som förväntas av en (jag själv har svårt att i en intervjusituation på riktigt göra klart exakt hur det dagliga jobbet faktiskt ter sig!) och jag själv kan göra mig en uppfattning om jag tycker att det skulle kännas ok att jobba ihop med någon, innan kontrakt är skrivna och någon blir ledsen för att något inte funkar.

Ibland har någon inte klarat av sitt test och då inte blivit anställd. Vid något annat tillfälle har man klarat av de tekniska momenten utmärkt, men själv kommit fram till att man inte kan jobba på stället, för att man tycker att det är för trångt eller o-överskådligt i kylar. I något enda tillfälle har man inte klarat av testet men ändå fått en chans, för att man haft en bra attityd och ändå gjort sitt bästa. Då brukar jag resonera enligt "jag kan lära vem som helst handgreppen att laga mat, men jag kan inte lära folk att bete sig vettigt - det måste komma inifrån". Att man missar omelett-testet betyder alltså inte nödvändigtvis att vi inte kan jobba ihop i framtiden, bara att jag vill se hur du beter dig i mitt kök!

Så - omelett-testet, alltså - vanligt bland kockar och köksmästare i branchen. Främst för att kontrollera om det som ser bra ut på papper också ser bra ut i praktiken.
(Och omeletten på bilden har ingenting med själva texten att göra. Den bara låg i mitt bildarkiv och skräpade)

torsdag, oktober 16, 2008

Att dela upp världen

Inget är så säkert som att man i smågrupper, för att stärka sammanhållningen delar upp världen i "vi" och "de andra". Köksbranchen är inget undantag. Jag skulle vilja säga att det nog inte i någon annan branch är viktigare (för folket i den, själva, alltså) att signallera att man är en del av något exklusit, något som bara är få förunnat, något "quite different".

Frukostflingan kan ha skrivit om det här på sin blogg tidigare, men - bara för att det är rätt kul - här kommer några exempel:

Vi kockar (eller restaurangfolk över huvud taget, men jag skriver kockar) skiljer normalt sett på begreppen "en av oss" och "riktiga människor". Riktiga människor är människor som INTE jobbar när alla andra är lediga, INTE bor i en tryckkokare hela dagarna och därför INTE beter sig som oss. De beter sig som "riktiga människor". Det kan - i ett samtal - låta såhär:

-Hörde du att Jompa på Stisses hade träffat värsta puman?
-Va? En av oss?
-Nej - en riktig människa.


Ett fast uttryck är också "som en riktig människa" enligt: "Jag var ute med fru Värn på vår bröllopsdag och åt på krogen, som en riktig människa".

För ett tag sedan var jag med i Ica-kuriren. Artikeln, som skrevs av Måns Falk blev riktigt bra och trevlig och när själva intervjun och plåtningen för den gjordes snackade vi lite om vad som fått oss att hamna där vi var. Jag utgick ifrån att Måns läst på något slags journalistutbildning och gått "den vanliga media-vägen" och hamnat på Ica-kuriren. När han så berättade att han börjat med att "bryna sina ben" (som det heter - att göra de där första åren i branchen) hos bl.a. Erik Lallerstedt blev jag först glatt överraskad och sedan tinade jag (säkert märkbart) upp.

"Så - då är du ju en av oss".
"Nja, inte är jag ju någon riktig människa..."

Ränderna går aldrig ur.

tisdag, mars 18, 2008

Förväntade invektiv

I morgon smäller det. Då kommer Omar till mitt kök och hjälper till med påskbordet. För kollegor och föräldrar till barn som händelsevis råkar passera köket kommer här en lista på invektiv som kan förväntas förekomma frekvent i diskussionen kring matens tillblivande:

Om Jesper:

Grötstöt
Grytluns
Duttkock
Stekarjävel


Om Omar:


Slevhjon
Sötvattenspirat
Rockslagssåsare
Gröngöling

söndag, mars 09, 2008

Tugget vi dillar

Jodå, restaurangvärlden har också ett fackspråk. En jargong och yrkesslang som ibland kan kännas helt obegripligt för folk utanför. Frukostflingan har ju tidigare haft en återkommande tävling på sin blogg om krogord och den har varit både lärorik och rolig. Precis som hennes bok - "Galoshjesus och frukostflingorna" (Köp den!). Men ibland blir det nästan obegripligt även för oss själva, inom branchen.

För att helt kunna dechiffrera språket måste man börja tänka på ett (ytterst degenererat) speciellt sätt. Könsord och sexuella anspelningar har liksom alltid konstant företräde på de språkliga allfartvägarna. En "tjejslev" är således en slev med hål, en "kamel" är en servitris (dugligt lastdjur, går långa sträckor utan vätska, två pucklar) osv. Förresten är duktiga servitörer ofta "ardenner", medan odugliga snabbt blir "åsna". Språket bär alltså på sin egen logik, om än lite lätt förtäckt.

När jag en gång i tiden började jobba på ett stekhus inne i stan fick jag min första dag på jobbet av en mycket frispråkig (och flirtig och därför oerhört populär) servitris en beställning på "dörrpilsk, men koppa gegget".

Inte helt på det klara med vad jag förväntades göra började jag försöka kläcka kryptot. Efter ett tag skrek sous-chefen : "var är entrecôten?" varpå poletten trillar ned: "entrecôte - vad fyndigt - dörrpilsk = entre-kåt!" Att såsen skulle hällas a part i en egen snipa hade jag redan hajat.

Har du några roliga krogord? Eller roliga anekdoter om slang inom ditt yrke? Skriv gärna en kommentar!