Fruktansvärt imponerande hantverk

Själv är man ju hyffsat nöjd om man lyckas klistra ihop pepparkakshuset med smält socker...

Det här blir jag väldigt, väldigt imponerad av!





Ett riktigt konstverk av smält socker!

Barnen hos farmor och farfar

Skrev ju härom dagen ett inlägg om hur kkul, mysigt och skönt det är att laga mat tillsammans med barnen.

Någon dag senare åkte vi och hälsade på farmor och farfar. Barnen var fortfarande i något slags "cooking mood" och ville givetvis hjälpa till där också!

Stolar, knivar och skärbrädor åkte fram och sedan var det sådär underbart mysigt i köket igen. Farmor var givetvis mycket tacksam över att få sådan kvalificerad hjälp i köket. Kolla bara!



Och såhär är det. Barnen ville inte sluta förrän de "hjälpt till med allt". Farmor och pappan mös åt de glada barnen. Och trots att allt tar längre tid än om man gjort allt själv kan de här ögonblicken helt enkelt inte överskattas!

Det är härligt att laga mat tillsammans!

(säger en kock som lärt sig allt viktigt han kan, först ståendes på en stol, sedan alltmer själlvständigt, i ett kök, med en skärbräda, precis som barnen - bredvid barnens farmor.)

Att stycka en kyckling

Brukar här - ibland - på bloggen skriva att det bästa sättet att spara pengar hemma, för ett ensamhushåll och/eller barnfamilj är att lära sig stycka hel kyckling.

Har fått några frågor om det av en del av Er läsare och tänkte visa hur det går till.

Jag börjar alltså med att lägga kycklingen "på rygg", leta reda på "höftlederna" och skära bort benen. De blir alldeles utmärkta kycklingklubbor!

Sedan tas vingarna bra - bra till olika förrätter och "barrätter" som "buffalo hot wings". Det finns en hel del recept här på bloggen om just kycklingvingar, så vill du göra något kul med vingarna kan du använda sökfunktionen och kolla runt lite.

Till sist tar jag bort bröstfiléerna som jag gör skinnfria. Och Ja, well, de kan du använda till typ allt. Kycklingfilé är ju den styckningsdetalj som säljs allra mest i din lokala matvarubutik.

Och snabbt går det! Här gör jag en kyckling på typ 2 minuter.

Och skrovet använder jag sedan till buljong. Kött som möjligen finns över på skrovet får koka med medan jag kokar buljongen, plockas sedan av benen och används till sopp/sallads/wok-kyckling

Det var extrapris på kyckling på min lokala konsum. Flickvännen köpte två, som sedan blev kycklingfond, salladskyckling, kycklingfiléer (som användes i en pastasås), klubbor och vingar. Typ tre-fyra middagar. Och för 29 kronor kilot. Riktigt bra för hushållsekonomin! Nåväl - här är klippet!



Och här är slutprodukterna.

Efter Alexander Nilsson och Per Morberg...

Kollar efter ett tips på twitter in Regular Ordinary Swedish Meal Time på youtube, ett matlagningswebb-tv-program som skall handla om vanlig svensk matlagning.

Borde egentligen bli förfärad, men tänker att det här nog egentligen är en naturlig följd av de lite mer yviga utspelen av TV-kockar på senaste tiden. PerMorberg som slänger och dänger med nyslaktat kött, skrapar bredvid från skärbrädan och gör "rustik" mat. Alexander Nilsson med sina stora gester och svengelska ibland väldigt högljudda utrop. Det här känns liksom som om man har tänkt:

"Well, är det såhär svensk mat-TV ska se ut, då skall inte vi vara sämre". Och så har man gjort den här hobby-produktionen.

I just det här programmet görs köttbullar. Och man tar i så man nästan kräks för att spela över klyshorna. Det slängs, dängs, skvätts, kastas grejer osv. och jag får associationer till en annan svensk matlagningskändis:

Den svenske kocken, från mupparna.
och blir lite beklämd. Är det såhär svensk mat uppfattas utomlands? Hafsigt, slafsigt, med högljudda kockar som talar ett hemmagjort språk i köken? Som slänger och dänger med ingredienser, spiller och drullar och har sig? Och är det bilden vi vill förmedla?

Svensk matlagning har länge, bland andra européer varit lite av ett skämt. Man har skämtat om att "i sverige kan man laga två sorters sås. Och de definieras av inget annat än färgen". "Svensk matlagning är antingen brunsås eller vitsås".

Själv trodde jag att vi kommit en bit ifrån den här nidbilden av svensk matlagning. Att vi i stället hade kommit att bli ett land man sneglar lite på ute i europa, efter framgångar med profilkrogar som "Franzen/Lindeberg", Bocuse d'or-deltagare och annat. Men det här verkar helt enkelt vara en stämpel som är väldigt svår att tvätta bort - svensk matlagning är slafsig. Och högljudd. Och mest bara kladdig.

Och det är synd.

Jag gillar både Per och Alexander. Shit - Alexander har lärt mig något av det viktigaste jag kan! Och det är världens trevligaste killar. Per fick mig att återigen gå tillbaka till grunderna och jaga smaker i stället för att på ett nästintill larvigt sätt dutta och stapla mat på höjden. Så - all heder åt de killarna. Frågan är bara om de vet vad de ställt till med.

För när man ser det här blir i alla fall inte jag speciellt sugen på svensk mat!

Min vanligaste fråga

Jo, får frågor lite då och då - och några är väldigt vanligt återkommande. Som den om hur man styckar kyckling. Idag kom den senast i en kommentar till det här gamla inlägget.

Jag tror att det möjligen, i en mörk källare (eller så) i t.ex. Linköping kan finnas något slags filmsnutt där jag faktiskt styckar en kyckling (och gör buljong - just själva buljongen finns det nämligen bilder på - om man inte blinkar på fel ställe - i den här gamla filmen). Men tack och lov finns inget i alla fall publicerat på nätet som någon kan håna mig för, så jag pekar glatt vidare till "en annan TV-kock" och ett klipp som inte är så många veckor gammalt.

Kolla in det.

Tinas Mat

Har fått en del förfrågningar om det gamla Tinas Mat-programmet jag var med i. Här är det, för de som undrar.

Nya boken får fint pris!

"Finns det nån mer mat" vann Mat-kategorien i Expressen och Vulkan-tävlingen "Årets Blok".

Jag skriver säkert något mer om det här, när andra skrivit också, så man kan länka och sådär. I morgon skall det tydligen stå något i Expressen.

Jag är - i alla fall - lycklig som en treåring på barnkalas! Någon - eller några - har läst min bok. Och tyckt om den!

--

Ser att Expressen har skrivit några rader om årets blok och jag är nämnd i texten.

...och i bloggen bokhora finns jag tydligen med på bild.

Och nu finns det lite webb-tv på expressen.se också...

Nu har både Linda Skugge och Eva Emma Andersson bloggat en del om det. Hos Linda fanns det lite bilder, och hos Eva-Emma ska det tydligen bli lite video, så småningom, om det funkar...

...och Petra Jankov, från bloggen "en annan sida", som jag pratade en hel del med igår har lyckats få med alla på bild, utom jag. Jag måste komma ihåg att skicka henne en blomma, för omsorgen. Och säkert borde alla hennes läsare också göra det. Jag är ju inte direkt fotogenisk! :-)

I SvD står det idag (fredag) ett par rader också. Jag är med med namn, men inte mer.

nnnnnnNU!

Så! Nu är BÅDE intervjun och så tydligen webb-TV-snutten (som jag ännu inte lyckats få igång i min webläsare och därför inte alls vet något om) uppe, för Er som vill se. Och ja, förresten. För alla Er andra också. Det känns kul och spännande på alla sätt. Surfa iväg till Aftonbladet nu och kolla in! Och skriv gärna här vad ni tyckte om det.

Lite "Buzz" eller skvaller eller tut i egen lur eller vad vi skall kalla det.

Kolla in morgondagens "mat-Tina" på Aftonbladet.se. Sveriges kanske näst bästa kock (den allra bästa är Mamma) lär vara både intervjuad och synas några sekunder i rörliga bilder tillsammans med en annan kock...

Sägs det.

Har jag hört. :-)



Update - fredag vid tolv:
Nu har intervjun kommit upppå Mat-Tina-sidan på Aftonbladet

Så - hur ÄR hon EGENTLIGEN?

För Er som inte visste, eller hajat det, eller så:

Var igår i Helsingborg, för att - som pris i Aftonbladets mat-TV-tävling från i somras vara med på TV-inspelning med "Mat-Tina" Nordström.

Det är stort. Precis hur stort som helst. Att få träffa Tina och snacka med henne några timmar och laga mat ihop är, kan jag tänka mig, lite som för en teologistuderande att få hänge med påven en dag på jobbet. Påven som ses som Guds företrädare på jorden av några miljoner människor. Det är alltså... Stort...Att...Träffa... Tina...

Ni hajar.

Jag sov inte alls natten innan, för jag var så pirrig. Gick upp före fem på morgonen för att hinna till tåget. Det hela blev inte mindre tröttsamt, eller pirrigt, när tåget fick tas ur bruk och vi fick lastas på på ett annat tåg på vägen ned, men.... För att komma tillk det viktigaste: Jag kom till sist fram (en timma efter utsatt tid) och fick TRÄFFA TINA.

När jag kommer in i den provisoriskt uppbyggda studionsmyger jag in och sätter mig på en stol längst bak i rummet. Tina spelar precis in slutet på sitt julprogram och jag reagerar på att jag faktiskt är i samma rum som Tina. Legenden. Myten. Superkocken. Jag sitter ett tag och bara fånler och känner mig helt tagen av att se henne stå där och jobba. Så händer något magiskt: så fort TV-prod-scripta-coola-ha koll på allt-killen säger "fint bryt" ropar någon:
"Nejmen, Hej, JEsper!" och det visar sig vara... .. . Tina.

Tiden står still. Världen snurrar för en tiondels sekund runt mig, när alla i produktionsteamet förvånat vänder sig om och inser att jag anlänt och hälsar på mig.

Jag kämpar för att inte svimma. Dels är jag lycklig som ett barn. Dels har jag inte ätit något på hela dagen. Men jag är också så nervös för det jag skall göra där - att laga mat framför kamera, och med Tina, att jag inte klarar av att äta.

Och då blir det lunch.

Jag har ätit Tinas julmat.

Det ni.

Fast jag åt nästan inget alls. Jag säger bara: "håll utkik efter kakan!" Den var grym.

Så blir det snabbt produktionsmöte. Vi går igenom "mitt" program, vilket går ut på att jag skall laga Grantomta-barnens favoitmat - Japansk kycklingwok - tillsammans med Tina. Skämtandes, gnabbandes och diskuterandes skolmat. Vi enas om någon slags körordning och så är det dags att spela in. Jag plockar fram kniv (en alldeles ny Rosendahl, som jag fått av mina föräldrar i födelsedagspresent, men inte vågat använda än, eftersom jag fortfarande "jobbar på känsla" när jag skär, eftersom jag ser för suddigt) och skall sätta på mig ett förkläde då Tina kommer ut från preppningsköket med två identiska förkläden:

"Här - ta ett, så har vi likadana. Vi ser ut som bästisar!"
Tanken att vara bästis med Tina känns svindlande, men förklädena är snygga och bra (långa, riktigt bra förkläden, faktiskt!) och jag känner mig genast som en kock igen. Nu är det allvar. Nu är jag fokuserad.

Så spelar vi in. Vi samtalar om ditt och datt under inspelningen. En del bandas. En del inte. Helt plötsligt måste jag be produktionsteamet att bryta. Det slår mig med full kraft att jag lagar mat med Tina och känslan av att vara femton år, i en högstadiekorridor där den snyggaste tjejen i plugget lagt en lapp i ens skåp på frukostrasten slår mig. Det är helt enkelt overkligt. Jag är hlet tagen av situationen. Av Tina. Med storm.

Helt plötsligt är vi klara. Det är dags att åka hem. Jag ringer polaren Lars och berättar att Tina är snyggare i verkligheten än på TV och han undrar: "men hur ÄR hon... Egentligen?" och det enda ord jag kan få fram efter den här dagen är:

"Underbar".


Fotnot: Om KillenTidigareKändSomMediaKristofer läser det här får du ringa mig, så skall jag berätta precis hur skillnaden mellan en produktion i ett sunkigt kök i Nacka skiljer sig från en av ett känt mediabolag.

Fame - I'm gonna live forever...

... eller... Nåväl.

Några av Er har redan sett det, men jag vann alltså Aftonbladets Mat-Tina-tävling med bidraget "Jespers kök". Idag har man med en liten intervju med mig på websidorna för mat och vin.

För alla vanligt funtade människor är det här förmodligen inget att yvas öve, men för en som aldrig vunnit något tidigare känns det stort. Riktigt stort. Att hamna på en av landets största websajter bara för att ha lagat mat framför en mycket stadigt hållen (och väl arbetad) kamera. (Tack Kristofer!)

Gratulationer, sågningar, spott och spe kan som vanligt lämnas till mig via mobiltelefonen, eftersom jag inte ser tillräckligt bra för att läsa kommentarer eller e-post (och får hjälp med att posta även det här inlägget - Tack Magnus).

Några andra bloggare har faktiskt redan hunnit skriva om det här:

Dels Sveriges kanske bästa blogg om "kristen media" - Kristofer upp och ner

Dessutom min gamla trogne, lojale och duktiga commis Omar.

Check it out.

"Jespers kök" i Aftonbladets tävling (rösta på mig!)

Precis som Anne förutspådde i kommentarerna till gårdagens post aspirerar jag på att bli nya Mat-Tina...

Rösta gärna på mig i Aftonbladets web-mat-tv-omröstning:

Här är länken.

ÄNTLIGEN!

Jag vet inte om ni redan läst det på Kistofers (killen tidigare känd som MediaKristofer) blogg, men efter många om, men och "organisatoriska motgångar" som alla kan stavas "tid" har Kristofer - som genom ett mirakel - lyckats klippa ihop "lite material för att se hur det kan se ut" med grejerna vi sköt i april.

Det är bra, för det här lilla filmklippet har jag använt till en annan grej, som är lite hemlig än så länge, men som ni kommer att få reda på om det blir något...

Sekvensen som är ihopklippt är egentligen "the main storyline" från ett av programmen vi sköt, där temat är "fransk löksoppa". Det är näppeligen hela receptet som visas (det är en rätt sketchy - men underhållande avslutning, när soppan så att säga "monteras", med krutonger, dekorerar osv, som helt enkelt inte är med i den här lilla "teasern", men:

"Såhär - typ - kan det komma att se ut", så... All heder åt Kristofer som gjort ett bra jobb än så länge (som alltid) och håll tillgodo så länge.

Dagens mediarykte

Snackade med Killen tidigare känd som MediaKristofer på telefon i ett annat ärende då han i en bisats nämnde att "Vi..." (Som i han och någon mer) "kommer NOG att börja klippa [webb-TV-programmet] i morgon..."

Skönt.

Så fort det finns någonting alls att visa kommer jag att lägga upp det här, om det så bara är något sexsekundersklipp när man pekar på ett mjukisfår med en (alldeles för stor) kniv för att visa var lammkotletterna sitter.

Webb-TV, dag 2

Jag ORKADE inte blogga igår, för jag var så slutkörd efter gårdagens inspelningar, men jag skriver ihop ett litet referat idag i stället...



Så vaar alltså dag två avslutat också. Vi har lyckats få ihop material till två program och känner oss - tror jag - generellt sett väldigt nöjda allihop. På söndagen "sköts" de scener vi hade kvar till "vinjett" och till programmet om "tex-mex"Det var kul och trevligt på alla sätt, men det är rätt bra drag när kör igång och med två 600W-lampor, ugn och spir och extraljus och att man rör på sig hela tiden ("gör om den där grejen! Pilla mer med maten! Den DÄR grejen med jongleringen av pannan var bra! Oj! Stora knivar är bra TV!") gör att det ganska snabbt blir VARMT i köket. När man dessutom inte kan använda köksfläkt ("Det brummar i din microfon!") eller ha fönster öppna ("Oj - nu blev ljuset konstigt!") blir man snabbt lite.... seg.

Nåväl Det har gått jättebra.

Killen tidigare känd som MediaKristofer och Manne har gjort ett fantastiskt jobb med att planera, ge mig regi, filma, ljussätta, komma på kreativa kameraåkningar och bra grejer i hela produktionen, så all heder åt dem!

Jag själv har känt det lite "underligt" att liksom ha mitt eget lägenhetskök ombyggt till studio i ett par dagar och liksom inte kunna laga "min egen mat" utan att tänka på lampor ("Rör inte de där, det ändrar ljussättningen!" stativ, sladdar och annat. Det ÄR lite surrealistiskt.

Blev f.ö. glad när jag igår såg på Jamies nya program och såg att vi tänkt rätt mycket rätt vad det gäller vår "klippmetodik" och hur grejerna - rent dramaturgiskt - presenteras i programmet.Kul.

Nu återstår det bara för Kristofer att bli "RegiKristofer" och klippa ihop det hela, något som vi kan tänka oss tar lite tid. Det får å andra sidan ta tid. Det blir färdigt när det blir färdigt typ... Vi har filmat runt 20h material. Till två gånger ungefär 15 minuter program, så...

Tack förresten alla andra som varit med och hjälpt till på ett eller annat sätt!
Mackan, Jajje (för ljus) och Henrik (för ljud) från SOCO, Johanna på Frälsningsarmén Nackaför hjälp med lokaler och alla ni andra, som jag säkert glömt att namnge här.

Vi får se ifall någon annan bloggar om det här, och i så fall kommer kanske ett längre referat från hela inspelningen, men tills vidare kan ni kolla in lite "bakom scenerna-foto" på Kristofers fina Flickr-sida


EDIT klockan 14.02:


Har nu läst att även Manne bloggat om det hela här. Check it out!

Webb-TV dag ett.

Ojojoj. Då har första dagen av inspelningarna gått till ända och vi har fått ihop en hel del material.Det känns jättebra. Hela dagen har gått rätt fort och vi har fått mycket gjort under tiden.

Saker jag lärt mig idag är:

Om man någon gång behöver få något gjort som kan tyckas "administrativst omöjligt" skall man ta kontakt med Emanuel. Ingen annan jag känner kan gå in på en konsumbutik där vi handlar lite "expressgrejer" till några scener och liksom: "Hej, jag undrar om vi kan få låna en kyl full med ägg...? Det gör sig bra på TV..." och liksom på stående fot få butiken att LÅNA UT 300 ÄGG för att "det skulle se bra ut på TV". Det är helt absurt. Men sådan är verkligheter med Manne. Det händer helt enkelt grejer.

En annan sak jag märkt r att killen tidigare känd som MediaKristofer är väldigt bra på att filma. Han gör grejerna som JAG vill ha dem och ofta är vi väldigt ense om hur grejerna skall filmas och ur vilka vinklar, i vilket ljus osv. DET är bra.

Ytterligare en lärdom är att det kan uppfattas som lite "suspekt" bladn grannar om man stänger alla epersienner i lägenheten sedan belyser allt med 600W-lampor och när folk frågar berätta att "vi filmar ett litet amatörfilmsprojekt för webben"...

Nu har den stora disknings- och återställningsoperationen börjatså att allt ser lika bra ut i morgon, igen. I morgon är en annan dag.