söndag, juni 24, 2012

I en surdegsfamilj är jag den trötte styvfadern

Surdeg. Är inte ni också nästan lite trötta på surdeg? Helt plötsligt, för sisådär ett halvdussin år sedan dök det upp (igen) och helt plötsligt skullle precis ALLA baka surdegsbröd. Det blev så sjukt trendigt att flera kvarnar började producera speciellt mjöl, optimerat för surdegar, ALLA bakartiklar i ALLA mattidningar skrev om det och flera livsmedelsproducenter tog fram olika surdegsprodukter.

"bake-off-surdegsbröd", "fryst surdeg" och givetvis färdigbakat bröd.

Alla restauranger med självaktning skulle baka sitt eget bröd. Själv tyckte jag ungefär som en kommunikationsminister om Internet - "det där är bara en fluga", men liksom surdegen själv jäser ser jag på medan jag inser att jag haft fel och tvingas medge att även surdegstrenden jäser.

"Det är magi med surdeg" hävdar mina mer trendkänsliga matnördkompisar. De talar sig lyriska om hur FANTASTISKT det är att gå upp mitt i natten för att "mata" sina olika surdegsprojekt. De namnger sina degar, firar deras födelsedagar och lämnar dem till ömt vårdande "degbarnvakter" när man åker bort över en helg eller på semester. De använder bakkonsten som något slags föräldraskap.

Jag själv inser att jag blir mer och mer gubbig. Passe. Otrendig. Jag är till sist nästan den enda i min generation som inte håller på och gullar med en surdeg!

Och jag inser förstås att det är ett problem. Inte minst vid fikabordet, för när jag tidigare vant kunnat delta i diskussioner om barnuppfostran och familjeliv blir jag numer mer och mer utanför när det istället handlar om allas surdegstelningar och hur de bäst skall uppfostras, vilka surdegsdagis som är bäst och nästan vilken surdegsinternatskola som ger den bästa framtiden...

Min chef - som också givetvis håller på att uppfostra en treåring - förbarmade sig över mig innan hon gick på semester och vi har nu alltså "surdeg ihop". En i trotsåldern, visar det sig. Eller så är jag helt enkelt lika dålig på surdeg som övrig barnuppfostran.

För jag får inte till det. Och precis som jag blir tjurig när mina egna barn inte lyder mig blir jag besviken när min trilskande surdeg inte gör som jag säger.

Mitt första surdegsexperiment blir nämligen inte sådär magiskt. Alls. Ok, brödet blir ätligt. Men inte alls sådär fantastiskt som alla andra beskriver för mig att deras blir.

Jag inser att jag, precis som alla styvfäder, vill mycket mer än vad mitt kunnande medger att leverera. Att jag för min chefs väluppfostrade surdeg bara är den där pinsamma styvfarsan som ordnar barnkalas med saft och marängsviss när den istället önskar sig att åka på ridläger med tjejkompisarna och ha pyjamasparty.

Resultatet blir tafatt. Inte helt dåligt, men heller inte bra. Inte bra alls.

Jag är helt enkelt inte hipp nog att bli surdegsförälder!

söndag, juni 03, 2012

En dag i maj

Det blev maj och med den månaden kom värmen och "äta-ute-säsongen" nörjade. Hittills har vi redan hunnit grilla några gånger.

Och varje grillkväll avslutas med den obligatoriska grilldesserten - marshmallows som grillats tills de är rostade och glansiga på utsidan och mjuka och heta som lava inuti.

Perfekt!

lördag, juni 02, 2012

Kakor i regnet

Postar ändå, fastän jag "egentligen lagt av med matbloggandet".

I stockholm regnar det. Det öser ner! Och blåser som katten! Det har således utvecklats till "en lördag inomhus". En lördag då barnen behöver sysselsättas. Liksom deras far, för att vi alla inte ska förlora våra sinnen i akut lappsjuka.

Lösningen och boten på tristessen heter "improviserade kakor med honung" och är egentligen något slags mördegskakor smaksatta med just honung:

2 dl mjöl
50 g smör
1 tsk salt
2 tsk vaniljsocker
Knappt 1/2 dl flytande honung
1 tsk bakpulver
Pärlsocker

Klickas ut på plåt och dekoreras med pärlsocker. Gräddas vid typ 200 grader i tio minuter.

Låt svalna ordentligt innan servering.

onsdag, mars 07, 2012

Det här kräver en riktig festmåltid!

Halloj, alla läsare. Som ni som läser bloggen regelbundet vet om har jag i ett par veckor sökt jobb.

Då min anställning i nacka kommun upphörde - den 18e februari stod jag alltså utan möjlighet att försörja mig och barnen. Orosmolnen har hopat sig och vissa framföallt kvällar har känts tämligen desperata. Som kommunalanställd kock har jag helt enkelt inte kunnat lägga undan pengar "tills den dag då de kan behövas" utan behövt koncentrera mig på att hitta ett nytt jobb så snart det bara går... Jag klarar helt enkelt inte flera månaders arbetslöshet.

Men mitten av februari är sällan högsäsong för kockar. Och som sagt - jag har varit tvungen att söka ALLT som jag över huvud taget skulle kunna ha chans att få jobb inom - för att så snart som möjligt få en ny anställning. Och få en ny trygg inkomst.

Och idag har jag fått nytt jobb. Något jag är jätteglad över.

Jag har fått ett jobb med bättre möjligheter till "trixande med arbetstider", betydligt bättre lön (runt 33 procent lönelyft) och jag har återigen fått möjligheten att jobba med gamla kompisar - människor jag verkligen tycker om!

Och imorgon arbetar jag min första dag på min nya arbetsplats.

Det kräver en festmåltid, så ungarna fick idag välja precis vad de ville till middag. Man skulle kunna tro att "kockens ungar väljer oxfile", men för mina barn var det godaste de kunde komma på, själva festmåltiden att fira denna glädjens dag:

en kokt med mos på den lokala grillen.

Skoj!

--

Nåväl. Jag byter inte bara arbetsplats, utan även karriär. Jag kommer inte längre laga mat professionellt. Och just det gör förmodligen att det blir tyst här på bloggen. Åtminstone ett tag. Jag har just nu inga uppslag om vad jag ska skriva om. Och den närmaste tiden har jag så mycket annat att plugga in och vänja mig med i mitt nya jobb att jag säkert inte hinner skriva på Krubb.

Om jag fortsätter att blogga på Krubb får tiden utvisa, men det kommer då att möjligen bli ur ett nytt perspektiv. Mitt liv har ett nytt perspektiv. Ett perspektiv som inte längre kretsar kring mat.

Vi får helt enkelt se vad som händer.

Men jag vill tacka Er, mina läsare, för tiden som varit. För Ert intresse. För Era kommentarer och allt jag lärt mig av Er de här åren. Några av Er känner jag bättre än andra. Vissa har varit med i princip från början. Andra har kommit in efterhand. Men ni har alla hjälpt till att göra Krubb till den blogg den är idag. Tack.

Prisvärd lyxfrukost på espresso house

Under ett av mina besök till arbetsförmedlingen de senaste veckorna tog jag den här bilden. Var i forum lite tidigt, innan arbetsförmedlingen öppnat och tänkte mysa till det med en morgonkaffe.

Det var inte så mycket öppet i forum på morgonen, och det var i princip folktomt och väldigt tyst, så det blev med en lite högtidlig känsla jag åt Espresso house's frukostpaket.

Varm dryck (i mitt fall varm choklad med marshmallows OCH vispgrädde) , juice, varm scone, cream cheese, ost och marmelad. För under 50 spänn.

Avnjutet under tystnad och i ensamhet. En frukost jag inte behövt laga själv. Och förhållandevis billigt. Det blir inte så mycket bättre frukost än så, faktiskt.

tisdag, mars 06, 2012

Fruktansvärt imponerande hantverk

Själv är man ju hyffsat nöjd om man lyckas klistra ihop pepparkakshuset med smält socker...

Det här blir jag väldigt, väldigt imponerad av!





Ett riktigt konstverk av smält socker!

måndag, mars 05, 2012

Pepparrotskött

En billig, god, enkel, lite gammaldags gryta.

200 g högrev putsas och tärnas
Bryn köttet i lite smör och salta ordentligt. Häll över i tämligen stor gryta täck med vatten. Låt koka länge.
Under tiden, tillsätt lagerblad, morot, palsternacka, lök och några kryddpepparkorn i buljongen från köttet. Ta ur köttet i buljongen när det är riktigt mjukkokt, så det nästan faller sönder. Låt svalna något.

Ta nu i en annan kastrull och gör en bechamel. Skeda i några skedar av buljongen. Riv i färsk pepparrot på slutet.

Lägg i köttet i såsen och servera med kokt potatis.

Transfetter i mat borde förbjudas

Det kommer fler och fler studier om att de transfetter som vanligen och storligen finns i fabriksprocessade livsmedel och margarin kan ge en högre risk för stroke och olika hjärtoroblem. DNs vetenskapsredaktör Karin Bojs uttryckte i en intervju härom dagen på frågan om hon var överraskad av de nya rönen:


– Nej, det är tydilgt visat i tidigare studier att transfett höjer risken för hjärt- och kärlsjukdom. Men Women's Health Initiative, WHI, är en sällsynt stor och välgjord studie som ytterligare bekräftar riskerna med transfett. Bättre bevis än så här kan man inte få. Visserligen är industriellt framställt transfett inte så vanligt längre i Sverige, men för mig är det en gåta att det inte är helt förbjudet.


Intervjun i sin helhet kan läsas här. och rubriken säger allt tycker jag - "transfetter borde redan vara förbjudna".

Jag hittade förresten, för ett tag sedan, den här gamla bilden (hos kostdoktorn tror jag) från en lite oskyldigare tid, då naturligt fett var det enda som gällde, och innan vi hade epidemiska proportioner på problemen med hjärt- och kärlsjukdomar och stroke. Den tycker jag är lite gullig. Så den får hänga med här i det här inlägget för att lysa upp det lite...

Pasta Alfredo, på ett ungefär

Återigen ett sådant där skvalpinlägg...

--
"Pasta alfredo, typ" säger jag till flickvännen, som svar till vad jag lagar till middag.
"Vad är det?" frågar hon, aningslöst medan jag mentalt börjar förbereda min lilla föreläsning i huvudet.

Pasta alfredo är alltså enkelt uttryckt pasta med en tämligen fet ostsås. Den lär ha fått sitt namn av den restaurang där receptet först blev signaturrätt - någon gång på 60-talet. Alfredo i Rom var ett hippt ställe på 60-talet, känt för sin goda pasta och trevliga atmosfär... Och inte minst för sin signaturrätt.

Alfredo finns inte kvar, och något originalrecept lär inte finnas publicerat, men idag är pasta Alfredo ungefär som pasta bolognese - alla har sin egen favoritvariant som man gärna lagar och sprider som "sin" Alfredo. Vissa har nötter som pinjenötter eller valnötter i. Andra har svamp. Ytterligare andra kör med en "amerikansk" Alfredo och har kyckling i såsen.

Det som alla såserna har gemensamt - den minsta gemensamma nämnaren om man så vill - är att det är en ostsås på parmesan, med mycket smör och smaksatt med timjan.

Själv gjorde jag den här varianten, med kyckling i, som jag sedan toppade med små flagor av rostad parmaskinka för att få lite extra sälta.

300 g kycklingfile tärnas och bryns i en gryta med lite olivolja och smör. En gul lök hackas fint och får svetta med. En ordentlig näve färsk riven parnesan och ett par finhackade vitlöksklyftor får gotta till sig i grytan tillsammans med 3-4 dl vispgrädde. Här är basen till såsen!

Vill man nu kan man hacka ned t.ex. paprika i den rätt tjocka såsen, som nu endast får sjuda lätt. Eller så kan man droppa i lite kycklingfond.

Smaka av med timjan. Och om du vill - toppa med något gott (som mina parmachips).

En inte helt autentisk Alfredo, men väldigt, väldigt god.

Buon appetito, eller vad det kan heta på italienska! :-)

söndag, mars 04, 2012

En helt vanlig sockerkaka

75 g smör
3 st ägg
3 dl strösocker
3 dl vetemjöl
1 dl vatten eller mjölk
3 tsk vaniljsocker
3 tsk bakpulver

Smör och ströbröd till bakformen

Smörj och bröa en bakform ordentligt.
Sätt ugnen på 175 grader
Smält smöret
Vispa ihop ägg och socker
Tillsätt vaniljockret
Vispa hela tiden våldsamt
Tillsätt mjölet lite i taget
Tillsätt det smälta smöret
Späd smeten något med vatten
Tillsätt bakpulver

Häll upp kaksmeten i din smorda, bröade form. Skjuts in i ugnen! Grädda i typ tre kvart.

Något slags grundgryta på typ thailändska

Jag börjar med att säga det direkt - jag kan INGET om genuin thaimat. Men jag fuskar ibland och då blir det typ "något med kokosmjölk".

Idag var en sådan dag. Var hemma hos flickvännen och skulle för första gången få träffa den tre veckor gamla systerdottern (flickvännens alltså, min egen systerdotter är betydligt äldre).

I köket fanns "typ ingenting" som flickvännen uttryckte det och snart skulle det utfodras 8 hungriga familjemedlemmar. Dags för lite hard core improvisational cooking, således.

Efter snabb plundring av skafferi, kyl och frys kom jag med förslaget: "något typ thailändskt?" Har nämligen en thai-inspirerad grytbas som jag kan använda både till fisk, skaldjur, kyckling, biff. Idag blev det med räkor.

Lite goda wokvänliga grönsaker
1 st gul lök
2 st vitlöksklyftor
1 tsk sambal oelek
200 ml kokosmjölk
1 tsk vinäger eller limejuice
1 st buljongtärning av valfri sort
1/2 dl vatten
En liten nypa salt
En liten nypa socker

Fräs grönsakerna i lite olja. I med vitlöken sist, så den inte bränns.
Skvätt på limen/vinägern.
Tillsätt sambal oelek, vatten och buljongtärning.
Dra ner värmen så grytan småputtrar.
I med kokosmjölk. Låt koka ihop snabbt.

Nu har du en god grytbas att slänga i fisk, skaldjur eller wokad kyckling eller biff...

Lycka till! Smaklig måltid!

torsdag, mars 01, 2012

Restaurang vill satsa på striptease i djurparken

Idag skriver bl.a restaurangvärlden om restaurangen i Lycksele djurpark och att man från kommunens håll inte lyckats stoppa restaurangens planer på att ha striptease där.

Bakgrunden är följande: djurparken ligger på kommunägd mark. I djurparken finns en inte särskilt lönsam restaurang.

Restaurangen har på flera andra misslyckade sätt försökt marknadsföra sig. "Vi har prövat allt" säger man. Nu har någon emellertid kommit på att inget säljer korv och pommes så bra som en naken tant, och således tänker man sig just detta, för att dra folk till djurparksrestaurangen.

Djurparken, själva zooet alltså, tycker emellertid inte att det passar sig. En djurpark är ju en miljö som traditionellt ses som tämligen mer barnvänlig än striptease. Man uttrycker att man inte tycker det är lämpligt till restaurangägarna, som ändå tänker fullfölja sitt strippkoncept.

Men marken som djurparken ligger på, och restaurangen själv ägs av kommunen. Där är man heller inte roade av stripptease- id'en och vill få tilltaget stoppat.

Detkan man emellertid inte, för några förbud mot t.ex. striptease finns inte i det hyresavtal man har med restaurangägarna.

"Vi måste bli tydligare när vi skriver avtal" säger en tjänsteman i kommunen.

Lycksele djurpark har specialiserat sig på nordiska djur.

Hemmabygge när det är som allra bäst/värst/roligast

Man kan verkligen se den nyligen inflyttade, händige, kanske ingenjören framför sig:

"Hmm. Nu kommer snart gästerna. Och här står jag och skruvar möbler! Och jag som lovat chokladpudding. Det är lungt! Jag har ju sådant där pulver! Busenkelt! Det är lugnt - jag hinner skruva lite till!"

Och någon timme senare...

"...'tillsätt 3 dl vatten' *skvimp, skvimp* Sådär! Jätteenkelt. Vad var nu nästa steg? 'vispa puddingen helt slät' ??? !!! Vispa?! Men... Jag har ju ingen elvisp?! Och gästerna kommer ju snart! Och jag måste ju hinna få puddingen kall också! Ojojoj! Nu är goda råd dyra!

...

Och bilden hittade jag här.

:-)


onsdag, februari 29, 2012

Min perfekta sparris

Hade TV-kocken Alexander Nilsson som lärare när jag gick på Culinar. Då en spjuveraktig spoling med en energi och ett CV som slog oss alla - rätt vuxna elever- med häpnad. En riktig showman som med sin hyperaktivitet i köket var både bitvis påfrestande och och entusiasmerande. Framför allt var han VÄLDIGT kunnig. Han lärde oss tips och tricks för att få vår mat (ännu) bättre. Smaka mer. Se godare ut. Men alltid med en väldig respekt för råvaran.

Hans sätt att tillaga sparris och broccoli och andra gröna grönsaker har jag fortfarande med mig som den oöverträffade metoden, den doktrin jag lever efter, när jag ska hantera grönsaker.

"Börja med en grönsakslag!" framhöll han alltid! "Bara vatten duger inte! Du måste spela in SMAK också!"

Så min lag började alltid med vatten, en ordentlig näve salt och lite socker.

Och Alex kom alltid ångande och lade i fler grejer. Lagen var aldrig bra. Inte förrän han ändrat på den själv. Men så en dag - jag minns händelsen eftersom Alex beröm kom sparsamt och var sällsynt - hade jag gjort rätt. Jag hade gjort en lag som inte behövde ändras på. Förutom mina originalingridienser hade jag tillsarr en ordentlig bit smör som fått lösa sig i vattnet, och två pressade citroner (det var en stor kastrull!). Lagen dög att förvälla sparris i.

Efter en snabb förvällning stektes sedan sparrisen i smör i medelhet panna. Sedan hyvlades parmesan över den.

"Perfekt" sade Alex och kallade överresten av klassen till min arbetsplats. "SÅ lagar man sparris!"

Jag hade lärt mig.

Numer blir parmesanen ibland utbytt mot annan ost, som västerbottensost eller pecorino, men grundmetoden - att förvälla den i en lag av vatten med salt, socker, citron och smör och sedan steka den, har jag kvar.

Och den är fortfarande perfekt. Tack Alex.

tisdag, februari 28, 2012

Religion och mat - ett dilemma

Jag är kock. Utbildad kock. När jag utbildades fick vi alla veta vad kursen skulle innehålla och att vi alla skulle smaka av all mat. Någon undrade då förskräckt om vi skulle äta inälvor. Vederbörande "åt inte lever".

Läraren gjorde klart för oss att tyngdpunkten i vår tämligen breda utbildning skulle ha tonvikt på svensk husmanskost, men att vi alla förväntades delta i alla moment. Och då ingick att smaka på allt.

Vi alla var införstådda med det. Och samtliga som dök upp på uppropet fullföljde utbildningen, och med godkända delmoment.

Idag läser jag om en kock-kurs på ett annat ställe, med en annan kursarrangör. En kurs driven med bl.a. Arbetsförmedlingen som arrangör. Där har man haft en likartad historia. För att möta arbetsmarknadens behov tar man ett tämligen brett grepp i utbildningen på kockyrkets krav och profilerar sig mot "svensk matlagning"

En av kursdeltagarna anmäler vid uppropet att hon inte äter fläsk, av religiösa skäl. Hennes kursansvariga lärare berättar då att jobbet kräver att man kan avgöra när t.ex.fläsk är färdigt och att man därför behöver smaka maten.

Kockaspiranten DO-anmäler då arbetsförmedlingen pga religiös diskriminering. Och man gör upp i godo. En ersättning på 60.000 kr utbetalas till eleven, som inte fullföljer kursen "av religiösa skäl".

Har man handlat rätt? Jag vet inte. Jag vet att kockyrket - när man är färdig - ställer höga krav att kunna laga spevcialkost med bl.a. Religiösa hänsyn. Men samtidigt kan jag tycka att en yrkesutbildning ska vara yrkesförberedande och så bred som möjligt. Att man får pröva lite av varje.

Ja, jag vet att religionsfrihet är lag. Jag har inga problem med det. Jag försvara tvärtom mina gästers rätt att inte äta fläsk - om man har sådana religiösa motiv.

Samtidigt är jobb EGENTLIGEN inte en rättighet. Och att vara kock är inte för alla. Frågan är snarast - kan man kalla en kockutbildning för just det om den av olika religiösa skäl inte är fullständig?

Jag tycker inte att frågan är helt enkel.

Flera har skrivit om det här idag. Vill man läsa fler blogginlägg i samma ärende kan man kolla här.

Dagens lunchtips: wiggo the wrapper

I stockholm märks allt tydligare en ny mattrend sedan ett par år. En trend där små, oberoende operatörer satsar på gamla snabbmatsrätter, specialiserar sig på "sin grej" och förädlar produkten till betydligt lyxigare - och godare - versioner än de kedjebundna restaurangerna.

Vissa har satsat på "lyxburgare", andra på "exotiska korvar" och ytterligare andra satsar på olika mexikanska snabbmaträtter.

Bland dessa "lyxsnabbmatställen" märks bl.a. wiggo the wrapper som serverar wraps - tortillas med god fyllning - i olika varianter.

Och idag åt jag där. En riktigt god wrap med bl.a. chorizo. Jag fick välja vad för tortilla som skulle användas och sen kom maten väldigt fort! Och gott! Fräscha råvaror och trevlig, serviceinriktad personal.

Ett lunchtips, således.

Wrapsen kostar någon tia mer än hos sina kedjebundna konkurrenter, men Wiggo är RIKTIGT mycket bättre!

Jag själv åt på restaurangen på södermalm, på skånegatan, precis i hörnet mot götgatan, men jag har hört att det finns en restaurang någonstans i närheten av östermalm också.

Nåväl. Tänkte mest tipsa om det. Gå dit!

Gästbloggare: Pastasallad med hemtorkade körsbärstomater och zucchinichips

Följande bloggpost är en gästbloggpost skriven av Omar Ud-Din. Omar och jag är - som regelbundna läsare av bloggen kanske vet - kompisar. Vi har några gånger arbetat i samma kök och ringer varandra då och då för att få tips och råd när vi ställs inför kulinariska frågetecken. Omar är killen jag ringer för att få tips om vegetarisk mat.

Numer studerar han teologi i Uppsala och är "typ halvvägs" till att bli präst.

Idag skriver han, här på bloggen, om en vegetarisk pastasallad med hemtorkade tomater och zucchinichips.

--

Pastasallad. Jag ryser bara av att höra ordet pastasallad. Snabblunch inköpt för typ sjutti spänn in nån Pressbyråkiosk som luktar maskingrillad korv. I det fallet handlar det oftast handlar det om tunna skivor gouda och "rökt" skinka eller torra kuber av kyckling som urbenats i maskin. Alltihop kompletterat med ett persiljeknippe, två skivor tomat och två tredjedelar pasta.

Som ni förstår har jag en hel del fördomar mot kall pasta. Rätt lagad är det ändå en tacksam rätt i skidbackens termos eller som komplement på sommarbuffén. Penne, spiraler eller rentav makaroner är billigt. Barnvänligt? Välj vit pasta. Lite mer medvetet klientel? Koka lite fullkornsnäckor eller välj färsk tagliatelle. Ni ser. Det finns en hel djungel av alternativ - om man hinner planera lite.

Igår var det dags att damma av durkslaget igen och laga ihop en snabb rätt till en italiensk buffé. (Jag behöver kanske inte nämna att den enda andra rätten var pizza). När jag ändå hade en hel eftermiddag på mig passade jag på att köra några tricks ur boken. Kotten tipsade mig om att rosta lite grönsaker. Halverade ungefär ett kilo (!) körsbärstomater, sprinklade över grovt salt och skvätte på lite härligt citrondoftande marockansk olivolja. Tomaterna fick sen torka långsamt och på låg värme i ugn med luckan på glänt. Det finns något djupt Björn Ranelidskt över den allt intensivare doften av varma tomater.

Grönsak nummer två - tunt hyvlade skivor squash fick samsas med tomaterna. Höll nästan på att slänga de kolsvarta skivorna som tittade ut en dryg timme senare. Jag tror nästan att vi är genetiskt programmerade att inte äta mat som ser ut som grillkol. Det här visade sig vara ett värdigt undantag. Krispigheten fanns där, sältan likaså, och en härligt fet smak av god olivolja. Förresten är det ingen som tänker på svärtan när man smular ner squashchipsen i salladen. Syns inte men smakar underbart.

Eftersom närbutiken inte hade annat än svindyra 150-gramsförpackningar av italiensk ost. Feta hade påmint för mycket om nämnda snabbköpsbyttor. Den danska "feta" som fanns i kyldisken var heller inte riktigt vad jag tänkt mig. Så, jag valde ett säkert kort – Västerbottensost. "Osten visar hur kreaturens suckar inte varit förgäves", som Sara Lidman lär ha beskrivit den. Nu råkar Västerbotten ligga obetydligt norrut om Italien men jag vågar påstå att den är minst lika god.

Pasta, ruccola och ännu lite mer olivolja fick avsluta salladen som blandades i femlitersbunke. Bara ner med händerna och röra runt tills händerna fått en härligt len yta och ingredienserna blandats till en jämn och fin lunch, middag eller som tillbehör till sommargrillen.

Gick det att äta då? Jo, tack. Det blev så gott att till och med sambon gillade det. Hon som i vanliga fall petar bort tomaterna.

måndag, februari 27, 2012

Lyx är...

Att på favvishaket (tully's i Götgatsbacken) avnjuta varm choklad och deras goda leverpastejsmörgås.

Vad är lyx för dig?

Kolla din mat efter e.coli- bakterier med mobilen

Läser idag om den här mackapären som du använder till din mobiltelefon för att hitta E.coli-bakterier.

Den har utvecklats på UCLA och använder som bas kameran i din telefon. Smart!

Tyvärr vet man inte än om den kommer att serieproduceras för någon privat marknad än, men hela grejen tycker jag känns... Well... Intressant.

Nu behöver gäster inte längre vara rädda att pröva din biff tartar! Och ännu bättre - ett handhållet, enkelt verktyg för egenkontrollen! Känns faktiskt nödvändig på något vis, nu när man vet om att tekniken finns.

söndag, februari 26, 2012

Dagens bästa bloggpost

Kommer förstås från underbara fast food lovers och handlar om hur du (med bibehållen värdighet) bör äta olika sorters snabbmat. En ovärderlig liten guide, väl värd att skriva ut, laminera och sedan förvara i plånboken inför framtida mathögtidsstunder! Kolla in!

Quesadillas

Hmm. Har svårt med vad jag ska skriva på bloggen. Eller rättare - det händer väldigt mycket i mitt liv nu. Mer än vad jag hinner, eller vill skriva om just nu. Samtidigt har jag en hel del gamla inlägg som ligger och skvalpar i "utkast-mappen" på mitt blogger-konto, så jag skriver just nu färdigt en massa sådana inlägg och försöker posta.

Det här är ett sådant.

--

Quesadillas. På fredagar är det ofta tex-mex-mat som gäller. Vi äter tacos. Nachos. Burritos. Och så här, den gamla goda "quesadillas" - en rätt där två vetetortillas får rostas i en panna med lite ost och något gott emellan!

Purjolök, morötter, god chili eller vad du nu har hemma. Lägg det mellan två vetetortillas, tillsammans med ost i en het stekpanna, låt rosta tills osten smält och tortillan blivit knaprig. Dela sedan i jämna fjärdedelar.

Servera snabbt med dina favorit-tacokväll-tillbehör. Som salsa och guacamole.

Gott och enkelt!


Pannacotta - igen

Gör då och då pannacotta till dessert. Har bloggat om det många gånger här på Krubb och tänkte egentligen inte skriva om det igen. Men igår gjorde jag den här lilla puddingen och det blev så bra att jag känner mig nödgad att återigen ta upp ämnet pannacotta...

Gör mitt pannacottameckande väldigt enkelt för mig. Jag vispar helt enkelt bara ihop vispgrädde med gelesocker (sådant där socker med gelantin i) och smaksätter med vaniljsocker, på medelhög värme på spisen.

1 dl gelesocker till 4 dl vispgrädde, sedan kanske en matsked vaniljsocker.

Puddingarna hälls upp i formar och får sedan svalna ett tag innan de ställs i kylskåp för att sätta sig riktigt.

Det där har ni läst några gånger nu, men vad jag ville berätta för er den här gången var att jag gjorde en god halloncoulis som jag toppade med. Gott och vackert.

100 g frusna hallon och 50 g brunt farinströsocker får koka ihop under mild omrörning. När hallonkaramellen bubblar lite tillsätter jag en halv matsked sherry och ungefär lika mycket gelesocker för att få såsen att stelna något.

Såsen skedas upp på stelnade puddingar och får sedan stelna lite själv innan servering. Gott melodifestival- godis!

Konstgjort kött

Kloningstekniken går framåt. En mängd nya forskningsrön inom området gör att vi numer t.ex kan skapa muskelvävnad att använda i transplantationer.

Men naturen har fortfarande en fördel. Att för ett djur äta mat och själv producera sitt eget kött är fortfarande mer effektivt än att klona fram det. Åtminstone för alla inblandade utom djuret.

Men vi är på väg ditåt. Mot "odlat kött". Åtminstone om vi ska tro DN. och min första tanke är givetvis "hur skulle det smaka?" samtidigt funderar jag lite på fördelarna: ingen slakt. Ingen överkonsumtion som gör att man får "köttberg" av svinn av "mindre eftertraktat kött" som inälvor. Och inte minst - mindre djurplågeri i köttbranchen.

Samtidigt känner jag mig lite oroad - jag som alltid pratat om ekologiska råvaror, mindre tillsatser, mer naturliga livsmedel med mindre kemi...

Kommer jag behöva omvärdera mina synpunkter nu? DET vore riktigt läskigt!

Samtidigt - det här kommer inte att ske i brådrasket. Kanske inte ens under mitt arbetsliv. Men spännande är det. Och lite kittlande. Och väldigt konstigt. På samma gång.

(och bilden är lånad från artikeln i DN)



Burgare och borgare

Hmm. Mat och politik. Det känns alltid konstigt att skriva om. Samtidigt känns det viktigt eftersom så mycket i vår vardag kretsar just kring mat? Och inte sällan, numer, styrs vad vi har påtallriken just av politiska beslut...

Läser en intressant debattartikel i Aftonbladet idag om det intima samarbetet mellan moderaterna och snabbmatsjätten McDonald's.

Blir först lite skrämd. Sedan förbannad. Men faktiskt mest på skribenten. För såhär ser jag på saken: McDonald's är ett oerhört framgångsrikt föreyag. Och en av de största arbetsgivarna inom restaurangbranchen. Det kan man tycka vad man vill om. Men så är det.

Moderaterna är det parti som tydligast drivit linjen att sysselsätta fler i restaurangbranchen. Det har man gjort bl.a. genom att för några veckor sedan göra det enklare för oss alla i branchen att göra rätt och sänka restaurangmatsmomsen.

Är det jättekonstigt att moderaterna vill ta upp just McDonald's som gott exempel? De är ju störst! Om man pekar på dem kanske andra tar efter för att bli lika framgångsrika?!

Är det jättekonstigt att McDonald's på sina brickunderlägg skriver om moderaterna? De politiska frågor som berört McDonald's har ju framförallt drivits av dem. Hade man t.ex. fått sänkt moms villkorat av miljöpartiet ifall man hade serverat mer kravmärkt mat hade givetvis McD berättat om det?!

Problemet, tycker jag, är att inte fler politiska partier engagerar sig i direkta måltidsfrågor. Gjorde man det skulle man ju kunna påverka. Både vad vi äter, vilka och hur många som lagar det, och vad som i slutet hamnar på McDonald's brickunderlägg. Både vad som står där och vad som faktiskt serveras?

Själv är jag inte så jätteförtjust i McD. Jag gillar inte deras pommes, bl.a men de kan en grej, och det är att anpassa sig till nya villkor påsina lokala marknader. Mer än alla som högljutt höjer brösttoner över dem.

Vad tycker ni?

fredag, februari 24, 2012

Och till fredagsmyset...

Till fredagsmyset idag testade jag en ny grej: clausthaler - den där alkoholfria ölen, ni vet, har kommit med en ny smak. "lemon".

Resultatet blir som ett mellanting mellan "corona med en citronskiva" och "shandy". Riktigt bra således.

Till våren och sommaren ligger det i farozonen att det blir några sådana här. Eller ganska många faktiskt! :-)

Snabb-snabblunch

Jag skäms över att skriva det här. Men det är tyvärr sant. Mellan arbetsförmedlingsmöten, telefonsamtal, jobbansökningsskrivande, intervjuer och uppföljningsmöte idag blev det inte så mycket tid över.

Jag behövde äta lunch snabbt. Riktigt snabbt. Och billigt. Utan stadig inkomst var det viktigt att få i sig billiga proteiner. Så det blev...

Big mac.

Sorry, alla.

Jag ska bättra mig. Jag lovar.

torsdag, februari 23, 2012

Lunch på slice i nacka forum

Har hängt en del på arbetsförmedlingen den här veckan. Söker jobb sedan i måndags (hör av Er om ni vill ha en kock!).

Nåväl. Det har blivit några uteluncher. Ute som i "på restaurang". Idag på "slice" - en trevlig italienare med lite sämre serveringsmiljö än både service och mat.

För hit tycker jag att man definitivt kan gå för en "dagens". Gott och prisvärt.

Själv åt jag delizie, och den var riktigt, riktigt bra. Klart i klass med tutto italia och andra näraliggande mer pastaprofilerade italienska restauranger. Mitt tips är alltså - gå dit.

Gott och prisvärt!

onsdag, februari 22, 2012

Återpostning: sobrasada

Ännu ett sådant där gammalt inlägg som legat och skvalpat bland utkasten ett tag...

--
Gjorde för några år sedan mina första kontakter med sobrasada. Det har sedan utvecklat sig till en fullfjädrad kärlekshistoria.

Sobrasada, undrar du kanske, vad är det?

Sobrasada är en spansk, eller möjligen mallorkinsk färskkorv, eller pastej, smaksatt med paprika och vitlök. Som en chorizo, fast mjukare, kan man säga.

Den går alldeles utmärkt att bre på smörgås t. ex. Eller låta smälta ner i soppor och grytor. Eller som här - bara tas ut ur skinnet och skäras i bitar och användas på samma sätt som kryddig korv. I det här fallet med äggröra.

Vet inte riktigt var sobrasada kommer ifrån, egentligen, annat än i mitt eget fall - "från mamma". Hon hade första gången jag åt det köpt med sig från mallorca. När jag själv sedan, för ett par år sedan, var tillsammans med mamma och pappa på mallorca för att fira hennes födelsedag köpte jag själv - efter noggranna överläggningar med mamnas mallorcabofasta kompis - min första egna sobrasada.

"Du skall ha den som är 'picante'. Den som hänger i röd tråd!" blev det handfasta rådet. Och på den vägen är det. När mamma och pappa är på mallorca köper de med sig sobrasada hem. Mamnas kompis har när hon varit i sverige köpt med sig den inhemska delikatessen.

Själv letar jag med ljus och lykta efter en lokal slakteributik som kan langa sobrasada för att hjälpligt stilla mitt beroende. Det går inget vidare. Jag hittar den inte någonstans!

Men jag fortsätter att leta. Och jag fortsätter, när jag har någon, att njuta.





Schlagersnackis-snacks.

Har egentligen väntat på att xtian på fast food lovers (som,om det undgått någon enda av er alltså är en favoritblogg just nu - läs den!) ska skriva något om det här, men har ännu inte läst om det hos honom, så jag får väl skriva själv, då! :-)

Det handlar om melodifestivalen. Och om marknadsföring. Och om coop. Och... Ja- ni får dra Era egna slutsatser.

Men hur tänkte man här? Ska man se det som att man i melodifestivaltider, framför TVn faktiskt kan komma att VILJA förgifta sig med hjälp av tvättmedel? Känns lite drastiskt tycker jag! :-) Hur tolkar ni - kära läsare - det här kundutskicket från coop?

Ps. Bilden har cirkulerat på nätet i typ en vecka. Jag vet inte riktigt vem som tagit den. Men det är inte jag. Jag har "lånat" den. Ds

Balle-rina. Kakmiss

Just nu sitter nog en del på Göteborgskex och river sitt hår. Och det sitter rätt många kexälskare och skrattar lite halvgenerat. Och så skrivs det ju förstås en del i olika tidningar om marknadsföring och snusk... Men låt oss ta det från början:

Ballerina, ni vet de där kexen med choklad i mitten? De har ett tag marknadsfört sig som "krämiga och lent goda". Bra så långt. Nu har man designat om förpackningen. Och hela produknamnet syns inte på den nya förpackningen. Där sitter nämligen ett genomskinligt "fönster" så man ska se hur många kex som finns kvar i paketet.

Och det som syns är då det lite missvisande "balle" och med sloganen. Öppet mål för snuskiga feltolkningar alltså...

Det här kan man idag läsa lite mer om i bl.a aftonbladetom man vill.

Själv håller jag fortfarande fram min teori att "mat är sex" och ser missen som ett genialt marknadsföringsstunt! :-)

lördag, februari 18, 2012

Falska viltfärsbiffar

Eller ja... Vad man nu skall kalla dem... Köttfärsbiffar, kryddade med lite viltvänliga kryddor, svampsås och rårörda lingon.

Rårörda lingon: 500g lingon rörs ihop med 1 dl socker. Låt stå och dra ett tag.

Köttfärsbiffar (11 st):

1 kg köttfärs
1,5 dl vispgrädde
2 tsk torkad timjan
2 tsk rosmarin
1 grov nypa flingsalt
Några varv med pepparkvarnen

Rörs ihop i en bunke till god färssmet. Forma 90 grams biffar. Jobba gärna på plastskärbräda, då är biffarna enkla att forma.
Stek i smör och olja några minuter på varje sida. Lägg sedan i ugnsform och låt gå färdigt i ugnen.

Svampsås:

Stekskyn från pannbiffarna bryner svampen. Såsen späds med grädde och reds av med majsstärkelse (maizena). Smaka av med timjan, rosmarin, salt och peppar.

Gott och enkelt.

Bon appetit!

Mjölkchokladposten

Läste det här inlägget av alktid så begåvade Xtian på otroligt charmiga fast food lovers. Blev så inspirerad att jag tänkte ta honom på orden och skriva en egen lista!

Så: here goes!

På tredjeplats: egentligen vad som helst av Ritter Sport, men shoko-duo är en riktig favorit!

På andraplats: en chokladbit med två i en! Lysande! En sådan där kombinationschokladbit där summan av kombinationen är större än delarna!

Och på - tadaa - förstaplats: chokladbiten som en gång tände längtan i mig att bestiga berget på den tjusiga förpackningen (matterhorn) : toblerone!

Och till Er andra xtians och mina läsare - vilka är ERA favoriter?!

Dagens skylt

Såg den här bilden på kostdoktorn.se"" och kunde bara inte hålla mig för skratt! Tänkte bara dela den med Er också!

torsdag, februari 16, 2012

En god sås skyler alla misstag.

Skulle egentligen blogga om fläskpiccatan (en utbankad benfri kotlett panerad i ägg, ströbröd och riven ost) och hur fin man kan göra den. Den under såsen alltså. Som jag fullkomligt dränkte eländet med då mitt smör blev för varmt och min vackra, kärleksfullt förberedda fläskpiccata förvandlades till något som närmast liknar en grillbrikett.

Men sådär är det ibland. Saker går inte som man tänkt sig. Nåväl. Vad man missar i karusellen tar man hem i gungan, som det heter. Och "krutet" lades därför på såsen.

I det här fallet finns nämligen bara en sak att göra: Dölj misstaget! Då kanske ingen märker något?

En god sås är bra till mycket i det här läget. Den skymmer, eller skyler, eller döljer ditt misstag. Och gör den inte riktigt det kan du alltid bjuda på mer sås, för att dölja bättre. Förklara din såsöverdosering med "jo, såsen är så god..." Ingen kan ifrågasätta den logiken. Om nu såsen verkligen blir god.

Och i mitt kockliv har jag lärt mig att en god sås kan vara skillnaden mellan "ok en vardag" och "katastrof! Jag tar fil och musli istället!"

Just den här gången fick det bli "helt ok" med en tomatsås på färska körsbärstomater.

Vad har ni för "tricks när det blir fel" i köket?

--

Även det här inlägget är ett gammalt utkast som tagits fram och putsats upp lite.

Mat kan ha en mer andlig dimension...

Har skrivit det förr. Matlagning kan vara religion. Eller meditativt. Det har helt klart en andlig dimension...

Eller hur? :-)

Moussaka

Moussaka är grekiskt, har jag lärt mig, och känns "ungefär som lasagne fast med aubergine i stället för pasta". Idag har vi gjort moussaka på jobbet. Fast för att göra den ytterligare lite "matig" blandades auberginen också ut med finskivad potatis.

Till din moussaka hemma gör du precis som du vill med ppotatisen, men nedskalat till något slags hemmakök skulle ett tecept kunna se ut ungefär såhär:

--

Eftersom moussaka är en varvad gratäng med bechamel, köttfärssås och grönsaker har jag beskrivit varje delmoment för sig.

Grönsaker:

Skär 2st aubergine i tunna skivor. Gärna på mandolin om du har en. Lägg skivorna på hushållspapper och salta lätt. Auberginen kommer då att släppa vätska och bli lite brun i färgen. Det ser just nu inte så aptitligt ut, men det blir gott! Lita på mig!
5 medelstora potatisar av fast sort skalas och skivas sedan tunt.

Köttfärssås:

500 gram köttfärs
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 köttbuljongtärning
1 burk goda kriossade tomater
1 tsk timjan
1 tsk kanel
1 tsk "brödkryddor"
1 tsk spiskummin
Salt och svartpeppar efter behag

Tärna löken fint och fräs i en kastrull ett litet tag i lite olja.
Bryn köttfärsen i kastrullen. Rör gärna i den då och då för att undvika klumpar.
Salta och peppra. Finhacka vitlöken och låt svetta tillsammans med köttfärsen ett litet tag.

Tillsätt de övriga ingidienserna och låt puttra ihop lite. Stäng sedan av värmen på spisen.

Sätt nu på ugnen 180 grader.

Bechamel:

50 g smör
1/2 dl vetemjöl
3 -5 dl mjölk

Gör såhär: smält smör i medelvarm kastrull. Tillsätt mjölet, under vispning när smöret smält. Tillsätt mjölken. Börja med tre dl. Vispa nu såsen jämn under uppkok, blir den för tjock kan den spädas med ytterligare mjölk vartefter. När såsen kokat upp tjocknar den snabbt. Ta från plattan och låt svalna lite.

Nu: varva! Lägg ett lager potatis (eller aubergine) i botten. Så ett lager köttfärssås, lite bechamel, ett lager grönsaker osv, i en ugnsfast form tills du har några milimeter kvar till kanten. Toppa hela härligheten med riven ost ifall du vill och gratinera i ugnen i sisådär 40-50 minuter.

Smaklig måltid!

onsdag, februari 15, 2012

Mat jag kan laga bättre än min mamma

Min mamma är bäst i världen på att laga mat. Faktiskt. Det finns nästan ingen mat jag kan laga, som inte hon har "smakfacit" på, och där mina versioner bara blir bleka kopior.

Min mamma gör t. ex. Världens bästa rotmos. Och världens bästa Jannsons frestelse. Och världens i särklass bästa makaronipudding. (det har jag skrivit om förut, men det är värt att nämnas igen och ofta!)

Därför bjuder jag sällan mamma - elker papoa för den delen - på mat. Det är en kombination av både rädsla att misslyckas (även om mina föräldrar är de kanske mest förlåtande människor jag känner), lättja (när man lagar mat åt andra hela tiden är det skönt att ibland bli bortskämd med världens bästa mat, lagad av världens bästa mamma) och en visshet om att "det här lagar mamma bättre än jag - so if it ain't broken, don't try to fix it", typ.

Men så någon gång i höstas var mamma sjuk. Och jag ville hjälpa till på något sätt. Visa omsorg. Laga något gott. Bjuda mina föräldrar. Och i mammas kök fick jag laga min egen mat.

Min. Egen. Mat. Faktiskt ett av mina egna recept. Min "japanska kycklingwok" som några av Er kanske kommer ihåg från ett visst webb-TV-program med Tina Nordström för några år sedan?

Och äntligen hittade jag något som jag faktiskt lagar bättre än min mamma. Mitt eget recept.

--

Den här texten skrevs i november och har legat och skvalpat bland opublicerade inlägg på bloggen, ett tag, men jag kände att det var dags att publicera det nu. Jag har ju faktiskt inte bloggat idag! :-)

tisdag, februari 14, 2012

Mat med färdig creme fraiche

Gjorde för ett tag sedan mat med sådan där färdig, smaksatt creme fraiche. Just de produkterna är lite av ett lotteri, tycker jag, men smaken med Karl-Johansvamp, timjan och citrom är väldigt användbar.

Som här, som enkel pastasås, med förvällda, torkade karl-johansvampar och smörstekta champinjoner.

Middag på några få minuter!

Äppelkräm

Borde skrivit om det här redan i höstas, när jag tog bilden, men det blev liksom aldrig av. Nåväl. I höstas var jag, mina barn och vid några tilfällen flickvännen och hennes barn ute och plockade äpplen vid några tillfällen. Några äpplen blev olika pajer (som jag av någon anledning bloggade om), de flesta hamnade direkt i barnens magar (som sig bör) men några få bars faktiskt hem under muntra rop och gamman, och resulterade så småningom i ett par krämkok.

Som det här.

Ett tiotal äpplen skalades, kärnades ur och tärnades smått. De fick sedan koka nästan till mos, allihop utom ett fåtal som fick sparas och läggas i på slutet.

Under koket tillsätts socker och vatten efter behag under tiden. Möjligen smakas krämen upp med lite kanel under koket. Slutligen reds krämen av med lite potatismjöl och äppelbitarna läggs i.

Serveras med en gång, ur kastrullen, med lite mjölk och möjligen en skvätt grädde.

Gammal klassisk efterrätt.

Ps. När jag sökte här på bloggen såg jag att jag tidigare, även om det var många år sedan, nu, faktiskt skrivit om äppelkräm om någon vill läsa... Ds

Senaps- och ostgratinerad fisk med örtfrastäcke

En liten fiskrätt från jobbet idag: som sådan bli receptet lite storköksaktigt. Please bear with me. Det är ju sådär - ibland blir recept mer av en principskiss eller detaljerad mise-lista än en total vägbeskrivning mellan a och b...

Nåväl. I storkök krävs få och enkla moment, eftersom volymerna är så stora. Att "blecka fisken" tar hemma bokstavligen sekunder. I mitt jobb, med kanske 30 bleck är vi uppe på någon timma innan det är klart. Men ungefär såhär går det till att göra en typisk fiskrätt på jobbet.

1: gör senapssås. Creme fraiche, fransk och svensk senap kokas ihop och smaksätts med citronjuice, granulerad lök, salt, peppar och lite socker.

2: blecka djupfryst fiskfile. Jag använde alaska pollick.

3: ånga av fisken i 7 minuter.

4: under tiden - blanda lite goda örter, ströbröd, riven ost, salt och grovmalen svartpeppar.

5: häll av fisken, så att kokvattnet försvinner.

6: täck fisken med såsen. Täck med ströbrödsblandningen.

7: gratinera i varmluft 200 grader i 10 minuter.

Servera med ris eller kokt potatis. Smaklig måltid!

Det blev - på mitt jobb "jättegott! Fastän det var fisk!"

Bra det!

måndag, februari 13, 2012

Dagens aftonblad "scoopar" Melker Andersson

Vad säger ni om det här? Känns som lite av sensationsjounalistik, tycker jag.

Och fortfarande...

... Jag behöver fortfarande hjälp med att sprida det här, så om du kan och vill - dela gärna med dig av kvällens inlägg, så jag kanske kan få kontakt med nya läsare. Tack på förhand...

Pasta m kyckling och bacon

Ibland går maten fort. Inte sällan på fredagar, då både flickvännen och jag är trötta efter veckans jobb, och då blir det ofta pasta. Som här. Färsk äggtagliatelle med bacon, strimlad kycklingfile, vitlök, grädde, vitt vin, scalottenlök och timjan. Smaka av med salt och prppar. Vänd ned såsen i pastan när den är klar. Middag på typ 10 minuter!

Linas matkasse igen - nästan.

Gjorde den här tomatsoppan för ett tag sedan. Den var inspirerad av ytterligare ett recept, och ingridienser från Linas matkasse.

En enkel tomatsoppa, på buljong, lök, krossade tomater, lite vitt matlagningsvin och örter.

Sedan kokades risoni, som fick bo i soppan för att göra den matigate. Till sist toppades hela härligheten med creme fraiche och torkade körsbärstomater i olja.

För den som inte hittar sådana tomater har jag ett gammalt recept här.

Gott och mättande!

söndag, februari 12, 2012

Hjälp

Och nu - ni som har läst de här inläggen idag och som kanske hittat något ni gillar. Skulle ni kunna göra mig en tjänst? Skulle ni kunna hjälpa mig att dela dem
På facebook, twitter, era egna bloggar och så, så jag får lite fler besökare?

Kanske sitter någon där ute och tänker att de kanske har ett matlagarjobb de behöver hjälp med? Det är kanske någon som behöver hjälp med mat hemma? Eller till en fest? Eller som har en sjuk släkting eller vän som behöver lite hjälp med t.ex matlagning? Eller någon som söker en engagerad matskribent eller bloggare? Och just de människorna skulle jag väldigt gärna ha kontakt med. Så snälla. Sprid gärna, eller länka till, något av kvällens inlägg, om du vill och kan. Tack på förhand!

Såhär års - del 2.

Jo. Såhär års frossar jag i varm choklad. Jag har provat masssor, från i micron uppvärmd o'boy till hemmagjord på inte mycket mer än kakao, sparsamma mängder socker och mjölk.

Den här, något vuxnare varianten har jag gjort, testat ochh bjudit flickvännen på några gånger och den är bäst just nu.

100 g mörk, god choklad (typ 60-70 procent kakao) vispas ut och får smälta i 1 dl vispgrädde och 5 dl mjölk. När chokladen smält, tillsätt 1 tsk vaniljsocker och 2 msk mörk rom under det sista av uppkoket. Servera med vispad grädde!

Experimentella kakor med nougatchips

100 g smör
3 dl vetemjöl ( lite mer om det behövs på slutet)
1 dl havregryn
50g hackad nougat
1/2 dl vatten
1/2 dl sirap
2 msk vaniljsocker
1 ägg
2 tsk bakpulver
Blandas samman i en bunke och formas till kladdig deg. Klutta ut på bakplåtspapperförsedd plåt. Skjuts in i ugnen 200 grader i typ 20 minuter. Snabba och goda kakor till kaffet!

Ett smart val? Med högt hjärninnehåll?

Såg den här för ett tag sedan. Har glömt var det var, men tyckte det var lite kul med felskrivningen?

Pizzabullar

Bra mat att göra med barnen!

Fick ett "pizzakit" - ni vet ett sådant där med pizzadeg och tomatsås- av mamma, så jag gjorde- tillsammans med barnen de här pizzabullarna.

Receptet är väldigt enkelt:
Enkelt uttryckt - gör som en pizza,fasr rulla ihop, skär i skivor och grädda i ugnen som bullar!

Jag - som har en son som är överkänslig mot komjölksprodukter använde en torkad pecorino att toppa pizzan med. Skinka, korv och bacon.

200 grader i sisådär en kvart. Till sist kryddade med oregano och timjan. Mums.

Såhär års

Finns det nästan inget som slår varmchokladfika ute i snön!

Makaronipudding

Har skrivit rätt ofta om makaronipudding här på bloggen. Inte sällan med recept. Men makaronipudding är en sådan där rätt, ungefär som köttfärssås, som alla kan laga. Och alla har sitt eget, bästa recept på, så just idag tänker jag inte skriva så mycket mer än att makaronipudding för mig är den ultimata tröstmaten. Både att äta och att laga.

Makaronipudding är enkel mat, med bara några få enkla ingredienser. Det går ganska snabbt att förbereda, men tar sedan runt en timma i ugnen, och då sprider sig den där doften från barndommen i köket. Jag minns med glädje min mammas makaronipudding. En pudding jag faktiskt har ett väldigt speciellt minne av (och en av de få måltider jag verkligen minns, fastän det nu är snart 13 år sedan det inträffade och jag sedan dess både ätit något hindratal tallrikar makaronipudding och serverat bokstavligen tusentals!):

Jag och min kompis A hade just kommit hem från en mindre lyckad klätterexpedition - Svenska Peak Lenin Expeditionen 1999. och hade med en hårsmån klarat oss från död och allvarliga kroppsskador. Nu låg A på sjukhus, i en tryckkammare, och jag hade varit på resande fot oavbrutet i några dygn, då jag till sist kommit till mina föräldrars sommarstuga och där serverades just makaronipudding.

Sedan dess är rätten hos mig befäst som just "tröstmat" och som sådan oumbärlig just nu!

Uppdateringspost.

Har varit sjuk. Och har haft det svårt personligt. Har inte haft någon speciell inspiration. Så jag har inte orkat skriva på ett tag. Idag kommer därför några bloggposter på en gång. Hoppas ni tycker det är ok.

På ett rent personligt plan behöver jag också hjälp. Du som läser det här, som bor i stockholmsområdet, och känner till någon som behöver ha en kock, som kan jobba hos sig - tveka inte att höra av dig! Jag behöver inom några dagar ett jobb, om så bara tillfälligt, men kan börja jobba mer eller mindre på dagen.

måndag, januari 16, 2012

Fler än jag som skriver om sveriges mästerkock

Skrev ju härom dagen om säsong 2 i Sveriges Mästerkock som just börjat.

Och jag har skrivit tidigare på bloggen om hur matlagning för mig är passionerad, sinnlig och ofta nästan andlig. Och idag skriver Fredrik Virtanen i aftonbladet att TV-kockarna är våra nya gudar.

Läs det och säg om du tycker att det stämmer!