måndag, september 29, 2008

Nummer fem...


Nummer fem på den där listan, här nedan är givetvis:

"Jag gör fortfarande en MEAN vaniljhavremjölkscappucino". Och den funkar ganska bra att trösta sig med när dagen varit lite hårdare än man riktigt tycker sig förtjäna.

Men DET HÄR är i alla fall bra...

Har haft en dag när inte riktigt allt gått som man vill och då får man, i stället för att gräva ned sig, ta och kolla lite på saker som faktiskt är bra!

1) Min vikarie har lämnat ett nästan helt perfekt städat kök till mig att komma tillbaka till - det är inte varesig vanligt eller tråkigt! Dessutom har han gjort ett jättefint collage på insidan av min köksdörr, som var så fint att jag nästan började grina!

2)Givetvis är det O. som är vikarie, även den här gången. Och inte nog med ovan - har har hjälpt mig att scanna omslaget till Ica-kuriren, idag. Kul. Så nu kan ni se det här, också.

3) "Tjejen i polotröjan" - min vardagshjälte i korvmojen vid slussen är tillbaka. Och kände igen mig idag. Och jag henne. Och jag har GIVETVIS tagit reda på vilka tider hon jobbar numer, så jag kan få min kycklingburgare precis som jag vill ha den. Ett kärt återseende!

4) Min kompis, f.d. kockkollega, ständiga medkonspiratör och axel att gråta mot - CayakCarin är (äntligen) hemma igen, från en resa till "ett annat hemma". Skönt.

5) ... Jag vet inte, men sådana här listor brukar alltid vara 5 punkter... Det kanske går bättre i matbloggpriset, i alla fall. Vi får se.

Och här kommer i alla fall omslagsbilden från Ica-kuriren:



Och längst ned till vänster på omslaget syns min fyllda paprika, från reportaget.

Off-Topic: Bloggskolan Del 2 - skaffa läsare till din blogg!

Så - du har börjat blogga. Du skriver regelbundet och du kollar in bloggen själv lite då och då för att läsa kommentarer och liknande - men hur många läser EGENTLIGEN din blogg? Och hur får man läsare? Och vilkaÄR dina läsare? Är det bara mamma och din skvallerkåta granne som läser bloggen?

Jo, såhärva: Det finns en del - rätt många faktiskt - sätt att få både reda på hur många som läser din blogg och lite om vilka det är. Men för att fixa det måste du använda något slags webbstatistikverktyg. Statistikverktyg är ofta en websajt som genererar en lite snutt kod, som du "lägger in" på din blogg. Den syns normalt inte, men den ligger där och "tickar" besökare som kollar in din sajt. Statistiken (ofta hur mångan "träffar" din sida får, hur många av dessa som är "enskilda besökare" och lite om varifrån de kommer och eller klickar sig vidare till) presenteras sedan på en websida som du kan logga in på. Det finns flera bra, men själv har jag mest använt Google analytics och den svenska gratistjänsten Susnet.

Nåväl. Så då ser du lite vad du har för läsare. Inte sällan blir det här en positiv överraskning (när jag började kolla min statistik här på Krubb visade det sig att jag hade ungefär tre gånger så många besökare som jag trodde).Men hur skall man få fler att kolla in din coola blogg? Det finns flera sätt: Observera att nedanstående är tips, och att alla tips kanske inte passar alla bloggar - eller bloggläsare.

1) Registrera din blogg i olika bloggportaler. Det finns flera, men de flesta funkar så att de har en "löpsedel" på förstasidan där man kan se "vad det bloggas om just nu". Om nu du skriver om en nyhetsartikel i en stor tidning, eller kanske en replik till någon annans blogginlägg på din blogg vill du givetvis att folk som läser tidningen, eller den där andra bloggen, kollar in din blogg. Det där sköter de där bloggportalerna åt dig. Två av de mest använda är Bloggportalen och Knuff (som har ett bra verktyg som heter "nyligen" där du skriver in din bloggs namn och URL och så registrerar den och indexerar nya blogginlägg, sedan sist du besökte sidan. Snyggt.)

2) Använd "pingback-tjänster". Pingback är ett sätt att tala om för vissa sajter att du skriver om dem. Det är egentligen betydligt enklare än det låter - ofta är det bara ett litet webformulär där du skriver in adressen till din blogg, och så sköter pingbacktjänsten det här åt dig. Vissa bloggverktyg har egna "pingbacktjänster" med webspindlar och grejer, som själv går ut på nätet och tar reda på om någon skriver om ditt blogginlägg. På andra bloggtjänster kan du använda något som heter "trackback" som funkar på precis samma sätt. Du klickar på en länk, klistrar in länken i ditt bloggverktyg när du skriver om inlägget, och ditt inlägg indexeras på sajten du skrivit om. Den - i särklass - största pingbacktjänsten för svenska tidningar idag är Twingly, som har de flesta stora dagstidningarna hos sig. Aftonbladet använder - av någon anledning - det gamla verktyget hos bloggportalen.

3) När du skriver om andra - länka! Det gör att ditt blogginlägg hamnar i sökmotorer och webspindlar där just de här termerna söks på nätet. Det är inget du själv behöver registrera, eller så, men länka gärna till andra när du skriver, så ser du snart i din statistik att du får en massa besökare som sökt fram just ditt blogginlägg hos bl.a. google.

4) När du skriver intressanta inlägg om saker som andra skriver om kan du droppa en rad i kommentarsfältet hos den blogg du skriver om. Eller - vilket är snyggare - maila blogginnehavaren och tipsa om din blogg. Var emellertid väldigt restriktiv med det här. Det anses inte "snyggt" att "sno kommentarsfältet" från någon för att göra reklam för en annan blogg.

Det finns givetvis fler sätt att få läsare. Några är betydligt mer analoga än de jag tipsat om här uppe. T.ex.

5) Uppdatera ofta. När folk ser att det "händer grejer" på din blogg kommer de tillbaka oftare. Och de tipsar givetvis sina kompisar om att "det är här det händer". Precis som du. Och motsatt - uppdaterar du inte tillräckligt ofta kommer folk att tröttna på att kolla in din blogg och du tappar läsare.

6) Kommentera gärna andra bloggare som är kända. De har många läsare - de flesta av de läsarna är intresserade av vad andra tycker om just deras favoritbloggare.

7) Anordna "jippon" på din blogg. Kör undersökningar (det finns massor av grejer på nätet för sådant), sådana där meme-grejer, tävlingar eller bara ställ en fråga i ditt blogginlägg, som gör att folk börjar aktivera sig på bloggen. Alla tycker om att klicka lite på en blogg, och inte bara läsa.

Och snart har du massor med fler läsare!

söndag, september 28, 2008

färsk pasta med räkor, lök, grädde och ruccola



En till sådan där "vi måste ha något att äta och det snabbt"-pasta. Idag lite extra speciellt snabbt, eftersom jag kokade färsk pasta till. Jag hade lite buljong (på benen från rödingen förra helgen) och lite små räkor i frysen blev det "något med räkor" och såhär blev det idag:

(4 port)

1 orange paprika
½ stor lök
2 msk smör
2 vitlöksklyftor
400g små räkor
1 dl vitt vin
2 dl hemkokt fiskbuljong
2 dl matlagningsgrädde
1 liten nypa salt
50 g ruccolasallad

Strimla paprika och tärna löken och släng i en sauteuse med smöret.
När löken börjar mjukna häll buljong och vitt vin över. Låt koka ihop ett tag.
Häll över grädde och salt och finhacka sedan vitlöken och ha i såsen.
Några minuter innan du skall servera såsen. Häll i räkorna och låt dem bli precis genomvarma, men utan att de får koka med i såsen.

Servera med kokt pasta (jag hade färsk bandspaghetti) och garnera med ruccolasallad.

Äggröra med kyckling och lök



Det är söndag. Och eftersom jag bl.a. hjälpte min (fantastiske) storebror att flytta igår sov jag länge i morse. Och då behöver man proteiner! Och starkt kaffe! Det blev "äggröra med något till" vilket alltid brukar kvala in som "en god och närande frukost att återställa nästan alla åkommor". Detta "något till" blev idag kycklinginnerfilé (vilket är ett fantastiskt sätt att få kycklingindustrin att sälja den där lilla flärpen som blir över när man gör kycklingbröstfiléer - smart tänkt, kronfågel!) och en stackars liten lök som såg alldeles ensam ut i grönsakskorgen här hemma. Värre frukost än så kan man ju äta, såhär, en söndag!

(1 port)

Äggröra:

3 ägg
1½ dl mjölk
En liten nypa flingsalt
Några tag med pepparkvarnen över

Lite smör till stekning

Vispa ihop ingredienserna med en gaffel, i en bunke och häll sedan i en medelvarm sauteuse med lite smör i. Rör lite då och då med slev. Då äggröran börjar klumpa ihop sig - ta den av värmen och fortsätt att röra. Den får då en fin porös konsistens.

fredag, september 26, 2008

Ära och berömmelse - ICA-kuriren

För prenumeranter av ICA-kuriren kommer det kanske inte som något nytt, men i senaste numret har man en artikel om matbloggar och matbloggande där Kinna från "Mormors mat", Lotta från "Om jag var din hemmafru" och lilla jag är med.

Artikeln löper över några sidor i tidningen och jag är med på två bilder, och min mat är vackert fotad (och en av MINA grejer är på OMSLAGET!) på ytterligare två tjusiga bilder. Jag är fantastiskt lycklig...

För Er som - mot förmodan - inte har ett rykande färskt nummer av ICA-kuriren hemma: Här kan man läsa artikeln (och recepten).

Förresten - Kinna: Du är coolast i världen - som skriver om pannbiff med lök! Lysande! Riktigt old-school, och riktigt coolt. Du knäcker!

Och Lotta: Förutom att du har världens kanske coolaste bloggnamn får man väl gratta till att du också tillhör "matkollektivet" Taffel och utmärkelsen till årets webbtidskrift! Coolt. Och balla recept. De där laxpuddingarna får jag testa snart!

Tyvärr har jag ingen bild på omslaget av det aktuella numret, och jag hittar inget på ICA-kurirens websida, men om någon har en bild får ni gärna skicka den till mig (kotten@coyote.org) så lägger jag ut den här.

torsdag, september 25, 2008

Lök och morotspaté med syrlig svart bönsalsa

Vad jag lagade på kulturhuset i Järna idag. Typ. Tyvärr har jag inga bilder från det här, men gott blev det i alla fall och jag hoppas att någon av Er vågar pröva på det ändå och testa recepten. Det blev kanonbra, och var jättekul. Det här skall jag göra fler gånger!

Lök och morotspaté

5-6 morötter
1 lök
1 vitlöksklyfta
2 msk olivolja
1 liten mild chili (spansk peppar)
½ lime, juice och zest
4 ägg
1½ dl kvarg (kesella)
½ dl finhackad persilja
4 msk majsstärkelse (maizena)
Salt och peppar efter behag

Slå på ugnen - 150 grader.
Klä en patéform (brödform) med smörpapper.
Skala och riv morötter
Skala och hacka löken och vitlöken
Fräs i olivoljan och en liten nypa salt.
Häll över morotsfräset i en ren, sval bunke, gärna i kallt vattenbad (isbad?) så att det svalnar.
Rör ihop ägg, kvarg, majsstärkelse, limejuice, limezest och lite salt i en separat skål.
Finhacka chilin och lägg i morotsfräset tillsammans med persiljan.
I med kvarg-blandningen i morotsfräset och blanda ordentligt. Häll över blandningen i formen.
Grädda i mitten av ugnen på 150 grader tills innertemperaturen på patén är en bit över 70 grader (så du vet att ägget koagulerat ordentligt) och patén har en fast och fin form.
Låt svlna och stjälp upp på serveringsfat eller skärbräda


Svart bönsalsa


5 tomater
1 dl svarta bönor - förkokta
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 dl citronsaft
1½ dl olivolja
1 dl Rivna blad av bladpersilja
Salt

Skålla och ta ur tomaterna. Tärna tomatfiléerna i vackra bitar.
Tärna den gula löken.
Hacka vitlöken fint.
Blanda bönor, tomater, lök och vitlök i ett durkslag. Låt stå och rinna av all överflödig vätska medan du gör en vitronvinägrett genom att stavmixa citronsaft, olivolja och salt. Precis före servering. Stjälp citronoljan över salsan i en skål och dekorera med riven bladpersilja.

Servera t.ex. till den goda morotspatén ovan.

God "typ gubbröra, fast varmt"



En god kvällsmacka. (Eller två)

2 skivor pågens "Lingongrova"
1 msk smör
2 ägg
1 liten gul lök
1 schalottenlök
1 liten burk grebbestads ansjovis
3 kokta potatisar
1 tsk finhackad persilja
1 tsk finhackad dill

Lägg upp skivorna på en tallrik. Om du vill - bred dem med lite smör.
Hacka löken så fint du kan - tärna potatisen något grövre. Fräs i en het sauteuse med brynt smör.
Koka äggen hårdkokta, skala och hacka i bitar något större än löken, men något mindre än potatisen.
Hacka och rör i ansjovisen.Strö persilja och dill över och rör om ordentligt.
Klicka upp i lämplig mängd (jag bygger torn - men jag ÄLSKAR ansjovis) på smörgåsarna.

onsdag, september 24, 2008

Höstmat: makaroner och stuvad pytt med päron


En till sådan där höstig tallrik blev det idag.Ibland kommer inspirationen till matlagningen från helt oväntat håll - Blev egentligen inspirerad av färgerna av morötter och korv och brynt lök och kände att "det där ser höstigt ut".

Hade kvar ett par päron från i fredags och med korven, löken och ett par ekologiskt odlade morötter blev det en god liten pytt. Att servera med gammaldags idealmakaroner kändes helt rätt. Höst och gammaldags hör liksom ihop.Som vanligt kunde jag inte laga mat utan att smyga i någon slags mejeriprodukt i det hela (jag vet - det är något fel med mig!), men gott blev det i alla fall.

(4 port)

500 g falukorv, tärnad
1 gul lök och två schalottenlökar - tärnade smått smått (brunoise)
50 g. smör
½ msk matolja
2 goda päron (conference?)
2 morötter
1 dl laktosfri creme fraiche (hade vi hemma, så det fick det bli)
Salt och peppar

I med lök falukorv, smör och matolja i en panna - låt den gå på medelhög värme.
Skala och tärna morötterna och släng i dem i pannan när löken börjar bli brynt.
Stuva lök, morötter och korv med creme fraiche.
Tärna och rör försiktigt i päronen.
Smaka av med salt och peppar.
Servera med makaroner

Efter att jag tagit bilden kom jag på att man kan garnera med t.ex. rostade pinjenötter, lite valnötter, några solroskärnor eller något annat "krunchigt".

Potatis och purjolökssoppa

Utan bild, men på allmän begäran. Eller nåja, men några kollegor undrade om receptet igår. Och då får ni andra helt enkelt leva med att läsa det också! :-) Here goes:

(4 port.)

800 g potatis, gärna mjölg (King Edward)
1 purjolök
2 lagerblad
1 kycklingbuljongtärning, eller 1 msk koncentrerad fond
2 dl lättcreme fraiche
(1 glas vitt vin, om man vill)
½ röd paprika
salt och vitpeppar

Skala och tärna potatisen i fina små bitar.
Strimla purjolöken - ta den vita änden och lägg i en kastrull, tillsammans med potatisen, spara det gröna att ha som garnering, till den färdiga soppan.
Lägg i två lagerblad i kastrullen och täck sedan rubbet med vatten.
Koka ihop och låt sjuda tills potatisen är riktigt mjuk och nästan faller sönder helt själv.
Fiska upp lagerbladen och släng dem - de har gjort sitt nu.
I med kycklingbuljongen (vitt vin om man vill) och creme fraichen. Purea slät med stavmixer, eller häll i mixer och kör slät.
Låt sjuda ett litet tag till på spisen. Smaka av med salt och vitpeppar.

Garnera med finstrimlad purjolök (det gröna - soppan blir lite gulaktigt beige och det ser jättekonstigt ut med vitt garnityr - grönt är däremot jättevackert!) och fint strimlad (julienne) paprika.

Eller - låt svalna och servera kall, som vichysoisse (stavas det så)?

tisdag, september 23, 2008

Höstmat: vildsvinsfärsbiffar, potatis, rårörda lingon och trattkantarellsås



En riktigt höstig middagstallrik, inspirerad av den där svampen vi fick från Fru Värns morfar.

(4 port)

Vidsvinsfärsbiffar:

300g vildsvinsfärs
200g nötfärs
2 ägg
2 tsk salt
1 tsk grovmalen svartpeppar
1 tsk rosmarin

Blanda ingredienserna väl i en bunke. Forma till vackra biffar. Stek på medelvärme, 4-5 minuter på varje sid, tills biffen fått vacker färg.


Rårörda lingon

Rårörda lingon kan man köpa goda på affären, men såhär i hösttider kan man ju göra sina egna, om man har lingon! 2 - 3 delar lingon per 1 del socker. Värms lätt i vid kastrull/panna, men bara precis så att lingonen börjar släppa vätska. Det skall inte bli sylt!


Trattkantarellsås

300g trattkantareller, väl ansade
1 tsk salt
½ tsk vitpeppar
2 små gula lökar
50 g smör
2 dl creme fraiche
½ tsk soja

hacka trattkatntarellerna och löken i lagom stora bitar, fräs på i smör och salt och vitpeppar.
Då löken börjar bli mjuk, häll över creme fraiche och tillsätt sojan.
Smaka av med salt, peppar och rosmarin

Matbloggpriset 2008

Ni har väl sett att matbloggpriset är igång igen? Om inte - klicka på länken, dåra, så ser ni. Och jag antar att alla vet hur ni borde göra om det är någon som helst ordning med Er! :-)

Makaroner med kyckling- och trattkantarellsås


Fick, i samband med dopet i söndags av Fru Värns morfar, en stor påse svamp, med bl.a. trattkantareller. En del av dessa har jag redan planerat ett gott öde åt till eftermiddagens middag, men några stycken (rätt många, faktiskt) fick igår bli denna lilla, kanske lite gammaldags pastarätten:

(4 port)

200g kycklingfilé
200 g trattkantareller, väl rensade
1 nypa (kryddmått?) rosmarinsalt
2 msk smör
1 gul lök
2 dl creme fraiche
1½ tsk soja
salt och vitpeppar

Dela svampen varmsamt i mindre bitar. Skjuts i en het panna med smöret. Strö snabbt en nypa rosmarinsalt över.
Hacka löken och låt den svetta med i pannan.
Strimla kycklingen tunt och låt den få följa med kompisarna i pannan, nu går det undan!
Så fort kycklingen är genomstekt täck med creme fraiche och skvätt i sojaan. Låt koka ihop sig under någon minut och smaka sedan av med salt och vitpeppar.

Klart!

Servera till pasta, gärna gammaldags makaroner.

måndag, september 22, 2008

Varför göra det svårt?

Har skrivit det förr och kommer att skriva det igen - bara för att mat blir tillkrånglad ibland blir det inte alltid bra. Och det enkla är ofta det geniala. Som i fredags - då Fru Värn och jag firade bröllopsdag: Vi hade bestämt oss - i sista stund - för att gå på Öbergs rekommendation och äta på en kvarterskrog i några andra hemkvarter än våra egna, men inte så långt härifrån. Vi kommer dit och märker att krogen i fråga är en tidsmaskin - man går genom dörrarna och kommer in i brytpunkten mellan sent sjuttio- och tidigt åttiotal. Falska valv, persikofärgade väggar, inredning i falskt ädelträ. En bar med oljor, vinflaskor i bast och vinägrar på en hylla ovanför, serverings"lucka" på bardisken, en meny med rätter som "black and white", "sjötunga walewska" och en ankpate... "The good old stuff", helt enkelt.

Fru Värn åt "vitlöksfrästa champinjoner" (Ja, ni HÖR ju! Lysande!) medan jag tog en (väldigt stor, väldigt god) "toast skagen" (med fantastiskt god skagenröra) till förrätt. Varmrätten bestod i mitt fall av en nostalgisk "black and white" medan Fru Värn åt en sådan där Jugoslavisk schnitzel som är omöjlig att uttala - men ni vet? Kalvschnitzel med fårost och grejer? Paprikasås och pommes.

Gott. Och mycket mat.

Såpass mycket att vi faktiskt bestämde oss för att ta desserten hema, så att maten fick sjunka undan lite. Det gav mig dessutom en välbehövlig prommenad som hjälpte till att komma igång med ämnesomsättningen igen!

I den lokala coop-butiken sökte jag noggrannt igenom fruktdisken efter "något roligt" och kom - efter en stunds debatterande med mig själv - på att "varför krångla till det?" och köpte således några krav-odlade päron, en liten ask röda vinbär och ekologiska vindruvor (som var packade med en klase gröna och en med blå druvor i samma ask). En liten tur förbi det där stora stället med Lindt-choklad och en kaka med "equador" och desserten var fixad!

Väl hemma blev det (gott italienskt) kaffe till chokladen och frukten och lite halvromatiskt, sådär, med tända ljus och lugna samtal, sådär som det blir när vuxna människor faktiskt får lite tid ensamma att prata med varandra på, som vuxna människor kan göra...

söndag, september 21, 2008

Halstrad röding, hollandaisesås och kokt potatis




Dop, alltså. Lillkillen är nu vederbörligt vattenbestänkt av därtill bemyndigad präst och då det inte händer så ofta, i vår familj, var de "närmast sörjande" på besök. Det var mycket trevligt. Storasyster med sambo och dotter, storebror med sambo, Mor och Far, Svärmor, Svärfar,Svåger, Fru Värns mormor, morfar, faster, onkel och kusin. Sushi-Lars och Nina Simone. Kompisen Å med son. Bästa kompisen/grannen/klätterpartnern/dotterns extrapappa och mitt alldeles egna "sociala projekt" Magnus. Familjen Nilsson. Alla, typ, således, var där.

Efter dopet (som gick bra - prästen sade allt rätt, Lillkillen var tyst och glad under hela tiden, dottern gjorde kullerbyttor och pratade glatt under prästens tal) träffades vi i "församlingsgården", ett stenkast från vårt hem, och fikade. Trevligt även detta. Dottern och jag "har ett band ihop" och vi framförde vår hit "Gud som haver barnen kär" lite sådär "extreme-esque", sittandes med varsin ackustisk gitarr och sjungandes. Goda hembakta kakor (givetvis Fru Värn och dyra svärmor) och gott sällskap.

Så middag. De tillresta från Norrköping (Sushi-Lars, Nina Simone) måste ju ha något i krävan innan det är dags för återresa! Så - vad laga? Det blev en snabbräd på coop, som visade sig ha färsk röding för 79 kr kilot! Taget! Tjejen i disken hjälpte oss också att filea fisken (jo, jag kan det själv, men med hela lägenheten full av folk ville jag inte slabba ned hela köket) men blev lite fundersam när jag ville ha benen och huvudena.

"Vad skall du med dem till?"
"Koka fond"
"[skeptisk] Eh... Jaha... Ja, jag lägger dem i ett paket här vid sidan om då..."
"Tack så hjärtligt."

Vid spisen hemma brukar Lars och jag, då vi träffas, stå och trängas tillsammans. Idag var inget undantag. Vi bestämde oss för en hollandaisesås och så halstra rödingen och bara koka lite (mjölig) potatis till. Inte svårt, men väldigt gott.

Det är inte utan viss skadeglädje jag noterar att Lars spiller sås över nästan hela sin tallrik då han "såsar" sin portion. Jag har såsat de andra, och de blev mycket snyggare! :-) Middagen avnjuts under mycket skratt och trevliga samtal.

fredag, september 19, 2008

Blogguppehåll

Jag kommer nog inte att skriva här på ett par dagar. Idag firar Fru Värn och jag vår tionde bröllopsdag, och på söndag döps lillkillen, så jag har helt enkelt lite andra grejer att tänka på. Vi hörs igen nästa vecka.

Hell's kitchen säsong 4

Knappt hade man börjat andas djupt igen efter finalen i säsong 3 så börjar tv3 sända säsong 4 av Hell's kitchen. Hell's kitchen är ett sådant där program som jag verkligen tycker om. Det är ett slags reality-såpa, fast med lite hjärna.

Dessutom är det roligt att - precis som när det är någon sport man kan något om på TV - sitta framför TVn och skrika lite åt deltagarna.

Som igår - flera av snubbarna går in med attityden att de mer eller mindre redan ÄR den nya Gordon Ramsay, och säger saker som "No way I'm gonna get beaten by a fucking GIRL in the kitchen..." Och så åker man på radikalsmisk. Det är rätt roligt, faktiskt.

Men den här säsongen undrar jag lite var man fått tag på deltagarna? Hur det liksom går till? För om det här är - som speakerrösten sade igår - de främsta av "hundreds of thousands" som sökt till programmet, och man VET att det skall bli den "hårdaste säsongen" och Gordon själv skall stå med sitt namn på dörren på den restaurang som är en del av priset - då borde man ha rensat ut folk som inte har varit i branchen på många år, folk som inte kan koka risotto, folk som bara är loudmouths... Tycker jag. Och tydligen också bl.a. Frukostflingan.

Kolla in det här klippet (där flera av deltagarna berättar om sin bakgrund, och i övrigt gör den vanliga "cook your signature dish"-grejen som alltid kommer i första programmet

torsdag, september 18, 2008

Dagens bloggtips: Lilla gumman

Jag har säkert skrivit det förut, men idag skriver jag det igen - Lilla Gumman är min klara favoritblogg i spåret "tekniksajter för och av användare". De profilerar sig som en "tjejsajt" och det är enbart tjejer som skriver, men jag - som ju bevisligen har... .. . Y-kromosom bara liksom ÄLSKAR den här sajten. Rappt och roligt skrivet och på ett sätt som gör att JAG förstår. Jag - killen som utan min fru fortfarande A) skulle tycka att VHS är ett under av användarvänlighet och B) skulle spela mina kasetter på en spelare med ständigt blinkande klocka.

Den senaste veckan har de dessutom kommit med två RIKTIGT intressanta mat-tips:

(Bild från Lilla Gumman) Dels ett om "rymdmat", sådana där grejer som astronauterna käkar (frystorkade jordgubbar, någon?) - som bara fick mig att liksom WOW - en sådan där MÅSTE jag ha!

och dels för några dagar sedan, då man skrev om att flera butiker just nu har rea på fritöser som något av en expert (nåja) på fritöser och deras användande (låt oss säga "lunchrestaurang med biff och pommes som dagens special", så hajar alla) kunde jag givetvis inte hålla mig från att skriva en liten (ovanligt dåligt korrekturläst, men ändå nästan förståelig) kommentar!.

Så - ifall någon nu fortfarande missat budskapet. Besök Lilla Gumman. Det är VÄL värt dina minuter där!

--

EDIT - 17:38

Solklart hinner jag i princip bara posta min lilla hyllning så gör de det igen! - skriver en post om något jag tycker verkar intressant. Den här gången om en "handhållen espressobryggare för fältmässigt bruk" (som det skulle heta på mitt eget lite mer grabbiga, militärinspirerade, hemmasnickrande teknikspråk) :-) Bra jobbat, tjejer! Som vanligt, kanske man får tillägga.

tisdag, september 16, 2008

Korvgryta med paprika


Vad gör man när man har en massa skrämmande god paprikasås och en halv falukorv liggandes i kylen, som vill bli uppätet? Man gör givetvis en god korvgryta! Med två extra paprikor (en gul och en röd) Två små lökar, lite färsk rosmarin, salt och vitpeppar blev det en riktigt god och mustig gryta, som passade bra med kokt potatis, såhär - en liten ruggig höstdag när man varit ute hela dagen!

Se där! Även kockens familj äter rester! :-)

Off topic: Välkomna tillbaka efter sommarlovet, riksdagen!

Idag har jag varit ledig från jobbet.

Jag har - för första gången någonsin - tagit ledig för att delta i demonstrationerna vid riksdagens öppnande angående den rätt hårt kritiserade "FRA-lagen". (Den lag som ger en statlig myndighet rätt oinskränkt "signalspana" - eller avlyssna - samtlig elektronisk trafik i, från och till Sverige och sedan dela med sig av den till andra underrättelseorgan).

Ni förstår vad jag menar:
Jag älskar mitt jobb.
Jag är inte speciellt politiskt aktiv.
Jag tycker inte om att vistas i stora folksamlingar.
Jag tycker inte om att frysa.
Jag skulle _egentligen_ hellre stanna på jobbet, laga mat, umgås med kollegorna, skratta, krama barn och ha det mysigt. Och ÄNDÅ gjorde jag det här.

Jag.
Demonstrerar.


För det är viktigt. Väldigt viktigt. Jag vill nämligen att ni som läser (eller skriver kommentarer) här på bloggen skall kunna göra det, utan att vara rädda för att det registreras någonstans. Att varken jag eller du blir socialt ihopkopplad med den andre för att vi utbyter "information" eller "rådata" som det heter på underrättelseverksamhetsspråk, med varandra.

Och - egentligen - BARA därför var jag med idag. Jag tillhör ingen "aktionsgrupp" (även om jag idag funderade på att starta en - "lätt synskadade medelålders kommunalanställda kockar mot FRA-lagen"?) eller är extremistisk på något sätt. Jag är medborgare. Och jag tycker att det viktigt att vi som medborgare faktiskt får läsa, skriva och tycka vad vi vill utan att folk lägger sig i det.

--

Andra som var där, som jag träffade (och bjöd på Jordgubbar, även om inte riktigt alla tog emot dem!) var bl.a. Opassande Emma, Anna Troberg, Rick Falkvinge, Klara på Kurvigheter, Josh på enligt min humla, Christian Engström (vilken talare!) och säkert många fler (som jag glömt bort i vimlet).

Än så länge verkar nästan bara Dagen ha skrivit om demonstrationerna, men de har också ett fint bildspel (där undertecknad faktiskt skymtas på en bild - den som hittar mig först och berättar det får en gratis middag!) ;-)

--

Uppdaterat klockan 19:38

Jag såg just det här och tyckte att inslaget var rätt bra, eftersom det ger uttryck för precis hur jag tänker kring det här:

måndag, september 15, 2008

Det HÄR kan vi laga på vår restaurang, pappa!



Dottern och jag har - inte helt otippat - lagat mat tillsammans, igen. Ikväll blev det pasta med räksås. Dottern, som på senare tid knappt ätit sås till sin pasta, åt en stor portion och tyckte att det var gott! Seger! Och själv tyckte jag att det blev ovanligt lyckat.

(4 port.)

50 g smör
2 msk olivolja
1 gul lök
1 gul paprika
1 dl vitt vin
1 fiskbuljongtärning
2 dl grädde
250 g frysta skalade räkor
1 nypa flingsalt

Skala och hacka löken fint lägg i en panna eller sauteuse.
Svetta löken i smör och olivolja, smula över lite flingsalt.
Strimla paprikan och skicka i pannan.
Smula över fiskbuljongtärningen och häll över vinet. Låt koka ett kort tag.
I med grädden. Låt koka ihop tills det är ganska tjockt.
På slutet - släng i räkorna, precis så att de hinner bli genomvarma. Servera genast, till pasta.

Smaklig måltid!

Eller "Maten är klar - vassego och ät!"

Pasta med kyckling, blomkål och paprika



Snabbmat under helgen (4 port):

350 g kycklingfilé
2 paprikor
1 msk Olivolja
1 msk Smör
1 blomkålshuvud
1 buljongtärning
2 ½ dl vatten
2 dl grädde
1 knivsudd muskotnöt
1 vitlöksklyfta
Salt och peppar

Koka pasta
Skär kycklingfile och paprika i vackra bitar. Fräs på i smör och olivolja.
Plocka blomkålen i små vackra buketter, släng bort det hårda inuti.
Tillsätt buljongtärningen (kycklingbuljong eller grönsaksbuljong är godast) och vattnet och låt koka ihop ett tag.
Tillsätt vitlöksklyftan, hackad så smått du kan.
Slå över grädde och smaka av med salt, peppar och muskot.

söndag, september 14, 2008

Fredagsstordåd...

Ja, kanske inte stordåd, eller så, men ändå... I fredags hade vi "planeringsdag" på jobbet, tillsammans med en annan av förskolorna i området. Trevligt och väl genomtänkt på alla sätt. En grej vi hade bestämt var att jag skulle "göra något kul" till lunchen. Kul, tänkte jag, tills jag kom på att det var tisdag (alltså, i tisdags) och mina varor redan kommit och att jag inte kunde få några nya förrän nu på tisdag (alltså några dagar för sent). Hmmm.

Det är här man får börja tänka som en köksmästare igen. "Hur sälja det här?"

Jag tänkte till lite, kollade vad jag hade i kylar och frysar ohc hittade en massa "kanter, ändar, skalkar, rester och överblivna skvättar" och fick ihop tre rätter, som sedan kollegorna fick välja mellan. På det sättet fick alla känna att de valde vad de ville ha, och jag slapp stå där med den skam det hade inneburit att något hade tagit slut. Voila: "hur man förklär ett misslyckande som service". :-)

Det blev i alla fall en "Dagens fågel" i form av ett stekt kycklingbröst med en örtcreme och klyftpotatis, en "Dagens fisk" i form av Lax Teriyaki med wasabi-creme fraiche, och en "Dagens veg" med örtbakad quornfile, örtoljelungad pommes tournée och balsamvinägerkaramell.

Tre rätter, - 40 port. På tallrikar, lite snyggt upplagt, och med lite "krimskrams" på. Och alla fick mat på några få minuter.

Kollegorna, kanske framförallt på "den andra förskolan" var väldigt imponerade och frågan kom upp om "men du gör väl aldrig sådan här mat åt barnen, va?" och det kändes välgit bra att svara att "Jo, faktiskt". Även om jag inte gör det varje dag så kommer det ju en och annan både Lax Teriyaki och kycklingbröst med örtcreme på menyn. Quornfile är förbehållet vegetarianer, men det kanske blir något med balsamvinägerkaramell till någon högtidsmåltid, kanske Nobelmiddag, eller något? Vi får se.

I alla fall - kul att göra ett bra jobb och liksom gå från jobbet och känna att "Japp - där satt den!".

Paprikasås


När jag var sisådär 14 - 15 bast började jag helt osökt att gilla Juoslavisk mat. Jag hade några från Jugoslavien i min klass och min första kontakt med Jugoslavisk mat var nog cevapcici, sådana där kötfärsjärpar med paprika i, ni vet? Nåväl. Mycket hände sedan i Jugoslavien och jag fick göra erfarenheten att Jugoslavisk mat inte längre var det, utan blev serbisk, bosnisk, kroatisk, albansk etc. "Jugoslavisk mat" blev indelat i små mikroregionala små specialiteter.

Och ungefär då tappade jag kontakten med god paprikasås.

Tills idag.

Både Fru Värn och jag hade lagt märke till att det var billiga paprikor på den lokala coop-butiken och blev därför - eftersom vi båda köpt paprika, men utan att snacka med varandra, ägare av typ 5 kilo paprika. Så - Ni hajar - det blir en del mat på temat "något med paprika" ett tag framåt. Idag har det blivit bl.a. denna lätt nostalgiska paprikasås:

3 paprikor (2 röda, en gul)
2 morötter
2 msk olivolja
50 g smör
1 burk krossade tomater
1 vitlöksklyfta
1 dl vitt vin
2 dl grädde

Börja med att skära fina filéer av paprikorna. Lägg dessa i en ugnsfast form med lite olivolja på och rosta i ugnen på 250 grader i sisådär en kvart, tills skalen blivit riktigt mörka och är rätt svarta och kanske lite bubbliga.
Lägg paprikorna i en skål och täck med köksplast (det kommer att kondensera, så att skalen på paprikorna lättare lossnar).
Skär morötterna i små fina bitar. Lägg i panna eller sauteuse med olja och smör och stek mjuka.
Häll över det vita vinet på moröttrena när dessa blivit mjuka, dra av pannan från värmen.
Skala och skär i paprikan i små bitar.
Hacka vitlöken fint. Häll i paprikan, de krossade tomaterna och vitlöken i pannan med morötterna och vinet.
Låt koka ihop ett kort tag, tills oljan och vinet tagit färg av alla ingredienser.
Häll över grädde över såsen.
Stavmixa till en slät sås.

Servera till vad som helst som är stekt eller grillat!

fredag, september 12, 2008

Finalen i Hell's kitchen

För Er som missade det igår skall jag inte förstöra med att berätta vad som hände, ifall du tänker se någon repris eller något...

Jag bara säger att jag hade hoppats på en annan upplösning. Å andra sidan var det solklart vem som skulle vinna ungefär halvvägs in i servisen. Har man en brigad som i alla fall TROR på samma sak som en själv, och i alla fall INTE tror att den andre skall/borde vinna, och man dessutom har en rätt aktiv sous-chef vid sin sida är det givetvis lättare att vinna än när man har folk som aktivt motarbetar en genom hela servisen.

För Er som inte har sett det, men vill se det - här är de sista skälvande minuterna av programmet. Tyvärr visas inte den där sista "hungry for more"-sekvensen där det igår bl.a. visades klipp med hur vinnarens sous hjälper till och tar en station, när i princip alla andra misslyckats där. Och hur sousen säger något i stil med:

"I will NOT let you fuck this up for the chef". Det är en sådan sous man vill ha på sitt lag!

Hågelbyparken får uppmärksamhet

DN skriver, på sina matsidor, om Hågelbyparken i Tumba och deras förnämliga ekologiska kök. Kul, tycker jag, att det får uppmärksamhet. För barnfamiljer som är det minsta intresserade av ekologisk mat förordar jag varmt att gå dit när det är "äppelhelgen" där.

Själv skrev jag om det bl.a. när vi hade varit på konferens där i vintras.

torsdag, september 11, 2008

Chiliburgare med klyftpotatis


Har ni också sådana där grejer som liksom ligger i kylen och gör sig påminda? Som snackar med ens dåliga samvete? Så kommer Hr. Ågren tassande och liksom "Hörru, du BORDE verkligen ta hand om den där potatisen, nu? Och den där sillen? Skall du äta den, eller kasta den?"...

Igår berättade nyss nämnda Hr. Ågren mycket målande vad som händer med bakpotatis som man inte gör något av, men eftersom jag inte ville göra bakad potatis använda jag dem till potatisklyftor.

Fru Värn hade ur frysen dessutom plockat fram lite nötfärs och med lite kryddor blev det denna lilla snabba anrättning:

(4 port)

500g nötfärs
½ dl thai-chilisås
2 ägg
1 krm vitpeppar
En nypa rökt flingsalt

Blanda allt i en skål, forma till biffar, stek på medelhög värmenågra minuter på bägge sidorna.

Till detta serverades således klyftpotatis, kryddad med min hemodlade rosmarin (och sedan lätt påbättrad med rosmarinflingsalt från falk), stekt ägg, tomater och HP-sås. En helt ok snabbmiddag, således.

Dagens snabbtips blir att åka till Ikea, där de tydligen har de där "4 gourmetsalter i ett paket"-paketet från falksalt. Det är KLART värt det. Rökt flingsalt knäcker! Och rosmarinsaltet är heller inte dumt. Citronsaltet passar bra på fiskrätter och till vissa pastagrejer och det "vanliga" flingsaltet är bra på nästan allt. Bra, billigt och snabbt, således.

onsdag, september 10, 2008

Men OM det här var sista dagen i ditt liv...

Läste redan igår den här artikeln om att världen kunde gå under idag och hörde sedan ett långt inslag på min favoritradiostation i morse som verkligen fick igång mina tankar:

Världen kunde alltså - ifall vissa forskare haft rätt - idag gått under, då man gjort ett experiment på CERN i schweitz, och i deras partikelaccelerator försökt återskapa ett litet big bang (small bang?).Tydligen skulle världen gå under ungefär 08.30 idag.

Det verkar ju ha gått rätt bra. Hur det gick med själva experimentet vet jag inte, men jag utgår ifrån att de i alla fall inte sprängt något i luften eller fått det att implodera, i några större atomtal, för då hade vi nog fått höra om det.

Nåväl - med sisådär två minuter "kvar att leva" började jag faktiskt fundera på "undrar om jag borde göra något nu, ifall det liksom tar slut?" Jag funderade om jag borde ringa den där killen som jag var elak mot i högstadiet och sårade genom att vara dryg mot honom, bara för att han var begåvad. Eller om jag borde ha ringt någon av de där tjejerna jag var olyckligt kär i och berätta för dem att "det gick bra i alla fall! Hahaha!" eller ifall jag skulle ringa min familj, eller i alla fall skicka ett SMS där det stod att jag älskar dem.

Jag gjorde inte det (tänk om världen inte skulle gå under - vad skall man göra då? Ringa tillbaka och liksom "Ehhh. Jag bara skojade?" :-) ), men tänkte ändå att "Tar det slut nu är jag i alla fall helt nöjd. Jag är på mitt jobb och lyssnar på rock på radion och gör något jag verkligen tyckr om - leker med knivar".

Hmmm...

Så började jag tänka på "om det verkligen tar slut i morgon, och jag visste det - vad skulle jag välja att äta då?" Kanske makabert, men om du VISSTE att det tog slut i morgon (faktiskt är det här en tanke som flera människor faktiskt MÅSTE tänka på, i länder med dödsstraff) - vad skulle du välja som "sista måltid"? Om du fick välja, liksom?

Något häftigt ballt, travad på höjden med såsduttar kring?
Mammas makaronipudding?
En gammal bistroklassiker som man minns som "den första middagen med min fru/sambo/motsv."?
Dina barns första försök till hembakt bröd?
Eller något helt sjukt som typ frystorkad tabascosorbet med anklever och lökaska - bara för att se hur det smakar?
Rå kyckling? Du lär ju inte behöva tänka på om du blir magsjuk eller inte?

Vad skulle DU äta?

chokladnoja

Som en kalldusch slår det mig när jag för en gångs skull bläddrar i ekonomisidorna i DN att "jag kommer inte att ha råd att nära mitt missbruk längre! Jag kommer att behöva sälja alla mina jordiska tillgångar (är det förresten någon som vill ha något hundratal gamla klätterböcker, kokböcker, en bättre begagnad microvågsugn? :-) )för att få råd till min 'fix."

Jag talar givetvis om det där med att chokladen kommer att bli sisådär 15% dyrare. Choklad är ett sådant där godis som gjort en klassresa. Om man när jag var liten ville äta choklad dagarna i ända var man en gottegris. Numer är man en sybarit. En gourmet. Det har helt enkelt blivit socialt accepterat att äta choklad. Jag hörde tillochmed i konsum härom dagen ett barn klaga "Jamen, mamma - det är ju inte godis, det är ju choklad!"

Nåväl. Dyrt har det i alla fall blivit, liksom andra beroendeframkallande varor. Nu undrar jag bara hur lång tid det tar innan vi har en svart börs med folk som säljer smugglad choklad från mindre nogräknade ganstergäng, uppgörelser om "chokladterritorier" i den undre världen och folk som tigger utanför konsum om "ett par spänn till en bit choklad"... Ruskig tanke, det där! :-)

Blomkålssoppa

(4 port)

1 blomkålshuvud
1 gul lök
2 stora potatisar
1 msk god koncentrerad buljong (bongs grönsaksbuljong eller kycklingbuljong t.ex.)
2 dl matlagningsgrädde
1 dl creme fraiche (lätt går bra)
Flingsalt - gärna rökt
Muskotnöt - riven
Några centimeter av det gruna på en purjolök
1 röd paprika

Skär ut rotstock och blast från blomkålshuvudet. Plocka fina små buketter och lägg i en kastrull. Fyll på med vatten så det nästan täcker och koka under lock i c:a 20 minuter.
Tärna löken och potatisen och när blomkålen kokat färdigt tillsätt lök och potatis i katstrullen
I med buljong, grädde och creme fraiche i kastrullen. Låt sjuda ihop i ungefär 10 minuter, eller tills potatisen är mjuk.
Mixa soppan, med stavmixer eller i mixer. Den skall bli helt slät.
Smaka av med (rökt) flingsalt och en knivsudd muskotnöt.
Strimla purjolök och paprika så fint du kan, använd som garnityr ovanpå soppan vid servering.

tisdag, september 09, 2008

Off topic: Bloggskolan del 1

De senaste veckorna har jag ibland fått frågor om varför jag bloggar, vad jag har för "mission" med mitt bloggande och hur jag började. Frågor som faktiskt satt igång ett antal tankar inom mig om hur jag kan blogga, om jag egentligen borde fortsätta och i så gall hur...

Då en del av de här frågorna kommit från andra bloggare - en del tämligen nya - tänkte jag börja dela med mig lite av mina egna erfarenheter kring bloggande. Ok? Är ni med?

Då kör vi.

Del 1 - Att börja blogga:

Vad är en blog?

En blog - ursprungligen förkortning för "weblog" - är ett slags ofta uppdaterad websida. Eller en webdagbok, om man så vill. Det är ett sätt för skrivaren att "logga" händelser, ungefär som en sådan där kaptensdagbok på ett fartyg, som hänt under dagen. Bloggar kan vara antingen personliga - av mer "dagbokskaraktär" eller handla om ett speciellt ämne - som Krubb.

Varför blogga? Att ta beslutet att börja blogga är lätt, egentligen. Många jag känner har prövat på att blogga och det är roligt att faktiskt se att folk läser det man skriver - MEN (givtevis fanns det en "men" i den meningen!) - alldeles för få tänker till om vad man vill skriva från början:

Vem vill du nå med din blog? Din familj? Dina närmaste vänner? Tänk på att så fort du publicerar något kan det - rent teoretiskt - läsas av ALLA på Internet. Med lite googlande kommer folk att mer eller mindre "ramla" in på din blogg. Hur vill du att DE skall uppfatta dig?

Bloggar du för "andra i samma branch?" Bra! Det finns alldeles för få "nischade" bloggar (och de flesta som är "nischade" är olika modebloggar, faktiskt.)Använd ett språk och en språkton som är relevant för din branch. Folk som inte ännu är i din branch, eller kunder till dig/er kommer att kolla in din blog efter "vad som händer". Hur kommer de att uppfatta dig och dina kollegor om de läser din blog?

Hur ofta uppdaterar du din blog? Själva tanken med bloggande är att det kommer uppdateringar ofta. Att man - i vissa fall - kan se vad som har hänt dig varje dag. En viss regelbundenhet är alltså nödvändigt. Vissa företagsbloggar uppdaterar väldigt sällan, för det händer helt enkelt inte så mycket i deras verksamhet - det gör att folk till slut slutar läsa bloggen. Vem vill läsa samma information varje dag? För dessa företag kanske det hade varit bättre att satsa på att ha informationen i en tryckt folder eller ett visitkort? Det är inget självändamål i att blogga, bara för att liksom "hänga på bloggtåget".

Så... Täånk till! Vem skriver du för? Hur vill du tala med de som faktiskt läser din blog? Hur vill du att de skall upffatta dig? Och hur ofta tror du att det är realistiskt att uppdatera? Har du saker att berätta om varje dag? Good for you (det har inte jag)! Det är klart att du skall blogga!


Hur börjar jag? Det finns massor av sätt, men ett kan vara att testa något av de färdiga "blogghotell" som finns. Blogger.com, blogg.se, och wordpress.com är nog de största, för oss som bloggar på svenska, men det finns givetvis många fler. Det finns andra lösningar också. Wordpress har t.ex. ett verktyg som gör att du snabbt kan börja blogga på "din egen sajt", ifall du har en egen websida någonstans redan.

Så - nu är det bara att greppa tangentbordet och börja!

Kära dagbok... Idag hände något alldeles fantastiskt enastående...


Lycka till!

måndag, september 08, 2008

Barn på restaurang

Läser i webversionen av DN på stan om barn på restaurang. En tämligen bra artikel med många fina uppslag.

Ett uttalande i artikeln, som bl.a. som jag nästan satt och ropade "JA - ÄNTLIGEN!" framför datorn var detta, från Annette Brandt, redaktör på barnsemester.se:

Att det finns en särskild barnmeny tycker hon inte är något måste, utan hellre att man kan beställa mindre portioner av vuxenmaten. Men om det finns en barnmeny tipsar hon om att restaurangerna borde foga in bilder på maten i menyn, så att barnen får lättare att välja vad de vill ha.


Då kan mor och far och barn äta samma mat, och det känns mindre "styltigt" eller "uptight" för barnet. För jag tror att en hel del av det här handlar om miljöombytet - vem av oss skulle tycka att det var kul att gå på restaurang om man egentligen vill gunga, sedan blir ivägdragen (och kanske påtvingad obekväma finkläder) mot sin vilja till ett ställe där jag måste sitta still och tyst, där inget finns att göra som jag gillar, och sedan äta oengagerat lagad korv med pommes? Hey - jag är 33 år och JAG skulle freggin göra uppror!

Nej - mer casual! När vi är ute med barnen på restaurang väljer vi ofta rätt "scaled-down" ställen, som vi vet har bra mat, även för barnen. Där de är vana att ta hand om barn som vilken gäst som helst och inte ser dem som ett problem. Inte sällan betyder det ställen som antingen kommer med en liten låda kritor och lite papper eller en ballong till bordet före maten (eller - i ett exceptionellt fall för några år sedan, när jag var pappaledig - ett ställe där kyparen kom med en av sina egna pennor, en bakochframvänd meny och ett litet bongblock och sedan satt några minuter vid vårt bord och ritade bilar åt dottern).Det är service! Det är att vilja sälja - även till barnen. Gissa om dottern ville gå dit igen? Gissa om pappa kände sig välkommen - trots att han hade med sig ett inte helt tyst barn?

Att - som restaurang - visa på att man tänker på det här sättet är i och för sig inte helt utan risker; inte alla gillar barn och att bry sig för mycket om en målgrupp som banrföräldrar, som inte alltid har så mycket pengar (och därför inte köper dyr mat eller vin) kan bli ett dyrt misstag när gamla stamgäster försvinner för att det blivit "som ett dagis" på ens restaurang.

Jag förstår det.
De flesta föräldrar förstår det.
Vi vill bara ha några alternativ. Inte alltid behöva gå på McDonald's och äta happy meal.

Kanske en märkning av krogen, ungefär som NHR gör, vid dörren, skulle funka? "Den här restaurangen gillar barn" eller "kom gärna in och ät och drick, men du måste vara över 18"? Eller så gör man som i mitt barndoms storbritanien - där hade man "family sections" på puben. Ofta i ett separat rum. Där serverades inte alkohol och barnen fick inte följa med in i "vuxenavdelningen", men det serverades mat och inte sällan av leende damer som nöp en lite i kinden när de kom med maten.

Det kanske vore något?

torsdag, september 04, 2008

Kvällsmys - grill i vardagsrummet.

Vad gör man när man får tillbringa en kväll tillsammans, bara pappa och dotter? Men grillar. Men vad grillar man när man inte har någon tomt att grilla på? Marshmallows! Över ett ljus i vardagsrummet! Förstås!




onsdag, september 03, 2008

Potatisvåfflor, bacon och syrliga morötter



Det händer ibland att man vill ha "typ raggmunk med fläsk", men att man inte orkar fixa med riktiga raggisar, eller vill göra ett barnvänligare (om det finns ett sådant ord?) alternativ. Då händer det att vi - här hemma - gör "potatisvåfflor". Ibland gör vi våffelsmeten själv, ibland fuskar vi och använder "snabbmix" i pulverform och bara river i potatis.

Gott är det i alla fall.

Våffelsmet:

100 g smör eller margarin
4 dl mjölk
2 dl vetemjöl
2 ägg
1 msk bakpulver
2 dl kallt vatten (gärna isvatten)

Smält matfettet och låt det svalna
Vispa mjölk, mjöl, ägg och bakpulver till en slät smet
Rör i matfett och vatten

För potatisvåfflor - riv 6 - 8 potatisar fint. Låt ligga i vatten, precis tills våfflorna skall gräddas. Krama då ur vattnet ur potatisrivet och blanda snabbt i våffelsmeten.



Bacon:

Stek 250-350 g bacon knaperstekt. Stek på hög värme. Häll av fettet allteftersersom, så baconet inte kokar i pannan. Låt gärna vila på hushållspapper.

Syrliga morötter:

2 morötter
50 gram margarin
1 tsk salt
1 msk citronjuice

Skär morötterna i tunna skivor. Stek i het panna i några minuter, tills de börjat mjukna
Salta och dra ned värmen något
Skvätt citronjuicen över och låt koka ihop tills all vätska är borta

Krämig kycklingsoppa

(4 port)

300 - 400 g kycklingbröstfile
1 gul lök
2 potatisar
½ gul paprika
2 msk koncentrerad kycklingfond
½ dl mjöl
1 msk smör/margarin
½ dl vitt vin
5 dl mjölk
2 dl creme fraiche
Vitlökspulver
Paprikapulver
Salt och peppar

Smält smöret i en medelvarm kastrull.
Vispa i mjölet under ivrig omrörning och slå över mjölken. Rör ihop till en bechamel. Dra av värmen och låt svalna något.
Skala och skär löken och fräs den något i en panna, häll över i bechamelen.
Gör likadant med potatisen
Tärna och krydda kycklingfileerna med vitlökspulver, paprikapulver salt och peppar. Stek!
Strimla paprikan tunt (Julienne).
Tillsätt creme fraiche, vitt vin och kycklingfond i din bechamel.
Ställ på spisen och rör i den lite då och då så att det inte bränner fast i botten.
I med kycklingen. Smaka av med salt och vitpeppar.
Späd möjligen med mjölk till önskad konsistens, om det känns för tjockt.
Garnera varje portion med den strimlade paprikan.

Surftips: Mer mat för barn...

Taffel har idag en bra rtikel om mat för barn med en tillhörande artikeldiskussion på matälskaren. Läs dem!

måndag, september 01, 2008

Barn och mat är inte alltid helt lätt...

Läser om mat för barn den här artikeln i Aftonbladet och inser att jag inte riktigt förstår vad artikelförfattaren vill göra en så stor grej av... Att låta de som äter maten vi lagar vara med och bestämma vad de äter känns väl typ... naturligt? Alltså - eftersom det här är ett rätt (ständigt återkommande) aktuellt problem på mitt jobb tänker jag rätt mycket på just hur jag skall få barn att äta maten jag lagar. Att låta barnen vara med och bestämma vad de äter skapar ju, om inte annat, ett intresse och kanske en mer naturlig kontakt med det man äter? Eller tänker jag fel här?

Rätt ofta hör jag argument (som också framförs i artikeln) att "barn skall inte bestämma för mycket över vad de äter" för "de vet inte vad som är nyttigt för dem", "det blir anarki i köket - de vill bara äta pizza och korv" osv.

Min erfarenhet är faktiskt rätt motsatt - Ju mer man låter barn ta ansvar för maten desto mer vågar de faktiskt pröva på. Och ju oftare kommer de med andra förslag på mat. Grejer de testat hos kompisar, saker de sett på tv (rätt många ungar kollar på mat-TV!) osv.

När jag själv införde "matråd" på Ekbacken i våras, för att barnen skulle vara med och skriva matsedel, ökade snabbt omsättningen på frukt och grönst på jobbet... Det KAN givetvis vara en tillfällighet, men jag tror också att barn som faktiskt FÅR ansvar för sin mat blir mer och mer ansvarsfulla.

Men jag håller med Karin Ahlborg om att vi både borde börja bjuda barn på mer "gammaldags husmanskost" som pannbiff, korv stroganoff och kanske tillochmed fiskpinnar (f.ö. rätter som alla finns med med ganska "heavy rotation" på min matsedel). Att trixa till det med lardolindad maruklk, vitvinskokta åkerbär och kålrotssorbet är inte för alla. Ens för alla vuxna. Att så att säga "ge barn en sund matkultur" med både "historia" och "de senaste rönen" tror jag är viktig.

Men lätt är det inte.

Bara min vardag.