måndag, november 07, 2005

Dilemma...

Hmm. Står efter gårdagen inför dilemmat om jag skall bli världsberömd TV-kock, namnge en egen linje verktyg av tefal, skriva autografer, åka jorden runt och signera kokböcker eller om jag skall bli sjukt berömd rocktrummis och bli dränkt i gosedjur eller trosor... --- - - Varför finns det ingen SYO-konsulent när man är över 30?

Spelade lite trummor igår. Det var skönt. Jag blir bättre och bättre hela tiden och det är kul att det går framåt. Det är kul att spela så många olika sorters musik, också, från typ Jazzigare grejer, till Blues och så Rock, förstås och ända till typ 70 och 80-tals frikyrko-lovsång.

Elma och jag är fortfarande förkylda. Vi sunkar runt här hemma, snorandes och hostandes på varandra, men idag har ingen av oss feber, peppar peppar.

Var med Pappa igår och såg på Charlie Normans minneskonsert. Helt sjukt sväng. Det var kul att se alla coola artister lira och sjunga, som Robert Wells, Arne Domnerus, Titti Sjöblom, Björn Skifs, Lill-babs... Men ballast var helt klart de olika komp-konstellationerna. Under ett par nummer var de tre (3!) trummisar på scenen bl.a. Klart ballt. En av dessa, som lirade i Robert Wells trio, spelade verkligen på HELA trumsetet. Skinnen på trummorna, klocka och kant på cymbaler, rimshots, kantspel, sargspel, stomspel, markeringar mot hihat-stativ, vända stockar på baskaggeskinnet, och SNORTAJT. Precis hur bra som helst. Det är sådant som får en att börja fundera på att kanske införskaffa en svart kostym och vispar, i stället för de största, tyngsta stockarna man kan hitta i Hickory och sina gamla svarta T-tröjor.

Elma gillar förresten pasta med kräftstjärtar, vet vi, sedan igår kväll. Det är bra. Det är över huvud taget bra att hon äter det mesta, tycker jag. Hon har en mamma som t.ex. inte äter korv och det gör ju att man hela tiden måste tänka på annat. Som kock gillar jag människor som äter all sorts mat.

Fick ett mail där författaren tyckte att jag skulle posta fler bilder på Elma, så här kommer en till...



Elma och Farfar...

lördag, november 05, 2005

Husmansdag med gourmetavslutning

Elma och jag är sjuka. Vi har snuva och feber bägge två och har inte sovit så mycket i natt. Elma vaknar hela tiden när hon hostar och hon sover hos mig i sängen, för att jag är så nojig med hennes andning. Förra hösten hade Elma kikhosta och slutade att andas vid ett par tillfällen och blev blå i ansiktet, så jag blir jättenojig så fort hon är lite snorig...

Nåväl. Eftersom vi bägge varit dåliga ett par dagar har det blivit enkel husmanskost för hela slanten. Grejer som bara kräver att man skär något i bitar och sedan ställer det i en gryta på spisen eller i ugnen utan att man behöver kolla till det.

Så härom dagen gjorde jag Boeuf Bourguignon, min favoritgryta, skulle man nog kunna säga. Den blev, som vanligt, väldigt god.

Idag blev det resterna av nämnda gryta till lunch och så gjorde jag kålpudding till middag, något som jag faktiskt inte brukar göra så ofta. Det senaste året har jag gjort det hemma kanske en eller två gånger. På jobbet har jag det på menyn lite oftare.

Ikväll, för att det var lördag, har jag i alla fall varit gourmet-aktig och gjort chiliaîoli att dippa i. Lördagsgodis för vuxna!

onsdag, november 02, 2005

Onsdag, dåra...

Ja, efter att ha hämtat mig lite från chocken, dåra... Anthony Bourdain är tydligen i stan för att göra reklam för sin kokbok (som jag önskat mig i typ ett halvår), som nu kommit ut på Svenska, genom att bl.a. gästkocka på Berns ikväll.

Samtidigt skall han spela in ett avsnitt av sin TV-serie, med ett specialprogram om Sverige och svensk mat. Kul.

Här på Bloggen händer väldigt lite, förutom att jag blivit comment-spammad och därför behövt fixa till så att man måste autenticera alla inlägg i comment-fältet...

Elma och jag är på väg ut en sväng och skall leka, så vi får se om jag orkar skriva mer sedan.

Hjälten är på radio!

Just nu är Anthony Bourdain - hjälten från vidderna - på radion. Jag skriver mer sedan. Jag blev bara awestruck av att höra "mästarens röst".

tisdag, november 01, 2005

Nytt blad...


Vad skall man säga - jag är en värdelös bloggare. En av anledningarna till det är för att jag helt enkelt har svårt att hitta tid. En annan är för att jag inte har så mycket att skriva om.

Jag är hemma från jobbet och är pappaledig med Elma. Elma - min och min frus dotter - är en liten bestämd ung dam på ungefär ett och ett halvt år. Hon har precis lärt sig gå och klättra och pratar rätt mycket, fast inte på ett språk som någon annan förstår. Hon låter mest som chewbacca i Star Wars, faktiskt, fast hon säger ibland "mamma", "pappa", "träd", "katt", "titta", "lampa", "bääää" och "där".

Kort sagt - matlagningen har under det senaste inte tagits till så mycket högre höjder än korv och pommes frites, fiskpinnar med stuvad spenat eller köttbullar med mos. Jodå - kockars barn gillar också barnmat.

Elma gillar i och för sig andra saker också, som kanske är lite mer spännande - som pappas fisksoppa, pappas kycklinggryta och en och annan sallad med t.ex. fårost och rostade pinjenötter.

Dagarna går just nu åt till ett nästintill spikat schema som ser ut ungefär såhär:

7.30 - 8.00 Frukost (gröt, yoghurt, smörgås, ad-droppar, vatten)
8.00 - 9.00 Träning (på att gå, klättra i möbler, sträcka sig efter saker etc.)
9.00 - 10.30 Utomhuslek (gunga är roligast).
10.30 - 11.00 Skrika på pappa - varför är maten inte färdig än?!
11.00 - 11.30 Lunch (Korv är jättegott)
11.30 - X Sova middag (Här vill pappa gärna att man sover till typ 2, medan Elma vill sova till kanske 12. Ibland kompromissar man och Elma OCH Pappa sover tillsammans till kanske halv 2.)
X -15.00 Full fart. Gärna musiklek. Trummor är kul!
15.00 Mellanmål. Yoghurt är speciellt gott. Och smörgåsrån med lördagskorv.
15.00 - 17.00 fortsatt lek. Gärna musiklek. Trummor är som sagt väldigt roligt.
17.00 middag. Ibland är mamma hemma och äter också.
17.30 till 18.30 Bad, lek, tv-tittande och brottning med pappa. Ibland lek med mamma.
19.00 Kvällsflaska (barnsondnäring), sedan tandborstning, sagoläsning och sängen...





Det är kul att vara hemma med Elma, för vi har fått ett antal grejer som är "våra", som bara vi gör, som att spela trummor tillsammans. Vi gillar båda klassisk rock och älskar att banka på trummor, så familjen Värn äger numer två trumset. Ett ackustiskt skräpset, som används vid den trumkurs som pappa Värn (jag alltså) leder en gång i veckan, med lokala barn, och så ett digitalt trumset som är inköpt för att "öva" på, eftersom det är tyst (man kan spela med hörlurar på sig och då låter det inte så mycket utåt), men som jag också använder när jag spelar med bandet och/eller i kyrkan.



Ibland är det jobbigt också. Elma har ju ett speciellt band till sin mamma, eftersom hon varit hemma längre med Elma och när hon gick tillbaka till jobbet gjorde hon det väldigt långa dagar, med en gång. Det gör att det ibland går dagar som Elma och mamma inte träffas alls och då blir Elma jätteledsen när de sedan träffas och mamma måste gå till jobbet igen... Då känner man sig otillräcklig som pappa.

En grej som är både kul och jobbig är ju att Elma går upprätt nu. Hon är runt 75 centimeter lång, så hon når precis upp i fönsterkarmarna. Det har gått en och annan "prydnadssak" och blomma i golvet under de senaste veckorna. Jag tycker i och för sig att det står för mycket skräp i fönstrena innan, men min fru vill ju gärna att det skall vara "fint"...

Nåväl. Jag kommer kanske att skriva mer allteftersom Elma och jag fortsätter våra äventyr tillsammans. Även om det ett tag framöver handlar mer om barnuppfostran än pommes chatau på den här sidan...