Wow! Vilken vecka!

En sådan fantastisk vecka jag har på jobbet! Helt suverän. Och det känns som det behövs nu, efter ett par månader med väldigt högt tempo och bitvis en del motgångar! Men i alla fall - det har varit helt suveränt! Eller vad sägs om:

A) I måndags anställdes - till mitt kök - Sveriges kanske trevligaste kallskänka. En klockren rekrytering. (Jag har världens bästa chef - förresten - om jag inte skrivit det förut. Hon tycker inte alltid som jag, men hon tycker oftast rätt. Och den här gången tyckte vi dessutom lika!)

B) Vi har under början av veckan fått tillbaka stadens brukarundersökning där man mätt kvaliteten på alla förskolor. En av mätpunkterna var "mat" och mitt kök var bäst i min stadsdel. Allra bäst. Fantastiskt roligt - för det har varit min ambition att bli bäst på det här - först i min stadsdel (check!) sedan i Stockholm (still working) och till sist i Sverige. Att uppnå det här målet har definitivt sporrat mig att fortsätta jobba ännu hårdare för att bibehålla och höja kvaliteten vidare!

C) Idag hade jag fått mail, i min privata maillåda, från en av mina största idoler, både mat(-filosofi)-mässigt och i mitt skrivande! Det är säkert jättelöjligt, men det är nästan som att bli friad till, eller att hitta den där lappen i skåpet från den snyggaste tjejen i skolan, när man gick på högstadiet....

I vissa kretsar skulle det nu vara dags för ett "Hallelujah!"

Framgång

Vi hade APT - arbetsplatsträff - ett slags personalmöte igår, på jobbet. På våra APT brukar vi prata om hur vi skall utveckla arbetet med barnen på olika sätt. Det kan vara hur vi kan öka medinflytandet över verksamheten hos små barn, eller hur vi skall arbeta med språkutvecklingen hos barn, eller hur man skall se och/eller upptäcka barn med olika perceptionssvårigheter.

Igår handlade det om hur vi är "goda kollegor" och vi hade alla inför mötet fått i hemläxa att läsa ett kompendioum om "gott medarbetarskap". Det var väldigt roligt och utvecklande och jag lärde mig mycket.

Men så fick jag också ge ett tips till mina kollegor om hur man kan komma ur negativa tankar om arbetet och försöka hitta glädjen i att gå till jobbet:

Jag skall börja att skriva såhär: För att det här skall funka MÅSTE du göra något helt förbjudet i Sverige - du måste våga tycka att något du gör är bra. Eller i alla fall att tillåta dig att bli lite stolt över när du lyckas med något.

Förra året skrev jag i min kalender upp så fort jag gjorde något jag tyckte att jag gjorde bra. Jag gav också - faktiskt - fan i att försöka komma ihåg när jag gjorde bort mig. När jag sedan gick igenom, vid årsskiftet, hur mycket jag jobbat och vad jag hade gjort kunde jag se att jag bara ungefär tio dagar av de jag jobbat INTE hade haft någon form av framgång. Jag kunde se tillbaka på ett nästan löjligt framgångsrikt arbetsår. Och framgång peppar.

Framgång föder framgång, så att säga. Och det var oerhört peppande att läsa om allt jag klarat av! Jag var - utan tvekan (inför mig själv) Sveriges mest framgångsrike förskolekock!

Så - som ett tips, då, till alla lite till mans: bokför dina framgångar. Glöm motgångarna. Gå igenom ibland, när livet känns tungt vad du faktiskt uträttat. Och finn glädjen i att vara en del i en framgångsrik rörelse på jobbet!

--

EDIT: Såg att en annan favoritblogg skrivit om det här idag (och bättre än jag) - 090509

Fame and fortune: Restaurangvärlden

Whoo! Jorå! Det senaste numret av Restaurangvärlden handlar bl.a. om "matmakt på nätet" och ett antal kända matbloggare är med och blir intervjuade och/eller skriver. Kul. Bl.a. märks givetvis kompisarna på Ragazze och Lisa som också får berätta lite om taffel.se

Och så jag, dåra, som svarar på bl.a. den svåra frågan om "syftet med bloggen". Kul. Kul att synas i restaurangvärlden. Kul att synas på samma sida som de här trevliga tjejerna och kul att de använde den där gamla bilden (som är den där gamla med brandgula bakgrunden, ni vet?) som Anders Fryk tog en gång för länge sedan, nu.

Det behövde jag, att pigga upp mig med, efter att ha legat till sängs i princip hela veckan, i influensa.

(när jag blir stor skall jag bli berömd och rik och vara med i ALLA nummer av restaurangvärlden!)

Sjömansbiff

Jag har skrivit om det förr. Ibland har man flow och en dag blir riktigt, riktigt bra. Idag har jag haft en sådan där dag när allt går som man vill. Man hinner med precis allt man företar sig, maten blir god och uppskattad och man hinner hålla efter i köket, så det håller sig någorlunda fräscht. Sådana dagar går man hemmåt med en ännu lite lättare svikt i stegen och känner att "det där gick ju inte så illa". Att man har underbara kollegor gör ju heller inte saken sämre, så... Well. Det har varit en bra dag, helt enkelt.

Det här är speciellt roligt, för jag serverade sjömansbiff idag. Sjömansbiff,lö för trogna läsare, är precis den rätten som jag tokmissade på Grantomta, under min första vecka där. Ni minns? Annars kan jag bara säga att "ju mindre som är sagt om det, desto bättre."Det var inte min stoltaste stund, kan man väl säga... Nåväl. Idag serverade jag alltså sjömansbiff på Ekbacken. Det gick bra. Jag är stor, stark och oövervinnerlig.

Sjömansbiff:

Du behöver: (4 port)

10 stora potatisar av fast sort
300 g- strimlat nötytterlår
5 stora gula lökar
En buljongtärning
Salt, peppar, kryddpeppar och ett par lagerblad
En burk öl. (om man vill)

Gör såhär:

Sätt på ugnen på 150 grader.
Hacka löken i fina bitar, skala och skiva potatisen.
Bryn köttet i en panna med lite smör.
Varva potatis, lök, kött och kryddor i en ugnsfast, gärna smörad form form.
Häll på lite av ölen, så att det är nästan halva formen, i höjd, med öl. Eller använd vatten i stället (och salta i så fall lite extra).
Skjuts in i ugnen i sisådär 25 minuter-halvtimma, kolla att potatisen blivit mjuk och att köttet smakar gott.

Servera gärna med rödbetor eller smörgåsgurka.

(och en mörk lättöl).

Flow

Ibland går livet uppåt, ibland nedåt. Ibland är det så bökigt att man inte vet vad man skall göra med allting, och ibland - well, har man flow. Jag inser ganska lätt att motgångar är en del av livet och att allt inte alltid kan vara coolt, men man glömmer också då ibland att ibland så harfaktiskt himmelen blå färg bakom molnen, eller att det faktiskt också kan gå bra ibland...

Skrev i förra veckan en bloggpost som jag till sist inte publicerade, för den var så deppig. Den här veckan känns det beslutet helt rätt, för livet är faktiskt inte så nattsvart alla gånger. Och när det börjar gå bra för en igen känns det helt enkelt lättare att ha någon slags distans till det där som känns jobbigt...

Jag är innte i någon slags "flow" nu. Vi har filmat de första programmen för webb-TV-projektet. Fru Värn och jag har äntligen blivit av med den gamla volvon (även känd som "blå ondskan") och i stället skaffat en fin grön Citroen Picasso och jag har efter en hel del gråt och tandagnisslan kommit fram till ett beslut om nytt jobb - som dessutom verkar väldigt bra.

För att citera Petter: "det går bra nu".