Balanserad semester

Som allt i världen som är viktigt, kräver matlagning balans. Balans mellan smakerna. Balans mellan pris och kvalitet. Balans hos de som jobbar i köket (tänk t.ex. på Marco Pierre Whites utbrott på 90-talet och ni hajar vad jag menar), och - faktiskt - balans MELLAN de som lagar maten.

Jag skall på semester. Och pappaledighet - Fru Värn och jag får vår andra vilken dag som helst nu - och jag kommer att vara borta från jobbet i en månad. Jag har fixat vikarie. Min kontrapunkt. Mitt yang till mitt Yin. Ni hajar vem jag talar om: O. - 'Lärlingen'.

O. och jag är rätt olika varandra, egentligen. Till att börja med är han sisådär tio år yngre än jag (och mer begåvad, smartare och snyggare - jag hatar honom! :-) ) men vi har också rätt olika uttryckssätt i köket, även om vi bägge har samma filosofi. Han är syran till mitt salta. Poeten till min krigare. Vetenskapsmannen till min improvisatör.

Killen kan LÄSA och FÖLJA ett recept! Bara en sådan sak! Han kan dessutom baka - något som alla som känner mig ofta skämtar om att jag inte kan (vilket är orättvist - jag kan visst baka, det är bara ingen som vill äta det sedan!).

Det känns onekligen skönt att lämna över köket till någon jag känner. Och som jag har förtroende för. Och som jag VET inte kommer att lämna det som en hög ruiner efter ett bombanfall, tills jag kommer tillbaka.

Det håller mig i balans.
Hela semestern..