Off-topic: Det finns alltid saker som är personliga...

Det har ju pratats i nästan hela bloggosfären, utom kanske just här på Krubb, om det där med privatlivets helgd och hela den där grejen med FRA och sådär en tid nu. Eftersom jag tycker att det är viktigt att hålla sig a jour med vad som händer och dessutom gillar språket och stilen på t.e. Anna Trobergs blogg har jag ett tag följt med i diskussionen bl.a. där.

Det - att läsa Annas blogg - och att det precis varit pride-festival (som typ ALLA - oavsett grad av strejtness eller religiositet eller whatever - har haft en åsikt om och bloggat om!) där jag läst ett och annat inlägg av vad vi lite elakt skulle kunna kalla "kristna nötter" har fått mig att tänka lite på min egen kyrksamhet och vad den genom åren fört med sig...

Precis som samtalet med Paddan, i lördags.

Ja. Jag är alltså kristen. Troende. Så. Nu är jag "ute ur garderoben". Ifall någon nu undrat.

Min tro har mycket lite med min matlagning att göra och det här är det garanterat både första och sista inlägget om religion på den här bloggen, men modigare bloggare än jag har ett tag petat på mig och sagt "skriv något om..." och svaret har alltid blivit "nej - jag skriver om mat."

Så - för att ge ett par löften:

1) Jag kommer fortsättningsvis inte låta bloggen bli något slags "religiös" blogg. Jag tror nämligen att ni som läser den hellre läser om vad ni skall göra med fläskkarré än får dåliga bibelstudium serverade Er från en klåpare i kockrock.

2) Om någon av Er som läser den här bloggen - någonsin - har en fråga om min tro eller hur jag ser på saker och ting är ni jättevälkomna att fråga mig personligen, eller per mail. Jag lovar att berätta vad jag tror på. Kontaktuppgifter har postats några gånger förut här på bloggen, så ni hittar dem säkert med sökfunktionen längst upp på sidan.

3) Om några religiösa nötter blir arga för att jag använder terminologi som "religiösa nötter" och/eller tycker att jag är "en dålig kristen" har de säkert rätt i sak, men jag lovar att ta bort alla sådana kommentarer ur kommentarsfälten på mina bloggposter.

För såhär är det - det finns grejer som är personliga. Eller faktiskt tillochmed privata. Som folks religionstillhörighet, politiska vy, sexuella preferens(er) etc. Grejer som vi kan välja att fläka ut på nätet och låta andra ta del av. Om vi vill. Eller låta bli. Om vi inte vill. Än så länge, that is.

Så - för att tydliggöra - den här posten är nog det mest personliga - på gränsen till privata - ni får läsa av/om mig. Men jag vill förklara - för Er som tror varför jag inte basunerar ut min tro på bloggen varje dag. För Er som inte tror med som kanske undrat varför jag på andra bloggar just debatterat tro och frågor kring det. För Er som undrat var jag står. Egentligen. Det här är jag. Eller i alla fall en del av mig.

Så - nu är jag "ute ur garderoben".

Slut.

Och till slut vill jag dedikera den här låten till Anna Troberg, Mackan Andersson, Emanuel Karlsten, Kristofer Gustafsson, Kn. E och kompisarna i kåren i Nacka och alla andra hjältar där ute som skriver, läser och inspirerar med orden "God IS one of us"