Gräddstuvad pytt

Sådana här sommardagar tycker man sig inte alltid ha tid att stå och laga mat hur länge som helst. Maten ska gå snabbt och vara lättlagat. Som pyttipanna. Man gör liksom bara det. "pytt i panna", eller "släng det i pannan" som det skulle heta idag. Ibland kan man ju skoja till det lite och göra det lite festligare genom att leta reda på en vacker, lite somrig tallrik, Kanske klippa lite gräslök över. Idag fick pyttipannan också stuvas med en skvätt grädde. Det blev faktiskt riktigt gott. Och enkelt. Och gott. :-)

Höstpytt

Såhär på hösten, eller förvintern blir det ofta mat med rotsaker. Och jag tycker själv att smaker som rök minner om hösten. Kanske är det alla eldade löv ute som inspirerar mig? Nåväl. Här är en "höstig" rätt som jag kallar "höstpytt", rätt och slätt. Det är egentligen en vanlig pyttipanna, fast med rökt kalkonkassler i stället för skinka. Och så förstås (förutom potatis, lök och falukorv) morötter och finstrimlade sugar snaps för färg (det ser höstigt ut, tycker jag) och äpple, som jag tycker passar bra till de här smakerna.

Det finns så många goda äppelsorter såhär års och vissa av dem passar riktigt bra i matlagning.

Hur tycker du att "höstig" mat skall vara?

Sötsyrlig vitkålspytt

Att vara hemma och pappaledig kändes i början lite hämmande för ens egen kökstekniska utveckling. Ofta skall det gå väldigt fort att laga mat och det får gärna inte bli för kladdigt eftersom mycket mat ändå hamnar på golvet, med en drygtett-åring som håller på att lära sig att äta själv.

Men så nu har det börjat lossna. Och igår gjorde jag den här goda "pannrätten". Jag har skrivit det förr, men alla kulturer verkar ha sin egen "pannrätt" precis som man har sina egna varianter på pannkaka. I asien skulle det här alltså kunna vara något slags goreng, eller wok-rätt. I spanien hade det säkert hetat något i stil med "gamla kläder" och jag kallar den för vitkålspytt.

Ett slags receptskiss ser ut ungefär såhär:

½ röd paprika i tärningar
1 gul lök i tärningar
1 finhackad salladslök
5 stycken wienerwurstar i tärningar
1 morot i pyttstorleksskurna bitar
6 stycken tärnade rädisor
1/4 vitkålshuvud

Steks lagom hårt.

Detta kryddas med

en skvätt vit balsamvinäger
lite gul curry
a finhackad vitlöksklyfta
salt och peppar efter behag.

Låt gå i medelvärme i pannan tills vitkålen är mjuk och doftar gott.

Servera med sojasås och/eller lingon

Lunch för blindstyren: Snabb currypytt

Är ju hemma och sjukskriven efter hornhinnetransplantationen (chips, vilket långt ord att skriva!) och solo. Med rätt mycket tid att slå ihjäl, men utan att orka kolla på TV (får ont i huvudet) eller att sitta framför datorn för länge...

Då får det bli att försöka laga lite mat. Fast det får gärna gå fort. Jag är ju ensam och det är skittrist att laga "riktig mat" när ingen annan äter den. Så idag blev det något som började som pyttipanna, ballade ur i gräddstuvad pytt och slutligen blev "en liten curry". Och det blev faktiskt överraskande gott.

"Snabb currypytt"

2 mellanstora potatisar
1 gul lök
½ burk strimlade bambuskott i vatten
2 hot dogs
1 liten bit kassler (50g?)
1 dl grädde
½ kycklingbuljongtärning
Ett par ordentliga skak med curryburken (gul curry, madras)
En liten nypa råsocker
Lite smör
Lite olja
Salt och vitpeppar

Strimla potatisen i ungefär lika stora bitar som bambuskotten. Släng i en medelvarm panna med lite smör och olja och låt steka sig nästan mjukt.
Strimla löken och låt gå med i pannan
Dela korv och kassler i små trevliga tärningar
Skvätt över lite grädde i pannan när löken är mjuk och potatisen börjar bli färdig.
smula i kycklingbuljongen, kryddorna och sockret.
Låt stuva ihop sig lite med stärkelsen från potatisen, så att du får en trevlig konsistens.
Smaka av med salt och vitpeppar.

Höstmat: Pytt med äpple, rotselleri, timjan och rosmarin

Tycker att hösten gärna får vara ruskig och blåsig och regning och.... ... ja sådär så att det är skönt att vara inomhus, liksom. Då lagar jag gärna mat med råvaror efter säsongen (det finns ju så mycket gott på hösten!) och framåt senhösten, om den är lite "ruggig" gärna mat med tydliga toner av jord och skog i smakerna. Som den här pyttipannan.

Egentligen en rätt vanlig pyttipanna, men rotselleri, äpple och så kryddorna timjan och rosmarin gör den verkligen mer "höstig" tycker jag...

(2 port)

4 potatisar
1 paket bacon
½ stor gul lök
En liten bit rotselleri
Salt, peppar, rosmarin och timjan
Ett rött äpple.

Tärnas, steks i smör på medelstark värme tills allt är mjukt. Äpplet i pannan sist.

Pyttipanna - Rock 'n Roll!

Pyttipanna - Rock 'n roll! Denna urgamla rätt (faktiskt med recpet så långt tillbaka som vi kan spåra något slags "svensk matlagning" i publicerad form) - utvecklad av kockar som ett sätt att göra av med rester. "Putt i panna'!" - "släng det i pannan!" - den order som gamla tiders kockar fått höra av sina köksmästare och också det utrop som gett rätten dess namn.

Och än idag är pyttipanna ett sätt för ekonomiskt sinnade kockar att "räkna hem tallrikarna". Alla har sina egna recept, och nuförtiden finns tillochmed färdiga "pyttar" att köpa i snabbköpets frysdiskar. Men för oss inom branchen är pyttipanna ungefär "vad som helst, som du kan blanda med lök och tärnad potatis och få pengar för att servera". Det har gjorts "laxpyttar", "rotsakspyttar" (till vegetarianer), "nötpyttar" (för folk som inte äter fläsk) och olika varianter av pyttar med skinka, korv och ägg. Jämför gärna med de olika asiatiska wok-rätterna (nasi goreng? rispytt! Bami goreng? nudelpytt! Mee? Nudelpytt! osv...). Alla kultirer verkar alltså ha något att "putt i panna'"

Men varför heter det numer "pyttipanna" och inte "putt i panna'"? Det hela är ett tämligen nytt fenomen. På de stora stadshotellen och lyxigare krogar började svenska köksmästare - inspirerade av franska och tyska kollegor - att skära bitarna av det som puttades ned i pannan i små, små bitar. Pyttesmå. Men pytteputtipanna låter rätt långt och yxigt att säga, så pyttipanna är det som har överlevt den språkliga evolutionen.

Rock 'n roll, då? Ja, precis som vilket garageband som helst kan spela nästan vilken rockklassiker som helst med tre ackord (och behöver man fler än tre ackord när man spelar rock är det inte längre klassisk rock utan 'progressive' :-) ) kan nästan vilken kock som helst "jamma kring det gamla klassiska tre potatis-lök-något annat-ackorden" och på olika sätt snirkla till det hela till ett halvimproviserat solo. Att få till något som är enkelt, okomplicerat, rättframt - och utan att behöva analyseras intellektuellt - kan gå rakt in i hjärtat hos mottagaren. Trots enkelheten. Trots imperfektionerna. Tror ni att Beatles blev så stora för att de var så enastående musiker? Fel! De blev stora för att de gjorde något stort av enkla råvaror. Enkel sättning, schysst komp och musik som gick rakt in i hjärtat. Det är inte Ringo Starrs ekvilibrism bakom trummorna man minns (Paul McCartney lär ha hävdat att Ringo Starr inte ens var den bästa trummisen i Beatles), utan att det blev en bra helhet. Att kompisitionen blev rätt. Och att de som lyssnade upplevde något speciellt. Var och en. Precis som en middagsgäst som bjuds på rock 'n roll-mat, som pytt i panna!

För visst är det så att pyttipanna är, förutom en rätt som kan varieras av kocken, också en rätt som alla som ätit den har relation till? Alla har sina egna små tricks för att göra den där "tre-ackords-låten" lite av ens egen upplevelse av den? HP-sås? Ketchup någon? Lingonsylt? Rödbetor? Inlagd gurka? Stekt ägg? Pepparrot? Ni hajar.

Och alla har vi en favoritpytt: "Mammas pyttipanna på fredagarna vi hade överbliven smörgåsskinka hemma", "Farmors pyttipanna med bacon och hamburgerkött", "Biff Rydberg på operakällaren". Precis som våran favoritrocklåt.

Här är en av mina.

--

Pytten (4 port)

3 stora potatisar
2 morötter
3 schalottenlökar
Några skivor falukorv
4 skivor smörgåsskinka
Salt och peppar

Skärs i små tärningar.

4 ägg steks efter tycke och smak och läggs på toppen. Servera med HP-sås.

--

Och låten: "I love Tock 'n Roll" med Joan Jett and the Blackhearts. Här live, dåligt filmat, och med ett inte helt jämt tempo från trummisen. Inperfekt. Men vackert. Och det går fortfarande rakt in i hjärtat!

Pyttipanna

Gjorde mitt sista inhopp på Grantomta idag. Hade rätt mycket rester kvar från julbordet igår (har man inte alltid det efter julbord?) och ville inte servera julbord en gång till, så jag skar ned allt till pytt i stället.

Rotade runt i kylarna och hittade en bit rökt renstek också som fick följa med av bara farten, och så skjuts in i varmluftsugnen.

Medan pytten stekte kom jag på att jag hade över en timma på mig tills maten skulle serveras, och eftersom det var få barn idag tog jag fram alla ägg jag kunde hitta sedan alla julbak, och vändstekte dem till. Det blev poppis.

Förresten, varför heter pyttipanna just pyttipanna? Ja, enligt mathistorisk uppslagsbok sägs uttrycket komma från "puttipanna", såsom i uppmaningen "putt i panna'!", alltså - "släng resterna i en panna. Tydligen har just rätten börjat stavas med y under 1900-talet och då sedan det publicerats en "festligare" variant än den då vanligare puttipannan som kallats pyttskuren puttipanna - alltså, småskuren panna, och det känns ju långt. Pyttiputtipanna, så nuförtiden använder vi det kortare pyttpianna.

Förresten måste jag hålla med Karl, som stack in huvudet i köket idag: "Pyttipanna! Vilken Rock n Roll-rätt!"

Det är det verkligen - "Man tager vad man haver" och så kör man. Det är Rock N Roll.