Rödvinssås

Serverade schnitzel igår, på jobbet. Och gjorde rödvinssås och serverade med kapris. Rödvinssås är en sådan där grej som kan göra skillnad mellan fest och vardag. Tänk Er en vanlig grej som kycklingfilé. Den kan kännas lite trött och "onsdag", liksom. Mittiveckanmat. Men samma kycklingfilé med en skvätt rödvinssås med en örtkvist lagd uppå, och du har världens början på fredagskvällen!

Jag lärde mig att göra rödvinssås i forntiden, som kökspojk på ett franskt brasseri och receptet har jag fortsatt att förfina och laga då och då för att servera och piffa upp lite vardagliga rätter, eller servera till stekt och grillat kött, till kyckling och förstås gamla klassiker som schnitzel.

Rödvinssås

2 msk oxfond, gärna hemkokt
4 schalottenlökar
2 lagerblad
Några svartpepparkorn
Lite salt.
2 dl vatten
2½ dl rödvin
Lite majsstärkelse (maizena) för redning
1 msk smör
Salt
Vitpeppar
Koloritsoja

Hacka schalottenlöken och lägg i en kastrull med lite smör och låt det fräsa tills det blir mjukt
Häll i kalvfond och lagerblad och börja koka ned.
I med pepparkornen och rödvinet
Koka ned till hälften av volymen.
Sila av kryddorna
Red av med majsstärkelse och lite av skyn, som du vispar ihop till en redning en separat skål.
När såsen har tjocknat, färga den lite med koloritsoja, så den inte ser så beige ut, den får gärna vara nästan svart.
Blanka av såsen genom att montera ned lite rumstempererat smör.
Smaka av med salt och peppar.

Smaklig måltid!

Kioskvältare

Det är (fortfarande, i några minuter till) fredag. På fredagar har jag ofta någon slags "best of"- dag. Gamla fina husmansrätter com varit populära på andra ställen, i andra kök man jobbat, och som jag har möjlighet att laga till i mitt kök på Ekbacken, med den utrustning som finns där. Inte sällan har det varit någon variant på temat "någonting gott av köttfärs", som kåldolmar, pannbiff med lök, köttbullar med gräddsås eller liknande, men eftersom jag tröttnat lite på "typ kötbullar" som förklaring till barn som inte känner igen maten jag lagar prövade jag idag något nyt:

Schnitzel. På kalkon. En bit tillplattad kalkonbröst som dubbelpanerats (vetemjöl, ägg, ströbröd, lite kryddor) och som sedan stektes i lite såsbas (ta olja och smör, om du gör det hemma) och så en sauce espagnole på kycklingbuljong, lite tomatpuré, matlagningsvin, lök, soja och så avrett med lite majsstärkelse. Kapris, citronskiva och kokt potatis till.

Och det var en kioskvältare. I ordets alla bemärkelser. Utan att skryta kan man säga att det ändå varit det mest populära jag lagat sedan jag kom till Ekbacken. Barnen åt som om de aldrig sett mat förut. Jag sålde flera portioner som matlådor till flera kollegor. Det var helt enkelt succe.

Det är speciellt kul att avsluta veckan så. Med en kioskvältare.

Jag inser att min familj inte är precis som alla andras...

Det är under påsken som jag inser att min familj inte är precis som alla andras. Min bror har på sin blogg bl.a. skrivit vad han tänkt bjuda några påskgäster på. Det blev eb ganska "seriös" middag. Fyra rätter och med rätter som räksoppa från grunden (och då menar jag GRUNDEN, som i hemgjord fond) på menyn. Detta nämner han som i en bisats till en "snabbpostning" på bloggen och ursäktar det klyshiga i att laga lamm till påsk.

Mina föräldrar, som tillbringat påsken utomlands kom hem igår, och idag var vi där och hälsade på. Mamma hade - som vanligt - tänkt ut en utsökt måltid och såhär efter påskens småätande och frosseri i ägg hade mamma "slängt ihop något" som visade sig vara rostasfilé med rödvinssås och kokt potatis, med några goda tillbehör som kokt blomkålshuvud och vitlöksoljeslungade morötter.

De hade också handlat "något litet" utomlands och jag fick ett typ kilo torkade örter från provence. Som prick över i hade de sparat gårdagens artikel från DN söndag om Charlie Trotter "ifall du är intresserad av att läsa"...

Ni anar kanske ett mönster här, men för att verkligen gnugga in budskapet liksom rosmarin på en lammstek kan ni ju kanske gissa vad jag och far när vi fick några minuter i soffan ensamma pratade om? Jo - hur MATEN hade varit på resan. Vad de ätit (fullständiga menyer, priser, vinlista - förstås), när och vad de andra i sällskapet ätit (och vad DE tyckt om maten).

Grejen är att det här inte på något sätt känns underligt eller ens lite nördigt i min familj. Mat är helt enkelt något som är ett ständigt närvarande element. Något vi alltid pratar om, diskuterar och bollar förslag med varandra om. Det är något vi läser och förkovrar oss inom, men också något vi hela tiden debatterar (och ibland tämligen högljutt - kan man verkligen ha DET DÄR tillbehöret till DEN DÄR maten?)

Jag inser att min egen familj inte är som alla andras. Att det kanske inte är helt konstigt att jag till sist blev kock i stället för något annat. Att vi har något som inte alla andra familjer har, och fastän det är ett nästan nördigt eller tillbesatthet gränsande intresse är jag väldigt tacksam för det.