Uppdatering av bloggen: en liten samtidsanalys

Jag är inne i något slags "inför-julen-flow" just nu. Jag julpysslar, julbakar, fixar med julgotter, leker med mandelmassa och marsipan och leker och provar nya grejer i köket. Jag får allt bättre självförtroende och tillåter mig ibland att experimentera lite. Jag är - helt enkelt inspirerad!

Inspirerade av julen är det fler som är. Som Mahmoud Ismail i Arvidsjaur, som gjort en specialkomponerad "julbordspizza" säsongen till ära! Och med tanke på hur mätt och trind jag brukar känna mig efter julbord - och pizza - kan jag inte låta bli att låta mig fascineras av den här kaloribomben!

Just kaloribomber, i form av fett och/eller kolhydrater har diskuterats en tid. Jag ser nu att diskussionen även börjar röra min profession - som skolkökskock. I Luleå har man nämligen en gymnasietjej, som brottats med övervikt sedan mellanstadiet. Hon har fått rådet att pröva på LCHF-kost och mår efter att ha ätit så ett tag mycket bättre. I skolans kök följer man å andra sidan, allt enligt gängse normer, livsmedelsverkets rekommendationer för skolmat. I dessa rekommendationer tar man hänsyn till barn med kostallergier, kulturella hänsyn, religiösa normer etc. Men har en skrivelse om att man inte tar hänsyn till "modedieter" som just LCHF. Skolköket förhindras alltså genom att följa de regler för kosthantering i kommunen, som beslutats av våra folkvalda, från att servera den mat som flickan ifråga behöver för att må bra. Det är inte lätt, alla gånger att följa alla regler och krav i skolkök!

Jag tar mig just nu en hel del tid att läsa igen. Böcker (både skönlitterära och faktiskt en fackdito - om grupputveckling, ledarskap och gyruppdynamiska händelser under krig - jag får ta mig tid att förklara varför en annan dag!), tidningar och en hel del gamla favoritbloggar! Då jag surfade runt på den gamla(?) matnördsajten taffel.se för att kolla in några bloggar hittade jag den här intressanta artikeln om köksskador. lite mysrysigt såhär i juletid. Och väldigt lärorikt!

Men bloggar skrivs ju inte av sig själva. Det ligger en hel del möda, tankearbete och inte minst tangentbordsknappande bakom. Tänk om så mycket energi som läggs på bloggande kunde läggas på att t.ex. stoppa världssvälten?
Nu kan det göra precis det! för genom att blogga, och länka till sidan jag just länkade till hjälper du unicef att skänka nötkräm till några av världens svältande barn! 6 st påsar, per inlägg blir det!

Själv hinner jag inte skriva så mycket just nu. Men har några opublicerade poster från min julinspirerade framfart i arkivet. En om bröd (jo faktiskt! Jag har tillochmed vågat baka bröd!) och en om glögg, som jag kokade och gav bort till grannarna härom dagen. De kommer. Jag lovar. Ska bara läsa lite till. Och kanske julpyssla lite...

Julbordet 2009

Började så jobba igen. I fredags, närmare bestämt, var det så dags att lämna hemmets trygga vrå och i stället bege mig till "mitt andra hem" - egentligen ett hem jag ibland känner mig mer hemma i. Jag vet hur jag ska bete mig i mitt kök. Hemma (eller i "det riktiga livet" rent generellt) är jag inte alltid lika säker. :-) Nåväl. En riktigt bra dag att komma tillbaka i alla fall - för det var dags för årets upplaga av julbord.

Det blev ett litet julbord i år:

Tre olika sorters (hemgjorda) sillar
Gravad lax med (vår fantastiskt suveräna) hovmästarsås
Janssons Frestelse
Ägghalvor med (givetvis hemgjord) majonnäs och kaviar
Prinskorv och köttbullar
(Fruktat mästerlig) rödbetssallad
Kokt potatis
(Vår egna) julskinka
Kavring med gräddost


(Världens bästa kallskänka gör senapssill!)


(Och O. med ägg. (Ett ägg bland andra? :-) )


(Gravad lax)


(Mat - in action - ute på avdelning)


(Och så här vackert dukades det på avdelningarna!)

God jul. Eller i alla fall gott julbord.

KockAnna och jag hade julbord härom dagen. Lugnt och fint (vad skönt det är att jobba med proffs!) och några små, men populära rätter. KockAnna hade både ögon och hjärna med sig och fick med sig en kamera. Här kommer några av bilderna:

Dekorerade ägghalvor. Majonnäs, rom och dillkvist. "Ägghalvor med något fint" som det brukar heta på Ekbacken (mer om det sedan). Givetvis är det KockAnna som gjort så tjusiga små dillfjun på äggen och fixat till allt så fint. Hon är toppen.



Till exempel är hon en av de få människor som faktiskt tagit bilder på mig när jag faktiskt arbetar (något som jag tänker använda i nästa lönesamtal med mina chefer - "Se - jag jobbar VISST!" :-) ). Här är det fikon som snabbt gratinerats med ostcreme, som läggs upp.



Givetvis handlar julbord för och till barn om korv och köttbullar, mer än om t.ex. sill och gravad lax...



Även om jag givetvis hade gjort lite sillar (på bilden husets inlagda sill - 1,2,3-lag med kryddpeppar, rödlök och färsk dill samt vår senapssill och vitlökssill.) och



gravat lax. Salt, vitpeppar, råsocker (jo, jag tycker det blir bättre!) och massor av dill!



Men ett julbord är inget julbord utan julskinkor?! Här ett par tjusiga exemplar (som KockAnna har omnämnt som "köksmästarns fina skinkor" i ett annat sammanhang), som precis blivit färdiggriljerade och dekorerade för servering...



Julostar.



Världens bästa KockAnna. Dagens fotograf (tack för alla fina bilder!), sous-chef och rent generellt den människan som lyckades få mig att inte se ut som en ostrukturerad idiot i köket! :-)

Men - tänker du nu - "han skulle skriva om ägg med något vackert på". Jo, såhär, va: För länge sedan, i en fjärran galax, som det brukar heta skulle det, till julbord, påskbord eller något slags högtid göras "ägg med något vackert på" av en kock-kollega. Denne hade inte sett, eller ätit ägghalvor med majonnäs och så på, utan improviserade i sann kock-anda, och kom upp med ett eget garnityr till äggen. Voila - en ny rätt, som i några människors kollektiva medvetande för alltid kommer att vara känt som "Ekbacksägg" var uppfunna! Givetvis har det här blivit ett internskämt som vi så fort vi har möjlighet gör vårt bästa för att tjata ihjäl. Och givetvis gjordes två (ett för föreståndaren, och ett för vår assisterande föreståndare) portioner av just "Ekbacksägg":