Fruktansvärt imponerande hantverk

Själv är man ju hyffsat nöjd om man lyckas klistra ihop pepparkakshuset med smält socker...

Det här blir jag väldigt, väldigt imponerad av!





Ett riktigt konstverk av smält socker!

Fler än jag som skriver om sveriges mästerkock

Skrev ju härom dagen om säsong 2 i Sveriges Mästerkock som just börjat.

Och jag har skrivit tidigare på bloggen om hur matlagning för mig är passionerad, sinnlig och ofta nästan andlig. Och idag skriver Fredrik Virtanen i aftonbladet att TV-kockarna är våra nya gudar.

Läs det och säg om du tycker att det stämmer!

Sveriges mästerkock - säsong 2

"master chef" i svensk tappning; Sveriges mästerkock är tillbaka. Den här veckan började den nya säsongen.

Kul. Bra. Och som vanligt - en väldigt kompetent och bitvis underhållande jury! Kolla bara in början episod 2 där Leif Mannerström gör en lysande imitation av Per Morberg!

Nåväl - att jag är ett fan är väl kanske ingen nyhet. Jag gillar verkligen det här programmet!

Och om du missat något avsnitt kan du kolla in Per Morbergs blogg. checka in där och kolla!

Barnen hos farmor och farfar

Skrev ju härom dagen ett inlägg om hur kkul, mysigt och skönt det är att laga mat tillsammans med barnen.

Någon dag senare åkte vi och hälsade på farmor och farfar. Barnen var fortfarande i något slags "cooking mood" och ville givetvis hjälpa till där också!

Stolar, knivar och skärbrädor åkte fram och sedan var det sådär underbart mysigt i köket igen. Farmor var givetvis mycket tacksam över att få sådan kvalificerad hjälp i köket. Kolla bara!



Och såhär är det. Barnen ville inte sluta förrän de "hjälpt till med allt". Farmor och pappan mös åt de glada barnen. Och trots att allt tar längre tid än om man gjort allt själv kan de här ögonblicken helt enkelt inte överskattas!

Det är härligt att laga mat tillsammans!

(säger en kock som lärt sig allt viktigt han kan, först ståendes på en stol, sedan alltmer själlvständigt, i ett kök, med en skärbräda, precis som barnen - bredvid barnens farmor.)

Dagens dos av kultur

Har länge gillat Simpsons. Och har länge gillat en del amerikanska kockar, som Anthony Bourdain, Mario Batali och så förstås den oefterhärmliga brittiske Gordon Ramsay. Här är de i en preview av veckans nya avsnitt i USA, allihop. Simpsons och alla kockarna! Se och njut!

Vad jag lärt mig av TV att jag inte kan lära mig av TV...

Sitter och tittar på sommarrepriserna av "kniven mot strupen", med Alexander Nilsson. Ett program, och inte minst en kock, som berör. och börjar tänka på programidén. Och kocken - Alexander.

Har skrivit det förr, och kommer säkert få skäl att skriva det igen men Alex var min köksmästare och huvudlärare när jag själv, för några år sedan, gick kockutbildning på culinar.
(Som en liten passus slöts cirkeln mellan mitt eget kockengagemang och culinar åter, under förra våren, då jag fick ta emot en väldigt engagerad, duktig kockelev, från just culinar.)

För programidén, som egentligen är samma program som Gordon Ramsay's kitchen nightmares går ut på att en känd, framgångsrik, viljestark kock och köksmästare av "den gamla hårda skolan" kommer till något sunkhak, som är på svaj, och försöker få det att funka igen.

I sin arsenal av tricks använder köksmästaren sitt kunnande, sina kontakter med lokala leverantörer av råvaror och - i alla fall i Gordon Ramsays fall - en aldrig sinande ström svordomar och invektiv.

Den svenska varianten är snällare. Alexander är snällare (och om han läser det här kommer han säkert bli arg för att jag skriver det! - vi kockar tycker inte om att bli kallade snälla). Men det är samma idé. En "quick fix" av ett dåligt ställe där man snabbt försöker identifiera några enkla fel och sedan åtgärdar dem.

I det här programmet blev det väldigt talande hur låg kunskapsnivån på kökspersonalen var. De hade ingen formell skolning. Och för det fick de schavottera i TV. Samtidigt gick det väldigt tydligt fram att engagemang för maten är väldigt viktigt.

Själv är jag av åsikten att engagemang är kanske det viktigaste för en kock. Men samtidigt - mycket av det jag kan av teori, historia osv. om köksarbete har jag faktiskt lärt mig. Av Alexander.

Jag har lärt mig en massa fullkomligt ovärderliga små saker, som jag aldrig hade lärt mig annars. Och här kommer nu ett tips till alla kockar - eller folk som vill bli kockar - gå i skola! För det GÖR skillnad. På riktigt. Folk som gått som lärlingar hela sina liv lär sig att - minst lika bra som i skola - laga mat av de råvaror de har. MEN - och det finns ett stort MEN här - utan formell kunskap förlorar man den "stora bilden" av matlagningen. Man ser inget sammanhang. Vem som helst kan genom att praktiskt laga mat lära sig att steka en biff, filea en fisk eller göra handgreppen i den mat de lagar. Men utan att se hur det kan fungera i andra kök. Utan att få se "en större värld" av matlagningen. Man kan sitt kök. Sina rutiner. Och inte så mycket annat.

Det här har jag sett rätt ofta ute bland kockar. Folk som är självlärda och därför kan hur just deras kök funkar. Och det funkar ofta perfekt. Men de förstår inte hur den kunskapen ska funka i någon annans kök. Vi kan lära oss att laga gryta på grytbitar, eller på högrev, eller på framsyska, eller på märgpipa, eller vad det är. Men vi förstår inte varför. Eller hur vi skall byta kött (t.ex.) för att få ihop den där rätten, snabbare, godare, bättre, billigare och mer effektivt. Vi lär oss jobba med "grytbitar" utan att veta varifrån på djuret de kommer.

Och det här tycker jag - egentligen - är rätt viktig kunskap. Sedan kommer kunskap med erfarenhet. Också. Men formell kunskap är - som i alla hantverksyrken - faktiskt viktig.

För utbildning ger faktiskt fler jobb.

De här tankarna får jag, när jag ser min gamla kökslärare genomföra ett "förhör" på kock-kunskaperna hos kökspersonalen i programmet. Ingen av dem vet, trots rätt många ledtrådar, vad ett innanlår, ett ytterlår, ett lägg eller högrev sitter på ett nötkreatur...

Grejer som jag lärde mig i skolan.

Efter Alexander Nilsson och Per Morberg...

Kollar efter ett tips på twitter in Regular Ordinary Swedish Meal Time på youtube, ett matlagningswebb-tv-program som skall handla om vanlig svensk matlagning.

Borde egentligen bli förfärad, men tänker att det här nog egentligen är en naturlig följd av de lite mer yviga utspelen av TV-kockar på senaste tiden. PerMorberg som slänger och dänger med nyslaktat kött, skrapar bredvid från skärbrädan och gör "rustik" mat. Alexander Nilsson med sina stora gester och svengelska ibland väldigt högljudda utrop. Det här känns liksom som om man har tänkt:

"Well, är det såhär svensk mat-TV ska se ut, då skall inte vi vara sämre". Och så har man gjort den här hobby-produktionen.

I just det här programmet görs köttbullar. Och man tar i så man nästan kräks för att spela över klyshorna. Det slängs, dängs, skvätts, kastas grejer osv. och jag får associationer till en annan svensk matlagningskändis:

Den svenske kocken, från mupparna.
och blir lite beklämd. Är det såhär svensk mat uppfattas utomlands? Hafsigt, slafsigt, med högljudda kockar som talar ett hemmagjort språk i köken? Som slänger och dänger med ingredienser, spiller och drullar och har sig? Och är det bilden vi vill förmedla?

Svensk matlagning har länge, bland andra européer varit lite av ett skämt. Man har skämtat om att "i sverige kan man laga två sorters sås. Och de definieras av inget annat än färgen". "Svensk matlagning är antingen brunsås eller vitsås".

Själv trodde jag att vi kommit en bit ifrån den här nidbilden av svensk matlagning. Att vi i stället hade kommit att bli ett land man sneglar lite på ute i europa, efter framgångar med profilkrogar som "Franzen/Lindeberg", Bocuse d'or-deltagare och annat. Men det här verkar helt enkelt vara en stämpel som är väldigt svår att tvätta bort - svensk matlagning är slafsig. Och högljudd. Och mest bara kladdig.

Och det är synd.

Jag gillar både Per och Alexander. Shit - Alexander har lärt mig något av det viktigaste jag kan! Och det är världens trevligaste killar. Per fick mig att återigen gå tillbaka till grunderna och jaga smaker i stället för att på ett nästintill larvigt sätt dutta och stapla mat på höjden. Så - all heder åt de killarna. Frågan är bara om de vet vad de ställt till med.

För när man ser det här blir i alla fall inte jag speciellt sugen på svensk mat!

Trailer för stjärnkockarna

Jag har ju skrivit om TV-programmet stjärnkockarna tidigare och ser nu fram emot starten. Fick genom O. (som i odåga) länken till trailern. Kolla in, visst verkar det kul?!

Marsvinsdebatten

Aftonbladet skrev igår, appropå programmet "landet brunsås" en tämligen upprörd artikel om ett inslag där en av programledarna - Erik Haag - hemma hos en peruansk familj äter ett marsvin (som familjen köpt via annons på blocket).

Många bloggar kommenterade redan igår, men jag var tvungen att tänka lite kring vad jag läste innan jag tyckte till om saken.

För jag tänker såhär: Visst kan man tycka att det är hemskt att ett djur slaktas utanför något slags "kontrollerat" system (Som Johan Beck-Friis på veterinärförbundet):

– Det är ett brott mot djurskyddslagen.

Johan Beck-Friis menar att det endast är experter som kan ta död på ett djur så att det inte lider i onödan. Han tycker att SVT är ett dåligt föredöme som visar marsvinsmiddagen som om det vore en spännande söndagsrätt. I stället borde de skylta med att det är ett brott mot djurskyddslagen.

och det finns säkert folk som tycker att "man äter inte husdjur". Samtidigt tänker jag att t.ex. äter kanin (som folk har som husdjur), och häst (husdjur) och säkert - en kultur där andra bjuder på "genuin inhemsk mat" skulle kunna tänka mig att äta andra husdjur (katter? hundar? guldfisk?). Jag har egentligen inga speciella moraliska skrupler. Så länge djuret har levt ett någorlunda drägligt liv (jag gillar ekologiskt kött, t.ex. - även om jag tror att det är svårt att hålla sig med ekologiska marsvin i Sverige!) kan jag tycka att det är "mat som mat", liksom.

Jag vet att folk tycker att vissa djur inte bör ätas (för muslimer och judar - t.ex. gris och för hinuer - kor) av religiösa skäl, men jag har inga speciella religiösa dubier vad det gäller "matlagar" av olika slag. Jag äter fläsk och nöt. Och häst. Och kanin, som sagt. (Vissa lagtrogna judar äter heller inte räkor, eftersom de inte har fjäll). I sverige ser vi helt enkelt "husdjur" där andra ser "mat". Och det känns inte så konstigt.

Matlagning är i varje kultur ett sätt att överleva på det som finns runt omkring oss (fransk matlagning - sniglar, någon?) och innebär det att vi som svenska, välbärgade, västerländska lagom bekväma människor ibland blir upprörda på andra kulturer kan jag oftast rycka på axlarna åt det och säga "det handlar ju bara om mat".

Problemet är - som jag ser det - att vi numer har det så gott ställt att vi kan välja vad vi kan äta (ja, jag har också läst tidningarna - jag vet att det finns miljontals människor, även i rika länder, som svälter, men bare with me...) och att vi inte har någon kontakt med vad vi äter. Vi upprörs över fel grejer, enligt mig. I stället för att uppröras över att folk i vissa delar av världen svälter upprörs vi i västvärlden för att folk inte äter som vi, och är snabba att fördöma ett beteende som omoraliskt.

DET tycker jag är omoraliskt.

Mat är mat. Även om det inte är mat för oss alla. Oavsett vilka matregler vi sätter upp för oss själva (och tro mig - jag accepterar att ALLA människor har olika regler för hur de vill äta och tycker att de ska få välja själva, om de kan).

Jag har bara svårt för att se varför så många blivit så upprörda över att någon äter ett marsvin.

Hade det varit bättre om man - som köpare av nyss nämnda husdjur - gjort klart för säljaren att man tänkte äta upp det? Hade det blivit mindre rabalder då? Eller handlar det om att vi är obekväma med att äta kött från ett djur som vi precis innan klappat och interagerat med? Jag vet inte.

Intressant på TV framöver

Hittade via Lisa på Matälskaren till expressens artikel om ett nytt TV-program: "stjärnkockarna" - ett matlagningstävlingsprogram där olika kändisar i lag kommer att ställas mot varandra och en jury bestående av bl.a. Melker Andersson.

Det verkar intressant. TV-rpgrammet kommer att sändas på TV3, "i vår".

Nu väntar jag bara på en svensk variant av "top chef" också. Då tänker jag anmäla mig! :-)

Min vanligaste fråga

Jo, får frågor lite då och då - och några är väldigt vanligt återkommande. Som den om hur man styckar kyckling. Idag kom den senast i en kommentar till det här gamla inlägget.

Jag tror att det möjligen, i en mörk källare (eller så) i t.ex. Linköping kan finnas något slags filmsnutt där jag faktiskt styckar en kyckling (och gör buljong - just själva buljongen finns det nämligen bilder på - om man inte blinkar på fel ställe - i den här gamla filmen). Men tack och lov finns inget i alla fall publicerat på nätet som någon kan håna mig för, så jag pekar glatt vidare till "en annan TV-kock" och ett klipp som inte är så många veckor gammalt.

Kolla in det.

Kompisar från förr, när TV3 gör sin take på Gordon Ramsay

Ser att gamla kompisen från förr - min lärare från Culinar - Alexander Nilsson ska vara med på TV igen. På torsdag drar TV3s take på det gamla Gordon Ramsay-programmet "Gordon Ramsay's kitchen nightmares" ("Den elake kocken" på svenska). Det har i och för sig gjorts tidigare - då i en grannkanal med Melker Andersson (och då hette programmet "krogakuten").

Nu heter alltså programmet "Kniven mot strupen" och Alex, som är en mer karismatisk figur än t.ex. Melker (krogakuten lades tämligen snabbt ned) är alltså den som skall skälla ut krögare efter noter.

Det skall bli intressant att se. Jag som ju jobbade under Alex på Culinar tycker kanske inte att han är någon "Gordon Ramsay på svenska" direkt, men han är duktig och har säkert den kunskap som behövs för att hjälpa till. Liksom en personlighet som säkert blir bra i TV.

Så - jag kommer säkert att sitta klistrad vid TVn på torsdag!

(Och bilden är lånad från TV3.se)

Victoria Silvstedt i Tina's cook-along på TV4

Jag gillar Tina, om det inte framgått. Ja - jag vill börja med att skriva det, så det inte rår några som helst tvivel. Då jag fick träffa henne för nästan precis två år sedan var det - utan några som helst tvivel - en av mina absolut största kökserfarenheter över huvud taget. När jag blev tillfrågad av kompisar efteråt hur det varit kunde jag helt enkelt bara svara "fantastiskt". För det var det. Och det är hon.

MEN (hör jag Er alla framför datorerna säga nu...)

Igår. På Tina's Cook-along. Vad var det?

Man hade tagit dit Victoria Silvstedt. En rar tjej från Bollnäs, som ju gjort karriär av att i sann zorn-inspirerad dalkulleanda avbildas "barfota över hela kroppen". I ovh för sig verkar hon vara duktig på det hon gör, för hon bor tydligen i New York och har fått bli plåtad i ett antal rätt väl spridda publikationer. Ett - antar jag - bra och välbetalt jobb.

Nåväl.

Igår var hon i alla fall med hos Tina och skulle laga mat. Det var direkt plågsamt att se. Det var förnedrings-TV när det är som allra värst. Hon kunde inte skära en grönsak. När Tina frågade något eller pratade slutade Victoria helt enkelt att göra det hon gjorde och Tina fick flera gånger "rycka in" vid även Victorias skärbräda. Det var så hopplöst pinsamt att jag inte orkade titta emellanåt, utan slog över till Discovery Channels "dirty jobs" (vilket som vanligt var jätteäckligt, vilket fick mig att flippa mellan kanalerna, för att försöka missa de värsta scenerna ur varje program).

På riktigt.

Det var ett alternativ att se folk rensa ur gammal färg ut ett tråg, byta bebisblöjor och fylla hus med cellulosa i stället för att se Victoria Silvstedt i Tinas kök.

Jag förstår att jag är känslig.
Jag förstår att jag och Victoria Silvstedt kommer från helt olika verkligheter.

I Aftonbladet (och i TV igår) svarade hon ju på frågan om hon lagar mycket mat med "jag lagar te och kaffe - räknas det?" Och så skar hon sig. Tina fick plåstra om hennes finger med ett rätt stadigt plåster för att inte få blod i maten.

Jag höll mitt huvud i händerna flera gånger igår. Jag tänkte - "hoppas för Guds skull att Silvstedt har många år kvar i sin modellkarriär". För jag hoppas verkligen att hon är lika lycklig med sitt yrkesval som jag är med mitt. Och vi skulle aldrig klara av att byta. Jag är förmodligen ungefär lika bra på att posera i (eller utan) underkläder som Victoria Silvstedt visade sig vara på att laga mat.

Jag inser det.

Och jag försöker verkligen vara snäll nu (även om jag - som vanligt - inte lyckas något vidare) men eftersom "restaurangbranschen" är fylld av s.k. "modeller" som hela tiden väntar på "nästa jobb" eller på "skådespelare" och folk "inom media" som alla bara väntar på att antingen bli upptäckta eller att få "nya gig" tänker jag:

"måtte Victoria Silvstedt aldrig behöva livnära sig på att någon gång i framtiden stå i ett kök".

(Och jag hittade inga bilder från TV-programmet igår, på nätet, men den här - från Aftonbladets intervju med henne - hade hon i alla fall kläder på sig, så jag vågade lägga upp den)

Tinas Mat

Har fått en del förfrågningar om det gamla Tinas Mat-programmet jag var med i. Här är det, för de som undrar.

Idolen Keith Floyd har gått ur tiden.

Läser i flera dagstidningar (och någon kvällsdito) att matestradören Keith Floyd gott ur tiden. Sorgligt.

En man som på många sätt verkade ha en avslappnad syn på mat och matlagning och som kunde visa att det faktiskt gick att laga god mat med ett glas vin på arbetsbänken (ibland var det rätt många glas vin, verkade det som i TV-rutan). En sådan man är väl all heder. Mat-TV blir inte riktigt detsamma.

(och bilden här ovan kommer från artikeln i Expressen)

Top chef-finalen

Har nu sett Top Chef-finalen i vad som varit en riktigt intressant säsong. Jättekul att se, och väldigt inspirerande. I final stod två verkliga antagonister. En kille som lagar rättfram spansk genuin finmat och en molekylär gastronomi-nörd med fusion-influenser från hela världen.

Utan att gå in på hur det gick (programmet sänds ju i repris i morgon, för Er som missat det och inte vill ha resultatet presenterat) tycker jag att den här videon var rätt rolig. Som vanligt en "fan-video" från Youtube:



Om Top chef någonsin säljs och körs i Sverige vill jag vara med. Programidén är lysande och det skulle vara jätteroligt att vara med och leka med andra kockar! Inspirerande på så många plan! Nåväl. Roligt att se finalen! Riktigt spännande!

Du bestämmer.

Såg på den där "Jamie's fowl dinners" igår, på TV. Inte speciellt mycket nyheter, men inte desto mindre upprörande. Jag - däremot - har inga som helst problem med att de visar hur kycklingslakt går till, på TV. Faktiskt. Jag tycker att det är mer upprörande att folk reagerar med att välja att inte se det. Eller försöka tysta ned det. Har man väl tagit beslutet att äta upp djur, över huvud taget, är det bra att ha kontakt med vad man äter, och se till att man gör jobbet så bra som möjligt. Och det är du och jag som sätter standarden, vi som betalar för att äta kycklingen (eller vad det nu är - men nu handlade det här programmet om ägg och kyckling) som liksom kan välja hur vi vill ha det. Om vi vill äta ett stressat djur, brännmärkt av frätande ammoniak, fö ratt det stått ankelhögt i sin egen skit, eller om vi tycker att det är värt ett par spänn extra för att få tag på något som faktiskt gått utomhus, betat, fått leva ut några av sina naturliga beteenden.

Det handlar om medvetenhet. Att veta vad man äter. Och lite om varför. Och vad man kan göra för att äta bättre. För jag tror såhär: När nu alla "animail rights"-argument bevisligen misslyckats att motivera folk att köpa "vettiga livsmedel" kanske kvalitetsargumentet kan det? JAG är beredd att betala mer för en bit mat som jag vet är bra. Kanske är det så att andra också är det? På mitt jobb var just det här - valitetsbegreppet - vad som drev fram vår nya policy om krav-märkt och rättvisemärkt. Inte så mycket att "det är nyttigare" eller "det är bättre för djuren" utan "det är godare".

Matälskarenskrev om det här igår, appropå det där med att veta ad man äter och så, och länkade till den här filmen, som jag tycker är lite "rolig" och samtidigt faktiskt rätt smart...


NOTCOT: Banksy's Village Petstore & Charcoal Grill from Jean Aw on Vimeo.

Så - för att konkludera: Du ÄR INTE vad du äter. Men du bestämmer vad du äter. Och det beslutet reflekterar vem du kan vilja vara.

Matakuten - välkommen debatt.

Satt - givetvis - som klistrad framför gårdagens avsnitt TV4 satsningen Matakuten.

Jag kommer på mig själv att småle. Att tänka "sådär gör jag också" eller "Jaaaa. Sådär kan jag ju göra..." eller tillochmed "Oj! Det där kan bli lite bökigt..." mest hela tiden, när jag kollar. Matakuten engagerar. Och även om jag tycker att inslagen med Bert Karlsson, i bägge programmen som sänts hittills, varit rätt fåniga belyser de på ett ganska bra sätt problem med mat för barn.

Igår snackades det bl.a. om tillsatser i maten. Intressant och lärorikt. Men svårt, för en kock i produktionen, eftersom det är nästan omöjligt att faktiskt hitta produkter som inte innehåller några som helst tillsatser. I alla fall för de pengar vi har att röra oss med. Bökigt.

Den starkast lysande stjärnan, hittills i programmet är dock Paul Svensson (som för oss kockar är mer känd som "Danyel Couets kompis från F12"), som jag tycker gör ett RIKTIGT bra jobb. Han lyssnar på barnen, går ut i skolan och pratar med dem, presenterar sig och sina arbetskamrater (sekvensen när han frågar dem om vad en kock gör och sedan om det finns några kockar på skolan och får svaret "nej, här finns bara mattanter" är riktigt bra. Den belyser hur statusen för kockar och kokerskor i storkök faktiskt ser ut!) och inför förändringar i liten skala först. Första veckan gjorde han typ en salladsdressing. Han insåg att det inte skulle funka att komma och "härja runt" och ändra allt på en gång, men en salladsdressing är ju bara en salladsdressing och helt ofarligt. Både för barn och för arbetskamrater. Men när barnen faktiskt tog dressing på sina grönsaker ÅT de grönsakerna...

Melker fick sig nog en tankeställare under inspelningarna av gårdagens program. Alla som har kockkläder agerar inte som restaurangfolk. 'Nuf said.

Vad jag däremot blir lite chockad över är Carola Magnusson, som mer och mer ter sig som en "religiös fanatiker". Hon är fantastiskt duktig och jag gillar henne (jag har träffat henne några gånger, senast för ett par veckor sedan ni Järna), men alla har inte hennes erfarenheter av att laga ekologiskt. Faktiskt vill jag sticka ut hakan och säga att nästan INGEN annan i sverige har samma erfarenheter av ekologisk matlagning som Carola Magnusson. Då kan det vara svårt att motivera andra - de hajar helt enkelt inte VARFÖR de råarorna är bättre, eller VARFÖR den maten är nyttigare, eller VARFÖR Carola Magnusson tycker att den smakar bättre. Själv har man inte den erfarenheten.

I gårdagens program gjorde hon en jättefin (och säkert god) fiskgryta på ekologisk sej (nu hör jag avgrundsvrål från ekonomimedvetna kockar framför skärmarna) och redd med grönsakernas egna stärkelser. Kanonidé. Men hon sätter upp den på menyn samma dag som "den andra rätten" i skolan är pasta. Med ost och skinksås. Nu brukar i och för sig JAG laga just min skinksås med bra råvaror, men "en bra fiskdag" på jobbet går det oftast mindre än "en riktigt dålig pastadag". Att sätta upp rätterna "mot varandra" på en meny är ekonomiskt självmord. Man får svinn på många många tiotals procent den dagen (och har man då anänt väldigt dyra råvaror är det inte roligt. Gästerna kommer bokstavligen att "kasta dina pengar i soporna").

Jag förstår hennes hållning. Jag förstår att hon brinner för det hon gör, men just nu verkar hon så förblindad av sina egna ideers förträfflighet (och ja - de är förträffliga) att hon helt missar att de andra "inte är med på tåget". Att de inte HAJAR vad "da shit's allabout"...

Nåväl - det skall ju hålla på några veckor till, så... Jag får säkert skäl att återkomma till det fler gånger. Tills dess. Kolla in programmet.



(Och idolbilden på Paul här ovan kommer från TV4.se)

--

EDIT: 15 okt, 21:06. Upptäckte idag att jag blivit länkad av Bendel, som skrivit ett väldigt fint inlägg om Carola Magnusson och henns mat. Kolla in det!

EDIT: 16 okt. 06:23. Det här blogginlägget verkar tydligen odödligt! Nu har jag blivit länkad från Jessika också. Hon skriver en fin sammanfattning av debatten och beskriver sina egna tankar på ett bra sätt. Kolla in!

Jag blir så trött...

Jag blir så trött på nonsensblaskan Aftonbladet ibland. Jag antar att ni också såg löpsedeln igår: "Ditt barns skolmat: sämre än kattmat".

Givetvis varierar kvaliteten på skolmaten från enhet till enhet, men låt mig säga det såhär, för att vara tydlig:

Vad tror ni på Aftonbladet som skriver en sådan här artikel att ni uppnår? Att ni uppmuntrar folk i branchen "mat för barn" att jobba hårdare för att få fram bättre mat? Eller att det blir någon slags vetenskaplig tyngd bakom för att ni frågar Bert Karlsson (som ju har åsikter om precis ALLT här i världen) "var det är värst skolmat i Sverige" (Gällivare - enligt artikeln - bra jobbat!) Eller vad? VILL ni att vi kockar - som faktiskt jobbar med mat på ett målmedvetet sätt - skall lägga ifrån oss slevar, grytor, knivar och pannor och - för att få tyst på Er - i stället faktiskt köper kattmat till Era barn?

--

På tal om programmet - jag såg det inte, men jag träffade Carola Magnusson för någon vecka sedan och vi bytte nummer. Vi verkar ha ungefär samma syn på mat. Och Melker är ju "en av oss" (gammal krogkock), så det skall bli kul att se det i framtiden.

Förresten - utan att ha sett programmet - men när man hör om det känns det som om just Melker Andersson genomgått en medial metamorfos från att vara "Sveriges Gordon Ramsay i 'Elake kocken'" till att bli "Sveriges Jamie Oliver i 'Jamies school dinners'"? Och är DET bra? Kul i alla fall! Och bra att se ett engagemang för skolmat. Jag minns i "Krogakuten" (hette det väl - den svenska varianten på "kitchen nightmares"?) när Melker och hans gäng åkte på radikalsmisk av ett gäng "mattanter" i en pannkakstårtetävling i någon skola, och han fick bjuda hela skolan på glass. Magiskt TV-ögonblick!

Nåväl. Kudos för att man plockat in Carola, som faktiskt vet vad hon talar om, och Melker - sveriges just nu kanske mest mediakunniga kock - i det här gänget. Kanske, bara kanske, om folk inte behöver schavottera i TV, kan vi höja statusen på kockyrket även i offentliga miljöer för och med barn. Då blir jag glad!

--

Tills dess kommer jag fortsätta att laga min egen mat, prata och äta med barnen och aldrig, aldrig, aldrig servera kattmat. Vad än aftonbladet skriver!

Mat är sex?

Oh yeah. (Och nu kommer alla mina nära kompisar läsa det här och tycka "bra jobbat - han har lyckats få in två av sina huvudintressen i samma bloggpostrubrik!") :-)

Kollade givetvis på "F-word" som började på kanal 5 idag. Snyggt proddat (fast mycket är rätt krattigt filmat skjutet med handhållen skak-kamera) och med riktigt bra soundtrack. Och sexigt. Allt den här serien vill kommunicera - känns det som - är "mat är sex".

Det är tjejer som slickar sig kring munnen, slickar på fingrar, Gordon ramsay som byter kläder (och låter kostymen falla) i introt och han flirtar, kommer med innuendo efter innuendo. Killen som för ett halvår sedan var "the greatest bully in the world" har helt plötsligt blivit "the sexiest chef alive" i pressen.

(Här skulle jag kunna skriva något lite halvtragiskt om min tonårstid, då det faktiskt var de "elaka killarna" som fick alla de snygga tjejerna, och göra något slags analogi om att det kanske, trots allt ÄR sexigt att vara kaxig, men jag låter bli... Den här gången... Mest för att jag vet att det finns folk som läser den här bloggen som ibland kan förledas att tro att jag kanske är - om inte en "elak pojke" så i alla fall en sexig kock.
*Hej, Fru Värn!*)

Men ärligt - kolla bara in hur showen marknadsfördes i "Asian food channel":



Det känns lite sådär småsexigt, eller hur? Och tanken att mat är sexigt är ju inte ny. Nigella Lawson blev ju kritiserad för det där för något år sedan och det skrevs bl.a. om henne att hon "got food looking slutty". Kul. Nu kommer någon av mina mer rödstrumpade vänner att skriva något i stil med att "det är ok när en KARL gör det men när NIGELLA gör det så är det minsann slampigt..." Kanske har de rätt. Själv hoppas jag nästan på att någon skall tycka att jag - eller min mat - är lite slampig. Det skulle liksom kännas som att den i alla fall är lättillgänglig! :-)

Nåväl. Det är lite lustigt att se att det helt plötsligt i alla fall är "sexigt" med kockar. Nu känns det bara som om ifall "mat är sex" som att vi som faktiskt pysslar med att sälja mat är prostituerade... Plötsligt känner jag mig lite smutsig. :-)

Nåja. Kolla in introt. Och berätta sedan om du tycker att mat är sex. Eller i alla fall sexigt. Eller om det finns någon kock du tycker är sexig...