Hmm. Mat och politik. Det känns alltid konstigt att skriva om. Samtidigt känns det viktigt eftersom så mycket i vår vardag kretsar just kring mat? Och inte sällan, numer, styrs vad vi har påtallriken just av politiska beslut...
Läser en intressant debattartikel i Aftonbladet idag om det intima samarbetet mellan moderaterna och snabbmatsjätten McDonald's.
Blir först lite skrämd. Sedan förbannad. Men faktiskt mest på skribenten. För såhär ser jag på saken: McDonald's är ett oerhört framgångsrikt föreyag. Och en av de största arbetsgivarna inom restaurangbranchen. Det kan man tycka vad man vill om. Men så är det.
Moderaterna är det parti som tydligast drivit linjen att sysselsätta fler i restaurangbranchen. Det har man gjort bl.a. genom att för några veckor sedan göra det enklare för oss alla i branchen att göra rätt och sänka restaurangmatsmomsen.
Är det jättekonstigt att moderaterna vill ta upp just McDonald's som gott exempel? De är ju störst! Om man pekar på dem kanske andra tar efter för att bli lika framgångsrika?!
Är det jättekonstigt att McDonald's på sina brickunderlägg skriver om moderaterna? De politiska frågor som berört McDonald's har ju framförallt drivits av dem. Hade man t.ex. fått sänkt moms villkorat av miljöpartiet ifall man hade serverat mer kravmärkt mat hade givetvis McD berättat om det?!
Problemet, tycker jag, är att inte fler politiska partier engagerar sig i direkta måltidsfrågor. Gjorde man det skulle man ju kunna påverka. Både vad vi äter, vilka och hur många som lagar det, och vad som i slutet hamnar på McDonald's brickunderlägg. Både vad som står där och vad som faktiskt serveras?
Själv är jag inte så jätteförtjust i McD. Jag gillar inte deras pommes, bl.a men de kan en grej, och det är att anpassa sig till nya villkor påsina lokala marknader. Mer än alla som högljutt höjer brösttoner över dem.
Vad tycker ni?
Visar inlägg med etikett Aftonbladet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Aftonbladet. Visa alla inlägg
söndag, februari 26, 2012
måndag, februari 13, 2012
Dagens aftonblad "scoopar" Melker Andersson
Vad säger ni om det här? Känns som lite av sensationsjounalistik, tycker jag.
måndag, januari 16, 2012
Fler än jag som skriver om sveriges mästerkock
Skrev ju härom dagen om säsong 2 i Sveriges Mästerkock som just börjat.
Och jag har skrivit tidigare på bloggen om hur matlagning för mig är passionerad, sinnlig och ofta nästan andlig. Och idag skriver Fredrik Virtanen i aftonbladet att TV-kockarna är våra nya gudar.
Läs det och säg om du tycker att det stämmer!
Och jag har skrivit tidigare på bloggen om hur matlagning för mig är passionerad, sinnlig och ofta nästan andlig. Och idag skriver Fredrik Virtanen i aftonbladet att TV-kockarna är våra nya gudar.
Läs det och säg om du tycker att det stämmer!
onsdag, februari 10, 2010
Aftonbladet och den magiska femte smaken.
Läser den här lite annorlunda artikeln på Aftonbladet. För Er som inte läst den, eller orkar läsa en aftonbladet-artikel: Det handlar om en pasta med "umami-smak" på tub från Storbritanien. Och som omskrivs som "alla kockars dröm" i aftonbladet. MEN - undrar du - finns det inte redan umami i mat kockar lagar? Jodå - Umami - "den femte grundsmaken" är något som finns i t.ex. ost, räkor och andra skaldjur och misopasta.
Men artikeln är rätt konstig - dels skriver skribenten (Jessica Balksjö) om "Unami" (vilket alltså är felstavat) och dels kanske någon tycker - "men har man inte försökt att framställa just umami genom olika kombinationer med natriumglutamater?" Svaret är "jo - precis" vissa av oss kommer kanske ihåg "aromat" på Svenska kryddhyllor (en liten gul burk från knorr?). Ett försökt till "umami på burk", fast innan vi använde ordet umami, som är ett japanskt låneord.
Men sedan kommer några riktigt roliga meningar, i den här - tämligen okritiska - artikeln:
Som sagt - umami är en smak, inte ett ämne (och om det är det är det alltså något slags natriumglutamat). Och ingredienser med den smaken har väl funnits tillgängliga för alla som kunnat hitta rätt råvaror? Vem som helst KAN väl redan få maten att smaka underbart? Man behöver väl inte vara en av "de största sjänkockarna" för att skala räkor?
Men artikeln är rätt konstig - dels skriver skribenten (Jessica Balksjö) om "Unami" (vilket alltså är felstavat) och dels kanske någon tycker - "men har man inte försökt att framställa just umami genom olika kombinationer med natriumglutamater?" Svaret är "jo - precis" vissa av oss kommer kanske ihåg "aromat" på Svenska kryddhyllor (en liten gul burk från knorr?). Ett försökt till "umami på burk", fast innan vi använde ordet umami, som är ett japanskt låneord.
Men sedan kommer några riktigt roliga meningar, i den här - tämligen okritiska - artikeln:
Mirakelsmaken upptäcktes av en japansk forskare för över 100 år sedan och har hittills bara varit tillgänglig för de största stjärnkockarna.
Nu kan vem som helst få maten att smaka underbart.
Som sagt - umami är en smak, inte ett ämne (och om det är det är det alltså något slags natriumglutamat). Och ingredienser med den smaken har väl funnits tillgängliga för alla som kunnat hitta rätt råvaror? Vem som helst KAN väl redan få maten att smaka underbart? Man behöver väl inte vara en av "de största sjänkockarna" för att skala räkor?
onsdag, december 16, 2009
Mat--Tina 00talets TV-kock...
Nu börjar det dyka upp olika krönikor över 00-talet - det första decenniet på tjugohundratalet i media. I Aftonbladet kan man idag läsa om Sveriges - kanske genom tiderna - mest populära Svenska TV-kock, Tina Nordsröm A.K.A Mat-Tina och hennes mediala resa och framgångar, som en krönika över ett mat-tv-sverige under de senaste tio åren.
Själv är jag - kanske inte helt oväntad - väldigt positiv till allt snällt som skrivs om henne - jag tycker hon är en fantastiskt trevlig människa och gillar henne ohämmat.
Inte helt otippat är hon en idol. Kanske inte alltid för att hon är tekniskt briljant, utan för att hon visat att man inte behövde vara en euro-geezer för att få synas i TV och laga mat. Hon visade att dörren till TV-studion kunde vara öppen för... ... . . sådana som jag.
Och jag håller med Aftonbladet. Tina är Sveriges mest inflytelserika TV-kock under det här decenniet! Och rättvist så!
(Och en gammal goding - bilden från TV-inspelningen av "Tinas mat" hösten 2007)
Själv är jag - kanske inte helt oväntad - väldigt positiv till allt snällt som skrivs om henne - jag tycker hon är en fantastiskt trevlig människa och gillar henne ohämmat.
Inte helt otippat är hon en idol. Kanske inte alltid för att hon är tekniskt briljant, utan för att hon visat att man inte behövde vara en euro-geezer för att få synas i TV och laga mat. Hon visade att dörren till TV-studion kunde vara öppen för... ... . . sådana som jag.
Och jag håller med Aftonbladet. Tina är Sveriges mest inflytelserika TV-kock under det här decenniet! Och rättvist så!
(Och en gammal goding - bilden från TV-inspelningen av "Tinas mat" hösten 2007)
tisdag, september 29, 2009
En riktigt bra krönika i Aftonbladet
Ja - faktiskt. En riktigt bra krönika i Aftonbladet idag, om livsmedelsindustrin och lite hur det känns att hitta likadana stansade skivor av vakuumpackad skinka. Kolla in!
tisdag, augusti 25, 2009
Bloggare deprimerad efter bantning.
En rubrik som skulle kunna vara satt av Aftonbladet, jag vet, men det handlar alltså om "Kissie", modebloggerskan, ni vet? Hon testade det där Alli (heter det väl) och fick förutom de vanliga magbesvären en depression. Hon tog sig tydligen inte ens ur sängen när det var som värst.
Skrämmande. Och jag tycker att det är rätt skönt, såhär någon dag efter att aftonbladet publicerade sin artikel om mat för (överviktiga) barn och ungdomar att man går ut och berättar historien om att det inte finns några genvägar till en lägre vikt.
Det är lätt - kan man tänka - att tro att man genom bara att ta en kort pillerkur skall bli av med de där extrakilona och sedan skapar man sig nya, allvarligare problem?
Nåväl. Vad vill jag med det här inlägget, då? Well - oavsett om du söker viktnedgång med viktväktare, enligt livsmedelsverkets rekommendationer, LCHF, GI eller vad det än är som funkar för dig verkar det enda som funkar på lång sikt vara att lägga om kosten, att ändra ett beteende. Och för människor som vill göra det har vi som kockar, framförallt till just barn och ungdomar, en jättemöjlighet att lära oss och hjälpa till mer. Att i högre grad titta på behoven som barnen, ungdomarna och deras föräldrar tycker sig ha och försöka hjälpa till att laga - även fortsättningsvis - så god och näringsriktig mat vi kan, trots nya kostråd, tips etc.
Jag vill själv vara en del i att försöka hjälpa mina "kunder" och gäster att äta så bra som möjligt, enligt vad de själva tycker. Både vad det gäller smak, presentation näringsinnehåll och hur kosten är sammansatt.
Ps. En till som skrivit några gånger om Alli är förstås kostdoktorn. Ds.
Skrämmande. Och jag tycker att det är rätt skönt, såhär någon dag efter att aftonbladet publicerade sin artikel om mat för (överviktiga) barn och ungdomar att man går ut och berättar historien om att det inte finns några genvägar till en lägre vikt.
Det är lätt - kan man tänka - att tro att man genom bara att ta en kort pillerkur skall bli av med de där extrakilona och sedan skapar man sig nya, allvarligare problem?
Nåväl. Vad vill jag med det här inlägget, då? Well - oavsett om du söker viktnedgång med viktväktare, enligt livsmedelsverkets rekommendationer, LCHF, GI eller vad det än är som funkar för dig verkar det enda som funkar på lång sikt vara att lägga om kosten, att ändra ett beteende. Och för människor som vill göra det har vi som kockar, framförallt till just barn och ungdomar, en jättemöjlighet att lära oss och hjälpa till mer. Att i högre grad titta på behoven som barnen, ungdomarna och deras föräldrar tycker sig ha och försöka hjälpa till att laga - även fortsättningsvis - så god och näringsriktig mat vi kan, trots nya kostråd, tips etc.
Jag vill själv vara en del i att försöka hjälpa mina "kunder" och gäster att äta så bra som möjligt, enligt vad de själva tycker. Både vad det gäller smak, presentation näringsinnehåll och hur kosten är sammansatt.
Ps. En till som skrivit några gånger om Alli är förstås kostdoktorn. Ds.
fredag, augusti 21, 2009
Med tidningar som aftonbladet skriver sig en matblogg själv!
Läser en artikel om mat för barn i Aftonbladet och upprörs över hur dåligt underbyggd den är. Den följer i och för sig - och citerar i stora stycken - livsmedelsverkets rekommendationer för "mat för barn" (som bl.a. ligger till grund för kostpolicyn för barn i Stockholms stad).
Typiska tips man får som matlagare till barn är (förutom en massa skrämselpropaganda att snart sett vartannat barn är överviktigt i skolan och att det sitter i med babyhull ända upp i tonåren!) att man skall "i princip utesluta färdig barnmat på burk", att man skall servera vatten i stället för mjölk till barnen, att ge dem margarin i stället för smör, etc.
Alltså - gamla utdaterade kostråd som tillochmed livsmedelsverket själva börjat ifrågasätta. All samlad nutida forskning tyder nämligen på att vi människor i högre grad än vi tidigare förstått behöver just naturliga animaliska fetter som från smör och ost, och mindre kemiska tillsatser som förtjockningsmedel och smakförstärkare, som man petar i t.ex. vegetabiliska margariner.
Men - så blir man lite glad igen, för när man scrollar ned i artikeln ser man att aftonbladet har annonser som gäller kost och hälsa, ute i mariginalen till höger. Kolla vilken annons som är störst, och kolla in den websidan i stället! :-)
Typiska tips man får som matlagare till barn är (förutom en massa skrämselpropaganda att snart sett vartannat barn är överviktigt i skolan och att det sitter i med babyhull ända upp i tonåren!) att man skall "i princip utesluta färdig barnmat på burk", att man skall servera vatten i stället för mjölk till barnen, att ge dem margarin i stället för smör, etc.
Alltså - gamla utdaterade kostråd som tillochmed livsmedelsverket själva börjat ifrågasätta. All samlad nutida forskning tyder nämligen på att vi människor i högre grad än vi tidigare förstått behöver just naturliga animaliska fetter som från smör och ost, och mindre kemiska tillsatser som förtjockningsmedel och smakförstärkare, som man petar i t.ex. vegetabiliska margariner.
Men - så blir man lite glad igen, för när man scrollar ned i artikeln ser man att aftonbladet har annonser som gäller kost och hälsa, ute i mariginalen till höger. Kolla vilken annons som är störst, och kolla in den websidan i stället! :-)
torsdag, augusti 06, 2009
Bär ger energi som räcker hela hösten
...om man får tro Aftonbladet. Det vore bra. Förra veckan såg jag faktiskt hjortron, men de var ännu bara kart och hade inte riktigt mognat. Om någon vecka blir det kanske ut i skogen här intill i alla fall och försöka hitta blåbär. Det skulle vara gott till någon paj, eller sylt, eller så. Vi får se.
Hjortron är annars ett av mina absoluta favoritbär. Vilket/vilka är dina?
(Och den här gången är det hjortronen på bilden som har med texten att göra)! :-)
Inte alla förskoleanställda borde få blogga...
Läser det här i SvD och i Aftonbladet och blir så rasande att jag kokar!
A) Jag har barn i förskoleåldern själv och det här är ungefär det värsta jag i mardrömsväg kan fantisera ut.
B) Jag arbetar själv på förskola. Att vara man och vilja jobba med barn - i någon som helst form - och med små barn i synnerhet väcker alltid viss misstanke, skepsis eller i alla fall frågor och inresse hos de föräldrar som lämnar sina barn i vår vård.
Det är därför OERHÖRT att något sådant här kan ha fått ske. I Stockholms kommun fick jag lämna utdrag ur belastningsregistret för att få bli anställd. Detsamma gällde under det dryga halvår jag vikarierade på Värmdö. Det finns alltså rutiner för att kontrollera nya anställda i kommunen. Jag tror - emellertid - inte att den kontrollen görs automatiskt på alla kvinnor som anställs, men på samtliga män. De övriga killar jag känner som arbetat som vikarier på min förskola under våren har bägge fått lämna utdrag ur belastningsregistret.
Och det tycker jag är rätt.
Men - som sagt - jag blir VANSINNIG när jag läser sådant här. På precis samma sätt som jag blir VANSINNIG när folk i restaurangbranchen inte kan följa lagar och regler. När mitt yrke dras i smutsen. När min heder tafsas på av hjärndöda kriminella idiotjävlar får det mig att vilja återinföra dödsstraff. På riktigt.
För mitt jobb är världens bästa.
Att laga mat till barn är underbart. Och jag älskar att jobba med barn. Att umgås med barn. Att ge dem min mat.
Jag inser när jag läser meningarna ovan att jag inte kan skriva att "jag älskar barn" utan att själv bli åtminstone lite extra synad i sömmarna av kollegor och andra kommunanställda. För att jag är anställd på förskola. Och för att jag är man.Och det är sådana här idioter som gör att det är så.
Samtidigt är jag kluven. Jag vill inte ha mer kontroll av män som jobbar i förskolan, för jag är själv man och det är bökigare och bökigare att sköta sina arbetsuppgifter hela tiden. (En av vikarierna berättade i somras att han t.ex. inte någon gång lämnades ensam med barn vid skötbordet. Han vågade heller inte hjälpa barn att torka sig "där fram" efter att de varit på toaletten, utan ville ha hjälp av kvinnliga kollegor, för att ingen skulle kunna - ens för ett ögonblick - få för sig att "det var något".
Fas jag vill ha kontroll - för jag har - som jag skrev - barn i den här åldern och jag vill givetvis inte att de någonsin skall komma i kontakt med något sådant här.
Jag hatar därför sådana här händelser. Jag hatar att folk gör såhär. Och jag skulle ha svårt för att inte hata någon som gjorde såhär om jag fick reda på vem det var. De här händelserna tar fram det värsta i mig.
Jag vet inte riktigt mer vad jag skall skriva. För jag är så upprörd just nu.
--
EDIT: kl. 19.50 - Jag har fått ett par mail om det här inlägget nu, men inga bloggkommentarer. Mailen är från kvinnor som tagit illa vid sig av att jag tycker att även kvinnor bör referenstestas i belastningsregistret. Då de hävdar att detta är ett typiskt "manligt problem" vill jag att andra framförallt killar skriver om SINA erfarenheter av det här. Länka gärna hit från din egen blogg, eller skriv i kommentarerna här. Tack på förhand. MVH /Jesper
A) Jag har barn i förskoleåldern själv och det här är ungefär det värsta jag i mardrömsväg kan fantisera ut.
B) Jag arbetar själv på förskola. Att vara man och vilja jobba med barn - i någon som helst form - och med små barn i synnerhet väcker alltid viss misstanke, skepsis eller i alla fall frågor och inresse hos de föräldrar som lämnar sina barn i vår vård.
Det är därför OERHÖRT att något sådant här kan ha fått ske. I Stockholms kommun fick jag lämna utdrag ur belastningsregistret för att få bli anställd. Detsamma gällde under det dryga halvår jag vikarierade på Värmdö. Det finns alltså rutiner för att kontrollera nya anställda i kommunen. Jag tror - emellertid - inte att den kontrollen görs automatiskt på alla kvinnor som anställs, men på samtliga män. De övriga killar jag känner som arbetat som vikarier på min förskola under våren har bägge fått lämna utdrag ur belastningsregistret.
Och det tycker jag är rätt.
Men - som sagt - jag blir VANSINNIG när jag läser sådant här. På precis samma sätt som jag blir VANSINNIG när folk i restaurangbranchen inte kan följa lagar och regler. När mitt yrke dras i smutsen. När min heder tafsas på av hjärndöda kriminella idiotjävlar får det mig att vilja återinföra dödsstraff. På riktigt.
För mitt jobb är världens bästa.
Att laga mat till barn är underbart. Och jag älskar att jobba med barn. Att umgås med barn. Att ge dem min mat.
Jag inser när jag läser meningarna ovan att jag inte kan skriva att "jag älskar barn" utan att själv bli åtminstone lite extra synad i sömmarna av kollegor och andra kommunanställda. För att jag är anställd på förskola. Och för att jag är man.Och det är sådana här idioter som gör att det är så.
Samtidigt är jag kluven. Jag vill inte ha mer kontroll av män som jobbar i förskolan, för jag är själv man och det är bökigare och bökigare att sköta sina arbetsuppgifter hela tiden. (En av vikarierna berättade i somras att han t.ex. inte någon gång lämnades ensam med barn vid skötbordet. Han vågade heller inte hjälpa barn att torka sig "där fram" efter att de varit på toaletten, utan ville ha hjälp av kvinnliga kollegor, för att ingen skulle kunna - ens för ett ögonblick - få för sig att "det var något".
Fas jag vill ha kontroll - för jag har - som jag skrev - barn i den här åldern och jag vill givetvis inte att de någonsin skall komma i kontakt med något sådant här.
Jag hatar därför sådana här händelser. Jag hatar att folk gör såhär. Och jag skulle ha svårt för att inte hata någon som gjorde såhär om jag fick reda på vem det var. De här händelserna tar fram det värsta i mig.
Jag vet inte riktigt mer vad jag skall skriva. För jag är så upprörd just nu.
--
EDIT: kl. 19.50 - Jag har fått ett par mail om det här inlägget nu, men inga bloggkommentarer. Mailen är från kvinnor som tagit illa vid sig av att jag tycker att även kvinnor bör referenstestas i belastningsregistret. Då de hävdar att detta är ett typiskt "manligt problem" vill jag att andra framförallt killar skriver om SINA erfarenheter av det här. Länka gärna hit från din egen blogg, eller skriv i kommentarerna här. Tack på förhand. MVH /Jesper
lördag, mars 21, 2009
Aftonbladets rubriker... Igen...
Såg ni det här igår? - "Nu är vinet som lindrar bakrus här"? Sedan handlar artikeln inte om ett vin som "lindrar" några som helst symptom, utan bara om ett vin som innehåller något mindre av de ämnen som man tror kan ha att göra med att man mår dåligt dagen efteråt. Ja, inte alkohol då, eller rättare - det står inget i artikeln om alkoholhalten, men tydligen innehåller vinet "Ken Creek" något mindre garvsyra och histamin än andra viner.
Magnus Wickman - allergiläkare:
Jaja, mindre av de besvärliga sumptomen, alltså. Inte lindrande av dem. Och om man vill dricka Ken Creek har man alltså ytterligare ett skäl nu, då. Skål, go'vänner!
Magnus Wickman - allergiläkare:
För väldigt många känsliga innebär det säkert att man klarar av att dricka vin.
Jaja, mindre av de besvärliga sumptomen, alltså. Inte lindrande av dem. Och om man vill dricka Ken Creek har man alltså ytterligare ett skäl nu, då. Skål, go'vänner!
torsdag, mars 19, 2009
Svart mellanmjölk?
Arla hänger på världsnaturfondens "Earth hour" den 28 mars mellan 20.30 och 21.30 och försöker skapa uppmärksamhet kring det genom att "släcka" ned sitt mjölkpaket. Intressant.
Jag är ju en kille som i princip läst mer på mjölkpaket än jag läst serier (och det är väldigt mycket), så jag tycker egentligen att det är rätt smart att använda just mjölkpaketet till att föra ut ett budskap. Och speciellt roligt att just mejeriindustrin, som ju ofta pekas ut som en av de större miljöbovarna (även om det inte riktigt stämmer) vill vara med och dra sitt strå till stacken.
Så - kul. Undrar om jag kan stänga ned bloggen på något sätt, den där timman? Hmmm.
torsdag, mars 05, 2009
Att sälja något som inte är vad det heter...
Läser i Aftonbladet om att flera tillverkare tillverkar "smördeg" utan att använda smör. Findus marknadschef hävdar t.ex. att "man vanligtvis använder margarin".
Men nu slår Livsmedelsverket till och berättar att man inte får kalla smördeg som inte innehåller smör för just smördeg. Så vad får degen kallas? "Margarindeg"? Låter inte sådär jättegott, faktiskt Kanske kommer vi att se fler och fler producenter gå över till den franska benämningen "Mille Feuille" eller att börja använda en försvenskning som "tusenbladsdeg" eller så?
För mig är ändå smördeg alltid smördeg. Och i den har man riktigt smör! Basta!
fredag, oktober 17, 2008
Nu klarnar det...
[ironi på]
Läser - igen - en väldigt väl underbyggd artikel i den nästintill oumbärliga läkartidskriften Aftonbladet och plötsligt står det klart varför de flesta tjejerna på jobbet dricker Te... :-)
[ironi av]
--
EDIT: 20:32...
Läser i artikeln ovan att "kaffe kan motverka bröstcancer", vilket är jätteroligt när samma tramsblaska igår hade med den här artikeln.
Läser - igen - en väldigt väl underbyggd artikel i den nästintill oumbärliga läkartidskriften Aftonbladet och plötsligt står det klart varför de flesta tjejerna på jobbet dricker Te... :-)
[ironi av]
--
EDIT: 20:32...
Läser i artikeln ovan att "kaffe kan motverka bröstcancer", vilket är jätteroligt när samma tramsblaska igår hade med den här artikeln.
måndag, oktober 13, 2008
Expressen gör en "aftonbladet"
Ja - jag skrev ju förra veckan om Aftonbladets fantastiska artikel om kattmat och hur trött jag blir på kvällstidningsjournalistik, där skribenten inte är påläst eller man koncentrerar sig på "fel" problemställningar, inte sällan mot bättre vetande, bara för att få en säljande artikel.Den här veckan gör Expressen "en aftonbladet" och slår på löpet upp "Flingsalt kan göra dig sjuk" och har sedan en artikel med om en hormonsjukdom - hypotyreos - som i vissa fall kan ge nedstämdhet, håravfall, övervikt och andra symptom. Hypotyreos är en förfärlig sjukdom. En sjukdom som man bl.a. kan ådra sig om man ligger i riskzonen för att ha jodbrist.
Sedan mitten a 30-talet har svensk livsmedelsindustri jodberikat "vanligt" fint bordssalt. En jodberikning som t.ex. inte sker av så många havssaltprodukter, eller "ekologiska" salter.
Så - "flingsalt är farligt".
Det är nu jag - som jobbar med mat - undrar A) hur snabbt är ett sådant här sjukdomsförlopp? Blir man sjuk på en gång om man använder sig av icke jodberikat salt? B) kan man - om man (som jag) gillar smaken av flingsalt få i sig jod på något annat sätt och därigenom motverka de "farliga effekterna" av flingsalt? C) nu är artikelförfattaren kvinna och flera symptom som räknas upp (som missfall, oregelbunden menstruation etc.) är typiska "kvinnosymptom". Är det här en fråga som faktiskt är aktuell för hela befolkningen, eller bara halva? Det framgår inte av artikeln. och D) om man INTE har jodbrist - är flingsalt ok då? Någon gång ibland? Eller är det fortfarande "farligt"?
Ja - jag vet - jag är tämligen raljant, men bara för att visa på hur korkat det ibland skrivs som mat. Och för Er som har barn i "min" förskola - vårt bordssalt är jodberikat. Det var nämligen billigast så (vi har ett vettigt anbud från vår leverantör).
tisdag, oktober 07, 2008
Jag blir så trött...
Jag blir så trött på nonsensblaskan Aftonbladet ibland. Jag antar att ni också såg löpsedeln igår: "Ditt barns skolmat: sämre än kattmat".
Givetvis varierar kvaliteten på skolmaten från enhet till enhet, men låt mig säga det såhär, för att vara tydlig:
Vad tror ni på Aftonbladet som skriver en sådan här artikel att ni uppnår? Att ni uppmuntrar folk i branchen "mat för barn" att jobba hårdare för att få fram bättre mat? Eller att det blir någon slags vetenskaplig tyngd bakom för att ni frågar Bert Karlsson (som ju har åsikter om precis ALLT här i världen) "var det är värst skolmat i Sverige" (Gällivare - enligt artikeln - bra jobbat!) Eller vad? VILL ni att vi kockar - som faktiskt jobbar med mat på ett målmedvetet sätt - skall lägga ifrån oss slevar, grytor, knivar och pannor och - för att få tyst på Er - i stället faktiskt köper kattmat till Era barn?
--
På tal om programmet - jag såg det inte, men jag träffade Carola Magnusson för någon vecka sedan och vi bytte nummer. Vi verkar ha ungefär samma syn på mat. Och Melker är ju "en av oss" (gammal krogkock), så det skall bli kul att se det i framtiden.
Förresten - utan att ha sett programmet - men när man hör om det känns det som om just Melker Andersson genomgått en medial metamorfos från att vara "Sveriges Gordon Ramsay i 'Elake kocken'" till att bli "Sveriges Jamie Oliver i 'Jamies school dinners'"? Och är DET bra? Kul i alla fall! Och bra att se ett engagemang för skolmat. Jag minns i "Krogakuten" (hette det väl - den svenska varianten på "kitchen nightmares"?) när Melker och hans gäng åkte på radikalsmisk av ett gäng "mattanter" i en pannkakstårtetävling i någon skola, och han fick bjuda hela skolan på glass. Magiskt TV-ögonblick!
Nåväl. Kudos för att man plockat in Carola, som faktiskt vet vad hon talar om, och Melker - sveriges just nu kanske mest mediakunniga kock - i det här gänget. Kanske, bara kanske, om folk inte behöver schavottera i TV, kan vi höja statusen på kockyrket även i offentliga miljöer för och med barn. Då blir jag glad!
--
Tills dess kommer jag fortsätta att laga min egen mat, prata och äta med barnen och aldrig, aldrig, aldrig servera kattmat. Vad än aftonbladet skriver!
Givetvis varierar kvaliteten på skolmaten från enhet till enhet, men låt mig säga det såhär, för att vara tydlig:
Vad tror ni på Aftonbladet som skriver en sådan här artikel att ni uppnår? Att ni uppmuntrar folk i branchen "mat för barn" att jobba hårdare för att få fram bättre mat? Eller att det blir någon slags vetenskaplig tyngd bakom för att ni frågar Bert Karlsson (som ju har åsikter om precis ALLT här i världen) "var det är värst skolmat i Sverige" (Gällivare - enligt artikeln - bra jobbat!) Eller vad? VILL ni att vi kockar - som faktiskt jobbar med mat på ett målmedvetet sätt - skall lägga ifrån oss slevar, grytor, knivar och pannor och - för att få tyst på Er - i stället faktiskt köper kattmat till Era barn?
--
På tal om programmet - jag såg det inte, men jag träffade Carola Magnusson för någon vecka sedan och vi bytte nummer. Vi verkar ha ungefär samma syn på mat. Och Melker är ju "en av oss" (gammal krogkock), så det skall bli kul att se det i framtiden.
Förresten - utan att ha sett programmet - men när man hör om det känns det som om just Melker Andersson genomgått en medial metamorfos från att vara "Sveriges Gordon Ramsay i 'Elake kocken'" till att bli "Sveriges Jamie Oliver i 'Jamies school dinners'"? Och är DET bra? Kul i alla fall! Och bra att se ett engagemang för skolmat. Jag minns i "Krogakuten" (hette det väl - den svenska varianten på "kitchen nightmares"?) när Melker och hans gäng åkte på radikalsmisk av ett gäng "mattanter" i en pannkakstårtetävling i någon skola, och han fick bjuda hela skolan på glass. Magiskt TV-ögonblick!
Nåväl. Kudos för att man plockat in Carola, som faktiskt vet vad hon talar om, och Melker - sveriges just nu kanske mest mediakunniga kock - i det här gänget. Kanske, bara kanske, om folk inte behöver schavottera i TV, kan vi höja statusen på kockyrket även i offentliga miljöer för och med barn. Då blir jag glad!
--
Tills dess kommer jag fortsätta att laga min egen mat, prata och äta med barnen och aldrig, aldrig, aldrig servera kattmat. Vad än aftonbladet skriver!
måndag, september 01, 2008
Barn och mat är inte alltid helt lätt...
Läser om mat för barn den här artikeln i Aftonbladet och inser att jag inte riktigt förstår vad artikelförfattaren vill göra en så stor grej av... Att låta de som äter maten vi lagar vara med och bestämma vad de äter känns väl typ... naturligt? Alltså - eftersom det här är ett rätt (ständigt återkommande) aktuellt problem på mitt jobb tänker jag rätt mycket på just hur jag skall få barn att äta maten jag lagar. Att låta barnen vara med och bestämma vad de äter skapar ju, om inte annat, ett intresse och kanske en mer naturlig kontakt med det man äter? Eller tänker jag fel här?
Rätt ofta hör jag argument (som också framförs i artikeln) att "barn skall inte bestämma för mycket över vad de äter" för "de vet inte vad som är nyttigt för dem", "det blir anarki i köket - de vill bara äta pizza och korv" osv.
Min erfarenhet är faktiskt rätt motsatt - Ju mer man låter barn ta ansvar för maten desto mer vågar de faktiskt pröva på. Och ju oftare kommer de med andra förslag på mat. Grejer de testat hos kompisar, saker de sett på tv (rätt många ungar kollar på mat-TV!) osv.
När jag själv införde "matråd" på Ekbacken i våras, för att barnen skulle vara med och skriva matsedel, ökade snabbt omsättningen på frukt och grönst på jobbet... Det KAN givetvis vara en tillfällighet, men jag tror också att barn som faktiskt FÅR ansvar för sin mat blir mer och mer ansvarsfulla.
Men jag håller med Karin Ahlborg om att vi både borde börja bjuda barn på mer "gammaldags husmanskost" som pannbiff, korv stroganoff och kanske tillochmed fiskpinnar (f.ö. rätter som alla finns med med ganska "heavy rotation" på min matsedel). Att trixa till det med lardolindad maruklk, vitvinskokta åkerbär och kålrotssorbet är inte för alla. Ens för alla vuxna. Att så att säga "ge barn en sund matkultur" med både "historia" och "de senaste rönen" tror jag är viktig.
Men lätt är det inte.
Bara min vardag.
Rätt ofta hör jag argument (som också framförs i artikeln) att "barn skall inte bestämma för mycket över vad de äter" för "de vet inte vad som är nyttigt för dem", "det blir anarki i köket - de vill bara äta pizza och korv" osv.
Min erfarenhet är faktiskt rätt motsatt - Ju mer man låter barn ta ansvar för maten desto mer vågar de faktiskt pröva på. Och ju oftare kommer de med andra förslag på mat. Grejer de testat hos kompisar, saker de sett på tv (rätt många ungar kollar på mat-TV!) osv.
När jag själv införde "matråd" på Ekbacken i våras, för att barnen skulle vara med och skriva matsedel, ökade snabbt omsättningen på frukt och grönst på jobbet... Det KAN givetvis vara en tillfällighet, men jag tror också att barn som faktiskt FÅR ansvar för sin mat blir mer och mer ansvarsfulla.
Men jag håller med Karin Ahlborg om att vi både borde börja bjuda barn på mer "gammaldags husmanskost" som pannbiff, korv stroganoff och kanske tillochmed fiskpinnar (f.ö. rätter som alla finns med med ganska "heavy rotation" på min matsedel). Att trixa till det med lardolindad maruklk, vitvinskokta åkerbär och kålrotssorbet är inte för alla. Ens för alla vuxna. Att så att säga "ge barn en sund matkultur" med både "historia" och "de senaste rönen" tror jag är viktig.
Men lätt är det inte.
Bara min vardag.
onsdag, juli 23, 2008
Semestertid...
Har nu - igen - ett par veckors semester från köket och har då tid att både läsa lite bloggar, liksom gammalmediala, väldigt analoga papperskvällstidningsartiklar. Nu är inte jag tjej, men jag vägrar att tro att tjejer är genetiskt defekta på något sätt som skulle göra dem mindre lämpade som skribenter, bara för att det skulle ske digitalt? Är jag helt ute och hojar nu?
Anna T - en av de bloggar jag oftast läser - har skrivit en bra post om den här artikeln. Och hon är tjej. Och verkar inte mer stressad än vanligt.
Och - som bloggande man - bör jag vara orolig för min hälsa, nu? Fastän jag är kille? Jag förstår inte? Gör Y-kromosomen mig mer stresstålig? Eller bättre på att låta bli att blogga på semestern? Snälla, ni tjejer som läser den här bloggen - och speciellt om ni skriver själva - förklara det här för mig, som bevisligen är en del av det oppressiva patriarkatet och därför inget begriper, för jag HAJAR verkligen inte vad det är för fel på Malin Wollin? Utom att hon skulle vara tjej som bloggar, dåra?
--
EDIT: Hahaha! Och knappt hann jag trycka på sänd-knappen förrän jag i min bloggläsare hittade ett ett blogginlägg från eminenta Emma på Opassande om att det inte alls är tjejer som är mest stressade, utan killar. Och att det inte alls är fler tjejer som bloggar, utan killar. Och... Att... Jag... Är... Gammal... Ja - läs själva, i SvD.
Anna T - en av de bloggar jag oftast läser - har skrivit en bra post om den här artikeln. Och hon är tjej. Och verkar inte mer stressad än vanligt.
Och - som bloggande man - bör jag vara orolig för min hälsa, nu? Fastän jag är kille? Jag förstår inte? Gör Y-kromosomen mig mer stresstålig? Eller bättre på att låta bli att blogga på semestern? Snälla, ni tjejer som läser den här bloggen - och speciellt om ni skriver själva - förklara det här för mig, som bevisligen är en del av det oppressiva patriarkatet och därför inget begriper, för jag HAJAR verkligen inte vad det är för fel på Malin Wollin? Utom att hon skulle vara tjej som bloggar, dåra?
--
EDIT: Hahaha! Och knappt hann jag trycka på sänd-knappen förrän jag i min bloggläsare hittade ett ett blogginlägg från eminenta Emma på Opassande om att det inte alls är tjejer som är mest stressade, utan killar. Och att det inte alls är fler tjejer som bloggar, utan killar. Och... Att... Jag... Är... Gammal... Ja - läs själva, i SvD.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
