Räksoppa steg för steg

Hade lite frysta räkor i frysen, en sådan där paket soppgrönsaker och en skvätt grädde i kylen. Eftersom jag inte har så mycket annat för mig idag blev det räksoppa - på riktigt. Lagat från grunden. Såhär gjorde jag:

Ingredienser:

20 räkor
10 cm purjolök
1 st morot
½ palsternacka
En liten bit rotselleri
1 vitlöksklyfta
1 tsk tomatpuré
½ dl vispgrädde
1 dl creme fraiche
½ dl vitt matlagningsvin
Vatten så det räcker
en liten nypa salt
lite vitpeppar

Skala räkorna och lägg räkorna för sig och skalen för sig. Rensa och skala grönsakerna och dela dem i grova bitar.

Räkskal och mirepoix rostas i en het ugn, i en långpanna med lite olja i, för att skalen inte skall bränna fast i botten. Allt kryddas med lite tomatpuré, salt, vitpeppar och vitlök och så "skjuts med en in i ugnen", som det heter i den gamla barnsången. 200 grader i sisådär 15 minuter (och absolut inte längre än 20 minuter - då smakar det bittert om räkskalen).

Då det rostats färdigt är det bara att hiva över grejerna i en kastrull och slå på kallt vatten. Nu skall det hela stå och koka ihop ett tag (kanske 20 minuter till?) och sedan är det dags att sila buljongen, över i en ren kastrull.

När buljongen silats av är det viktigt att skumma den ordentligt under vidare kok. Inget äckelpäckel får vara kvar. Nu återstår det kanske längsta momentet i allt buljongkok. Samtidigt är det det enklaste - nämligen reduceringen. När man kokar ihop buljongen till en riktigt smakrik sörja. Ställ buljongen på låg värme på spisen och låt den småputtra tills den är vacker och smakar gott. Smaka möjligen av med salt och peppar om du vill.

Till sist monteras soppan. En lagom mängd buljong blandas med grädde och creme fraiche till en god soppa. Vitt matlagningsvin tillsätts. Räkorna läggs i precis före servering.

Voila!

Jag inser att min familj inte är precis som alla andras...

Det är under påsken som jag inser att min familj inte är precis som alla andras. Min bror har på sin blogg bl.a. skrivit vad han tänkt bjuda några påskgäster på. Det blev eb ganska "seriös" middag. Fyra rätter och med rätter som räksoppa från grunden (och då menar jag GRUNDEN, som i hemgjord fond) på menyn. Detta nämner han som i en bisats till en "snabbpostning" på bloggen och ursäktar det klyshiga i att laga lamm till påsk.

Mina föräldrar, som tillbringat påsken utomlands kom hem igår, och idag var vi där och hälsade på. Mamma hade - som vanligt - tänkt ut en utsökt måltid och såhär efter påskens småätande och frosseri i ägg hade mamma "slängt ihop något" som visade sig vara rostasfilé med rödvinssås och kokt potatis, med några goda tillbehör som kokt blomkålshuvud och vitlöksoljeslungade morötter.

De hade också handlat "något litet" utomlands och jag fick ett typ kilo torkade örter från provence. Som prick över i hade de sparat gårdagens artikel från DN söndag om Charlie Trotter "ifall du är intresserad av att läsa"...

Ni anar kanske ett mönster här, men för att verkligen gnugga in budskapet liksom rosmarin på en lammstek kan ni ju kanske gissa vad jag och far när vi fick några minuter i soffan ensamma pratade om? Jo - hur MATEN hade varit på resan. Vad de ätit (fullständiga menyer, priser, vinlista - förstås), när och vad de andra i sällskapet ätit (och vad DE tyckt om maten).

Grejen är att det här inte på något sätt känns underligt eller ens lite nördigt i min familj. Mat är helt enkelt något som är ett ständigt närvarande element. Något vi alltid pratar om, diskuterar och bollar förslag med varandra om. Det är något vi läser och förkovrar oss inom, men också något vi hela tiden debatterar (och ibland tämligen högljutt - kan man verkligen ha DET DÄR tillbehöret till DEN DÄR maten?)

Jag inser att min egen familj inte är som alla andras. Att det kanske inte är helt konstigt att jag till sist blev kock i stället för något annat. Att vi har något som inte alla andra familjer har, och fastän det är ett nästan nördigt eller tillbesatthet gränsande intresse är jag väldigt tacksam för det.