Pepparrotskött

En billig, god, enkel, lite gammaldags gryta.

200 g högrev putsas och tärnas
Bryn köttet i lite smör och salta ordentligt. Häll över i tämligen stor gryta täck med vatten. Låt koka länge.
Under tiden, tillsätt lagerblad, morot, palsternacka, lök och några kryddpepparkorn i buljongen från köttet. Ta ur köttet i buljongen när det är riktigt mjukkokt, så det nästan faller sönder. Låt svalna något.

Ta nu i en annan kastrull och gör en bechamel. Skeda i några skedar av buljongen. Riv i färsk pepparrot på slutet.

Lägg i köttet i såsen och servera med kokt potatis.

Sjömansbiff

På jobbet försöker jag ju att - i så stor utsträckning som möjligt - laga traditionell svensk husmanskost flertalet av dagarna. Det hör liksom till att försöka föra vidare något slags Svensk mattradition till barnen. Att lära dem typiskt svenska historiska smaker.

Den här veckan har jag (bl.a.) serverat sjömansbiff, en riktig gammal klassiker.

Vanligtvis när jag lagar sjömansbiff på jobbet kan det gå lite hur som helst. Ibland går det bra och ibland äter ingen. Det är lite konstigt. Eller inte, förresten. Jag tror - kanske orättvist - att barn kanske inte så ofta äter sjömansbiff hemma längre.

Med lite gräddfil och ättiksgurka blev det emellertid rätt populärt den här gången och även om det inte var någon direkt kioskvältare var det inget fiasko heller...


--

Sjömansbiff (4 port.)

8 stora potatisar av fast sort
500 g strimlat nötytterlår
2 lökar
5 lagerblad
7 kryddpepparkorn
1 tsk salt
2 msk koncentrerad fond (mörk oxfond)
½ dl lättöl
Smör till stekning/bryning

Skala och skiva löken och lägg i en stekgryta svetta dem i smöret
Bryn köttet i smöret tillsammans med löken
Skala och skiva potatisen så tunt som möjligt.
Slå över kryddor, buljong och lättöl och låt koka ihop tills köttet är mört och potatisen mjuk.

Servera, gärna med ättiksgurka

Nostalgi ger inspiration

Tänker på helgen som var och helgen som kommer om en vecka. De är sammaflätade på något sätt. För i helgen gjorde jag tillsammans med en mycket speciell vän en resa till Östergötland. En resa som möjligen skulle kunna bli "tillbaka till framtiden". Inspirerad av nostalgi och gammaldags matlagning åkte vi till Klefstad - en gård med en MYCKET TRADITIONELL gårdsrestaurang, mitt mellan norrköping och linköping.

Och i helgen som kommer kommer alltså Klefstad förlags nya bok - "I mormors skafferi", något som startade mycket av min egen våg av inspiration för tillfället.

Det hela handlar på något sätt om att söka sig tillbaka till rötterna. Där allt började. I min mammas kök. Och precis som Kinna Jonsson, som ju skrivit boken, ser jag ett värde i själva traditionen i sig själv. Att liksom vara "förvaltare av traditionen", i köket.

Jag har skrivit det förr och kommer möjligen att behöva skriva det igen, men jag bara ÄLSKAR gammaldags mat. Jag älskar att laga den. Att äta den. Att få presentera den för en ny generation gäster. Och nu brinner jag - igen - för den där gammaldags maten.


(bloggförfattaren i mammas kök, någon gång på 70-talet)

Jag har - just nu - nästan obegränsat med tid att just filosofera och känna nostalgi. Hemma, sjukskriven och utan jättemycket att göra annat än att gå runt och känna och tänka fantiserar jag om något slags framtid i ett eget kök, någon gång, kanske på ett ställe som Klefstad. Men precis som "Jennie from the block" kommer jag ihåg var jag kommer ifrån - Mammas kök. Som Kinna. Och hennes mamma Märtha. Och deras fantastiska nostalgiska, inspirerande bok.

Inspiration och lingon

Ibland har man ingen inspiration alls. Ibland kommer den från lite oväntat håll. Som nu. Igår var en rätt annorlunda dag.

Jag hade bestämt mig för att servera "köttbullar" på jubbet. Köttbullar är en rätt oinspirerad maträtt, egentligen. Då jag inte har tid att trilla och pannsteka köttbullar till 200 personer (eller har möjlighet att varmhålla dem under tiden) och det är riktigt tungt att snurra och slänga med ett stekbord brukar jag fuska, och köpa färdiga (!) djupfrysta (!) köttbullar. Jo - faktiskt. Men så brukar jag då också se till att göra något annat "riktigt arbetat" tillbehör. Pressgurka, t.ex. Eller som igår - rårörda lingon.

Det blev - som vanligt, kanske man skall säga, rätt populärt. Så, efter jobbet, åkte jag hem till bloggkompisen Kinna för att bl.a. snacka lite om hennes föräldrars gård (med restaurang) - Klefstad - i östergötland. Det hela var mycket mysigt. Ungefär som man kan förvänta sig att ett besök hos en som skrivit en bok som heter "I mormors berså" skall vara. Gott kaffebröd, ett samtal med många skratt och roliga infall - och så något som gjorde mig till en liten kille kvällen före julafton:

En förtitt på Kinnas Nya Bok (som kommer om några veckor: "I mormors skafferi" - en bok om bl.a konserver, om marmelader och sylter.

Givetvis var jag tvungen att kolla upp om Kinna hade med något recept på lingonsylt (det hade hon) och rårörda lingon (det hade hon inte), och så förundrades jag över de vackra bilderna i boken! Det här var precis vad jag behövde just nu! Jag är SÅ inspirererad! Jag vill bara hem och göra marmelad och sylt och inläggningar för hela slanten. Och återigen - vilka fantastiskt vackra bilder Kinna tar! Inte riktigt lika snygg bild är min, på mina rårörda lingon. Och inte heller ett så avancerat recept, men här kommer det ändå:

--

Rårörda lingon:

1 l djupfrysta lingon (tycker jag är lättast)
2-4 dl strösocker (smaka av allteftersom)

Rör om på bleck, ställ in i ugnen på runt 60 grader 1 20 minuter.
Vänd lingongen försiktigt då och då i sockret, som får lösa sig i värmen och lingonspadet.

Potatis och purjolökssoppa

Utan bild, men på allmän begäran. Eller nåja, men några kollegor undrade om receptet igår. Och då får ni andra helt enkelt leva med att läsa det också! :-) Here goes:

(4 port.)

800 g potatis, gärna mjölg (King Edward)
1 purjolök
2 lagerblad
1 kycklingbuljongtärning, eller 1 msk koncentrerad fond
2 dl lättcreme fraiche
(1 glas vitt vin, om man vill)
½ röd paprika
salt och vitpeppar

Skala och tärna potatisen i fina små bitar.
Strimla purjolöken - ta den vita änden och lägg i en kastrull, tillsammans med potatisen, spara det gröna att ha som garnering, till den färdiga soppan.
Lägg i två lagerblad i kastrullen och täck sedan rubbet med vatten.
Koka ihop och låt sjuda tills potatisen är riktigt mjuk och nästan faller sönder helt själv.
Fiska upp lagerbladen och släng dem - de har gjort sitt nu.
I med kycklingbuljongen (vitt vin om man vill) och creme fraichen. Purea slät med stavmixer, eller häll i mixer och kör slät.
Låt sjuda ett litet tag till på spisen. Smaka av med salt och vitpeppar.

Garnera med finstrimlad purjolök (det gröna - soppan blir lite gulaktigt beige och det ser jättekonstigt ut med vitt garnityr - grönt är däremot jättevackert!) och fint strimlad (julienne) paprika.

Eller - låt svalna och servera kall, som vichysoisse (stavas det så)?

Gammaldags dillfisk

När jag växte upp var fisk ofta synonymt med fiskblock. Ibland med fiskpinnar, men väldigt sällan. Inte speciellt ofta gällde lax, även om det säkert hände.

När jag blev äldre - på gymnasiet och under värnplikten växte en egen smakpalett fram där "rätt" smaker tog sin plats och bland dessa oftast "gammaldags" smaker. Smaker jag lärt mig hemifrån av mamma och farmor.

De där smakerna finns nu kvar, med något slags smaknostalgi som drivande motor i min eget reportoar. Idag blev det emellertid en riktig gammal goding: kokt fisk i dillsås:

(4 port)
500 g vit fisk (jag hade ett fiskblock av alaska pollock)
3 dl creme fraiche
2 msk vitvinsvinäger
1 msk grovkornig söt senap
1 tsk tomatketchup
1 fiskbuljongtärning
2 msk hummerfond
½ tsk salt
1 krm vitpeppar
½ dl finhackad dill

Sätt på ugnen på 150 grader.
Koka ihop alla andra ingredienser, utom dillen, till en god sås i en kastrull/sauteuse under tiden.
Lägg fisken i en ugnsfast form och häll hälften av såsen över fisken.
In i ugn i typ 20 minuter.
Vid servering (med kokt potatis eller ris) toppa med finhackad dill.