Världens bästa föräldrar

Jag har världens bästa mamma. Hon lagar världens bästa mat och tar ibland med sig när hon kommer hit på besök. Jag har i och för sig världens bästa pappa också (jag undrar om det är en av de bidragande orsakerna till att jag blivit så bra?! :-) ) som hjälper till att köra. Jämt.

Igår fick jag av mamma och pappa en jättefin matpresent. De hade haft gäster i fredags och mamma hade lagat en riktig festmåltid! Eller vad sägs om det här:


Förrätt: En bit västerbottenpaj med löjrom, creme fraiche och rödlök.


Varmrätt: Janssons Frestelse. Min mamma gör världens bästa. 'Nuf said.


Dessert: Världens enklaste - En essert jag kommer att göra lite då och då när jag behöver något riktigt snabbt. Den kräver inget riktigt recept, faktiskt, utan är alltså vaniljkesella som toppats med amerikanska blåbär och sedan bara smulad digestive-kex på toppen. En len och god avslutning på middagen. Och den tog bokstavligen under en minut att fixa till. Det blir lite som en "uppochnedvänd cheesecake", men med mjukare "topping" eller "bottoming" i just det här fallet. Testa!

Adventstid, kom i mitt ensamma hus...

Nu är det snart advent och med det står julen snart för dörren. Och jul innebär ju förstås också traditionell julmat. Och - ÄNTLIGEN - en tid då det är helt legitimt att ära Janssons Frestelse.

Jag älskar Janssons Frestelse och det är för mig den viktigaste rätten på hela julbordet. Skinka, sylta, risgrynsgröt och tillochmed sill kommer på andraplats. Janssons Frestelse äger!

Jag har skrivit om det många gånger förut. Min mamma gör världens absolut bästa, men mina blir långsamt bättre och bättre. Förra året lärde jag mig det trick som mamma sedan länge kört med (i det hemliga receptet) - nämligen att svetta löken före man gräddar frestelsen. Idag var det dags för säsongens första.

--
Janssons Frestelse
(8 port.)

10 potatisar - medelstora
2 stora gula lökar
1 stor burk ansjovis (av grebbestads)
Lite smör
3 - 4 dl grädde
Ströbröd på toppen
Salt och peppar efter behag

Sätt på ugnen - förvärm till 200 grader.
Smörj formen med lite av smöret.
Antingen finstrimla (julienne) eller riva potatisen.
Skär löken i vackra strimlor
Finhacka ansjovisen.
Svetta löken i lite smör
Varva potatis, lök och ansjovis jämt i hela formen.
Häll ansjovisspadet jämt över lådan.
Häll på grädde så det nästan täcker hela lådan
Toppa den med ströbröd och vipeppar.

In i ugn på 200 grader i sisådär 45 minuter-en timma, tills den blivit gyllenbrun och vacker på toppen och är krämig i konsistensen.

Ta ut - låt svalna något - njut av dofterna som sprider sig i köket och ge dig sedan hän åt det kanske svenskaste vi har i husmanskostväg!

Nu är det (snart) Jul igen...

Läser på fina I min tanketrädgård om Julpyssel och blir, trots att det bara är november, inspirerad. Jag älskar julen. Kanske inte för julklapparna, Kalle Anka-TV, knäck, stimmiga ungar och en konstant stress och dåligt samvete.

Nej, men på Julen är den gång på året då jag nästan kan känna mig som en normal människa.

Det är ok att gilla Janssons Frestelse.

Denna institution på våra julbord. Alla har sin egen variant och allas mamma gör givetvis den bästa (näst bästa - för MIN mamma brukar göra den bästa!). Av vissa älskad och av andra avskydd. Jag hör ibland kommentarer som "Men hur kan du äta DET DÄR?" Ja? Vaddårå? Ansjovis. Grädde. Potatis. Lök. What's not to like?

Igår gjorde jag säsongens första. Den blev givetvis inte så bra som mammas, men helt klart över rikssnittet. Dofterna av ansjovisen, löken och kokande grädde spred sig i hemmet och jag satt ute i köket och läste, bara för att få känna dofterna och känna stillheten ett tag. Satt där och mös.

Ikväll, efter att ha jobbat en helt hysterisk vecka, har jag redan bestämt mig för att sitta uppe så länge jag orkar och så ta mig en bit Janssons Frestelse (ety det är också Värns frestelse!) och slå mig ned framför TVn och njuta.

Janssons Frestelse

Har - som jag får med jämna mellanrum, sjuka cravings efter ansjovis idag, efter jobbet (det är inte helt sällsynt dagar när det varit mycket att göra och jag är trött och lite nere), så jag gjorde Janssons Frestelse till midag.

Jansson är en sådan där rätt som bara är SÅ himla god. Snackar med Sushi-Lars på telefon medan formen står i ugnen och han berättar att han inte gillar det. Vad finns det att inte gilla? Ansjovis, lök, potatis och grädde - what's the deal, liksom? Nåväl. Janssons rockar. Punkt och slut.


(För en medelstor form, sisådär 6-8 portioner i en normalfamilj):

10 potatisar - medelstora
2 stora gula lökar
1 stor burk ansjovis (av grebbestads)
Lite smör
3 - 4 dl grädde
Ströbröd på toppen
Salt och peppar efter behag

Sätt på ugnen - förvärm till 200 grader.
Smörj formen med lite av smöret.
Antingen finstrimla (julienne) eller riva potatisen.
Skär löken i vackra strimlor
Finhacka ansjovisen.
Varva potatis, lök och ansjovis jämt i hela formen.
Häll ansjovisspadet jämt över lådan.
Häll på grädde så det nästan täcker hela lådan
Toppa den med ströbröd och vipeppar.

In i ugn på 200 grader i sisådär 45 minuter-en timma, tills den blivit gyllenbrun och vacker på toppen och är krämig i konsistensen.

Ta ut - låt svalna något - njut av dofterna som sprider sig i köket och ge dig sedan hän åt det kanske svenskaste vi har i husmanskostväg!

Janssons Frestelse

Igår blev, till sist, "stora mat-i-form-dagen" och när vi varit över till en granne med en form lasagne (Grannen, hans son och bror var där, och så vi tre - det blev ett trevligt middagssälsskap) och jag kom hem hade jag ju en form över. Jag hade en burk ansjoviskryddade sillfileer i kylen, och lite potatis, så en snabbis förbi den lokala ikonsumbutiken, för mer potatis, lite god lök och grädde och så... Voila! Det BLEV Janssons Frestelse. I alla fall.

Ringde mina föräldrar, eftersom jag vet att pappa också gillar Jansson, för att liksom retas lite och göra honom avundsjuk.

"Vet du vad JAG har i ugnen", började jag vårt samtal=
"Rebvensspjäll?"
"Neh... Bättre... Janssons..." (Jag sög lite extra länge på "Janssons")
"Jahaja. Ja, det har vi precis ätit här hemma. [Pappa gör en kort paus] Mammas."

Jag inser snabbt att det inte är pappa som är mest avundsjuk i den här dialogen...