Om salt

Läser under sektionen "perspektiv" i SvD idag Inger Atterstams artikel "Ingen vill betala för sanningen om salt".

Där ifrågasätts sambandet mellan saltintag och högt blodtryck. Det finns nämligen (många och dyra, och ofta av läkemedelsföretag som tillverkar blodtrycksmediciner betalda) undersökningar som bevisar att det saltintag vi har idag är för högt och således leder till ett för högt blodtryck. Ett blodtryck som bara kan komma till rätta med genom att minska just saltintaget, och använda företagens (som betalat för undersökningen) mediciner.

Läkemedelsföretagen använder också de här undersökningarna för att trycka på läkare (genom att finansiera delar av deras forskning inom området, t.ex.) som i sin tur gärna publicerar just information om det här om och om igen. Information som till sist hamnar inom myndigheter som livsmedelsverket och socialstyrelsen och får dem att ändra rekommendationer för dagligt intag.

Till exempel.

Det här har också gjort att t.ex. livsmedelsindustrin tar till sig en del av informationen. Var på ett seminatium för ett tag sedan hos campbells/bong och hörde på hur de arbetar med sin produktutveckling. Där har man jobbat väldigt målmedvetet och nu tagit bort smakförstärkare (äntligen) ur sina fonder och - håller man på med - succecivt minska salthalten.

Nåväl.

Jag läser vidare i artikeln:

Det som nu hänt är att en grupp brittiska forskare inom det som kallas Cochranenätverket utvärderat sju studier av saltminskning och påverkan på hjärtinfarkt och stroke.

Ingen effekt slår de fast. Ett tungt vägande besked menar många eftersom Cochrane har ett grundmurat gott rykte.

Inga säkra bevis alls, svarar Mattias Aurell, svensk förkämpe för saltteorierna.

Alla är eniga om att det behövs större studier, med sådär 18000 deltagare, för att få avgörande svar. Men vem ska betala dem? Svaret är enkelt: ingen. Det vet alla också.

Det ligger liksom inte i någons intresse att motbevisa läkemedelsföretagen, eller livsmedelsbranchen. Och ingen har pengarna.

Nu säger jag inte att det inte finns ett samband mellan salt och blodtryck. Jag vet helt enkelt inte. Och ingen verkar ha råd att ta reda på det, på riktigt.

Därför tyckte jag att rubriken till artikeln i SvD var så bra. För så känns det.

Svenskar saltar för mycket.

I SvD skriver Henrik Ennart idag om salt. Det är tydligen nämligen så, att vi i Sverige saltar för mycket. Mer än dubbelt så mycket som den rekommenderade dosen. Kontrollen har gjorts på unga män från Göteborg.

Ifrån livsmedelsverket sägs det:

– För ett år sedan hölls ett symposium där det framgick att de sänkningar industrin hittills åstadkommit var ytterst marginella. Jag tror att man måste hålla industrin i örat om det ska hända något.

och jag tror att det faktiskt är rätt väg att gå. Att ta fram rekommendationer som de stora producenterna måste hålla sig till. Då sjunker saltmängden i en massa förproducerade maträtter (som ju är väldigt populära) och diverse halvfabrikat (som buljonger, t.ex.) som många använder.

Men läs artikeln, vettja. Där får man ju reda på VARFÖR salt är farligt och vad som görs internationellt. Kolla in!

Expressen gör en "aftonbladet"

Ja - jag skrev ju förra veckan om Aftonbladets fantastiska artikel om kattmat och hur trött jag blir på kvällstidningsjournalistik, där skribenten inte är påläst eller man koncentrerar sig på "fel" problemställningar, inte sällan mot bättre vetande, bara för att få en säljande artikel.

Den här veckan gör Expressen "en aftonbladet" och slår på löpet upp "Flingsalt kan göra dig sjuk" och har sedan en artikel med om en hormonsjukdom - hypotyreos - som i vissa fall kan ge nedstämdhet, håravfall, övervikt och andra symptom. Hypotyreos är en förfärlig sjukdom. En sjukdom som man bl.a. kan ådra sig om man ligger i riskzonen för att ha jodbrist.

Sedan mitten a 30-talet har svensk livsmedelsindustri jodberikat "vanligt" fint bordssalt. En jodberikning som t.ex. inte sker av så många havssaltprodukter, eller "ekologiska" salter.

Så - "flingsalt är farligt".

Det är nu jag - som jobbar med mat - undrar A) hur snabbt är ett sådant här sjukdomsförlopp? Blir man sjuk på en gång om man använder sig av icke jodberikat salt? B) kan man - om man (som jag) gillar smaken av flingsalt få i sig jod på något annat sätt och därigenom motverka de "farliga effekterna" av flingsalt? C) nu är artikelförfattaren kvinna och flera symptom som räknas upp (som missfall, oregelbunden menstruation etc.) är typiska "kvinnosymptom". Är det här en fråga som faktiskt är aktuell för hela befolkningen, eller bara halva? Det framgår inte av artikeln. och D) om man INTE har jodbrist - är flingsalt ok då? Någon gång ibland? Eller är det fortfarande "farligt"?

Ja - jag vet - jag är tämligen raljant, men bara för att visa på hur korkat det ibland skrivs som mat. Och för Er som har barn i "min" förskola - vårt bordssalt är jodberikat. Det var nämligen billigast så (vi har ett vettigt anbud från vår leverantör).

Chiliburgare med klyftpotatis

Har ni också sådana där grejer som liksom ligger i kylen och gör sig påminda? Som snackar med ens dåliga samvete? Så kommer Hr. Ågren tassande och liksom "Hörru, du BORDE verkligen ta hand om den där potatisen, nu? Och den där sillen? Skall du äta den, eller kasta den?"...

Igår berättade nyss nämnda Hr. Ågren mycket målande vad som händer med bakpotatis som man inte gör något av, men eftersom jag inte ville göra bakad potatis använda jag dem till potatisklyftor.

Fru Värn hade ur frysen dessutom plockat fram lite nötfärs och med lite kryddor blev det denna lilla snabba anrättning:

(4 port)

500g nötfärs
½ dl thai-chilisås
2 ägg
1 krm vitpeppar
En nypa rökt flingsalt

Blanda allt i en skål, forma till biffar, stek på medelhög värmenågra minuter på bägge sidorna.

Till detta serverades således klyftpotatis, kryddad med min hemodlade rosmarin (och sedan lätt påbättrad med rosmarinflingsalt från falk), stekt ägg, tomater och HP-sås. En helt ok snabbmiddag, således.

Dagens snabbtips blir att åka till Ikea, där de tydligen har de där "4 gourmetsalter i ett paket"-paketet från falksalt. Det är KLART värt det. Rökt flingsalt knäcker! Och rosmarinsaltet är heller inte dumt. Citronsaltet passar bra på fiskrätter och till vissa pastagrejer och det "vanliga" flingsaltet är bra på nästan allt. Bra, billigt och snabbt, således.

Poesi: Vår kock

Ibland när jag lagar mat inspireras jag av saker som händer omkring mig och skriver små rim och dikter i huvudet. Härom dagen fick jag frågan om "kocken saltar alltid med handen?" och jag tyckte att det nästan lät som en liten sångfras, så jag började dikta lite för mig själv.

Ungefär samtidigt skämtades det lite på jobbet kring det där gamla talesättet om kockar och när de saltar som mest, så idag - när Omar var i köket igen, skrev jag ned de här raderna, när jag fick lite tid över...


Vår kock saltar alltid med näven
med peppar han gör likadant
och nog får han tillstå att även
om han för det mesta galant

Underbar mat kan tillaga
och blanda bland varmt och kallt
Men ibland finns det gäster som klaga
att maten ibland blir för salt

För så är det sant, som är skrivet
att mest salt blir maten nog när
han saltat med handen och givet
han saltar mest när han är kär.

Hmm...

Har egentligen tänkt på det ett tag (sedan jag var i Sickla med mina föräldrar och handlade, någon gång strax före Jul), men sedan glömt bort det flera gånger.

Så läste jag på den nya webbgastronomiska stjärsnskottssajten Taffel.se om det. Jag menar givetvis Himalayasalt.

For the record - jag gillar salt. Jag gillar flera olika sorters salt och jag tycker att det är skojigt att pröva nya. Jag är rätt nördig när det gäller att hitta nya produkter jag gillar och handlar för hundratals kronor om året just bara olika sorters salt.

Jag förstår att Himalayasalt är en produkt för mig.

MEN

Så läser jag på etiketten till Renee Voltaires himalayasalt att det är ett salt med "bra karma" och får genast rätt svårt att ta produkten med någon slags allvar.Jag börjar tänka till VARFÖR jag köper salt och kommer fram till att ett flertal andra säljargument hade varit lättare att använda för att sälja på mig rosa salt.

"Det är vackert" hade kunnat vara ett
"Det är gott" hade varit ett ännu bättre
"Det innehåller naturligt mineraler och är nyttigt för dig" hade möjligen funkat, eller i alla fall talat till mitt samvete.

Till och med ett argument som "Det är för sjutton ROSA det ser SKITSEXIGT ut bredvid dina andra salter i kryddhyllan!" hade funkat MEN

Karma är inte ett argument som biter på mig.
När man dessutom tänker på att saltet flugits hit med miljöslitande transporter, att det brutits i u-länder och ofta med rätt dåliga löner och arbetsvillkor för de lokala arbetarna känns det hela rätt befängt. Vad är "god karma" i att bete sig svinaktigt i att få hit saltet?

Förresten tror jag inte på karma.

Så jag köper inget Himalayasalt.