Barnleken - lilla gris

Jag leker med min son, såhär de sista dagarna av min pappaledighet. Vi har kommit fram till att vi båda gillar att brottas och kittlas med varandra. Vi har något som vi kallar "krabban" där jag sjunger "krabban, kraaaabban, kraaaaaabban" enligt signaturmelodin från filmen "hajen" och när jag får tag på honom klämmer jag med händerna, som en krabbklo om hans lilla goda mage och axlar och ben och han skrattar så han tjuter!

Nu har vi emellertid kommit på att "jag äter upp dig" också är jätteroligt. En variant på temat, där jag säger "nu kommer jag och äter upp dig, lilla gris" och så nafsar jag honom och skriker ut vad jag nafsar i: "sidfläsk!" (i sidan), "lägg!" i låren, "filé!" i ryggen, "karre!", "revbensspjäll!", "skinka" och så förstås lite mer inspirerat av Franzén - Linderberg och Mistral, "griskind!". Sonen skrattar gott och har börjat lära sig var alla grejerna sitter och försöker att dra mig i öronen och nafsa tillbaka och börjar ibland numer själv med att skrika "lägg!" och bita mig i låren...

Jag inser att vi är jättefåniga. :-)

Tur i alla fall att man är som man är...

Jag har ju tidigare beskrivit att jag inte är någon vidare bagare. Jag tycker det är bökigt att baka och det blir ofta fel. Vilket såhär i efterhand kanske kan ses som en bra försäkring mot att bli sparkad från jobbet. För i Dalarnas Tidningar kan man läsa om en stackare som - liksom jag - begärt pappaledigt och sedan, efter semestern, fått ett brev hemskickat till sig, utan vidare kommentar från det bageri där han jobbat, att man sagt upp honom.

Läs den meningen igen.

...begärt pappaledigt och sedan, efter semestern, fått ett brev hemskickat till sig, utan vidare kommentar från det bageri där han jobbat, att man sagt upp honom.

Men såhär får det ju inte gå till, tänker du. Nej - det får det inte. Det är därför vi har fackföreningar. Och det är därför jag är med i en. Tyvärr är den här killen inte det (gå med i facket - alla restaurang/café/konditori/köks- och serveringsanställda!) och han har nu själv funderat över att dra sin tidigare arbetsgivare inför tinget.

GÖR DET!

Sådana här skurkar, banditer, etterfögjordade luspudlar skall inte få driva sådan här verksamhet. Det är sådana som gör att den branch jag är stolt över att tillhöra fortfarande dras med ett så taskigt rykte.

Jag blir ledsen och arg varje gång jag läser om arbetsgivare som inte sköter sig. Och så blir jag lite sådär perverst nöjd med mig själv att jag A) är med i facket och B) inte är bagare och C) inte är anställd på just det här stället.

För det gör att jag kan vara hemma och vara pappaledig. Utan att vara speciellt rädd för uppsägning.

...och när köksmästar'n är borta...

dansar kallskänkan på bordet? I wish. Men ändå.

Är alltså hemma på pappaledighet. En ledighet jag planerat länge. Ska vara hemma tills i januari, någon gång, då lillkillen skall skolas in på förskola. Vilken är inte bestämt än, men han står i kö för några stycken... Nåväl. Är alltså hemma. Och lagar mat åt mina egna barn.

På jobbet fick jag ju för en vecka sedan en ny kollega - norra Europas kanske bästa kallskänka - och hon och min tidigare commis, numer kollega och ständige vikarie - O. kämpar på i köket.

Det kommer nog att gå bra. Så småningom. Första dagen (igår) på köksmästar'ns pappaledighet verkar ha gått sådär. I några av kollegornas samtal igår hörs tydlig desperation när de berättar att O. är sjuk, att det skall bli fest i morgon (idag, alltså) och att man fått plocka in en övertalig pedagog från öppna förskolan för att få ihop lunchen.

Själv känner jag mig rätt distanserad. Jag är hemma. Jag har ett annat jobb nu. Att vara pappa. På heltid.

Barnmat - Thailändska blandfärsbiffar

Är hemma och är pappaledig med lillkillen, från och med idag, och vi har tagit det rätt lugnt faktiskt. Två svala snubbar som hänger lite skönt, sådär, liksom? I alla fall - första dagen har i alla fall gått väldigt bra hittills. Till lunch hade jag lite grejer hemma som jag handlade i min lokala butik igår, som jag kunde slänga ihop något av.

Vet egentligen inte hur thailändskt det är med blandfärs, men det var billigt på coop, så jag köpte det. Hade ett par schalottenlökar hemma, och så var experimenterandet igång! Och som vanligt, eller i alla fall rätt ofta, blev det förvånande bra. Bara sådär, liksom?

I alla fall - ett slags rätt kryddiga blandfärsbiffar, som jag toppade nudlar med, och sonen blev fett nöjdish.

(Och ja - jag läser min andra Jens Lapidus på kort tid, nu - jag vet att det märks! Please bear with me! )

--

400 g blandfärs
2 st schalottenlökar
1 vitlöksklyfta
Lite (½ dl?) vetemjöl
1½ msk Thai Sweet Chili-sås

Hacka schalottenlök och vitlök till typ damm
Blanda med färsen, äggen och chilisåsen. Låt gå ihop sig ett tag.
Ställ i kylskåpet i några minuter.
Pudra färsen med mjölet och blanda runt det.
Forma små biffar, som du steker på medelvärme i lite olja, i en panna.
Servera till något som känns lite asiatiskt.