Min mamma gör t. ex. Världens bästa rotmos. Och världens bästa Jannsons frestelse. Och världens i särklass bästa makaronipudding. (det har jag skrivit om förut, men det är värt att nämnas igen och ofta!)
Därför bjuder jag sällan mamma - elker papoa för den delen - på mat. Det är en kombination av både rädsla att misslyckas (även om mina föräldrar är de kanske mest förlåtande människor jag känner), lättja (när man lagar mat åt andra hela tiden är det skönt att ibland bli bortskämd med världens bästa mat, lagad av världens bästa mamma) och en visshet om att "det här lagar mamma bättre än jag - so if it ain't broken, don't try to fix it", typ.
Men så någon gång i höstas var mamma sjuk. Och jag ville hjälpa till på något sätt. Visa omsorg. Laga något gott. Bjuda mina föräldrar. Och i mammas kök fick jag laga min egen mat.
Min. Egen. Mat. Faktiskt ett av mina egna recept. Min "japanska kycklingwok" som några av Er kanske kommer ihåg från ett visst webb-TV-program med Tina Nordström för några år sedan?
Och äntligen hittade jag något som jag faktiskt lagar bättre än min mamma. Mitt eget recept.
--
Den här texten skrevs i november och har legat och skvalpat bland opublicerade inlägg på bloggen, ett tag, men jag kände att det var dags att publicera det nu. Jag har ju faktiskt inte bloggat idag! :-)
