Dagens dos av kultur

Har länge gillat Simpsons. Och har länge gillat en del amerikanska kockar, som Anthony Bourdain, Mario Batali och så förstås den oefterhärmliga brittiske Gordon Ramsay. Här är de i en preview av veckans nya avsnitt i USA, allihop. Simpsons och alla kockarna! Se och njut!

TV-söndagarna verkar räddade!

Söndagar är dagar för eftertänksamhet. Vila. Kanske andlighet. Flera i min bekantskapskrets går till kyrkan. Ännu fler ställer sig framför spisen och lagar "nånting extra". Oavsett vilket ditt altare är blir söndagen en dag för att dra ned på tempot.

Och det märks.

Inte minst i TV-tablåerna. Söndagar är reprisdag. Långfilmer på i stort sett varenda TV-kanal som "det stora" på kvällen. Själv lade jag märke till att det igår gick repris på bl.a. Matakuten på Tv4.

Och så det nya avsnittet av "The F-word" med Gordon Ramsay på femman. Ojojoj, vilken serie! Det här är riktigt roligt att titta på! En Gordon Ramsay som nästan inte svär alls, som flirtar med gästerna (ALLA gäster som har fler X-kromosomer än han - oavsett ålder!). Han lagar mat som "du och jag" kan laga hemma (och med råvaror vi enkelt kan få tag på). Och så får vi följa familjeprojektet med hans kalkoner, som de köpt för att äta till jul (och fram tills dess visa barn var mat kommer ifrån).

Igår hade de dessutom ett kort litet inslag om uttagningsprocessen för kockeleer - commis - till köket på F-word. Varje vecka får två kockelever chansen att laga mat i restaurangen. Ja - ni kan ju kolla in det själva!



Själv reagerade jag på två saker den här veckan: A) det här programmet var BETYDLIGT mindre sexigt än det förra. (Vilket kanske bekräftar mina värsta farhågor - kockar är kanske inte så sexiga i alla fall!) :-) och B) karln har med sin mamma i programmet! Nu finns det fler med mig som säkert får lite dålig smak i munnen när vi ser kockar som drar in sina morsor framför TV-kamerorna: Kommer någon längre ihåg Rocco DiSpiritu och hans serie "The Restaurant"? Där pimpade Rocco ut sin gamla morsa för att få sympatier och när serien till sist lades ned, Rocco blivit stämd av sina tidigare affärspartners, en hel branch hade skrattat ut honom och det var helt säkert att Rocco's (som restaurangen hette) skulle gå under började Rocco ta med sin morsa på radioshower där han svarade på lyssnarnas frågor om italiensk matlagning i stället. Sist någon hörde något av honom hökade han pannor för någon försäljare i USA.

Tips från coachen: Älska och vörda din fader och din moder, men hey - får du någon som helst "fame and fortune" så försök att hålla morsan utanför bild! Visst - folk gillar mammor, men när saker sedan går överstyr kan just "mamma" vara den enda som faktiskt är beredd att åter ta in dig i SITT kök och låta dig laga mat igen. OM ni inte blivit osams över en TV-kontrakt.

Nåväl - TV-söndagarna verkar räddade!

Och såpass bra verkar det, att jag faktiskt till sist, efter gårdagens program gick upp ur soffan och faktiskt LAGADE mat. Inspirerad av Gordon Ramsays och Joan Collins lilla kramande i köket blev det i mitt fall en omelett med smältost och paprika! Och då får han väl någon poäng - den gamla brittiske köksräven - när folk faktiskt lagar mat. Äen om de inte är tjejer!

Mat är sex?

Oh yeah. (Och nu kommer alla mina nära kompisar läsa det här och tycka "bra jobbat - han har lyckats få in två av sina huvudintressen i samma bloggpostrubrik!") :-)

Kollade givetvis på "F-word" som började på kanal 5 idag. Snyggt proddat (fast mycket är rätt krattigt filmat skjutet med handhållen skak-kamera) och med riktigt bra soundtrack. Och sexigt. Allt den här serien vill kommunicera - känns det som - är "mat är sex".

Det är tjejer som slickar sig kring munnen, slickar på fingrar, Gordon ramsay som byter kläder (och låter kostymen falla) i introt och han flirtar, kommer med innuendo efter innuendo. Killen som för ett halvår sedan var "the greatest bully in the world" har helt plötsligt blivit "the sexiest chef alive" i pressen.

(Här skulle jag kunna skriva något lite halvtragiskt om min tonårstid, då det faktiskt var de "elaka killarna" som fick alla de snygga tjejerna, och göra något slags analogi om att det kanske, trots allt ÄR sexigt att vara kaxig, men jag låter bli... Den här gången... Mest för att jag vet att det finns folk som läser den här bloggen som ibland kan förledas att tro att jag kanske är - om inte en "elak pojke" så i alla fall en sexig kock.
*Hej, Fru Värn!*)

Men ärligt - kolla bara in hur showen marknadsfördes i "Asian food channel":



Det känns lite sådär småsexigt, eller hur? Och tanken att mat är sexigt är ju inte ny. Nigella Lawson blev ju kritiserad för det där för något år sedan och det skrevs bl.a. om henne att hon "got food looking slutty". Kul. Nu kommer någon av mina mer rödstrumpade vänner att skriva något i stil med att "det är ok när en KARL gör det men när NIGELLA gör det så är det minsann slampigt..." Kanske har de rätt. Själv hoppas jag nästan på att någon skall tycka att jag - eller min mat - är lite slampig. Det skulle liksom kännas som att den i alla fall är lättillgänglig! :-)

Nåväl. Det är lite lustigt att se att det helt plötsligt i alla fall är "sexigt" med kockar. Nu känns det bara som om ifall "mat är sex" som att vi som faktiskt pysslar med att sälja mat är prostituerade... Plötsligt känner jag mig lite smutsig. :-)

Nåja. Kolla in introt. Och berätta sedan om du tycker att mat är sex. Eller i alla fall sexigt. Eller om det finns någon kock du tycker är sexig...

Att använda hälften av jordens befolkning som skällsord

Ser på "Hell's kitchen" och inser att jag är rätt nöjd med att Jason åker ut, eftersom jag retar mig på att han hela tiden tycker att ditten och datten "is for girls" eller att han minsann inte tänker "cry like a girl" eller att han "is a man, not a lady" osv. Just snubbar som använder typ halva jordens befolkning som skällsord blir lite tröttsamma.

Och jag hoppas - för hans skull - att han är gay. För hur många normalt funtade tjejer tycker att det där är så himla cool?

Tips från coachen: Om du NÅGONSIN vill ha chans att få klämma på någon utan Y-kromosom, sluta använda dem som invektiv.

(Kolla in det här klippet - där han till sist blir utsparkad - och kolla om ni tycker som jag, eller om "det inte är så farligt". Jag har förstått att jag har rätt långa - och ömma - känselspröt den här veckan)

Jag - en djävulsdyrkare?

Jag älskar TV-torsdagkvällar. Då går först "Gordon's kitchen nightmares" på 5:an för att någon timma senare följas av "Hell's kitchen" på trean. Jag talar givetvis om snubben på allas läppar just nu - Gordon Ramsay. Karln som gång efter annan blivit utmålad som "galen", "gaphals", "tyrann i köket" och tillochmed (så bra att han faktiskt själv spelar rätt hårt på den imagen - det passar väl hans bad-boy-attityd) djävulen själv.

Många är de som förfärats över hur han kan skälla ut folk efter noter på det sättet, eller hur han ställer omänskliga krav på sin omgivning, eller (och det börjar bli vanligare) att han faktiskt lagar tråkig, osexig eller rent av dålig mat.

Inte sällan kommer de här synpunkterna från folk som faktiskt inte jobbar i kök, och låt mig för ett ögonblick få göra mig till språkrör för varför jag högaktar karln:

1) Han är på sin restaurang och står fortfarande kvar i köket! - att göra TV har inte gjort karln till någon som svanar omkring i kockjacka ute bland gästerna och signerar böcker och aldrig mer lyfter en panna. Karln leder faktiskt sina kök, fortfarande.

2) Karln är bäst och han vet vad det har tagit honom. Ingen svensk kock skulle någonsin gå ut i all press och berätta att "jag skall ta tre stjärnor i guide rouge" och sedan hålla ut en sådan konstant stress och arbetsbörda det faktiskt innebär att skaffa sig det. Inte när alla - i princip i hela världen - vill, och förväntar sig, att du skall misslyckas. Det är överväldigande odds för misslyckande i restaurangbranchen.

3) När det blivit sura miner på en restaurang han jobbar, och han bestämmer sig för att sluta hänger nästan hela personalstyrkan med. Bevisligen verkar inte dom tycka att han är djävulen själv. Eller så tycker de att det är värt att jobba hos honom ändå. Kanske är det för att det ser rätt bra ut på CV:n. Eller så är det så att de som tycker att han är "the greatest bully of the world" har fel.

4) Karln må laga 'tråkig mat' men han är i alla fall bäst i världen . Jag tänker inte gå in på om hans mat är kul, innovativ eller tråkig, men - ärligt - man lyckas inte driva flera restauranger och bli i princip strösslad med stjärnor i alla guider, när man slänger ut matkritiker och skribenter på löpande band, är - påstått - en djävul i köket och maten dessutom är dålig. It doesn't add up, liksom.

5) Han ger faktiskt tillbaka en hel del till den branch han kommer ur: Han har hjälpt otaliga restauranger på dekis, tagit in en veritabel armé av missanpassade människor och gett dem praktikplats och sedan jobb och han har - faktiskt - hjälpt till att lyfta statusen på yrket ytterligare.

Att han dessutom gjort det genom att när han är arg svära åt folk, kastat ut oönskade gäster och matkritiker gör honom - i min bok - till en kandidat på samma lista som Keith Moon i The Who, eller John Bonham i Led Zeppelin: En excentrisk stjärna, men som faktiskt är världsbäst på det de gör.

Om Ramsay faktiskt ÄR djävulen stjälv (han regerar ju i alla fall hell's kitchen!) är jag tydligen djävulsdyrkare.

Hell's kitchen säsong 3

Jo - om någon skulle ha missat det - "Hell's kitchen" går ju igen på trean. Just nu sänds säsong 3 och för en knapp halvtimma sedan slutade episod 6. Nu är det tre killar och tre tjejer kvar, och det börjar bli riktigt intressant!

För Er som följer serien - Jag tror att Jen kommer att vinna, den här säsongen. Jag har de tidigare säsongerna lyckats hitta vinnaren redan efter några program, men det här året har det varit mycket svårare. Inte för att alla kockar varit mycket bättre än tidigare år (det har de inte), men kvaliteten har varit jämnare (alla har varit ungefär lika dåliga). Jen har dock klivit fram och bara blivit bättre och bättre och nu tror jag på henne!

Vad tror ni?

Torsdag kväll är inte så dum...

Ja, vad skall man säga? Torsdagar är bra dagar, rent generellt. Jag lagar fisk på jobbet, och igår gick det - som jag skrev - bra. Det är kul att laga fisk. Speciellt de gånger det går bra. Det kan vara lite petigt med fisk bland barnen, men man kan ju inte göra fiskpinnar varenda vecka, så då är det speciellt roligt när det funkar att servera något "lite finare".

När jag kom hem igår tillbringae jag lite tid gosandes med dottern, innan det blev tandoori-kyckling, buljongkokt ris och lite wokade grönsaker till middag (ibland har man liksom varesig tid eller inspiration för att uträtta några stordåd). Vi sparade i alla fall benen från kycklingen, och så gjorde jag en god buljong på dem, och några rosaker och kryddor jag hittade i kylskåp och skafferi.

Dottern somnade tidigt, så jag fick lite tid att se på kockduellen på TV4, ett program jag inte hinner se så ofta. Det var rätt kul igår.
Herrar Hellberg och Couet var som vanligt väldigt duktiga och kreativa med de råvaror som gästerna (Hanna Hedlund och Mårten Andersson) hade köpt in, men jag tycker att det är lite trist att aldrig ha fått sett Danyel Couet vinna. Varje gång jag råkar se programmet vinner Christian. Hmm.

Plockade lite bland gamla papper och tidningar och slängde - till sist - några kompletta årgångar av Allt om mat och den svenska varianten av Gourmet, oj vad mycket plats det blev hemma.

Samtidigt kokade buljongen ned och spred mysdoft i hela lägenheten.

Tog ett bad och tänkte lite på livets viktiga. Så - vid 21-rycket kom Vad blir det för mat på TV4+. Jag bara älskar Per Morberg. Jag skulle vilja vara någon vecka i hans kök och bara garva, laga fantastisk mat, svära, dänga med grejer och liksom bara LEVA UT hur det är att laga mat på en professionell nivå! Vilken människa!

Nåväl.

Gårdagkvällen handlade också om lite förberedelser för en liten bloggevent idag. Efter jobbet idag kommer jag - och några kompisar - att göra en grej, som om det blir bra kommer att synas på några olika matbloggar, kanske redan framåt helgen. Håll ögonen öppna.

Så - till sist - innan det var dags att lägga sig - kom så veckans höjdpunkt: Gordon Ramsey's Kitchen Nightmares på Kanal 5. Igår var inget undantag - programmet rockar, helt enkelt. Däremot blev jag lite förvånad över att det igår var ett nästan "brittiskt" program - när man gjorde den här serien i Storbritanien hade man en sekvens i nästan alla program, där Gordon pratandes med kameran byter om till kockkläder och därigenom visar sin vältränade överkropp. Just DEN sekvensen känns mer brittisk i formatet än den betydligt slickare Amerikanska produktionen, där man tills igår, inte visat någon hud alls. Konstigt. Nåväl. Karl'n är ett unikum i branchen.

Efter att ha sett programmet, tagit buljongen av spisen (och skrivit ett blogginlägg som bevisligen inte alls var lika klart som buljongen det skildrade) blev det att krypa till kojs, rätt nöjd med dagen i stort och kvällen i synnerhet.

Idag skall jag laga Biff a la Lindström på jobbet.