En god sås skyler alla misstag.

Skulle egentligen blogga om fläskpiccatan (en utbankad benfri kotlett panerad i ägg, ströbröd och riven ost) och hur fin man kan göra den. Den under såsen alltså. Som jag fullkomligt dränkte eländet med då mitt smör blev för varmt och min vackra, kärleksfullt förberedda fläskpiccata förvandlades till något som närmast liknar en grillbrikett.

Men sådär är det ibland. Saker går inte som man tänkt sig. Nåväl. Vad man missar i karusellen tar man hem i gungan, som det heter. Och "krutet" lades därför på såsen.

I det här fallet finns nämligen bara en sak att göra: Dölj misstaget! Då kanske ingen märker något?

En god sås är bra till mycket i det här läget. Den skymmer, eller skyler, eller döljer ditt misstag. Och gör den inte riktigt det kan du alltid bjuda på mer sås, för att dölja bättre. Förklara din såsöverdosering med "jo, såsen är så god..." Ingen kan ifrågasätta den logiken. Om nu såsen verkligen blir god.

Och i mitt kockliv har jag lärt mig att en god sås kan vara skillnaden mellan "ok en vardag" och "katastrof! Jag tar fil och musli istället!"

Just den här gången fick det bli "helt ok" med en tomatsås på färska körsbärstomater.

Vad har ni för "tricks när det blir fel" i köket?

--

Även det här inlägget är ett gammalt utkast som tagits fram och putsats upp lite.