Har skrivit rätt ofta om makaronipudding här på bloggen. Inte sällan med recept. Men makaronipudding är en sådan där rätt, ungefär som köttfärssås, som alla kan laga. Och alla har sitt eget, bästa recept på, så just idag tänker jag inte skriva så mycket mer än att makaronipudding för mig är den ultimata tröstmaten. Både att äta och att laga.
Makaronipudding är enkel mat, med bara några få enkla ingredienser. Det går ganska snabbt att förbereda, men tar sedan runt en timma i ugnen, och då sprider sig den där doften från barndommen i köket. Jag minns med glädje min mammas makaronipudding. En pudding jag faktiskt har ett väldigt speciellt minne av (och en av de få måltider jag verkligen minns, fastän det nu är snart 13 år sedan det inträffade och jag sedan dess både ätit något hindratal tallrikar makaronipudding och serverat bokstavligen tusentals!):
Jag och min kompis A hade just kommit hem från en mindre lyckad klätterexpedition - Svenska Peak Lenin Expeditionen 1999. och hade med en hårsmån klarat oss från död och allvarliga kroppsskador. Nu låg A på sjukhus, i en tryckkammare, och jag hade varit på resande fot oavbrutet i några dygn, då jag till sist kommit till mina föräldrars sommarstuga och där serverades just makaronipudding.
Sedan dess är rätten hos mig befäst som just "tröstmat" och som sådan oumbärlig just nu!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar