--
"Pasta alfredo, typ" säger jag till flickvännen, som svar till vad jag lagar till middag.
"Vad är det?" frågar hon, aningslöst medan jag mentalt börjar förbereda min lilla föreläsning i huvudet.
Pasta alfredo är alltså enkelt uttryckt pasta med en tämligen fet ostsås. Den lär ha fått sitt namn av den restaurang där receptet först blev signaturrätt - någon gång på 60-talet. Alfredo i Rom var ett hippt ställe på 60-talet, känt för sin goda pasta och trevliga atmosfär... Och inte minst för sin signaturrätt.
Alfredo finns inte kvar, och något originalrecept lär inte finnas publicerat, men idag är pasta Alfredo ungefär som pasta bolognese - alla har sin egen favoritvariant som man gärna lagar och sprider som "sin" Alfredo. Vissa har nötter som pinjenötter eller valnötter i. Andra har svamp. Ytterligare andra kör med en "amerikansk" Alfredo och har kyckling i såsen.
Det som alla såserna har gemensamt - den minsta gemensamma nämnaren om man så vill - är att det är en ostsås på parmesan, med mycket smör och smaksatt med timjan.
Själv gjorde jag den här varianten, med kyckling i, som jag sedan toppade med små flagor av rostad parmaskinka för att få lite extra sälta.
300 g kycklingfile tärnas och bryns i en gryta med lite olivolja och smör. En gul lök hackas fint och får svetta med. En ordentlig näve färsk riven parnesan och ett par finhackade vitlöksklyftor får gotta till sig i grytan tillsammans med 3-4 dl vispgrädde. Här är basen till såsen!
Vill man nu kan man hacka ned t.ex. paprika i den rätt tjocka såsen, som nu endast får sjuda lätt. Eller så kan man droppa i lite kycklingfond.
Smaka av med timjan. Och om du vill - toppa med något gott (som mina parmachips).
En inte helt autentisk Alfredo, men väldigt, väldigt god.
Buon appetito, eller vad det kan heta på italienska! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar